Avhandlingsförfattaren som är utbildad civilekonom och har mångårig erfarenhet av marknadsföring och arbete med reklambilder från reklambyrå- och marknadskommunikationsfältet, är verksam som lärare i konst- och bildvetenskap vid Göteborgs universitet.

Hon förespråkar en syn på bilden som aktör, snarare än passivt verktyg, och belyser bildspråkets dynamik.

Parfymannonser är fyllda av intressanta motsägelser. Produkten är doft, ändå är doftsymboliken märkligt frånvarande i annonserna. Det handlar om en bruksvara, ändå avbildas flaskan ofta som ett konstverk eller en statussymbol.

Syftet med parfym borde vara att lukta gott, ändå berättar bilderna om helt andra saker. Och trots detta fungerar annonserna.

I avhandlingen studeras bilden av doft inom annonsens ramar. Att produkten, doften, inte syns och därför inte kan avbildas är en poäng i sammanhanget. Den måste alltså gestaltas med hjälp av en metaforik och ett bildspråk som åskådliggör den tänkta effekten samt formgivning av det enda synliga elementet, produktens förpackning.

Paradoxen att visuellt gestalta något osynligt öppnar för analyser av reklamens motivval och de associationer som byggs in i bildspråket. En studie av doftannonsering förankras i teoretiska avsnitt som diskuterar ämnesområdena doft och bild. Doftavsnittet tar upp doftens kulturhistoria, från antikens rökelse och parfymerad olja till samtida bruk av väldoft. Vad doft är och hur vi uppfattar och påverkas av den diskuteras. Vidare undersöks parfymbranschens anknytning till modeindustrin samt de ekonomiska aspekter som styr annonsering och marknadsföring av produkten parfym. Bildavsnittet handlar om bilden i annonsen, där drömmar tar form. Avhandlingen undersöker hur temat doft gestaltas i parfymannonseringen samt hur bilden samverkar med annonsens övriga delar. Utifrån detta material diskuteras  kopplingar till motiv och bildspråk, samt i vidare mening hur annonsbilden kan förmedla andra värden än saklig information om produkten.

Författaren konstaterar att bilden av doft i parfymannonsens värld numera ligger långt ifrån själva parfymens lukt. Istället berättar bilden om något annat: doften av skönhet, framgång, attraktion och pengar. Bildmaterialet utgör en lockande ingång, men är otillräckligt för den som söker information om den verkliga produktens karaktär och innehåll. Annonserna fyller ett annat syfte än det rent informativa.

De avbildar inte vad parfymen är i sig utan vad den kan göra för bäraren och kan alltså istället sägas vara suggestiva. Det är inte kunskap eller information som säljer parfym, det är drömmar. Drömmar, som i en längtan efter något utöver det vardagliga. Drömmar, som i en önskan att uttrycka den vi är, eller egentligen vill vara. Och här är bilden som en aktör som förmår väcka önskningar och visa möjligheter.

Avhandlingens titel: Doft i bild. Om bilden som kommunikatör i parfymannonsens värld
Disputationen äger rum fredagen den 10 oktober 2009 kl. 13.15
Plats: Röhsska museets hörsal, Vasagatan 37-39
Opponent: Universitetslektor Gary Svensson, Linköpings universitet

Avhandlingen kan beställas från Göteborgs universitetsbibliotek, e-post: acta@ub.gu.se
Här kan du läsa mer om avhandlingen: http://hdl.handle.net/2077/20773

Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta Viveka Kjellmer, e-post: viveka.kjellmer@arthist.gu.se

Intensivvårdsavdelningarna är framför allt utformade för att rädda liv och inte för att ge vård i livets slutskede. När en patient avlider på en intensivvårdsavdelning har insjuknandet ofta kommit plötsligt, och varken patienten eller närstående är förberedda för ett avsked.

– Miljön och platsen där människor avlider betyder mycket både för den som ska dö, för dem som ska vårda och för de som ska leva vidare efter sin förlust, säger sjuksköterskan Isabell Fridh som skrivit avhandlingen.

Avhandlingen visar att svenska intensivvårdsavdelningar ofta saknar möjlighet att vårda döende patienter i enskilda rum.

De så kallade ”anhörigrum” som de närstående hänvisas till är ofta för få och för små. De flesta av avdelningarna saknar vårdprogram för vård i livets slut och många saknar också rutiner för uppföljning av närstående efter dödsfall, vilket är praxis inom till exempel hospice-vården.

Resultaten visar också att nästan hälften av patienterna avlider inom ett dygn efter det att de kommit in på intensivvårdsavdelningen, och att 40 procent av dessa inte har någon närstående närvarande vid dödsögonblicket.

– Det här kan tyckas vara en dyster bild, men faktum är att de flesta av de närstående jag intervjuat i min avhandling tyckte att vården varit en positiv erfarenhet, trots förlusten och saknaden över den som har gått bort. Många känner att ens nära fått tillgång till sjukvårdens alla resurser och därmed att allt som kunde göras för att rädda den anhöriges liv också blivit gjort, säger Isabell Fridh.

Närstående klagar sällan på den fysiska miljön, men de vill inte bli separerade från sin anhörige mot sin vilja och de uppskattar mycket om de får tillbringa den sista tiden med sin anhörige i ett avskiljt enkelrum.

Isabell Fridh har också intervjuat intensivvårdssjuksköterskor, som gör sitt yttersta i vården av döende patienter även om vårdmiljön är dåligt anpassad för detta. Sjuksköterskorna använder den medicinsk-tekniska utrustningen för att lindra patientens lidande och anstränger sig för att skapa avskildhet och för att ge de närstående en bestående upplevelse av den anhöriges död som fridfull och värdig.

