Layard avslutar sin artikel:
”Jag har ägnat huvuddelen av mitt arbetsliv åt arbetslöshetsfrågan. Massarbetslösheten var tidigare en skam för Storbritannien och en del svårigheter återstår att lösa. Men idag är det psykisk ohälsa som är vårt största sociala problem – större än arbetslöshet och större än fattigdom.”
Nya numret av Framtider tar sig an den psykiska ohälsan.
Sociologen Anton Lager ser den försämrade arbetsmarknaden för ungdomar som den största orsaken till gruppens ökade ohälsa.
Johan Eriksson, filosof, frågar sig om dagens dominerande terapiformer enbart handlar om att snabbt och billigt få tillbaka människor i arbete.
Sociologen Thor Norström problematiserar det vetenskapliga sambandet mellan konjunkturnedgångar, arbetslöshet och självmord.
Johan Cullberg, professor i psykiatri, letar efter synteser mellan kognitiv beteendeterapi, psykoterapi och biologiska metoder.
Idéhistorikern Inga Sanner ger oss en överblick av vår syn på normalitet och på sjukt och friskt genom de senaste århundradena.
Tidskriften Framtider ges ut av Institutet för Framtidsstudier och utkommer med fyra nummer per år. I varje nummer kombineras teman med en bevakning av svenska och internationella framtidsfrågor.
Kontaktinformation
För mer information kontakta redaktionen:
Susanne Alm 08-402 12 01 eller Mattias Tydén 08-402 12 37 eller gå in på www.framtidsstudier.se där du kan ladda ned det senaste numret som pdf.
– Hittills har man mest fokuserat på de fysiska symptomen. Men psykologiska och sociala faktorer har också stor betydelse för patientens möjligheter att komma tillbaka till samma liv som före operationen, säger Renée Allvin, som presenterar resultaten av sin forskning i en doktorsavhandling i kirurgi.
– Många betonar till exempel hur viktigt det är att kunna fungera i rollen som förälder, make/ maka eller arbetskamrat och leva upp till de förväntningar på återhämtning som omgivningen har.
I dag vårdas patienterna allt kortare tid på sjukhus efter en operation. Det innebär att en stor del av återhämtningen sker i hemmet, vilket skapar utmaningar för patienterna själva liksom för anhöriga och sjukvårdspersonal. Samtidigt saknas det kunskap om de olika faktorer som kan påverka återhämtningen och hur patienterna själva upplever mötet med vardagen efter att de lämnat sjukhuset.
Renée Allvin har därför intervjuat patienter, sjuksköterskor, distriktssköterskor och läkare för att få en samlad bild av vad återhämtning innebär. Utifrån detta har hon sedan utvecklat ett frågeformulär som gör det möjligt för patienterna att själva skatta sin återhämtning efter operationen under så lång tid som 12 månader. Hon har utgått från ett helhetsperspektiv, som omfattar fysiska symtom och funktioner, psykologiska och sociala faktorer, samt förmågan att utföra vardagliga aktiviteter.
– Det här är ett instrument som gör det möjligt att identifiera och kartlägga de problem och svårigheter som olika patientgrupper möter under återhämtningen. På så sätt kommer vi att kunna förbereda patienterna bättre än i dag och erbjuda rätt stöd vid rätt tidpunkt under återhämtningsperioden. Upprepad information som är individuellt anpassad var ett av de behov som kom fram i undersökningen och som ansågs ha stor betydelse för återhämtningsprocessen.
Andra faktorer som lyftes fram i intervjuerna var vikten av att få tid för återhämtning, både på sjukhuset och under sjukskrivningen, och att få hjälp och stöd från sjukvårdspersonal, anhöriga och vänner.
– Postoperativ återhämtning beskrevs som en utdragen process, där beroendet av hjälp och stöd från omgivningen till en början är stort, för att sedan minska gradvis, säger Renée Allvin.
Renée Allvin är smärtsjuksköterska vid Anestesi- och intensivvårdskliniken på Universitetssjukhuset Örebro.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Renée Allvin, 0704-18 50 66 eller rene.allvin@orebroll.se.
Boken, som ges ut av Cornell University Press, är dels en bred beskrivning av hemlöshet som ett växande socialt problem efter sovjetstatens fall, dels en inträngande skildring av människors försök att överleva rent fysiskt och, som de själva uttrycker det, ”som människor”, i en situation präglad av extrem social stigmatisering och utsatthet.
Utan mantalsskrivning saknar en ryss medborgerliga rättigheter som socialförsäkring och, framför allt, arbetstillstånd. Inte heller existerar alternativ hjälp som bidrag eller natthärbärgen. Däremot finns överlevnadsmöjligheter i den utbredda ”skuggekonomin” och i den lika oreglerade stadsbilden med sina olåsta vindar och källare. Priset är dock exploatering och våld, för den brist på statlig kontroll som möjliggör överlevnad innebär samtidigt en fullständig avsaknad av rättsligt skydd.
– De hemlösa sammanfattar själva sin situation som ”att inte vara behövd”, för hemlöshet är främst en fråga om sociala relationer. Ett pålitligt nätverk av släkt och vänner är det enda fungerande sociala skyddsnätet, men det är också i kretsen av de närmaste som man upplever sig ha ett existensberättigande. Hemlöshet är alltid kopplat till brister i dessa livsnödvändiga nätverk, samtidigt som existerande relationer förstörs av extrem utsatthet och bostadslöshet, berättar Tova Höjdestrand.
Även om andra hemlösa utgör ett visst stöd, så är denna gemenskap för oförutsägbar och genomsyrad av misstro för att utgöra ett alternativ.
