Trots att man kan se en stabilisering när det gäller utvecklingen av barnfetma, lider fortfarande åtskilliga miljoner barn i Europa av fetma med tillhörande risk för följdsjukdomar. Ett syfte med det sameuropeiska projektet Policies on Marketing Food and Beverages to Children (PolMark) har varit att undersöka behovet av ökade insatser för att minska barnfetman. Forskare från elva länder, däribland Sverige, har intervjuat andra folkhälsoforskare, konsumentorganisationer och intresseorganisationer inom industri, handel och reklam i sina respektive hemländer.
– Den mest kontroversiella frågan i det här sammanhanget är ju eventuella begränsningar av reklam om onyttig mat. Här kunde vi se att nyckelaktörerna har väldigt olika uppfattning om vad som kan och bör göras, säger Filippa von Haartman vid Karolinska Institutets folkhälsoakademi och samordnare av den svenska delen av rapporten.
I Sverige bedömdes effekterna av reklamen på barnens matvanor vara mindre, jämfört med bedömningen i många andra europeiska länder. Något som möjligen kan bero på att tv-reklam och direktutskick riktad till barn under 16 år är förbjuden i vårt land. Men en hel del reklam når ändå barnen via Internet och från vissa utlandsbaserade tv-kanaler. Många intervjuade uttryckte att marknadsföring av mat till barn på Internet är ett område som idag saknar tillräcklig reglering.
Synen på effekterna av reklamen varierade – inte oväntat – beroende på om organisationen var vinstdrivande eller inte. Representanter för näringslivet bedömde effekterna av marknadsföring riktad mot barn som mindre utslagsgivande jämfört med hur icke-kommersiella aktörer såg på sambandet reklam och barnfetma. Alla intervjuade ansåg dock att det kan finnas en koppling mellan viss reklam och övervikt bland barn.
Näringslivet föredrog egenåtgärdsprogram och frivilligt agerande för att reglera matreklamen till barn, medan ickekommersiella aktörer ansåg att lagstiftning är den mest effektiva metoden.
– Att det nu finns en reklamombudsman i Sverige uppfattas som mycket positivt av såväl industrin som konsumentorganisationer, säger Filippa von Haartman.
PolMark-projektet leds av International Association for the Study of Obesity och pågår fram till årsskiftet. Medverkande länder är Belgien, Cypern, Danmark, Frankrike, Irland, Polen, Slovenien, Spanien, Storbritannien, Sverige och Tjeckien. Resultaten av studien kommer att beaktas i EU Kommissionens översyn av sitt handlingsprogram för nutrition, övervikt och fetma, där frågor om marknadsföring av mat till barn ingår som en viktig del. PolMark projektet är dock fristående från EU-kommissionen.
Karolinska Institutets folkhälsoakademi har som främsta uppgift att främja folkhälsan. Här bedrivs folkhälsovetenskaplig forskning och utbildning samt strategiskt och praktiskt folkhälsoarbete på regional och nationell nivå. Stockholms läns landsting beställer stora delar av sitt folkhälsoarbete från Karolinska Institutets folkhälsoakademi.
Rapport: ”Stakeholder views on policy options for marketing food and beverages to children; Findings from the PolMark project in Sweden”, Filippa von Haartman, Karolinska Institutets folkhälsoakademi 2009:9, ISBN 978-91-86313-08-1.
För ytterligare information, kontakta:
Filippa von Haartman, nutritionist, projektsamordnare
Karolinska Institutets folkhälsoakademi
Tel: 08-524 827 29
E-post: filippa.vonhaartman@ki.se
Annika af Sandeberg, informatör
Karolinska Institutets folkhälsoakademi
Tel: 08-524 864 86
E-post: annika.afsandeberg@ki.se
Kontakta KIs presstjänst:
http://ki.se/pressrum
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom forskning och utbildning medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
När den spanske nobelpristagaren Ramon y Cajal i början av 1900-talet undersökte ögats uppbyggnad upptäckte han till sin förvåning att ljuset måste passera flera lager av nervceller innan det når fram till de ljuskänsliga fotoreceptorerna. Den här omvända näthinnan finns hos alla ryggradsdjur, som fåglar, fiskar och människor. Bläckfiskar å andra sidan har motsvarande nervceller samlade bakom ögat.
Nervcellerna har en viktig funktion att analysera syninformationen. Ju fler ett djur har, desto bättre kan det se sin omvärld. Men att ha nervcellerna inuti ögat har länge ansetts som en nackdel eftersom bilden blir suddigare när ljuset måste passera alla dessa nervceller. Men nu har forskaren Ronald Kröger som är knuten till Cell- och organismbiologi vid Lunds universitet kommit fram till att den omvända näthinnan är till stor fördel, särskilt hos djur med små ögon.
– Mellan ögats lins och fotoreceptorer måste det finnas ett visst avstånd för att en skarp bild ska uppstå. Att det utrymmet fylls med nervceller är en viktig platsbesparing för ryggradsdjuren. Det gör att även små djur kan ha relativt stora ögon med tjocka näthinnor som analyserar syninformation, säger Ronald Kröger.
När djuren för c:a 550 miljoner år sedan började jaga varandra och utvecklingen av ögat tog fart, var djuren små. En annan fördel med den omvända näthinnan är att nervcellerna ligger tätt packade och nära fotoreceptorerna, vilket gör att analysen av syninformation går snabbt och pålitligt. Ryggradsdjurens anfäder, som råkade ha en omvänd näthinna, hade en stor fördel. De utvecklade bättre synförmåga än sina konkurrenter och evolutionen började mot den stora och framgångsrika gruppen som finns idag.
