Akut leukemi är den vanligaste cancerformen hos barn. Den nya studien visar att DNA-metylering är ett viktigt verktyg för att förutsäga hur sjukdomsförloppet kommer att se ut. DNA-metylering är en så kallad epigenetisk förändring av arvsmassan. Med epigenetiska förändringar menar man förändringar av arvsmassans DNA som inte påverkar själva DNA- sekvensen – i motsats till nedärvda mutationer.

I den nu aktuella studien analyserades metylering av DNA i benmärgsceller från 400 barn med akut lymfatisk leukemi (ALL) från de nordiska länderna. Dessa prover är unika även i ett internationellt perspektiv. Barnonkologer i alla de nordiska länderna har samlat in detaljerad information om patienterna och dokumenterat denna i en nordisk databas under flera år.

På basen av en preliminär analys av 8000 av människans gener valde forskarna ut 400 gener för DNA-metyleringsanalysen. Med hjälp av metyleringsanalys av ett 40-tal gener kunde patienterna med en viss typ av leukemi delas in i subtyper med motsvarande noggrannhet som de i dag använda cytogenetiska metoderna. Forskarna identifierade även grupper av gener vilkas DNA-metyleringsnivåer korrelerade med behandlingssvaret hos ALL-patienterna.

Det är professor Ann-Christine Syvänen vid Uppsala universitet som tillsammans med professor Gudmar Lönnerholm från Akademiska barnsjukhuset lett studien.

– Våra resultat pekar på att DNA-metyleringanalyser av ett begränsat antal metylerade baser i DNA kan användas som markörer i ett DNA-test för att identifiera de grupper av patienter som inte kommer att svara på leukemibehandlingen, säger professor Ann-Christine Syvänen.

Trots att det nyligen har skett en dramatisk förbättring av behandlingsmetoderna vid akut barnleukemi, svarar vissa grupper av patienterna inte på behandling med cytostatika utan får återfall av sjukdomen.

Människans DNA innehåller tiotals miljoner baser som kan metyleras. Resultaten från studien kommer förhoppningsvis även att bidra till en ökad förståelse för epigenetiska mekanismer som förorsakar leukemi. Epigenetik är ett nytt forskningsområde inom vilket man alldeles nyligen fått tillgång till teknologi som möjliggör analyser över hela arvsmassan.

Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Ann-Christine Syvänen, tel: 018-611 29 59,
e-post: Ann-Christine.Syvanen@medsci.uu.se
Gudmar Lönnerholm, tel: 018-611 58 96,
e-post: Gudmar.Lonnerholm@kbh.uu.se

Många olika faktorer spelar roll, enligt forskning som presenterades på Skogskonferensen vid SLU 25-26 november.

Forskarna vet i dag att många insekter förflyttar sig norrut i takt med att temperaturen stiger. Det varmare klimatet ökar möjligheterna att överleva på nya platser eller att få fler generationer per år – men detta kan också resultera i en årstidsmässig ”mis-match”. Insekterna kanske kläcks vid en tidpunkt på året då växterna inte är så känsliga för angrepp.

Kunskap om hur ett ändrat klimat påverkar skadeinsekter, deras värdträd och naturliga fiender, till exempel rovlevande insekter, behövs för att kunna förutsäga skaderisker i framtiden. Mycket tyder på att de svarar olika på samma temperaturförändring; växterna svagast, skadeinsekterna medelstarkt och fienderna allra mest.

Insekter skiljer sig åt när det gäller hur snabbt de reagerar på ett varmare klimat.Det hävdas ofta att eftersom ett varmare klimat leder till att insekter kan få fler generationer per år så kommer skadorna att öka.

-Det är dock inte självklart. Det finns ett påvisat samband mellan en arts generationstid och dess benägenhet att få utbrott. Sambandet verkar dock vara det omvända mot förväntat, notoriska utbrottsarter bland barrsteklar har oftast få generationer per år, säger Christer Björkman, professor på institutionen för ekologi vid SLU.

Med hjälp av årsringsanalyser kan man rekonstruera insektsutbrott bakåt i tiden. En liten fjäril som angriper lärk i alperna har haft mer eller mindre regelbundna utbrott åtminstone sedan början av 1700-talet.

Under senare tid finns inga tendenser till ökad utbrottsfrekvens hos denna fjäril trots att man har kunnat konstatera en temperaturstegring. Snarare tvärtom; de regelbundna uppgångarna som pågått under sekler har upphört.
Detta tros bero på en årstidsmässig ”mis-match” mellan träd och insekt, vilket i sin tur tycks bero på ovanligt höga temperaturer under tre år i rad.

