– Mäns våld mot kvinnor är ett allvarligt och strukturellt betingat problem, men det får inte hindra att bilden av relationsvåld nyanseras och att vi strävar mot att alla brottsoffer behandlas lika av rättssystemets myndigheter, säger Klara Hradilova Selin, utredare på Brå.
Rapporten beskriver våld i nära relationer enligt offrens egna upplevelser utifrån Brå:s omfattande Nationella trygghetsundersökning, NTU.
För första gången i Sverige redovisas männens utsatthet för våld i nära relationer, vilket synliggör ett problem som hittills fått begränsad uppmärksamhet.
Sammanlagt 505 händelser av relationsvåld har rapporterats av 304 personer. En femtedel av de utsatta är män. Det är alltså relativt få, under en procent bland samtliga intervjuade, som uppger att de under det senaste kalenderåret utsatts för misshandel, sexuellt våld, trakasserier och/eller hot av sin nuvarande eller tidigare partner.
Medan männen främst uppger utsatthet för trakasserier, rapporterar kvinnorna fler händelser av misshandel och hot. Kvinnor, unga personer och ensamstående föräldrar förefaller vara särskilt utsatta grupper.
I hälften av fallen är förövaren påverkad av alkohol eller droger. De flesta incidenterna sker inomhus, oftast i offrets eget hem.
Rapporten tar också upp hur kvinnor och män som utsatts för relationsvåld upplevt sina kontakter med, och förtroendet för, rättsväsendet.
Offer för relationsvåld har bättre erfarenheter av kontakter med polisen, jämfört med offer för annat våld. Däremot har män utsatta för relationsvåld betydligt sämre förtroende för rättsväsendet både jämfört med kvinnor med samma erfarenheter och med män som blivit utsatta för annan typ av våld.
– Det är viktigt för rättssäkerheten att alla känner att de blir väl behandlade, även när man inte motsvarar bilden av det typiska brottsoffret, säger Klara Hradilova Selin.
Rapporten Våld mot kvinnor och män i nära relationer – Våldets karaktär och offrens erfarenheter av kontakter med rättsväsendet kan beställas eller laddas ner på www.bra.se
Kontaktinformation
Ytterligare information: Klara Hradilova Selin, rapportförfattare 08-504 454 19
Resultaten, som rönt stor uppmärksamhet i forskarvärlden, kan därför innebära en ny vändning i kampen mot tbc-bakterier eftersom den bakterie Kirseboms grupp studerat förorsakar tbc hos fiskar.
– Ja, detta öppnar ett helt nytt kapitel inom mykobakteriologin. Nu kanske vi kan lära oss förstå hur mykobakterier ”övervintrar” och förorsakar latenta infektioner, säger Leif Kirsebom.
För att ”övervintra” bildar många bakterier sporer, en av de mest kända är antraxbakterien. Sporer är stabila och kan befinna sig i ett sovande stadium under många år. Oftast bildas sporer under förhållanden då t ex näringstillgången drastiskt minskar. Upptäckten att mykobakterier sporulerar innebär att även denna bakteriegrupp har förmåga att ”övervintra” som sporer. Uppsalaforskarnas nya banbrytande forskningsrön var helt oväntade – och egentligen sprungna ur ett sidospår i en RNA-studie med en helt annan frågeställning.
– I våra studier hade vi sett något konstigt som vi undrade över, men det var inte förrän jag fick ett anslag för att ta upp något helt nytt spår som vi tog chansen att titta närmare på det, säger Leif Kirsebom.
Bakterien Mycobacterium tuberculosis, som förorsakar tbc, identifierades 1882 av den tyske mikrobiologen Robert Koch. Årligen diagnostiseras 10 miljoner nya fall av tbc och 2-3 miljoner människor dör i sjukdomen. Dessutom ökar förekomsten av tbc-bakterier som är resistenta mot ett stort antal antibiotika, vilket försvårar behandlingen. Man uppskattar också att en tredjedel av jordens befolkning bär på latenta infektioner av tbc-bakterien utan att uppvisa några sjukdomssymptom.
– Sjukdomen kan därför blossa upp under ett senare skede, flera decennier efter primärinfektionen, förklarar Leif Kirsebom.
Kunskapen om tbc-bakterien under denna latenta period är minimal och det har föreslagits att bakterien träder in ett ”sovande” stadium eller att tbc-bakteriens tillväxt motverkas med hjälp av immunförsvaret. Den knapphändiga kunskapen om hur tbc-bakterien ”övervintrar” gäller även för andra mykobakterier som finns i vår omgivning, t ex i grund- och kranvatten, i marken samt hos djur och människa.
Ett flertal mykobakterier, utöver tbc-bakterien, förorsakar allvarliga sjukdomar hos djur och människor, som t ex buruli ulcer, lepra och Johns sjukdom som drabbar boskap. Även tarmsjukdomen Crohns sjukdom tycks ha en koppling till mykobakterier. Att det nu visar sig att mykobakterier kan bilda sporer öppnar helt nya möjligheter till hur denna bakteriegrupp inte bara ”övervintrar” utan dessutom hur vissa mykobakterier sprids.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta professor Leif Kirsebom, tel: 018-471 40 68 (kopplar till mobil), leif.kirsebom@icm.uu.se
Mängden DNA i bakteriers kromosomer kan snabbt förändras; antingen genom att öka, s k genamplifiering, eller minska, s k gendeletion. Dessa processer är evolutionärt mycket viktiga och upptäckten av ny mekanism som är inblandad då DNA försvinner har stor betydelse för att förstå vad som påverkar kromosomers stabilitet och varför mängden DNA kan minska i vissa typer av bakterier.