Kontaktinformation
För mer info kontakta
Ronald Kröger 046-2220596
För att mer rättvist jämföra skolors resultat kan inte enbart elevernas betyg användas. Skolverkets SALSA-modell väger därför in förutsättningar som föräldrars utbildningsnivå, könsfördelning och utländsk bakgrund. Skolornas eget bidrag, utöver det som eleverna redan har med sig hemifrån och från tidigare skolgång benämns internationellt value added när man diskuterar just skolors kvalitet och effektivitet.
SALSA är en svensk variant på detta. Det står för Skolverkets Arbetsverktyg för Lokala SambandsAnalyser och är ett analysverktyg som togs fram på 90-talet, tänkt som ett stöd i skolornas eget utvecklingsarbete. Skolorna kan där sätta sina resultat i relation till de förutsättningar som elevunderlaget faktiskt ger.
I utredningen om en ny svensk skolinspektion föreslås dessutom att SALSA ska användas för att skapa ett bättre underlag för inspektionen.
– SALSA är i nuläget ett mycket grovt instrument. Men det används inte sällan okritiskt, exempelvis i den nyss framlagda utredningen om den nya skolinspektionen, säger professor Rolf Lander vid institutionen för pedagogik och didaktik vid Göteborgs universitet.
Rolf Lander har tidigare analyserat SALSA-verktyget på uppdrag av Skolverket.
– Den grundläggande invändningen är att SALSA missar mycket av det som påverkar en elevs framgång i skolan. SALSA tar hänsyn till föräldrarnas utbildningsnivå, könsfördelningen och eventuell utländsk bakgrund i elevgruppen. Men mängder av andra faktorer påverkar också. Det kan handla om exempelvis arbetslöshet i skolans upptagningsområde eller vilket kulturellt kapital eleverna har med sig hemifrån, säger Rolf Lander.
I det senaste numret av Pedagogisk forskning i Sverige föreslår Rolf Lander och forskarkollegan Michael Hansen flera förändringar av SALSA-verktyget. En är att införa komponenten kulturellt kapital via enkätfrågor till eleverna. Kulturellt kapital handlar om förståelse och intresse för kulturella och samhälleliga frågor som föräldrar kan hjälpa sina barn med. Det är ett kompletterande mått på social bakgrund. Enkätsvaren skulle den nya skolinspektionen kunna samla in under sina skolbesök.
En annan förändring forskarna föreslår är att i samma enkät, via frågor till eleverna om deras motivation, även kunna erbjuda måttet skolmotivation som ett mått på hur väl skolan lyckas, utöver själva betygen.
På grund av sina ofullkomligheter passar SALSA-verktyget bäst in i en diskussion med skolpersonalen om skolans förutsättningar och resultat. SALSA kan då ge en informationsbit som kan värderas i ljuset av andra kunskaper om skolan. Det är i nuvarande skick inte lämpligt för direkta jämförelser mellan skolor, enligt Rolf Lander och Michael Hansen.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Rolf Lander, 031-7862436, rolf.lander@ped.gu.se eller Michael Hansen, 031-7862165 / 0733-765193, michael.hansen@ped.gu.se
I studien, som publiceras i augustinumret av tidskriften Archives of General Psychiatry, har forskarna på DNA-nivå kartlagt vilka former av neuregulin 1 som finns bland friska personer och jämfört dem med formerna hos patienter med schizofreni. Olika former av neuregulin 1 kan resultera i olika nivåer av proteinet i hjärnan samt påverka hur proteinet fungerar i hjärnan. Genom jämförelsen kunde man visa att NRG1-formerna skilde sig mellan friska och drabbade, vilket stöder tanken att proteinet är involverat i utvecklingen av schizofreni.
De former som är vanligare hos drabbade personer kan vara en av flera ärftliga riskfaktorer för sjukdomen. Studien bekräftar en upptäckt av isländska forskare genom liknande och mer detaljerade jämförelser av NRG1-former hos personer som lider av schizofreni och friska personer, alla bosatta i norra Sverige. Det finns ännu inga kliniska test för att spåra olika former av neuregulin 1 och mycket forskning kvarstår innan upptäckten kan få betydelse för den framtida behandlingen av schizofreni.
Studien har genomförts i samarbete mellan en forskargrupp vid Inst. för klinisk vetenskap, enheten för psykiatri, Umeå universitet (prof. Rolf Adolfsson, postdoktor, MD Karl-Fredrik Norrback, projektsamordnare Annelie Nordin samt forskningssköterska Eva Lundberg) och ett belgiskt forskarlag från Antwerpens universitet under ledning av prof. Jurgen Del-Favero.
NRG1 är ett protein som har flera olika kända funktioner i hjärnan. Det är bl.a. involverat i de processer som reglerar hjärnans utveckling och i hur nervcellerna i hjärnan kommunicerar med varandra. Ungefär en procent av befolkningen insjuknar i schizofreni, en sjukdom som drabbar hjärnan och dess nervceller.
De flesta drabbas före 30 års ålder och det är mycket ovanligt med debut efter 50. Förekomst i släkten innebär vanligtvis en ökad sjukdomsrisk eftersom det finns ärftliga anlag. Även utan psykisk ohälsa i släkten finns det en viss sjukdomsrisk eftersom genetiska förändringar kan uppstå spontant.
Vilka arvsanlag som påverkar risken för schizofreni finns det ännu begränsad kunskap om. Man vet också att faktorer i den yttre miljön har betydelse. Bl.a. kan syrebrist, infektioner och näringsbrist hos fostret under graviditeten ge ökad sårbarhet liksom stress under graviditet och hög ålder hos fadern vid befruktningen.