-Genom en bättre förståelse av samspelet mellan växt, insekt och fiender kan vi, menar jag, skaffa oss bättre förutsättningar för att bedöma risken för insektsskador i framtidens skogar. Våra kunskaper inom detta område är ännu otillräckliga, säger Christer Björkman.

Kontaktinformation
Christer Björkman, institutionen för ekologi, SLU
Christer.bjorkman@ekol.slu.se 018-67 15 32

Gunvie Möllås har undersökt hur skolan organiserar sin verksamhet och hur eleverna själva upplever och förstår sin studiesituation.

I skolans vardag möts, samtalar och handlar elever, lärare och övrig skolpersonal i många olika sammanhang. Vilken betydelse har samspelet och kommunikation som förs med och om elever? Hur förstår eleverna själva sin delaktighet, kommunikationen och sitt lärande?

Forskningsarbetet har skett vid två gymnasieskolor under drygt tre år och Gunvie Möllås har följt elva elever från det att de avslutade grundskolan fram till studenten.

Resultatet visar på gymnasieskolans komplexitet där formella sammanhang som t.ex. elevvårdsteamsmöten och  klasskonferenser har en begränsad betydelse för hur eleverna lyckas med sina studier. För elever som når framgång trots en komplicerad skolgång och livssituation i övrigt är kompisgemenskap betydelsefull, men framförallt framstår delaktigheten i den egna lärandeprocessen som en avgörande faktor. Detta ställer krav på kontinuerliga samtal och uppföljningar där undervisande lärare och inte minst klassföreståndare/mentor intar en central roll.

– Jag hoppas att avhandlingens resultat ska väcka intresse och diskussioner på olika nivåer, säger Gunvie Möllås.

Det gäller alla som är verksamma i gymnasieskolans vardag, men också i grundskolan som försörjer gymnasieskolan med nya elever. Resultatet borde också vara intressant för beslutsfattare och tjänstemän som ska hantera gymnasieskolans framtida utveckling, inte minst med tanke på den  förestående reformen.

Gunvie Möllås är född 1957 och uppvuxen i Aneby. Hon är utbildad mellanstadielärare, specialpedagog och har en fil.mag. i pedagogik. Sedan 1978 har hon varit verksam i Vaggeryds kommun och är numera anställd som universitetsadjunkt vid Högskolan för lärande och kommunikation (HLK) i Jönköping, där forskarutbildningen påbörjades hösten 2003. Sedan dess  har hon under tre och ett halvt år varit projektanställd vid Göteborgs universitet.

Gunvie Möllås försvarar sin avhandling fredagen den 27 november 2009 kl.13.15 i sal Hc 218 på HLK i Jönköping.

Professor Ann Ahlberg, Göteborgs universitet och professor Claes Nilholm, Högskolan för Lärande och Kommunikation har varit handledare.

Fakultetsopponent är professor Reidun Tangen, Oslo universitet.

Högskolan för lärande och kommunikation (HLK) är en av fyra fackhögskolor inom Högskolan i Jönköping. HLK erbjuder utbildningar inom lärande och kommunikation. Vid HLK finns fyra forskningsmiljöer: CHILD, Livslångt lärande, Medie- och kommunikationsforskning samt Skolnära forskning. HLK har cirka 5 000 registrerade studenter, cirka 170 anställda och omsätter 160 mnkr.

Kontaktinformation
Gunvie Möllås,
tfn 036-10 13 54, mobil 073-599 06 05, gunvie.mollas@hlk.hj.se
Professor Ann Ahlberg,
tfn 031-786 20 81, ann.ahlberg@ped.gu.se

Undersökningen upprepar delar av motsvarande undersökning som gjordes 2004 av forskningsprogrammet FjällMistra. Forskarna har därför kunnat jämföra resultaten och ser också förändringar i svaren.

– Idag har fler erfarenhet av stora rovdjur, fram för allt av björn. Konsekvensen blir att man är mindre positiv till rovdjuret och att färre personer vill öka antalet rovdjur i Sverige jämfört med 2004, säger forskningsledare och professor Göran Ericsson, Vilt, fisk och miljö vid SLU.

Här följer de viktigaste resultaten i punktform från undersökningen:

Kontaktinformation
Presskontakt SLU: Göran Ericsson: 070-6765012, Camilla Sandström: 070-2196344
Norrbotten: Anna Berhan 070-358 77 01, Västerbotten: Johan Nyqvist 070 – 623 32 42, Jämtland: Maano Aunapuu 072 235 80 50, Västernorrland: Gunnar Ledström, 070-274 80 10, Dalarna: Per Johansson 070-33 81265, Gävleborg: Sara Hommen 0730 54 90 42, Stockholm: 08-785 40 00/ Naturvårdsenheten.