– Hur snabbt och genom vilka mekanismer DNA kan försvinna från kromosomen är en central genetisk och evolutionär fråga, säger professor Dan I Andersson, som är huvudansvarig för studien.
Tidigare har denna typ av drastiska genminskningar, deletioner, mest studerats i artificiella modellsystem med två långa identiska och närliggande DNA-sekvenser. Normala spontana deletioner bildas däremot på ett annat sätt och där DNA-sekvenserna dessutom ofta är långt ifrån varandra.
I den aktuella studien har doktoranden Sanna Koskiniemi genomfört omfattande genetiska analyser av Salmonellamutanter och visar att en speciell typ av DNA-syntetiserande enzymer är nödvändiga spontana deletioner ska bildas i bakterier. Denna nya funktion har tidigare aldrig beskrivits hos dessa enzymer. Genom att genetiskt inaktivera eller överproducera dessa enzymer kunde forskarna visa att deletionshastigheten sjönk eller ökade upp till 30 gånger.
– Dessa resultat kan förklara hur och varför olika organismers DNA-innehåll varierar och vilka genetiska mekanismer som styr detta, säger professor Dan Andersson, som menar att bakterier som antingen lever som parasiter inne i celler eller i symbios med andra organismer, är av särskilt intresse.
– Det har nämligen ofta små kromosomer på grund av att DNA försvunnit under evolutionen. Med dessa nya data kan vi bättre förstå och förutsäga hur DNA elimineras från kromosomer.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Dan I Andersson, tel: 018-471 41 75, dan.andersson@imbim.uu.se
Proteiner består av aminosyrekedjor som veckar sig i en tredimensionell struktur. De produceras i cellerna utifrån en plan som är inbyggd i generna. ”En gen ger ett protein”, var länge regeln, men i dagens molekylärbiologi känner forskarna till många sätt på vilka proteiner formas: Molekyler läggs till, nya kemiska bindningar, aminosyror tas bort eller kopplas till, proteinkedjor bryts etc. Dessa många möjligheter är förklaringen till att människan klarar sig med ca 30 000 gener (lika många som en mus).
En typ av proteinomvandling är fosforylering, då proteinets funktion kontrolleras genom att det binds eller spjälkas av en fosfatgrupp. Cellerna använder fosforylering för att vidarebefordra signaler i sin ämnesomsättning. Proteiner som överför fosfatgrupper till signalproteiner, kinaser, har en central roll i detta. De är också viktiga för uppkomsten av sjukdomar eller tumörer. Det som forskarna i Umeå och Wien upptäckt är en alldeles ny grupp av kinaser, närmare bestämt en s.k. argininkinas i jordbakterien Bacillus stearothermophilus som forskarna kallar McsB. Bakterien använder den nyupptäckta kinasen särskilt när den utsätts för hetta. Ju bättre en bakterie kan handskas med värme, som under feber, desto allvarligare blir den infektion den framkallar.
Bacillus-bakterien har för egen del ingen sjukdomsframkallande förmåga hos människan. Den trivs bäst vid ca 55 grader C vilket gör att den är robust även mot de hårdare undersökningsmetoder som krävdes för att upptäcka McsB. Det riktigt nya i upptäckten är att forskarna fann en hittills okänd mekanism: Under värmechock sätter McsB fast en fosfatgrupp vid aminosyran arginin. Normalt fästas fosfatgrupper till aminosyrorna serin, threonin eller tyrosin. Att arginin kunde vara målgrupp för fosforylering var hittills helt okänt.
För att hitta den nya signalvägen krävdes ett internationellt samarbete under ledning av strukturforskaren Tim Claussen och proteinexperten Karl Mechtler vid Institut für Molekuläre Pathologie och Max F. Perutz Labor i Wien samt infektionsbiologen Emmanuelle Charpentier, som nyss flyttade sin forskargrupp från Max-Perutz-labb i Wien till Umeå Centre of Microbial Research (UCMR) och Laboratory for Molecular Infection Medicine Sweden (MIMS), båda knutna till Inst. för molekylärbiologi vid Umeå universitet.
– Vi är övertygade om att vår upptäckt leder till utveckling av nya och mer specifika antibiotika, säger Emmanuelle Charpentier. Stafylokocker och listera-bakterier är släktingar till Bacillus stearothermophilus och aktiverar samma stressproteiner. Vår upptäckt bekräftar att det är mycket framgångsrikt när forskare samarbetar för att hinna i kapp problemen med resistensbildning mot nuvarande antibiotika.
För mer information, kontakta forskare Emmanuelle Charpentier, Inst. för molekylärbiologi, UCMR/MIMS, Umeå universitet, tel. 090-785 08 07,
e-post emmanuelle.charpentier@molbiol.umu.se eller
informatör Eva-Maria Diehl, UCMR,
tel.090-786 57 31, e-post eva-maria.diehl@plantphys.umu.se
mobil 070-544 82 08
Referens:
J Fuhrmann, A Schmidt, S Spiess, A Lehner, K Turgay, K Mechtler, E Charpentier, T Clausen. McsB Is a Protein Arginine Kinase That Phosphorylates and Inhibits the Heat-Shock Regulator CtsR. Science 5 June 2009: 1323-1327.
