I många av dessa fall finns det vågledare, kanaler, rör eller ledningar som vågorna utbreder sig i. Det kan vara vågor och vågledare i det mycket lilla, till exempel elektromagnetiska vågor i det inre av datorns eller mobiltelefonens processorer, eller i det mycket stora, som fläktbullrets spridning i fläktsystemet i en skyskrapa eller i en flera km lång tunnel.

För att studera dessa saker redan på konstruktionsstadiet behövs matematiska modeller för vågutbredningen. En uppsättning nya verktyg för dessa matematiska modeller levereras i en nyutkommen doktorsavhandling vid Växjö universitet, ”Numerical Conformal Mappings for Waveguides”, skriven av Anders Andersson.

– Min avhandling handlar om konforma avbildningar, säger Anders Andersson. Konforma avbildningar används i vågutbredningsproblemen för att enklare kunna hantera geometriskt komplicerade vågledare. Genom att använda en konform avbildning kan vågutbredning i en krökt vågledare med varierande vidd studeras, genom att beräkningarna överförs till en rak jämnbred vågledare, där de är mycket enklare att utföra. Detta kan leda till kraftigt reducerade beräkningstider vid datorsimuleringar av vågutbredning i geometriskt komplicerade vågledare.

Anders Andersson är hemmahörande i Byarum utanför Vaggeryd och har vid sidan av sin doktorandtjänst vid Växjö univeritet en anställning som adjunkt i matematik vid Högskolan i Jönköping, där han undervisar på ingenjörsprogrammen.

Avhandlingen ”Numerical Conformal Mappings for Waveguides” försvaras den 25 september 2009. Fakultetsopponent är professor Michael Benedicks, Kungliga tekniska högskolan, Stockholm.

För mer information, kontakta Anders Andersson, anders.andersson@vxu.se.

Avhandlingen går att beställa genom Kerstin Brodén, Växjö University Press, telefon: 0470-708267 eller e-post: vup@vxu.se.

Linn Gustavsson Christiernin är teknologie doktor i interaktionsdesign och forskar på användarvänlighet och programvarukvalitet. Hon arbetar sedan flera år med att utveckla metoden RDPM, Radar Diagram Process for Multiple Layers.

Layered design eller lagerstruktur i ett program innebär att användaren kan välja mellan olika gränssnitt som är anpassade till olika typer av användare. Ofta är det första lagret för nybörjare med få och basala funktioner. Följande lager blir mer och mer avancerade. Men det kan också handla om olika lager för olika typer av arbetsuppgifter.

Syftet med Linn Gustavsson Christiernins nya metod är att komma åt problemet med för komplicerade och för många funktioner för novisen i många datorprogram, ibland även för den avancerade användaren.

– En nybörjare kan lätt överväldigas av att möta en hel storm av funktioner. Det är massor av knappar och massor av menyer. Även jag som är en ganska avancerad datoranvändare känner ofta, hjälp var ska jag börja, säger Linn Gustavsson Christiernin.

Det här har inte bara att göra med hur användarna känner sig framför datorskärmen. Det är också en kostnadsfråga. Ofta måste företagen anställa folk som lär ut hur man jobbar i olika program.

– Om en nyanställd kan sätta sig ner och lära sig själv och komma igång med de vanligaste arbetsuppgifterna direkt, så kanske du kan tjäna en veckas arbetstid, säger Linn Gustavsson Christiernin.

Principerna för hennes nya designmetod är enkla, men det kräver en hel del arbete att tillämpa dem. Det handlar om att i redan existerande programvara eller i helt ny välja ut rätt funktioner och rätt antal funktioner för rätt användargrupper.

Till att börja med måste man göra en grundlig datainsamling. Det krävs kvantifierbara data om vilka funktioner användarna oftast använder, hur stor datorvana de har, vilken typ av arbetsuppgifter de utför och så vidare. Med hjälp av dessa data och olika statistiska metoder och diagram identifierar man ett antal användargrupper som står på olika nivåer eller har olika behov. I slutskedet skapar man en lagerstruktur i programmet för varje användargrupp.

Linn Gustavsson Christiernin har utfört flera fallstudier där metoden testats. I en av dem skapades fyra lager anpassade till fyra användargrupper i Microsoft Excel. Användarna fick utföra uppgifter dels i ursprungsversionen av Excel och dels i den med lagerstrukturer. 40 av 70 försökspersoner nådde bättre resultat när de löste uppgifter i Excel med lagerstrukturer. De flesta löste också sina uppgifter snabbare.