– Att stärka demokratin i Tanzania handlar inte enbart om att etablera de formella strukturerna för flerpartisystem. Det handlar även om att etablera en förståelse på individnivå för hur ett flerpartisystem främjar demokratin i ett land, säger Petri Ruotsalainen som studerat demokratiseringen i Tanzania.

Avhandlingen i freds- och utvecklingsforskning undersöker orsakerna till det styrande partiets fortsatta starka ställning och frågar vilka möjligheter och hinder som kan finnas för att konsolidera ett demokratiskt flerpartisystem i Tanzania?

– När flerpartisystemet infördes och människor skulle börja rösta på olika partier var många oerhört rädda för att massakrer liknande dem i Rwanda även skulle ske i Tanzania, säger Petri Routsalainen.

Med utgångspunkt från den politiska demokratiseringsprocessen i Tanzania och genom ett antropologiskt fältarbete har Petri Routsalainen studerat hur övergången från enpartisystem till flerpartisystem upplevts av befolkningen på landsbygden.

Avhandlingen visar upp en annan bild av demokratiseringsprocessen än den etablerade västerländska synen. Tanzanierna har varit vana vid enpartisystemet och är ett land som präglas av intern fred, enighet och harmoni sedan självständigheten, något som man inte kan säga om Tanzanias grannländer.

En av avhandlingens slutsatser är att landets historia med ett parti, en landsfader som Julius Nyerere, och en politisk ambition att upprätthålla fred, enighet och harmoni i landet har blivit argument mot flerpartisystemet, vilket visar sig i stort stöd för CCM vid valen.

– Det styrande partiet använder sig också av dessa begrepp för att visa för väljarna att de är det enda partiet som kan garantera dessa värden. Det ger partiet en speciell och unik ställning som oppositionspartierna inte kan möta, säger Petri Routsalainen.

Avhandlingens titel: Under the Same Shade. Popular Perceptions of Political Change and the Challenges of Consolidating Multiparty Democracy in Tanzania

E-länk: http://hdl.handle.net/2077/21268

Fakultetsopponent är Professor Göran Hydén, University of Florida, Gainesville, USA

Disputation: Onsdagen den 2 december 2009, kl. 14.15, Sal 326, Annedalsseminariet,
Seminariegatan 1, Göteborg

Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Petri Ruotsalainen tel 031-7861325 (arb.), 0733-579545 (mobil.)
e-post:.petri.ruotsalainen@globalstudies.gu.se
Avhandlingen kan beställas hos annika.forssell@globalstudies.gu.se kr plus exklusive porto.

Ny forskning kring sjukdomen rapporterades om vid Skogskonferensen som hålls 25-26 november vid SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) i Uppsala. Forskarna har utvecklat artspecifika verktyg som gör det möjligt att spåra svampen direkt från kvistar, bark och ved.

– Oron för askens framtid är befogad. Stora arealer ask har slagits ut i ursprungsländerna och en liknande utveckling verkar pågå i Sverige och övriga länder. Ärftliga faktorer styr askens resistens mot sjukdomen; vissa askar är friskare än andra, säger Stina Johansson, forskare på institutionen för skoglig mykologi och patologi vid SLU.

– Visst är det riskfyllt att plantera ask, men vill och vågar man, ska man välja frön från friska träd och plantera askplantor utan symptom.

Sjukdomen har en snabb framfart. Den uppmärksammades först i Polen och Litauen i början på 1990-talet. 2001 konstaterades sjukdomen första gången i Sverige och i dag finns den i 14 länder i Nord, Öst- och Centraleuropa.

Teleomorfen, eller det sexuella stadiet av svampen är en nedbrytare på asklöv. Chalara fraxinea är anamorfen, den asexuella formen av svampen. Teleomorfen har varit känd sedan 1800-talet, medan den sjukdomsalstrande varianten beskrevs först 2006.

Inom forskningen diskuteras orsakerna till den ändrade livsstrategin för svampen. Är det en genetisk förändring eller ändrade miljöfaktorer som gynnar en mer aggressiv livsstrategi?

Forskarna vid SLU har studerat hur interaktionen mellan trädet och svampen ser ut.

– I samarbete med kemister undersöker vi vilka ämnen som svampen producerar och vad effekten på asken är. Hittills har vi hittat toxinet viridiol som i test ger nekroser på unga askblad, säger Stina Johansson.

SLU-forskarna vill också veta hur sjukdomen utvecklas under året. I fältinventeringar av cirka 250 träd följer de varje månad utvecklingen av symptom.

-Vi ser en tydlig trend, att skadorna utvecklas mer under vår och sommar. Troligt är dock att svampen sprids under vinter och vår och att symptomen blir synliga med en viss fördröjning.