Vanligen flyr lavskrikor och andra bytesdjur så fort de upptäcker rovdjuren, men när de möter vilande rovdjur närmar de sig och retar rovdjuren trots risken som detta medför. Forskaren Michael Griessers studie vid institutionen för ekologi och evolution visar att de retsamma lavskrikorna använder sig av olika läten beroende på vilken kategori av rovdjur det handlar om, men också beroende på hur stort rovdjuret är. Enligt studien spelar båda faktorerna in, eftersom olika rovdjur använder sig av olika sätt att jaga bytesdjur.
– Lavskrikornas tjattrande är mycket komplext, de använder sig av över ett dussin olika läten när de retas. En del läten är specifika för hökar och ugglor, som är deras huvudsakliga fiender, medan andra läten används även i andra sammanhang, förklarar Michael Griesser.
De retande lavskrikorna anpassade dessutom sina läten efter den egna gruppens sammansättning. Familjegrupper för mycket mer ljud än grupper där individerna inte är släkt med varandra. Det enda andra djur som har en jämförelsevis lika stor ”vokabulär” när de retar rovdjur är surikater, ett litet däggdjur som också lever i familjer.
– Resultaten från den här studien visar, tillsammans med tidigare studier vi gjort, att hoten från rovdjur har spelat en viktig roll för uppkomsten av sofistikerad kommunikation bland djur, säger Michael Griesser.
Inte bara våra förfäder utan också andra djur som lever i familjegrupper verkar alltså överlista rovdjur med hjälp av sina kognitiva förmågor. Sofistikerad kommunikation gör det möjligt att minska risken för att de egna familjemedlemmarna faller offer för rovdjur, vilket i slutändan främjar de egna generna. Djur som lever i anonyma grupper av obesläktade djur kan däremot hoppas på att andra individer i samma grupp blir rovdjurens nästa måltid, och saknar därför komplexa kommunikationssystem.
Michael Griesser arbetar numera vid Sveriges lantbruksuniversitet, men har genomfört studien vid Uppsala universitet.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Michael Griesser, 073-705 30 97 eller 070-694 32 86, e-post: michael.griesser@ekol.slu.se
Ungefär 60 procent av personer med ledgångsreumatism bär på antikroppen ACPA (anti-citullinated protein antibody) och kallas för ACPA-positiva. Tidigare studier har visat att ACPA-positiva rökare har högre risk att utveckla ledgångsreumatism om de också har så kallade SE-aller, vissa DNA-sekvenser i en gen kallad HLA-DRB1.
I den aktuella studien undersökte forskarna ifall sambandet mellan rökning och varje specifik variant av SE-alleler skiljer sig samt om förekomsten av antikroppen ACPA utgör någon skillnad för risken att utveckla ledgångsreumatism.
Studien innefattade 1 319 patienter med ledgångsreumatism och 943 friska människor, både rökare och icke-rökare. Resultatet visade att alla varianter SE-alleler hade starka samband med rökning hos ACPA-positiva patienter och ökade risken för att utveckla ledgångsreumatism.
— Det betyder att vi fått ytterligare kunskap om hur rökning orsakar ledgångsreumatism och att denna risk är särskilt stor hos individer som bär vissa riskgener. Detta innebär att det är särskilt viktigt för individer med ledgångsreumatism i släkten att undvika rökning, säger Emeli Lundström, en av forskarna bakom studien.
Publikation: ”Gene-environment interaction between the DRB1 shared epitope and smoking in the risk of anti-citrullinated protein antibody-positive rheumatoid arthritis: All alleles are important” Lundström E, Källberg H, Alfredsson L, Klareskog L, Padyukov L, Arthritis & Rheumatism, 2009 May 28;60(6):1597-1603, Epub ahead of print.
För mer information, kontakta:
Doktorand Emeli Lundström
Institutionen för medicin, Solna
Tel: 08-517 721 82
E-post: emeli.lundstrom@ki.se
Professor Lars Klareskog
Institutionen för medicin, Solna
Tel: 08-517 745 29
E-post: Lars.Klareskog@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95 (kopplas om till mobil)
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom forskning och utbildning medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Nacksmärta är ett kostsamt hälsoproblem, inte bara i Sverige utan runt om i världen. Objektiva diagnosmetoder saknas för majoriteten av dessa tillstånd, liksom effektiva botemedel. Huvudslutsatsen i avhandlingen är att undersökning och träning av rörelsekontrollen kan vara värdefulla steg vid rehabilitering av nackpatienter.
I avhandlingen visas att nedsatt rörelsekontroll i form av sämre precision vid armrörelser, nedsatt förmåga att snabbt vrida på huvudet och störd balanskontroll är vanligt vid långvariga nackbesvär. Den här typen av funktionsnedsättningar var speciellt påtaglig om personen också hade besvär från ländryggen. Alla dessa rörelser är centrala för många vardagliga aktiviteter och kunskap om störningarna är angelägen eftersom de kan ha betydelse för smärtans varaktighet. Störningar i dessa rörelser kan också påverka förmågan att utföra fritidsaktiviteter och arbete.
Avhandlingen visar att graden av funktionsnedsättning hos personer med nackbesvär — både med orsak i en olyckshändelse, s.k. ”whiplashskada” (pisksnärtskada), och med ospecifik bakgrund — har samband med hur personen själv upplever sin funktionsförmåga och sina symtom.
