– Min studie visar att risken för nedläggning faktiskt minskar då utländska multinationella företag förvärvar svenska anläggningar, konstaterar nationalekonomen Roger Bandick vid Örebro universitet och Århus School of Business.

Roger Bandick har undersökt företag inom tillverkningsindustrin under perioden 1993-2002, och jämfört de utländskt förvärvade anläggningarna med svenskägda. Resultaten presenteras i en rapport som inom kort kommer att publiceras i den välrenommerade ekonomitidskriften Canadian Journal of Economics.

– I själva verket ökar sysselsättningen hos de företag som köps upp av utländska investerare. Och det beror inte på att det handlar om de mest expansiva anläggningarna, som man skulle kunna tro, utan det tycks vara det utländska övertagandet i sig som förbättrar överlevandet och sysselsättningen.

Det är särskilt de exportinriktade företagen som visat sig dra nytta av ägarbytet, och enligt Roger Bandick kan det bero på att anläggningar som ingick i svenska multinationella företag inte skiljer sig mycket från de utländska köparna och därför lätt kan ta till sig den nya kunskap som kommer med utländska investerare.

Syftet med uppköpet har betydelse

En annan upptäckt är att resultaten skiljer sig beroende på det huvudsakliga syftet med den utländska investeringen. Roger Bandick har jämfört uppköp som främst syftar till att få tillgång till den svenska marknaden, så kallad horisontell direktinvestering, och investeringar som syftar till att utnyttja skillnader i faktortillgång och pris, så kallad vertikal direktinvestering.

– Det är framförallt när investeringen har vertikalt motiv som de anläggningar som blir utlandsägda överlever längre och har bättre sysselsättningstillväxt än de anläggningar som stannar kvar i svensk ägo. För övriga anläggningar finner jag däremot inte någon effekt av utländskt övertag.

Roger Bandicks slutsats är alltså att det inte finns någon grund för farhågorna att utländska ägare ska minska verksamheten, flytta jobben utomlands eller i värsta fall lägga ner hela verksamheter.

– Jag hittar ingenting som säger att så är fallet, säger han.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Roger Bandick, 070-453 63 39.

Marie Hjalmarsson, universitetsadjunkt i pedagogik på Högskolan Väst i Trollhättan, har gjort en fallstudie av ett arbetslag inom hemtjänsten i en västsvensk kommun. Studien genomfördes i samband med att handdatorer infördes, framför allt i syfte att hemtjänstpersonalen skulle registrera vilka arbetsuppgifter de utförde. Detta var arbetsgivarens initiativ.
– Hemtjänstpersonalens utnyttjande av arbetstiden ifrågasattes av ledning och politiker och även om man klädde in det i andra ord, så var projektets huvudsyfte att styra personalens arbetsprestationer genom kontroll, säger Marie Hjalmarsson.

Hon menar att ifrågasättandet delvis har att göra med att hemtjänstpersonal arbetar ute i samhället och i andra människors hem. De som befinner sig i en speciell byggnad, till exempel ett äldreboende, medan de arbetar, förutsätts mera självklart ägna sig åt sina huvudsakliga arbetsuppgifter så länge de är i byggnaden. Försöket att registrera arbetsprestationer med hjälp av handdatorer övergavs på grund av tekniska problem. Istället övergick man till ett system med mobiltelefoner.

Marie Hjalmarssons huvudfokus har varit att undersöka hur hemtjänstpersonalen skapar och utnyttjar handlingsmöjligheter inom ramen för anställningen. Hon fann att de har ett lojalt förhållningssätt och gör överväganden om vem och vad de ska vara lojala mot. De visar en kollegial lojalitet och en lojalitet mot organisationen och ledningen, men framför allt gäller lojaliteten vårdtagarna.

– Det finns en mycket stark lojalitet gentemot vårdtagare som faktiskt gör att man som anställd i hemtjänsten ibland bryter mot regler för hur arbetet ska utföras, säger Marie Hjalmarsson.
För varje vårdtagare finns ett biståndsbeslut som reglerar vad hemtjänstpersonalen ska göra, men ofta gör de mer än vad som står i beslutet. Det här är exempel på en typ av informellt motstånd som hemtjänstpersonalen uppvisar.
– Skulle personalen arbeta exakt efter de regler som finns, så skulle det inte fungera, säger Marie Hjalmarsson.