– För de hemlösa blir människovärde till slut en fråga om att inte gå under, vilket främst manifesteras i att hålla sig ren. Inte för att detta, enligt denna boks huvudpersoner, medför en biljett tillbaka till de ”riktiga” människornas värld, men man vet i alla fall själv att man förtjänar den, säger Tova Höjdestrand.
Bokens titel: Needed by Nobody: Homelessness and Humanness in Post-Socialist Russia. 2009. Cornell University Press.
Boken bygger på en doktorsavhandling (Needed by Nobody: Homelessness, Humiliation and Humanness in Post-Socialist Russia) som lades fram vid Socialantropologiska institutionen, Stockholms universitet, i december 2005.
Kontaktinformation
Ytterligare information
Tova Höjdestrand, Socialantropologiska institutionen, Stockholms universitet, tfn 073-6463567, nås på e-post tova.hojdestrand@socant.su.se
Bild på Tova Höjdestrand kan laddas ner på http://www.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=12201&a=68347.
– Vi behöver få bättre förståelse för hur män som får prostatacancer upplever sin sjukdom och hur de väljer att hantera den nya situationen. Då kan vi bemöta männen bättre och anpassa deras behandling efter vilken fas de befinner sig i, säger sjuksköterskan Annikki Jonsson som intervjuat 37 män med prostatacancer i sin avhandling.
Resultaten visar att männen går igenom olika faser av anpassning efter det att de fått sin diagnos, och att deras vardagsliv påverkas på olika sätt beroende av vilken fas de befinner sig i.
Män som har mindre allvarlig prostatacancer hamnar i ett känslomässigt vakuum när de just fått sin diagnos. Under den här fasen, som brukar vara ungefär en vecka, är det meningslöst för sjukvårdspersonalen att försöka informera männen om deras sjukdom.
– Men männen uppskattar ändå att bli positivt bemötta och slippa ”tycka-synd-om-attityd” under den här första tiden. Och om det är så att de söker kontakt och har frågor är det förstås vikigt att ge dem svar, säger Annikki Jonsson.
När männen tagit sig igenom denna första fas får de tillbaka kontrollen över sina liv och sin drivkraft att leva. De börjar då aktivt söka information om sin sjukdom.
Män som fått veta att de har en aggressiv prostatacancer upplever att sjukdomen alltid är närvarande och känner ofta tomhet den första tiden efter diagnosen. För dessa män blir sjukdomen ett existentiellt hot. De tänker mycket på hur framtiden kommer att se ut och hur de kommer att dö.
– Männen jag intervjuade berättade att de levde mer intensivt, men det gick upp och ner. Ibland kände de sig mer levande för att i nästa stund känna att de riskerade att tappa kontrollen eller bli påminda om sin förändrade manlighet, säger Annikki Jonsson.
Två år efter det att de fått sin diagnos intervjuades männen igen. De berättade att de hade upptäckt att livet är skört och att det var påtagligt för dem att de inte visste hur länge de skulle leva. Samtidigt hade de fått mer tillit och tilltro till livet, och hade upptäckt att de kunde behålla sin självständighet och integritet trots sin sjukdom.
– Livet förändras och det gäller att upprätta en balans. Männen fokuserade sin energi på de relationer som var värdefulla för dem. De uppskattade små vardagshändelser på ett annat sätt än tidigare och hade fått en inre styrka av att vara sanna mot sig själva, säger Annikki Jonsson.
FAKTA PROSTATACANCER
Prostatacancer är den vanligaste cancerformen i Sverige. Varje år dör cirka 2500 män av sjukdomen, och ytterligare 9000 får diagnosen. Många av tumörerna växer mycket långsamt och ger inga symtom, men sjukdomen kan också ha ett mer aggressivt förlopp och ge metastaser bland annat i lymfkörtlarna och skelettet. Prostatacancer behandlas på flera olika sätt, beroende på tumörens stadium, patientens ålder och vilka besvär tumören ger.
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för kliniska vetenskaper, avdelningen för urologi
Avhandlingens titel: Prostate cancer and its Influence on Men’s Daily Lives
Avhandlingen försvaras torsdagen den 1 oktober, klockan 13.00, hörsal Arvid Carlsson, Academicum, Medicinaregatan 3, Göteborg.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Annikki Jonsson, leg sjuksköterska, telefon 0382-126 83, e-post annikki.jonsson@telia.com
Handledare:
Docent Gunnar Aus, telefon 031-342 38 78, e-post gunnar.aus@vgregion.se
Docent Carina Berterö, telefon 013-22 77 68, e-post carina.bertero@liu.se
I boken ”Global nedkylning” diskuteras olika historiska händelser, som kan ha påverkats av klimatförändringar, i ljuset av den senaste klimathistoriska forskningen.
– Ny forskning visar att klimatet på jorden växlat mycket mer än man tidigare trott och det har haft en stor betydelse för människor i många områden på jorden, säger Fredrik Charpentier Ljungqvist.
Den röda tråden i boken är att det vid alla klimatförändringar har funnits vinnare och förlorare. När det till exempel under början av medeltiden var så pass varmt att England konkurrerade med Frankrike i vinproduktion och vikingarna kunde bosätta sig som bönder på södra Grönland dukade samtidigt mayaindianerna under av svår torka.
I boken betonas betydelsen av kunskap om klimatförändringar förr i tiden för att kunna förstå dem som sker nu, till exempel genom att se tillbaka på vad som hänt när jorden varit varm förut.
Trots att jorden nu värms upp tycker Fredrik Charpentier Ljungqvist att titeln ”Global nedkylning” är passande:
– Även om vi nu upplever en global uppvärmning så har klimatet de senaste 5 000 åren successivt blivit kallare på jorden med ett par särskilt kalla perioder som Lilla istiden mellan 1300-talet och 1800-talet, säger Fredrik Charpentier Ljungqvist.
