De som drabbas av stroke orsakat av ett brustet pulsåderbråck, aneurysmal subaraknoidalblödning, är yngre än andra strokegrupper och majoriteten är kvinnor i arbetsför ålder. Många har hemmavarande barn. Tillståndet är livshotande och kräver snabb neurokirurgisk vård. En betydande andel av patienterna får bestående handikapp.
Den grupp patienter som lämnar sjukhuset med förväntad god prognos har inga eller få neurologiska skador och förväntas leva ett självständigt liv. Men även denna grupp har i senare studier visat sig ha psykosociala problem. I den aktuella studien som bedrevs vid Neurokirurgiska kliniken, Akademiska sjukhuset mellan 2002 och 2005, inkluderades patienter med förväntad god prognos. Patienterna undersöktes med avseende på strategier för att hantera svårigheter, psykisk sjuklighet, vårdupplevelser och hälsorelaterad livskvalitet. I en separat undersökning intervjuades sjuksköterskor som arbetar med dessa patienter om deras upplevelse av patienternas behov av stöd under olika delar av sjukdomsperioden.
Åttiotre patienter intervjuades med en psykiatrisk intervju, The Structured Clinical Interview for DSM-IV. Sju månader efter insjuknandet uppvisade 41 % av patienterna symptom på depression och eller posttraumatisk stress. Dessa individer var i lägre utsträckning tillbaka i arbete. Närmare hälften av patienterna hade tidigare i livet haft en psykisk sjukdom, något som visade sig vara en viktig riskfaktor för depression och posttraumatisk stress sju månader efter insjuknandet. Patienterna med aneurysmal subaraknoidalblödning rapporterade lägre livskvalitet än befolkningen i övrigt. Detta var mest uttalat bland dem som hade en psykiatrisk sjukhistoria. Individer med psykiatrisk sjukhistoria hade ofta sämre strategier för att hantera de svårigheter som uppstod efter hjärnblödningen än övriga patienter.
Vid en analys av patienternas vårdupplevelser framkom två kontrasterande mönster; ett positivt och ett negativt, varav det senare var relaterat till förekomst av depression. Dessutom framkom att patienter upplevde att de inte fick det stöd från vården som de ansåg sig behöva.
Sjuksköterskorna beskrev patienternas stödbehov som en process som sträckte sig från högteknologisk vård till emotionell omvårdnad. Svårigheter att upprätthålla en bra kommunikation mellan de olika vårdnivåerna påtalades.
– Studien belyser behovet av att tidigt identifiera individer med risk att utveckla psykiska problem after subaraknoidalblödning samt vikten av en fungerande vårdkedja, säger Mathilde Hedlund.
Kontaktinformation
För mer information kontakta: Mathilde Hedlund tel: 018-611 52 31, 070-280 1935
e-post: mathilde.hedlund@neuro.uu.se
En vanlig orsak till urinvägsinfektion är att kolibakterier (E. coli) tar sig över till urinvägarna från mag-tarmkanalen. För att klara sig i urinflödet måste de då kunna binda sig till cellväggen, vilket de gör genom att bilda hårliknande utskott, fimbrier, som ”ankare”. För att förhindra infektion är det därför viktigt att förstå hur bakterierna styr produktionen av sina olika fimbrier. I avhandlingen beskrivs hur olika fimbrietyper ”talar med varandra” så att rätt fimbrietyp visas på bakteriens yta. På det sättet anpassar sig bakterien efter var i urinvägarna den befinner sig, så att den kan hålla sig kvar och även vandra uppåt.