I en delstudie utvärderades användbarheten av en ny träningsmetod som syftar till att förbättra rörelsekontrollen hos personer med långvariga ospecifika nackbesvär genom att träna nackkoordinationen. Alla deltagare förbättrade sin koordination och var allmänt positiva till den nya träningsformen. Man kunde också se positiva resultat av träningen i form av bättre balanskontroll och självupplevda funktionsförbättringar. Träningsmetoden måste emellertid jämföras med andra behandlingsmetoder innan det går att med säkerhet bedöma dess effektivitet.
Ulrik Röijezon är sjukgymnast och verksam vid Centrum för belastningsskadeforskning, Högskolan i Gävle, vid Inst. för samhällsmedicin och rehabilitering, Umeå universitet, samt vid Alfta forskningsstiftelse. Han kan nås på tel. 0911-181 71, mobil 073-048 34 44, e-post ulrik.roijezon@hig.se
Fredagen den 12 juni 2009 försvarar Ulrik Röijezon, Inst. för samhällsmedicin och rehabilitering, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”Sensorimotor functions in chronic neck pain – objective assessments and a novel method for neck co-ordination exercise”.
Fakultetsopponent är doc. Mikael Karlberg, Lunds universitet.
Disputationen äger rum kl. 13.00 i Stora föreläsningssalen, Centrum för belastningsskadeforskning, Johan Bures väg 5.
Kontaktinformation
En liten porträttbild kan hämtas från pressmeddelandets webbversion på
http://www.medfak.umu.se/om-fakulteten/aktuellt/nyheter/
Forskaren Ketil Thorgersen vid Luleå tekniska universitet har i sin doktorsavhandling studerat hur Hagströms satsning på musikundervisning för ”vanligt folk” – och utan ambitionen att fostra eleverna in i den etablerade uppfattningen om vad som var god musik – påverkat det svenska musikpedagogiska landskapet.
En av dem som reagerade starkt på Hagströms satsning på undervisning i ”lågstatusinstrument” som dragspel och gitarr var den legendariske musikprofilen Sten Broman som bl a ansåg att ingen seriös kompositör sysslade med att skriva musik för dragspel.
En statlig utredning från 1946 beskrev dragspel och gitarr som instrument som saknade ”framtidsvärde”, detta i jämförelse med t ex piano och violin. Till kritikerna hörde även studieförbund som Medborgarskolan där undervisningens mål var att lära eleverna att uppskatta klassisk musik – dvs musik som ansågs stå för god smak.
– På en högre nivå har troligen Hagströms musikundervisning påverkat svenskt musikliv och svensk musikundervisning mot en bredare syn på vad som är god musik. Hagströms kan även sägas ha bidragit till den utveckling av musikindustrin som idag kallas det svenska musikundret, säger Ketil Thorgersen.
– Till skillnad från andra aktörer som hade som mål att förädla elevernas musikaliska preferenser med fokus på den klassiska musiken, saknade Hagströms musikalisk agenda. De lyckades med att sprida musikutbildning till varenda liten ort i Sverige.
Ketil Thorgersens studier grundar sig på ett antal intervjuer med utbildare och elever som utbildat sig vid Hagströms musikskola. Dessutom har han haft tillgång till visst arkivmaterial samt ett stort antal tidskriftsartiklar rörande utbildningen.
– Analyserna visar bl a att Hagströms musikundervisning spelade en viktig roll i demokratiseringen av svensk musikpedagogik bl a genom att tillgängligheten ökade, säger Ketil Thorgersen. Kursavgifterna var låga och det var billigt att hyra instrument.
Bakom Hagströms stora satsning på kurser för den som snabbt ville lära sig att spela dragspel och senare även andra instrument som gitarr, elpiano, elbas mm, låg främst den nedgång i försäljningen av dragspel som företaget drabbades av under mitten av 1940-talet.
Under 50-60 talet fick dessutom svenskarna mera fritid vilket bl a medförde en starkt ökad efterfrågan på musikundervisning på instrument som gitarr, elgitarr och elbas mm.
Kontaktinformation
Upplysningar: Ketil Thorgersen, Luleå tekniska universitet, Institutionen för musik och medier, 070 – 279 09 15, ketil.thorgersen@ltu.se
I det svenska slutförvaret ska utbränt kärnbränsle förvaras 500 meter ned i urberget i hundratusentals år. Eftersom kärnavfallet är radioaktivt undersöks noggrant de naturliga processer som pågår i underjorden, så att inte de påverkar förvarets säkerhet.
En tänkbart skadlig process är förekomsten av bakterier, som när de andas producerar sulfid – ett ämne som verkar frätande på koppar.
– Eftersom det utbrända kärnbränslet förvaras i kopparkärl kan det i värsta fall leda till att delar av kärnbränslet sprids i området runt förvarningen, säger forskaren Hallgerd Eydal vid Institutionen för cell- och molekylärbiologi, Göteborgs universitet.
Genom en särskild forskartunnel som borrats under ön Äspö i Oskarshamn har Hallgerd Eydal tagit prover på ner till 460 meters djup, och studerat de mikroorganismer som lever i grundvattnet. Trots det stora djupet rymmer grundvattnet ett myllrande liv, med upp till 100 miljoner celler per liter vatten.