Boken, som är utgiven på Norstedts förlag, kombinerar historia och klimatvetenskap. Någon bok om klimatförändringar och deras konsekvenser under historien har inte tidigare getts ut i Sverige.
– Nu när global uppvärmning är en så stor fråga känns det angeläget med en bok som berättar om klimatets historia och hur klimatförändringar förr i tiden har påverkat människor på olika håll i världen, säger Fredrik Charpentier Ljungqvist.
Uppgifter om boken:
Fredrik Charpentier Ljungqvist, Global nedkylning. Klimatet och människan under 10 000 år (Stockholm: Norstedts, 2009): 336 sidor.
Kontaktinformation
Ytterligare information:
Fredrik Charpentier Ljungqvist, Historiska institutionen, Stockholms universitet, fredrik.c.l@historia.su.se, tfn 070-662 07 28.
Porträttbild samt bild på bokens omslag kan laddas ner på http://www.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=5833&a=68274.
Munhälsan hos befolkningen i allmänhet har förbättrats markant de senaste 30 åren, en utveckling som inte kommit personer drabbade av psykisk ohälsa till del.
– Det kan finnas flera tänkbara förklaringar till att personer med psykiska besvär har dålig munhälsa, säger Karin Persson, leg. sjuksköterska och forskare vid fakulteten för Hälsa och samhälle vid Malmö högskola.
Psykisk ohälsa innebär stora påfrestningar för individen, många ändrar sin dygnsrytm, äter oregelbundet och har svårt att upprätthålla den personliga munhygienen.
Långvariga läkemedelsbehandlingar, som ofta orsakar muntorrhet, är också vanliga. För vissa innebär de psykiska besvären även nedsatt arbetsförmåga, vilket i sin tur påverkar privatekonomin.
Det finns mycket lite forskning som visar hur psykisk ohälsa påverkar munhälsan. Ännu mindre vet vi om munhälsan hos dem som vårdas i den psykiatriska öppenvården, något som Karin Persson tagit fasta på i sin forskning.
– Genom att undersöka patienter har jag kartlagt munhälsan hos personer som vårdas i psykiatrisk öppenvård. Patienterna som ingått i studien har även fått svara på frågor för att ta reda på hur munhälsan påverkar individens livssituation.
Resultatet redovisar Karin Persson i avhandlingen ”Oral Health in an Outpatient Psychiatric Population”.
Kartläggningen visar bland annat att personer med psykiska besvär har färre tänder än befolkningen i övrigt. De är också i stort behov av tandbehandling på grund av bristande hygien och förekomst av allvarlig tandköttsinflammation.
– Intressant att notera är att den undersökta gruppen besökt tandvården relativt ofta, tre fjärdedelar uppger att de varit hos tandläkaren eller tandhygienisten vid minst ett tillfälle det senaste året. Trots detta var behovet av behandling stort.
Studien visar även att den dåliga munhälsan påverkar individernas livssituation negativt. De skattar sin livskvalitet lägre och upplever mer besvär, som svårigheter att tugga och prata, än befolkningen i övrigt.
– Det preventiva arbetet måste ses över och förbättras. Vårdgivaren bör till exempel ställa frågor om munhälsan, man bör även se över samarbetet mellan den psykiatriska öppenvården och tandvården, menar Karin Persson.
Disputationen äger rum den 30 september, 2009, kl 9.00.
Plats: Aulan, Fakulteten för Hälsa och samhälle, ingång 49, Universitetssjukhuset MAS, Malmö.
Kontaktinformation
För ytterligare information: Karin Persson
Telefon: 0709 – 655 418
E-post: karin.persson@mah.se
Den dendritiska cellen är en viktig del av människans immunförsvar. Genom att ta prov på sin omgivning, till exempel virus eller bakterier som cellen stöter på, samlar den in information om vad som sker i kroppen. Cellen bearbetar provet och presenterar det sedan för lymfocyterna, som också ingår i immunförsvaret. Beroende på vad eller hur den dendritiska cellen presenterar kommer lymfocyterna att antingen tolerera eller förgöra celler eller mikroorganismer som uppvisar likheter med det prov de blev presenterade för.
Peter Hellman har i sin forskning kartlagt vad som sker de allra första timmarna efter det att den dendritiska cellen stött på en främmande struktur. Resultatet redovisar han i sin avhandling ”Human dendritic cells. A study of early events during pathogen recognition and antigen endocytosis”.
– Vi vet mycket lite om vad som sker de första timmarna då den dendritiska cellen upptäckt exempelvis en bakterie eller virusinfektion eftersom man vanligtvis studerar cellerna först efter ett dygn.
Hellman har i sina studier sett att den dendritiska cellen aktiveras då den stöter på, till exempel, en bakterie och att den börjar producera speciella signalämnen och CD-markörer som den uttrycker på sin yta.
– Vi tror att dessa tidiga händelser kan ha betydelse för vad som sker senare när den dendritiska cellen presenterar provet för lymfocyterna och således för om immunförsvaret aktiveras eller dämpas.
Den nya kunskapen skulle på sikt kunna bidra till att göra det enklare att utveckla effektiva vacciner.
För att studera de tidiga händelserna har Hellman använt zeolitpartiklar, som har en mycket god förmåga att binda olika molekyler, till exempel delar av en bakterie, till sin yta. Detta är centralt då zeolitpartikeln tas upp av den dendritiska cellen.
– Genom att studera vad som sker inuti den dendritiska cellen hoppas vi exempelvis lära oss mer om vilka verktyg vissa bakterier använder för att överleva inuti celler.
Zeolitpartikeln har inte tidigare använts i denna typ av studier, men har i forskningsprojektet visat sig vara ett mycket användbart verktyg.
