I avhandlingen dras slutsatsen att tåblodtrycket i kombination med s.k. tå–armblodtrycksindex (tåblodtrycket delat med armblodtrycket) bör komplettera mätning av ankelblodtrycket när det finns misstanke om nedsatt cirkulation i benen. Skälet är att patienter med diabetes oftare har stela kärl i underbenen, vilket medför att man kan uppmäta ett för högt ankelblodtryck. I avhandlingens studier hade ca 10 % av de undersökta patienterna med diabetes ett normalt ankeltryck men samtidigt ett lätt sänkt tåblodtryck eller tå–armblodtrycksindex.
Patienter med diabetes drabbas ofta av nervskador med nedsatt känsel och smärtor i ben och fötter. Detta gör att de själva ofta inte känner symtom på nedsatt blodcirkulation i benen förrän sår visar sig. Dessutom har patienter med diabetes och samtidig benartärsjukdom ofta arterioskleros (åderförkalkning) också i andra blodkärl och löper därmed ökad risk att insjukna i hjärtinfarkt och stroke. Det är därför viktigt att tidigt hitta dessa patienter för att kunna påbörja behandling och vidta förebyggande åtgärder.
Slutsatsen i avhandlingen är att metoden att mäta tåblodtryck är enkel, billig och säker. Den lämpar sig därmed för allmän undersökning av diabetespatienter. Hos personer där man av någon anledning inte kan använda stortån för blodtrycksmätning kan man istället använda ”pektån”, alltså den närmast stortån. Studierna i avhandlingen visar också att en ökad aktivitet i kroppens blodproppslösande system skulle kunna vara ett tidigt tecken på nedsatt cirkulation i benen hos patienter med typ 2-diabetes, men de viktigaste faktorerna för utveckling av benartärsjukdom hos dessa patienter är ändå hög ålder och bristande blodsockerkontroll.
David Sahli är doktorand vid enheten för pediatrik, Inst. för klinisk vetenskap, Umeå universitet. Han kan nås på tel. 070-727 37 55, e-post david_sahli@hotmail.com
Fredagen den 13 november försvarar David Sahli, Inst. för klinisk vetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”Tidig benartärsjukdom hos patienter med diabetes – Diagnostik och riskmarkörer” (Early Lower Extremity Arterial Disease in Diabetes – Diagnostic Evaluation and Risk Markers)..
Disputationen äger rum kl. 09.00 i Sal Betula, by. 6M, NUS.
Fakultetsopponent är prof. Eric Wahlberg, Linköpings universitet.
Inom livsmedelsproduktion och sjukvård används höga temperaturer för att döda sporer, som överlever kokning och vanliga desinfektionsmedel. Men detta är kostsamt och försämrar näringsvärdet och smaken hos livsmedlen. Varför sporer är så värmetåliga och hur de kan överleva utan näring har länge förbryllat forskarna, men man har misstänkt att det är förändringar i sporvattnets fysikaliska egenskaper som är avgörande.
Men nu har alltså fysikaliska kemister vid Lunds Tekniska Högskola i samarbete med mikrobiologer från Lund och USA lyckats ”se” vattnet i intakta sporer och upptäckt att det har helt andra egenskaper än vad man tidigare trott. De har också sett att proteinerna i sporerna är orörliga, vilket förklarar varför sporerna klarar så höga temperaturer. För det tredje såg man att sporkärnans membran utgör en effektiv barriär för vattnet, vilket bekräftar hypotesen om att det skyddar sporens DNA mot giftiga ämnen. För att kunna ”se” vad som händer inuti sporerna har lundforskarna utvecklat en unik metod.
För att kunna överleva långa perioder av näringsbrist eller andra ogynnsamma villkor har vissa typer av bakterier utvecklat förmågan att bilda sporer, där cellens DNA och nödvändiga enzymer packats ned i en kapsel omgiven av flera skyddande barriärer. I denna form kan bakterien överleva hundratals, kanske miljontals, år i ett vilande tillstånd och dessutom uthärda torka, extrema temperaturer, strålning och gifter som snabbt skulle ta kål på en oskyddad bakterie. Men sporen känner av sin omgivning och så fort förutsättningarna är bättre igen förvandlas den åter till en aktiv bakterie.
Man vet sedan länge att sporernas överlevnadsförmåga hänger samman med den låga vattenhalten i sporkärnan, där bakteriecellens DNA och de flesta enzymer är lagrade. Tidigare trodde många forskare att detta vatten omvandlades till en fast form, ett så kallat glas. Glaset skulle då skydda enzymerna och stoppa upp hela cellmaskineriet. Detta tycks vara vad som sker i andra härdiga livsformer, som t ex växtfröer.
— Vad vi nu upptäckt är att vattnet i sporen är nästan lika lättflytande som i vanliga bakterier, medan enzymerna är i stort sett orörliga. Vi tror därför att sporens värmetålighet och förmåga att stänga av cellmaskineriet beror på att vissa kritiska enzymer inte fungerar vid den låga vattenhalten i sporkärnan. Men naturligtvis krävs mycket mer arbete innan allt är utrett, förklarar Bertil Halle, professor i fysikalisk kemi, som tillsammans med Erik Sunde, doktorand i samma ämne, har skrivit PNAS-artikeln ”The physical state of water in bacterial spores”.
Enligt Bertil Halle ska resultaten ses i ljuset av en 50-årig debatt om cellvatten i aktiva bakterier och andra celler, där många forskare hävdat att vattnet fungerar helt annorlunda än vattnet i provrör som man normalt undersöker proteiner och andra biomolekyler i.
— Frågan är oerhört viktig eftersom den berör allt liv, och om dessa forskare hade rätt så skulle mycket av det vi lärt oss från provrörsexperiment om till exempel proteiner inte vara så intressant, förtydligar Bertil Halle.
En anledning till att forskarvärlden varit oense så länge är att det inte funnits en metod för att se vatten i celler eller, vilket är ännu svårare, i sporer. Men under de femton senaste åren har lundaforskarna utvecklat en teknik, s k magnetisk relaxationsdispersion, som klarar av detta.
Genom att variera magnetfältet kan forskarna se molekylrörelser från en tusendels ner till en miljarddels sekund. I sitt världsunika laboratorium har lundagruppen gjort en rad uppmärksammade studier av proteiner, DNA och levande bakterieceller, bland annat två studier som publicerades i PNAS 29 april 2008.
En annan viktig observation för att förstå varför sporen kan överleva temperaturer på upp till 150 grader är att proteinerna i sporen inte rör sig fritt som i en vattenlösning.
— När temperaturen stiger vecklar proteinmolekyler ut sig i långa kedjor. Eftersom molekylerna i sporerna är immobiliserade trasslar de inte in sig i varandra, som de gör i vanliga celler. När temperaturen sjunker kan de veckla ihop sig igen och inget skadligt har skett med cellen, förklarar Erik Sunde.