Fimbrierna bildas genom att bakterien producerar en rad olika proteiner. Vissa av dem transporteras till bakteriens yta där de bygger upp själva utskottet, andra får en ”chefsposition” och styr när olika fimbrier bildas. Proteinerna PapB och FocB tillhör en sådan styrande grupp (s.k. transkriptionsfaktorer) och påverkar bildningen av P- och F1C- fimbrier, som binder till olika ställen i urinvägarna. I avhandlingen beskrivs att FocB och PapB bildar ett komplex som kan stänga av bildandet av F1C fimbrier till förmån för P-fimbrier. FocB kan även stänga av bildandet av en annan fimbrietyp, typ 1-fimbrier. Detta innebär att de fimbrier som framför allt fäster till celler i urinblåsan (typ 1) kan stängas av i samband med att fimbrier som binder högre upp i urinvägarna och i njurarna bildas (F1C- och P-fimbrier). Även kristallstrukturen för FocB har bestämts, vilket är viktigt för att förstå funktionen hos den här typen av proteiner.
Avhandlingen beskriver också hur kolibakterien bildar små membranblåsor, s.k. vesiklar, som knoppas av från dess yta. Genom att styra bakteriens produktion av fimbrieproteiner visar Stina att man kan påverka vesiklarnas förmåga att binda till olika strukturer som finns på människoceller. Vissa kolibakterier kan bilda ett gift (alfahemolysin) som gör hål i olika celltyper, bl.a. röda blodkroppar. I avhandlingen beskrivs hur detta gift kan binda till vesiklarna. Bakterierna skulle på så sätt kunna använda fimbrierade vesiklar som en slags ”målsökande bomber” fyllda med gift.
Stina Lindberg (f.d. Berglund) är född och uppvuxen i Falun. Efter inledande studier i Uppsala flyttade hon till Umeå för att studera molekylärbiologi. Hon bor numera i Sävar och arbetar vid Umeå universitet, Inst. för molekylärbiologi.
Tel. 090-785 67 32 eller 070-340 87 21
E-post: stina.lindberg@molbiol.umu.se
Onsdagen den 16 december försvarar Stina Lindberg, Inst. för molekylärbiologi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Molecular analysis of transcription factors in uropathogenic E. coli adhesin operons (Molekylär analys av transkriptionsfaktorer i adhesinoperon hos uropatogena E. coli).
Disputationen äger rum kl. 10.00 i Major Groove, by. 6L, NUS.
Fakultetsopponent är doc. Åsa Sjöling, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.
– Att kvinnorna själva tar på sig skulden för återfallet är något som vi inte varit medvetna om tidigare, säger Eva Ekwall.
Hon har intervjuat kvinnor som drabbats av någon av de tre vanligaste gynekologiska cancersjukdomarna: livmoderhalscancer, livmodercancer eller äggstockscancer. En del hade fått en första, primär, diagnos, medan andra haft ett eller flera återfall. Undersökningen fokuserar på kvinnornas upplevelser av att leva med gynekologiskt cancer och hur de upplevt kontakterna med hälso- och sjukvården.
Kvinnor med primär gynekologisk cancer ville se sjukdomstiden och behandlingen som en parantes i sitt liv för att snabbt kunna återvända till livet som det var innan cancerdiagnosen.
– De är angelägna om att behålla sin självbild, att vara den de är och inte enbart betraktas som en cancerpatient.
Kvinnor som drabbas av återfall av äggstockscancer ställdes inför faktumet att de tidigare behandlingarna, som inneburit en chans till bot, hade misslyckats. När de tänkte framåt i tiden, föreställde de sig sällan ett helt friskt liv, utan hoppades i stället på möjligheten att begränsa sjukdomsförloppet.
– Kvinnorna beskrev det första återfallet som en oväntad händelse som trängde djupt in i deras väsen. De upplevde att de befann sig i ett ingenmansland, där de kände sig främmande både för sig själva och för omgivningen.
Omgivningen ändrade attityd
Återfallet innebar att självbilden förändrades, från att ha varit en ”stark överlevare” i både andras och egna ögon, till att känna sig personligt misslyckad. Kvinnorna beskrev att även människorna i deras omgivning ändrade sin attityd till dem, eftersom de genom återfallet blivit symboler för cancer, svaghet och död.
