Jenny Mattssons avhandling handlar om översättning av en liten, men betydelsefull del av dialoger i amerikansk film. De engelska orden well, you know, I mean, och like (så kallade diskurspartiklar) har undersökts i tio amerikanska filmer (bl.a. Legally Blonde, Pulp Fiction, och Fargo). Avhandlingen undersöker hur och om de är översatta i de undertexter som visats på bio, DVD, public service-tv (SVT), och kommersiell tv (TV3 och TV4).

Diskurspartiklar är ord och uttryck som kan ha olika funktioner i språket beroende på i vilket sammanhang de används. De kan användas både för att ge struktur åt det talade språket (ett exempel på detta är engelskans like och svenskans bara/ba som ofta används i talspråk för att markera citat) och för att på olika sätt markera relationen mellan två eller flera talare (exempel på detta är engelskans you know och svenskans du vet och ju som ofta används för att skapa samhörighet mellan talare).

Undertextning är en speciell form av översättning eftersom det antal ord som får plats på varje rad på en bioduk eller en tv-skärm är högst begränsat. På grund av bristen på plats och den korta tid som översättningen visas, måste i de flesta fall en stor del av originaldialogerna kortas ner. En av grundfrågorna i avhandlingen är om diskurspartiklar, trots svårigheten med att precisera deras funktioner och trots de begränsningar undertextning medför, ändå översätts i svensk undertextning.

Avhandlingen visar att de flesta förekomster av well, you know, I mean, och like i filmerna inte är översatta i undertexterna. När diskurspartiklarna inte är översatta, eller när vissa funktioner prioriteras framför andra, kan svenska filmåskådare gå miste om nyanser i dialogerna som kan vara av stor vikt för förståelsen och värdesättandet av karaktärerna och handlingen i filmerna. Avhandlingen visar också hur olika filmerna har översatts beroende på om de visats på bio, DVD, public service-tv (SVT), eller kommersiell tv (TV3 och TV4).

Ett lite överraskande resultat är att när dessa diskurspartiklar trots allt översätts används många gånger mycket kreativa lösningar. Översättningarna påvisar att engelskan och svenskan kan uttrycka samma funktioner även om detta sker på vitt skilda sätt. Det betyder att även de mest svårdefinierade ord och uttryck i engelskan faktiskt har en mängd motsvarigheter i svenskan. Det går också att överföra diskurspartiklarnas olika funktioner från talad engelska till skriven svenska – till och med i den mest begränsade formen av översättning, undertextningen.

Avhandlingens titel: The Subtitling of Discourse Particles. A corpus-based study of well, you know, I mean, and like, and their Swedish translations in ten American films

Disputationen äger rum lördagen den 17 oktober 2009, kl 10.00

Plats: T302, Olof Wijksgatan 6, Göteborg

Opponent: professor Ritva Leppihalme

Här kan du läsa ladda ner avhandlingen: http://hdl.handle.net/2077/21007

Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta Jenny Mattsson, Mobil:0709-821066, E-post: jenny.mattson@eng.gu.se

En av de mest betydande personerna i det sena 1700- och tidiga 1800-talets svenska bokbransch var en kvinna: Elsa Fougt (1744–1826). Som ägare till och ledare för Kongl. Tryckeriet – det tryckeri som hade privilegium på att ge ut rikets alla offentliga tryck, däribland handlingar från kungen och myndigheterna – innehade hon i nära trettio år den mest prestigefyllda position som en boktryckare i Sverige kunde uppnå.

Under en längre tidsperiod innehade alltså Elsa Fougt en ytterst framgångsrik position i bokbranschen, trots att hon tillhörde ett kön vars verksamhet i samhället och yrkeslivet kringskars av en lång rad hinder.

– Hennes gärning fascinerar, och kan såväl skänka nya insikter om kvinnors livs- och arbetssituation under det sena 1700-talet, som bidra till den bokmarknadshistoriska forskningen i allmänhet, säger Anna-Maria Rimm.

