Rapporten bygger på en omfattande enkät som skickades till samtliga yrkesverksamma läkare i Sverige i oktober 2008. Av dessa svarade omkring 22 500, alltså 61 procent. Svaren har även jämförts med en motsvarande enkät 2004 till läkarna i Stockholm och Östergötland. Resultatet visar att ungefär två tredjedelar av läkarna arbetar med sjukskrivningsärenden i någon omfattning. De läkare som visade sig ha flest sjukskrivningsärenden finns inom ortopedi, företagshälsovård, smärtmottagning och onkologi. Däremot har andelen vårdcentralsläkare med sjukskrivningsärenden mer än fem gånger per vecka minskat betydligt de senaste fyra åren, från 62 till 39 procent.
– Ett positivt resultat är att det nationella försäkringsmedicinska beslutstödet som infördes 2007/2008 i hög grad tycks ha nått ut. Det används av många läkare och fungerar som ett stöd, i synnerhet för läkare med kortare erfarenhet i yrket, och det underlättar kontakten med patienter och Försäkringskassan, säger professor Kristina Alexanderson, som lett arbetet med rapporten.
Många läkare upplever att sjukskrivning är en problematisk arbetsuppgift. Särskilt problematiskt upplevdes bedömning av patienters funktions- och arbetsförmåga och många vill ha ett gemensamt verktyg för detta. Flertalet tillfrågade läkare vill fördjupa sin kompetens i försäkringsmedicinska frågor, exempelvis om egna och andra aktörers möjligheter och skyldigheter i samband med sjukskrivningar.
En tredjedel av läkarna ansåg att landstingets satsning på att förbättra sjukvårdens handläggning av patienters sjukskrivning inte var tillräcklig. Endast en femtedel arbetar på en klinik eller mottagning som har en väl förankrad policy för sjukskrivningsfrågor. En tredjedel anger att de saknar stöd från sin närmaste chef kring handläggning av sjukskrivningsärenden. Variationen mellan olika typer av kliniker och mottagningar respektive landsting var dock stor och fördjupade analyser behövs, menar Kristina Alexanderson.
– Ett annat intressant resultat var att över hälften av läkarna är nöjda eller ganska nöjda med kontakten med Försäkringskassan, även om de angav olika typer av problem. Det vanligaste önskemålet för framtiden är att ha en kontaktperson på Försäkringskassan som läkaren snabbt kan nå vid behov, säger Kristina Alexanderson.
Projektet är ett av många som bedrivs vid Karolinska Institutets sektion för försäkringsmedicin, för att få fördjupad kunskap om sjukskrivningsprocessen, i detta fall ur läkares perspektiv. Resultaten används som underlag för utvärdering av åtgärder eller för kommande interventioner, på nationell och lokal nivå. Rapporten kommer under dagen att överlämnas till Socialdepartementet.
För frågor, kontakta:
Professor Kristina Alexanderson
Sektionen för försäkringsmedicin
Tel: 08 52483200
Mobil: 070-216 20 99
E-post: kristina.alexanderson@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95 (kopplas om till mobil)
E-post: Katarina.sternudd@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom forskning och utbildning medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
I studien iakttogs mobilanvändningen hos 56 unga vuxna som SMS:ar dagligen. Hälften av deltagarna i studien hade besvär från nacke, armar eller händer. Resten hade inga sådana symtom.
– Med tanke på hur mycket vi använder de nya, små tangentborden och knappsatserna på mobiltelefonerna är det viktigt att vi får ny kunskap om den fysiska exponeringen. Vi behöver identifiera faktorer och förhållanden som är relaterade till vår mobilanvändning och som kan påverka vår hälsa och arbetsförmåga, säger ergonomen Ewa Gustafsson som skrivit avhandlingen.
Avhandlingen visar att mobilanvändare med besvär från nacke, armar och händer använder mobilen annorlunda jämfört med en frisk kontrollgrupp.
– De med besvär satt oftare och SMS:ade med huvudet böjt framåt, utan att avlasta armarna. Sådana arbetsställningar bör man undvika, precis som vid vanligt datorarbete, säger Ewa Gustafsson.
De som hade ont i nacken, armarna eller händerna använde oftare bara en tumme när de SMS:ade istället för två, vilket gjorde att denna tumme användes i högre hastighet och med färre pauser.
– Det var fascinerande att se hur snabbt vissa kunde röra tummarna över tangenterna och ändå hitta rätt bokstäver. De som har besvär borde använda båda tummarna för att minska belastningen, men tvärtom är det en större andel av dessa personer som använder entummestekniken jämfört med dem som är besvärsfria, säger Ewa Gustafsson.
Skillnader fanns både vad gäller arbetsteknik, tumrörelser och muskelaktivitet. Tumrörelserna mättes med en elektrisk ledvinkelmätare som kallas elektrogoniometri och muskelaktiviteten registrerades med elektromyografi, som mäter elektrisk aktivitet i muskeln med elektroder.
Ewa Gustafsson har även intervjuat 25 unga vuxna som ofta använder mobiltelefoner och datorer för att kommunicera med sin omvärld.
– För dem var teknologin ett verktyg för att vara och agera i nuet, att vara sociala, effektiva och oberoende med nästan obegränsade möjligheter, men det fanns också risker. De relaterade fysiska hälsorisker med långvarig användning, olämpliga arbetsställningar och minskad fysisk aktivitet, säger Ewa Gustafsson.
FAKTA SÅ KAN DU SMS:A ERGONOMISKT
Sitt inte stilla i en och samma ställning utan variera hur du sitter. Använd ryggstöd. Avlasta underarmarna mot till exempel ett bord eller mot låren. Använd båda tummarna. Undvik att sitta för länge med huvudet böjt framåt. Tänk på att låta tummarna vila emellanåt om du skriver många och långa SMS. Tänk på att inte skriva för fort.