FAKTA INTENSIVVÅRD
På intensivvårdavdelningar övervakas patienter med livshotande tillstånd, men som bedöms vara behandlingsbara. Döende patienter, som inte går att behandla, läggs i allmänhet inte in på intensivvårdsavdelning. Avdelningarna har hög personaltäthet, specialistutbildad personal och avancerad medicinsk teknik för övervakning och behandling dygnet runt.

Avhandling för filosofie doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för vårdvetenskap och hälsa

Avhandlingens titel: Vårdmiljö, vård och omvårdnad vid livets slut inom intensivvård

Avhandlingen försvaras fredagen den 2 oktober, klockan 09.00, hörsal 2118, Arvid Wallgren backe, Hus 2, Göteborg.

Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Isabell Fridh, leg specialistsjuksköterska, telefon 031-786 60 59, 070-172 27 28, e-post isabell.fridh@fhs.gu.se

Handledare:
Professor Ingegerd Bergbom, telefon 031-786 60 70, 070-604 34 27, e-post ingegerd.bergbom@fhs.gu.se
Universitetslektor Anna Forsberg, telefon 031-786 60 89, 070-730 11 99, e-post anna.forsberg@fhs.gu.se

Att vi står inför klimatförändringar som till stor del beror på våra utsläpp av växthusgaser kan inte ifrågasättas, men det finns fortfarande stora osäkerheter om hur omfattande förändringarna kommer att vara och hur snabbt de kommer att ske. Denna osäkerhet måste politiker och tjänstemän måste hantera för att kunna föra en klimatpolitik, menar Åsa Knaggård.

Åsa Knaggårds studie omfattar perioden 1975 till 2007. Hon visar att ett vanligt sätt för politiska beslutsfattare att angripa det osäkra vetenskapliga underlaget har varit att utgå från vad som är politiskt möjligt att uppnå.

-Att bedöma hur stora utsläppsminskningar av växthusgaser som krävs för att undvika olika negativa effekter på miljö och samhälle innehåller stora vetenskapliga osäkerheter, säger Knaggård. Istället för att basera klimatpolitiken på det, har politiska beslutsfattare tagit utgångspunkten i hur stora minskningar som är möjliga att åstadkomma med olika politiska åtgärder.

-De klimatmål som finns i Sverige och EU för perioden fram till 2012 har baserats på ett politiskt snarare än vetenskapligt underlag, säger Knaggård. Ett annat sätt att hantera osäkerheten är att utgå från den kunskap som finns. Ett exempel är att anpassningen i kommuner till ett förändrat klimat kan utgå från kunskap om dagens extrema väder istället för kommande klimatförändringar.

Att politiska beslutsfattare har valt att utforma en klimatpolitik trots att man inte vetat exakt vad klimatförändringarna kommer att innebära har i flera fall grundats på försiktighetsprincipen:

–Flera av de politiker och tjänstemän jag intervjuat menade att de ville undvika misstaget att föra en inaktiv politik i avvaktan på mer kunskap, ett misstag som i flera andra miljöfrågor lett till mycket allvarliga konsekvenser. Att avvakta mer forskning har därför inte varit en vanlig strategi.

Knaggård menar att forskare i stor utsträckning har påverkat hur klimatfrågan kommit att uppfattas som politiskt problem, där vetenskaplig osäkerhet varit en delvis bidragande orsak. Däremot har forskare inte i någon större utsträckning kunnat påverka vilka politiska åtgärder som genomförts eller deras utformning.

-De argument som framförs från vissa håll, om att politiken i högre utsträckning måste baseras på forskningsresultat, måste ställas mot risken att debatten blir alltför vetenskaplig och teknisk, menar Knaggård.

Diskussionen för och emot vetenskaplig inblandning i politiken har varit återkommande.

-Problemet är att politiska beslut inte kan fattas utan vetenskaplig kunskap i till exempel klimatfrågan, samtidigt som kunskapen i stor utsträckning är osäker, säger Knaggård. Politiska beslutsfattare är dock vana att hantera osäkerhet och den är en naturlig del av politiken. Vetenskaplig osäkerhet skiljer sig här inte från annan osäkerhet, avslutar hon.

Kontaktinformation
Avhandlingen finns i fulltext på http://www.svet.lu.se/fulltext/asa_knaggard.pdf eller kan beställas genom Kristina Nilsson på svet@svet.lu.se.

Åsa Knaggård kan nås på 046-222 01 64, 0701-50 49 57 eller asa.knaggard@svet.lu.se.
Disputationen äger rum 2 oktober 10.15 Eden hörsal, Statsvetenskapliga institutionen. Avhandlingens titel är Vetenskaplig osäkerhet i policyprocessen. En studie av svensk klimatpolitik.

Anabola androgena steroider (AAS) påverkar hjärnans kommunikationssystem, vilket ger upphov till psykiska effekter. Hjärnans celler kommunicerar med varandra via så kallade transmittorer, som frisätts från en cell och sedan binder till mottagarenheter, så kallade receptorer, på nästa cell.

Kristina Magnusson har i sin avhandling studerat två sådana transmittorer, vars frisättning är kopplad till aggressivt beteende respektive kognitiva processer och beroendemekanismer i specifika regioner av hjärnan. Båda två kan brytas ner till mindre transmittorsubstanser, som fortfarande är biologiskt aktiva men som binder till andra receptorer, och som därför kan ge upphov till helt andra effekter.