Fougt var en mångsysslande aktör. Hennes affärsrörelser var många och representerar olika aspekter av samtidens litterära system. Utöver verksamheten som Kungl. boktryckare fungerade hon också som boktryckare och förläggare av berömda författare som Leopold, Lidner och den storsäljande Cajsa Warg. Hon drev också ett stilgjuteri, idkade svensk och utländsk bokhandel – där hon bland handlade med förbjudna franska böcker – samt verkade som redaktör för tidningen Stockholms Weckoblad. Hon var dessutom engagerad i boktryckarnas intresseorganisation Boktryckerisocieteten.

I sin avhandling undersöker Ann-Maria Rimm centrala aspekter av boktryckaren och affärskvinnan Elsa Fougts verksamhet, i skärningspunkten mellan ett äldre litterärt system och en modernare bokmarknad. Hon visar hur Fougt som ägare till och ledare för Kongl. Tryckeriet manövrerade sitt företagsimperium och de nödvändiga kontakterna med myndigheter och författare, hur hon som aktör på bokmarknaden såväl tryckte rikets offentliga skrifter som importerade och sålde förbjudna franska böcker, och hur hon som kvinna i ett patriarkalt samhälle nådde framgång i kraft av sin bakgrund, sitt ämbetes tyngd och sin personliga kompetens.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Anna-Maria Rimm, tel: 018-471 61 82, 076-244 46 80, anna-maria.rimm@littvet.uu.se

Resultatet av undersökningen visar en verksamhet där många skolor och lärare försöker göra sitt bästa efter de förutsättningar eller brist på förutsättningar som finns. Samtidigt visar den på betydande brister. Lärarna i SvEn, har på många skolor ingen arbetsplan, ingen egen budget eller någon lärare som är pedagogiskt ansvarig för verksamheten, man har inte heller avsatt tid för lärarna att träffas.

De flesta rektorer, ungefär 70 %, tror att majoriteten av de elever som väljer SvEn har nytta av att gå där. Men när rektorerna svarar på hur stor andel av eleverna som är nöjda med språkvalet enligt skolans utvärderingar svarar mer än hälften: Vi utvärderar inte språkvalet SvEn.

Många elever säger att de inte vill ha läxor, de har inte tid att plugga så mycket som behövs för att lära sig ett nytt språk, på SvEn kan de läsa på prov och göra läxor också i helt andra ämnen än svenska och engelska. Många elever ”köper” alltså tid genom att välja SvEn. Flera elever talar om SvEn-lektionerna som högljudda och stökiga.

En analys av Skolverkets inspektionsrapporter visar på uppseendeväckande stora skillnader. Snarlika lösningar kan få skarp kritik i en kommun, och beröm i annan.

Nordanstig kommun får kritik för att omval från moderna språk till SvEn gjorts för svårt med elevvårdskonferens och rektorsbeslut. En snarlik rutin finns i Norrtälje kommun, men här får den inspektorernas gillande: ”Inspektörsteamet vill i sammanhanget lyfta fram det positiva med att rektor arbetar för att eleverna inte av slentrian byter språk eftersom syftet med språkvalet inte är detta.”

Enligt inspektionsrapporten från Sala kommun säger eleverna att att ”man ser på film och bryter arm” på lektionerna i SvEn. Inspektörerna följer inte upp denna allvarliga kritik och ger inte heller kommunen i uppgift att göra det.

Trots att det finns enstaka goda exempel på verksamhet i SvEn-klasser finns anledning att instämma i det omdöme som Myndigheten för skolutveckling gav i en rapport från 2003: För de flesta elever är SvEn ett slöseri med tid.

Rapporten är gjord av Jörgen Tholin, tidigare vicerektor på Högskolan i Borås och idag rektor på Högskolan på Gotland, och AnnaKarin Lindqvist, universitetsadjunkt, på uppdrag av Myndigheten för skolutveckling.