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för medicin, avdelningen för samhällsmedicin och folkhälsa
Avhandlingens titel: Physical exposure, musculoskelatal symptoms and attitudes related to ICT use
Avhandlingen är försvarad.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Ewa Gustafsson, ergonom, telefon 031-786 62 81, e-post ewa.gustafsson@amm.gu.se
Handledare:
Professor Mats Hagberg, telefon 031-786 62 81, e-post mats.hagberg@amm.gu.se
Det har varit känt i mer än 15 år att mutationer i genen för superoxiddismutas-1 (SOD1) orsakar den neurodegenerativa sjukdomen amyotrofisk lateralskleros, ALS. Trots detta är mekanismen för hur det förändrade proteinet orsakar sjukdom okänd.
För att förstå mer om denna mekanism analyserades hur muterat SOD1, uttryckt i transgena möss, påverkar uttrycket av alla andra proteiner i ryggmärg före utvecklingen av symptom. Detta jämfördes sedan med kontrollmöss.
Med hjälp av proteinanalysmetoder som 2-dimensionella proteingeler och masspektrometri kunde uttrycket av 1800 protein studeras samtidigt. Det kanske intressantaste fyndet var att 420 av de 1800 detekterade proteinerna signifikant bidrog till skillnaden mellan de friska och de insjuknade grupperna. Det visar hur omfattande effekten av muterad SOD1 är och att inte bara motorneuronen utan också andra celltyper i ryggmärgen måste vara påverkade.
54 starkt avvikande proteiner kunde identifieras. Fördjupad analys av dessa tyder på att aktivering av oxidativ stress, förändrad proteinnedbrytning och påverkan på mitokondriefunktion är några konsekvenser av muterat SOD1 vilka alla kan bidra till utvecklingen av ALS.
Referens
Bergemalm D, Forsberg K, Jonsson PA, Graffmo KS, Brännström T, Andersen PM, Antti H, Marklund SL. Changes in the spinal cord proteome of an amyotrophic lateral sclerosis murine model determined by differential in-gel electrophoresis. Mol Cell Proteomics. 2009 Apr 8. [Epub ahead of print]
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Daniel Bergemalm, doktorand vid Inst. för medicinsk biovetenskap, klinisk kemi, Umeå universitet på mobiltelefon 070-300 31 44 eller e-post daniel.bergemalm@medbio.umu.se.
En internationell expertgrupp, som på uppdrag av Naturvårdsverket utvärderat kunskapsläget och föreslagit åtgärder vad gäller övergödningen i Kattegatt, har rekommenderat att Sverige i första hand bör försöka minska kvävetransporter från svensk jordbruksmark, liksom den atmosfäriska kvävedeposition, till Kattegatt, Skagerrak och svenska Västkusten.
I den nu aktuella studien från Uppsala universitet har en så kallad validerad massbalansmodell (CoastMab), som tidigare inte testats för Kattegatt, använts för att undersöka gruppens slutsatser.
– Validerad betyder att modellen testats i ett 30-tal kustområden av olika storlek och karaktär, allt från Svarta havet, Atlantkusten till Bottenhavet, och vid dessa tester visat sig kunna förutsäga föera viktiga vattenparametrar, säger professor Lars Håkanson vid institutionen för geovetenskaper, som lett studien.
Modellen kan beskriva fosforkoncentrationer, sedimentation, klorofyllkoncentration (mått på mängden alger) och siktdjup (mått på vattnets klarhet), ofta inom det intervall som ges av osäkerheten i de mätta kontrollvärdena. För kväve finns däremot ingen motsvarande modell.
– Det beror bland annat på att det för kväve finns flera viktiga specifika transportprocesser där det inte finns några generella vältestade ekvationer.
I studien presenteras årsbudgetar för vatten, salt, fosfor, lösa partiklar och kväve, som visar att mycket stora flöden av vatten och närsalter till Kattegatts produktiva ytlager (0-40 m) kommer från Östersjön. Detta är logiskt eftersom allt vatten från hela Östersjöns mycket stora avrinningsområde, som omfattar Finland, delar av Ryssland, Baltikum, Polen, delar av Tyskland, Vitryssland, Danmark och Sverige, rinner ut i Kattegatt. Detta är många gånger större än de delar av sydvästra Sverige och Danmark som direkt avvattnas till Kattegatt.
– Detta betyder att man i första hand måste åtgärda de största tillflödena för att åstadkomma de mest genomgripande förbättringarna, förklarar Lars Håkanson.
Utifrån beräkningarna redovisas en ”optimal” åtgärdsstrategi för att minska övergödningen i Kattegatt. Förslaget skiljer sig från expertgruppens och innebär att resurserna bör fokuseras mot att främst reducera fosforflödena till Östersjöns mest övergödda områden, dvs finska viken, rigabukten, kustområdet utanför Kaliningrad och Oders och Wistulas mynningsområden, med totalt cirka 10 000 ton fosfor per år.
– Det är inte möjligt för närvarande att på ett vetenskapligt ansvarsfullt sätt förutsäga hur Östersjön skulle svara på kvävereduktioner. Men om man antar att en stor del av fosforreduktionerna skulle kunna genomföras så att de även medför kvävereduktioner kan man få en rimlig bild.
Den totala kostnaden för att minska 15 000 ton fosfor och 133 000 ton kväve per år i enlighet “Baltic Sea Action Plan”, som alla Östersjöstater skrev under i november 2007, har angetts till 3300 miljoner euro per år. Det är 2 900 miljoner euro per år dyrare än den strategi som presenteras i den nya studien.
– Pengarna skulle göra mer nytta för att minska övergödningen i Östersjön inklusive Kattegatt om pengarna främst kanaliserades till kostnadseffektiva fosforreduktioner i Polen och de Baltiska staterna, säger Lars Håkanson.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Lars Håkanson, tel: 018-471 38 97, 0270-31 210, lars.hakanson@geo.uu.se
Den benförankrade hörapparat som används idag fästs med en titanskruv som penetrerar huden. Nackdelen är dels att det kan bli komplikationer i form av hudinfektioner och dels att skruven kan lossna. Den nya apparaten, som alltså inte kräver permanent hudgenomföring, placeras närmare hörselsnäckan och ger därmed högre vibrationsnivå på hörselsnäckan vilket ökar känsligheten. Innan allmänt bruk behövs kliniska mätningar.