Referens
M Alaerts, S Ceulemans, D Forero, LN Moens, S De Zutter, L Heyrman, AS Lenaerts, KF Norrback, P De Rijk, LG Nilsson, D Goossens, R Adolfsson, J Del-Favero: Support for NRG1 as a Susceptibility Factor for Schizophrenia in a Northern Swedish Isolated Population Arch Gen Psychiatry, Aug 2009; 66(NO.8): 828 – 837, http://archpsyc.ama-assn.org/
För mer information, kontakta gärna prof. Rolf Adolfsson, mobiltel. 070-590 73 20 (efter kl 16.00 vardagar),
e-post Rolf.Adolfsson@psychiat.umu.se
En tredjedel av de patienter som behandlas för hjärtinfarkt har måttligt nedsatt njurfunktion. Hjärtinfarkt kan behandlas genom att förbättra blodflödet antingen genom ballongvidgning eller med bypass-kirurgi. Men det har varit oklart om behandlingen bör användas på njursjuka hjärtpatienter eftersom kunskap om eventuella risker har saknats.
Den nya studien bygger på uppgifter om drygt 23000 personer som vårdats för hjärtinfarkt mellan 2003 och 2006. Resultaten visar att ballongvidgning är lika gynnsamt för hjärtpatienter med måttligt nedsatt njurfunktion som för njurfriska hjärtpatienter, men också att en mindre andel av de hjärtpatienter som har nedsatt njurfunktion genomgår behandlingen. Dödligheten inom den sistnämnda gruppen är också högre.
– Prognosen för patienter med måttligt nedsatt njurfunktion kan sannolikt förbättras väsentligt om de i större utsträckning får behandling med ballongvidgning, säger Karolina Szummer, en av forskarna bakom studien och verksam vid Institutionen för medicin, Karolinska Institutet i Huddinge.
Studien har genomförts inom ramen för ett forskningsnätverk bestående av kliniska forskare vid Karolinska Institutet, hjärtläkare från Karolinska Universitetssjukhuset samt njurmedicinska kliniken på Danderyds sjukhus. På Danderyds sjukhus har man prioriterat sambandet mellan njur- och hjärtsjukdom som det viktigaste forskningsområdet under de kommande åren och har avsatt särskilda resurser för forskningen inom nätverket.
– Njursjukdom är en lika stark riskfaktor för hjärt-kärlsjukdom som diabetes, och runt tio procent av befolkningen har njursjukdom. Det behövs mer forskning för att kunna erbjuda denna stora patientgrupp bästa möjliga vård, säger Stefan Jacobson adjungerad professor vid Karolinska Institutet och verksamhetschef på njurmedicinska kliniken vid Danderyds sjukhus.
Publikation: “Influence of renal function on the effects of early revascularization in non-ST-elevation myocardial infarction – data from the Swedish Web-system for Enhancement and Development of Evidence-based care in Heart disease Evaluated According to Recommended Therapies (SWEDEHEART)”, Karolina Szummer, Pia Lundman, Stefan H Jacobson, Staffan Schön, Johan Lindbäck, Ulf Stenestrand, Lars Wallentin, Tomas Jernberg; för SWEDEHEART, Circulation, online 24 augusti 2009.
För mer information, kontakta:
Stefan Jacobson, adjungerad professor, överläkare
Institutionen för kliniska vetenskaper, Karolinska Institutet
Danderyds sjukhus (KI DS)
Tel: 08-655 6761 eller 070-759 1890
E-post: stefan.jacobson@ds.se
Karolina Szummer, doktorand, läkare
Institutionen för medicin, Karolinska Institutet
Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge
Tel: 073-59 79 462
E-post: karolina.szummer@karolinska.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Karolinska Institutet
Tel: 08-524 838 95
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom utbildning och forskning medverkar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Genom att förse fiskar med gener från andra organismer, så kallade transgener, har forskare lyckats skapa fiskar som både växer betydligt snabbare och är mer resistenta mot sjukdomar. Fiskar kan också modifieras för att tåla kyla bättre, vilket möjliggör odling i kallare förhållanden.
Vinsten för den kommersiella fiskodlingen är stor, där genmodifierad fisk förväntas ge högre produktion och bättre avkastning. Men de transgena fiskarna kan också medföra risker och oönskade effekter på den naturliga miljön.
Transgena fiskar kan till exempel visa sig vara tåligare mot miljögifter, vilket skulle kunna ackumulera gifter som i slutledet hamnar hos oss konsumenter. Det finns också farhågor att de tillväxthormoner som tillsätts fisken kan överföras till människor.
På uppdrag av EU har forskare vid Göteborgs universitet därför studerat miljöeffekterna av GMO (genetiskt modifierade organismer) inom fiskodling. Resultaten från studierna visar att den genmodifierade fisken bör behandlas med stor försiktighet.
Fredrik Sundström, doktor vid Zoologiska institutionen, har studerat genmodifierad lax och regnbåge för att se vilka ekologiska risker de kan utgöra i naturen. Studien, där rymningar simulerats i laboratoriemiljö, visar att transgena fiskar påverkar den naturliga miljön betydligt mer än odlad vild fisk när den rymmer. Till exempel överlever genmodifierade fiskar bättre när det råder brist på föda, och gynnas mer än vildfisken av en ökande vattentemperatur.
–Det beror troligen på att den genmodifierade fisken har starkare konkurrensförmåga och är bättre på att konvertera föda, säger Fredrik Sundström.
Om genmodifierad fisk etablerade sig i naturliga bestånd skulle den kunna konkurrera ut den naturliga stammen. Men att utföra studier i laboratoriemiljö som efterliknar naturen är komplicerat, vilket gör det svårt att förutsäga hur förrymda transgena fiskar påverkar naturen.
Fredrik Sundströms slutsats är att det krävs en internationell samsyn innan kommersiell odling kan tillåtas, och att en försiktighetsprincip måste tillämpas.
–Ett förslag är att odla den transgena fisken på land, vilket omöjliggör rymning. Åtminstone bör fertil fisk hållas i slutna system, säger Fredrik Sundström.
Inget land har ännu tillåtit kommersiell odling av transgen fisk, men flera ansökningar om sådan verksamhet behandlas av myndigheter i både USA och EU.
