I cellernas inre råder en tumultartad aktivitet som får våra proteiner att glappa i fogarna.  Studier av detta glappande har visat sig viktigt för att förstå proteinernas ”mekaniska” egenskaper. Inte minst varför de ibland klibbar ihop och orsakar svåra nervsjukdomar som Alzheimers, Parkinson och ALS.

Genom att mäta hur protoner läcker ut från ett litet protein har forskare vid Stockholms och Umeå universitet hittat ett system i dess strukturella rörelser. Proteinet hör egentligen hemma i varma källor och har inte alls med sjukdomar att göra men det har den stora fördelen att det är lätt att studera – en slags försökskanin.

– För att få ordentliga utslag i våra mätningar fick vi ta till ganska drastiska metoder. Med genteknik band vi ihop ”huvud med rumpa” och klippte av på mitten. Ändringen tvingade proteinet att anta sin form i omvänd ordning, säger Mikael Oliveberg, professor i biokemi vid Stockholms universitet.

Trots den omilda behandlingen fortsatte proteinet att glappa på precis samma sätt. Beteendet går stick i stäv med tidigare teorier.  

– Lite oväntat kan man tycka, men resultaten är roliga och ger ett nytt perspektiv på hur proteiner reagerar under extrema påfrestningar. För tillfället undersöker vi det ALS-orsakande proteinet SOD1 på liknande sätt för att se om det har avvikande egenskaper.  Det här är grundforskning när den känns som bäst, tvära kast som öppnar nya spår i okänd terräng, säger Mikael Oliveberg.

Forskningen finansieras av VR och Hjärnfonden.

Artikelns titel: ”The HD-exchange motions of ribosomal protein S6 are insensitive to reversal of the protein-folding pathway”, Proceedings of the National Academy of Science (PNAS).

Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta:
Mikael Oliveberg, professor, Institutionen för biokemi och biofysik, tfn 08-16 24 59, 070-760 3149, e-post mikael.oliveberg@dbb.su.se

Mohammad Taherzadeh och hans forskarteam vid Institutionen Ingenjörshögskolan har de senaste åren rönt stor uppmärksamhet när de från avfall av olika slag lyckats framställa etanol och biogas.

– Många olika material har använts i processen, men vi har valt att fokusera på en liten del av området, nämligen citrusavfall, förklarar Daniel Yar Hamidi, VD på Inicia, som högskolan äger via sitt holdingbolag.

Inicia har som mål att stödja kommersialisering av högskolans forskningsresultat och entreprenörskap. Mohammad Taherzadehs forskningsresultat är den första som man söker patent för. Målet är att kunna kommersialisera metoden, att från citrusavfall få fram fyra produkter: limon (ett antibakteriellt ämne), pektin, biogas och etanol. Citrusavfall är inte bra för förbränning på grund av för mycket vätska i sig, och inte heller är bra för rötning eller kompostering p.g.a. det antikteriellt ämne.

– Vi vill skydda vår kunskap med patentet, men samtidigt hoppas vi också att vi kan dela med oss av vårt ”know-how” via försäljning av en anläggning eller licenser på processen, säger Mohammad Taherzadeh.

Sedan 2005 har han arbetat med råvaran apelsinskal. Projektet har finansierats av Stiftelsen Föreningssparbanken Sjuhärad, kommunalförbundet i Sjuhärad och Brämhults juice AB, som gjort det möjligt att fyra doktorander och ett antal examensarbeten kunnat vidareutveckla processen.

Både Mohammad Taherzadeh och Daniel Yar Hamidi tror på en försäljning av den här typen av kunskap utomlands och då länder där man har varmare klimat och citrusodlingar.
– Här har man givetvis ett ännu större behov av den här typen av anläggningar. I Borås har man idag runt ca 10 000 ton citrusavfall per år.

– Jag hoppas ju att vårt patent ska generera i arbetstillfällen här i Borås och Sverige, fortsätter Mohammad Taherzadeh. Han tillägger att det finns mycket kvar att göra vad gäller avfallshantering.

– Vi måste bli ännu bättre än vad vi är idag i Sverige, gör vi det på rätt sätt så kan vi sälja vår kunskap på export och samtidigt förbättra den globala miljön.

Drygt 18 månader tar det innan ett svar om patentansökan blir klart. Men varken Daniel Yar Hamidi eller Mohammad Taherzadeh kommer att rulla tummarna under tiden.

– Vi kommer att utnyttja den här perioden till kommersialisering. Intresset just nu är stort för avfallshantering och vi har många intressenter.

Kontaktinformation
Daniel Yar Hamidi, VD Inicia AB, e-post: daniel.yar@hb.se, telefon: 033-435 59 83 eller mobil: 0733-613253

Mohammad Taherzadeh, professor Institutionen Ingenjörshögskolan, Högskolan i Borås, e-post: mohammad.taherzadeh@hb.se , telefon:033-435 59 08 eller mobiltelefon: 0707-1710 32

Dvärgstjärnor antas enligt vissa teorier komma från en dvärggalax som en gång i tiden ska ha kolliderat med vår egen galax. Vintergatans platta spiralform består egentligen av två olika galaktiska skivor, den tjocka skivan och den tunna skivan.