– Fördelen med den nya implanterbara hörapparaten är att den inte penetrerar huden. Man gröper ur skallbenet och placerar vibratorn mot botten. Vibratorn omsluts av en silikonhinna och en fästanordning av titan klämmer fast den. Ovanpå huden sitter mikrofonen och signalen därifrån sänds induktivt genom huden till vibratorn vilken ger ifrån sig vibrationer som uppfattas av bäraren som ljud. En processor gör om luftvibrationerna till elektriska signaler, som i sin tur ger vibrationer som uppfattas av bäraren som ljud, berättar nyblivna doktorn Sabine Reinfeldt.
Rött visar benledning från egna rösten samt implanterad vibrator. Blått visar luftledning från den egna rösten.
Ljud uppfattas normalt genom luftledning, vilket innebär att ljudvågorna i luften går in genom hörselgången. Men ljud kan också uppfattas genom benledning. Då går vibrationerna istället genom skallbenet direkt till hörselsnäckan och omvandlas, liksom det luftledda ljudet, till nervsignaler.
Sabine Reinfeldt har undersökt möjligheterna för ett benlett tvåvägs kommunikationssystem.
Hon har då studerat hur den egna rösten uppfattas vid benledning respektive luftledning genom att låta testpersoner åtskilliga gånger uttala olika fonem som aaaa, eeee och mmmm. För att kunna mäta benledningsdelen av den egna rösten har hon använt en egentillverkad stor kåpa som placeras över örat:
– Det som är bra med den stora kåpan är att den både dämpar ljudet utifrån och att den ger minimal ocklusionseffekt (liknande den effekt man får när man håller för öronen och lyssnar på sin egen röst). Man kan mäta ocklusionseffekten genom att t ex sätta en vibrator på pannan eller mastroidbenet bakom örat och jämföra öppen hörselgång med ockluderad, t ex med propp eller kåpa. Ju längre in en propp placeras desto lägre ocklusionseffekt och ju större kåpa desto lägre ocklusionseffekt.
Ett viktigt resultat av mätningarna är att den egna rösten uppfattas genom benledning och luftledning grovt sett med ungefär samma styrka. Förhållandet mellan dem skiljer sig dock lite beroende på frekvens och vilket ljud som uttalas. Det visade sig att benledningen dominerar över luftledningen för frekvenser mellan 1 och 2 kHz för de flesta fonem.
-Benledningskomponenten av den egna rösten mäter jag som ljudtrycket nära trumhinnan i hörselgången när testpersonen bär den stora kåpan. Detta görs med en probmikrofon som har en mjuk silikonslang som sticks in i hörselgången. Luftledningskomponenten av den egna rösten mäts som ljudtrycket vid hörselgångsmynningen för öppen hörselgång. För att kunna jämföra ljudtrycken från de båda mätpunkterna används överföringen däremellan från högtalarstimulering.
En benledningsmikrofon (BC microphone) plockar upp vibrationerna från den egna rösten och signalen skickas trådlöst till den andra personen som hör genom en vibrator (BC transducer).
Resultaten från forskningen kan underlätta vid hörapparatanpassning. Även normalhörande personer kan få stor nytta av benledning. I en extremt högljudd och bullrig miljö vill man inte ha kommunikationssystemet i hörselgången, för där vill man ha hörselskydden. Största fördelen får man vid väldigt hög ljudnivå. Dels slipper man ha högt högtalare från kommunikationssystemet i hörselgången, dels kan man med en benledningsmikrofon minska bruset från omgivningen.
Omgivande ljud uppfattas 40-60 dB lägre genom benledning jämfört med luftledning. Detta är ett mått på hur mycket vanliga hörselskydd, såsom öronproppar och hörselkåpor, maximalt kan dämpa ljud. Det visar också hur mycket mindre brus från omgivningen som en benledningsmikrofon (som plockar upp skallbensvibrationerna från egna rösten) skulle spela in i en extremt bullrig miljö jämfört med en vanlig luftledningsmikrofon, som plockar upp allt ljud, inklusive det från omgivningen.
Vid mätningarna av den nya implanterbara benledningshörapparaten medverkade läkare från avdelningen för öron- näs- och halssjukdomar på Sahlgrenska universitetssjukhuset.
Forskningsprojektet har fått medel från Vetenskapsrådet, Hörselforskningsfonden, Stingerfonden, och Chalmerska forskningsfonden.
Avhandlingen ”Bone Conduction Hearing in Human Communication – Sensitivity, Transmission, and Applications” försvarades vid en offentlig disputation fredagen den 5 juni.
Kontaktinformation
För mer information:
Sabine Reinfeldt, Institutionen för Signaler och System, Medicinska Signaler och System
031-772 80 63, 0708-14 16 49
sabine.reinfeldt@chalmers.se
Handledare:
Bo Håkansson, Chalmers
031-772 18 07
Stefan Stenfelt, Linköpings Universitet
013-22 28 56
Anders Lindgrens forskning om svenska och kinesiska bilförares behov av säkerhetssystem, visar att när information från systemen ger föraren längre reaktionstid, kan de hjälpa föraren att förstå säkerhetsmarginalerna så att de kör säkrare. Varningarna gjorde att förarna körde med längre följeavstånd och blev mer medvetna om trafiksituationen. Resultaten visar också att informationen behöver skräddarsys för sin marknad för att accepteras av förarna.
– Slutsatserna i studierna visar att de svenska förarna föredrog att information presenteras visuellt på en skärm. De kinesiska förarna ville hellre att informationen förmedlas med ljud, säger Anders Lindgren.
Kulturella skillnader avgör i hög grad hur förare förstår och accepterar information från säkerhetssystemen och i vilka situationer de tycker att informationen är nödvändig.
Foto: Anders Lindgren
– Både Kina och Sverige har liknande trafikregler, men i Kina kör man i stor utsträckning efter sociala normer och i Sverige efter trafikreglerna. Som ett exempel så är det förbjudet att köra om på vägrenen i båda länderna, en regel som de flesta svenska förare efterlever men som många kinesiska förare tenderar att bryta mot. En utmaning för ett säkerhetssystem är att det ska hjälpa förare med olika beteenden att köra säkert, säger han.