– Omgivningens stöd och engagemang förändrades vid ett återfall. Människor har behov av starka positiva förebilder som minskar rädslan för cancer, och där passar inte en livslång behandling av upprepade återfall och tilltagande kroppslig skörhet in, säger Eva Ekwall.
Kvinnorna upplevde därför att deras önskan om att dela innebörden av sjukdomen med andra var omöjlig att uppnå.
Eva Ekwalls förhoppning är att hennes resultat ska öka förståelsen för kvinnors behov i olika faser av cancersjukdomen, och att därmed öka personalens beredskap att möta dessa behov.
– Samtliga kvinnor som deltagit i mina studier önskade bli sedda som unika individer och betonade hur viktigt det är att personalen ger vård som baseras på den enskilda kvinnans upplevelser och behov.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Eva Ekwall, 019-602 19 60 eller eva.ekwall@orebroll.se.
Indra Sapkotas avhandling handlar om Nepals salträdsskogar – skogar där salträdet (Shorea robusta) är det dominerande trädslaget. Detta är en viktig skogstyp i många länder i södra Asien, och i Nepal räknar man med att mer än 80 procent av landsbygdsbefolkningen är beroende av dessa skogar för sitt uppehälle. Salskog täcker idag ca 1,4 miljoner hektar i Nepal, men i vissa områden har trycket på skogarna blivit mycket hårt och arealerna minskar från år till år.
Skogarna nyttjas på en mängd olika sätt och bidrar med förnödenheter som djurfoder och bete, brännved, timmer, djurströ och läkeväxter. Indra Sapkota har i sitt doktorsarbete undersökt hur denna mångfald av störningar tillsammans påverkar artrikedom och trädföryngring i ett bestånd. Någon sådan brett upplagd studie har inte gjorts tidigare.
Studierna visade att den sammanlagda föryngringen i ett bestånd förbättrades i takt med att störningsintensiteten ökade, upp till en viss nivå. Enskilda trädarter påverkades däremot ganska olika, och vid omfattande störningar gynnades framför allt salträdet, med en minskande mångfald som följd. Sammantaget visade det sig att måttliga störningar gav upphov till en tät återväxt och gynnade arter som uppskattades av lokalbefolkningen.
Indra Sapkota har också detaljstuderat en enskild störningsfaktor, uthuggna beståndsluckor. Sådana luckor främjade både föryngring och mångfald, men större luckor var inte bättre än små. Det verkade vara viktigare var luckorna skapades än hur stora de var.
Indra Sapkota menar att det inte är rimligt att skydda salskogarna helt från mänskligt intrång, eftersom landsbygdsbefolkningen är så beroende av dem. Slutsatsen i avhandlingen är också att skogarna kan utnyttjas hållbart på ett sätt som tillgodoser lokalbefolkningens behov utan att skogarna utarmas. Han ger också ett förslag på en kritisk nivå där nyttjandet övergår från att vara hållbart till att bli utarmande.
– Jag tror att min avhandling kommer att göra det lättare att förstå vad som sker i tropiska skogar, säger Indra Sapkota. Och förhoppningsvis kan mitt exempel från Nepal bidra till att avskogningen i tropikerna hejdas. Ur klimatsynpunkt är detta viktigt, i enlighet med FN:s ”REDD-program” (Reducing Emissions from Deforestation and Forest Degradation in Developing Countries).
MSc i tropiskt skogsbruk Indra Prasad Sapkota, institutionen för sydsvensk skogsvetenskap, SLU, försvarar sin avhandling Species diversity, regeneration and early growth of Sal forests in Nepal: Responses to inherent disturbance regimes.