Det här sättet att jobba med design är något som Linn Gustavsson Christiernin tror vi kommer att se mer av. Dåligt utformade gränssnitt gynnar ingen.

– Det kostar så pass mycket pengar och det tar så mycket tid och ger så mycket stress, så programmen måste bli bättre, säger hon.

Gustavsson Christiernin, Linn, Guiding the Designer: A Radar Diagram Process for Applications with Multiple layers, Interacting with Computers – The interdisciplinary journal of Human-Computer Interaction, in press

Gustavsson Christiernin, Linn, A Case Study Evaluation of RDPM – a process confirmed successful, Interacting with Computers – The interdisciplinary journal of Human-Computer Interaction, in press

Kontaktinformation
För mer information kontakta Linn Gustavsson Christiernin, 0520 – 22 32 08, linn.gustavsson@hv.se
Pressmeddelande lämnat av forskningsinformatör Charlotta Sjöstedt, 0708-312017, charlotta.sjostedt@hv.se

Kunskapen om hur älgars och andra vilda djurs beteenden påverkas av mänskliga aktiviteter i landskapet har varit ganska begränsad. Idag finns det emellertid teknik som ger forskarna helt nya möjligheter att på avstånd följa djurs rörelsemönster i terrängen. Wiebke Neumanns ”försöksälgar” har haft halsband med såväl GPS-utrustning som telefonmodem.

Med teknikens hjälp kunde Wiebke Neumann undersöka vad som hände när de norr- och västerbottniska försöksälgarna mötte människor i skogen, till fots, på snöskoter eller vid jakt med hund. Älgarnas reaktion vid möten var tydlig, om än kortvarig. De förflyttade sig till ett annat område och var mer i rörelse än innan störningen. Upp till två timmar kunde det dröja innan älgarna uppvisade ett normalt beteende igen. Jakt med lös hund gav, inte oväntat, upphov till de allra kraftigaste reaktionerna. Då tog älgarna oftast till flykten direkt och rörde sig också över större områden.

Den relativt kortvariga responsen tyder på att enstaka möten med människor inte tär nämnvärt på älgarnas energireserver. Möjligen kan de vara mer känsliga under vintern, då de normalt inte rör sig så mycket och den perioden är mer energikrävande.

När det gäller trafiken tycks det vara relativt sällan som älgar i övre Norrland passerar vägar. Flest passager gjordes under tidig sommar och runt årsskiftet, dvs. vid de tidpunkter då älgarna flyttar mellan sina vinter- och sommarområden. Studien visar också att det inte finns avsevärt fler älgar på vägarna under älgjakten än under tiden före och efter. Det innebär att älgjakten inte ökar risken för älgolyckor i norra Sverige. Detta bekräftas också av älgolycksstatistiken. Det är framförallt älgens vandringsvanor som avgör när den passerar en väg – tillfälliga störningar har troligen mindre betydelse.

Under sina vandringar korsar älgar vägar under alla tider på dygnet och de verkar ha väl etablerade vandringsstråk i terrängen. Att risken för älgkrockar ökar när det skymmer och bli mörkt beror alltså inte på att fler älgar korsar vägarna då, utan på att det kan bli svårare för bilföraren att upptäcka en älg i tid.

Sannolikheten att en älg ska passera en väg är större där vägarna är fler, där det finns mycket skog och där terrängen är flack. Intressant är att älgolyckorna inte nödvändigtvis inträffade på de ställen där älgarna oftast passerade vägarna.

Under ganska lång tid har jakt varit en betydligt vanligare dödsorsak än rovdjursattacker i den nordiska älgstammen. Huruvida detta har påverkat älgens beteende är en annan fråga som diskuteras i avhandlingen. Det är inte självklart att dagens flyktbeteende är en lika bra strategi mot vargar.
—————————–
Fil kand Wiebke Neumann, institutionen för vilt, fisk och miljö, SLU i Umeå, försvarar sin avhandling Moose Alces alces behaviour related to human activity.

Tid: Fredag den 2 oktober 2009, kl. 10.00
Plats: P-0 Bäckströms sal, Skogsmarksgränd, SLU, Umeå
Opponent: Professor Atle Mysterud, Universitetet i Oslo, Norge
—————————–
Mer information: Wiebke Neumann, 090-786 83 02, Wiebke.Neumann@vfm.slu.se

Han har undersökt cyanobakterien Synechocystis och upptäckt två proteintyper som bakterien behöver för att kunna driva fotosyntesen. Det var cyanobakterier som för första gången började frigöra syre genom fotosyntes för tre miljarder år sedan. Då fick jorden successivt en syrerik atmosfär, vilket möjliggjort att liv kunnat uppstå på vår planet.