Många av dagens rekommendationer för informationspresentation i fordon är baserade på västerländsk forskning. Resultaten visar att dessa rekommendationer inte är användbara i ett land som Kina, då acceptansen för denna typ av information visat sig vara låg. Undersökningarna av den kinesiska marknaden är bland de första i sitt slag.
I forskningsprojektet har Anders Lindgren tagit fram ett integrerat sätt att presentera information från flera olika säkerhetssystem. I designprocessen har bilförare deltagit i olika stadier för att utvärdera systemen.
I forskningsprojektet har Anders Lindgren samarbetat med Sino European Usability Center, Dalian Maritime University. Projektet ingår i OPTIVe, ett samarbete mellan Chalmers, IT-universitetet i Göteborg och Luleå tekniska universitet, med stöd av IVSS, Vägverket och Volvo personvagnar.
Anders Lindgren är knuten till SAFER, Fordons- och trafiksäkerhetscentrum, vid Chalmers, som är placerat i Lindholmen Science Park.
Avhandlingen Driving Safe in the Future – HMI for Integrated Advanced Driver Assistance Systems försvarades den 8 juni.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Anders Lindgren, Institutionen för data- och informationsteknik, anders.lindgren@chalmers.se, 070-205 75 98.
Handledare: Fang Chen, Institutionen för data- och informationsteknik, 031-772 10 76, fang.chen@chalmers.se
Björn Bohman har som kemist, under handledning av docent Rikard Unelius, samarbetat med biologer för att hitta de ämnen som tre olika insekter utsöndrar. I Sydamerika finns de blodsugande triatominerna Rhodnius prolixus och Triatoma brasiliensis som bär på parasiter som sprider den dödliga sjukdomen Chagas sjukdom som drabbar miljontals människor i Sydamerika varje år. Genom att försöka identifiera de ämnen som insekterna sänder ut för att antingen locka till sig fler av samma art eller larma om fara kan man lära sig att kontrollera insekterna.
Biologerna har hittat de relevanta körtlarna på insekterna. Björn Bohman har i sin forskning lyckats identifiera flera ämnen som ingår i körtlarna och sedan framställa dem syntetiskt i laboratoriet. Målet är att kunna producera en billig övervakningsfälla (typ tändsticksask med klisterremsa och lukt) som människor i utsatta områden kan ha i sina hem.
De senaste fem åren har han arbetat med tre projekt varav det med triatominerna i Sydamerika är ett. Han har dessutom arbetat med lucernviveln Sitona discoideus som går på alfalfa och med gnagskydd mot snytbaggen Hylobius abietis som alltid är ett stort problem när man ska återplantera skog efter kalhuggning.
Samtliga isomerer av ett potentiellt sexferomon för lucernviveln, 5-hydroxy-4-metyl-3-heptanon, syntetiserades med en metod, framtagen av Björn Bohman, där grönsaker eller svamp användes för att få fram de önskade ämnena. Det visade sig vara en både bättre och betydligt enklare metod än tidigare kända metoder.
Kunskaper om insekternas feromon och hur man kan framställa dem på syntetisk väg är viktiga för att på ett bra och effektivt sätt att kunna minska exempelvis bekämpningsmedel i jordbruket. Med de här kunskaperna kan man exempelvis sprida små mängder av det ämne som skadeinsekterna kommunicerar med så att de inte hittar varandra innan parningen eller omvänd metod där man istället lockar dem till sig i fällor där man sedan kan oskadliggöra dem.
Björn Bohman är 30 år och kommer ursprungligen från Södertälje. Han utbildade sig från början till civilingenjör i kemi – kemiteknik vid KTH i Stockholm. Sin forskning har han genomfört vid Högskolan i Kalmar och har under den tiden även vistats i såväl Brasilien som Nya Zeeland.
Kontaktinformation
Björn Bohman: 0708-743541, bjorn.bohman@hik.se.
Forskare från Kemisk fysik på Chalmers visar nu att plasmonresonansen i nanopartiklar kan användas som en ytterst känslig mätteknik för att studera och känna av processer även i nanomaterial och tunna skikt som inte har egna plasmonsresonanser, till exempel isolatorer, halvledare och plaster.
Plasmoner är svängningar hos nanopartiklar med speciella optiska egenskaper. När resonans uppstår, svänger elektronerna i takt med ljusets frekvens, det vill säga ljusets färg. Partiklarna fångar in ljuset som små antenner. Resonansens frekvens påverkas av resonanspartiklarnas närmaste omgivning, och partiklarna fungerar därför som ett slags nanokänselspröt för sin närmaste omgivning.
De nya resultaten öppnar vägen för både ny mätteknik och utveckling av helt nya, hyperkänsliga sensorer. Tillsammans med Chalmers Entreprenörskola undersöks i projektet CleanSense möjligheterna till kommersialisering av resultaten. CleanSense belönades i maj 2009 med tredje pris i affärsplanstävlingen Venture Cup Väst.
Forskningen presenteras bland annat i två färska doktorsavhandlingar, av Elin Larsson och Christoph Langhammer.
– Elins och Christophs resultat är utomordentligt intressanta. Dels vetenskapligt, vi prövar att få in artiklarna i Science och Nature, men också på grund av de spännande applikationsmöjligheter de medför, säger professor Bengt Kasemo, som varit handledare för de båda avhandlingarna.
Sensorer används dagligen inom en mängd områden, allt från medicinsk diagnostik till styrning av förbränning och katalysatorer i fordonsmotorer, metalldetektorer, narkotika- och sprängmedelsdetektion till tryckknappar i hissar. Dagens sensorer är ofta dyra och/eller opraktiska på grund av kort livslängd, låg selektivitet eller låg känslighet.
Ökade kunskaper om katalysprocesser kommer att leda till bättre katalysatorer, vilket i sin tur kan hjälpa till att minska material- och energiåtgången i en mängd processer inom industrin, och även minska miljöfarliga utsläpp från både fordon och industri.