Kontaktinformation
För mer information: Stina Johansson, institutionen för skoglig mykologi och patologi, SLU Stina.johansson@mykopat.slu.se 018-67 18 19

Snytbaggen – ökande skador och nya åtgärder, var rubriken på ett av föredragen under Skogskonferensen 25-26 november vid SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) i Uppsala.
Professor Göran Nordlander, institutionen för ekologi vid SLU, redogjorde för strategierna för att stoppa snytbaggens angrepp.

I Götaland behandlas cirka 90 procent av barrträdsplantorna med insektsgift mot snytbaggen före plantering och ofta ytterligare en ombehandling i fält. Ändå dör över 20 procent av plantorna inom tre år. I Norrland behandlas högst 10 procent av plantorna och ofta dör 20-60 procent av de obehandlade plantorna.

Skadornas omfattning talar för att insatserna mot snytbaggen borde intensifieras, men sedan länge finns en strävan att komma ifrån den kemiska behandlingen av plantor. Frågan är vilka alternativ som finns?

Det finns ny kunskap om hur ren mineraljord kring plantan ökar överlevnaden. Markberedning och planteringspunkt har stor betydelse liksom valet av planta. Det finns även olika typer av fysiskt hindrande skydd mot snytbaggen som ger goda resultat, men som ännu inte är i kommersiell användning.

Olika åtgärder måste kombineras för önskat föryngringsresultat till lägsta totalkostnad. Som hjälp finns Snytbaggemodellen, som är ett nytt verktyg på nätet för att finna kostnadseffektiva kombinationer för södra Sverige.

Mer information om snytbaggen – biologi och aktuell forskning: http://www2.ekol.slu.se/snytbagge/

Kontaktinformation
Kontakt: Göran Nordlander: 018-67 23 65, Goran.Nordlander@ekol.slu.se

Magmassage har visat sig vara effektivt när det gäller att minska besvär i samband med trög mage. Deltagarna i Kristina Lämås studie rapporterar mindre besvär av trög mage och magsmärtor efter åtta veckors magmassage, jämfört med en kontrollgrupp. De får också tömma tarmen oftare och livskvaliteten ökar.

Magmassage är en mjuk massage där både händer och mage masseras 15 minuter dagligen av en massageterapeut. Effekten märks först efter någon vecka och ökar successivt under studiens gång. Att få magmassage beskrivs påverka hela personen.

Från att tidigare talat om sin tröga mage på ett fientligt sätt och något som skulle bekämpas beskriver deltagarna magen efter magmassageperioden i mjukare ordalag och relationen till magen kännetecknas av samarbete istället för kamp.

Deltagarna upplever förbättrad tarmfunktion, ökad kroppsmedvetenhet, förändrad sinnestämning och beröringen väcker positiva minnen från tidigare i livet. Besvär i samband med trög mage minskar efter magmassage, men deltagarna beskriver att om massagebehandlingen upphör försämras tarmfunktionen igen.

I likhet med många andra behandlingar passar inte magmassage alla. Alla är inte bekväma med att få massage. Särskilt känsligt kan det vara med massage på magen, då den är en intim del av kroppen. Studien visar också att cirka 40 % av deltagarna får god effekt av behandlingen. Detta kan jämföras med laxermedel som till exempel Lactulos®, där 30 % antas få god effekt. Därför bör val av behandling utgå från den enskildes behov och önskningar.

Till skillnad från laxermedel som ofta medför biverkningar i form av uppkördhet, gaser och magkramper visar Kristina Lämås studier att magmassage är en behaglig behandling. En hälsoekonomisk analys visar att magmassage är kostnadseffektivt då behandlingen givit god effekt.

Fredag 4 december försvarar Kristina Lämås, Institutionen för omvårdnad, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Magmassage vid förstoppning – upplevelser, effekter och kostnadseffektivitet.
Disputationen äger rum kl 13.00 i Aulan, Vårdvetarhuset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är professor Inger Ekman, Institutionen för vårdvetenskap och hälsa, Salgrenska Akademin, Göteborgs universitet.

Avhandlingen är elektroniskt publicerad, se
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-27014

Kontaktinformation
Kristina Lämås är doktorand vid Inst. för omvårdnad, Umeå universitet, och anställd vid Medicinkliniken, Norrlands universitetssjukhus. Hon nås på telefon 090-786 91 21 eller e-post kristina.lamas@nurs.umu.se.

Stefan Thor, professor i utvecklingsbiologi och doktoranderna Magnus Baumgardt och Daniel Karlsson publicerar sina fynd i den ansedda vetenskapliga tidskriften Cell.

Våra kroppar innehåller närmast ofattbara mängder celler. Dessa celler bildas framförallt under fosterstadiet av speciella stamceller. Stamceller finns också i den vuxna kroppen, och arbetar under hela livet med att ersätta skadade celler och organ.