Kontaktinformation
Marie Hjalmarsson lägger fram sin avhandling Lojalitet och motstånd – anställdas agerande i ett föränderligt hemtjänstarbete vid Utbildningsvetenskapliga fakulteten, Göteborgs universitet.
Tid: fredag 18 september kl 10.00
Plats: Högskolan Väst, Albertsalen, Gustava Melins gata 2, Trollhättan
För mer information kontakta Marie Hjalmarsson,
marie.hjalmarsson@hv.se, telefon 0520 – 22 38 64

Ebba Elwin vid institutionen för psykologi har studerat hur så kallad selektiv feedback, dvs att den respons vi får på våra beslut sällan är fullständig, påverkar vad vi lär oss av erfarenheter. Som exempel använder hon anställning av personal.

Som chef har man vissa uppfattningar om vilka egenskaper som är önskvärda hos en anställd, och gör naturligtvis sitt bästa för att rekrytera de personer man tror är mest lämpliga. Men eftersom man oftast inte får veta hur det hade gått om man hade anställt någon av de andra kandidaterna kommer den faktiska erfarenheten av rekryteringen enbart att basera sig på de alternativ man valde, inte på dem man valde bort.

Den selektiva och ofullständiga erfarenheten verkar då bekräfta de förväntningar man hade från början på vilka av kandidaterna som var lämpliga respektive olämpliga, även om det inte nödvändigtvis stämmer med verkligheten.

– En av mina studier visar hur feedback som uteblir varje gång vi väljer bort ett alternativ kan resultera i att personer med vitt skilda uppfattningar om vad som är bra och dåligt kan tyckas få dem bekräftade. Rekryterarnas helt olika förväntningar kom faktiskt att avspeglas i den specifika erfarenhet som de gjorde, berättar Ebba Elwin.

– Med dessa resultat kan man förstå hur lätt det är att fördomar och felaktiga teorier kan leva vidare, trots att de inte stämmer överens med verkligheten. Erfarenheten kan vara en mycket osäker källa till kunskap, eftersom den ofta är selektiv.

Men kunskap baseras inte bara på den information som man faktiskt har fått. För att beskriva hur människor lär sig av feedback som systematiskt uteblir använder hon sig av begreppet konstruktivistisk kodning.

De gånger som man får se resultaten av sina beslut, till exempel hur det gick för de personer som man valt att anställa, kan man lära sig av dessa erfarenheter. Frågan är vad som händer när man inte får den responsen.

– Om responsen uteblir ”konstruerar” man den själv, utifrån det som man vet eller tror. Om jag tror att en sökande är olämplig och avstår från att anställa honom eller henne får jag inte veta mer om den sökande. Istället kommer min konstruerade feedback att ange att den sökande var olämplig, förklarar hon.

Den konstruerade feedbacken lagras tillsammans med information vi faktiskt har fått, och kommer att ligga till grund för vår uppfattning om vilka som är lämpliga respektive olämpliga. Uppfattningen om verkligheten påverkas alltså inte bara av vad vi faktiskt har upplevt, utan också av de slutsatser och tolkningar som vi själva har gjort.

Ebba Elwins resultat ligger i linje med tidigare forskning som har visat att människor ofta har svårt att hålla reda på källan till information – om det som vi ”vet” är något som vi verkligen har sett eller om det var en slutsats som vi drog.

Ebba Elwin visar i sin avhandling hur vi kan stärkas i våra övertygelser och uppfattningar därför att de bekräftas inte bara av den faktiska erfarenheten, utan också av våra egna slutsatser som fungerar som ”konstruerade erfarenheter”.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Ebba Elwin, 018-471 21 60, 076-374 64 55, e-post: Ebba.Elwin@psyk.uu.se

Genom att använda fältstudier från länder som Australien, Sverige och Finland samt exempel från vissa delar av Asien – däribland Papua Nya Guinea, Indonesien och Thailand – visar Rebecca Lawrence hur företag och stater undviker att ta ansvar för urfolkskrav.

– När exempelvis samer protesterar över ett vindkraftverksprojekt tenderar den berörda myndigheten ofta att säga att ansvaret ligger hos verksamhetsutövaren. Samtidigt kan den privata entreprenören säga att staten ska bevaka samernas rättigheter. Det blir ”nånannanism”* i ansvarsfrågan, säger Rebecca Lawrence.