I dagsläget finns ytterst få tekniker med vilka man kan studera en katalysator i realtid under realistiska förhållanden.
– Vi blev positivt överraskade över att det går att uppnå så pass hög känslighet, som vi faktiskt har sett i våra tester, säger Elin Larsson, som använt tekniken för att studera reaktioner på katalysatorer. Hon kommer framöver att vidareutveckla metodiken vid Kompetenscentrum för Katalys, KCK, på Chalmers.
Christoph Langhammer har med samma metod studerat lagring av vätgas i nanopartiklar.
– De två största teknologiska utmaningarna, innan vätgas till exempel kan ersätta bensin eller diesel som bilbränsle, är säker lagring av vätgas och att ta fram hållbara metoder för att producera väte, säger han.
I sin avhandling presenterar Christoph Langhammer två olika sensorprinciper som bygger på plasmonresonansens känslighet för förändringar i nanopartikeln själv, eller i dess närmaste omgivning.
Förväntningarna är mycket stora på vätgas som en framtida hållbar energibärare, och på att många av lösningarna på problemen med säker framställning och lagring finns inom nanoteknologin. I det utvecklingsarbetet behövs nya forskningsverktyg och sensorer för att studera till exempel vätelagring i fasta material i nanostorlek.
Forskningen har till stor del drivits inom det SSF-finansierade projektet Fotoaktiva nanostrukturer, och den fortsatta inriktningen ligger i linje med projektet ”Nanoteknik för uthållig energi och miljö” som stöds av Chalmers Stiftelse och Statens Energimyndighet.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Elin Larsson, Kemisk fysik, Institutionen för teknisk fysik, Chalmers tekniska högskola
Tel: 031-772 34 64 Mobil: 070-394 81 04
elarsson@chalmers.se
Christoph Langhammer, Kemisk fysik, Institutionen för teknisk fysik, Chalmers tekniska högskola
Tel: 031-772 30 07 , Mobil: 073-652 89 80
clangham@chalmers.se
Handledare: Bengt Kasemo, Kemisk fysik, Institutionen för teknisk fysik, Chalmers tekniska högskola
Tel: 031-772 33 70 , Mobil: 070-828 26 01
kasemo@chalmers.se
Anna-Karin Brettell Grip vid Handelshögskolan i Stockholm har i sin avhandling undersökt de långsiktiga konsekvenserna av olika typer av finansiering för en svensk och en engelsk orkester.
Hur och av vem kulturverksamhet ska finansieras är en evigt aktuell fråga. I Sverige vilar den nyligen utkomna Kulturutredningen SOU (2009:16) på antagandet att ett större antal finansieringskällor skapar större konstnärligt oberoende för orkestrar, teatrar och andra kulturutövare. Den brittiska modellen används ofta som förebild där statlig och privat finansiering ofta utgör lika stora delar i kulturorganisationers finansiering.
– Trots att den engelska orkestern hade en avsevärt mycket lägre andel statlig finansiering än den svenska, och en stor andel finansiering från privata sponsorer, var de till synes ännu mer beroende av den statliga finansieringen, säger Anna-Karin Brettell Grip.
Eftersom den låga andelen statlig finansiering innebar högre krav på självförsörjning, blev utrymmet för att ta risker i den konstnärliga verksamheten i den engelska orkestern nära på obefintlig.
I båda orkestrarna fanns en långsiktig kostnadsutveckling som plötsligt och regelbundet skapade finansiella kriser. I dessa kriser var orkestrarna ofta tvungna att tillfredsställa finansiärers kortsiktiga krav, på bekostnad av mer långsiktiga och nyskapande projekt.
Än mer komplicerat blev det i den engelska orkestern då flera lika viktiga finansiärer med mycket skilda intressen skulle tillfredsställas samtidigt.
– En finansieringsstruktur med flera olika typer av finansieringskällor skapade också en större splittring internt i det engelska fallet. För att leva upp till alla intressenters olika krav fick orkestern dela upp den värdeskapande processen och erbjuda flera olika produkter. Den svenska orkestern hade i finansiella kriser valt att hålla alla resurser samlade och göra en elitistisk satsning. Detta gjorde orkestern starkare i kriser som följde genom att de på ett tydligt sätt kunde definiera sig som organisation och rättfärdiga sin fortsatta existens i relation till finansiärer och huvudmän, säger Anna-Karin Brettell Grip. Detta förutsatte dock ett större operationellt oberoende i relation till finansiärer.
Avhandlingen pekar på en generell trend i samhället mot ett ökat användarfokus, där endast det som fyller en tydlig och mätbar funktion för någon eller flera mottagare har ett existensberättigande.
Avhandlingen ”Funding and Accountability. Studies of a Swedish and a British chamber orchestra” kan beställas från EFI (The Economic Research Institute) på efi.publications@hhs.se.
Kontaktinformation
För ytterligare information, vänligen kontakta:
Anna-Karin Brettell Grip
Tel: 0707-917331
E-post: anna-karin.brettellgrip@hhs.se
För att kunna förstå hur katalysatorn ska kunna utvecklas och bli mer effektiv har Jenny Åberg i sin forskning studerat bland annat den katalysator som professor Jan-Erling Bäckvall vid Stockholms universitet utvecklat. Katalysatorn används i kombination med ett enzym för att skapa så kallade enantiomert rena föreningar. Många kemiska substanser finns i två olika former, enantiomerer.
– Det speciella med enantiomerer är att de är varandras spegelbilder och förhåller sig till varandra ungefär som höger och vänster hand. I naturen är bara den ena formen naturligt förekommande och om man syntetiserar till exempel ett läkemedel är det viktigt att kunna göra enbart den ena av de två formerna. Det är viktigt därför att det kan vara så att den ena av formerna ger den önskade effekten, medan den andra ger oönskade bieffekter, säger Jenny Åberg.
För att kunna utveckla en katalysator är det viktigt att förstå hur den fungerar, annars får man mer eller mindre gissa sig till vilka förändringar som eventuellt kan leda till förbättrade processer. Därför är så kallade mekanistiska studier nödvändiga. Mekanismen talar om hur en reaktion går till och i sin undersökning har Jenny Åberg studerat mekanismen för några olika rutenium-katalysatorer.