I avhandlingen undersöker hon vilka effekter behandling med nandrolon, som är en vanlig typ av AAS, har på hanråttor. Resultaten visar tydligt att nandrolon påverkar nedbrytning av de båda transmittorerna, och även påverkar den receptor som den ena transmittorn binder till.

– De här förändringarna i hjärnan kan vara en del av förklaringen till de beteendeförändringar som rapporterats hos AAS-missbrukare, säger Kristina Magnusson.

Resultaten från ett beteendeförsök visar att de råttor som fått nandrolon fick försämrat rumsligt minne och sänkt inlärningsförmåga. De fick också förändringar i dynorfin-systemet i hippocampus, ett område i hjärnan som är starkt kopplat till minnesfunktioner.

– Det går inte att översätta resultaten från de här studierna på djur rakt av och vara säker på att AAS har samma effekter på människor.  Men resultaten ger ändå en fingervisning om vilka effekter som också skulle kunna uppstå hos mänskliga AAS-missbrukare, säger Kristina Magnusson.

Fakta: AAS består av det manliga könshormonet testosteron eller ämnen som liknar testosteron. Alla idag kända AAS har både muskeluppbyggande och maskuliniserande effekter. Tidigare har användandet av AAS främst förekommit bland atleter och kroppsbyggare i syfte att öka den fysiska prestationen, men idag används AAS även utanför den idrottsliga sfären och i andra syften, till exempel för att öka det egna självförtroendet.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Kristina Magnusson, 018- 471 41 17, 076-363 26 32, kristina.magnusson @farmbio.uu.se

Layard avslutar sin artikel:
”Jag har ägnat huvuddelen av mitt arbetsliv åt arbetslöshetsfrågan. Massarbetslösheten var tidigare en skam för Storbritannien och en del svårigheter återstår att lösa. Men idag är det psykisk ohälsa som är vårt största sociala problem – större än arbetslöshet och större än fattigdom.”

Nya numret av Framtider tar sig an den psykiska ohälsan.

Sociologen Anton Lager ser den försämrade arbetsmarknaden för ungdomar som den största orsaken till gruppens ökade ohälsa.

Johan Eriksson, filosof, frågar sig om dagens dominerande terapiformer enbart handlar om att snabbt och billigt få tillbaka människor i arbete.

Sociologen Thor Norström problematiserar det vetenskapliga sambandet mellan konjunkturnedgångar, arbetslöshet och självmord.

Johan Cullberg, professor i psykiatri, letar efter synteser mellan kognitiv beteendeterapi, psykoterapi och biologiska metoder.

Idéhistorikern Inga Sanner ger oss en överblick av vår syn på normalitet och på sjukt och friskt genom de senaste århundradena.

Tidskriften Framtider ges ut av Institutet för Framtidsstudier och utkommer med fyra nummer per år. I varje nummer kombineras teman med en bevakning av svenska och internationella framtidsfrågor.

Kontaktinformation
För mer information kontakta redaktionen:
Susanne Alm 08-402 12 01 eller Mattias Tydén 08-402 12 37 eller gå in på www.framtidsstudier.se där du kan ladda ned det senaste numret som pdf.

– Hittills har man mest fokuserat på de fysiska symptomen. Men psykologiska och sociala faktorer har också stor betydelse för patientens möjligheter att komma tillbaka till samma liv som före operationen, säger Renée Allvin, som presenterar resultaten av sin forskning i en doktorsavhandling i kirurgi.

– Många betonar till exempel hur viktigt det är att kunna fungera i rollen som förälder, make/ maka eller arbetskamrat och leva upp till de förväntningar på återhämtning som omgivningen har.

I dag vårdas patienterna allt kortare tid på sjukhus efter en operation. Det innebär att en stor del av återhämtningen sker i hemmet, vilket skapar utmaningar för patienterna själva liksom för anhöriga och sjukvårdspersonal. Samtidigt saknas det kunskap om de olika faktorer som kan påverka återhämtningen och hur patienterna själva upplever mötet med vardagen efter att de lämnat sjukhuset.

Renée Allvin har därför intervjuat patienter, sjuksköterskor, distriktssköterskor och läkare för att få en samlad bild av vad återhämtning innebär. Utifrån detta har hon sedan utvecklat ett frågeformulär som gör det möjligt för patienterna att själva skatta sin återhämtning efter operationen under så lång tid som 12 månader. Hon har utgått från ett helhetsperspektiv, som omfattar fysiska symtom och funktioner, psykologiska och sociala faktorer, samt förmågan att utföra vardagliga aktiviteter.

– Det här är ett instrument som gör det möjligt att identifiera och kartlägga de problem och svårigheter som olika patientgrupper möter under återhämtningen. På så sätt kommer vi att kunna förbereda patienterna bättre än i dag och erbjuda rätt stöd vid rätt tidpunkt under återhämtningsperioden. Upprepad information som är individuellt anpassad var ett av de behov som kom fram i undersökningen och som ansågs ha stor betydelse för återhämtningsprocessen.

Andra faktorer som lyftes fram i intervjuerna var vikten av att få tid för återhämtning, både på sjukhuset och under sjukskrivningen, och att få hjälp och stöd från sjukvårdspersonal, anhöriga och vänner.

– Postoperativ återhämtning beskrevs som en utdragen process, där beroendet av hjälp och stöd från omgivningen till en början är stort, för att sedan minska gradvis, säger Renée Allvin.

Renée Allvin är smärtsjuksköterska vid Anestesi- och intensivvårdskliniken på Universitetssjukhuset Örebro.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Renée Allvin, 0704-18 50 66 eller rene.allvin@orebroll.se.


