Många utlandsfödda barn klarar sig dåligt i den svenska skolan. Samtidigt är bostadsmarknaden etniskt segregerad. Forskare i Sverige och andra länder har länge intresserat sig för om dessa båda faktum hänger samman. De flesta tidigare studier finner att barn i invandrartäta områden lyckas sämre.

Men den nya rapporten visar att sambanden inte är entydiga. En hög andel utlandsfödda verkar påverka skolresultaten negativt. Men samtidigt påverkas grundskolebetygen positivt om det finns landsmän med hög utbildning i närheten. Det senare resultatet kan tolkas som en effekt av sociala nätverk och kontakter. Mönstret stämmer väl med tidigare studier som visar att resurserna hos personer i närområdet påverkar individen.

– Vi ser att omgivningen har betydelse. Den verkar spela störst roll bland de barn som varit i Sverige längst och har kunnat påverkas av närmiljön under lång tid, säger Olof Åslund som är en av författarna bakom rapporten.

Pojkar och barn till lågutbildade påverkas mer än flickor och barn med högutbildade föräldrar. Detta är i linje med tidigare forskning som visar att omgivningen har större inverkan på grupper där resultaten i genomsnitt är sämre.

Familjer med dåliga förutsättningar för skolarbetet tenderar att samlas i vissa områden. Tidigare studier kan ha tolkat denna självsortering som att faktorer i omgivningen påverkat barnens resultat negativt. Det är med andra ord lätt att dra felaktiga slutsatser om negativa effekter av boendekoncentration. Rapporten följer grundskolebetygen hos 20 000 barn som var 0–16 år då deras familjer kom till Sverige 1987–1991.

Rapport 2009:18 ”Bostadssegregationens effekter på invandrarbarns skolresultat” är skriven av Per-Anders Edin, Peter Fredriksson, Hans Grönqvist och Olof Åslund. Rapporten är en sammanfattning av Working paper 2009:20.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Olof Åslund på telefon 018-471 70 89, e-post olof.aslund@ifau.uu.se eller Peter fredriksson på telefon 018-471 70 80, e-post peter.fredriksson@ifau.uu.se.

Boken innehåller artiklar som ett fyrtiotal olika forskare har skrivit om den naturvetenskapliga grunden, om klimateffekter, anpassning och sårbarhet, och om åtgärder för att begränsa klimatförändringar.

Den naturvetenskapliga grunden
Modellering och mätningar är klimatforskarens viktigaste verktyg. Båda har sina begränsningar, men kompletterar varandra och klimatmodeller är det bästa för framtidsscenarier.

– Att bygga en klimatmodell är att balansera på en knivsegg mellan många olika faktorer, vissa som vi känner väl och andra mindre väl, skriver Michael Tjernström, Stockholms universitet. Moln är en akilleshäl och partiklar en annan. Dessutom finns det sådant som vi ännu inte vet att vi inte vet.

Vetenskapens prognoser slår inte alltid in, och de flesta av oss kan inte själva undersöka hur det står till med klimatet. Ändå bör vi tro på klimatförändringen. Vi litar på vetenskapen som process och när det finns en konsensus runt denna måste samhället utgå från detta som kunskap. Något annat har vi inte att tillgå. Det menar Sverker Sörlin, KTH.

Klimateffekter, anpassning och sårbarhet
När vi ska bestämma utsläppsmål för koldioxid får vi leva med flera osäkra faktorer. Det är osäkert vilken temperaturökning det blir när växthusgashalten ökar och vilka effekter en global temperaturökning får, skriver Daniel Johansson, Chalmers tekniska högskola. Det är inte heller självklart vad som är ”farlig” mänsklig klimatpåverkan. Om vi vill vara relativt säkra på att nå EU:s tvågradersmål måste vi börja minska utsläppen kraftigt redan idag, menar han.

Vilka åtgärder är vi beredda att vidta för att minska de ”farliga” klimateffekterna? Här har värderingar en given roll. Vetenskapen kan belysa följderna av olika handlingsalternativ och vad som behövs för att nå uppsatta mål, men kan inte förse oss med slutgiltiga svar om vad vi ska göra. Oavsett det måste vi ta beslut, skriver Markku Rummukainen, SMHI.