– Det finns mycket spännande forskning att gå vidare med. Vi har sett att zeoliterna verkar ha en adjuvant-effekt, det vill säga en förmåga att sätta igång en immunreaktion. Det skulle vara mycket intressant att se närmare på denna och jämföra den med de effekter vi får av aluminiumföreningarna, som vi använder i vacciner idag.
Disputationen äger rum den 2 oktober, 2009, kl 9.00.
Plats: Aulan, Fakulteten för Hälsa och samhälle, ingång 49, Universitetssjukhuset MAS, Malmö.
Kontaktinformation
För ytterligare information: Peter Hellman
Telefon: 040 – 6657405
E-post: peter.hellman@mah.se
Det är känt sedan länge att en stor alkoholkonsumtion under graviditeten ger fosterskador. Det är sannolikt att dessa barn får skador på centrala nervsystemet som kan inkludera neurologiska avvikelser, försenad mental utveckling, kognitiva funktionsförändringar, beteendeproblem och microcefali (liten, underutvecklad hjärna och litet huvud).
I dagsläget går åsikterna isär när det gäller effekter av små till måttliga mängder alkohol under graviditeten. I olika länder ger myndigheter olika rekommendationer vad gäller små till måttliga mängder alkohol under graviditet. De är allt ifrån att gravida kvinnor bör avstå helt från att dricka alkohol, till att inte konsumera mer än sju glas alkohol per vecka.
Mot den bakgrunden har Statens folkhälsoinstitut genomfört en aktuell forskningsöversikt där närmare tusen artiklar granskades. Totalt sex vetenskapliga artiklar uppfyllde de satta kriterierna. Här visar fyra av åtta analyser att konsumtion av små till måttliga mängder alkohol under graviditeten, en veckodos på ett till fyra glas vin, signifikant ökar risken för beteendeproblem och psykiska hälsoproblem som hyperaktivitet, avvikande beteende, emotionella problem och relationsproblem. Problemen yttrar sig speciellt i förskoleåldern.
– Ur ett barnperspektiv är det därför säkrast att avstå från alkohol när kvinnor planerar en graviditet eller är gravida, säger Sven Bremberg, avdelningschef vid Statens folkhälsoinstitut.
Forskningsgenomgången presenteras på en expertkonferens om alkohol och hälsa som arrangeras i Stockholm 21-22 september under det svenska ordförandeskapet i EU.
Kontaktinformation
För mer information:
Sven Bremberg, avdelningschef, Statens folkhälsoinstitut, 063-19 97 53, e-post: sven.bremberg@fhi.se
Sara Holmgren, utredare, Statens folkhälsoinstitut, 063-19 97 42, e-post: sara.holmgren@fhi.se
Anna Dahl har tidigare visat, vilket även har uppmärksammats i media, att högre Body Mass Index (BMI) i medelåldern ökar risken för lägre minnes- och tankeförmåga under åldrandet och för demens.
Men, i en studie av äldre (över 65 år) finska personer, är det de smala personerna som löper högre risk att drabbas av demens och inte de som är överviktiga. Anledningen till det omvända sambandet i hög ålder, tror Anna eventuellt kan bero på att demenssjukdomar påverkar ämnesomsättningen och det långt innan personen visar tydliga tecken på demens.
I en annan studie visar Anna att personer med demens ofta saknar en diagnos, trots att det framkommer av journalanteckningarna att läkarna känner till minnesproblem.
I ett av fem fall fanns ingen journalanteckning överhuvudtaget om minnesproblem eller demensproblematik.
Enligt Socialstyrelsens nyligen publicerade riktlinjer för vård och omsorg av demenssjukdomar, behövs en korrekt diagnos för att den demenssjuke ska få en adekvat vård och omsorg, men även för att man ska kunna ge lämpligt stöd till anhöriga.
Kontaktinformation
Ytterligare information lämnas av:
Anna Dahl, tfn arbete: 036-101324,
mobil: 0731-5522070
– Döden omges av en kompakt tystnad, säger forskaren Jane Österlind, som själv har lång erfarenhet av att jobba med döende människor i den palliativa vården.
– Resultatet var överraskande eftersom skröplighet och död tillhör vardagen på vård- och omsorgsboenden. Uppemot hälften av dem som flyttar dit dör redan inom ett år, men personalen försöker distansera sig från döden genom att inte tala om den.
Jane Österlind har studerat de äldres livssituation på vård- och omsorgsboende, både utifrån deras eget perspektiv och från personalens och biståndshandläggarnas perspektiv. Trots att de äldre hade olika bakgrund och hälsostatus beskrev de livet på boendet på ett likartat sätt.
– De kände sig som främlingar i en kultur som var obekant för dem. De upplevde sig som utestängda från det vanliga livet och vardagen beskrevs som en enda lång väntan på att livet ska ta slut.
Flytten till äldreboendet är en omvälvande förändring i de äldres liv, som krymper deras livsrum materiellt, fysiskt, socialt och existentiellt. Studien visar att många av dem känner att de måste göra om hela sin person för att anpassa sig till ett nytt liv, samtidigt som de ofta saknar en ömsesidig relation till personalen. De förväntningar som de äldre och vårdens olika aktörer har skiljer sig åt, och ett exempel är just döden, och tystnaden runt den. De äldre själva vill få prata om döden och om döendet, men det behovet tillgodoses inte. Tystnaden kan förklaras av personalens egen rädsla för dödenoch att deinte uppfattar att de äldre har denna önskan.
Jane Österlind efterlyser en äldreomsorg där den enskilde äldres behov är utgångspunkten, inte vad som passar bäst för organisationen. Men då måste personalen ges möjligheter att möta dessa behov och få emotionellt stöd i sitt arbete. Det behöver utvecklas modeller som bygger på ett samskapande mellan olika aktörer.