Resultatet har nu sammanställts i en bok utgiven av Institutionen för pedagogik vid Högskolan i Borås (Rapport nr. 3:2009).

Kontaktinformation
Jörgen Tholin,
Idag rektor på Högskolan på Gotland
E-post: jorgen.tholin@hgo.se
Tfn: 0709-104114

Språkvetaren Therese Örnberg Berglund har i sin avhandling studerat olika situationer där ny teknik, t ex instant messaging, sms och epost, används för kommunikation. Hon har undersökt hur man växlar mellan olika kommunikationskanaler och vad som kännetecknar kommunikation i dessa. Utifrån det presenterar hon bland annat ett förslag till lösning på de största problem som identifierats i studien.

Det populäraste verktyget i studien är så kallad instant messaging, där man kan bolla korta direktmeddelanden med egna kontakter via t ex MSN Messenger eller ICQ. Verktyget ger användaren möjlighet att själv välja när man vill svara, och därför kan man också delta i flera aktiviteter samtidigt. Men det finns också inbyggda problem.

– Eftersom signalen om nytt meddelande är påträngande avbryter man nästan alltid omedelbart den aktivitet som man för tillfället deltar i för att läsa meddelandet, säger Therese Örnberg Berglund. Avbrotten blir extra störande eftersom den andra personen inte har tillräcklig information för att avgöra när det är ett bra tillfälle att avbryta.

I avhandlingen presenterar Therese Örnberg Berglund också ett bidrag till lösning på de praktiska problem som identifierats. Hennes designförslag går ut på att öka medvetenheten om samtalspartnerns tillgänglighet samtidigt som den individuella kontrollen bibehålls.

Det som utmärker kommunikationen via ny teknik är att man ofta deltar i flera aktiviteter samtidigt, och dessutom är delaktig i flera olika samtidiga sammanhang. Varje individ befinner sig i ett konkret rum framför sin dator, och ingår också i de gemensamma sammanhang online där kommunikationen äger rum.

Dessa särskilda förutsättningar öppnar för missförstånd och det krävs tydlighet för att kommunikationen ska lyckas. Vilka kommunikationsstrategier som används för att överbrygga detta beror till exempel på hur användarnas miljöer är utformade, vilka möjligheter till kommunikation dessa erbjuder, vilka deltagare som finns med, deras bakgrundskunskaper samt vilken typ av aktivitet man ägnar sig åt. Studien visar att de mest lyckade strategierna för att undvika missförstånd är uttryckliga och extra tydliga.

– När det gäller språket är det till exempel säkrare att använda sig av samma ord igen eller ett med liknande betydelse när man vill referera tillbaka till något man tidigare skrivit, förklarar Therese Örnberg Berglund. Använder man pronomen som den eller det, hon eller han, så ökar risken för missförstånd.

Extra tydlighet är en framgångsfaktor också när det gäller att kommunicera de icke-språkliga dimensionerna. Eftersom mediet kan göra det svårt att ge direkt feedback på det någon sagt eller skrivit, blir det viktigt att tydligt uttrycka känsloyttringar på de sätt som erbjuds, exempelvis med hjälp av smileys.

Aktiva handlingar krävs i dagsläget också för att signalera om man är öppen för kommunikation. För att undvika ständiga avbrott måste man tydligt indikera om det är lämpligt att avbryta eller ej, exempelvis via så kallade statusmeddelanden, och i de system som används idag sköts detta bara delvis automatiskt.

Lördagen den 17 oktober försvarar Therese Örnberg Berglund, Institutionen för språkstudier samt HUMlab, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”Making Sense Digitally: Conversational Coherence in Online and Mixed-Mode Contexts”. Disputationen äger rum kl 10.00 i Hörsal E, Humanisthuset. Fakultetsopponent är professor Elizabeth Keating, Department of Anthropology, University of Texas at Austin.

Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta gärna Therese Örnberg Berglund på
070-3276444 eller på therese.ornberg@engelska.umu.se.

Trots dalande besökssiffror och ökad sekularisering är kyrkan fortfarande omtyckt och uppskattad som en institution som värnar om gemensamma värden i det offentliga samhället. Bland annat den slutsatsen drar Martha Middlemiss Lé Mon, som disputerade vid Uppsala universitet den 2 oktober. Hennes studie utgår från kyrkan i England, men resultaten går också att applicera på Sverige.

– Samtidigt som Sverige i upprepade studier av människors värderingar utnämnts till ”världens mest sekulariserade land” är det fortfarande relativt många svenskar som är medlemmar i kyrkan och som nyttjar kyrkans tjänster, som vigsel och dop. Det tyder på att bilden av kyrkans roll i Sverige idag är mer komplicerad än vad som ofta påstås, säger Martha Middlemiss Lé Mon.

I sin avhandling i teologi har hon kartlagt den engelska kyrkans bidrag inom välfärdsområdet samt intervjuat både präster och kommunrepresentanter i England. Resultaten visar att kyrkan på lokal nivå gör mer än vad som oftast lyfts fram i form av bred samhällsnytta. Det finns en stor efterfrågan på och acceptans av en kyrka som utgör ett komplement till offentlig vård samt offentlig barn- och äldreomsorg i ett välfärdssystem som upplevs som mer och mer bräckligt. Studien visar att både de som representerar kyrkan som organisation och de som sällan sätter sin fot i kyrkan uppskattar då kyrkans representanter offentligt talar för dem som själva har svårt att göra sin röst hörd, som hemlösa, sjuka, gamla och asylsökande.

Den studie som avhandlingen är baserad på är utförd i England, men analyseras i avhandlingen i ett bredare europeiskt sammanhang. Martha Middlemiss Lé Mon har även gjort en särskild jämförelse med Sverige, och resultaten från den engelska fallstudien kastar enligt henne också ljus över svenska förhållanden.

– Kyrkan är fortfarande en institution som står för och värnar om gemensamma värden i det offentliga samhället. Den står mittemellan individen och samhället i stort, och är uppskattad av folk. Man vill att den ska finnas kvar. Det förändrar dock inte de dalande besökssiffrorna och betyder inte att kyrkan är på väg att återta sin gamla maktposition i samhället, säger hon.

– Frågan för alla som ser ett värde i kyrkans fortsatta existens blir därför hur länge kyrkan som institution kan leva upp till de förväntningar som studien visar att finns, i en tid av sviktande medlemssiffror och svagare uppslutning kring kyrkans kärnverksamhet.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Martha Middlemiss Lé Mon, 018- 471 22 46, 073-423 13 74, e-post: martha.middlemiss@teol.uu.se

Historiskt har kvinnliga ledare försökt inta en manlig roll för att kunna ta plats i en mansdominerad politisk värld. Men istället för att bli accepterade möttes de ofta av ovilja från både män och kvinnor.

Det politiska klimatet i Sverige har förändrats dramatiskt och nu efterfrågas kvinnliga ledare. Det kvinnliga tar en större plats i den offentliga debatten. Debatten har blivit mer intim och flyttats från de tradionellt manliga arenorna till soffan, köket och café-scenen. Dialog och konversation primeras och torrt, abstrakt och högtravande språk försvinner allt mer.

– Det passar kvinnor bra eftersom deras språk är enkelt, konkret och rakt på sak. De bjuder in till dialog och är personliga, säger Brigitte Mral.

Från att ha varit defensiva i sin framtoning kan nu kvinnor vara mer offensiva men de måste fortfarande förhålla sig till vad som är passande för en kvinna.

– Den stereotypa bilden av vad en kvinna ska vara, har dock inte förändrats speciellt mycket. Modersidealet, det vill säga att vara omhändertagande, pedagogisk, sympatisk och vänlig men också bestämd, är viktigast. Tillsammans med egenskaper som social kompetens och engagemang, säger Brigitte Mral.