Boken, som ges ut av Cornell University Press, är dels en bred beskrivning av hemlöshet som ett växande socialt problem efter sovjetstatens fall, dels en inträngande skildring av människors försök att överleva rent fysiskt och, som de själva uttrycker det, ”som människor”, i en situation präglad av extrem social stigmatisering och utsatthet.

Utan mantalsskrivning saknar en ryss medborgerliga rättigheter som socialförsäkring och, framför allt, arbetstillstånd. Inte heller existerar alternativ hjälp som bidrag eller natthärbärgen. Däremot finns överlevnadsmöjligheter i den utbredda ”skuggekonomin” och i den lika oreglerade stadsbilden med sina olåsta vindar och källare. Priset är dock exploatering och våld, för den brist på statlig kontroll som möjliggör överlevnad innebär samtidigt en fullständig avsaknad av rättsligt skydd.

– De hemlösa sammanfattar själva sin situation som ”att inte vara behövd”, för hemlöshet är främst en fråga om sociala relationer. Ett pålitligt nätverk av släkt och vänner är det enda fungerande sociala skyddsnätet, men det är också i kretsen av de närmaste som man upplever sig ha ett existensberättigande. Hemlöshet är alltid kopplat till brister i dessa livsnödvändiga nätverk, samtidigt som existerande relationer förstörs av extrem utsatthet och bostadslöshet, berättar Tova Höjdestrand.

Även om andra hemlösa utgör ett visst stöd, så är denna gemenskap för oförutsägbar och genomsyrad av misstro för att utgöra ett alternativ.

– För de hemlösa blir människovärde till slut en fråga om att inte gå under, vilket främst manifesteras i att hålla sig ren. Inte för att detta, enligt denna boks huvudpersoner, medför en biljett tillbaka till de ”riktiga” människornas värld, men man vet i alla fall själv att man förtjänar den, säger Tova Höjdestrand.


Bokens titel: Needed by Nobody: Homelessness and Humanness in Post-Socialist Russia. 2009. Cornell University Press.

Boken bygger på en doktorsavhandling (Needed by Nobody: Homelessness, Humiliation and Humanness in Post-Socialist Russia) som lades fram vid Socialantropologiska institutionen, Stockholms universitet, i december 2005.

Kontaktinformation
Ytterligare information
Tova Höjdestrand, Socialantropologiska institutionen, Stockholms universitet, tfn 073-6463567, nås på e-post tova.hojdestrand@socant.su.se

Bild på Tova Höjdestrand kan laddas ner på http://www.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=12201&a=68347.

– Vi behöver få bättre förståelse för hur män som får prostatacancer upplever sin sjukdom och hur de väljer att hantera den nya situationen. Då kan vi bemöta männen bättre och anpassa deras behandling efter vilken fas de befinner sig i, säger sjuksköterskan Annikki Jonsson som intervjuat 37 män med prostatacancer i sin avhandling.

Resultaten visar att männen går igenom olika faser av anpassning efter det att de fått sin diagnos, och att deras vardagsliv påverkas på olika sätt beroende av vilken fas de befinner sig i.

Män som har mindre allvarlig prostatacancer hamnar i ett känslomässigt vakuum när de just fått sin diagnos. Under den här fasen, som brukar vara ungefär en vecka, är det meningslöst för sjukvårdspersonalen att försöka informera männen om deras sjukdom.

– Men männen uppskattar ändå att bli positivt bemötta och slippa ”tycka-synd-om-attityd” under den här första tiden. Och om det är så att de söker kontakt och har frågor är det förstås vikigt att ge dem svar, säger Annikki Jonsson.

När männen tagit sig igenom denna första fas får de tillbaka kontrollen över sina liv och sin drivkraft att leva. De börjar då aktivt söka information om sin sjukdom.

Män som fått veta att de har en aggressiv prostatacancer upplever att sjukdomen alltid är närvarande och känner ofta tomhet den första tiden efter diagnosen. För dessa män blir sjukdomen ett existentiellt hot. De tänker mycket på hur framtiden kommer att se ut och hur de kommer att dö.

– Männen jag intervjuade berättade att de levde mer intensivt, men det gick upp och ner. Ibland kände de sig mer levande för att i nästa stund känna att de riskerade att tappa kontrollen eller bli påminda om sin förändrade manlighet, säger Annikki Jonsson.   

Två år efter det att de fått sin diagnos intervjuades männen igen. De berättade att de hade upptäckt att livet är skört och att det var påtagligt för dem att de inte visste hur länge de skulle leva. Samtidigt hade de fått mer tillit och tilltro till livet, och hade upptäckt att de kunde behålla sin självständighet och integritet trots sin sjukdom.

– Livet förändras och det gäller att upprätta en balans. Männen fokuserade sin energi på de relationer som var värdefulla för dem. De uppskattade små vardagshändelser på ett annat sätt än tidigare och hade fått en inre styrka av att vara sanna mot sig själva, säger Annikki Jonsson.

FAKTA PROSTATACANCER
Prostatacancer är den vanligaste cancerformen i Sverige. Varje år dör cirka 2500 män av sjukdomen, och ytterligare 9000 får diagnosen. Många av tumörerna växer mycket långsamt och ger inga symtom, men sjukdomen kan också ha ett mer aggressivt förlopp och ge metastaser bland annat i lymfkörtlarna och skelettet. Prostatacancer behandlas på flera olika sätt, beroende på tumörens stadium, patientens ålder och vilka besvär tumören ger.

Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för kliniska vetenskaper, avdelningen för urologi

Avhandlingens titel: Prostate cancer and its Influence on Men’s Daily Lives

Avhandlingen försvaras torsdagen den 1 oktober, klockan 13.00, hörsal Arvid Carlsson, Academicum, Medicinaregatan 3, Göteborg.

Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Annikki Jonsson, leg sjuksköterska, telefon 0382-126 83, e-post annikki.jonsson@telia.com

Handledare:
Docent Gunnar Aus, telefon 031-342 38 78, e-post gunnar.aus@vgregion.se
Docent Carina Berterö, telefon 013-22 77 68, e-post carina.bertero@liu.se

I boken ”Global nedkylning” diskuteras olika historiska händelser, som kan ha påverkats av klimatförändringar, i ljuset av den senaste klimathistoriska forskningen.

– Ny forskning visar att klimatet på jorden växlat mycket mer än man tidigare trott och det har haft en stor betydelse för människor i många områden på jorden, säger Fredrik Charpentier Ljungqvist.

Den röda tråden i boken är att det vid alla klimatförändringar har funnits vinnare och förlorare. När det till exempel under början av medeltiden var så pass varmt att England konkurrerade med Frankrike i vinproduktion och vikingarna kunde bosätta sig som bönder på södra Grönland dukade samtidigt mayaindianerna under av svår torka.

I boken betonas betydelsen av kunskap om klimatförändringar förr i tiden för att kunna förstå dem som sker nu, till exempel genom att se tillbaka på vad som hänt när jorden varit varm förut.

Trots att jorden nu värms upp tycker Fredrik Charpentier Ljungqvist att titeln ”Global nedkylning” är passande:

– Även om vi nu upplever en global uppvärmning så har klimatet de senaste 5 000 åren successivt blivit kallare på jorden med ett par särskilt kalla perioder som Lilla istiden mellan 1300-talet och 1800-talet, säger Fredrik Charpentier Ljungqvist.

Boken, som är utgiven på Norstedts förlag, kombinerar historia och klimatvetenskap. Någon bok om klimatförändringar och deras konsekvenser under historien har inte tidigare getts ut i Sverige.

– Nu när global uppvärmning är en så stor fråga känns det angeläget med en bok som berättar om klimatets historia och hur klimatförändringar förr i tiden har påverkat människor på olika håll i världen, säger Fredrik Charpentier Ljungqvist.

Uppgifter om boken:
Fredrik Charpentier Ljungqvist, Global nedkylning. Klimatet och människan under 10 000 år (Stockholm: Norstedts, 2009): 336 sidor.

Kontaktinformation
Ytterligare information:
Fredrik Charpentier Ljungqvist, Historiska institutionen, Stockholms universitet, fredrik.c.l@historia.su.se, tfn 070-662 07 28.

Porträttbild samt bild på bokens omslag kan laddas ner på http://www.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=5833&a=68274.

Munhälsan hos befolkningen i allmänhet har förbättrats markant de senaste 30 åren, en utveckling som inte kommit personer drabbade av psykisk ohälsa till del.  

– Det kan finnas flera tänkbara förklaringar till att personer med psykiska besvär har dålig munhälsa, säger Karin Persson, leg. sjuksköterska och forskare vid fakulteten för Hälsa och samhälle vid Malmö högskola.

Psykisk ohälsa innebär stora påfrestningar för individen, många ändrar sin dygnsrytm, äter oregelbundet och har svårt att upprätthålla den personliga munhygienen.

Långvariga läkemedelsbehandlingar, som ofta orsakar muntorrhet, är också vanliga. För vissa innebär de psykiska besvären även nedsatt arbetsförmåga, vilket i sin tur påverkar privatekonomin.

Det finns mycket lite forskning som visar hur psykisk ohälsa påverkar munhälsan. Ännu mindre vet vi om munhälsan hos dem som vårdas i den psykiatriska öppenvården, något som Karin Persson tagit fasta på i sin forskning.

– Genom att undersöka patienter har jag kartlagt munhälsan hos personer som vårdas i psykiatrisk öppenvård. Patienterna som ingått i studien har även fått svara på frågor för att ta reda på hur munhälsan påverkar individens livssituation.

Resultatet redovisar Karin Persson i avhandlingen ”Oral Health in an Outpatient Psychiatric Population”.

Kartläggningen visar bland annat att personer med psykiska besvär har färre tänder än befolkningen i övrigt. De är också i stort behov av tandbehandling på grund av bristande hygien och förekomst av allvarlig tandköttsinflammation.

– Intressant att notera är att den undersökta gruppen besökt tandvården relativt ofta, tre fjärdedelar uppger att de varit hos tandläkaren eller tandhygienisten vid minst ett tillfälle det senaste året. Trots detta var behovet av behandling stort.

Studien visar även att den dåliga munhälsan påverkar individernas livssituation negativt. De skattar sin livskvalitet lägre och upplever mer besvär, som svårigheter att tugga och prata, än befolkningen i övrigt.

– Det preventiva arbetet måste ses över och förbättras. Vårdgivaren bör till exempel ställa frågor om munhälsan, man bör även se över samarbetet mellan den psykiatriska öppenvården och tandvården, menar Karin Persson.

Disputationen äger rum den 30 september, 2009, kl 9.00.

Plats: Aulan, Fakulteten för Hälsa och samhälle, ingång 49, Universitetssjukhuset MAS, Malmö.

Kontaktinformation
För ytterligare information: Karin Persson
Telefon: 0709 – 655 418
E-post: karin.persson@mah.se

Den dendritiska cellen är en viktig del av människans immunförsvar. Genom att ta prov på sin omgivning, till exempel virus eller bakterier som cellen stöter på, samlar den in information om vad som sker i kroppen. Cellen bearbetar provet och presenterar det sedan för lymfocyterna, som också ingår i immunförsvaret. Beroende på vad eller hur den dendritiska cellen presenterar kommer lymfocyterna att antingen tolerera eller förgöra celler eller mikroorganismer som uppvisar likheter med det prov de blev presenterade för.

