Under 1990-talets finanskris kritiserades svenska banker i media för att i onödan driva fram företagskonkurser, bland annat genom ökade krav på säkerheter och oväntade uppsägningar av krediter. Bankernas moraliska handlande ifrågasattes, en situation som liknar den vi upplever idag.

– Kreditrelationen mellan banker och kunder består dels av formella skriftliga kreditavtal, dels av informella överenskommelser och samförstånd. Kunderna antas agera opportunistiskt, på bankernas bekostnad men aldrig vice versa, förklarar Kristina Furusten vid företagsekonomiska institutionen.

I sin avhandling visar hon emellertid att även bankerna agerade opportunistiskt under 1990-talets finanskris. De bröt i högre utsträckning än annars muntliga överenskommelser, och förändrade den praxis som institutionaliserats mellan dem och kunderna. De åberopade också oftare de skriftliga avtalen och tolkade dem mer strikt än före finanskrisen. Relationen till kunderna blev mer formell och det psykologiska klimatet förändrades. Kontorschefer och lånehandläggare på bankerna blev mer regelstyrda, och det skedde stora omorganisationer i bankerna. Många kunder fick nya handläggare på centrala obeståndsavdelningar, vilket ledde till en känsla av anonymitet och svek hos kunderna. Företag med finansiella problem hade även sämre möjligheter än tidigare att få stöd av sin bank.

– Slutsatsen är att när banken befinner sig i kris kan man förvänta sig att det råder en ömsesidig opportunism i kontraktsförhållandet, säger Kristina Furusten.

Bankerna utsätts för ett starkt externt tryck från aktörer som staten, finansinspektionen och ratinginstituten, vilket leder till att de tydligt måste distansera sig från tidigare kreditgivningspraxis för att återfå legitimitet. Samtidigt sätts enskilda tjänstemän i bankorganisationerna under hård press, vilket leder till att det skapas rädsla för att fatta beslut och för att behöva stå till svars.

– Det enskilda företaget måste som bankkund vara införstått med att kontraktet med banken är dynamiskt, att villkoren förändras över tid och att det alltid är banken som har tolkningsföreträde, menar hon.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Kristina Furusten, 0155-28 59 20 eller 070-606 72 48, e-post: Kristina.Furusten@fek.uu.se

Mona Nilsen vid institutionen för pedagogik och didaktik vid Göteborgs universitet har analyserat fortbildning inom livsmedelsindustrin, en bransch med generellt låg utbildningsnivå som genomgår stora förändringar. Inte minst ska nya metoder för hantering av livsmedel och rutiner för kvalitetssäkring införlivas på mängder av arbetsplatser.

Mona Nilsen har analyserat hur chatt använts för kommunikation mellan kursdeltagarna i tio olika utbildningar, där chatten varit en av flera kommunikationskanaler.
– Chatten är en möjlighet i branscher där fortbildning traditionellt har varit svårt att få till stånd. Livsmedelsindustrin karaktäriseras av geografiskt spridda små och medelstora företag. Där är det sällan ekonomiskt möjligt att personal lämnar produktionen under lång tid för att fortbilda sig. Istället har de möjlighet att delta på distans, från sin egen arbetsplats, säger Mona Nilsen.

Materialet i studien utgörs av chattloggar, vilket är utskrifter av kursdeltagarnas diskussioner.
– Mitt huvudintresse är hur kursdeltagarna diskuterar med varandra via den digitala teknologin och vilka kompetenser som krävs för att lära i webbaserade sammanhang. Men jag studerar inte bara hur de chattar, utan också vad de faktiskt chattar om, själva innehållet.
I avhandlingen diskuteras hur deltagarnas diskussioner är hybrida kontexter för lärande.

– Diskussionerna är hybrida eftersom de tar sin utgångspunkt både i den mer formella utbildningen och i det vardagliga arbetet. Kopplingar till arbetets utmaningar är ofta något som eftersträvas i utbildningar, men som stundtals är svårt att få till. I mina studier beskrivs diskussionerna som produktiva genom de erfarenheter från faktiskt och konkret produktionsarbete som kursdeltagarna lyfter in, säger Mona Nilsen.
En annan omständighet för den studerade fortbildningen är att den är en förutsättning för deltagarnas fortsatta arbete, något konkret står på spel. I det här fallet blir kursdeltagarna ansvariga för kvalitetsarbetet på sina respektive arbetsplatser efter att kursen avslutats.