Bildtext: Fredrik Sundströms studier utfördes bland annat i en konstgjord bäck där mikrochip avläste fiskens rörelser. Foto: Lars-Erik Sundström.
Kontaktinformation
Kontakt:
Fredrik Sundström, Zoologiska institutionen, Göteborgs universitet
0734-084 922
fred.sundstrom@gmail.com
FAKTA
Projektet Ekologisk riskbedömning av transgen lax inleddes i maj 2005 och avslutades i april 2009. Det har genomförts vid Centre for Aquaculture and Environmental Research i Vancouver, Kanada, på uppdrag av EU, Forskningsrådet Formas och Göteborgs universitet. Koordinator i Sverige är professor Jörgen Johnsson, Zoologiska institutionen.
FAKTA TRANSGEN FISK
Transgen fisk skapas genom att gener överförs till fisk från andra arter, bland annat människa. Den önskade genen förökas med hjälp av bakterier för att sedan isoleras, renas och införas i värdfiskens ägg genom mikroinjektion. Den överförda genen innehåller en DNA-sekvens som kodar för den önskade egenskapen. Hittills har forskare genmodifierat ett tjugotal fiskarter, bland annat karp, laxfisk och mal.
Marinbiolog Fredrik Pleijel vid Institutionen för marin ekologi, Göteborgs universitet, utförde expeditionerna tillsammans med amerikanske kollegor från bland annat Scripps Institution of Oceanography i San Diego, USA. Syftet var att med hjälp av specialbyggda, fjärrstyrda djuphavsfarkoster fotografera och samla in arter från djuphavsområdena i västra och nordöstra Stilla havet. Och forskarna fick napp.
Inte mindre än sju tidigare helt okända arter av havsborstmaskar fångades av farkosterna. De säregna djuren, mellan 18 och 93 millimeter långa och helt blinda, demonstrerade sig som mycket skickliga simmare och kunde med hjälp av många små paddelorgan röra sig både framåt och bakåt.
Än mer fantasieggande: fem av de nyupptäckta arterna har förmågan att fälla självlysande ”bomber”, som när de knoppas av från kroppen lyser kraftigt under flera sekunder.
–En teori är att maskarna använder den här bioluminiscensen som ett försvar, för att distrahera predatorer så att de hinner simma undan, säger Fredrik Pleijel.
Fyndet av de nya djuphavsarterna uppmärksammas i det senaste numret av tidskriften Science. Samtidigt går studierna vidare, och Fredrik Pleijel utgår från att fler mystiska varelser återstår att upptäcka i havsdjupen.
–Att vi upptäckt en grupp stora, aktiva maskar med en unik morfologi understryker bara hur lite vi vet om djuphavens djursamhällen, säger han.
FAKTA
De sju nyupptäcka arterna utgör en tidigare okänd monofyletisk grupp av havsborstmaskar, som generellt lever i havsbottnarna sediment. Den nya gruppen är inte närmare släkt med de tidigare kända pelagiska havsborstmaskarna. Bioluminiscence är den vetenskapliga termen för djurs förmåga att alstra biologiskt ljus.
Kontaktinformation
Kontakt:
Fredrik Pleijel, Institutionen för marin ekologi, Göteborgs universitet
070-365 2121
fredrik.pleijel@marecol.gu.se
Foto: C Dunn
– Med de här funktionerna kan åkare och befraktare jämföra hur de egna fordonen står sig i en nationell jämförelse. Ligger dieselförbrukningen 20-30 procent över medelvärdet är det en varningsklocka, säger Claes Löfroth, Skogforsk.
Funktionerna tar hänsyn till medeltransportavstånd, sommar- eller vinterväglag, om bilen är utrustad med kran och om drivningen är på en eller två axlar.
– Medeltransportavståndet är den faktor som påverkar mest. Vid långa avstånd ökar andelen lättrullade mil på landsväg, medan det vid korta körningar blir mer grusväg. Att årstiden har betydelse beror troligen främst på att vägunderlaget vintertid ger ett högre rullmotstånd, säger han.
Men det finns också andra faktorer som påverkar hur mycket fordonen drar, som exempelvis i vilket skick de är, hur de körs och vilket luftmotstånd de har.
– Genom att ha väl underhållna fordon, förare som tillämpar bränslesnål körning och vindavvisare istället för Michelingubbar kan bränsleförbrukningen sänkas markant, säger Claes Löfroth.
FAKTA
Funktionerna för att beräkna bränsleförbrukningen består av ett grundvärde (0,67 l/ton respektive 6,78 l/mil) som korrigeras för transportavstånd, väglag och bilens tekniska utformning.
Funktion 1. Liter per ton (medelförbrukning 2,5 l/ton)
0,67 l/ton + medeltransp.avst. (km) *0,0218
Sommar: dra bort 0,132 l/ton
För gruppbil utan kran: dra bort 0,50 l/ton
Funktion 2. Liter per mil (medelförbrukning 5,8 l/mil)
6,78 l/mil – medeltransp.avst. (km) *0,009
Sommar: dra bort 0,39 l/mil
För gruppbil utan kran: dra bort 0,50 l/mil
6×2-drivning: dra bort 0,32 l/mil.
Läs mer i Resultat nr 5, 2009 som finns att beställa på www.skogforsk.se/webbutiken.
Kontakt
Claes Löfroth, Skogforsk. Tel: 018-18 85 07, 070-515 85 07
Anna Franck, pressansvarig. Tel: 018-18 85 88, 076-128 85 88
Detta öppnar möjligheten att använda 60 GHz-bandet för tillämpningar med krav på snabb dataöverföring som okomprimerad överföring av HDTV, snabb internetaccess för passagerare i flygplanskabiner och tåg samt tillämpningar inom medicinsk teknologi och TV-studios.