Fotosyntensen är högintressant ur flera olika synvinklar. Forskare i hela världen arbetar med att ta fram nya energikällor som kan ersätta fossila bränslen och minska koldioxidutsläppen. I fokus står bland annat en naturlig process som forskarna hoppas kunna härma på konstgjord väg – fotosyntesen.

Gröna växter, alger och bakterier kan med hjälp av fotosyntes ta tillvara solljusets energi för att spjälka vatten och producera syrgas och biomassa. I själva processen binder de koldioxid och kan därmed motverka växthuseffekten. För att vi ska kunna optimera fotosyntesen och använda den i storskaliga processer måste vi förstå den i detalj.

Cyanobakteriernas fotosyntes studeras på molekylär nivå vid Umeå universitetets kemiska institution av professor Christiane Funks forskargrupp.

Miguel Hernandez-Prieto, har i sin avhandling kartlagt de så kallade SCP-proteinernas funktion och deras lokalisering i bakteriecellen. SCP bildas av alla fotosyntetiskt aktiva växter och bakterier när de utsättas för ändrade miljöförhållanden och när cellerna utsätts för stress. Det har hittills bara varit känt att cyanobakterierna behöver SCP:s för att anpassa sig till förändrade miljöförhållanden och driva fotosyntesen, men detaljerna kring SCP:s funktion har fram till dags dato varit okända.

Miguel Hernandez-Prieto, som ursprungligen kommer från Spanien, har visat att SCP-proteinerna har förmåga att binda sig direkt till klorofyllmolekylen, den centrala molekylen i fotosyntesreaktionen. SCP-proteinen kan därmed också påverka klorofyllmolekylen. Dessutom har han upptäckt ytterligare ett protein som är delaktigt i cyanobakteriens fotosyntesreaktion, LilA. Funktionen för detta protein har hittills varit okänt. När forskarna utsatte cyanobakterierna för stress bildades SCP och LilA i större skala.

De har också kunnat påvisa att proteintyperna finns i membransystem av cellernas kloroplaster, små kroppar som innehåller klorofyll och där fotosyntesen äger rum.

– Det här är ett bevis på att blågröna alger behöver dessa två proteintyper för att kunna driva fotosyntesen. I stressituationer, när algerna ändrar sin fotosyntesaktivitet, producerar cellerna inte bara mer klorofyll utan också mer av ”stödproteinerna” SCP och LilA, säger Miguel Hernandez-Prieto.

Arbetet är ytterligare ett steg i kartläggningen av de gener och proteiner som Synechocystis behöver för sin fotosyntetiska aktivitet. Doktorsavhandlingen är därmed en byggsten i utvecklingen av alternativa energikällor och ett bidrag till att vi kommer en lösning av våra klimatproblem närmare.

Fredagen den 2 oktober försvarar Miguel Hernandez-Prieto, kemiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ” The small CAB-like proteins in the cyanobacterium Synechocystis sp. PCC 6803”.

Disputationen äger rum kl 13.00 i KB3A9, KBC-huset.

Fakultetsopponent är professor Conrad Mullineaux, School of Biological and Chemical Sciences, Queen Mary, University of London, Storbritannien.

Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:
Miguel Hernandez-Prieto
Telefon: 090-7867633
E-post: miguel.hernandez-prieto@chem.umu.se

– Människans påverkan på planeten har nu nått en sådan omfattning att abrupta globala miljöförändringar inte längre kan uteslutas. För att vi ska kunna fortsätta att utvecklas och leva säkert, måste vi hålla oss borta från kritiska tröskeleffekter i jordens miljö och respektera jordens klimatologiska, geofysiska, atmosfäriska och ekologiska processer, säger studiens huvudförfattare professor Johan Rockström, chef för Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet.

– Att passera de planetära gränsvärden vi nu presenterar kan bli förödande för mänskligheten, men om vi respekterar dem ser våra framtidsutsikter ljusa ut, fortsätter han.