I sin studie ser Mona Nilsen hur deltagarna lär sig, och måste lära sig, att diskutera innehållet utifrån olika positioner såsom tekniker, konsument, branschrepresentant, student, myndighetsperson.

Kontaktinformation
Mona Nilsen lägger fram sin avhandling ”Food for Thought: Communication and the transformation of work experience in web-based in-service training” vid Utbildningsvetenskapliga fakulteten, Göteborgs universitet.
Tid: fredag 18 september kl 13.15
Plats: Kjell Härnqvistsalen, Pedagogen hus A, Västra Hamngatan 25, Göteborg
För mer information kontakta Mona Nilsen:
mona.nilsen@ped.gu.se, 031-7862402, 0707-142574

Genom att använda nedlagda bergsbruk och industrier för att skapa upplevelsecenter lockar man turister till Bergslagen. Numera kan turister få en guidad tur i hyttorna, och gå under jord i gruvorna för att uppleva bergsrummen med interaktiva inslag. Bergslagen erbjuder även nöjen som inte är direkt knutna till Bergslagens historia som måltidsupplevelser, konstutställningar och teater.

– Insikten hos politiker och lokala tjänstemän om att industrin i regionen inte kommer att hämta sig har lett till besvikelse och uppgivenhet men också nytänkande, och kommunen är en viktig aktör för utvecklingen som vi ser nu, säger Max Jakobsson.

Upplevelseindustrin har en stor betydelse för ekonomisk utveckling i industriregioner som liksom Bergslagen befinner sig i strukturomvandlingsprocess. Det blir ett sätt att locka företag och människor till regionen.

Sysselsättningen inom upplevelseindustrin i Bergslagen har ökat med över 30% under 1990-talet fram till år 2005. 13% av de som jobbar inom branschen har flyttat till regionen. Till stor del är det låga löner, deltidsarbete och säsongsarbete i den här branschen men det finns tecken på att det kommer fler välbetalda jobb inom kulturnäringen.

Men i och med att lämningar från gruvdrift och järn/stålindustri har fått ett ökat symboliskt värde och alltmer ses som resurser för ekonomisk utveckling har konflikter uppstått.

– Det finns spänningar mellan olika aktörer som har olika syn på hur kulturarv ska användas eller bevaras för framtiden, säger Max Jakobsson.

Dessutom går åsikterna isär om hur man ska bevara den regionala och lokala identiteten. I marknadsföringen förvandlas ofta en miljö som präglats av en stark arbetarkultur till något som ska vara intressant för en kulturellt skolad medelklass.

– Även nykomna invandrare glöms bort trots att de utgör en väsentlig del inom upplevelseindustrin. De syns knappast i den nya bilden av Bergslagen som formas i dag, säger Max Jakobsson.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Max Jakobsson: 019-303609, 073 430 8928, max.jakobsson@oru.se

Möjligheten att uttrycka händelser och förankra dem i tid, rum och i relation till oss själva är gemensam för alla språk. När vi lär oss ett nytt språk noterar vi samtidigt skillnader mellan språken. Vi inser att tidsrelationer uttrycks på olika sätt.

Till och med nära besläktade språk som engelska, tyska och svenska har delvis olika system för hur händelser förankras i tid. Svenskar som lär sig engelska kan till exempel ha svårt med valet mellan enkel form (it rains) och progressiv form (it is raining), eftersom den distinktionen inte görs på svenska; det regnar kan svara både mot it rains och mot it is raining. I svenskan och engelskan kräver adverbial som igår en enkel dåtidsform (jag arbetade igår), medan tyskan gärna använder ett sammansatt tempus perfektum (ich habe gestern gearbeitet dvs. ’jag har arbetat igår’).