Exempelvis behöver vi ta beslut om vad vi ska göra med våra utsatta kustområden om och när vattnet stiger på grund av klimatförändringarna. Samhällena måste anpassa sig genom långsiktiga investeringar. Att göra ingenting är dyrt, både ekonomiskt och mänskligt. Bästa sättet att begränsa kostnaderna är att förebygga och minska utsläpp av växthusgaser, skriver Annika E Nilsson på Stockholm Environment Institute.

Åtgärder för att minska klimatförändringar
I retoriken kring EU:s klimat- och energipolitik syns inte samhällets målkonflikter. EU saknar regelverk och demokratiskt mandat för att göra en stor samhällsomställning av energisystem, transporter och konsumtionsmönster till en kolsnål framtid. EU:s klimat- och energipolitik är en tandlös tiger, enligt Karin Bäckstrand, Lunds universitet.

I slutet av boken beskrivs möjligheter efter Köpenhamnskonferensen. Björn-Ola Linnér, Linköpings universitet, och Bo Kjellén, Stockholm Environment Institute, skriver om klimatsamarbetet från Rio till Köpenhamn. Om resultatet från Köpenhamn i december 2009 blir svagt får vi troligen en debatt om klimatkonventionen. Är FN-vägen den rätta? Är det för mycket marknad och för lite politisk styrning i dagens klimatarbete? Vilka principer ska gälla?

För närmare information om boken se www.formasfokuserar.se där boken även kan beställas för 51 kr (inkl moms, exkl frakt). I bokhandeln är cirkapriset 64 kr.
För rec.ex. kontakta lena.jansson@formas.se, 08-775 40 65.

Kontaktinformation
För mer information:
Birgitta Johansson, Forskningsrådet Formas, birgitta.johansson@formas.se
Emilie von Essen, Forskningsrådet Formas, eve@formas.se

I början av 2000-talet blossade det upp en konflikt kring den Medicinska biobanken och bioteknikföretaget UmanGenomics. Konflikten bevakades i medierna under flera år och kom att involvera forskare, företagare, politiker, universitets- och landstingsledning, journalister och blodgivare. Det är mötet mellan alla dessa aktörers åsikter och retoriska utspel i pressen som Erik Lindenius har studerat i sin doktorsavhandling.

I studien jämförs tidningsbevakningen i lokal och nationell press med offentliga handlingar om Medicinska biobanken och UmanGenomics som under samma period inkom i Umeå universitets diarium. Lindenius visar att pressen lade fokus på andra frågor än vad som diskuterades internt på universitetet, men också att man använde en annan sorts ordval. Metaforen Guldgruva, som i början av konflikten ofta användes i medierna för att beskriva den Medicinska biobanken, förekom till exempel aldrig i universitetsdokumenten. När UmanGenomics fick ekonomiska problem efter några år försvann också metaforen ur mediernas språkbruk.

Mediernas användning av förenklande metaforer är en del av problemet med så kallade ”medierade konflikter” framhåller Erik Lindenius. Han anser att mediediskussionerna hade mått bra av att andra typer av perspektiv, andra typer av metaforer, fått större utrymme.

– Forskare, politiker och medier var överens om att Medicinska biobanken var en guldgruva, men guldfyndigheter kan som bekant skapa guldfeber och guldrush, säger Erik Lindenius. Mediernas bruk av ensidiga metaforer leder in diskussionen på ett spår som det kan vara svårt att avvika ifrån.

Efter att ha studerat mer än trehundra tidningsartiklar om konflikten konstaterar Lindenius att den skapade större intresse för den lokala än den nationella pressen, och att även infallsvinklarna var olika.

– De lokala nyhetsartiklarna lade större fokus på enskilda personer, säger Erik Lindenius. Nationella medier var däremot mer intresserade av att använda vissa händelser som exempel för att beskriva eller diskutera bioteknikbranchens tillstånd i Sverige överlag.

Fredagen den 25 september försvarar Erik Lindenius, Institutionen för kultur- och medievetenskaper, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Guldgruvan som försvann? En mediestudie av konflikten kring UmanGenomics och Medicinska biobanken 2001-2006.
Disputationen äger rum kl 10.00 i Hörsal F, Humanisthuset. Fakultetsopponent är docent Anna Olofsson, institutionen för samhällsvetenskap, Mitthögskolan, Östersund.