När en stamcell delar sig sker detta asymmetriskt. Den ena cellen bibehåller stamcellskapacitet medan den andra, ”avknoppade” cellen oftast utvecklas till en särskild typ, till exempel en hud- eller nervcell.

Forskning på nervsystemet har påvisat att stamceller knoppar av olika slags celler vid olika tidpunkter. Förenklat kan man säga att en stamcell tillverkar en slags celler på måndag, en annan på tisdag och så vidare. Även om detta fenomen har varit känt under en längre tid, har det varit oklart hur detta förlopp regleras. Under de senaste åren har studier på bananflugans stamceller visat att styrningen sker via särskilda gener: en som bestämmer ”måndagskompetens”, en annan ”tisdagskompetens” och så vidare. Men många viktiga frågor kvarstår att reda ut.

För att förstå beteendet använder forskargruppen vid LiU en speciell stamcell i bananflugans nervsystem. Med hjälp av biomarkörer kan man följa den genom hela dess släktträd.

Denna stamcell delar sig tio gånger, och knoppar av olika sorters nervceller vid olika tidpunkter enligt ett visst schema. Forskarna fann dock att denna stamcell inte bara knoppar av sig olika celler på måndag och tisdag, utan även olika celler på förmiddagen, eftermiddagen och kvällen. Hur sådana kompetensförändringar sker vid bestämda stadier var tidigare helt okänt. Det visade sig att de tidigare kända regleringsgenerna åstadkommer dessa förändringar genom att aktivera förmiddags-, eftermiddags- och kvällsgener, vilka kan arbeta för att indela dagen i olika kompetensfönster.

– Vi finner ständigt nya reglermekanismer, och jag tror att det är svårare än man tidigare trott att rutinmässigt använda stamceller i behandling av sjukdomar och reparation av organ – framförallt för att reparera det centrala nervsystemet, säger Stefan Thor.

Kunskaper om hur stamceller förändrar sin kompetens med tiden är avgörande för arbetet med att få fram önskade typer av celler från en stamcell.

– Dessutom är dessa kompetensförändringar kopplade till det mycket viktiga beslutet huruvida stamcellen ska fortsätta dela sig eller inte. Ett av de största problemen när det gäller att transplantera stamceller är att få dem att sluta dela sig när man väl fått dem att bilda rätt celltyp. Annars kan processen leda till tumörbildning, säger Stefan Thor.


Artikel: Neuronal Sub-type Specification within a Lineage by Opposing Temporal Feed-forward Loops. Magnus Baumgardt, Daniel Karlsson, Javier Terriente, Fernando J. DíazBenjumea and Stefan Thor. Cell, 25 nov 2009.

Kontaktinformation
Kontakt:
Stefan Thor 013-22 57 75, 0768-97 58 85, stefan.thor@liu.se

Könshormonet progesteron och dess nedbrytningsprodukter allopregnanolon, THDOC och isoallopregnanolon är steroider som varierar i mängd över menstruationscykeln. De når sina högsta nivåer under tiden mellan ägglossning och menstruation (lutealfasen) och det är under den senare delen av denna fas som många kvinnor får negativa symtom, s.k. premenstruellt syndrom (PMS). De här steroiderna bildas i äggstockarna under menstruationscykeln men också i moderkakan under graviditet samt i binjurebarken och hjärnan vid bl.a. stress.

Steroider som har effekter i hjärnan kallas neurosteroider. Allopregnanolon och THDOC är sådana. De påverkar det dämpande GABA-systemet i hjärnan och gör det svårare för nervsignaler att skickas vidare. Därigenom ger de samma typ av påverkan som alkohol och lugnande läkemedel (benzodiazepiner, t.ex. Valium®).

I avhandlingen beskrivs att när en råtta hålls sövd med allopregnanolon under en längre tid (90 minuter) utvecklas en akut tolerans mot steroiden, kopplad till specifika regioner i hjärnan. Forskargruppen har tidigare visat att allopregnanolons effekter på bl.a. nedsövning kan blockeras med en annan av progesteronets nedbrytningsprodukter, isoallopregnanolon. Avhandlingen visar att allopregnanolon försämrar den rumsmässiga inlärningen hos råttor. Det sker troligtvis genom att allopregnanolon ytterligare förstärker dämpningen av GABA-systemet via vissa regionspecifika mottagarmolekyler (receptorer). Resultaten i avhandlingen visar dock att isoallopregnanolon inte kan blockera allopregnanolonets effekt på den typ av GABA-receptorer som har med inlärning att. Därför är isoallopregnanolon inte lämplig för att hindra allopregnanolonets negativa effekt på inlärning.