Studien visar att populationen av sulfidproducerande bakterier begränsas av virus, vilket är gynnsamt för ett eventuellt slutförvar. Problemet är att det i processen alstras näringsämnen som gör cellerna mer aktiva. Att mängden virus är så stor – tio gånger fler än cellerna – antyder att de kopparnedbrytande bakterier som finns i urberget är mycket aktiva.
Avhandlingen Microbial ecology in deep granitic groundwater – activity and impact of viruses försvarades vid en disputation den 5 juni. Handledare var professor Karsten Pedersen.
Kontaktinformation
Kontakt:
Hallgerd Eydal, Institutionen för cell- och molekylärbiologi, Göteborgs universitet
031 786 25 70
0739 27 98 46
hallgerd.eydal@cmb.gu.se
Bilden föreställer en cell av bakterien Desulfovibrio aespoeensis med virus på ytan.
Det är fullt möjligt att bedriva framgångsrikt kvalitetsarbete i tjänsteföretag och offentlig sektor och principen är alltid densamma. Man måste börja med att fråga sig vem man tjänar och vad som är kvalitet för kunderna, eleverna, patienterna eller vilka det nu är.
Detta slås fast i en ny bok av forskarna Stefan och Yvonne Lagrosen på Högskolan Väst i Trollhättan. Stefan Lagrosen är professor i företagsekonomi och Yvonne Lagrosen är filosofie doktor i kvalitetsutveckling. I boken Mänsklig kvalitetsutveckling, utgiven på Studentlitteratur, sammanfattar de 15 års egen forskning och sätter in den i sitt sammanhang. De börjar med en historik och en grundläggande orientering i ämnet.
De dukar också upp ett smörgåsbord av möjliga tillvägagångssätt och tekniker för kvalitetsarbete. Boken kan fungera som kurslitteratur. Den fungerar också för chefer och andra som vill börja jobba med kvalitetsutveckling eller som redan kommit en bit på väg. Mycket av litteraturen om kvalitetsutveckling har en teknisk inriktning, men här står människor och tjänsteproduktion i fokus.
Om ett företag eller en offentlig verksamhet ska lyckas med sitt kvalitetsarbete är det nödvändigt att organisationen genomsyras av ett antal grundläggande principer. För det första måste man alltså veta vem man tjänar och vad kvalitet är för dem. Det räcker inte med ytliga enkäter för att ta reda på detta. Författarna beskriver metoder som de genom sin forskning vet fungerar.
Andra grundläggande principer är att det måste finnas ett engagerat ledarskap i organisationen och att alla anställda måste vara delaktiga i kvalitetsarbetet. De som verkligen kan se detaljerna är de anställda. Därmed finns kunskapen om hur man förbättrar verksamheten i hög grad hos dem.
En annan princip är processorientering. För att uppnå kvalitet måste man ställa sig frågorna hur gör vi och hur kan vi förbättra arbetsprocesserna. Vidare behöver man ha inställningen att man strävar efter ständiga förbättringar och att de beslut man fattar ska vara väl underbyggda med fakta.
Makarna Lagrosens forskning visar på ett tydligt samband mellan hur pass trogen man är dessa principer och hur bra kvalitetsarbetet fungerar. De kan också visa på positiva samband mellan kvalitetsutveckling och hur personalen mår. Speciellt starkt är sambandet mellan engagerat ledarskap och hälsan.
Författarna beskriver också vad som blir följden om en organisation bara tar till sig vissa av principerna. Om man till exempel förstår sina kunder, men inte ger personalen stöd och arbetsprocesserna fungerar dåligt då är man vad författarna kallar Den inkompetente entreprenören. Man har en bra affärsidé, men lyckas inte omsätta den i praktiken.
Många av dagens företag, speciellt inom elektronikindustrin, kan kategoriseras som Ingenjörernas lekstuga. Här finns väl fungerande processer och personalen har stöd, men man förstår inte vad kunderna vill ha. Kompetenta ingenjörer utvecklar produkter fullpackade med avancerade egenskaper, men de återspeglar snarast deras egna önskningar. I Klubben för inbördes beundran finns gott stöd till personalen, men processerna fungerar dåligt och man har dålig förståelse för kunderna.
För Stefan och Yvonne Lagrosen är kvalitetsutveckling en livsfilosofi. Man måste må bra själv för att kunna ge andra kvalitet. Och kvalitet kan aldrig uppnås genom att man producerar något som är skadligt för människor och miljö. De menar att kvalitet skapas med ödmjukhet och empati.
Kontaktinformation
Pressmeddelande lämnat av forskningsinformatör Charlotta Sjöstedt, 0708-312017
Läs mer om forskningen på Högskolan Väst på www.hv.se/forskning
I våra celler finns arvmassan förpackat i kromatin som består av långa DNA-molekyler som är lindade runt små proteinkomplex.
Sedan länge har forskarna vetat att proteinkomplexet SWI/SNF reglerar hur hårt DNAt och proteinerna binder till varandra i kromatinet, vilket har avgörande betydelse för genuttrycket. När en gen ska användas i cellen måste först kromatinpackningen vid genen luckras upp så att DNAt blir mer tillgängligt. Sedan kopieras genen till en budbärar-RNA-molekyl (mRNA) som genomgår flera mognadsprocesser i cellkärnan. Slutligen transporteras det mogna mRNAt till cytoplasman där mRNAt används som mall för tillverkning av ett protein.
De olika stegen i genuttryck utförs av olika molekylära ”maskiner” som fungerar samordnat, och koordineringen mellan olika steg i förloppet har visat sig ha stor betydelse for genuttryckets noggrannhet och effektivitet.