Peter Hellman har i sin forskning kartlagt vad som sker de allra första timmarna efter det att den dendritiska cellen stött på en främmande struktur. Resultatet redovisar han i sin avhandling ”Human dendritic cells. A study of early events during pathogen recognition and antigen endocytosis”.
– Vi vet mycket lite om vad som sker de första timmarna då den dendritiska cellen upptäckt exempelvis en bakterie eller virusinfektion eftersom man vanligtvis studerar cellerna först efter ett dygn.

Hellman har i sina studier sett att den dendritiska cellen aktiveras då den stöter på, till exempel, en bakterie och att den börjar producera speciella signalämnen och CD-markörer som den uttrycker på sin yta.
– Vi tror att dessa tidiga händelser kan ha betydelse för vad som sker senare när den dendritiska cellen presenterar provet för lymfocyterna och således för om immunförsvaret aktiveras eller dämpas.
Den nya kunskapen skulle på sikt kunna bidra till att göra det enklare att utveckla effektiva vacciner.

För att studera de tidiga händelserna har Hellman använt zeolitpartiklar, som har en mycket god förmåga att binda olika molekyler, till exempel delar av en bakterie, till sin yta. Detta är centralt då zeolitpartikeln tas upp av den dendritiska cellen.
– Genom att studera vad som sker inuti den dendritiska cellen hoppas vi exempelvis lära oss mer om vilka verktyg vissa bakterier använder för att överleva inuti celler.

Zeolitpartikeln har inte tidigare använts i denna typ av studier, men har i forskningsprojektet visat sig vara ett mycket användbart verktyg.
– Det finns mycket spännande forskning att gå vidare med. Vi har sett att zeoliterna verkar ha en adjuvant-effekt, det vill säga en förmåga att sätta igång en immunreaktion. Det skulle vara mycket intressant att se närmare på denna och jämföra den med de effekter vi får av aluminiumföreningarna, som vi använder i vacciner idag.

Disputationen äger rum den 2 oktober, 2009, kl 9.00.
Plats: Aulan, Fakulteten för Hälsa och samhälle, ingång 49, Universitetssjukhuset MAS, Malmö.

Kontaktinformation
För ytterligare information: Peter Hellman
Telefon: 040 – 6657405
E-post: peter.hellman@mah.se

Det är känt sedan länge att en stor alkoholkonsumtion under graviditeten ger fosterskador. Det är sannolikt att dessa barn får skador på centrala nervsystemet som kan inkludera neurologiska avvikelser, försenad mental utveckling, kognitiva funktionsförändringar, beteendeproblem och microcefali (liten, underutvecklad hjärna och litet huvud).

I dagsläget går åsikterna isär när det gäller effekter av små till måttliga mängder alkohol under graviditeten. I olika länder ger myndigheter olika rekommendationer vad gäller små till måttliga mängder alkohol under graviditet. De är allt ifrån att gravida kvinnor bör avstå helt från att dricka alkohol, till att inte konsumera mer än sju glas alkohol per vecka.

Mot den bakgrunden har Statens folkhälsoinstitut genomfört en aktuell forskningsöversikt där närmare tusen artiklar granskades. Totalt sex vetenskapliga artiklar uppfyllde de satta kriterierna. Här visar fyra av åtta analyser att konsumtion av små till måttliga mängder alkohol under graviditeten, en veckodos på ett till fyra glas vin, signifikant ökar risken för beteendeproblem och psykiska hälsoproblem som hyperaktivitet, avvikande beteende, emotionella problem och relationsproblem. Problemen yttrar sig speciellt i förskoleåldern.

– Ur ett barnperspektiv är det därför säkrast att avstå från alkohol när kvinnor planerar en graviditet eller är gravida, säger Sven Bremberg, avdelningschef vid Statens folkhälsoinstitut.

Forskningsgenomgången presenteras på en expertkonferens om alkohol och hälsa som arrangeras i Stockholm 21-22 september under det svenska ordförandeskapet i EU.

Kontaktinformation
För mer information:
Sven Bremberg, avdelningschef, Statens folkhälsoinstitut, 063-19 97 53, e-post: sven.bremberg@fhi.se

Sara Holmgren, utredare, Statens folkhälsoinstitut, 063-19 97 42, e-post: sara.holmgren@fhi.se

Anna Dahl har tidigare visat, vilket även har uppmärksammats i media, att högre Body Mass Index (BMI) i medelåldern ökar risken för lägre minnes- och tankeförmåga under åldrandet och för demens.

Men, i en studie av äldre (över 65 år) finska personer, är det de smala personerna som löper högre risk att drabbas av demens och inte de som är överviktiga. Anledningen till det omvända sambandet i hög ålder, tror Anna eventuellt kan bero på att demenssjukdomar påverkar ämnesomsättningen och det långt innan personen visar tydliga tecken på demens.

I en annan studie visar Anna att personer med demens ofta saknar en diagnos, trots att det framkommer av journalanteckningarna att läkarna känner till minnesproblem.

I ett av fem fall fanns ingen journalanteckning överhuvudtaget om minnesproblem eller demensproblematik.

Enligt Socialstyrelsens nyligen publicerade riktlinjer för vård och omsorg av demenssjukdomar, behövs en korrekt diagnos för att den demenssjuke ska få en adekvat vård och omsorg, men även för att man ska kunna ge lämpligt stöd till anhöriga.