Enligt vissa teorier har den tjocka skivan bildats just genom en kollision mellan Vintergatan och en dvärggalax.

Astronomen Anna Árnadóttir vid Lunds universitet har studerat dvärgstjärnor i Vintergatan. Hon har i sitt avhandlingsarbete även bestämt tjockleken på såväl den tjocka som den tunna skivan i vår galax.

Avhandlingens titel:
A Photometric Study of the Galactic Disks based on Strömgren Photometry.

Kontaktinformation
Författare:
Anna.Arnadottir@astro.lu.se
Handledare:
Sofia.Feltzing@astro.lu.se , Ingemar.Lundstrom@astro.lu.se

Institutionen för astronomi

En av de största evolutionära händelserna i livets historia på jorden skedde under den geologiska tidsperioden ordovicium som varade för ungefär 489 till 443 miljoner år sedan. Den marina mångfalden ökade påtagligt under den mellersta och övre delen av ordovicium och har kommit att kallas The Great Ordovician Biodiversification Event (GOBE), den stora ordoviciska uppblomstringen.

På grund av att den biologiska mångfalden ökade så mycket under så kort tid betraktas GOBE som den tidsperiod i jordens historia då det marina livet expanderade som mest. Vid denna tid splittrades även en stor himlakropp i asteroidbältet och utsatte jorden för ett långvarigt bombardemang av meteoriter. Flertalet meteoriter slog ned i det hav som delvis täckte det som motsvarar dagens Sverige. Idag är området väldigt unikt eftersom där finns fyra dokumenterade nästan likåldriga marina kratrar med väl bevarade sediment avsatta efter nedslagen. Lockne, Tvären och Granby ligger i Sverige och kratern Kärdla ligger i Estland.

Åsa Frisk har studerat de nästan samtida kratrarna Lockne i Jämtland och Tvären i Södermanland. Meteoriterna som skapade kratrarna var troligtvis 600 respektive 300 meter i diameter och bildade kratrar som mätte 7,5 och 2 kilometer i diameter. Vid bildandet av kratrarna genererades enormt höga temperaturer som bidrog till en steril miljö utan liv.

Dessa katastrofala händelser orsakade en lokal utplåning av kraterområdenas marina fauna. Följaktligen kom dessa enorma områden att erbjuda nya miljöer för djurlivet som fortfarande levde i det omgivande havet men inte var påverkade av nedslaget. En dramatisk förändring av havsbottens topografi, formad av kratern, skiljde sig nämnvärt från den tidigare homogena havsbottnen.

– Mina studier visar att kratrarna erbjöd varierande levnadsmiljöer för faunan att immigrera och bidrog till bildandet av nya ekosystem. Slutsatserna av studierna visar vilka marina miljöer i kratrarna olika djurgrupper föredrog att kolonisera och delar av de olika samhällen som utvecklades bidrog till att driva den biologiska mångfalden. Vidare kan opportunistiska arter hittas i den tidiga koloniseringen säger Åsa Frisk.

Inom den begränsade ytan hos kratrarna erbjöds miljöer från grunda och revlika (vid kraterkanten) till över 200 m djupa (i kraterns djupaste delar). En del miljöer var väl syresatta medan andra hade låg syresättning. De många olika typerna av miljöer i kratrarna favoriserade koloniseringen av olika djurgrupper. De upphöjda kraterkanterna, speciellt i Tvären, hade en viktig paleobiologisk effekt då de fungerade som en lokal pump och reservoar för biodiversiteten. De olika djurgruppernas kolonisering av kratrarna drevs främst av variationer i djup, syretillgång, sedimentunderlag och näringstillgång.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Åsa Frisk, tel: 018-471 27 53, 073-827 87 58
e-post: Asa.Frisk@geo.uu.se

Drivkraften bakom uppkomsten av vedartade växter tros ha varit konkurrensen om solljus. Under evolutionens gång har flera egenskaper som hänger samman med vedens tillväxt och utveckling varit centrala, bland annat förmågan att ge stadga åt allt tyngre stammar och att kunna transportera vatten till allt större höjder.

Jonathan Love ger i sin doktorsavhandling helt grundläggande insikter om just vedens tillväxt och utveckling. Med hjälp av bioteknik har han och hans kollegor vid Umeå Plant Science Centre och Helsingfors universitet nu bevisat att växthormonet etylen stimulerar vedtillväxt. Att denna gas påverkar stamtillväxten om den tillförs utifrån har varit känt länge, men det är inget bevis för att trädet självt producerar etylen för att reglera stamtillväxten. För att visa vad som händer under naturliga förhållanden använde Jonathan Love hybridasp med en införd gen som stänger av de receptorer som reagerar på etylen. Sådana modifierade plantor kunde inte anpassa tillväxten om de ställdes på ett sluttande underlag, medan normala plantor reagerade med att bilda s.k. dragved som rätar upp stammen och ger ökad stadga.