I den forskningsgrupp där Jenny Åberg har arbetat har flera olika kemiska processer utvecklats, där en rutenium-katalysator används i kombination med ett enzym för att framställa enantiomert rena föreningar på syntetisk väg.
– De här processerna har varit framgångsrika men de har fortfarande begränsningar. Jag har bland jobbat med att kartlägga hur två olika rutenium-katalysatorer som används i den här sortens kemiska processer fungerar.
Förutom den katalysator som utvecklats i gruppen har jag studerat ett par andra relaterade rutenium-baserade katalysatorer som också används för att framställa enantiomert rena föreningar. Enantiomert renhet är en önskvärd effekt eftersom till exempel människans kropp reagerar på olika sätt på de olika typer av enantiomerer som finns i läkemedel, säger Jenny Åberg.
Avhandlingens titel: Mechanistic Studies on Ruthenium-Catalyzed Hydrogen Transfer Reactions.
För ytterligare information
Jenny Åberg, Institutionen för organisk kemi, Stockholms universitet, tel. 073-255 92 59, e-post jennya@organ.su.se.
För bild
press@su.se eller 08-16 40 90.
I en ny avhandling från Växjö universitet diskuterar Arianit Kurti mångsidiga dimensioner av sammanhang och hur man kan använda detta i design och utveckling av nydanande teknikstödda lärmiljöer.
Arianit Kurti presenterar i sin avhandling fyra experimentella fallstudier som pågått under en fyraårsperiod.
Experimenten har designats och utvecklats som delar av två större forskningsprojekt: MUSIS med stöd från Vinnova och AMULETS med stöd från KK-stiftelsen. I de aktuella fallen har olika dimensioner av sammanhang undersökts med hjälp av en rad olika nya tekniker såsom smartphones, bärbara datorer, GPS-sändare och liknande.
Kurti presenterar i sin avhandling en begreppsmässig modell för sammanhang tillsammans med en dimensionell datamodell som kan användas som ett design- och utvecklingsverktyg för att implementera meningsfulla inlärningsaktiviteter.
Hans modell är utvecklad med hjälp av empiriska data inhämtade under de fyra år långa fallstudierna. Vidare förespråkar hans avhandling att dessa digitala sammanhang kan användas som metadata för att skräddarsy digitala lärmiljöer.
Personligt anpassat innehåll ökar användarnas engagemang och kan leda till nya inlärningsmöjligheter.
Sammanhangsmodellen som Kurti presenterar är relevant såväl för forskning och industri för att utveckla nya skräddarsydda mobila tjänster och teknik.
Arianit Kurti kommer ursprungligen från Prishtina i Kosovo. Han kom till Växjö som utbytesstudent 2003 för att läsa ett masterprogram i datavetenskap och började sin doktorandtjänst 2005.
Han arbetar för närvarande också som lektor på University of Prishtina, Kosovo och South East Europe University, Makedonien.
Avhandlingen ”Exploring the multiple dimensions of context: Implications for the design and development of innovative technology enhanced learning environments” försvaras fredagen 12 juni 2009, klockan 13.15. Disputationen äger rum i sal Weber, Växjö universitet.
Opponent är docent Mikael Wiberg, Umeå universitet.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Arianit Kurti, e-post: arianit.kurti@vxu.se, telefon: 0470-70 83 75.
Avhandlingen kan beställas från Växjö University Press, vup@vxu.se
För att förstå hur det mogna nervsystemet fungerar är det viktigt med kunskap hur det utvecklas, vilket är en komplex process där celldelningar, specialisering av celler och signaler mellan cellerna måste styras exakt.
Avhandlingen fokuserar dels på regleringen av hur den nedre delen av ryggmärgen formas, dels på den tidiga utvecklingen av den s.k. luktplakoden, en struktur som senare utvecklar luktnervcellerna i näsan m.m. På embryon från kycklingar identifieras och studeras de signalmolekyler som deltar i dessa processer.
Tidigare forskning har visat att de nedre regionerna av det centrala nervsystemet – hjärnstammen, lillhjärnan och ryggmärgen – utvecklas genom omprogrammering av celler från det ursprungliga anlaget. Den mekanism som styr vilka celler som får vilken identitet har dock varit okänd. I avhandlingen visas hur cellerna i detta område omprogrammeras med hjälp av signalmolekylerna Wnt och FGF. Dessutom kartläggs i vilken ordning och hur de olika specialiseringarna av celler äger rum.
Luktplakoden bildar grund för alla cellstrukturer i det perifera luktsinnet. Den kommer senare att bilda bl.a. luktnervcellerna i nåsan och den nervbana som leder luktinformationen till hjärnan. Den tidiga utvecklingen av luktnervcellerna är förhållandevis okänd. I avhandlingen visas att celler som bildar ytskiktet i näshålorna specialiseras av signalmolekylen Bmp medan luktnervceller bildas via en annan signalmolekyl, FGF.
Tidigare i processen är emellertid också Bmp-signalering nödvändig för att luktnervcellerna ska utvecklas och mogna. Detta visar tydligt på att samma signalmolekyl har olika funktion under skilda tidpunkter i utvecklingen av nervsystemet.
Esther Maier är forskningsassistent och doktorand vid UCMM, där hon kan nås på tel. 090-785 44 23, e-post esther.maier@ucmm.umu.se
Lördagen den 13 juni 2009 försvarar Esther Maier, Umeå centrum för molekylär medicin (UCMM), sin avhandling med titeln ”Early development of the olfactory placode and early rostrocaudal patterning of the caudal neural tube”.
Svensk titel: ”Tidig utveckling av luktsystemet och tidig rostrocaudal mönsterbildning av den caudala nervsystemet”.
Fakultetsopponent är prof. Fernando Giraldez Orgaz, Barcelona Biomedical Research Park, Spanien.
Disputationen äger rum kl. 09.00 i Sal Betula, by 6M, NUS.