Tidigare försök vid 60 GHz är byggda på enbart en sändare och mottagare. Det innebär att dataöverföringen bryts när något passerar antennloben vilket inte är acceptabelt för trådlösa nät. Nu har forskarna använt en teknik som heter Multiple-Input-Multiple-Output, MIMO. Med den tekniken behöver antennerna inte linjeras upp och tidigare problem med skuggning, interferens och blockering, elimineras.
Med MIMO-tekniken kan flera sändare och mottagare användas för överföring av signalen, samma signal överförs då något tidsförskjutet till mottagarantennerna genom att signalen har olika gångvägar. Signalerna sätts samman med speciella algoritmer i mottagaren så att korrekt information kan extraheras.
Genom en lyckad kombination av resultat från flera års forskning på MIMO-algoritmer och basbandselektronik på Heinrich Hertz Institutet, och många års erfarenhet från design av kompakta multifunktionella MMIC (Monolithic Microwave Integrated Circuits) för 60 GHz på Chalmers har forskarna tillsammans framgångsrikt lyckats kombinera sina kunskaper för att bygga MIMO-systemet.
60 GHz-bandet är ett licensfritt frekvensband med flera GHz bandbredd vilket öppnar möjligheten för trådlös kommunikation med flera Gbit per sekund i överföringskapacitet.
Kontaktinformation
Mer information:
Herbert Zirath, professor i Höghastighetselektronik vid Avdelningen för Mikrovågselektronik på Chalmers.
Tel: 031-772 1852
herbert.zirath@chalmers.se
Med hjälp av tekniken, Lameness locator, kan vi få större säkerhet när det gäller att bekräfta i vilket eller vilka ben problemet sitter hos den halta hästen, tycker Karin Roethlisberger Holm, klinikveterinär och forskare vid SLU.
– Tekniken ger ingen diagnos på hältan men den lokaliserar hältan till ett visst ben på hästen och visar hur stor avvikelsen är. I först hand fungerar den på hästar som är halta på bara ett ben, men den kan också upptäcka en fram- och en bakbenshälta samtidigt. Däremot kan en dubbelsidig hälta på båda fram eller bägge bak vara svår att upptäcka.
VIKTIGT KOMPLEMENT
Att lokalisera en hälta kräver i många fall lång erfarenhet hos den undersökande veterinären. Det mänskliga ögat samt hörseln är viktiga instrument för att upptäcka avvikelser som ibland kan vara ytterst subtila. Förhoppningen med den nya tekniken som nu testas är att den ska bli ett viktigt komplement som minskar risken för mänsklig felbedömning.
Karin Roethlisberger-Holm är förvånad över hur väl tekniken stämmer överrens med hennes egna observationer vid hältutredningar.
– Hittills har jag testat tekniken på ett tiotal hästar här på kliniken och resultaten har varit över förväntan. Jag tror framför allt att Lameness locator kan bli värdefull när det gäller att utvärdera resultatet av en behandling.
I nuläget går det inte att ”beställa” en undersökning med Lameness locator på UDS hästklinik. Tekniken behöver testas mer innan den blir tillgänglig. SLU-forskarna är bland annat tveksamma till om den fungerar även på hästar med hältor på flera ben, till exempel på bägge frambenen.
TESTAD VID UDS
Lameness locator har testats på hästkliniken vid UDS, som enda klinik i Sverige, sedan hösten 2008. Forskarna har dessutom testat tekniken på tio hästar på K1 i Stockholm. Hos dessa hästar framkallades hälta genom att en skruv fästes mot sulan i hoven och gav effekten ”sten i sko”.
– Vi gjorde sammanlagt 400 registreringar på de här tio hästarna. Det utgör ett fantastiskt bra och gediget material som vi nu bearbetar. Det är mycket värdefullt att få tillgång till K1:s hästar då de lever och tränas på ett mycket homogent sätt vilket behövs för att kunna göra bra studier, säger veterinär Lars Roepstorff, en av forskarna inom projektet.
– Lameness locator visar egentligen inget som en veterinär inte ser vid en undersökning, men tekniken kommer ihåg exakt hur det såg ut vid det tillfället. Det är värdefull information vid nästa undersökning av samma häst för att utvärdera resultat av till exempel en behandling.
Lars Roepstorff har lång erfarenhet av forskning inom biomekanik, bland annat objektiv mätning av hästens rörelser. Hans avhandling 1997 handlade om hur man mäter hovens tryck vid isättning mot underlaget. För det ändamålet utvecklade han en särskild hästsko.
OBJEKTIVA VERKTYG
Lars Roepstorff är även engagerad i de SLU-projekt som studerar ryttarens interaktion med hästen samt hur olika underlag påverkar hästens rörelser och hållbarhet.
– För mig ligger fokus i första hand på att utveckla objektiva verktyg som kan mäta avvikelser i hästens rörelser inom forskningen. Självklart kan dessa tekniker användas kliniskt på hästkliniker och större träningsanläggningar, men jag ser också en mängd andra områden där de kan bli värdefulla.
Inom det aktuella forskningsprojektet med Lameness locator testas även ytterligare teknik som kan göra systemet mer komplett. Det är ett engelskt företag, specialiserat på biomekanik för humansidan, som har utvecklat ett hjälpmedel som mäter bland annat hur väl de olika benen är synkroniserade med varandra. Mätinstrumenten för detta kan fästas i damasker som sedan placeras på hästens ben.
– När vi lyckas kombinera de här två systemen kan det bli riktigt spännande, tycker Lars Roepstorff.
UTVECKLA SPORTEN
Visionen är att inom tio år ha tillgång till tekniska system som kan utveckla hästsporten på ett revolutionerande sätt.
– Tänk vilket lyft om vi vid treårstester och kvalitetsbedömning av unga hästar kan göra objektiva mätningar av hur hästarna rör sig. Självklart skulle det inte ersätta vad domarna ser, men det kan bli ett komplement och ge ytterligare dimension till den värdering som görs idag.