Charlotte Öfverman (Lindblad) är doktorand vid Inst. för klinisk vetenskap, enheten för obstetrik och gynekologi, Umeå universitet, tel. 090-785 33 24 eller 070-175 30 85, e-post charlotte.ofverman@obgyn.umu.se

Lördagen den 5 december 2009 försvarar Charlotte Öfverman, Inst. för klinisk vetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”Progesterone Metabolites – Learning, Tolerance, Antagonism, & Metabolism”(Progesteronmetaboliter – Inlärning, tolerans, antagonism och metabolism).
Disputationen äger rum kl. 10.00 i Sal 914, 9 tr., Tandläkarhögskolan, NUS..
Fakultetsopponent är prof. Esa Korpi, Helsingfors universitet, Finland.

Forskaren Agneta Moulettes följer hela processen hur begreppet ”nationell kultur” skapas, hur det sprids och sedan används bland människor i arbetslivet.

Hofstedes kulturmodell är en av de modeller som blivit så pass etablerad att den numera tas för sanning. Faktum är dock att modellen, förutom att den baseras på en attitydundersökning av vita, medelålders män i ett enda internationellt företag, där samtliga arbetade som marknadsförings- eller säljchefer, också har sina rötter i kolonialismen.

– Hofstede konstruerar sin modell utifrån eurocentrisk ideologi, som bygger på den forskning som finns i väst och som utgår från att människor i väst är moderna och civiliserade medan resten av världen är ociviliserad och bakåtsträvande, säger Agneta Moulettes.

En dimension i modellen handlar om femininitet kontra maskulinitet. Bland annat används konsumentundersökningar där försäljning av kaffefilter används som ett mått på feministiska kulturer medan bilmärken och bilars prestanda används som ett mått på maskulina kulturer.

Författare av affärslitteratur tar modellerna för sanningar och återskapar bilden av ett kulturellt överlägset Väst (vi som är rationella, effektiva, moderna, framåtsträvande) och ett underlägset Icke-väst (de som är emotionella, vidskepliga, traditionsbundna och religiösa).

– Det står i böckerna att ”det här är stereotyper, men…”. Förenklingar, som dessutom upprepas, är ju det man tar fasta på för det är dem man kommer ihåg. Studenterna som läser alla de här böckerna tar till slut stereotyperna som någon slags sanning. Sedan reser de ut i världen och tror att det ska vara på ett visst sätt. Men vi har inte alla vissa värderingar och beter oss inte på ett visst sätt bara för att vi är svenska. Vi har alla olika erfarenheter med oss.

De anställda i två internationella organisationer pratar dock litteraturens språk, enligt intervjuer som Agneta Moulettes gjort. De anställda framställer sig själva som lyhörda och anpassningsbara till andra kulturer, men lever inte upp till det i realiteten. Personerna antar att ju längre bort ett land ligger, desto svårare är det att anpassa sig till kulturen där. Har man liten erfarenhet av ett land litar man på hörsägen.

– Och den nationella kulturen blir lätt syndabock.  När det uppstår problem i mötet med människor från andra länder så skyller man på nationella kulturskillnader, istället för att ta fasta på att vi alla är olika som individer.

Avhandlingen heter “The discursive construction, reproduction and continuance of national cultures. A critical study of the cross-cultural management discourse” och disputationen ägde rum den 20 oktober vid Företagsekonomiska institutionen, Ekonomihögskolan, Lunds universitet.

Agneta Moulettes har prisbelönts av det brittiska förlaget Emerald.

Läs mer: http://www.ehl.lu.se/omehl/aktuellt/nyheter?item=196

Kontaktinformation
Kontakta Agneta Moulettes på 046-516 23.eller agenta.moulettes@fek.lu.se

En vanlig föreställning är att det inte spelar någon roll att Sverige har ett kungahus eftersom kungen inte har någon formell makt. Men hur är det egentligen med den saken – är det verkligen så att kungen inte har någon makt eller något att säga till om?

– Statschefens uppgift är att vara en nationell symbol och ”stå över” politiken. Och just för att statschefen saknar politisk makt har han en stark symbolisk betydelse, säger Cecilia Åse.

De kungligas liv, och inte minst deras familjeliv, ger uttryck för en mängd normer om till exempel familj och härstamning, genus och sexualitet. Att de kungliga ska ”stå över” politiken gör det samtidigt svårt att kritisera och ifrågasätta hur dessa normer kommer till uttryck.  

Hur skall man förklara att monarkin har en så stark ställning i Sverige idag?