Kontaktinformation
Ytterligare information lämnas av:
Anna Dahl, tfn arbete: 036-101324,
mobil: 0731-5522070

– Döden omges av en kompakt tystnad, säger forskaren Jane Österlind, som själv har lång erfarenhet av att jobba med döende människor i den palliativa vården.

– Resultatet var överraskande eftersom skröplighet och död tillhör vardagen på vård- och omsorgsboenden. Uppemot hälften av dem som flyttar dit dör redan inom ett år, men personalen försöker distansera sig från döden genom att inte tala om den.

Jane Österlind har studerat de äldres livssituation på vård- och omsorgsboende, både utifrån deras eget perspektiv och från personalens och biståndshandläggarnas perspektiv. Trots att de äldre hade olika bakgrund och hälsostatus beskrev de livet på boendet på ett likartat sätt.

– De kände sig som främlingar i en kultur som var obekant för dem. De upplevde sig som utestängda från det vanliga livet och vardagen beskrevs som en enda lång väntan på att livet ska ta slut.

Flytten till äldreboendet är en omvälvande förändring i de äldres liv, som krymper deras livsrum materiellt, fysiskt, socialt och existentiellt. Studien visar att många av dem känner att de måste göra om hela sin person för att anpassa sig till ett nytt liv, samtidigt som de ofta saknar en ömsesidig relation till personalen. De förväntningar som de äldre och vårdens olika aktörer har skiljer sig åt, och ett exempel är just döden, och tystnaden runt den. De äldre själva vill få prata om döden och om döendet, men det behovet tillgodoses inte. Tystnaden kan förklaras av personalens egen rädsla för dödenoch att deinte uppfattar att de äldre har denna önskan.

Jane Österlind efterlyser en äldreomsorg där den enskilde äldres behov är utgångspunkten, inte vad som passar bäst för organisationen. Men då måste personalen ges möjligheter att möta dessa behov och få emotionellt stöd i sitt arbete. Det behöver utvecklas modeller som bygger på ett samskapande mellan olika aktörer.

– Jag vill med min avhandling medverka i debatten om hur livssituationen ser ut för äldre personer i livets slutskede på vård- och omsorgsboende. Vi måste fråga oss vad som är viktigast för de äldres livskvalitet, att upprätthålla en materiell standard eller att skapa gemenskap och närhet? Och de meningsfulla aktiviteter som ska ingå i omsorgen, är de verkligen samma sak för alla? Allsång kanske passar för en del, medan andra vill få samtala om existentiella frågor? Vilket utrymme finns att tillfredställa dessa behov?

I dag flyttar äldre människor allt senare till vård- och omsorgsboende, eftersom det endast är de vars ”behov av omsorg inte på annat sätt kan tillgodoses” som beviljas en plats. Därför var Jane Österlind förvånad över att de som vistades hemma fick vänta i genomsnitt sex gånger längre tid än dem som vistades på sjukhus.

– Det är anmärkningsvärt med tanke på att det endast är prioriterade äldre som beviljas en plats på vård- och omsorgsboende. En fråga som är rimlig att ställa är om det alltid är så att de som vistas på sjukhus har större behov av omsorg än de som vistas hemma när beslutet tas?

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Jane Österlind, 0766-36 50 11 eller Jane.Osterlind@esh.se.

Markus Wråke är forskare vid IVL, Svenska Miljöinstitutet, och synar i sin doktorsavhandling den europeiska energi- och klimatpolitiken, särskilt handeln med utsläppsrätter. Han upplever att EU-kommissionen och den svenska regeringen tog relativt stort intryck av den akademiska diskussionen kring utsläppshandeln när förslaget till förändringar som ska gälla från 2013 togs fram.

– Att sedan förhandlingarna mellan medlemsländerna och EU-parlamentet resulterade i ett något urvattnat beslut var tråkigt. Ändå känns det som att min forskning bidrar till att göra systemet bättre. Värre är att jag och andra forskare tidigt visade på brister i handelssystemet, redan 2004. Ändå dröjer det ända till 2013 innan något på allvar förändras.

Markus Wråke menar EU:s utsläppshandel har stor potential och skulle kunna spela en nyckelroll för att minska Europas utsläpp av växthusgaser. Med ett korrekt utformat handelssystem kan EU nå de mål man sätter upp, till en så låg kostnad för samhället som möjligt.

Men i viktiga avseenden ger dagens system och regler helt motsatta incitament till vad som är tänkt. Eftersom tilldelningen av utsläppsrätter har varit gratis och baserats på historiska utsläpp har man skapat förväntningar om att höga utsläpp idag kan belönas imorgon. Därigenom har man sannolikt motverkat och fördröjt investeringar i klimateffektiv teknik, som skulle ha skett om utsläppsrätterna istället hade auktionerats ut. Ett annat exempel är att i flera länder, bland andra Tyskland och Danmark, har en investering i kolbaserad elproduktion berättigat till fler utsläppsrätter än en investering i biobränslebaserad elproduktion.

– De viktigaste förändringarna av systemet vore för det första att minska antalet utsläppsrätter på marknaden. Utsläppens totala storlek bestäms ju av hur många utsläppsrätter som delas ut eller säljs från EU till företagen. Utsläppen blir precis lika många som antalet utsläppsrätter. För det andra krävs att man kraftigt ökar andelen utsläppsrätter som säljs till företagen, istället för att de delas ut gratis som idag.