– Det skulle också kunna användas för att utveckla nya träningsmetoder av bland annat dressyrhästar där det ställs höga krav på symmetri av rörelser.
Samtidigt som Lars Roepstorff vurmar för användandet av ny teknik höjer han också ett varningens finger för alla nya metoder, särskilt när de används för att diagnosticera hältor. Han menar att varje instrument kräver kunskap hos den som ska tolka bilderna. Vilken betydelse har fynden egentligen för hästens brukbarhet?
Studierna av objektiva mätmetoder av hästens rörelser kommer att fortsätta under hela 2009 och därefter utvärderas. Christopher Johnston, chef för hästkliniken vid UDS, är ansvarig för studien. Till forskargruppen hör Karin Roethlisberger-Holm, Lars Roepstorff, Marie Rhodin och Elin Hernlund (doktorand), samt ett antal veterinärstudenter.
FAKTA:
Lameness locator har under tolv år utvecklats av Kevin Keegan, en amerikansk veterinär som är expert på biomekanik. Hela tekniken bygger på att apparaturen mäter asymmetri, det vill säga avvikelser, i hästens rörelser. Framför allt mäter tekniken hur hästen rör sitt huvud och kors. Det är bland annat dessa kroppsdelar som får avvikande rörelser vid en hälta.
Mätningen görs via små lätta mätinstrument som fästes på hästens huvud, på kotan på höger framben samt uppe på bäckenet. När hästen rör sig minst 25 steg sänds signaler trådlöst från varje mätapparat till en bärbar dator. Ett specialkomponerat dataprogram presenterar hur hästen rör sina ben och kropp och var det finns en avvikelse i rörelsemönstret. Tekniken kan användas såväl vid rörelse rakt fram som på volt. Hästen får vara maximalt 40 meter från datorn för att rörelserna ska registreras. Det går även bra att använda tekniken utomhus.
Kontaktinformation
För mer information:
Karin Roethlisberger-Holm 018-67 29 28
karin.roethlisberger-holm@uds.slu.se
A-vitamin är en fettlöslig molekyl som omvandlas till ett hormon inne i kroppens celler. Detta hormon binds till mottagarmolekyler, receptorer, i målcellen och påverkar dess aktivitet genom att komplexet hormon-receptor binds till arvsmassans DNA och reglerar uttrycket av olika gener.
I Sverige har många barn fått ett tillskott av A-vitamin genom AD-droppar. Alla som dricker mjölk med lite fett har fått extra A-vitamin genom att det tillsätts till mjölken.
Studier i Uppsala har tidigare visat att ju högre nivåer av A-vitamin som kan påvisas i blodet, desto större är risken för minskad benmassa i skelettet. Mängden benmassa i kroppen styrs av hur mycket ben som bildas av celltypen osteoblaster och hur mycket ben som bryts ned av celltypen osteoklaster.
I ett friskt skelett är dessa processer i balans så att benmassan behålls oförändrad. Vid benskörhet (osteoporos) bryts mer ben ner än det som nybildas och mängden benmassa minskar, vilket till slut leder till ökad benägenher för benbrott.
I det gränsöverskridande projektet ”Kliniska, funktionella och genetiska studier av osteoporos-relaterade frakturer i norra Sverige”, som bl.a. finansieras av ett spjutspetsanslag från Västerbottens läns landsting, studerar forskare vid flera institutioner vid Medicinska fakulteten, Umeå universitet, olika hormoners inverkan på benceller i laboratorium och i skelettet hos patienter.
I tidskriften The FASEB Journal visar nu forskargruppen, som leds av professor Ulf Lerner, i samarbete med en amerikansk fysiolog att de stamceller i benmärgen som ska bilda de nedbrytande osteoklasterna har receptorer för A-vitamin och att benbildningen hämmas när dessa receptorer aktiveras. Gruppen har kartlagt den receptor som är inblandad och hur den påverkar olika gener som är nödvändiga för bildandet av osteoklaster.
Referens: Conaway HH, Persson E, Halén M, Granholm S, Svensson O, Pettersson U, Lie A, Lerner UH: Retinoids inhibit differentiation of hematopoetic osteoclast progenitors. The FASEB Journal 23: published on line June 22, 2009 (http://www.fasebj.org/)
För mer information, kontakta gärna professor Ulf Lerner, oral cellbiologi, Medicinska fakulteten, Umeå universitet, tel. 070/651 91 03, e-post ulf.lerner@odont.umu.se
Boken innehåller elva kapitel som rör frågor om samspelet mellan lärande och informationssökning, som diskuteras utifrån det centrala begreppet informationskompetens. Antologin ger en historisk bakgrund till och problematiserar begreppet, utifrån en rad empiriska exempel. Ett genomgående tema är att informationskompetenser alltid är knutna till specifika sociala praktiker, vilket gör att det blir svårt att tala om informationskompetens som en generell kompetens. Detta synsätt ger upphov till intressanta frågor om hur bland annat biblioteken, universiteten och skolorna betraktar tillgängliggörande, sökning och användning av information.
Redaktörer är Jenny Hedman och Anna Lundh, båda doktorander vid Högskolan i Borås och the Linnaeus Centre for Research on Learning, Interaction and Mediated Communication in Contemporary Society (LinCS).
Ett antal svenska och nordiska forskare inom både biblioteks- och informationsvetenskap och pedagogik medverkar, vilket gör att boken täcker ett mångfacetterat område.
Informationskompetenser ingår i serien Lärande och IT som tillkommit inom ramarna för KK-stiftelsens forskningsprogram LearnIT. Serien innehåller totalt sex volymer, alla under utgivning på Carlsson förlag (se carlssonforlag.se).
Antologin presenteras i samband med Bok och Biblioteksmässan i Göteborg 24-26 september, samt vid konferensen Mötesplats för framtiden i Borås den 14-15 oktober.