I sina experiment har forskarna också kunnat se att sporkärnans membran släpper igenom vatten med en hastighet som är åtminstone hundra gånger lägre än för bakteriens cellmembran. Denna kompakta inre barriär skyddar sporen mot giftiga molekyler som annars skulle förstöra sporens DNA.
— Det finns oerhört mycket kvar att lära om strukturer och processer inuti levande celler. Nästan allt vi vet om proteiner kommer från provrörsförsök, men i den speciella miljön inuti en cell kan delvis nya fenomen uppträda. En molekylär förståelse av cellens struktur och dynamik är inte minst viktig för utveckling av nya läkemedel, berättar Erik Sunde.
Läs artikeln här: E P Sunde, P Setlow, L Hederstedt & B Halle, Proceedings of the National Academy of Sciences USA, vol. 106, sid. 19334-19339: http://www.pnas.org/content/early/2009/11/04/0908712106
Bertil Halle och Erik Sunde har samarbetat med Lars Hederstedt, professor i cell och organismbiologi vid Lunds universitet och Peter Setlow, professor på medicinska fakulteten vid University of Connecticut.
För mer information, kontakta Bertil Halle, professor, Biofysikalisk kemi, 046-2229516, Bertil.Halle@bpc.lu.se eller Erik Sunde, doktorand, Biofysikalisk kemi, 046-2227092, 073-7204246, Erik.Persson_Sunde@bpc.lu.se
När de sammanflätade partiklarna ska användas för kvantkommunikation förväntas de bli distribuerade till olika användare som inte kan mötas. De sammanflätade kvant-tillstånden kan då blandas upp när sammanflätningen förstörs av dekoherens vilket medför en oönskad koppling mellan det kvantmekaniska tillståndet och dess omgivning vilket medför en kvalitetsförsämring. Dock finns det algoritmer som kan rena eller optimera en uppsättning partiklar med dålig kvalitet trots att parterna inte kan mötas.
Det finns vissa blandade sammanflätade tillstånd, så kallad bunden sammanflätaning, som inte kan destilleras och optimeras och därför inte kan användas för kvant-teleportering, vilket är en av grundpelarna i många kvant-algoritmer. Ett kvant-tillstånd som innehåller bunden sammanflätning är det så kallade Smolin-tillståndet som är ett tillstånd som består av fyra partiklar som tillsammans har väldigt speciella egenskaper.
– Vid skapelseögonblicket är partiklarna maximalt sammanflätade. Men på grund av att vi tillför ett specifikt brus försvinner möjligheten att optimera tillbaka tillståndet. De speciella egenskaperna hos det bundna sammanflätade tillståndet vi funnit gör det möjligt för oss att tillämpa inom kvantinfomationsbehandling. Den här pusselbiten gör att vi kan reducera såväl kommunikationskomplexiteten som så kallad security sharing i ett nätverk, säger Mohamed Bourennane, docent i Kvantfysik, Stockholms universitet.
Det sammanflätatde fyra-kvantbitstillståndet, även kallat Smolin-tillståndet efter fysikern John Smolin, skapade forskarna i laboratoriet genom att använda polariserade fotoner som kvantbitar. Med hjälp av en laser, pumpar ultravioletta pulser en kristall för att skapa fyra fotoner som är sammanflätade i par. Därefter skapade forskarna det sammanflätande tillståndet, som är en identisk uppsättning av alla fyra så kallade Bell-tillstånd i fyra fotoner, genom att använda singel-fotons kvantgridar. I experimentet identifierade och återskapade forskarna sammanflätningsegenskaperna hos Smolin-tillståndet, vilket även inkluderar rekonstruktionen av densitetsmatrisen med hjälp av kvant-tillståndstomografi.
Stockholmsforskarnas upptäckt är den första stora utvecklingen av testning av kvantteorins grundvalar sedan 1981 då det första experimentella testet av Bell-olikheter utfördes av Alain Aspect. 1964 härledde John Bell en olikhet som visade att korrelationen mellan två partiklar där varje partikel kan anta två skilda tillstånd motstrider alla lokala realistiska modeller, det vill säga att mätresultaten på ena partikeln påverkar den andra utan att det finns någon koppling mellan dem. Trots detta är alla kryphål för ett helt vattentätt Bell-experiment fortfarande inte genomfört.
Sammanflätning ses som nödvändig för tillämpningar som teleportering, utveckling av kvantgrindar till kvantdatorer och olika typer av kvantkrypteringsprotokoll. Inom kvantmekaniken har egenskaper som superpositionerings-principen och sammanflätning viktiga funktioner. Förutsägelserna om dem har verifierats i flera experiment och ligger till grund för flera moderna teknologier. Till exempel skulle den mordena transistorn i datorer inte fungera om det inte vore för kvantmekaniken och inte heller den fotoelektriska effekten som är grunden till många ljus detektorer som användes i kameror av alla dess slag.
Ytterligare information:
Mohamed Bourennane, Fysikum, Stockholms universitet, tfn 08-55 37 87 36, mobil 070-565 27 30, e-post boure@fysik.su.se,
Elias Amselem, Fysikum, Stockholms universitet, tfn 08-55 37 87 03, mobil 073-0775445, e-post amselem@fysik.su.se
Resultaten publiceras i den ansedda tidskriften PNAS (Proceedings of the National Academy of Sciences of the USA).
Professor Hans Ronnes forskargrupp vid institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi arbetar med muddermossan Physcomitrella, en liten växt som används inom forskningen eftersom det enkelt går att ”knocka” gener i muddermossa, till skillnad från i andra växter. Man har också sedan tidigare vetat att DNA som förs in i mossa kan föröka sig inne i mosscellerna, men processen har inte närmare karakteriserats.
Den nya studien, som letts av dr Eva Murén och doktoranden Anders Nilsson, visar att plasmider som förs in i mossa kan flyttas tillbaka till bakterier, och att dessa plasmider under vissa förutsättningar ser ut precis som de plasmider som ursprungligen fördes in i mossan. Olika typer av förändringar har annars varit ett problem som kraftigt begränsat användningen av plasmider i djur- och växtceller.
– Plasmider i mossa kommer att göra det möjligt att använda kraftfulla metoder som kloning av gener genom komplementering och överuttryck direkt i växtceller, utan att gå omvägen via encelliga organismer som bakterier eller jäst. Det kan i sin tur komma att förenkla både grundforskning och tillämpad forskning om växter samt växtbioteknik, säger professor Hans Ronne.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Hans Ronne, 018-471 42 30, e-post: hans.ronne@imbim.uu.se
I en ny doktorsavhandling från Växjö universitet undersöker nationalekonomen Magnus Carlsson graden av diskriminering på den svenska arbetsmarknaden med hjälp av en experimentell metod som innebär att forskaren skickar kvalitativt identiska påhittade jobbansökningar till faktiskt utannonserade jobb. Eendast namnen på ansökningarna skiljer dem åt.