Tid: Onsdag den 16 december 2009, kl. 13.00
Plats: Craafordsalen, SLU, Alnarp
Opponent: Dr Demel Teketay Fanta, University of Botswana, Botswana
Mer information: Indra Prasad Sapkota, tel. 073-052 76 87, indra.sapkota@ess.slu.se
Egen webbsida: http://www.forestrynepal.org/user/49
Frågor på svenska kan ställas till professor Per Christer Odén, 040-41 53 94, Per.Oden@ess.slu.se
Länk till pdf med den fullständiga avhandlingen:
http://diss-epsilon.slu.se/archive/00002165/
Detta och övriga pressmeddelanden från SLU: http://www.slu.se/page.cfm?page=102
I en studie på åtta äldreboenden i Östergötland stod nästan fyra av tio, 38 procent, på antidepressiva medel. Dessa personer mellan 71 och 100 år hade i genomsnitt ytterligare elva läkemedel (mellan fyra och nitton) på sin lista: sömnmedel, lugnande, laxermedel, smärtlindrande, urindrivande, hjärtmedicin, blodförtunnande, magmedicin och hormonersättning var bland de vanligaste. 77 procent av dem hade misstänkta biverkningar av antidepressiva medel.
– Med så många läkemedel på listan är det väldigt svårt att veta om en åkomma beror på biverkningar av läkemedel, sjukdom eller normalt åldrande, säger Maria Dolores Chermá Yeste, specialistläkare och doktorand i klinisk farmakologi vid Linköpings universitet.
Hon lägger nu fram sin avhandling om koncentration av psykofarmaka i blodet som en väg att kontrollera en behandling. TDM, therapeutic drug monitoring, innebär att man spårar läkemedel och deras nedbrytningsprodukter, metaboliter, i kroppen. Metoden kan öka kunskapen om psykofarmaka i klinisk praxis där patienter behandlas med flera läkemedel samtidigt. TDM stöder individuell dosering, kan vara till hjälp vid oönskade effekter eller användas som ett mått på hur väl patienten följer sina ordinationer.
– Tyvärr utnyttjas det väldigt lite idag när det gäller psykofarmaka. Många läkare känner inte till vilka metoder som finns tillgängliga, och om tolkning av analysresultaten saknas minskar värdet för den behandlande läkaren, säger Maria Dolores Chermá Yeste.
Hennes studier har visat att det är stora skillnader mellan olika individer när det gäller vad kroppen gör med ett läkemedel. Hon har särskilt granskat två nya psykofarmaka, det antidepressiva escitalopram (Cipralex) och det antipsykotiska ziprasidon (Zeldox), där resultaten visar att koncentrationen i blodplasma varierade kraftigt mellan olika patienter trots att de fått samma dos.
– I FASS finns en rekommenderad dos av antidepressiva för personer under 65 år, och vi har sett att de flesta äldre patienter får dessa doser utskrivna. Men äldre personer kan ha en nedsatt njurfunktion som gör att de inte eliminerar läkemedlet lika effektivt. Samtidig medicinering med andra läkemedel kan också påverka koncentrationen av det antidepressiva medlet. 73 procent av proverna i vår studie hade en högre eller mycket högre koncentration än förväntat.
Maria Dolores Chermá Yeste anser att kunskapen om läkemedelseffekter i klinisk praxis måste ökas.
– Vi behöver lära oss att fånga upp människor med läkemedelsrelaterade problem innan de dyker upp på akuten. Uppföljningarna av antidepressiv behandling måste bli bättre. Med en läkemedelsanalys kompletterad med genetisk analys skulle patienten kunna få rätt dos och individanpassad behandling.
Avhandlingen läggs fram vid disputation 18 december kl 09.00 i Berzeliussalen, Campus US, Linköping. Opponent är docent Ylva Böttiger, Karolinska Institutet.
Kontaktinformation
Kontakt:
Maria Dolores Chermá Yeste, tel: 013-221747, e-post: maria.dolores.cherma.yeste@lio.se
Proteiner spelar en avgörande roll i så gott som alla biologiska processer. För att bli funktionella veckas de till en karaktäristisk tredimentionell struktur. Proteiner som inte veckas rätt kan orsaka sjukdom. Mer än 40 sådana sjukdomar är idag kända, däribland Alzheimers och Parkinsons sjukdom, systemisk amyloidos och typ 2-diabetes. Förutom dessa konformationer så finns också självsammansättande proteinkomplex, där proteiner ändrar sin struktur vid interaktioner dem emellan eller med andra föreningar och får därigenom nya funktioner.