De förändringar som är föreslagna att träda i kraft år 2013 innebär enligt Wråke viktiga steg i rätt riktning. Antalet utsläppsrätter minskar något jämfört med idag, närmare bestämt 1,74 procent per år med start 2013, jämför med medeltalet under perioden 2008-2012. En annan förändring är att ungefär hälften av utsläppsrätterna kommer att säljas på auktion istället för att delas ut gratis. Idag säljs bara 4 procent av utsläppsrätterna. Men viktiga frågetecken återstår:

– Vem ska få de 50 procent av utsläppsrätterna som ska delas ut gratis? På vilka grunder ska man bestämma antalet som varje företag ska få? EU har ställt upp utvärderingskriterier, men de är så luddiga att de har öppnat för ett intensivt lobbyarbete från industrin. Hur auktionerna ska genomföras rent praktiskt är inte heller bestämt, konstaterar Markus Wråke.  

Fakta: Handel med utsläppsrätter
Grundprincipen för EU:s handel med utsläppsrätter är att EU bestämmer hur stora koldioxidutsläpp som totalt kan tillåtas från industrin varje år. Däremot lägger sig EU inte i vem som gör dessa utsläpp. Istället låter man företagen sinsemellan köpa och sälja rätten att släppa ut koldioxid. För varje utsläpp måste företaget ha en ”utsläppsrätt”, därav namnet handel med utsläppsrätter.

Priset för en utsläppsrätt är ungefär 150 kronor per ton koldioxid. Det är mindre än en femtedel av den svenska skatten på koldioxid. EU bestämmer också hur stort antal utsläppsrätter som marknaden ska ha tillgång till. Idag är det drygt 2 miljarder. Utdelningen av utsläppsrätterna som EU skapat sker gratis till alla företag som har släppt ut koldioxid gratis.

Idén med utsläppshandel är att nå ett givet miljömål så billigt som möjligt. När företag får handla med rätten att släppa ut koldioxid kommer de företag som har höga kostnader för att minska sina utsläpp att istället köpa utsläppsrätter av företag som har billigare åtgärder.
Om man istället för utsläppshandel skulle tvinga alla företag att minska sina utsläpp lika mycket skulle det för vissa företag bli jättedyrt medan det för andra knappt skulle kosta något alls. Den totala kostnaden för samhället skulle bli högre än om man hade utsläppshandel.

Markus Wråkes avhandling är den första i en ny avhandlingsserie vid Institutionen för nationalekonomi med statistik: Studies in Environmental Management and Economics. Denna nya avhandlingsserie är tvärvetenskaplig och fokuserar på miljö- och naturresursfrågor.

Tid och plats för disputationen: Tisd 22 sept kl 10-12, sal C 33, GU, Handelshögskolan, Vasag 1
Avhandlingens titel: ”European Energy Policy in Transition: Critical Aspects of Emissions Trading”
Författare: Markus Wråke

Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta: Markus Wråke 08 598 563 21, markus.wrake@ivl.se
Handledare: Thomas Sterner, 031 786 13 77, thomas.sterner@economics.gu.se
och Åsa Löfgren, 031 786 41 63, asa.lofgren@economics.gu.se

Tjocktarms- och ändtarmscancer är den tredje vanligaste cancerformen i västvärlden. Överlevnaden under en femårsperiod i Sverige är ungefär 56 procent, men det beror på hur långt cancern har spridit sig vid upptäckten. Man vet att cancern har utvecklat sätt att signalera för att kunna växa och sprida sig oberoende av normala cellers reglersystem. För att kunna öka andelen överlevande är det viktigt att kartlägga den här signaleringen så att man kan ta fram nya sätt att behandla cancern.

Ann Novotny har undersökt cancerns signalering i en del av tjocktarms- och ändtarmscancern. Hon kom fram till att det finns receptorer för opioider, som till exempel morfin, på tumörcellerna. Om man tillför morfin till de här cellerna frisätts proteinet urokinas som cancercellerna kan använda för att öka sin förmåga att spridas.

Hon har också undersökt nervsignaleringsmolekylen acetylkolin (ACh) och upptäckt att cancercellerna både bildar och bryter ned molekylen. Studier visar att molekylen hela tiden frisätts från tumörcellerna och binder till en speciell receptor på samma celler vilket leder till ökad cellproduktion och även ökad produktion av urokinas som alltså ökar cancercellernas förmåga att spridas. Dessa receptorer kan också aktiveras av nikotin men också av peptiden secreted mammalian Ly-6/urokinase plasminogen activator receptor-related protein-1 (SLURP-1). Nivåerna av flera enzymer, receptorer och peptiden SLURP-1 skiljer sig åt mellan tidig och sen tjocktarmscancer och mellan frisk och sjuk tjocktarm. Det här fyndet innebär att man med den här kunskapen skulle kunna utveckla läkemedel som blockerar acetylkolins effekter på tumörcellerna vilket skulle kunna hindra cancern att utvecklas vidare.

Ann Novotny kommer ursprungligen från Alafors, som ligger cirka tre mil norr om Göteborg. Hon är i grunden civilingenjör i teknisk biologi, som hon läste till vid Linköpings Tekniska Högskola, och har genomfört sin forskarutbildning vid Högskolan i Kalmar i samarbete med avdelningen för kirurgi, Institutionen för kliniska vetenskaper vid Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.

Ann Novotny disputerar fredagen den 25 september klockan 9.00 i Falkens hörsal, Nygatan 18b, Högskolan i Kalmar med avhandlingen Aspects of Non-Neuronal Signalling Functions of Acetylcholine in Colorectal Cancer.
Opponent: Prof. Eva Ekblad, Lunds universitet
Handledare: Docent Dick Delbro, Högskolan i Kalmar

Kontaktinformation
Det går bra att kontakta Ann Novotny på telefon 070-3900232 eller på mejl ann.novotny@hik.se