Fördelen med denna metod är att forskaren med säkerhet vet att de sökandena har likvärdiga kvalifikationer.
I avhandlingen, som består av fyra arbeten, framkommer att fiktiva ansökande med typiskt svenska namn har femtio procents högre sannolikhet att kallas till intervju jämfört med fiktiva ansökande med typiskt arabiska namn. Resultaten visar också att män i lägre utsträckning kallar ansökande med arabiskt klingande namn till intervju.
Magnus Carlsson har vidare jämfört graden av diskriminering av första och andra generationens invandrare från Mellanöstern. Här visar resultaten något oväntat att dessa två grupper i princip har lika stor chans att kallas till en jobbintervju. Således tycks etnisk backgrund i sig ha större betydelse för chansen att kallas till en jobbintervju än vad faktorer såsom födelseland, modersmål och utländsk utbildning har.
I avhandlingen analyseras även om diskrimineringen minskar ifall arbetsgivarna blir medvetna om att deras rekryteringsbeteende observeras. Resultaten visar att så inte tycks vara fallet.
Till sist undersöker Magnus Carlsson ifall könsdiskriminering i anställningssituationer är en viktig faktor som bidrar till yrkessegregeringen med avseende på kön på den svenska arbetsmarknaden.
Han finner att i kvinnodominerade yrken har kvinnor i genomsnitt en marginellt högre sannolikhet att kallas till en jobbintervju jämfört med män. I mansdominerade yrken uppmäts ej någon motsvarande skillnad. Slutsatsen är att merparten av könssegregeringen på den svenska arbetsmarknaden inte tycks förklaras av diskriminering i anställningssituationer utan sannolikt är det istället faktorer på utbudssidan som utgör de viktigaste förklaringarna.
Magnus Carlsson kommer ursprungligen från Uppsala. Sedan 2004 är han doktorand i nationalekonomi vid Ekonomihögskolan, Växjö universitet, där han forskar i nationalekonomi och han är även verksam vid Högskolan i Kalmar där han undervisar.
Avhandlingen “Essays on discrimination in hiring” försvaras fredagen 13 november, klockan 13.00. Disputationen äger rum i sal Tegnér, Växjö universitet. Fakultetsopponent är docent Petter Lundborg, University of Amsterdam.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Magnus Carlsson, e-post: magnus.carlsson@hik.se
Avhandlingen går att beställa från Växjö University Press, e-post: vup@vxu.se.
I dag är halterna av kväve i atmosfären påtagligt förhöjda jämfört med för 50-100 år sedan, bland annat genom ökad tillförsel från jordbruk och biltrafik. Kvävet kan transporteras långa sträckor i atmosfären och leda till ett ökat nedfall över stora delar av jordklotet.
– Hittills har konsekvenserna av en ökad kvävetillförsel via nedfall till sjöar beaktats i mycket liten utsträckning. Våra resultat visar dock att kvävenedfallet har stor betydelse, säger Ann-Kristin Bergström, docent vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap.
Hon har tillsammans med Mats Jansson, professor vid samma institution, samt forskare vid Arizona State University, Colorado State University i USA, och Oslo universitet i Norge genomfört de studier som nu publiceras i Science.
Artikeln baseras på data från mer än 2000 sjöar i Sverige, Norge och Nordamerika belägna i områden med både lågt och högt kvävenedfall. Dessutom har experiment utförts i ett 90-tal av dessa sjöar för att bedöma hur kvävenedfallet påverkar växtplankton.
Resultaten visar att sjöar belägna i områden med högt kvävenedfall har förhöjda halter av kväve jämfört med sjöar belägna i områden med lågt kvävenedfall. Förhöjt kvävenedfall förändrar därför balansen mellan de två ämnena, kväve och fosfor, vars tillgång styr växtplanktons tillväxt i sjöar. I samtliga regioner var resultaten av experimenten kopplade till mängdförhållandet mellan kväve och fosfor i sjöarna.
I områden med lågt kvävenedfall var växtplanktons tillväxt främst begränsad av kvävebrist, medan växtplanktons tillväxt i regioner med högt kvävenedfall, främst var begränsad av brist på fosfor.
De nya resultaten utmanar en vedertagen ”sanning” inom sötvattensforskningen – att växtplanktons tillväxt i sjöar begränsas av brist på fosfor.
– Fosforbegränsad växtplanktontillväxt bör snarare betraktas som ett tillstånd som upstått i sjöar på på grund av att vi människor under det senaste århundradet radikalt ökat kvävetillförseln, inte minst via atmosfären, berättar Ann-Kristin Bergström.
Umeåforskarna har i tidigare publicerade studier också visat att den ökade kvävetillförseln via nedfall har medfört ökad biomassa av växtplankton, så kallad eutrofiering, i många sjöar i Sverige, övriga Europa och Nordamerika. Andra ekologiska effekter som kan förväntas är förändrad artsammansättning hos växtplankton genom att arter med hög förmåga att ta upp fosfor särskilt gynnas i sjöar som belastas med högt kvävenedfall.
–Fosforbegränsade växtplankton har även lägre födokvalitet för djurplankton, vilket i sin tur kan leda till produktionsförändringar på högre nivåer i näringskedjan, förklarar Ann-Kristin Bergström.
Under de närmaste årtiondena förväntas den globala transporten av atmosfärskväve att öka.
– Det finns därför risk att sjöar som idag är belägna i glesbebyggda områden med relativt låg kvävenedfall kommer att påverkas i framtiden, framhåller Ann-Kristin Bergström.
De svenska studierna har finansierats av forskningsrådet Formas med medel tilldelade Ann-Kristin Bergström och den starka forskningsmiljön LEREC (Lake Ecosystems Response to Environmental Change) vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta gärna:
Ann-Kristin Bergström, docent vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap
Telefon: 070-274 77 34
E-post: ann-kristin.bergstrom@emg.umu.se
– Min utgångspunkt är att bistånd innebär intervention, säger Malin Hasselskog, som disputerar i freds- och utvecklingsforskning.
Genom biståndet införs något nytt utifrån. Det kan handla om teknologi, expertis, värderingar, ekonomiska system, politiska strukturer eller något annat. Men den uppenbara, om än ofta outtalade, avsikten är alltid att förändra eller ersätta något som redan finns. Föreställningen att man därigenom kan skapa en viss utveckling bygger på vissa antaganden om hur samhällsförändring går till och vilken roll olika aktörer har.
Att tala om bistånd i termer av intervention är inte i sig en kritik, betonar Malin Hasselskog.
– Men det är viktigt att belysa den interventionistiska aspekten och att granska de underliggande antagandena.
Efter hand som metoderna har blivit allt mer sofistikerade och insatserna allt mer omfattande, har biståndet i många fall också kommit att innebära mer genomgripande intervention. Från att tidigare ha handlat om enskilda projekt, syftar mycket av dagens bistånd till vittgående förändringar i mottagarländers hela ekonomiska och politiska system.