I forskargruppen bakom den nya studien ingår bland annat Hans Joachim Schellnhuber, Will Steffen, Katherine Richardson, Jonathan Foley och Nobelpristagaren Paul Crutzen. Gruppen har försökt att kvantifiera biologiska och fysiska gränser, utanför vilka det inte längre är säkert att jorden kan stanna kvar i det relativt stabila stadium där den befunnit sig de senaste 10 000 åren då våra mänskliga civilisationer utvecklats.

Först identifierades nio globala processer och potentiella biofysiska tröskelvärden, som om de passeras, kan skapa oacceptabla miljöförändringar för mänskligheten. Därefter beräknades de gränsvärden som bör respekteras för att minska risken att tröskelvärdena passeras.

De nio globala processerna inkluderar utsläpp av växthusgaser, uttunning av ozonlagret, förändrad markanvändning, vattenanvändning, förlust av biologisk mångfald, försurning av haven, tillförsel av kväve och fosfor till land och hav, aerosoler i atmosfären och miljögifter. Enligt denna första analys har gränsvärdena för tre av dessa globala processer (för klimatförändringar, förlust av biologisk mångfald och kvävetillförsel till biosfären) troligen redan passerats.

Dessutom betonar forskarna att de nio processerna är starkt sammankopplade – passeras ett gränsvärde kan detta allvarligt äventyra möjligheterna att hålla sig inom säkra nivåer för de andra.

– Vad vi nu presenterar är ett nytt ramverk som förhoppningsvis gör den vetenskapliga förståelsen av jordsystemet mer användbar i politiska beslutsprocesser, säger medförfattaren Katherine Richardson, professor vid Earth System Science Center vid Köpenhamns universitet.

Forskarna menar vidare att den snabba ökningen av mänsklig aktivitet på jorden sedan den industriella revolutionen nu har skapat en global geofysisk kraft som är i paritet med några av de stora naturkrafterna.

– Vi är på väg in i Antropocen, en ny geologisk era där människans aktivitet hotar hela planetens förmåga att reglera sig själv. Vi har börjat driva planeten ur sin nuvarande stabila fas, Holocen, den relativt varma period som började för ungefär 10 000 år sedan och under vilken jordbruk och komplexa samhällen, inklusive vårt eget, har utvecklats och blomstrat. Det säger medförfattaren professor Will Steffen, chef för ANU Climate Change Institute vid The Australian National University.

– Mänsklighetens framfart äventyrar nu hela Holocenperiodens fortsatta utveckling, en stabil era som annars skulle kunna ha sträckt sig tusentals år in i framtiden, fortsätter han.

En annan av medförfattarna, professor Hans Joachim Schellnhuber, påpekar att hela klimatsystemet visar tydliga tecken på grundläggande förändringar. Risken för stora plötsliga förändringar i klimat och miljö har ökat markant.

– Observationer som pekar i den här riktningen inkluderar bland annat den snabba minskningen av sommarisen i Norra ishavet, smältande glaciärer överallt i världen, och en allt snabbare havsnivåhöjning de senaste 10-15 åren, säger professor Schellnhuber, chef för Potsdam Institute for Climate Impact Research i Tyskland.

Forskarna understryker att den nya studien inte gör anspråk på att komma med någon komplett vägbeskrivning för vad som krävs för en hållbar utveckling, men den bidrar med en viktig komponent genom att identifiera grundläggande planetära processer och deras gränsvärden.

– Inom dessa gränser har mänskligheten stor flexibilitet och många möjligheter att välja nya vägar för framtida utveckling och välbefinnande. Enkelt uttryck kan man säga att vi ritat den första – mycket preliminära – kartan över vår planets säkerhetszoner. Utanför dessa vill vi inte gå. Vår framtida forskning kommer att inriktas på hur våra samhällen kan utvecklas inom dessa gränser – på ett säkert, förnuftigt och hållbart sätt, säger medförfattaren professor Jonathan Foley, chef för Institute on the Environment vid University of Minnesota.

Featureartikeln ”A Safe Operating Space for Humanity” publiceras i tidskriften Nature, 24 september, tillsammans med expertkommentarer och läsarreaktioner: http://www.nature.com/news/specials/planetaryboundaries/index.html

En längre vetenskaplig artikel: ”Planetary Boundaries: Exploring the safe operating space for humanity” samt video intervjuer, grafik och ytterligare bakgrundsmaterial finns på: http://www.stockholmresilience.org/planetary-boundaries

För intervjuer och ytterligare information:
Johan Rockström, huvudförfattare och chef för Stockholm Resilience Centre, tel: 073 707 85 47, epost: johan.rockstrom@stockholmresilience.su.se