Kontaktinformation
Jenny Hedman, tfn: 033-435 59 90, e-post: jenny.hedman@hb.se
Anna Lundh, tfn: 033-435 59 91, e-post: anna.lundh@hb.se
Vid kroniska inflammationssjukdomar som astma och reumatism orsakar vita blodkroppar skada på den egna kroppen genom att aktiveras och felaktigt ansamlas i exempelvis en led, muskel eller slemhinna. Sådana sjukdomar behandlas idag framför allt med steroidpreparat (som kortison) eller icke-steroider (ipren, voltaren med flera). Dessa är effektiva men orsakar många biverkningar.
Doktoranden Chamilly Evaldsson och hennes handledare docent Srinivas Uppugunduri undersöker en annan strategi – att blockera samspelet mellan de vita blodkropparna och blodkärlsväggen. Substanser med sådan effekt är bara aktiva där en inflammation finns, vilket minskar risken för biverkningar då inga andra processer i kroppen påverkas. Gruppen har identifierat tre substanser varav två visat god effekt i studier på råttor.
När uridin (ett kroppseget ämne av typen nukleosid) och det närbesläktade 4-thiouridin sattes in på råttor med en astmaliknande lunginflammation motverkades inflammationen på flera sätt. Samtliga typer av vita blodkroppar minskade sin invandring till lungan markant, och den ansamling av vätska som inflammation normalt ger upphov till reducerades. Dessutom sjönk nivåerna av kroppsegna ämnen som förvärrar inflammation.
– De effekter vi sett innebär att substanserna är intressanta läkemedelskandidater, närmast för att behandla lungsjukdomar eftersom preparaten skulle kunna inhaleras, säger Chamilly Evaldsson.
Samspelet med blodkärlsväggen är avgörande för att aktivera de vita blodkroppar som när man är frisk cirkulerar fritt i blodet. När en vävnad signalerar om en skada eller angrepp utifrån fångas de vita blodkropparna upp av ankarmolekyler på blodkärlens insida. Först då blir de aktiva och vandrar ut till vävnaden, där de reglerar och driver inflammationen vidare. Genom att förhindra att de vita blodkropparna binder till kärlväggen kan man specifikt minska eller helt blockera inflammationen.
Avhandlingen läggs fram fredag 28 augusti kl 13:00 i Berzeliussalen, Campus US, Linköping. Opponent är docent Margareta Linden, Lunds universitet.
Kontaktinformation
Kontakt:
Chamilly Evaldsson, biolog och doktorand i inflammationsforskning vid avdelningen för klinisk kemi
013-223322, chamilly.evaldsson@liu.se
Docent Srinivas Uppugunduri, handledare
013-223842, srinivas.uppugunduri@lio.se
– Varietéerna är ett tidigt exempel på ungdomskultur, berättar Björn Ivarsson Lilieblad som är historiker och har doktorerat vid Linköpings universitet med en avhandling om den svenska varietéunderhållningens kulturhistoria.
Varietéunderhållningen var ett internationellt fenomen och en del av den nya stadskultur som växte fram under senare delen av 1800-talet. I Sverige etablerades varietésalonger framförallt i Stockholm och Göteborg, men även i större landsortsstäder. Runt om i landet uppträdde dessutom ambulerande varietésällskap.
Varietésalongerna var sociala mötesplatser för framförallt borgarklassens unga män. Precis som senare populärkultur var varietéerna gränsöverskridande.
På scenen uppträdde kraftkarlar som övervann kroppens begränsningar, domderande kvinnliga artister som utmanade normen för hur kvinnor skulle uppträda offentligt, magiker och tankeläsare som överskred gränsen mellan verklighet och illusion och dragartister som utmanade gränserna mellan könen.
Spännvidden mellan högt och lågt var stor. Varietéernas artister var ofta firade stjärnor och föreställningarna lukrativa sommarjobb även för Dramatens och Operans artister.
– Kvinnorna var viktiga drivkrafter i varietéerna. Från varietéscenerna tog kvinnliga artister kommandot över publiker med upp till 1000 åskådare, kväll efter kväll. Flera salonger drevs också av kvinnor, särskilt runt sekelskiftet och in på 1900-talet, berättar Björn Ivarsson Lilieblad.
Som ett resultat av varietéernas popularitet under framförallt 1890-talet fick många teatrar svårt att klara sig i konkurrensen och tvingades lägga ned.
I likhet med annan populärkultur ifrågasattes den nya underhållningsformen av både riksdag, press och kulturelit, men blev efterhand ett accepterat folknöje.
Björn Ivarsson Lilieblad menar att varietéerna var ett viktigt steg i utvecklingen mot dagens populärkultur
– De tidiga revyerna var en naturlig fortsättning på varietéernas underhållning och det är tveksamt om filmen fått ett lika snabbt genombrott utan den. De första filmerna var helt enkelt filmad varietéunderhållning som visades i varietésalonger. På ett liknande sätt kom varietésalongerna att få en viktig funktion som spelplats för den framväxandeidrottsrörelsen.
Varietéernas säljande koncept var att kombinera underhållning med brännvinsförsäljning, som var en viktig inkomstkälla. Därför blev brännvinsförbudet 1896 ett stort avbräck för etablissemangen. Så småningom konkurrerades varietéerna ut av annan underhållning, som filmen, pardansen och idrotten. På 1920-talet var varietéerna passé.
I avhandlingsarbetet har Björn Ivarsson Lilieblad bland annat haft tillgång till ett unikt material från Nya Aktiebolaget Tivoli som drev två varietésalonger i Stockholm. Räkenskaper, årsrapporter och styrelsematerial beskriver ingående hur verksamheten bedrevs och vilka problem man kämpade med.
Disputationen har ägt rum.