Idag pågår nya försök med träd som har modifierats så att gener som stimuleras av etylen uttrycks starkare och resultaten väcker förhoppningar om att vi kan få ytterligare kunskap om de gener som reglerar vedens tillväxt och egenskaper. Dessa grundläggande forskningsframsteg kan på olika sätt användas inom modern trädförädling.

Skogen är en viktig resurs i klimatarbetet, både som kolfångare och kollager och som leverantör av förnybara bränslen och råvaror. Det växande behovet av biomassa ökar trycket på jordens skogsmark och avskogning står för nästan en femtedel av de människoskapade utsläppen av växthusgaser. Jonathan Love menar att ett sätt att minska trycket på de ekologiskt mest värdefulla skogarna är att på andra marker odla framförädlade, snabbväxande träd som ger virke av god kvalitet.

—————————-

Fil Lic Jonathan Love, institutionen för skoglig genetik och växtfysiologi, SLU, försvarar sin avhandling New insights into ethylene signalling and wood development.

Tid: Fredag den 4 december 2009, kl. 10.00
Plats: Sal Björken, SLU, Umeå
Opponent: Professor Harry Klee, University of Florida, Gainesville, USA

Mer information: Jonathan Love, 070-530 14 43, jonathan.love@genfys.slu.se

Frågor på svenska kan ställas till Björn Sundberg, 090-786 83 82, bjorn.sundberg@genfys.slu.se.

Jonathan Love kommer från Australien.

Umeå Plant Science Centre (UPSC) är ett centrum för experimentell växtforskning och bildades 1999 i ett samarbete mellan institutionen för skoglig genetik och växtfysiologi vid SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet) och institutionen för fysiologisk botanik vid Umeå Universitet. UPSC är ett ”center of excellence” och en av Europas mest framstående forskningsmiljöer för växtforskning. Vid UPSC arbetar ca 170 personer av 37 olika nationaliteter.
www.upsc.se

Detta och övriga pressmeddelanden från SLU: http://www.slu.se/page.cfm?page=102

Om Sverige ökar sin avverkning avsevärt kommer skogarna att fånga mindre växthusgaser. Det är en av slutsatserna i den utredning om växthusgasflöden i skog och mark som SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) lämnar till regeringen i dag, som ett underlag inför klimatförhandlingarna i Köpenhamn.

– Efterfrågan på produkter från skogen ökar förmodligen i framtiden. Det kan göra att man avverkar mer, vilket bidrar till att skogens inlagring av koldioxid blir mindre. Men en minskad koldioxidinlagring innebär också att vi använder mindre fossila resurser och ökar inlagringen i träprodukter, säger Mattias Lundblad vid SLU som är projektledare för regeringsuppdraget.

SLU-forskarna har gjort scenarioanalyser för flöden av växthusgaser från skog och skogsmark inför klimatförhandlingarna i Köpenhamn. I ett av alternativen, där forskarna justerat avverkningsnivåerna jämfört med ett referensscenario, visar det sig att kolinlagringen i skog är väldigt känslig för hur mycket man avverkar.

– Redan i vårt referensscenario avverkar man relativt mycket. Men nivåerna är ändå hållbara enligt Skogsstyrelsens ekologiska restriktioner. En ökning av avverkningen med 10 procent skulle innebära att vi passerar gränsen för ett hållbart brukande. En sådan ökning kan innebära att kolinlagringen i den svenska skogen minskar med 60 procent till år 2030, säger Mattias Lundblad.

Enligt forskarnas beräkningar är nettoinlagringen i skog och mark ca 15 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år. Upptaget har minskat under de senaste åren, främst beroende på en ökad avverkning och de stora stormarna Gudrun och Per, men nu visar modellberäkningarna att kolinlagringen kommer att stabiliseras.

I utredningen diskuterar forskarna också hur man kan beräkna och bokföra användningen av träprodukter som till exempel virke och papper. En fördel med att inkludera träprodukter i klimatrapporteringen är att rapporteringen blir mer korrekt eftersom man då tar hänsyn till produkternas livslängd. Det betyder att utsläppen från produkterna räknas in när de verkligen sker.

– Om man tar med träprodukter i rapporteringen visar det sig att produkterna kan lagra in mellan 0 och 20 miljoner ton koldioxid per år. De stora skillnaderna beror framförallt på hur export och import av produkterna hanteras i de olika beräkningsmodellerna, säger Mattias Lundblad.

Forskarna lämnar sin slutrapport till regeringen den 1 december. De anordnar också ett seminarium i samband med förhandlingarna om ett nytt klimatavtal i Köpenhamn där de presenterar delar av rapporten.

Den stora frågan i Köpenhamn är hur nettoinlagringen från skogsbruk ska bokföras i framtiden. I dag får bara en liten del tillgodoräknas (2,13 Mton koldioxid), men de alternativ som nu diskuteras kan innebära att skogens bidrag till bokföringen av ländernas växthusgasutsläpp radikalt förändras. Prognoserna, tillsammans med historiska data är nödvändiga för att utvärdera tänkbara bokföringsmodeller.

Kontaktinformation
Mer information: Mattias Lundblad, institutionen för mark och miljö vid SLU, mattias.lundblad@mark.slu.se, 070-9281287