I de äldsta germanska språken var systemet för tempus gemensamt i högre grad än i de moderna språken. I de äldsta fornengelska texterna används inte progressiv form (raining) utan enkel form som i svenska (rains/regnar). Den äldsta tyskan saknar (liksom t.ex. fornengelska och gotiska) tempus perfektum (har regnat) och använder i stället oftast en enkel dåtidsform (regnade) när de moderna språken har perfektum. Ida Larsson undersöker just hur perfektum har vuxit fram i de germanska språken, särskilt svenskan, och hon spårar utvecklingen med hjälp av det bevarade språkhistoriska materialet (till exempel runinskrifter och eddapoesi).

I modern svenska kan vi göra skillnad på perfektum som i jag har skrivit brevet och resultativa konstruktioner som jag har brevet skrivet eller brevet är skrivet. I de äldsta germanska språken fanns bara den senare möjligheten, då perfektum saknades. I till exempel den fornisländska diktsamlingen Den poetiska eddan är uttryck som jag har brevet skrivet betydligt vanligare än i moderna texter, och de används på ett sätt som liknar det moderna bruket av perfektum. IdaLarsson antar att det som kan noteras i Eddan är en påbörjad utveckling av perfektum; förskjutningar i frekvensen av ett språkligt fenomen brukar tyda just på pågående språkförändring.

I svenskan fortskrider utvecklingen under en avsevärd tidsperiod. I modern svenska har vi (till skillnad från engelska, tyska och norskt Bokmål) olika former av verbet i perfektum och resultativer; jfr jag har skrivit brevet och jag har brevet skrivet. Det nutida bruket av perfektum och distinktionen mellan formerna skrivit och skrivet etableras först i modern tid.

Frågan om hur perfektum växer fram hänger naturligtvis nära samman med hur kategorin perfektum förstås och hur de skiljer sig från de resultativa konstruktionerna. Uttryck som jag har skrivit brevet och jag har brevet skrivet betyder inte riktigt samma sak, och ordföljden och ordformerna skiljer sig också åt. En central del av avhandlingen diskuterar just vad som skiljer perfektum från de resultativa konstruktionerna och från enkla dåtidsformer (skrev). Larsson prövar ett sätt att se på de olika verbformerna (skrev, skrivet och skrivit) och deras varierande egenskaper och betydelse, där skillnaderna och variationen är förankrad i det gemensamma formatet för människans språkliga förmåga.

Avhandlingens titel: Participles in Time. The Development of the Perfect Tense in Swedish.
Disputationen äger rum lördagen den 26 september 2009 kl. 10.15
Plats: Lilla hörsalen, Humanisten, Renströmsgatan 6
Opponent: Christer Platzack

Avhandlingen kan beställas från Institutionen för svenska språket via e-post: erik.falk@svenska.gu.se

Avhandlingen finns som fulltext i Göteborgs universitets publikationsdatabas GUPEA: http://hdl.handle.net/2077/20772

Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta Ida Larsson, ida.larsson@svenska.gu.se

I dag har Bolognaprocessen, som är ett samarbete mellan 46 europeiska länder för att främja rörlighet men också anställningsbarhet, hamnat i fokus. De olika partiblocken står inte längre för någon variation och de har alla varit positiva till Bolognaprocessen.

– Den innebär att våra möjligheter att själva formulera politiken på högskolans område begränsas. Den svenska högskolepolitiken antar en byråkratisk karaktär och kommer främst att administrera och förvalta övernationella beslut, säger Ingrid Unemar Öst.

Inom utbildningspolitiken har alltid en relation mellan arbetsmarknad och utbildning varit viktig men det har också påtalats att högre utbildning inte enbart ska handla om vem studenten ska bli i arbetslivet utan också som person. Att få ett arbete är ett av målen men också att utvecklas till en självständig, kritiskt tänkande och aktivt deltagande student.

Efter millenniumskiftet har till exempel demokratimålen om samverkan, breddad rekrytering och mångfald hamnat i skymundan. De hade tidigare ett starkt politiskt stöd inom den svenska utbildningspolitiken och högskolorna uppmanades arbeta aktivt för att motverka snedrekrytering och för att utbilda studenter som både skulle kunna ta plats på arbetsmarknaden och delta aktivt i samhällets demokratiska processer.