Artikeln bygger på en fullständig kartläggning (genomsekvensering) och analys av arvsmassan hos 17 stammar av Francisella-bakterier. I släktet finns både mycket aggressiva och sjukdomsframkallande varianter, de som ligger bakom tularemi (harpest) hos människor, och andra, mer harmlösa bakterier. De farligaste varianterna förbereddes under kalla kriget för användning som biologiska vapen, medan andra Francisella-varianter tycks finnas runt omkring oss utan att utgöra någon som helst fara.
Trots mycket olika egenskaper visar det sig att arvsmassan hos alla Francisella-bakterier är extremt likartad. Forskarna har kunnat kartlägga hur de aggressiva varianterna (arten Francisella tularensis) har uppkommit och utvecklats. I artikeln visas hur arvsmassan hos F. tularensis har ändrats så att bakterien ska kunna växa inne i cellerna istället för att vara frilevande som sina förfäder i samma släkte. Den nya livscykeln inuti cellerna var en förutsättning för att den sjukdomsframkallande varianten skulle uppkomma.
Artikeln beskriver de olika evolutionsmekanismer som har format de sjukdomsframkallande egenskaperna hos F. tularensis. Studien visar att många var för sig oberoende och slumpmässiga händelser (mutationer) tillsammans först formade ett helt nytt råmaterial som förutsättning för att en mycket mer sjukdomsframkallande bakterievariant plötsligt skulle kunna uppstå. Via det naturliga urvalet enligt Charles Darwins teori uppstod sedan den aggressiva F. tularensis.
I artikeln argumenterar forskarna också för ett helt nytt sätt att bestämma vad som definierar en bakterieart. De anser att begreppet ”populationslinje” ger en mycket bättre definition än det mer traditionella sättet att avgöra bakteriers arttillhörighet, dvs. att mäta graden av likhet i arvsmassan.
Anders Johansson vid Inst. för klinisk mikrobiologi, Umeå universitet, har varit ledare för projektet som är ett samarbete mellan Umeå universitet och Försvarets Forskningsinstitut (FOI) i Umeå. Försteförfattare är Pär Larsson, FOI, och ytterligare fyra författare från Umeå medverkar. De har samarbetat med forskare från vid Joint Genome Institute och vid Northern Arizona University i USA, där man svarat för den genetiska kartläggningen.
För mer information, kontakta klin.ass. Anders Johansson, Inst. för klinisk mikrobiologi,
tel. 090-785 09 21, mobil 070-359 08 30,
e-post anders.johansson@climi.umu.se
eller
Pär Larsson, forskare, CBRN skydd och säkerhet, FOI,
mobil 070-618 99 95
e-post par.larsson@foi.se
Referens
P Larsson, D Elfsmark, K Svensson, P Wikström, M Forsman, T Brettin, P Keim, A Johansson. ”Molecular Evolutionary Consequences of Niche Restriction in Francisella tularensis, a Facultative Intracellular Pathogen”.
PLoS Pathogens Article #08-PLPA-RA-1328R2
Kontaktinformation
Illustration tillgänglig via pressmeddelandets webbversion på
http://www.medfak.umu.se/om-fakulteten/aktuellt/nyheter/
Under de närmaste decennierna kommer samhället att få se effekten av att de stora barnkullarna från tiden för andra världskriget blir gamla. Befolkningen över 80 år kommer i vissa delar av världen att tredubblas.
Idag drabbas fler än 70 000 svenskar årligen av fragilitetsfraktur (pga. skört skelett) och den siffran förutspås bli fördubblad till 2030. Detta får svåra ekonomiska och sociala konsekvenser för hela samhället.
I avhandlingen presenteras nya data som tyder på att det sker en förändring i frakturfördelningen med en markant ökning av antalet frakturer bland de absolut äldsta och sköraste. En ny, skör population håller på att bildas bland de äldsta, de som överlevt och lever med svåra sjukdomar och skelettet har blivit den svagaste länken.
Frakturer hos gamla är ett stort folkhälsoproblem och benskörhet (osteoporos) är en bidragande faktor till ökningen. Hos de absolut äldsta är det dock inte bara skelettets beskaffenhet som bidrar till att antalet frakturer ökar. Andra faktorer som hjärt-/kärlsjukdomar, demens, försämrad balans och minskad muskelkraft bidrar också till en ökad falltendens och frakturrisk. Detta utgör ett stort problem både för sjukvården och för den enskilde. Att operera de allra sköraste är riskfyllt och eftervården är ofta lång och resurskrävande.
Avhandlingen visar vidare att mer än 20 procent – var femte person – i befolkningen som är äldre än 50 år drabbas av upprepade frakturer. En allt för hög siffra som med aktivt förebyggande arbete borde kunna förbättras. Även här är det framförallt de äldsta som löper störst risk att drabbas.
Låga nivåer av D-vitamin i Umeås befolkning har också visat sig vara en riskfaktor för höftfraktur, den frakturtyp som framförallt är kopplad till ett skört skelett och som dessutom ofta leder till stora försämringar i den enskildes livskvalitet.
I vår nordliga del av världen når solljuset endast under kortare perioder av året upp till den kritiska nivå när UV-strålarna förmår stimulera D-vitamin-bildandet i huden. Resultaten bygger på olycksfallsregistrering vid Norrlands Universitetssjukhus och prover från Medicinska biobanken.
I avhandlingen understryks att vården måste rusta sig för den befolkningsförändring som kommer de närmaste åren. Andelen mycket gamla i samhället kommer att kräva mer av sjukvården. Frakturförebyggande åtgärder måste sättas in tidigt. Åtgärder för att förebygga fallolyckor, D-vitamintillskott och benstärkande medicinering är del av de åtgärder som måste prioriteras. På samma sätt som hjärtinfarkter utreds och förebyggande behandling sätts in borde man också efter en fraktur utreda falltendens och skelettstatus.
För mer information kontakta Ulrica Bergström, doktorand vid Inst. för kirurgisk och perioperativ vetenskap, enheten för ortopedi, tel. 070-3747874,
e-post ulricabergstrom@hotmail.com
Fredagen den 12 juni 2009 försvarar Ulrica Bergström, Inst. för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Fragility fractures in fragile people – Epidemiology of the age quake.