Hos en del organismer inklusive människan är mRNA-mognadsreaktionerna extremt komplicerade: vissa mRNA-molekyler kan mogna på flera alternativa sätt för att ge upphov till olika proteinvarianter. Med hjälp av immuno-elektronmikroskopiska metoder har forskarna upptäckt att SWI/SNF binder till nytillverkade mRNA molekyler i cellen.
Genom att jämföra vilka mogna mRNA-varianter som tillverkas i celler som saknar SWI/SNF med dem i celler där SWI/SNF fungerar normalt har forskarna kunnat visa att SWI/SNF påverkar en del av cellens alternativa mognadsreaktioner.
– SWI/SNF kontrollerar uttrycket av många gener genom att förändra kromatinpackningen vid generna. SWI/SNFs förmåga att även reglera mRNA:s mognad innebär att SWI/SNF kan bestämma vilka gener som uttrycks i cellen och också vilken typ av mRNA-variant, det vill säga vilket proteinvariant, ska tillverkas från varje gen, förklarar Ann Kristin Östlund Farrants, forskare vid Wenner-Grens institut.
Arvsmassan är identisk i alla celler i en organism, men olika typer av celler i organismen använder olika delar av arvsmassan, det vill säga olika gener. Följaktligen har varje celltyp i organismen en unik proteinsammansättning som ansvarar för cellens egenskaper och aktiviteter. Flercelliga organismer styrs av komplexa genetiska program som dirigerar organismens utveckling och funktion genom att bestämma vilka proteiner som tillverkas i varje celltyp. Det är en betydelsefull och spännande utmaning att försöka förstå hur de genetiska programmen fungerar. Och det är nödvändigt att förstå de normala genetiska processerna för att kunna förstå sjukdomar relaterade till defekter i genuttrycket, såsom cancersjukdomar och virusinfektioner.
– Grundforskningen har stor betydelse. För att kunna reparera en bil måste bilmekanikern ha förståelse för hur bilen är uppbyggt och hur motorns olika beståndsdelar fungerar samordnat. Genom att klargöra arvsmassans reglering lägger vi grunden för de forskarna som studerar genetiska sjukdomar och utvecklar läkemedel, säger Neus Visa, forskare vid Institutionen för molekylärbiologi och funktionsgenomik.
Artikelns titel: ”SWI/SNF associates with nascent pre-mRNPs and regulates alternative pre-mRNA processing”. PLoS Genet. 2009 May;5(5):e1000470. Epub 2009 May 8. PMID: 19424417
Författare: Ann-Kristin Östlund Farrants, Neus Visa, Anu Tyagi, Stockholms universitet; Jessica Ryme, David Brodin, Karolinska Institutet
Kontaktinformation
Ytterligare information:
Neus Visa, Institutionen för molekylärbiologi och funktionsgenomik, Stockholms universitet, tfn 08-164111, 070-43 23 911, e-post neus.visa@molbio.su.se
Ann Kristin Östlund Farrants, Avd. Cellbiologi, Wenner-Grens institut, Stockholms universitet, tfn 08-164097, 070-22 36 372, e-post anki@cellbio.su.se
– Det är helt upp till det företag som nappar på vår forskning att välja vad de vill få ut av sitt textila avfall, antingen etanol, biogas eller återvinning till nytt material. Vår förhoppning är att resultaten ska användas i större skala och generera i svensk teknik som i sin tur kan skapa jobb, säger Mohammad Taherzadeh som är intresserad av att knyta kontakter med näringslivet.
Redan 2007 började han tillsammans med ett antal doktorander att titta på möjligheterna att producera etanol och biogas av textilt avfall. Först användes ren bomull och etanol var den produkt som de fick fram. Resultaten var så lyckade att de gick vidare med samma koncept och började bryta ner andra textilier som exempelvis polyester blandat med bomull.
– De flesta textila material är ju blandade, därför är vi mycket nöjda att vi lyckats komma på hur vi ska göra. Bara i Borås slängs 17 000 ton textilier varje år.Stora miljövinster
Mohammad Taherzadeh hoppas nu att kasserade textilier kan bli ett nytt substrat i biogasanläggningar. Doktorand Azam Jeihanipour visar prover på ren polyester som blivit kvar efter rötningsprocessen
– Allt går att återvinna och vi kan anpassa processen utefter vilken slutprodukt man vill få fram. Helt klart är att det är bättre att använda gamla plagg än spannmål. Vi får exempelvis ut 50% mer etanol, konstaterar Mohammad Taherzadeh.
Kontaktinformation
Mohammad Taherzadeh, professor vid Institutionen Ingenjörshögskolan, Högskolan i Borås
E-post: mohammad.taherzadeh@hb.se
Telefon: 033-4355908
Mobiltelefon: 0707-171032
– Då det finns många likheter mellan biologisk evolution och kulturell förändring har det inom forskningsvärlden ofta förslagits att den biologiska evolutionsteorin i ganska oförändrad form också kan användas som en modell för den kulturella evolutionen. Enligt den metoden ersätts generna med så kallade memer, som är små kulturelement och sedan används samma metoder som inom biologisk evolutionsteori, säger Magnus Enquist, professor och föreståndare för Centrum för evolutionär kulturforskning vid Stockholms universitet.
Den aktuella artikeln visar med hjälp av matematiska modeller att det finns en avgörande och ofta negligerad skillnad mellan biologisk och kulturell evolution.