Kevin Noone, medförfattare och forskare vid Stockholm Resilience Centre, tel: 08 674 75 43, 073 707 85 47, epost: zippy@itm.su.se

Kontaktuppgifter till övriga citerade medförfattare:
Hans Joachim Schellnhuber, tel: +49 331 288 2507, epost: director@pik-potsdam.de

Katherine Richardson, tel: +45 35324285, +45 28754285, epost: KARI@science.ku.dk

Will Steffen, tel: +61 404 074 593, +61 2 6125 6599, epost: will.steffen@anu.edu.au

Jonathan Foley, tel: +01 952 715 9586; epost: jfoley@umn.edu

Kontaktinformation
Presskontakter:
Stockholm Resilience Centre: Ellika Hermansson Török/Sturle Hauge Simonsen, tel: +46 73 707 85 47, +46 73 707 85 50, Epost: ellika@stockholmresilience.su.se
Potsdam Institute for Climate Impact Research: Uta Pohlmann/Patrick Eickemeier, tel: +49 331 288 25 07, epost: press@pik-potsdam.de
University of Copenhagen: Svend Thaning, tel: +45 35 32 42 81, +45 28 75 42 81, epost: svt@science.ku.dk
The Australian National University: Roz Smith, ANU Climate Change Institute, tel: +61 2 6125 6599, +61 2 402 286 325, epost: roz.smith@anu.edu.au
University of Minnesota: Todd Reubold, tel: +01 612 624 6140, epost: reub0002@umn.edu

Ett intensivt fältarbete har i vintras pågått i Sibirien där ett forskarteam på 40 personer har tagit prover av sediment från den arktiska sjön El’gygytgyn. Efter 4 månaders fältarbete har de nått 315 meter ner i sedimentet vilket motsvarar de senaste 3.6 miljoner åren. Som jämförelse är isproppen från Grönland där man drar stora slutsatser om vårt tidigare klimat bara 123 000 år gammal och ispropparna från Antarktis som mest 1,1 miljon år gamla.

– Det provtagna sedimentet kommer därför att kunna förlänga vår kunskap om klimatet i Arktis nästan 30 gånger, säger Peter Rosén, forskarassistent vid Umeå universitet och verksam vid Climate Impact Research Centre (CIRC) i Abisko.

Han har tillsammans med Umeåkemisten Per Persson en nyckelroll i forskningsprogrammet.

De har utvecklat en ny metod för klimatrekonstruktioner med hjälp av infraröd spektroskopi (FTIRS) och metoden har hittills visat sig vara den bästa för att rekonstruera klimat från El’gygytgyns sediment. Själva instrumentet finns vid kemiska institutionen vid Umeå universitet och i veckan kommer cirka 400 prover att analyseras. Ambitionen är att totalt 15 000 prover ska undersökas de kommande två åren.

En fördel med den utvecklade metoden är att det endast behövs väldigt små mängder av sedimentet (10 mg) och att de snabbt får fram information. Proverna hälls upp i 16 små koppar, som likt en karusell sedan körs i FTIR maskinen.

– Vi kommer att kunna studera klimatets svängningar under flera värme- och istider. Det kommer att ge oss möjligheter att ta reda på hur klimatet på norra och södra halvklotet följer varandra. Vi är speciellt intresserade av perioder med snabb global uppvärmning och hur klimatets svängningar varierar då. Vi vet till exempel att den nuvarande värmetiden inleddes med en ovanligt kall period på norra hemisfären för 13 000 år sedan, berättar Peter Rosén.  

Perioden kallas Yngre Dryas och pågick under 1500 år innan temperaturen ökade 5-10 grader.

Orsaken till Yngre Dryas tror forskare berodde på att Golfströmmen upphörde när stora mängder is smälte under en kort period. Det finns i dag rapporter om att salthalten i norra Atlanten håller på att minska. Orsaken kan vara uppvärmningen i Arktis och att havsisar och glaciärer smälter. Mindre salthalt i norra Atlanten kan göra att Golfströmmen minskar eller upphör.

– Vi vill ta reda på hur klimatet på norra och södra halvklotet följer varandra. Är det generellt så att värmetider startar med en snabb avkylning på norra halvklotet? Om så är fallet så kan prognoserna för vårt framtida klimat ändras radikalt. Analyserna av proverna från El’gygytgyn kommer att ge oss värdefull information om detta, avslutar Peter Rosén.