Enligt Rebecca Lawrence kan det dessutom vara en tunn skiljelinje mellan vad som avses med ”staten” respektive ”marknaden” när länder gör vinster från privat finansierad exploatering på urfolksmarkområden. Inte sällan är staten, via statliga/kommunala bolag, en investerare i sådana utvinningsprojekt.

Avhandlingen består av fyra artiklar – varav tre är publicerade i internationella, vetenskapliga tidskrifter. Artiklarna behandlar konflikter om urfolksrättigheter i Finland, samernas protester mot vindkraftsverksbyggnad i Sverige, det statliga ansvaret för välfärdstjänster till Aboriginer i Australien samt globala investmentbanker och dess ansvar för urfolksrättigheter där de investerar.

Titel: “Shifting Responsibilities and Shifting Terrains: State Responsibility, Corporate Social Responsibility, and Indigenous Claims

För bild: press@su.se

*Nånannanismen är fenomenet som uppstår när en aktör vill att saker och ting skall utföras, men av någon annan än den själv och vill inte ta ansvar för att beslut tas.

Kontaktinformation
För ytterligare information:
Rebecca Lawrence, mobil 070 695 6931, e-post lawerence@sociology.su.se

– De som förespråkar könsmaktperspektivet tvekar att ge sig in i debatten, av rädsla för att bli betraktade som argsinta feminister och förlora trovärdighet, säger hon.

Avhandlingen ”Könsmakt eller häxjakt?” behandlar föreställningar om mäns våld mot kvinnor i Sverige under perioden 1975-2000. Synen på våld påverkas av det politiska klimatet, retorik och vetenskap. Allt detta finns med när man stiftar lagar och beslutar om behandlingar för våldsutövarna, menar Gabriella Nilsson.

I studien ingår aktörer från många olika grupper i samhället. I alla grupper finns de olika perspektiven på våldtäkt, incest och kvinnomisshandel representerade. Gabriella Nisson har också kunnat se att båda perspektiven använder vetenskapliga rön, eller åtminstone försöker ge sken av vetskaplighet, för att lägga tyngd bakom sina argument.

– Även om våldet mot kvinnor idag är mera synliggjort, så är vissa tolkningar fortfarande tabu. I min forskning har kampen om tolkningsföreträde mellan de olika perspektiven blivit tydlig, säger hon.

Kontaktinformation
Gabriella Nisson disputerar den 16 oktober 2009 kl 10.15 i Kulturens auditorium i Lund med sin avhandling Könsmakt eller häxjakt?
Hon kan nås på telefon 046-222 39 66 eller mejl gabriella.nilsson@kultur.lu.se.
Avhandlingen finns även tillgänglig för nedladdning http://www.lu.se/o.o.i.s?id=12588&postid=1468591

”Finlands sak är vår!”, löd mottot för den svenska Finlandsrörelsen 1939–40. Sovjetunionen hade oprovocerat gått till angrepp mot Finland, ett angrepp som av många uppfattades som ett hot även mot Sverige och hela Norden. Cirka åtta tusen svenskar gick ut som frivilliga i finska vinterkriget och Samfundet Nordens Frihet bildades som en aktiv del av Finlandsrörelsen. När sedan Tyskland i april 1940 anföll och ockuperade både Danmark och Norge tog samfundets tidning aktivt ställning även mot de nazistiska inkräktarna.

En ny avhandling från Umeå universitet handlar om Samfundet Nordens Frihet, tidningen med samma namn och den krets på tio personer som utgjorde tidningens redaktionskommitté och som var både nordister och antinazister. I den kretsen ingick bland andra Harald Wigforss – senare huvudredaktör för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – historikern Nils Ahnlund och författaren Eyvind Johnson.

I avhandlingen undersöker idéhistorikern Tora Byström hur Nordens Frihet – samfundet, tidningen och kretsen – tog politisk ställning under andra världskriget. En svår fråga var förhållandet Finland kontra hela Norden. Eftersom samfundet hade bildats som en direkt följd av finska vinterkrigets utbrott var solidariteten med Finland stark och självklar.