– I samband med befruktningen överförs alla gener till den nya individen vid ett och samma tillfälle. Däremot tillägnar sig individen kultur successivt och under hela livet vilket kan skapa dramatiska konsekvenser och skapar vitt skilda förutsättningar för olika individer på ett sätt som den biologiska evolutionen inte gör, säger Magnus Enquist.
Med många inlärningstillfällen har individens möjligheter att aktivt välja mellan olika kulturvarianter en stor betydelse för utvecklingen. De tidigare valen ligger till grund för de kommande och det går att se tydliga skillnader mellan olika individers kulturella utveckling som kan kopplas till hur ofta de utsatts för kulturell påverkan.
Den faktor som har störst betydelse i teoriutvecklingen är den så kallade exponeringsfrekvensen som visar att ju färre exponeringstillfällen, desto svagare individuell utveckling. I sådana fall är det spridningsförmågan som styr utvecklingen, i likhet med den biologiska evolutionen.
– Ett resultat som förvånade oss var att vem man ärvde kulturen från inte hade någon direkt betydelse för resultet. Det spelade alltså ingen roll om kulturen ärvdes från föräldrarna, från jämnåriga eller från kollektivet. Just det faktum att det kulturella arvet inte är bundet till föräldrarna, vilket ansetts vara den viktigaste skillnaden mellan biologisk och kulturell evolution, förstärker också vår teori.
En annan viktig slutsats i artikeln är det inte finns någon enkel princip som kan förutsäga all kulturell evolution på samma sätt som som biologisk fitness förutsäger biologisk evolution. En enkel variabel kunde dock förutsäga den vinnande kulturvarianten när antalet inlärningstillfällen var stort.
– Förhoppningarna om att kunna skapa en teori om kulturell evolution eller förändring har ofta grusats. Med de idéer som redovisas i artikeln, och som är mindre bundna av evolutionsbiologisk tänkande och låter den kulturella evolutionen ha sina särdrag, har vi en större chans att lyckats skapa det, säger Magnus Enquist.
Artikel finns att läsa i sin helhet på http://www.pnas.org/content/early/2009/07/28/0903180106.full.pdf+html?sid=6313447a-8944-4ee2-a02f-0b13b3b71e7c
Ytterligare information
Magnus Enquist, professor och föreståndare för Centrum för evolutionär kulturforskning, Zoologiska institutionen, Stockholms universitet. Tel. 073-707 87 59. Email: magnus.enquist@intercult.su.se
Kimmo Eriksson, professor, Centrum för evolutionär kulturforskning, Zoologiska institutionen, Stockholms universitet. Tel. 070-376 74 51
Pontus Strimling, doktor, Centrum för evolutionär kulturforskning, Zoologiska institutionen, Stockholms universitet.073-375 18 62
För bild
press@su.se, 08-16 40 90 eller http://www.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=5833&a=24771
Företagsekonomen Anna Thomasson forskar kring hur kommunala bolag styrs och hanterar sin situation. Bolagen utför offentliga tjänster, men lyder under samma lagar och regler som privatägda bolag och har kravet att gå med vinst – därför kallas de hybridorganisationer.
Att bilda kommunala bolag har varit en trend i Sverige sedan 1980-talet, något som inte varit problemfritt.
Bolagens styrelse består helt eller till största delen av politiker, ett uppdrag som Anna Thomasson berättar anses mer prestigefyllt än att sitta i en vanlig kommunal nämnd. Men uppdraget är komplext:
– Enligt aktiebolagslagen ska styrelsen se till bolagets bästa. Men politikerna känner själva att de ska bidra med den offentliga insynen i bolaget. Exempelvis kan det handla om beslut inom bolaget som är affärshemligheter och som politikerna vill förankra i det politiska styret i kommunen. Då uppstår frågor – vad får jag säga, vilken roll har jag egentligen? säger Anna Thomasson.
Den personliga konflikten som politikerna hamnar i löser hon eller han ofta genom att vända sig till en outtalad praxis. Vilken är kulturen i just den här kommunen, hur brukar styrelsemedlemmar göra?
Vd i ett kommunalt bolag sitter mitt emellan verksamheten, ägare, styrelsen och medborgarna. Kraven är dessutom annorlunda än för ett vanligt privat företag. Att gå med vinst räcker inte, utan det gäller att ha en känsla för vilka förväntningar som är viktiga vid olika tidpunkter.
– Ibland förväntas bolaget agera mer privat och ibland lyssna mer på kraven på offentlig service. Balansen är svår och det beror också på vad vd uppfattar.
Vd måste förstå den offentliga biten, men främst se till bolagets bästa.
– Det är viktigt att veta att vd har en central roll i att kommunicera med alla och att driva verksamheten så att det som förväntas av den görs. Att vara vd är inte detsamma som att vara förvaltningschef, utan som vd är man mer självständig.
Ett av bolagen som forskaren studerat, Nordvästra Skånes Renhållnings AB verkar, på en marknad där det offentliga monopolet gradvis avreglerats och blivit konkurrensutsatt. Konkurrenter och ägarkommuner klagade tidigare på bolaget och tyckte att det tog ut högre avgifter för den offentliga sophämtningen för att subventionera den privata verksamheten.
– Det var viktigt att vd förstod politiken i frågan, och också hur den konkurrensutsatta marknaden fungerar, och kunde möta kritiken. Bland annat fick bolaget hitta ett tydligt redovisningssystem för att visa hur avgifterna tas ut, säger Anna Thomasson.