– Jag vill med min avhandling medverka i debatten om hur livssituationen ser ut för äldre personer i livets slutskede på vård- och omsorgsboende. Vi måste fråga oss vad som är viktigast för de äldres livskvalitet, att upprätthålla en materiell standard eller att skapa gemenskap och närhet? Och de meningsfulla aktiviteter som ska ingå i omsorgen, är de verkligen samma sak för alla? Allsång kanske passar för en del, medan andra vill få samtala om existentiella frågor? Vilket utrymme finns att tillfredställa dessa behov?
I dag flyttar äldre människor allt senare till vård- och omsorgsboende, eftersom det endast är de vars ”behov av omsorg inte på annat sätt kan tillgodoses” som beviljas en plats. Därför var Jane Österlind förvånad över att de som vistades hemma fick vänta i genomsnitt sex gånger längre tid än dem som vistades på sjukhus.
– Det är anmärkningsvärt med tanke på att det endast är prioriterade äldre som beviljas en plats på vård- och omsorgsboende. En fråga som är rimlig att ställa är om det alltid är så att de som vistas på sjukhus har större behov av omsorg än de som vistas hemma när beslutet tas?
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Jane Österlind, 0766-36 50 11 eller Jane.Osterlind@esh.se.
Markus Wråke är forskare vid IVL, Svenska Miljöinstitutet, och synar i sin doktorsavhandling den europeiska energi- och klimatpolitiken, särskilt handeln med utsläppsrätter. Han upplever att EU-kommissionen och den svenska regeringen tog relativt stort intryck av den akademiska diskussionen kring utsläppshandeln när förslaget till förändringar som ska gälla från 2013 togs fram.
– Att sedan förhandlingarna mellan medlemsländerna och EU-parlamentet resulterade i ett något urvattnat beslut var tråkigt. Ändå känns det som att min forskning bidrar till att göra systemet bättre. Värre är att jag och andra forskare tidigt visade på brister i handelssystemet, redan 2004. Ändå dröjer det ända till 2013 innan något på allvar förändras.
Markus Wråke menar EU:s utsläppshandel har stor potential och skulle kunna spela en nyckelroll för att minska Europas utsläpp av växthusgaser. Med ett korrekt utformat handelssystem kan EU nå de mål man sätter upp, till en så låg kostnad för samhället som möjligt.
Men i viktiga avseenden ger dagens system och regler helt motsatta incitament till vad som är tänkt. Eftersom tilldelningen av utsläppsrätter har varit gratis och baserats på historiska utsläpp har man skapat förväntningar om att höga utsläpp idag kan belönas imorgon. Därigenom har man sannolikt motverkat och fördröjt investeringar i klimateffektiv teknik, som skulle ha skett om utsläppsrätterna istället hade auktionerats ut. Ett annat exempel är att i flera länder, bland andra Tyskland och Danmark, har en investering i kolbaserad elproduktion berättigat till fler utsläppsrätter än en investering i biobränslebaserad elproduktion.
– De viktigaste förändringarna av systemet vore för det första att minska antalet utsläppsrätter på marknaden. Utsläppens totala storlek bestäms ju av hur många utsläppsrätter som delas ut eller säljs från EU till företagen. Utsläppen blir precis lika många som antalet utsläppsrätter. För det andra krävs att man kraftigt ökar andelen utsläppsrätter som säljs till företagen, istället för att de delas ut gratis som idag.
De förändringar som är föreslagna att träda i kraft år 2013 innebär enligt Wråke viktiga steg i rätt riktning. Antalet utsläppsrätter minskar något jämfört med idag, närmare bestämt 1,74 procent per år med start 2013, jämför med medeltalet under perioden 2008-2012. En annan förändring är att ungefär hälften av utsläppsrätterna kommer att säljas på auktion istället för att delas ut gratis. Idag säljs bara 4 procent av utsläppsrätterna. Men viktiga frågetecken återstår:
– Vem ska få de 50 procent av utsläppsrätterna som ska delas ut gratis? På vilka grunder ska man bestämma antalet som varje företag ska få? EU har ställt upp utvärderingskriterier, men de är så luddiga att de har öppnat för ett intensivt lobbyarbete från industrin. Hur auktionerna ska genomföras rent praktiskt är inte heller bestämt, konstaterar Markus Wråke.
Fakta: Handel med utsläppsrätter
Grundprincipen för EU:s handel med utsläppsrätter är att EU bestämmer hur stora koldioxidutsläpp som totalt kan tillåtas från industrin varje år. Däremot lägger sig EU inte i vem som gör dessa utsläpp. Istället låter man företagen sinsemellan köpa och sälja rätten att släppa ut koldioxid. För varje utsläpp måste företaget ha en ”utsläppsrätt”, därav namnet handel med utsläppsrätter.
Priset för en utsläppsrätt är ungefär 150 kronor per ton koldioxid. Det är mindre än en femtedel av den svenska skatten på koldioxid. EU bestämmer också hur stort antal utsläppsrätter som marknaden ska ha tillgång till. Idag är det drygt 2 miljarder. Utdelningen av utsläppsrätterna som EU skapat sker gratis till alla företag som har släppt ut koldioxid gratis.
Idén med utsläppshandel är att nå ett givet miljömål så billigt som möjligt. När företag får handla med rätten att släppa ut koldioxid kommer de företag som har höga kostnader för att minska sina utsläpp att istället köpa utsläppsrätter av företag som har billigare åtgärder.
Om man istället för utsläppshandel skulle tvinga alla företag att minska sina utsläpp lika mycket skulle det för vissa företag bli jättedyrt medan det för andra knappt skulle kosta något alls. Den totala kostnaden för samhället skulle bli högre än om man hade utsläppshandel.
Markus Wråkes avhandling är den första i en ny avhandlingsserie vid Institutionen för nationalekonomi med statistik: Studies in Environmental Management and Economics. Denna nya avhandlingsserie är tvärvetenskaplig och fokuserar på miljö- och naturresursfrågor.