Fakultetsopponent är prof. Karl Obrant, Universitetssjukhuset i Lund.
Disputationen äger kl. 09.00 i Sal B, 9 tr., Tandläkarhögskolan, NUS.
En avhandling i immunologi vid Stockholms universitet visar nu även på ett samband mellan en infektion med herpesviruset Epstein-Barr hos små barn och skydd mot att bilda antikroppar mot allergiframkallande ämnen.
Vid en infektion har kroppen två typer av immunsvar som skydd – medfödd immunitet och förvärvad immunitet. I sin avhandling studerar Shanie Saghafian Hedengren monocyter, en typ av vita blodkroppar, som hör till den medfödda immuniteten.
– Den medfödda immuniteten spelar en avgörande roll i livets början som skydd mot bakterier och andra mikrober eftersom det förvärvade immunsystemet då inte är fullt utvecklat. Dessutom formas den förvärvade immuniteten och dess minne av ”kommunikationsmolekyler” som initialt skickas ut av bland annat monocyterna. En obalanserad monocytfunktion, till följd av lägre stimulans via mikrober och virus tidigt i livet, skulle kunna ha en viktig roll i utveckling av allergier, menar Shanie Saghafian Hedengren.
I avhandlingen följs en grupp med barn från födelsen fram till fem års ålder. Avhandlingen visar på ett samband mellan Epstein-Barr virus (EBV)-infektion före två års ålder och en lägre risk mot att bilda antikroppar mot allergiframkallande ämnen, så kallad allergisk sensibilisering. Av intresse är också att en EBV-infektion efter två års ålder relaterades till en högre risk för sensibilisering hos femåringarna.
EBV är ett vanligt herpesvirus som majoriteten av jordens befolkning bär på livet ut. Det är ett mycket framgångsrikt virus som vanligtvis sprids via saliv och infekterar människor tidigt i livet. De flesta märker knappt ens när deras barn drabbas av infektionen.
– Att få EBV senare i livet kan orsaka körtelfeber, som utlöser ett mer aggressivt immunsvar, och i takt med ökad välfärd har man registrerat ett ökat antal fall av körtelfeber. Kanske är det ur ett evolutionärt perspektiv fördelaktigare för både viruset och dess värd att mötas tidigt i livet, menar Shanie Saghafian Hedengren.
Avhandlingen visar även att den medfödda immuniteten hos EBV-infekterade barn reagerar på ett hämmat sätt, vilket kan förklara varför tidig infektion i regel är utan symptom. Fynden står i kontrast till vedertagen kunskap om vad man kunde förvänta sig i denna grupp med lägre risk för sensibilisering. Dessutom har Shanie Saghafian Hedengren visat att nyfödda barn har ett sämre monocytsvar mot mikrober fram till två års ålder om de har en allergisk mamma.
– Icke desto mindre behöver dessa högriskbarn en adekvat immunstimulans tidigt i livet för att minska risken för allergier. Kort sagt, massor av kärlek till de yngsta i form av många och blöta pussar, sammanfattar Shanie Saghafian Hedengren.
Avhandlingens titel: Microbial and maternal influeces om allergic sensitization during childhood: defining a role for monocytes.
Kontaktinformation
Ytterligare information:
Shanie Saghafian Hedengren, Avdelningen för immunologi, Wenner-Grens institut, Stockholms universitet, tfn 070-718 56 06, e-post shanie@imun.su.se
Porträttbild kan laddas ner på http://www.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=12201&a=64543.
– För många är polisyrket en barndomsdröm som gått i uppfyllelse, och de förväntar sig ett spännande jobb där man kan hjälpa andra. De ser polisyrket som ett praktiskt och rörligt lagarbete, med möjlighet till ett livslångt lärande. De flesta blir förvånade över att dokumentering tar så mycket arbetstid, menar Lars Erik Lauritz, som själv har varit polis i flera år men som nu arbetar som lärare vid polisutbildningen i Umeå.
Han har i sin avhandling följt tio nya poliser genom fyra samtalsserier, varav den första ägde rum i början av utbildningen och den sista cirka nio månader efter avklarad praktiktjänstgöring. Berättelserna andas stolthet och glädje, men resultatet visar också att poliserna navigerar i en komplex väv av bilder och motbilder som beskriver hur poliser bör och förväntas vara.
Många av de intervjuade menar att poliser ofta ses som utvalda föredömen, och att en förutsättning för att vara en bra polis är att man har god social kompetens. Men samtidigt finns en bild av polisen som en icke önskad grupp, som andra betraktar med misstänksamhet och avoghet.
En del av misstroendet anses bero på en sensationslysten massmedia, som nästan bara söker efter fel och brister i polisverksamheten.
Enligt de nya poliserna ska idealpolisen vara fördomsfri, men fördomsfriheten utmanas av olika stereotyper från egna erfarenheter och andra polisers berättelser. En polis beskrivs i nästan alla berättelser som en ”han”, och egenskaper som traditionellt uppfattas som manliga, till exempel styrka och handlingskraft, presenteras som norm.
Enligt Lars Erik Lauritz föds en polisidentitet i denna komplexa verklighet, och identiteten skapar trygghet och mening men också frågor om vilka intressen som är mest väsentliga i olika situationer. Nya polisers förväntningar på den interna poliskulturen balanseras mot polisens image i det omgivande samhället.
Lars Erik Lauritz menar att polisidentiteten kan betraktas som ett ständigt växelspel mellan förväntningar på kultur, image och profession, och han presenterar också en modell för en sådan förståelse i sin avhandling.
Fredagen den 12 juni försvarar Lars Erik Lauritz, Handelshögskolan, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Spirande polisidentiteter – en studie av polisstudenters och nya polisers professionella identitet.
Disputationen äger rum kl. 13.15 i sal NBVH 1031, Norra beteendevetarhuset,
Fakultetsopponent är professor Paul Larsson, Politihøgskolen i Oslo.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Lars Erik Lauritz,
Telefon: 070-268 87 67
E-post: larserik.lauritz@polis.umu.se