Förutom prover från El’gygytgyn kommer även sediment från den argentinska sjön Laguna Potrok Aike att undersökas. Proverna från denna sjö är 110 000 år gamla, vilket är det längsta kontinentala klimatarkiv som finns från det subantarktiska området, närmast norr om Antarktis.

Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:
Peter Rosén, forskarassistent vid Climate Impact Research Centre (CIRC) i Abisko
Mobil: 070-333 88 83
E-post: peter.rosen@emg.umu.se

Anders Hjalmarsson, adjunkt vid Högskolan i Borås, har just skrivit en doktorsavhandling i ämnet informationssystemsutveckling.

– Det finns fortfarande intressanta kunskapsluckor i det här området, säger han. Man har tidigare studerat olika arbetssätt för så kallad modellering, alltså hur man beskriver verksamheter i modeller, men vad som mer händer under mötena är det ingen som har beskrivit.

Det han gjort var att videoinspela workshops på tre olika företag, när konsulter besökte dem och hjälpte dem med modelleringsarbetet. Sedan studerade han noga och analyserade det han såg på de totalt över 100 timmarna film.

Till slut hade han vaskat fram sex olika åtgärder som konsulterna använde för att underlätta och möjliggöra arbetet.

– En sådan åtgärd är till exempel att motivera deltagarna, en annan är att justera agendan, alltså att styra mötesordningen medan man håller på och arbetar. Var och en av dessa åtgärder kan utföras på flera olika sätt. Mycket hänger på konsultens lyhördhet och undermedvetna kunskaper, som grundar sig på hans eller hennes tidigare erfarenheter.

När Anders Hjalmarsson hade hittat åtgärderna stämde han av detta tillsammans med de konsulter som hade filmats. På så sätt fick han ta del av deras syn på arbetet och kunde fördjupa kunskapen om hur de arbetar med de olika åtgärderna.

– De arbetar ofta med flera perspektiv samtidigt och återkopplar till dåtiden parallellt med att de planerar för framtiden. Så här kan de säga: ”I dag började vi med att gå igenom hur arbetet fungerar på lagret. Detta kan vi ha i åtanke nu när vi ska fokusera på ledningsgruppens uppgifter.”

Anders Hjalmarsson liknar konsulternas åtgärder för att få samarbetet att fungera vid att snurra på en kub, så att den passar in på olika sätt i ett utrymme.

– Gemensamt för konsulterna var att de är duktiga på att fokusera samtidigt som de snurrar på kuben. De fokuserar omväxlande mellan detalj- och helhetsperspektiv och varierar detta i nutid, dåtid och framtid.

Han hoppas att det som avhandlingen visar ska bli en grund för fortsatt forskning och teoriutveckling om hur man underlättar och möjliggör samarbete i sådana här workshops.
– Under de sex år som jag har arbetat med avhandlingen har vi här på Högskolan i Borås fokuserat mycket mot så kallad co-design, alltså samskapande, vid verksamhetsinriktad systemutveckling. Det som jag bidrar med kan hjälpa till i det arbetet.

Han ser flera olika målgrupper som kan ha nytta av dessa kunskaper. Till exempel företagare som ska skaffa nya IT-system, konsulter som ska hjälpa företagen i modelleringsarbetet och studenter som ska bli systemvetare.

– Man kan också tänka sig att mina teorier på sikt kan användas ihop med IT-verktyg, alltså att man kan utveckla tekniska hjälpmedel som underlättar i workshoparbetet. Jag kan tänka mig att det blir en naturlig fortsättning för mig.

Avhandlingens titel: Behovet av struktur och frihet – en avhandling om situationsanpassad facilitering vid samarbetsinriktad modellering

Tid för disputation: Den 24 september 2009 vid Linköpings Universitet, Institutionen för Ekonomisk och industriell utveckling.

Handledare: Göran Goldkuhl, Linköpings unviersitet, Stefan Cronholm, Linköpings universitet/Högskolan i Borås, Mikael Lind, Högskolan i Borås/Viktoria institutet

Opponent: Professor Anne Persson, Högskolan i Skövde.

Betygskommitté: Professor Ann Hägerfors, Luleå Tekniska Högskola, professor Jens Allwood, Göteborgs universitet, professor Andreas Opdahl, Universitetet i Bergen.

Kontaktinformation
Anders Hjalmarsson, Institutionen för data- och affärsvetenskap, Högskolan i Borås
E-post: anders.hjalmarsson@hb.se
Telefon: 033-4354365
Mobiltelefon: 0768-984396