Malin Hasselskog undersöker den rationalitet som ligger bakom, och finner bland annat en syn på samhällsutveckling som något tekniskt och rationellt, som gör det möjligt att i detalj utforma en biståndsinsats och förutsäga dess förlopp och resultat. Hon poängterar att få människor ansluter sig till denna samhällssyn när den uttalas. Ändå fortgår biståndet som om det byggde på sådana föreställningar.
Malin Hasselskog visar också hur bistånd innebär ett möte och ett samspel med det lokala samhället. Genom etnografiska studier i tre byar i Kambodja har hon studerat hur befolkningen uppfattar och förhåller sig till det bistånd som de möter i sin vardag.
Studierna illustrerar hur en och samma biståndsinsats sätter igång olika processer beroende på en rad lokala faktorer, och att resultaten därför skiljer från fall till fall och sällan blir de avsedda. Tvärtemot antagandet om samhällsutveckling som möjlig att designa och kontrollera, så vet man inte vad en insats kommer leda till.
Slutsatsen av detta är inte att försöken att minska fattigdom, orättvisor och mänskligt lidande bör upphöra. Vad som behövs är dock inte än mer sofistikerade metoder och än mer omfattande insatser, utan enklare interventioner som tillåter olikartade förlopp och resultat.
– Det finns fortfarande skäl att intervenera i fattiga samhällen. Men vad en intervention leder till i slutändan måste få avgöras av lokala omständigheter och av hur människor agerar.
Avhandlingens titel: Development Intervention on the Ground. Inherent rationales of aid and their encounter with local dynamics in three Cambodian villages.
E-länk: http://hdl.handle.net/2077/21129
Fakultetsopponent Professor Jan Nederveen Pieterse, Santa Barbara
Tid och plats för disputation: måndagen den 9 november 2009, klockan 14.15, sal 220, Annedalsseminariet, Campus Linné, Seminariegatan 1, Göteborg.
Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Malin Hasselskog, tel 031-786 43 12, e-post: malin.hasselskog@globalstudies.gu.se
Avhandlingen kan beställas hos ewa.sjolin@globalstudies.gu.se, 150 kronor exklusive porto.
Det visar forskning som gjorts av veterinär Patricio Rivera tillsammans med medarbetare vid SLU och Uppsala universitet. Forskningen görs inom LUPA, ett EU-baserat projekt, som samlar forskare från tolv länder. Från SLU är 20 forskare engagerade i LUPA.
Inom LUPA är det genetiska arvet hos hund en viktig utgångspunkt för forskningen. Hundar lever ofta i samma miljö som vi människor och kanske även äter samma mat. Det gör att många sjukdomar som drabbar människa också drabbar hundarna.
Men sjukdomarna kommer snabbare eftersom hunden lever kortare tid. På så sätt kan hunden fungera som modelldjur för forskningen. Både hund och människa vinner på det.
Genom att hundens hela arvsmassa numera är kartlagd har möjligheterna till genetisk forskning ökat markant. Med hjälp av avancerad teknik inom molekylärgenetik kan forskarna upptäcka vilka gener som påverkar olika sjukdomars uppkomst och vilka hundraser som drabbas hårdast.
Olika former av cancer är i dag den vanligaste förekommande sjukdomen hos hundar. Förutom tumörer i juvret och på andra ställen i djurets kropp, drabbas hundar av blodcancer och malignt melanom. Såväl diagnostik som metoder att behandla cancer hos hund och katt har utvecklats dramatiskt de senaste åren. Veterinärmedicinen arbetar numera i nära kontakt med humanmedicinen.
I sina doktorandstudier har Patricio Rivera funnit att det är vissa gener som bidrar till att sjukdomen bryter ut hos hundarna. Ju tidigare man upptäcker tumörerna – desto bättre prognos för överlevnad innebär det. Precis som kvinnor själv bör känna igenom sina bröst, rekommenderas hundägare att känna efter om tiken har några knölar.
Juvertumörer hos hund är tre gånger vanligare hos tikar än förekomsten av bröstcancer hos kvinnor. Framför allt är det medelålders och äldre tikar som drabbas. Drygt hälften av tumörerna är elakartade, resterande är godartade plus att de inte sprids vidare till andra delar av kroppen.
I sin artikel som nyligen har blivit publicerat på den prestigefyllda tidskriften Cancer Research har Patricio Rivera och kollegor studerat 355 svenska tikar av rasen Engelsk springer spaniel.
Det är en hundras där 36 procent av tikarna drabbas av juvertumörer innan de blir 10 år gamla. Andra raser som ofta får juvertumörer är boxer, doberman och schäfer. Forskningen har baserats på DNA från blodprover från patienthundar.
– I min forskning har jag också studerat vad som skiljer generna hos en frisk mot en sjuk hund. Tack vare att information om hundens arvsmassa nu finns tillgänglig har vi möjlighet att titta på samma gener i hundar som i människor. Även möjligheten att använda informationen i olika databaser, som till exempel Svenska kennelklubbens och försäkringsbolaget Agrias, gör forskningen oerhört spännande, tycker Patricio Rivera.
– Genom att titta på tio gener som orsakar bröstcancer hos kvinnor, har vi funnit att två av de farligaste generna hos människor, BRCA1 och BRCA2 även bidrar till risk för mammatumör hos tikar av rasen Engelsk springer spaniel tikar.
FAKTA:
LUPA är ett forskningsprojekt med 22 parter i tolv europeiska länder där svenska forskare är tongivande. Totalt är över 30 svenska forskarna involverade, där många forskare från SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) och Uppsala universitet samarbetar. Projektet löper under fyra år och har anslag på 13 miljoner euro (130 miljoner kronor).
Patricio Rivera som arbetar på institutionen för kliniska vetenskaper(avd. för kirurgi och medicin – hund, katt och andra smådjur), vid SLU, kommer att försvara sin doktorsavhandling vid en disputation den 4 juni 2010.
Kontaktinformation
Mer information:
Patricio Rivera patricio.rivera@kv.slu.se 018-67 29 57, 070-37 94 800
– Barn kan vara känsligare än vuxna för strålning från trådlösa telefoner, säger Fredrik Söderqvist, som presenterar sina forskningsresultat i en färsk doktorsavhandling vid Örebro universitet.
Han har dels undersökt användningen av trådlösa telefoner bland barn och ungdomar, dels kartlagt om ungdomarna själva upplever hälsoproblem som kan knytas till användningen.
Sedan har han gått vidare och genom blodprover på vuxna undersökt två så kallade biomarkörer för att se om mobilanvändningen har någon biologisk effekt på hjärnan. En av dessa studier fokuserade på ett äggviteämne som finns i den så kallade blod-cerebrospinalvätskebarriären, som är en del av hjärnans skydd mot yttre påverkan. Undersökningen visade ett samband mellan användning av trådlös telefoni och ökade halter av äggviteämnet transthyretin i blodet.