– Målet var att utbilda studenter som arbetade för demokrati, jämlikhet och rättvisa, säger Ingrid Unemar Öst.

Ingrid Unemar Öst efterfrågar en bredare diskussion och granskning av den utveckling som vi ser i dag.

– Nästan hälften av alla individer i en årskull studerar på högskolan någon gång i livet. Inriktningen av högskolans verksamhet är viktig och min forskning ger ett underlag för vidare diskussion om vilken roll den högre utbildningen ska spela i samhället i dag, säger Ingrid Unemar Öst.

Ingrid Unemar Öst disputerar på avhandlingen Kampen om den högre utbildningens syften och mål 25 september 2009 klockan 13:00 i hörsal P2, Prismahuset, Örebro universitet.

Kontaktinformation
För mer information kontakta: Ingrid Unemar Öst: 070 216 40 83, ingrid.unemar-ost@oru.se

Många utlandsfödda barn klarar sig dåligt i den svenska skolan. Samtidigt är bostadsmarknaden etniskt segregerad. Forskare i Sverige och andra länder har länge intresserat sig för om dessa båda faktum hänger samman. De flesta tidigare studier finner att barn i invandrartäta områden lyckas sämre.

Men den nya rapporten visar att sambanden inte är entydiga. En hög andel utlandsfödda verkar påverka skolresultaten negativt. Men samtidigt påverkas grundskolebetygen positivt om det finns landsmän med hög utbildning i närheten. Det senare resultatet kan tolkas som en effekt av sociala nätverk och kontakter. Mönstret stämmer väl med tidigare studier som visar att resurserna hos personer i närområdet påverkar individen.

– Vi ser att omgivningen har betydelse. Den verkar spela störst roll bland de barn som varit i Sverige längst och har kunnat påverkas av närmiljön under lång tid, säger Olof Åslund som är en av författarna bakom rapporten.

Pojkar och barn till lågutbildade påverkas mer än flickor och barn med högutbildade föräldrar. Detta är i linje med tidigare forskning som visar att omgivningen har större inverkan på grupper där resultaten i genomsnitt är sämre.

Familjer med dåliga förutsättningar för skolarbetet tenderar att samlas i vissa områden. Tidigare studier kan ha tolkat denna självsortering som att faktorer i omgivningen påverkat barnens resultat negativt. Det är med andra ord lätt att dra felaktiga slutsatser om negativa effekter av boendekoncentration. Rapporten följer grundskolebetygen hos 20 000 barn som var 0–16 år då deras familjer kom till Sverige 1987–1991.

Rapport 2009:18 ”Bostadssegregationens effekter på invandrarbarns skolresultat” är skriven av Per-Anders Edin, Peter Fredriksson, Hans Grönqvist och Olof Åslund. Rapporten är en sammanfattning av Working paper 2009:20.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Olof Åslund på telefon 018-471 70 89, e-post olof.aslund@ifau.uu.se eller Peter fredriksson på telefon 018-471 70 80, e-post peter.fredriksson@ifau.uu.se.

Boken innehåller artiklar som ett fyrtiotal olika forskare har skrivit om den naturvetenskapliga grunden, om klimateffekter, anpassning och sårbarhet, och om åtgärder för att begränsa klimatförändringar.

Den naturvetenskapliga grunden
Modellering och mätningar är klimatforskarens viktigaste verktyg. Båda har sina begränsningar, men kompletterar varandra och klimatmodeller är det bästa för framtidsscenarier.

– Att bygga en klimatmodell är att balansera på en knivsegg mellan många olika faktorer, vissa som vi känner väl och andra mindre väl, skriver Michael Tjernström, Stockholms universitet. Moln är en akilleshäl och partiklar en annan. Dessutom finns det sådant som vi ännu inte vet att vi inte vet.

Vetenskapens prognoser slår inte alltid in, och de flesta av oss kan inte själva undersöka hur det står till med klimatet. Ändå bör vi tro på klimatförändringen. Vi litar på vetenskapen som process och när det finns en konsensus runt denna måste samhället utgå från detta som kunskap. Något annat har vi inte att tillgå. Det menar Sverker Sörlin, KTH.