Kontaktinformation
För mer information eller intervju, kontakta gärna Erik Lindenius på
tel 090-786 51 52, 070-5857778 eller via e-post erik.lindenius@kultmed.umu.se.

Avhandlingen belyser hur anspråk på styrning och mening i olika utbildningspolicy och i lärarnas utvecklingsarbeten, ytterst handlar om lärarnas professionalisering och vad som är deras gemensamma kunskapsområden. I avhandlingen diskuteras hur detta på olika sätt utmanar lärarnas möjlighet att själva styra över sin profession och sina villkor i pedagogisk verksamhet.

Joakim Krantz har studerat lärarutbildningsreformen från 2001 och den kritik Högskoleverket riktar mot lärarutbildningen för att inte behandla centrala kunskapsområden. Han har vidare studerat den kritik Skolverket riktar mot skolan för brister i måluppfyllelse och likvärdighet i bedömningspraktik

Avhandlingens resultat visar att politiska och professionella anspråk på att göra pedagogisk praktik utvärderingsbar, bedömbar och mätbar leder mot en tydligare dokumentstyrning och ett administrativt inriktat arbete.

Lärarutbildningens och skolans demokratiska och kritiskt medborgarbildande uppdrag kommer i skymundan när krav och förväntningar ställs på tydligare resultatutfall och resultatansvar. Genom formulering och utvärdering mot förväntade lärandeutfall sker en förskjutning mot det förenklade lärandet snarare än det komplexa.

Avhandlingens resultat pekar också på en förändring från det ömsesidiga lärandet till det individuella samt från det långsiktigt och mer oförutsägbara till det kortsiktiga och förutsägbara. Politiska, professionella och marknadsorienterade anspråk formar ett spänningsfält mellan kontroll, objektivitet, brukarinflytande, individualisering, utveckling och kvalificerade samtal.

– Jag hoppas att min studie kan lämna ett kvalificerat bidrag till förståelsen av på vilka sätt lärarna förväntas förändra och förbättra och hur lärare förmår att handla självständigt med utgångspunkt från sin relativa professionella autonomi säger Joakim Krantz.

Joakim Krantz kommer ursprungligen från Tånnö. Han är sedan 2004 doktorand i pedagogik vid institutionen för pedagogik, Växjö universitet, där han undervisar och forskar i utbildningspolitik, demokrati och lärarutbildningens och skolans pedagogiska praktik.

Avhandlingen ”Styrning och mening – anspråk på professionellt handlande i lärarutbildning och skola” försvaras fredagen den 18 september 2009, kl. 10.00. Disputationen äger rum i sal Wicksell, Växjö universitet. Fakultetsopponent är docent Ninni Wahlström, Örebro universitet.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Joakim Krantz, telefon: 0470-70 84 54 eller e-post: joakim.krantz@vxu.se

Avhandlingen går att beställa genom Kerstin Brodén, Växjö University Press, telefon: 0470-70 82 67 eller e-post: vup@vxu.se

– Min studie visar att risken för nedläggning faktiskt minskar då utländska multinationella företag förvärvar svenska anläggningar, konstaterar nationalekonomen Roger Bandick vid Örebro universitet och Århus School of Business.

Roger Bandick har undersökt företag inom tillverkningsindustrin under perioden 1993-2002, och jämfört de utländskt förvärvade anläggningarna med svenskägda. Resultaten presenteras i en rapport som inom kort kommer att publiceras i den välrenommerade ekonomitidskriften Canadian Journal of Economics.

– I själva verket ökar sysselsättningen hos de företag som köps upp av utländska investerare. Och det beror inte på att det handlar om de mest expansiva anläggningarna, som man skulle kunna tro, utan det tycks vara det utländska övertagandet i sig som förbättrar överlevandet och sysselsättningen.

Det är särskilt de exportinriktade företagen som visat sig dra nytta av ägarbytet, och enligt Roger Bandick kan det bero på att anläggningar som ingick i svenska multinationella företag inte skiljer sig mycket från de utländska köparna och därför lätt kan ta till sig den nya kunskap som kommer med utländska investerare.

Syftet med uppköpet har betydelse

En annan upptäckt är att resultaten skiljer sig beroende på det huvudsakliga syftet med den utländska investeringen. Roger Bandick har jämfört uppköp som främst syftar till att få tillgång till den svenska marknaden, så kallad horisontell direktinvestering, och investeringar som syftar till att utnyttja skillnader i faktortillgång och pris, så kallad vertikal direktinvestering.