Fredrik Söderqvist understryker att ökningen i sig inte behöver leda till oro, men eftersom den tyder på att hjärnan påverkas av mikrovågor från trådlösa telefoner kan det finnas andra och ännu okända effekter som kan ha betydelse för hälsan.
– Man bör alltså följa Strålsäkerhetsmyndighetens rekommendationer om att använda headset och undvika att använda telefonen när det är dålig täckning.
Undersökningen visar också att användarna själva upplever hälsoproblem som kan vara orsakade av trådlösa telefoner. De barn och ungdomar som regelbundet använder trådlösa telefoner rapporterade oftare olika hälsosymtom och graderade sitt välbefinnande lägre än de som inte använder dem regelbundet. Enligt Fredrik Söderqvist går det inte att dra några slutsatser om vad som är orsak och verkan utifrån den aktuella studien, men han anser att det är angeläget att undersöka sambandet närmare.
– Kopplingen var starkast för huvudvärk, astmatiska besvär och koncentrationssvårigheter. Men det krävs mer forskning för att utesluta en påverkan av andra faktorer och felkällor, även om det är svårt att se att sambandet helt skulle kunna förklaras av sådana.
I dag har nästan samtliga barn från 7 års ålder tillgång till en trådlös telefon, men användningen tar fart först runt 12-årsåldern, och drygt 80 procent av alla 19-åringar använder dem regelbundet. Samtidigt visar undersökningen att mindre än en procent av barnen och ungdomarna använder headset alltid eller ofta.
– Det är bekymmersamt, eftersom eventuella hälsoeffekter av långtidsexponering för mikrovågor inte är klarlagda, i synnerhet för barn och ungdomar. De gränsvärden som finns i dag skyddar mot uppvärmning, en så kallad termisk effekt. Men om det finns mekanismer som inte är beroende av uppvärmning, är det inte säkert att dagens gränsvärden ger ett skydd. Och det kan handla om effekter som visar sig först längre fram i tiden, säger Fredrik Söderqvist.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Fredrik Söderqvist, 019-507 44 12 eller 070-77 88 699.
Det har länge varit känt att fåglar har ett mycket väl utvecklat färgseende som i jämförelse med människors är vida överlägset; fåglar ser både fler färger och ultraviolett ljus. Man har dock inte vetat hur små ljusmängder fåglarnas färgseende behöver, vilket har begränsat all forskning till att gälla endast för färgseendets funktion i starkt solljus.
– Genom beteendeförsök kan vi nu visa när fåglar tappar sitt färgseende under skymningen och hur mycket ljus som krävs för att fåglar ska kunna tolka färgsignaler, säger Olle Lind, doktorand vid Institutionen för cell- och organismbiologi.
För människor och hästar slutar färgseendet att fungera efter skymningen, vid ljusintensiteter som motsvarar ungefär starkt månljus. Ljuströskeln är dock inte densamma för alla ryggradsdjur, till exempel kan geckoödlor se färger under natten.
I de aktuella försöken vid Lunds universitets syngrupp slutade fåglarnas färgseende att fungera vid ljusintensiteter som motsvarar de man kan finna kort efter att solen har gått ner. Fåglarna behöver mellan 5 och 20 gånger mer ljus än människor för att se färger. Av alla ryggradsdjur som har testats hittills är fåglar de djur som förlorar färgseendet först under skymningen, trots att de i dagsljus sannolikt är de som ser färger allra bäst.
Med dessa resultat kan man nu börja dra slutsatser om hur fåglarnas färgseende används vid gryning och skymning. Vidare sätter resultaten fokus på tidigare forskning om hur viktig färgen är på ägg eller tiggande fågelungar i slutna reden. Inuti slutna reden är det mörkt även om det är starkt solljus ute.
– Med bakgrund av våra nya upptäckter bör vi nu omvärdera äldre forskning kring hur fåglar uppfattar färgen på sina ägg och sina ungar i boet, säger Olle Lind.
Forskningsresultaten publicerades nyligen i Journal of Experimental Biology 2009, 212: sid 3693-3699.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Doktorand Olle Lind, tel nr 0730-758509, olle.lind@cob.lu.se
Professor Almut Kelber, tel nr 046-2223454, almut.kelber@cob.lu.se
En obesvarad fråga sedan mer än 100 år är varför vi efter träning ibland blir bättre också på otränade uppgifter. Ingen har tidigare utgått från hjärnaktivering för att studera detta närmare, och i avhandlingen används magnetresonansteknik (fMRI, funktionell hjärnavbildning) för att undersöka vilka områden och system i hjärnan som är inblandade vid arbete med både tränade och otränade uppgifter.
Med ett datorbaserat träningsprogram för uppdatering av vad vi håller i minnet för stunden studerades prestationen hos unga (20-30 år) och äldre (mer än 65 år) personer före och efter träning.
Hos unga aktiverades delar av främre hjärnbarken vid träning på en bokstavsbaserad uppdateringsuppgift, en icke-tränad sifferuppgift med krav på uppdatering och en icke-tränad uppgift utan uppdateringskrav. Dessutom aktiverades striatum (en samling nervkärnor mitt i hjärnan) vid de uppdateringskrävande momenten.
Både unga och äldre blev tydligt bättre på tränade uppgifter efter fem veckor. Effekterna på otränade uppgifter var däremot begränsade, men i den yngre gruppen noterades en överförd förbättring till ett annat test med krav på minnesuppdatering.
Gemensamt för uppgifterna med prestationsförbättring var att de aktiverade striatum. Efter träning ökade aktiviteten i striatum under den tränade uppgiften hos både äldre och yngre, dessutom också under den icke-tränade uppdateringsuppgiften för de yngre. De äldre presterade till att börja med sämre än de unga, men efter bara fem veckor av träning presterade de över den nivå unga hade initialt, och den nivå de själva uppskattningsvis hade för 40 år sedan.
Sammantaget tyder fynden på att en förbättring i otränade uppgifter är möjlig när både de tränade och de icke-tränade uppgifterna engagerar specifika och överlappande hjärnsystem. Detta är något att ta hänsyn till när man sammanställer tränings- och rehabiliteringsprogram. Striatum är en nyckelregion när det gäller att uppdatera arbetsminnet, och åldersförändringar där kan hämma träningseffekterna både på tränade och otränade uppgifter.
En viktig fråga är om de positiva effekterna håller i sig över tiden. Vid ett uppföljande test ett och ett halvt år efter avslutad träning fanns effekterna kvar hos både unga och äldre.
Förbättringen vid den otränade uppdateringsuppgiften hos de unga deltagarna kvarstod också, vilket tyder på att den underliggande processen med minnesuppdatering förbättrats av träningen.