Bolaget Position Skåne, numera nedlagt i den formen, ägdes av de 33 skånska kommunerna tillsammans med Region Skåne. Bolaget stötte på flera problem, bland annat hade bolaget tre olika vd:ar på lika många år och det i kombination med en styrelse där ledamöterna företrädde många olika intressen gjorde att den interna styrningen blev otydlig.
– Det fanns dessutom väldigt olika förväntningar från ägarna på vad bolaget egentligen skulle göra, säger forskaren.
Avhandlingen heter ”Navigating in the landscape of ambiguity: A stakeholder approach to the governance and management of hybrid organisations” och disputationen äger rum den 16 september vid Företagsekonomiska institutionen, Ekonomihögskolan, Lunds universitet.
Mer att läsa om forskningen:
Thomasson, A. 2009. Exploring the Ambiguity of Hybrid Organisations: A Stakeholder Approach. Financial Accountability & Management, 25 (3): 385-398.
Thomasson, Anna (2007) “Den komplexa rollen: Politikern som styrelseledamot”, Kommunal ekonomi, nr 6.
Kontaktinformation
Kontakta Anna Thomasson på 0708-19 83 81 eller anna.thomasson@fek.lu.se
Vid Institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet, finns några av världens längsta klimatdataserier med uppgifter om lufttemperatur och isförhållanden i Östersjöområdet för de senaste femhundra åren. Genom att använda nya, statistiska metoder för att studera dataserien har forskaren Christin Eriksson vid Institutionen för geovetenskaper kartlagt klimatets variationer i norra Europa under sedan 1500-talet, med särskilt fokus på vinterklimatet.
Studien visar att Östersjöregionens vinterklimat präglas av mer eller mindre långvariga perioder av antingen milda eller kyliga vintrar. Det överraskande är att studien tydligt visar att övergången mellan de olika klimattyperna skett snabbt. Att flera oberoende serier från Östersjön påvisar dessa övergångar stärker forskarnas uppfattning att vinterklimatet styrs av snabba förändringar.
Med hjälp av dataserien har Christin Eriksson hittat 15 perioder under de senaste 500 åren som avviker från medelvärdet. Av dessa var åtta perioder varmare än medelvärdet, medan sju var kallare. Enligt studien befinner vi oss just nu i en varm period, som pågått sedan slutet på 1800-talet. Studien visar också att det var en större årlig variation mellan vintrarna inom de kalla klimatperioderna än inom de varma.
– För att vi ska förstå på vilket sätt globala klimatförändringar påverkar måste vi förstå hur klimatet varierar på den regionala skalan, säger Christin Eriksson.
I avhandlingen studeras också Östersjöns maximala isutbredning och flodtillförsel. Jämförelsen visar att det senaste århundradets maximala isutbredning i genomsnitt är mindre än isutbredningen under tidigare århundraden, medan färskvattentillförseln varit stabil.
Resultaten antyder att en framtida temperaturökning kan leda till minskad färskvattentillförsel i söder och ökad färskvattentillförsel i norr, vilket kan få stor betydelse för Östersjöns saltbalans och därmed påverka Östersjöns känsliga ekosystem.
Avhandlingen Characterization and reconstruction of 500 years climate in the Baltic Sea Basin försvarades vid en disputation den 5 juni.
Kontaktinformation
Kontakt:
Christin Eriksson, Institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet
0704 388152
christin.eriksson@gvc.gu.se
Flera av varandra oberoende studier observerade nyligen ett mystiskt flöde av elektroner och positroner i universum. Olika teorier presenterades som föreslog att partiklarna kunde komma från sönderfallande ”mörk” materia, den teoretiska massa som anses påverka galaxernas rotation och som hör till astronomins största gåtor.
En internationell forskargrupp med forskare från Göteborgs universitet publicerar nu helt nya rön, som visar att det mystiska flödet i själva verket härrör från exploderande stjärnor.
I artikeln, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Physical Review Letters, visar forskaren Julia Becker vid Institutionen för fysik, Göteborgs universitet, och hennes kollegor att det mystiska partikelflödet är rester av en superstjärna, 15 gånger tyngre än solen, som dött och exploderat i Vintergatan.
När en stjärna av den storleken dör skickas större delen av materian ut och plöjer sin väg genom en massiv, stellarisk vind. Denna vind skapas när stjärnan tidigt i dödsfasen förlorar en del av sin ursprungliga massa. Vinden blåser ifrån stjärnan, men stjärnans sista, slutliga explosion driver ny materia genom den gamla vinden.
I denna process accelereras elektroner och positroner och skapar en chockvåg, ungefär som när ett flygplan passerar ljudvallen. Enligt Julia Becker och hennes kollegor är det just en sådan våg som orsakat det observerade partikelflödet som förbryllat vetenskapen.
–Det innebär med andra ord att forskningen får leta nya sätt att identifiera mörk materia, säger Julia Becker.
Artikeln Particles as tracers for the most massive explosions in the Milky Way publicerades i Physical Review Letters den 7 augusti. Bilden visar jättestjärnan V838 Monocerotis som 2002 upptäcktes i Vintergatan. Foto NASA.
Kontaktinformation
Kontakt:
Julia Becker, Institutionen för fysik, Göteborgs universitet
031-7723190
070-7753007
julia.becker@physics.gu.se