Brigitte Mral använder Anna Lindh som exempel. Anna Lindh får frågan vad barnen tycker om att hon inte är hemma speciellt ofta i en TV intervju. Hon klarar frågan utan att framstå som en dålig mamma genom att säga att det är tur att de saknar henne. Det vore tråkigt annars. Senare i samma intervju frågar journalisten om hon behandlas annorlunda av media jämfört med en manlig politiker. Anna Lindh svarar med ett leende att en man inte skulle ha fått de här frågorna.

En annan framstående politiker som Brigitte Mral tittat närmare på är Maria Wetterstrand, ledare för Miljöpartiet, och hon beskrivs ibland i media som inte speciellt feminin. Hon trippar inte på tå och hon talar med mörk röst.

– I en intervju sade hon att människor säger att hon borde tänka mer på sitt utseende men Maria Wetterstrand tycker att det är löjligt. Precis som hon säger så ber ingen Bosse Ringholm fundera över sitt utseende eller på att le mer, säger Brigitte Mral.

Brigitte Mrals artikel ingår boken: Mral, Brigitte; Borg, Nicole & Salazar, Philippe-Joseph (2009): Women’s Rhetoric – Argumentative Strategies of Women in Public Life, Sweden and South Africa. Boken är en historisk, teoretisk och praktisk analys av kvinnor som debattörer. Den är ett resultat av ett samarbete mellan Örebro universitet och Cape Town University.

Kontaktinformation
Mer information: http://www.retorikforlaget.se/wr/index.html
Brigitte Mral: 019-30 34 81, brigitte.mral@oru.se, mobil: 070 330 35 95

Södra Wollo är ett område i Etiopiens högland som i början av 70-talet och i mitten av 80-talet fick stora rubriker i media och blev ökänt för återkommande svältkatastrofer. Tusentals människor dog. Fortfarande lever människor med ytterst snäva marginaler av självhushållande jordbruk, sårbara för torka och missväxt.

Hushållens försörjning bygger på att manlig och kvinnlig arbetskraft kompletterar varandra. Kvinnor hushållar och lagar mat medan män plöjer, sår och tröskar. Arbetsfördelningen är strikt uppdelad.

Det är med andra ord inte möjligt för ett hushåll att bruka jorden utan manlig arbetskraft. Trots det består ungefär en fjärdedel av alla hushållen i området av kvinnor som är änkor, frånskilda eller har män som arbetsmigrerat.

– Jag blev intresserad av att förstå hur kvinnohushåll, utan tillgång till nödvändig manlig arbetskraft, ändå försörjde sig och klarade sig i det här utsatta området. De var ju uppenbart en stor andel av alla hushåll, säger Kristina Nässén som doktorerar vid Institutionen för globala studier, Göteborgs universitet.

Avhandlingen visar hur genus skapas i det etiopiska höglandet och hur genus, i samverkan med bland annat släktskapsrelationer, genererar olika förutsättningar för kvinnor och män att klara sin försörjning. Barn lär sig tidigt att vara en duktig och ideal flicka respektive pojke, vilket innebär att de lär sig olika arbetsuppgifter och har olika förväntningar på sig.

– Det här gör att kvinnors och mäns erfarenheter och kunskapsområden, och inte minst försörjningsmässiga förutsättningar ser olika ut.

Människor betalar sällan för arbetskraft som hushållet saknar i det här området. Istället gör de utbyten med andra, där goda relationer är en viktig förutsättning för att utbytet ska äga rum. Hushållsekonomin bygger alltså på goda relationer där moral, delade normer och värderingar är centrala.

– Människor deltar i utbyten på olika villkor, beroende på om de är kvinnor eller män, säger Kristina Nässén som följde böndernas jordbruk under ett år.