Tid och plats för disputationen: Tisd 22 sept kl 10-12, sal C 33, GU, Handelshögskolan, Vasag 1
Avhandlingens titel: ”European Energy Policy in Transition: Critical Aspects of Emissions Trading”
Författare: Markus Wråke
Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta: Markus Wråke 08 598 563 21, markus.wrake@ivl.se
Handledare: Thomas Sterner, 031 786 13 77, thomas.sterner@economics.gu.se
och Åsa Löfgren, 031 786 41 63, asa.lofgren@economics.gu.se
Tjocktarms- och ändtarmscancer är den tredje vanligaste cancerformen i västvärlden. Överlevnaden under en femårsperiod i Sverige är ungefär 56 procent, men det beror på hur långt cancern har spridit sig vid upptäckten. Man vet att cancern har utvecklat sätt att signalera för att kunna växa och sprida sig oberoende av normala cellers reglersystem. För att kunna öka andelen överlevande är det viktigt att kartlägga den här signaleringen så att man kan ta fram nya sätt att behandla cancern.
Ann Novotny har undersökt cancerns signalering i en del av tjocktarms- och ändtarmscancern. Hon kom fram till att det finns receptorer för opioider, som till exempel morfin, på tumörcellerna. Om man tillför morfin till de här cellerna frisätts proteinet urokinas som cancercellerna kan använda för att öka sin förmåga att spridas.
Hon har också undersökt nervsignaleringsmolekylen acetylkolin (ACh) och upptäckt att cancercellerna både bildar och bryter ned molekylen. Studier visar att molekylen hela tiden frisätts från tumörcellerna och binder till en speciell receptor på samma celler vilket leder till ökad cellproduktion och även ökad produktion av urokinas som alltså ökar cancercellernas förmåga att spridas. Dessa receptorer kan också aktiveras av nikotin men också av peptiden secreted mammalian Ly-6/urokinase plasminogen activator receptor-related protein-1 (SLURP-1). Nivåerna av flera enzymer, receptorer och peptiden SLURP-1 skiljer sig åt mellan tidig och sen tjocktarmscancer och mellan frisk och sjuk tjocktarm. Det här fyndet innebär att man med den här kunskapen skulle kunna utveckla läkemedel som blockerar acetylkolins effekter på tumörcellerna vilket skulle kunna hindra cancern att utvecklas vidare.
Ann Novotny kommer ursprungligen från Alafors, som ligger cirka tre mil norr om Göteborg. Hon är i grunden civilingenjör i teknisk biologi, som hon läste till vid Linköpings Tekniska Högskola, och har genomfört sin forskarutbildning vid Högskolan i Kalmar i samarbete med avdelningen för kirurgi, Institutionen för kliniska vetenskaper vid Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.
Ann Novotny disputerar fredagen den 25 september klockan 9.00 i Falkens hörsal, Nygatan 18b, Högskolan i Kalmar med avhandlingen Aspects of Non-Neuronal Signalling Functions of Acetylcholine in Colorectal Cancer.
Opponent: Prof. Eva Ekblad, Lunds universitet
Handledare: Docent Dick Delbro, Högskolan i Kalmar
Kontaktinformation
Det går bra att kontakta Ann Novotny på telefon 070-3900232 eller på mejl ann.novotny@hik.se
Syftet med avhandlingen var att utifrån ett genusperspektiv öka kunskapen om hur arbetsterapeuter, sjukgymnaster, sjuksköterskor och läkare i början av karriären ser på sin arbetssituation. De flesta intervjuade var anställda i offentlig vård, men många – och männen i högre grad än kvinnorna – ville hellre arbeta i den privata vårdsektorn. Önskemålen om framtida yrkeskarriär skilde sig också mellan män och kvinnor. I stort speglar svaren den rådande arbetsfördelningen mellan kvinnor och män inom vården och i samhället i stort. Trots prognoser om stora behov av arbetskraft i den framtida äldrevården uppgav väldigt få geriatrik som önskat område för sitt framtida arbete.
Arbetstillfredsställelsen var i allmänhet hög, men många var missnöjda med arbetsledningen och en majoritet med arbetets organisation. De flesta uppgav sig sakna möjlighet till fördjupning och kunskapsutveckling under arbetstid och inte mer än hälften kunde arbeta så självständigt som de ville. Signifikant fler kvinnor än män hade ansvar för hem och familj och utförde också det mesta av arbetet i hemmet.
I jämförelse med männen uppgav kvinnorna i studien högre grad av ”work related overcommitment” (WOC), ett beteende som kännetecknas av svårigheter att koppla av från arbetet. Det fanns också samband mellan detta och en upplevelse av obalans mellan ansträngning och belöning. Bland arbetsterapeuter och sjukgymnaster uppgav fler kommunanställda låg kontroll över sitt arbete jämfört med kolleger i landstingen. Totalt var en fjärdedel av arbetsterapeuterna och sjukgymnasterna i kommuner och landsting missnöjda med sin arbetssituation. Ungefär var femte landstingsanställd sjuksköterska och läkare i studien var missnöjd med sin arbetssituation. Fler sjuksköterskor än läkare uppgav hög ansträngning, låg belöning och obalans mellan ansträngning och belöning.
I avhandlingen konstateras att hälso- och sjukvårdens arbetsgivare borde dra större nytta av den kompetens som dessa självständiga yrkesutövare har med sig. Det är också viktigt att arbetsgivare främjar jämställdhet mellan könen i arbetet så att arbetsmiljön och arbetssituationen gör det möjligt för både kvinnor och män att kombinera arbete med familjeliv.