– Jag tror att det handlar om den kungliga “vanligheten”, om att de kungliga är upphöjda nationella symboler samtidigt som de är människor som vem som helst. Kungligheter föds som offentliga personer och deras liv kan beskrivas som en nationell angelägenhet. De kan framställas som annorlunda och speciella, men också som helt vanliga människor. Detta är nyckeln till för att förstå de starka känslor och det enorma genomslag som till exempel de kungliga förlovningarna har fått, inte minst i medierna.

Kan kungen verkligen vara opolitisk i sitt agerande?

– Här finns en intressant paradox; att vara opartisk är detsamma som satt stå bakom regeringens politik, alldeles oavsett vilken regering det är. Statschefen ska alltså inte ge uttryck för sin egen politiska övertygelse. I grundlagens förarbeten skriver man också att det allra viktigaste är att medborgarna upplever att det inte finns någon motsättning mellan statschefen och regeringen.

På vilket sätt påverkar monarkin den politiska diskussionen?

– När man diskuterat statsskicket har man inte gjort det utifrån de föreställningar som är grundläggande i en demokrati, till exempel jämlikhet och allas rätt till självförverkligande. Istället pratar man om de kungliga personerna och släktförhållanden. Detta innebär att idéer som annars är viktiga i svensk demokrati sätts på undantag.  

Går det att se några politiska fördelar med att statschefen kommer från samma familj generation efter generation?

– Ur demokrati- eller jämlikhetsperspektiv är det svårt att se några fördelar. Arvsprincipen står ju i direkt konflikt med principen om att offentliga uppdrag ska vara öppna för alla och på lika villkor. Men det är ju inte heller ur ett sådant perspektiv som monarkin hämtar sin legitimitet. Snarare är det föreställningar om nation, familj och biologiskt arv som monarkin vilar på.

Om författaren
Cecilia Åse är forskare och föreläser i statsvetenskap vid Stockholms universitet. Hon har tidigare publicerat Makten att se – om kropp och kvinnlighet i lagens namn (2000) och har också skrivit boken Politikens paradoxer (1996) med Maria Wendt.

För att beställa recensionsex eller boka intervju med Cecilia Åse kontakta Jenny Bjarnar, tel: 0708-539903, e-post: jenny.bjarnar@ordfront.se.

För ytterligare information
Cecilia Åse, Statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet, tel.08-16 26 25, e-mail: cecilia.ase@statsvet.su.se.  

Fisken tångsnälla, som är släkt med sjöhästen, har ett ovanligt sätt att organisera barnomsorgen. Hos fiskarten är det pappan som tar hand om äggen, som han får från en eller flera honor och sedan vårdar i en ruvningsficka på svansen där ett slags ”faderkaka” ger embryona syre och näring.

Men tångsnällan är inte fullt så omsorgsfull som namnet antyder. Några embryon brukar nämligen försvinna under ruvningsprocessen.

De försvunna embryona har länge varit en gåta för forskarna, som spekulerat i om andra embryon möjligen absorberar dem. Nu har Gry Sagebakken och hennes kollegor vid Zoologiska institutionen, Göteborgs universitet, upptäckt att det inte handlar om syskonkannibalism – utan om faderskannibalism.

I sin studie, som nu uppmärksammas i den vetenskapliga tidskriften Proceedings of the Royal Society, visar doktoranden Gry Sagebakken att tångsnällepappan inte bara använder sin ”faderkaka” för att ge näring utan även för att suga ut näringen ur sina egna barn. Resultatet blir att embryona helt enkelt försvinner.

Tångsnällans faderskannibalism upptäcktes i ett experiment där forskarna märkte honornas ägg med radioaktiva näringsämnen. De märkta äggen kunde på så sätt följas med speciella instrument, som registrerade hur näringsämnena förflyttades från ruvningsfickan och vidare ut i tångsnällehannens kropp.

–Hannen har cirka 100 embryon i sin ruvningsficka, och allt från inga till alla ägg kan bli absorberade. Papporna kan på så sätt använda sina barn för sitt eget välbefinnande, säger Gry Sagebakken.

Artikeln Brooding fathers, not siblings, take up nutrients from embryos publiceras onsdag 25 november i Proceedings of the Royal Society, som ges ut av den brittiska vetenskapsakademien The Royal Society.

Kontaktinformation
Kontakt:
Gry Sagebakken, doktorand vid Zoologiska institutionen, Göteborgs universitet
0707-145145
031-786 3499
gry.sagebakken@zool.gu.se

Åsa Hedmark vid SLU har studerat hur effektiv markinfiltration är för att minska innehållet av fosfor och organiskt kol i timmerlakvatten. Infiltrationssystemen i försöken var bevuxna med al, salix, engelskt rajgräs eller rörflen. Infiltrationen gav goda reningsresultat för organiska ämnen och för fosfor. De olika växt­arterna fungerade lika bra.