Erika Dahlin är född och uppvuxen i Sundsvall. Hon har tidigare läst det kognitionsvetenskapliga programmet vid Umeå universitet, och kommer direkt efter disputationen att börja arbeta vid Hjälpmedelsinstitutet i Stockholm. Hon kan nås på tel. 070-395 36 26, e-post erika.dahlin@physiol.umu.se
Fredagen den 13 november försvarar Erika Dahlin, Inst. för integrativ medicinsk biologi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Train your Brain – Updating, Transfer, and Neural Changes (Träning av hjärnan – uppdatering, transfereffekter och neurala korrelat).
Disputationen äger rum kl. 10.00 i Sal BiA201, Biologihuset.
Fakultetsopponent är prof. Torkel Klingberg, Karolinska institutet.
– Men så är det inte alltid. Det finns minoriteter där de äldre upplever sin hälsa som god – rentav bättre än majoritetsbefolkningen, säger Gunilla Kulla som disputerar den 6 november vid Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap.
Hon har i sin avhandling Åldrande, hälsa, minoritet studerat hur äldre finlandssvenskar upplevde sin hälsa. Forskningen omfattade både äldre finlandssvenskar som bodde i Finland och sådana som invandrat till Sverige. Dessutom har en grupp finskspråkiga invandrare medtagits i jämförande syfte. Forskningsmaterialet samlades in genom 207 enkäter och intervjuer i Finland och genom 827 i Sverige. Totalt ingick 983 äldre personer.
Avhandlingen visade att de äldre finlandssvenskarna i Finland tyckte att de hade god hälsa. Den egna personligheten, fysisk hälsa och funktionsförmåga, sociala relationer, samhället och en god ekonomi hade stor betydelse för hur de upplevde sin hälsa.
– Det mest överraskande var sambandet mellan god hälsa och god ekonomi, menar Kulla. Detta eftersom den grupp som studerades torde vara en tämligen homogen grupp i det avseendet – alla var födda före andra världskriget och skillnaderna i ekonomi var inte stora. Dessutom finns det tidigare studier som visat att ekonomin inte hade någon betydelse för hur äldre finlandssvenskar upplevde sin hälsa. Därför är det inte entydigt hur man skall tolka detta.
De äldre finlandssvenskar som invandrat till Sverige bedömde sin hälsa som bättre än vad de finskspråkiga invandrarna gjorde. Finlandssvenskarna var kvar i arbetslivet två år längre än de finskspråkiga invandrarna och pensionerades mera sällan på grund av sjukdom.
– Detta överensstämmer med tidigare studier som är gjorda i Finland, säger Kulla. Där har man funnit att finlandssvenskarna, en minoritet som omfattar under 6 % av finländarna, bedömer sin hälsa som bättre än den finskspråkiga majoritetsbefolkningen. Någon entydig förklaring till detta har forskarna inte funnit. Det kan röra sig om en kombination av gener, levnadsvanor och det som kallas för socialt kapital. Tydligen höll skillnaderna i sig, när grupperna flyttade till Sverige, resonerar Kulla.
Resultaten visade också att en återflyttning till Finland kunde innebära en belastning för äldre personers hälsa. En del av dem som hade flyttat tillbaka som pensionärer hade upplevt återflyttningen som tung. Och bland dem som valt att stanna kvar i Sverige menade många att det var för sent att flytta tillbaka. De var redan för gamla och hälsan skulle kanske inte klara en så omvälvande process.
– Många invandrare tänker sig att de ska flytta tillbaka till sitt ursprungsland när de blir pensionerade, påpekar Gunilla Kulla. Men hälsoproblem kan försvåra eller omöjliggöra en återflyttning.
En återflyttning kunde också medföra negativa överraskningar.
– Efter en återflyttning till Finland kanske man inte längre klarade av att upprätthålla de sociala kontakterna i Sverige. Och man orkade kanske inte längre besöka bekanta i Sverige så som man hade planerat, säger Kulla.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att det är viktigt att vara observant på att det kan förekomma skillnader i hälsa både mellan minoriteter och inom minoriteter. Sociala och kulturella skillnader kan inverka på hur äldre bedömer och upplever sin hälsa, säger Kulla.
I Sverige finns det en mångfald av minoritetsgrupper med ett ökande antal äldre. Också i Finland kommer det här att bli aktuellt inom en snar framtid. Är det så att man ser invandrare och minoriteter som en homogen grupp? frågar Kulla. Eller förmår vi se den individuella, kulturella och sociala bakgrund mot vilken de äldre speglar sin hälsa?
Gunilla Kulla arbetar som lektor i äldrevård vid yrkeshögskolan Novia i Vasa, Finland.
Kontaktinformation
Avhandlingens titel: Åldrande, hälsa, minoritet – äldre finlandssvenskar i Finland och Sverige
Avhandlingsförfattare: Gunilla Kulla
Tel: (+358) 50 345 22 30 (bostad), E-post: gunilla.kulla@pp.inet.fi
Huvudhandledare: Anneli Sarvimäki, +358-9-61226128, docent, forskningsdirektör, Äldreinstitutet, Helsingfors.
Bihandledare: Sirkka-Liisa Ekman, +46-708-495604, professor, Karolinska Institutet, Stockholm.
Opponent: Peter Öberg, docent, Institutionen för vårdvetenskap och sociologi, Högskolan i Gävle.
Tid och plats för disputation: Fredagen den 6 november 2009, kl 13.00 i Aulan, NHV.
Adress: Fredrik Bloms väg 25, Nya Varvet, Göteborg, Sverige
Avhandlingen kan beställas för 150 kr exklusive porto: kirsi.gomes@nhv.se
– Exempelvis gör tillståndets invarians att det är immunt mot vissa typer av brus och det är därför särskilt lämpligt att använda för kommunikation av kvantinformation när man har dåliga ledningar eller saknar en gemensam referensram, berättar Magnus Rådmark, Fysikum, Stockholms universitet.
Kvantinformation har förutsättningar att tillhandahålla villkorslöst säker kommunikation, med hjälp av kvantkryptografi, och förmågan att utföra vissa beräkningsuppgifter, exempelvis att faktorisera stora tal, mycket effektivare och snabbare än med konventionella datorer.
För att åstadkomma detta måste man kunna bearbeta och kommunicera kvantinformation som är baserad på superpositioner av kvanttillstånd. Dessa kvantsuperpositioner är dock mycket sköra och kan lätt förstöras av dekoherensprocesser. Sådant okontrollerbart brus orsakar störningar i kommunikationer eller fel i beräkningar.
– Det finns dock sätt att övervinna dekoherens. Till exempel om interaktionen mellan en kvantbit och dess omgivning, oavsett styrka, uppvisar någon symmetri, så finns det kvanttillstånd som är invarianta under denna interaktion. Dessa tillstånd kallas dekoherensfria tillstånd och möjliggör skydd av kvantinformation, berättar Mohamad Bourennane, Fysikum, Stockholms universitet.