Birgit Enberg är universitetsadjunkt och doktorand vid enheten för sjukgymnastik, Umeå universitet, och kan nås på tel. 090-786 91 05,
e-post: birgit.enberg@physiother.umu.se
Fredagen den 25 september 2009 försvarar Birgit Enberg, Inst. för samhällsmedicin och rehabilitering, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”Work experiences among healthcare professionals in the beginning of their professional careers. A gender perspective” (Arbete inom hälso- och sjukvården – uppfattningar i början av yrkeskarriären. Ett genusperspektiv).
Disputationen äger rum kl. 13.00 i Vårdvetarhusets aula.
Fakultetsopponent är prof. Karin Harms-Ringdahl, Karolinska institutet.
Även skador i broar, tunnlar, dammar och kärnkraftverk kan upptäckas med tekniken, och därmed förhindra farliga olyckor. Eftersom en stor del av det svenska vägnätet byggdes under 1960- och 70-talen och snart är uttjänt och behöver repareras, förstärks behovet av en tillförlitlig undersökningsteknik ytterligare. Bara i år handlar Vägverket och Banverket upp nya projekt för 24 miljarder kronor.
Idag bygger de flesta prognoser på kvalificerade gissningar, vilka ofta slår fel. Eftersom en väg består av många olika material – stenar, bitumen, luft, vatten – är det svårt att förutspå hur den kommer att påverkas av framtida belastningar och klimat. Att vägen, till skillnad från t ex hus, ligger ”inbyggd” i marken förstärker svårigheten att göra visuella undersökningar.
– Men med ljudvågor kan man, ungefär som röntgen eller ultraljud, få information om materialets sammansättning och styvhet på en dataskärm. Då kan man se till att arbetet blir rätt utfört, och säkerställa att vägen får den livslängd och klarar av så stor last som bestämts. Idag borrar man exempelvis upp asfalt- och betongprover istället för att använda sådan här oförstörande provning, förklarar Nils Rydén, forskare i teknisk geologi vid Lunds Tekniska Högskola och den som utvecklat tekniken.
Att vissa vägar bara håller ett par år kan enligt Nils Rydén t ex handla om att materialen inte packats tillräckligt bra, undergrunden var för mjuk eller att det regnade när vägen byggdes, något som sedan inte upptäckts vid slutbesiktningen.
Stora delar av samhällets infrastruktur byggdes för 40 till 50 år sedan och behöver snart rustas upp, dels för att det är slitet, dels för att det dimensionerades för 40 år, vilket då var standard. Nu har den tiden gått. Betonggrunden i svenska kärnkraftsverken är i samma situation. Även där saknas undersökningsmetoder för att kontrollera och verifiera att de är i bra skick.
– En väg kan inte kollapsa ner i underjorden och utgöra samma säkerhetsrisk som en bro eller ett vattenkraftverk, som faktisk kan falla samman, vilket nyligen hänt i USA och Ryssland, säger Nils Rydén som den senaste tiden varit fullt sysselsatt med att, vid sidan av sin forskning, bistå Vägverket och olika byggbolag med att justera tekniken så att dem kan använda den efter sina behov.
Nils Rydén blev inspirerad till att testa möjligheten att undersöka vägar med ljud när han gjorde sitt exjobb 2000. Då fanns liknande projekt på gång utomlands, bl a i USA, men idag har den svenska lösningen kommit längst, enligt Nils Rydén. Sedan tidigare är ljudvågor en känd teknik för att undersöka material inom bil- och flygplansindustrin samt hitta olja och gasfyndigheter i marken.
För mer information, kontakta Nils Rydén, Tekn. dr Teknisk Geologi, Institutionen för Mätteknik och Industriell Elektroteknik, Lunds Tekniska Högskola, 046-222 74 24, 0733-37 49 36, Nils.Ryden@tg.lth.se
Kort om tekniken:
Oförstörande provning med ljudvågor bygger på att mäta upp ljudvågors utbredning i konstruktioner för att kunna ”se”, ungefär som medicinska ultraljudsundersökningar, ingående materials styvhet, tjocklekar, eventuella sprickor o s v. Ljudvågors hastighet är direkt kopplad till styvheten i materialet och skillnader i styvhet ger reflektioner vilka kan utnyttjas för att mäta upp tjocklekar på lager och detektera dolda skador. När man mäter med ljudvågor används ganska låga frekvenser, 50-10 000 Hz. Frekvenser över 20 000 Hz brukar kallas ultraljud. Anledningen till att det inte går att använda befintlig ultraljudsteknik är ultraljudsvågorna försvinner efter bara några decimeter i asfalt och betong. Röntgen kan också användas på betong m m, men är extremt dyrt och komplicerat jämfört med ljudvågor.
I en omfattande studie har Joakim Alfredsson, överläkare och doktorand i kardiologi, granskat hur patienter med instabil kärlkramp med en mindre eller hotande infarkt faktiskt blivit behandlade. Frågeställningen var: i vilken utsträckning får kvinnor en annan behandling för sin hjärtsjukdom än män?
Slutsatsen är att de skillnader man ser är mer beroende på ålder än på kön. Jämfört med männen är de drabbade kvinnorna flera år äldre och har oftast flera andra samtidiga sjukdomar.
– Efter att ha tagit hänsyn till patienternas ålder visar vi att det inte är någon skillnad i farmakologisk (läkemedels-) behandling. Däremot är det något större andel av männen som undersöks med kranskärlsröntgen. Med hänsyn till kvinnornas högre medelålder har de bättre utsikter att överleva, säger Joakim Alfredsson.
Studien har initierats och handletts av Eva Swahn, professor i kardiologi. Den första delstudien omfattar 53 000 patienter, varav 37 procent kvinnor, som lagts in på hjärtintensivavdelningar 1998-2002. De led alla av en lindrigare form av infarkt eller hotande infarkt (akut kranskärlssyndrom utan ST-förhöjning). Information om patienterna har hämtats ur det landsomfattande kvalitetsregistret RIKS-HIA.