Timmerlakvatten leddes också genom en anlagd våtmark vid ett sågverk. Våtmarken i studien renade dock inte lakvattnet, vilket kan tyda på att den var för liten eller att lakvattnet var för syrefattigt.

Stormfällt timmer, som låg kvar i skogen under ett år och som sedan lagrades och bevattnades på sågverken, visade sig ge upphov till större fosforutsläpp än timmer som kom direkt till sågverken efter fällningen. Det beror på att träden börjat brytas ned och tappa ytterbark i skogen. Dessa rön är mycket aktuella, då det förmodas storma allt mer i framtiden och sågverken behöver förbereda sig på att lagra alltmer stormfällt timmer.


Text: Nora Adelsköld

Kontaktinformation
Läs mer
Avhandlingen ”Treatment of log yard runoff”, http://diss-epsilon.slu.se/archive/00002071/

Kontakt
Asa.Hedmark@sprod.slu.se

Institutionen för skogens produkter, http://www.sprod.slu.se/

Det forntida Uppsala har i många sammanhang framställts som det gryende Svearikets politiska, juridiska och kultiska centrum. Gamla Uppsala har kommit att betraktas som den plats där Sverige i politisk mening först blev till ett rike. Av den anledningen blev det forntida Uppsala en mycket användbar plats och har i skilda tider tillfredställt alla sorters utforskare och närt alla sorters ideologier och alla sorters tvivel.

– Nästan samtliga skildringar av Gamla Uppsala har tillkommit i tider och under omständigheter då det funnits anledning att belysa hur förhållandet mellan folket och eliten, mellan eliten och kungamakten eller mellan den andliga och den världsliga makten borde vara, berättar Magnus Alkarp.

I sin avhandling visar Magnus Alkarp att Olof Rudbecks drömmar om Gamla Uppsala inte var mer fantasifulla än det tidiga 1900-talets. Rudbecks arkeologiska observationer har många gånger visat sig stämma, även om slutsatserna varit egendomliga. Magnus Alkarp visar också hur svenska högerextremister skapat egna berättelser om Gamla Uppsala som lämnat avtryck i den populära framställningen av platsen.

– Ett genomgående drag var, och är, att framställa de forntida aktiviteterna bortom all rationalitet. Att göra den obegripliga, grymma, intuitiva och irrationella forntiden till något man framställer som en spegling av människans verkliga natur – en minst av allt demokratiskt sinnad varelse, ständigt beväpnad och utrustad med en outsläcklig blodtörst, säger Magnus Alkarp.

Enligt Magnus Alkarp beskriver arkeologin och de skriftliga källorna något helt annat. Gamla Uppsala var en plats där människor sammanstrålade. I Gamla Uppsala kunde folket både välja och avsätta en kung. Praktiskt taget allt i Gamla Uppsala pekar på ett brett folkligt inflytande över viktiga samhällsfunktioner och betydande influenser från främmande länder och religioner.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Magnus Alkarp, e-post: magnus.alkarp@arkeologi.uu.se

Ledgångsreumatism, eller reumatoid artrit, drabbar ungefär en procent av befolkningen. De allra flesta är kvinnor. Symptomen kommer oftast smygande med ledvärk, stelhet och svullnad. Dessa kan härledas till en pågående inflammation i leden, så kallad artrit. Aktiverade B-celler producerar antikroppar som på ett felaktigt sätt reagerar mot kroppens egen vävnad i leden och inflammation uppstår.

Kajsa Prokopec har i sin avhandling studerat B-celler vid ledgångsreumatism. Specifikt har hon studerat hur receptorer för komplementprotein och antikroppar på B-celler reglerar cellens aktivering.

I en studie visar hon att avsaknad av komplementreceptorer hos honmöss ökar risken att utveckla ledinflammation.

– Kvinnligt könshormon hade en skyddande effekt mot artrit genom att bevara uttrycket av komplementreceptorer på B-celler. Avsaknad av kvinnligt könshormon resulterade i ökad mottaglighet av ledinflammation hos möss, förklarar Kajsa Prokopec.

I människa fann hon att B-celler från friska kvinnor, men inte män, hade minskad mängd komplement- och antikroppsreceptor med ökad ålder. Det låga uttrycket av dessa receptorer kan vara en bidragande orsak till att kvinnor lättare drabbas av ledgångsreumatism.

Följdaktligen, när patienter med ledgångsreumatism undersöktes visade det sig att dessa hade lägre nivåer av receptorerna än friska individer. Detta tyder på att ett högt komplement- och antikroppsreceptoruttryck på B-celler är viktigt för att motverka uppkomsten av ledgångsreumatism.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Kajsa Prokopec: 073-663 49 93, e-post: kajsa.prokopec@icm.uu.se