Ett av två kvanttillstånd av sex sammanflätade fotoner som Magnus Rådmark och Mohamed Bourennane nyligen har genererat innehar denna sorts symmetri, som gör det rotationsinvariant.
– Detta innebär att hur mycket man än vrider och vänder på fotonerna, förutsatt att alla sex fotoner får utstå samma behandling, så kommer det totala tillståndet, det vill säga superpositionen av de sex fotonerna, inte att ändras. Denna rent kvantmekaniska egenskap gör det möjligt koda kvantinformation, så kallade kvantbitar, i en dekoherensfri miljö. Dessutom är detta specifika sex-foton-tillstånd tillräckligt stort för att möjliggöra brusfri kodning av sammanflätade tillstånd, säger Magnus Rådmark.
Experimenten utfördes i Fysikum, Stockholms universitet och delar av det teoretiska arbetet utfördes i samarbete med professor Marek Zukowski vid universitetet i Gdansk i Polen.
En relaterad fråga är den om kommunikation utan en gemensam referensram. Till exempel så skulle den riktning som pekar ”upp” i Stockholm, kunna peka ”ner” i Nya Zeeland, eller åt ”höger”, ”vänster” eller ”bakåt” i Indien, det vill säga referensramarna skiljer sig åt. Det kan dessutom bli än mer komplicerat om en av de inblandade parterna kretsar runt jorden i en satellit eller sitter på månen, eller befinner sig ännu längre ut i rymden. Andra komplikationer som ger liknande besvär kan vara en fiberkommunikationskanal där polarisationen hos ljuset ständigt förändras på grund av termiska och mekaniska svängningar. Även i dessa scenarier kan dekoherens-fria tillstånd användas, eftersom de är immuna mot denna typ av brus.
En annan intressant tillämpning av de rapporterade sex-foton sammanflätade tillstånden är kvantmekanisk telekloning, som kombinerar de två protokollen för kvantteleportering och optimal kvantkloning.
– Genom kvantteleportering kan ett okänt kvanttillstånd, det vill säga en kvantbit, teleporteras till en avlägsen plats med hjälp av kvantsammanflätning. I kvantmekaniken kan en okänd kvantbit inte kopieras exakt, men det finns möjligheter att få en kopia med begränsad kvalitet. Med hjälp av ett av sex-foton-tillstånden kan kvanttelekloning utföras, där optimala kopior av en original-kvantbit kan frambringas vid tre olika platser, säger Mohamad Bourennane.
I tre artiklar, nyligen publicerade i de vetenskapliga tidskrifterna Physical Review Letters (PRL), Physical Review A Rapid Communications (PRA) och New Journal of Physics (NJP), presenteras nya resultat av sex-foton-interferens med utomordentligt hög kontrast. Tillståndens kvalitet är markant högre än alla tidigare sex-partikel-sammanflätningar, oavsett fysikaliska system (fotoner eller joner). Även resultat av fem-foton-interferens presenteras. Dessutom har arbetet blivit framhållet som exceptionell forskning av American Physical Society, som låtit skriva en sammanfattande artikel för en bredare forskarpublik i sin årliga upplaga av tidskriften Physics.
Kontaktinformation
Ytterligare information
Magnus Rådmark, doktorand i fysik, Fysikum, Stockholms universitet, AlbaNova Universitetscentrum, tfn 08 – 55 37 87 04, 070-363 92 36, e-post radmark@fysik.su.se
Mohamed Bourennane, docent i fysik, Fysikum, Stockholms universitet, AlbaNova Universitetscentrum, tfn 08 – 55 37 87 36, 070-56 52 730, e-post boure@fysik.su.se
För bilder, kontakta universitetets presstjänst, tfn 08-164090, e-post press@su.se.
– Elever med dessa neuropsykiatriska funktionsnedsättningar rapporteras ofta ha problem med tal- och skriftspråkliga aktiviteter. Men relativt lite forskning har utförts inom området. Med tanke på hur viktiga sådana färdigheter är för möjligheterna att självständigt klara sig i skolan, arbetslivet och samhället i stort är det av stor betydelse att vi lär oss mer om dessa frågor, menar Jakob Åsberg som disputerar i psykologi.
Resultaten i avhandlingens fem delstudier visade bland annat att elever med autism eller Aspergers syndrom ofta har problem med förståelsen, i synnerhet av sammanhängande texter såsom historier. Däremot var det vanligt att dessa barn och ungdomar kunde läsa enskilda ord korrekt och med gott flyt, även om variationen inom gruppen var betydande i detta avseende.
– I en studie samarbetade vi med skolpersonal och prövade om en grupp elever med autism eller Aspergers syndrom kunde bli bättre på att förstå innehållet i berättelser genom strukturerad och koncentrerad undervisning. Vi utgick från idén att man i sådan undervisning bör tydliggöra för eleverna vad det faktiskt innebär att läsa och lyssna med förståelse. Uppmuntrande nog förbättrades elevernas testresultat efter fyra veckors undervisning. Potential tycks således finnas för positiv förändring, även om resultaten i denna delstudie fortfarande ska ses som preliminära, säger Jakob Åsberg.
I en annan studie fokuserades specifikt på flickor med autism eller ADHD. I denna studie framgick att flickor med ADHD ofta har mer generella problem när det gällde skriftspråkliga färdigheter.
– Såväl ordläsning och stavning som läsförståelse verkar vara svårt för många barn med ADHD. Det är viktigt att lärare, föräldrar och andra professionella är uppmärksamma på förekomsten av sådana svårigheter och att eleverna erbjuds det stöd de har rätt till, säger Jakob Åsberg.
Avhandlingens titel: Literacy and comprehension in school-aged children: Studies on autism and other developmental disabilities.
E-länk: http://gupea.ub.gu.se/dspace/handle/2077/21063
Fakultetsopponent: Professor Elena Grigorenko, Child Study Center, Yale University, New Haven, USA samt Moscow State University, Moskva, Ryssland.
Tid och plats för disputation: Fredagen den 6 november 2009, kl. 10.00, sal F1, Psykologiska institutionen, Haraldsgatan 1, Göteborg
Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Jakob Åsberg, tel: 031-7861856(arb.) e-post: psyjaas@psy.gu.se
I början av 1900-talet byggdes trädgårdsstäder och storgårdskvarter i protest mot den segregerade 1800-talsstaden med överbefolkade arbetarstadsdelar, ofta med trångboddhet och TBC. Enligt denna tidiga modernism skulle arbetarfamiljerna istället bo i ljusa, genomgående lägenheter och i stora gårdar med mycket grönska, trädkantade gator och konstnärliga stadsplaner.