– Det är framförallt när investeringen har vertikalt motiv som de anläggningar som blir utlandsägda överlever längre och har bättre sysselsättningstillväxt än de anläggningar som stannar kvar i svensk ägo. För övriga anläggningar finner jag däremot inte någon effekt av utländskt övertag.

Roger Bandicks slutsats är alltså att det inte finns någon grund för farhågorna att utländska ägare ska minska verksamheten, flytta jobben utomlands eller i värsta fall lägga ner hela verksamheter.

– Jag hittar ingenting som säger att så är fallet, säger han.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Roger Bandick, 070-453 63 39.

Marie Hjalmarsson, universitetsadjunkt i pedagogik på Högskolan Väst i Trollhättan, har gjort en fallstudie av ett arbetslag inom hemtjänsten i en västsvensk kommun. Studien genomfördes i samband med att handdatorer infördes, framför allt i syfte att hemtjänstpersonalen skulle registrera vilka arbetsuppgifter de utförde. Detta var arbetsgivarens initiativ.
– Hemtjänstpersonalens utnyttjande av arbetstiden ifrågasattes av ledning och politiker och även om man klädde in det i andra ord, så var projektets huvudsyfte att styra personalens arbetsprestationer genom kontroll, säger Marie Hjalmarsson.

Hon menar att ifrågasättandet delvis har att göra med att hemtjänstpersonal arbetar ute i samhället och i andra människors hem. De som befinner sig i en speciell byggnad, till exempel ett äldreboende, medan de arbetar, förutsätts mera självklart ägna sig åt sina huvudsakliga arbetsuppgifter så länge de är i byggnaden. Försöket att registrera arbetsprestationer med hjälp av handdatorer övergavs på grund av tekniska problem. Istället övergick man till ett system med mobiltelefoner.

Marie Hjalmarssons huvudfokus har varit att undersöka hur hemtjänstpersonalen skapar och utnyttjar handlingsmöjligheter inom ramen för anställningen. Hon fann att de har ett lojalt förhållningssätt och gör överväganden om vem och vad de ska vara lojala mot. De visar en kollegial lojalitet och en lojalitet mot organisationen och ledningen, men framför allt gäller lojaliteten vårdtagarna.

– Det finns en mycket stark lojalitet gentemot vårdtagare som faktiskt gör att man som anställd i hemtjänsten ibland bryter mot regler för hur arbetet ska utföras, säger Marie Hjalmarsson.
För varje vårdtagare finns ett biståndsbeslut som reglerar vad hemtjänstpersonalen ska göra, men ofta gör de mer än vad som står i beslutet. Det här är exempel på en typ av informellt motstånd som hemtjänstpersonalen uppvisar.
– Skulle personalen arbeta exakt efter de regler som finns, så skulle det inte fungera, säger Marie Hjalmarsson.

Kontaktinformation
Marie Hjalmarsson lägger fram sin avhandling Lojalitet och motstånd – anställdas agerande i ett föränderligt hemtjänstarbete vid Utbildningsvetenskapliga fakulteten, Göteborgs universitet.
Tid: fredag 18 september kl 10.00
Plats: Högskolan Väst, Albertsalen, Gustava Melins gata 2, Trollhättan
För mer information kontakta Marie Hjalmarsson,
marie.hjalmarsson@hv.se, telefon 0520 – 22 38 64

Ebba Elwin vid institutionen för psykologi har studerat hur så kallad selektiv feedback, dvs att den respons vi får på våra beslut sällan är fullständig, påverkar vad vi lär oss av erfarenheter. Som exempel använder hon anställning av personal.

Som chef har man vissa uppfattningar om vilka egenskaper som är önskvärda hos en anställd, och gör naturligtvis sitt bästa för att rekrytera de personer man tror är mest lämpliga. Men eftersom man oftast inte får veta hur det hade gått om man hade anställt någon av de andra kandidaterna kommer den faktiska erfarenheten av rekryteringen enbart att basera sig på de alternativ man valde, inte på dem man valde bort.