Klimateffekter, anpassning och sårbarhet
När vi ska bestämma utsläppsmål för koldioxid får vi leva med flera osäkra faktorer. Det är osäkert vilken temperaturökning det blir när växthusgashalten ökar och vilka effekter en global temperaturökning får, skriver Daniel Johansson, Chalmers tekniska högskola. Det är inte heller självklart vad som är ”farlig” mänsklig klimatpåverkan. Om vi vill vara relativt säkra på att nå EU:s tvågradersmål måste vi börja minska utsläppen kraftigt redan idag, menar han.

Vilka åtgärder är vi beredda att vidta för att minska de ”farliga” klimateffekterna? Här har värderingar en given roll. Vetenskapen kan belysa följderna av olika handlingsalternativ och vad som behövs för att nå uppsatta mål, men kan inte förse oss med slutgiltiga svar om vad vi ska göra. Oavsett det måste vi ta beslut, skriver Markku Rummukainen, SMHI.

Exempelvis behöver vi ta beslut om vad vi ska göra med våra utsatta kustområden om och när vattnet stiger på grund av klimatförändringarna. Samhällena måste anpassa sig genom långsiktiga investeringar. Att göra ingenting är dyrt, både ekonomiskt och mänskligt. Bästa sättet att begränsa kostnaderna är att förebygga och minska utsläpp av växthusgaser, skriver Annika E Nilsson på Stockholm Environment Institute.

Åtgärder för att minska klimatförändringar
I retoriken kring EU:s klimat- och energipolitik syns inte samhällets målkonflikter. EU saknar regelverk och demokratiskt mandat för att göra en stor samhällsomställning av energisystem, transporter och konsumtionsmönster till en kolsnål framtid. EU:s klimat- och energipolitik är en tandlös tiger, enligt Karin Bäckstrand, Lunds universitet.

I slutet av boken beskrivs möjligheter efter Köpenhamnskonferensen. Björn-Ola Linnér, Linköpings universitet, och Bo Kjellén, Stockholm Environment Institute, skriver om klimatsamarbetet från Rio till Köpenhamn. Om resultatet från Köpenhamn i december 2009 blir svagt får vi troligen en debatt om klimatkonventionen. Är FN-vägen den rätta? Är det för mycket marknad och för lite politisk styrning i dagens klimatarbete? Vilka principer ska gälla?

För närmare information om boken se www.formasfokuserar.se där boken även kan beställas för 51 kr (inkl moms, exkl frakt). I bokhandeln är cirkapriset 64 kr.
För rec.ex. kontakta lena.jansson@formas.se, 08-775 40 65.

Kontaktinformation
För mer information:
Birgitta Johansson, Forskningsrådet Formas, birgitta.johansson@formas.se
Emilie von Essen, Forskningsrådet Formas, eve@formas.se

I början av 2000-talet blossade det upp en konflikt kring den Medicinska biobanken och bioteknikföretaget UmanGenomics. Konflikten bevakades i medierna under flera år och kom att involvera forskare, företagare, politiker, universitets- och landstingsledning, journalister och blodgivare. Det är mötet mellan alla dessa aktörers åsikter och retoriska utspel i pressen som Erik Lindenius har studerat i sin doktorsavhandling.

I studien jämförs tidningsbevakningen i lokal och nationell press med offentliga handlingar om Medicinska biobanken och UmanGenomics som under samma period inkom i Umeå universitets diarium. Lindenius visar att pressen lade fokus på andra frågor än vad som diskuterades internt på universitetet, men också att man använde en annan sorts ordval. Metaforen Guldgruva, som i början av konflikten ofta användes i medierna för att beskriva den Medicinska biobanken, förekom till exempel aldrig i universitetsdokumenten. När UmanGenomics fick ekonomiska problem efter några år försvann också metaforen ur mediernas språkbruk.

Mediernas användning av förenklande metaforer är en del av problemet med så kallade ”medierade konflikter” framhåller Erik Lindenius. Han anser att mediediskussionerna hade mått bra av att andra typer av perspektiv, andra typer av metaforer, fått större utrymme.