Någonstans runt 1930 förändrades synen på vad staden är och hur den ska se ut. Skiftet i synen på stadens utveckling fick ett omedelbart genomslag i byggnadslagstiftningen. I 1931 års byggnadsstadga föreskrevs idén att avståndet mellan byggnaderna skulle vara minst lika långt som husets var högt, liksom bestämmelsen att om att det skulle vara direkt solbelysning på fasaden. De besluten innebar att det efter 1931 byggdes enligt de modernistiska idéerna om hus-i-park med lamellhus, punkthus och skivhus, alltså som fritt liggande hus där det blev längre mellan husen ju högre de var. Detta nya sätt att bygga på har sitt ursprung i den tyske Bauhausarkitekten Walter Gropius idéer samtidigt som inflytandet av idéerna om funktionsuppdelning flöt in i byggnadsstadgan, genom en bestämmelse om bostadsområden avdelade genom parkbälten, präglade av den franske arkitekten le Corbusiers tankar om modernismen.
Tidigare forskning om bostadsutvecklingen i Sverige hävdar att modernismen slog igenom i Sverige med den Bostadssociala utredningen som tillsattes av socialdemokraterna 1933. Den allmänna uppfattningen har dock varit att lagstiftningen inte har haft med något med det att göra, trots att den tidigare forskningen också visat hur modernismens idéer varit det dominerande inslaget i framväxten av nya bostadsområden i Sverige under hela efterkrigstiden fram till mitten av 1970-talet.
Bestämmelserna i lagstiftningen skärptes undan för undan under 1940- och 50-talen och kom också att prägla den saneringspolitik som fördes under den här tiden. Det förde till exempel med sig att husen som byggdes inte längre fick ha porten mot gatan och gatans funktion som gemensamt offentligt rum i staden försvann. Samtidigt infördes bland annat bestämmelser om obebyggda skyddsavstånd till vägar för att förstärka bebyggelsens öppenhet.
En annan viktig milstolpe i byggandet av stadsmiljön utspelade sig 1968 då Vägverket och Planverket presenterade detaljerade riktlinjer för klassificering, separering och differentiering av trafiken efter funktion och trafikslag, i enlighet med modernisternas och le Corbusiers idéer. I motsats till det tidigare kontinuerligt cirkulerande trafiksystemen skars nu trafikflödena av. Säckgator infördes och det nya trafiksystemet liknade ett träd. De nya bostadsområdena blev isolerade enklaver.
På 1970-talet hände dock något med regelverket enligt Monica Andersson.
– Vid mitten av årtiondet upphörde den drygt fyrtio år gamla avståndsregeln för att femton år senare helt försvinna ur byggnadslagstiftningen. Synen på modernismen förändrades också efter 1968 när nya sociala rörelser växte fram. Stadsmiljörörelsen och byalag protesterade mot rivningarna och de storskaliga bostadsprojekten. Från 1971 uppstod ett växande problem med tomma lägenheter i de nybyggda områdena. Synen på bilismen förändrades också efter 1968 med den nya miljörörelsens framväxt och efter oljekrisen 1973.
Under 1990-talet fokuserade olika regeringar på åtgärder mot funktionsuppdelningen som fått stort inflytande under sextiotalet. Idag är det återigen kvartersstaden i de olika former den tog sig före 1931 som dominerar debatten och besluten om stadsplanering i kommunerna. De modernistiska arkitekterna förespråkar idag den klassicistiska 1800-talsstaden, särskilt i dess amerikanska form – Manhattan, men utan de koder för bebyggelsens utformning som fanns i byggnadsstadgan. Den småskaliga traditionella staden och trädgårdsstaden möter fortfarande motstånd.
Genom att jämföra tidigare stadsplaneideal analyserade Monica Andersson i vilken utsträckning de modernistiska stadsplaneidéerna påverkat stadsplanelagstiftningen och om den kan förklara den förändrade struktur som våra städer fått under efterkrigstiden i förhållande till andra epoker.
-Sammanfattningsvis kan man säga att de modernistiska arkitekterna lyckades få in sådana bestämmelser i byggnadsstadgan 1931 som kodifierade deras stadsplaneidéer om hus i park och funktionsuppdelning, och att de bidrog till att skärpa de bestämmelserna över tid. I början på 1970-talet började deras idéer på allvar att ifrågasättas. Vi kan alltså se att staten har styrt städernas fysiska utformning genom byggnadslagstiftningen.
För ytterligare information
Monica Andersson, Statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet, tfn. 070-536 14 02 e-mail: monica.andersson@statsvet.su.se
För ytterligare information
08-16 40 90, press@su.se.
I avhandlingen framgår bl.a. att expansionspolitiken varit framgångsrik ur ett jämlikhetsperspektiv, då framförallt barn från icke-akademiska hem fått en nästan 100-procentig ökad chans att studera vidare. Expanderingen av högskolesektorn har inte bara minskat det fysiska avståndet till högre studier, menar författaren, utan resultaten i avhandlingen antyder att även det sociala avståndet har minskat – fler socioekonomiska grupper verkar betrakta högre utbildning som ett minst lika självklart val efter gymnasiala studier, som att träda in på arbetsmarknaden.
Väl inne i systemet visar Susanna Holzer att studenters studieresultat inta kan knytas till studentens högskoleval. De skillnader som finns i studentprestationer beror snarare på faktorer som studenternas initiala motivation till sina studier och kompiskvalitet än på högskolorna själva.
Bara ca 40-procent av alla studenter avslutar sina studier med en formell examen. För studenter som läst naturvetenskap vid de äldre universiteten (Lund, Göteborg, Stockholm och Uppsala) visar Susanna Holzer är detta extra speciellt, då lönepremien av att ha en formell examen är ca 13 procent för män, respektive 22 procent för kvinnor, jämfört med män respektive kvinnor vid samma högskolekategori och som har motsvarande utbildning men ingen formell examen. Motsvarande lönepremie av en formell examen återfanns inte bland studenter vid andra lärosäten i Sverige eller bland studenter som läst i huvudsak samhällsvetenskapliga ämnen.
Samtliga tre studier i Susanna Holzers doktorsavhandling bygger på mycket omfattande statistiskt material över unga vuxnas socioekonomiska bakgrund, studieval, studieprestationer och arbetsmarknadssituation i Sverige under åren 1977 fram till 2006.
Susanna Holzer kommer ursprungligen från Motala. Forskarstudierna har bedrivits under handledning av professor Mårten Palme, verksam vid Stockholms universitet, och fil. dr Håkan Locking, verksam vid Växjö universitet. Sedan en kort tid tillbaka arbetar Susanna Holzer som analytiker på Sveriges Riksbank i Stockholm.
Avhandlingen “University Choice, Equality, and Academic Performance” behandlas vid ett offentligt försvar fredagen 6 november, klockan 13.00.
Disputationen äger rum i sal M1083 (Södra salen) vid Växjö universitet.
Fakultetsopponent är professor Per-Anders Edin, Uppsala universitet.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Susanna Holzer, telefon: 08-7078474 eller e-post: susanna.holzer@riksbank.se
Avhandlingen kan beställas från Växjö University Press, vup@vxu.se, 0470-708267.