Det är däremot inte så enkelt att kvinnohushåll generellt är fattigare än hushåll med en man som överhuvud. Kvinnohushåll är en långt ifrån homogen grupp och många hushåll har manlig arbetskraft genom barn eller bröder. De kvinnohushåll som däremot saknar nära släktingar är bland de mest fattiga och sårbara i området. Det kostar då en kvinna hälften av grödan att låta en man plöja, så och skörda åt henne i ett arrendeliknande utbyte.

Studiens slutsatser pekar på att det är viktigt att uppmärksamma genus betydelse för hushållens försörjningsmöjligheter inte minst i förhållande till nationella och internationella bistånds- och utvecklingsprojekt. Materialet är insamlat genom deltagande observation i samband med ett antropologiskt fältarbete i ett småjordbrukande område i höglandet.

Avhandlingens titel:
Mark är som barn. Genus, fattigdom och försörjning i Södra Wollo, Etiopien
E-länk: http://hdl.handle.net/2077/20929

Fakultetsopponent: Docent Gunilla Bjerén, Stockholms universitet, Sverige

Tid och plats för disputation: lördagen den 10 oktober 2009, kl. 10.15, Hörsal 326, Annedalsseminariet, Campus Linné, Seminariegatan 1a, Göteborg

Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Kristina Nässén tel: 031-786 5442 (arb.), mobil: 076-212 4785
e-post:.kristina.nassen@globalstudies.gu.se

Musikvetaren Karin Strinnholm Lagergren, Göteborgs universitet, har i sin avhandling Ordet blev sång. Liturgisk sång i katolska kloster 2005-2007 studerat musikalisk praxis och föreställningar kring denna i katolska kloster under det tidiga 2000-talet

Det har skrivits mycket om den gregorianska sången i ett historiskt perspektiv men detta är den första studie som beskriver denna och annan liturgisk musik i kloster idag.

Dagens situation är sedd mot bakgrund av Andra Vatikankonciliets beslut (1962–65), vilket öppnade för en mycket större mångfald i det katolska gudstjänstmusiklivet.

För att genomföra studien har Karin Strinnholm Lagergren besökt över 20 kloster i Sverige, Norge, Nederländerna, Storbritannien, Frankrike och Italien i en unik studie. Hon har studerat ordnar som benediktiner, karmeliter, birgittiner, cistercienser och dominikaner.

Till studiens viktigaste resultat hör att gregoriansk sång på latin är ett viktigt inslag i många klosters liturgiska musik men att de kloster som tillämpar en liturgisk musik som enbart består av latinskspråkig gregoriansk sång utgör en mycket liten minoritet. Istället är gregoriansk melodik sjungen till modersmål samt nykomponerad (ofta av de egna klostrens munkar och nunnor) musik vanligt förekommande.

Musiksituation är sedan Andra Vatikankonciliet mycket splittrad. En mångfald musikrepertoarer existerar i den katolska kyrkan. Ofta är dessa helt unika för varje kloster. Detta har i sin tur gett upphov till en så kallad re-gregorianisering, vilket innebär att klostervärlden sedan tidigt 1990-tal intresserat sig för att återinföra gregoriansk sång för att ansluta till det katolska kulturarvet, den katolska traditionen och för att öka enheten inom den katolska kyrkomusiken.

Karin Strinnholm Lagergren är musikvetare, pedagog och sångerska med medeltida musik som särskilt intresse.

Avhandlingens titel: Ordet blev sång. Liturgisk sång i katolska kloster 2005–2007

Disputationen äger rum fredagen den 16 oktober 2009 kl. 13.00

Plats: Vasa B, Vera Sandbergs Allé 8, Göteborg

Opponent: professor Dan Lundgren

Avhandlingen kan beställas från Artos förlag: www.artos.se.

Här kan du läsa mer om avhandlingen: http://hdl.handle.net/2077/20507

Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta Karin Strinnholm Lagergren, e-post: karin.strinnholm.lagergren@musikvet.gu.se mobil: 0708-71 64 61