Kristina Wilhelm med medarbetare framställde proteinkomplex genom interaktion mellan lysozym från hästdjur och oljesyra, ELOA (ELOA=Equine Lysozyme & Oleic Acid). ELOA-komplexet producerades på gränsytan mellan den stationära och den mobila fasen i en jonbyteskromatografikolonn som förbehandlats med oljesyra. I olika experiment framställdes komplex med varierande antal oljesyror (11-48 st) bundna till lysozymmolekylen. Komplexet interagerar med sig själv och bildar multimerer bestående av 4 till 30 ELOA-komplex.
I komplexet fastnade proteiner i ett delvis oveckat eller felveckat tillstånd och fick nya egenskaper, bland annat giftighet för celler. ELOA-komplex är giftiga mot cancerceller, vilket visades genom en rad olika analysmetoder. ELOA visade sig också vara giftigt mot bakteriella celler, vilket kan bli användbart vid behandling av infektioner orsakade av bakterien Streptococcus pneumoniae. Detta är av stor vikt eftersom en betydande del av alla lunginflammationer orsakas av S. Pneumoniae.
Proteiners egenskaper och funktioner kan alltså varieras i det oändliga. Detta möjliggör att proteinkomplex, såsom ELOA, med fördel kan användas i terapeutiskt syfte i och med dess förmåga att kunna målsöka oönskade celler.
Tisdagen den 15 december försvarar Kristina Wilhelm, Inst. för medicinsk kemi och biofysik, Umeå universitet sin avhandling med titeln Protein Complexes: Assembly, Structure and Function. Svensk titel: Proteinkomplex: Deras uppbyggnad, struktur och funktion.
Disputationen äger rum klockan 9.00 i sal KB3A9, KBC-huset. Fakultetsopponent är professor Catharina Svanborg, Lunds universitet. Huvudhandledare: Ludmilla Morozova-Roche, Inst. för medicinsk kemi och biofysik.
Avhandlingen är elektroniskt publicerad, se
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-29792
Kontaktinformation
Kristina Wilhelm är doktorand vid Inst. för medicinsk kemi och biofysik. Hon nås på telefon 090-786 56 24 eller e-post kristina.wilhelm@medchem.umu.se.
För tidig födelse medför en risk för följder som lågt blodtryck, hjärnblödningar, lungomognad och på sikt neurologiska och kognitiva handikapp. Risken är större ju mer för tidig födelsen är: komplikationerna drabbar framför allt de allra mest omogna barnen, födda före den 28e veckan.
Emma Elsmén Steen har undersökt könsskillnaderna i denna sjuklighet genom journal- och registerstudier samt arbeten på klinik och i laboratorium.
– Att nyfödda pojkar är mer i riskzonen än flickor är välkänt. Jag ville gå djupare in i frågan och framför allt se vad som händer de första kritiska dygnen, säger hon.
I en studie av journalerna för drygt 200 mycket för tidigt födda barn kunde hon visa att pojkarna är sjukare än flickorna under denna första tid. De behövde t.ex. oftare andningshjälp redan från början, och behövde också oftare hjälp att hålla uppe blodtrycket. Ändå hade pojkarna, trots den behandling som gavs, lägre blodtryck dygnet efter födelsen samt utvecklade oftare kronisk lungsjukdom.
I en annan studie, byggd på data i en nationell databas, undersöktes förekomsten av komplikationer i drygt 1 miljon förlossningar. Graviditeter med pojkfoster visade sig ha en ökad risk för att drabbas av alla de undersökta komplikationerna: havandeskapsförgiftning, för mycket fostervatten, infektion, att moderkakan lossnar och att fostervattnet går för tidigt.
Det var bara vid ”för mycket fostervatten” och havandeskapsförgiftning med födelse före 32e veckan som risken ökade om fostret var en flicka.