Kontaktinformation
Björn Ivarsson Lilieblad kan nås på 013-285631, 0703-765418 och bjorn.ivarsson.lilieblad@liu.se.
För att förändra kraftverksparken krävs det politiska styrmedel som avgiftsbelägger koldioxidutsläpp. Det europeiska handelssystemet med utsläppsrätter är ett exempel. Med ytterligare långsiktliga mål, eventuellt efter FN:s klimatkonferens i Köpenhamn i december, kan handelssystemet med utsläppsrätter bli det viktigaste styrmedlet för minskade koldioxidutsläpp.
Mikael Odenberger visar i sin avhandling hur dagens elkraftssystem kan utvecklas för att möta framtida krav på minskade koldioxidutsläpp. Fokus är de europeiska kraftverkens förändringsmöjligheter fram till år 2050 då drastiska minskningar i utsläpp av växthusgaser, speciellt koldioxid, måste göras enligt EU och FN:s klimatpanel IPCC.
Mikael Odenberger menar att koldioxidutsläppen kan minskas radikalt med effektiviseringsåtgärder och dagens tillgängliga och kända teknik. Förnyelsebar teknik är av särskild betydelse, speciellt storskaligt utnyttjande av vindkraft och kraftverk eldade med biomassa med och utan fjärrvärmeproduktion.
Stor vikt läggs på att bedöma bidraget där kraftverk använder CCS-teknik – avskiljning och lagring av koldioxid i geologiska formationer under mark. Med den tekniken ger kolanvändning mycket låga koldioxidutsläpp. Flera länder i Europa har en stor del av sin kraftproduktion baserad på kolkraft och de förnybara alternativen räcker i dagsläget inte till. Här spelar CCS en viktig roll för minskade utsläpp. Dessutom ger fortsatt kolanvändning ett lägre importberoende av naturgas till Europa.
Mikael Odenberger anser att en 85-procentig minskning av utsläppen jämfört med utsläppsnivåerna 1990 kan nås med ett utsläppspris som fram till 2050 inte överstiger 50 euro per ton koldioxid. Blir prisutvecklingen den som visas i avhandlingen blir ett antal tekniker lönsamma, såväl vindkraft och biomassa som CCS och ny kärnkraft.
– Ur ett samhällsperspektiv borde inte 50 Euro per ton vara problematisk. Den stora utmaningen är tidsperspektivet och tempot som behövs för att åstadkomma förändringen. Planering, tillståndsprocesser och uppförande av kraftverk tar lång tid samtidigt som det krävs en snabb förändring för att möta kraven redan till år 2020. Detta ger ett betydande tryck på kraftverksindustrin och sätter hårt tryck på bränslemarknader eftersom vi inte kan klara oss utan effektiviseringsåtgärder för minskat elbehov, säger Mikael Odenberger vid Institutionen energi och miljö.
Filip Johnsson, professor i uthålliga energisystem leder projektet inom vilket avhandlingsarbetet genomförts:
– Vi kan möta klimatmålen till en rimlig kostnad men detta kräver att vi använder samtliga kända tekniker samt att det är av största vikt att CCS-tekniken blir kommersiellt tillgänglig runt år 2020. I media är det titt som tätt en debatt om vilka tekniker som är de bästa – till exempel förnybart som motsats till kärnkraft. Det känns lite tröttsamt när det absolut viktigaste är att kostnaden för att släppa ut koldioxid blir tillräckligt hög.
Den 9 juni 2009 försvarade Mikael Odenberger sin avhandling om utvecklingsvägar för det Europeiska elkraftsproduktionssystemet.
Arbetet är en del av de Pathways-projekt som görs inom ramen för Chalmers medverkan i Alliance for Global Sustainability, AGS.
Avhandlingens titel:
”Pathways for the European electricity supply system to 2050 – implications of stringent CO2 reductions”.
Kontaktinformation
Mer information:
Mikael Odenberger, Avdelningen för energiteknik, Chalmers, 031- 772 1444
Filip Johnsson, Avdelningen för energiteknik, Chalmers 031-772 1449
Mikroalgerna, som studerats i Andreas Brutemarks avhandling, fungerar både som växt och djur.
Som växter livnär de sig på oorganiska näringsämnen och solens energi och som djur livnär de sig genom att äta andra mikroalger och/eller djurplankton. Man skulle kunna jämföra dem med köttätande växter på land. Förmågan att kunna leva som växter och djur gör att dessa mikroalger är så framgångsrika och konkurrenskraftiga.
Andreas Brutemarks mål var dels att förstå hur mycket av dessa mikroalgers näringsintag som kommer från att fungera som växt eller som djur, och dels att förstå betydelsen av dessa processer för marina födokedjor.
För att studera detta har han i sin forskning analyserat stabila kol- och kväveisotoper i algerna under olika förhållanden. Det finurliga är nämligen att kol och kväveisotoperna fungerar enligt principen ”du blir vad du äter”, vilket gör att man kan se varifrån näring kommer.
Som ett exempel använde Andreas Brutemark sig av en beräkningsmodell baserat på kol- och kväveisotoper av algerna och djurplankton för att visa att D. norvegica kan bidra med upp till 50 procent av dieten hos djurplankton.
Med större kunskaper om den här typen av mikroalger och deras roll i haven kan man i framtiden även arbeta för att motverka kraftiga blomningar av giftproducerande alger.
Andreas Brutemark kommer ursprungligen från Nykvarn och disputerade den 14 augusti. I sommar har han arbetat med projektet Fröken Alg vid Högskolan i Kalmar.
Titel avhandling: Contribution of phagotrophy by microalgae to carbon flow in marine food webs.
Handledare: Professor Edna Granéli, Högskolan i Kalmar
Opponent: Professor Daniel Roelke, Department of Wildlife and Fisheries Sciences, Texas A&M University.
Kontaktinformation
Andreas Brutemark 0704-655126