De kvinnliga patienterna var i genomsnitt 78 år, fem år äldre än männen. Kvinnorna hade också oftare högt blodtryck och diabetes, medan männen rökte mer och hade oftare drabbats av tidigare hjärtinfarkt.
– Skillnaden i ålder är viktig, eftersom den påverkar hur vi behandlar patienten. När vi justerar materialet statistiskt och sorterar bort åldersfaktorn är skillnaden i dödlighet bortsopad. Då ser vi att kvinnorna till och med klarar sig bättre på sikt, säger Joakim Alfredsson.
Samma förhållande gäller läkemedelsbehandling. Av råmaterialet framgår att männen i något större utsträckning behandlas med läkemedel, men den skillnaden försvinner om man justerar för ålder .
– Risken för biverkningar av läkemedel ökar med ökande ålder, vilket kan vara ett skäl till att man är mer återhållsam med att ge den behandlingen till äldre patienter.
Alla patienter med denna diagnos hamnar dock inte på hjärtintensiven, utan vårdas på andra sjukhusavdelningar. Forskarna granskade 570 patienter som lagts in på sju sjukhus i sydöstra regionen under två månader. De såg då att det i alla åldersgrupper var en större andel män än kvinnor som lades in på hjärtintensivvårdsavdelning, 69 procent bland männen mot 56 procent bland kvinnorna. Men när materialet justeras för ålder och andra bakgrundsfaktorer framgår att patienter av båda könen fick likvärdig vård. Då visade det sig också att dödligheten under det första året var lägre hos kvinnorna.
Avhandlingen Management and outcome in non ST-elevation acute coronary syndromes lades fram fredag 11 augusti vid Linköpings universitet.
Kontaktinformation
Kontakt:
Joakim Alfredsson
Tel växel 013-222000, begär personsökning
E-post joakim.alfredsson@liu.se
Forskarna Eric Carlström på Högskolan Väst i Trollhättan och Johan Berlin på Göteborgs universitet har genomfört en studie av ett traumateam på ett stort svenskt universitetssjukhus.
Teamet jobbar på akutmottagningen och tar hand om patienter som råkat ut för trafikolyckor, fallolyckor eller fått knivhugg och liknande. Forskarna menar att teamets strävan att göra ett perfekt jobb ger en god vård och räddar många liv. Samtidigt tär prestigespelet inom teamet på medlemmarnas krafter. Vården blir också dyrare än vad den skulle behöva vara därför att teamet har fler medlemmar än vad som är medicinskt nödvändigt. Detta har diskuterats utan att det lett till en minskning av personalen.
– Folk biter sig fast, man vänder sig till sin fackliga organisation. Det är jätteprestigefyllt att vara med, bara detta att jobba i sin ordinarie verksamhet och ha en sökare som piper och med språng lämna sin enhet, säger Eric Carlström.
Forskarna har både genomfört observationer av teamet i arbete och gjort intervjuer. Teamet är strängt hierarkiskt organiserat med en traumaledare som delar ut order och strikta regler för hur man ska vara klädd, vad man ska göra och hur man ska bete sig. Elva personer har var och en sin noggrant definierade roll.
Forskarna slår fast att alla teammedlemmar ställer mycket höga krav på sig själva och ser det som oacceptabelt att göra en dålig insats eller begå ett misstag.
– Om man som sjuksköterska till exempel misslyckas med att sätta en nål är det väldigt jobbigt och pinsamt, mycket pinsammare än det hade varit på en vårdcentral eller en psykiatrisk avdelning, säger Eric Carlström.
Det finns exempel på att man har fortsatt försöka genomföra en uppgift när man egentligen borde ha lämnat över till någon annan. Ett annat tecken på prestigespel är att det pågår en slags kamp om vem som ska vara närmast patienten. Det händer ganska ofta att personer som har gjort insatser för patienten står kvar för nära britsen så att andra inte kommer fram. Till höger om patienten står en kirurg och en traumasköterska.
– De för ofta en tacklingskamp om utrymmet. Ibland får traumaledaren gå in och ge order om att någon ska backa två steg, berättar Eric Carlström.
Det händer att en persons informella status väger tyngre än den formella med följd att man frångår skrivna regler. Man ska enligt reglerna ha gröna kläder, mössa, visir, munskydd med mera för att få passera linjer i golvet omkring patienten.
– Det kan komma en läkare ner i sandaler och vit rock, trampa rätt över den gula linjen och folk viker åt sidorna, säger Eric Carlström.
Det väcker irritation att vissa personer på grund av sitt anseende inte behöver följa föreskrifterna. Det skapar också en viss oro i teamet om narkosläkaren som håller till vid patientens huvudände börjar ta över traumaledarens roll. Detta kan hända om traumaledaren inte har tillräcklig pondus och det resulterar i ett slags dubbelkommando som kan fördröja de livräddande insatserna något.
Det finns en atmosfär av stolthet, prestige och heroism i traumateamet och detta gör jobbet lätt för den som ska rekrytera personal till det. Det personliga anseendet är oerhört viktigt för många människor. Eric Carlström menar att den som organiserar olika verksamheter inom sjukvården behöver kunskaper om hur anseende skapas.
Johan M. Berlin, Eric D. Carlström, From Artefact to Effect – The organising effects of artefacts on teams, Journal of Health Organization and Management, in press
Kontaktinformation
För mer information kontakta Eric Carlström 0702-738126 eller Johan Berlin 0703-612295.
Pressmeddelandet lämnat av forskningsinformatör Charlotta Sjöstedt, 0708-312017, charlotta.sjostedt@hv.se.