– För en majoritet av samfundet blev även solidariteten med de västra grannländerna, en antinazistisk ståndpunkt, lika självklar, berättar Tora Byström. Men inte för alla. En del ansåg att Sverige – för Finlands skull – måste närma sig Tyskland.

Frågan ställdes ytterligare på sin spets sommaren 1941 när Finland åter gick in i krig mot Sovjetunionen – den gången sida vid sida med Nazityskland, som samtidigt ockuperade och förtryckte Danmark och Norge. Hur var det möjligt – som Nordens Frihet gjorde – att i det läget propagera för nordisk enhet, ett nordiskt försvarsförbund och till och med en nordisk politisk union? Var det överhuvudtaget möjligt att samtidigt vara både antinazist och nordist?

Antinazisterna inom Nordens Frihet var naturligtvis inte ensamma, och i avhandlingen skildras hur de ingick i nätverk med likasinnade och meningsfränder. Samtidigt poängteras att situationen i Sverige under kriget innebar en ideologisk polarisering mellan nazister och antinazister.

– Bakom den skenbart nationella enigheten, och den berömda devisen ”En svensk tiger”, pågick debatten om hur Sverige borde ta ställning i det stora kriget, som av många uppfattades som en konflikt mellan demokrati och diktatur.

Den 18 september försvarar Tora Byström, institutionen för idé- och samhällsstudier, Umeå universitet, sin doktorsavhandling Nordens Frihet. Samfundet, tidningen, kretsen. Fakultetsopponent är docent Jonas Hansson, institutionen för kulturvetenskaper, avdelningen för idé- och lärdomshistoria, Lunds universitet.

Kontaktinformation
Avhandlingen utges av Sekel Bokförlag [www.sekel.se]. För recensionsexemplar, vänligen kontakta förlaget.

För ytterligare information eller intervju, kontakta gärna Tora Byström,
tel. 0660-73133, 0730-598 593 eller e-post tora.bystrom@histstud.umu.se.

– Den sociala dimensionen har stor betydelse för möjligheten att göra sin röst hörd i skolan. Det är svårt för dem som är marginaliserade i klassrummet att utöva inflytande, säger Helene Elvstrand, som nyligen disputerat vid Linköpings universitet med en empirisk studie om delaktighet i skolans vardagsarbete.

– Demokrati och delaktighet är en viktig del av skolans vardag och kan inte avgränsas till något särskilt tillfälle i veckan. Det handlar om relationer och är inlänkat i allt man gör.

Avhandlingen lyfter fram elevernas perspektiv. Den bygger på ett etnografiskt fältarbete där 40 barn i årskurserna fyra och fem har fått möjlighet att uttrycka sig i intervjuer, teckningar och böcker.

Helene Elvstrand har studerat hur delaktighet görs och elevernas erfarenhet av delaktighet. Hon har medvetet valt en skola som är intresserad av att arbeta med demokratifrågor.

– Jag ville problematisera delaktighet och veta vilka hindren och möjligheterna är. Det var lättare att göra där det redan fanns ett engagemang för inflytande och delaktighet.

Att vara socialt delaktig och en del i gemenskapen är viktig för att kunna trivas och må bra i skolan. Den politiska delaktigheten är begränsad, både när det gäller vad eleverna kan ha inflytande över, men också vilka som är delaktiga.

Studien visar att eleverna i regel blir delaktiga på informella vägar. De väcker frågor, förhandlar och argumenterar och tar sig inflytande. Helene Elvstrand kallar det för att inflytandeförhandla och konstaterar att elever som är bra på att argumentera får mer inflytande. För andra är det betydligt svårare, till exempel för dem som behöver särskilt stöd eller har svårt att uttrycka sig bra.

Kontinuiteten i klassrummet är en faktor som påverkar delaktigheten. Hälften av barnen tillhörde en grupp där det hela tiden kom nya pedagoger, sammanlagt tio på två år.

– Där blev barnen mindre delaktiga. Redan bestämda saker ändrades och barnen frågade sig varför ingen vill vara med dem. Det skapade misstro mot både vuxna och systemet i allmänhet och det blev svårt att upprätthålla delaktighet.

Disputationen ägde rum den 28 augusti 2009.

Kontaktinformation
Helene Elvstrand kan nås på
011-363487, 0702-798974,
helene.elvstrand@liu.se