Den selektiva och ofullständiga erfarenheten verkar då bekräfta de förväntningar man hade från början på vilka av kandidaterna som var lämpliga respektive olämpliga, även om det inte nödvändigtvis stämmer med verkligheten.

– En av mina studier visar hur feedback som uteblir varje gång vi väljer bort ett alternativ kan resultera i att personer med vitt skilda uppfattningar om vad som är bra och dåligt kan tyckas få dem bekräftade. Rekryterarnas helt olika förväntningar kom faktiskt att avspeglas i den specifika erfarenhet som de gjorde, berättar Ebba Elwin.

– Med dessa resultat kan man förstå hur lätt det är att fördomar och felaktiga teorier kan leva vidare, trots att de inte stämmer överens med verkligheten. Erfarenheten kan vara en mycket osäker källa till kunskap, eftersom den ofta är selektiv.

Men kunskap baseras inte bara på den information som man faktiskt har fått. För att beskriva hur människor lär sig av feedback som systematiskt uteblir använder hon sig av begreppet konstruktivistisk kodning.

De gånger som man får se resultaten av sina beslut, till exempel hur det gick för de personer som man valt att anställa, kan man lära sig av dessa erfarenheter. Frågan är vad som händer när man inte får den responsen.

– Om responsen uteblir ”konstruerar” man den själv, utifrån det som man vet eller tror. Om jag tror att en sökande är olämplig och avstår från att anställa honom eller henne får jag inte veta mer om den sökande. Istället kommer min konstruerade feedback att ange att den sökande var olämplig, förklarar hon.

Den konstruerade feedbacken lagras tillsammans med information vi faktiskt har fått, och kommer att ligga till grund för vår uppfattning om vilka som är lämpliga respektive olämpliga. Uppfattningen om verkligheten påverkas alltså inte bara av vad vi faktiskt har upplevt, utan också av de slutsatser och tolkningar som vi själva har gjort.

Ebba Elwins resultat ligger i linje med tidigare forskning som har visat att människor ofta har svårt att hålla reda på källan till information – om det som vi ”vet” är något som vi verkligen har sett eller om det var en slutsats som vi drog.

Ebba Elwin visar i sin avhandling hur vi kan stärkas i våra övertygelser och uppfattningar därför att de bekräftas inte bara av den faktiska erfarenheten, utan också av våra egna slutsatser som fungerar som ”konstruerade erfarenheter”.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Ebba Elwin, 018-471 21 60, 076-374 64 55, e-post: Ebba.Elwin@psyk.uu.se

Genom att använda fältstudier från länder som Australien, Sverige och Finland samt exempel från vissa delar av Asien – däribland Papua Nya Guinea, Indonesien och Thailand – visar Rebecca Lawrence hur företag och stater undviker att ta ansvar för urfolkskrav.

– När exempelvis samer protesterar över ett vindkraftverksprojekt tenderar den berörda myndigheten ofta att säga att ansvaret ligger hos verksamhetsutövaren. Samtidigt kan den privata entreprenören säga att staten ska bevaka samernas rättigheter. Det blir ”nånannanism”* i ansvarsfrågan, säger Rebecca Lawrence.

Enligt Rebecca Lawrence kan det dessutom vara en tunn skiljelinje mellan vad som avses med ”staten” respektive ”marknaden” när länder gör vinster från privat finansierad exploatering på urfolksmarkområden. Inte sällan är staten, via statliga/kommunala bolag, en investerare i sådana utvinningsprojekt.

Avhandlingen består av fyra artiklar – varav tre är publicerade i internationella, vetenskapliga tidskrifter. Artiklarna behandlar konflikter om urfolksrättigheter i Finland, samernas protester mot vindkraftsverksbyggnad i Sverige, det statliga ansvaret för välfärdstjänster till Aboriginer i Australien samt globala investmentbanker och dess ansvar för urfolksrättigheter där de investerar.

Titel: “Shifting Responsibilities and Shifting Terrains: State Responsibility, Corporate Social Responsibility, and Indigenous Claims

För bild: press@su.se

*Nånannanismen är fenomenet som uppstår när en aktör vill att saker och ting skall utföras, men av någon annan än den själv och vill inte ta ansvar för att beslut tas.

Kontaktinformation
För ytterligare information:
Rebecca Lawrence, mobil 070 695 6931, e-post lawerence@sociology.su.se