– Forskare, politiker och medier var överens om att Medicinska biobanken var en guldgruva, men guldfyndigheter kan som bekant skapa guldfeber och guldrush, säger Erik Lindenius. Mediernas bruk av ensidiga metaforer leder in diskussionen på ett spår som det kan vara svårt att avvika ifrån.

Efter att ha studerat mer än trehundra tidningsartiklar om konflikten konstaterar Lindenius att den skapade större intresse för den lokala än den nationella pressen, och att även infallsvinklarna var olika.

– De lokala nyhetsartiklarna lade större fokus på enskilda personer, säger Erik Lindenius. Nationella medier var däremot mer intresserade av att använda vissa händelser som exempel för att beskriva eller diskutera bioteknikbranchens tillstånd i Sverige överlag.

Fredagen den 25 september försvarar Erik Lindenius, Institutionen för kultur- och medievetenskaper, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Guldgruvan som försvann? En mediestudie av konflikten kring UmanGenomics och Medicinska biobanken 2001-2006.
Disputationen äger rum kl 10.00 i Hörsal F, Humanisthuset. Fakultetsopponent är docent Anna Olofsson, institutionen för samhällsvetenskap, Mitthögskolan, Östersund.

Kontaktinformation
För mer information eller intervju, kontakta gärna Erik Lindenius på
tel 090-786 51 52, 070-5857778 eller via e-post erik.lindenius@kultmed.umu.se.

Avhandlingen belyser hur anspråk på styrning och mening i olika utbildningspolicy och i lärarnas utvecklingsarbeten, ytterst handlar om lärarnas professionalisering och vad som är deras gemensamma kunskapsområden. I avhandlingen diskuteras hur detta på olika sätt utmanar lärarnas möjlighet att själva styra över sin profession och sina villkor i pedagogisk verksamhet.

Joakim Krantz har studerat lärarutbildningsreformen från 2001 och den kritik Högskoleverket riktar mot lärarutbildningen för att inte behandla centrala kunskapsområden. Han har vidare studerat den kritik Skolverket riktar mot skolan för brister i måluppfyllelse och likvärdighet i bedömningspraktik

Avhandlingens resultat visar att politiska och professionella anspråk på att göra pedagogisk praktik utvärderingsbar, bedömbar och mätbar leder mot en tydligare dokumentstyrning och ett administrativt inriktat arbete.

Lärarutbildningens och skolans demokratiska och kritiskt medborgarbildande uppdrag kommer i skymundan när krav och förväntningar ställs på tydligare resultatutfall och resultatansvar. Genom formulering och utvärdering mot förväntade lärandeutfall sker en förskjutning mot det förenklade lärandet snarare än det komplexa.

Avhandlingens resultat pekar också på en förändring från det ömsesidiga lärandet till det individuella samt från det långsiktigt och mer oförutsägbara till det kortsiktiga och förutsägbara. Politiska, professionella och marknadsorienterade anspråk formar ett spänningsfält mellan kontroll, objektivitet, brukarinflytande, individualisering, utveckling och kvalificerade samtal.

– Jag hoppas att min studie kan lämna ett kvalificerat bidrag till förståelsen av på vilka sätt lärarna förväntas förändra och förbättra och hur lärare förmår att handla självständigt med utgångspunkt från sin relativa professionella autonomi säger Joakim Krantz.

Joakim Krantz kommer ursprungligen från Tånnö. Han är sedan 2004 doktorand i pedagogik vid institutionen för pedagogik, Växjö universitet, där han undervisar och forskar i utbildningspolitik, demokrati och lärarutbildningens och skolans pedagogiska praktik.

Avhandlingen ”Styrning och mening – anspråk på professionellt handlande i lärarutbildning och skola” försvaras fredagen den 18 september 2009, kl. 10.00. Disputationen äger rum i sal Wicksell, Växjö universitet. Fakultetsopponent är docent Ninni Wahlström, Örebro universitet.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Joakim Krantz, telefon: 0470-70 84 54 eller e-post: joakim.krantz@vxu.se

Avhandlingen går att beställa genom Kerstin Brodén, Växjö University Press, telefon: 0470-70 82 67 eller e-post: vup@vxu.se