– Havandeskapsförgiftning, preeklampsi, är en sjukdom som man fortfarande vet ganska lite om. Det är möjligt att den preeklampsi som uppstår tidigt i graviditeten, och framför allt drabbar mödrar med flickfoster, är en annan sjukdom än den som uppstår senare under graviditeten och mest drabbar mödrar med pojkfoster, säger Emma Elsmén Steen.
Forskningen om könsskillnader i sjuklighet under fostertiden har fått ett uppsving på senare år. Dels kan mer kunskap på det här området bidra till en större förståelse för sjuklighet hos nyfödda allmänt sett, dels har insikterna ökat om könets betydelse i en mängd olika medicinska sammanhang.
Emma Elsmén Steen tror att de för tidigt födda pojkarnas större sjuklighet kan bero på att pojkfoster mognar senare. Det kan ge dem en sämre förmåga än flickorna att reagera på stress, svara på en inflammation och reglera sitt blodtryck. Vid graviditeter som gått tiden ut har pojkarna haft mer tid på sig att komma i kapp i utvecklingen. Även där löper pojkarna större risk för sjukdomar och dödlighet än flickorna, men skillnaden mellan könen är inte lika stor.
Kontaktinformation
Avhandlingen heter ”Gender differences in perinatal morbidity and long term consequences of preterm birth” och läggs fram den 10 december. Emma Elsmén Steen kan nås på tel 0709-31 71 09 eller Emma.Elsmen@med.lu.se.
Sent i sjukdomsförloppet, när prostatacancern spridit sig, behandlas de flesta av patienterna med hormoner. Hormonpreparatet gör att produktionen av manligt könshormon minskar, och tumören krymper.
– Problemet är att effekten inte är bestående. Förr eller senare utvecklar tumören resistens mot hormonbehandlingen och då kommer tumören tillbaka, ofta i form av metastaser i skelettet, säger molekylärbiologen Heléne Gustavsson som skrivit avhandlingen.
Tumörer måste bilda nya blodkärl för att kunna växa och sprida sig i kroppen. Avhandlingen visar att de tumörer som kommer tillbaka efter det att patienten fått hormonbehandling innehåller fler blodkärl. Blodkärlen ser ofta också annorlunda ut, jämfört med hur de sett ut under tidigare stadier av sjukdomen.
Ett annat intressant fynd är att ett protein som kallas ADAMTS1 minskar i dessa aggressiva tumörer. Proteinet är känt för att minska blodkärlens tillväxt. Låga nivåer av proteinet i tumörerna är förknippat med fler blodkärl och ökad spridning av cancern.
– Om vi kan hindra tumören från att bilda många nya blodkärl kan vi också hindra att cancern sprider sig i kroppen. När vi nu förstår bättre hur kärlbildningen regleras i den här typen av prostatacancer har vi bättre förutsättningar att utveckla läkemedel som hämmar bildningen av nya blodkärl i just hormonresistent prostatacancer, säger Heléne Gustavsson.
Forskargruppen vid Sahlgrenska akademin ska nu utvärdera hur dessa förändringar påverkar blodkärlens funktion och deras känslighet för olika behandlingar.
FAKTA PROSTATACANCER
Varje år upptäcks cirka 9000 fall av prostatacancer i Sverige, vilket gör sjukdomen till den vanligaste av alla cancerformer. Många av tumörerna växer mycket långsamt och ger inga symtom, men prostatacancer kan också ha ett mer aggressivt förlopp och ge metastaser i bland annat lymfkörtlar och skelett. Om cancern upptäcks tidigt opereras ofta hela körteln bort. Andra möjliga behandlingar är strålbehandling och hormonbehandling.
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för kliniska vetenskaper, avdelningen för urologi
Avhandlingens titel: Androgen-Independent Prostate Cancer – studies on angiogensis and ADAMTS1
Avhandlingen är försvarad.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Heléne Gustavsson, telefon 031-342 29 28, 070-858 26 81, e-post helene.gustavsson@urology.gu.se
Handledare:
Professor Jan-Erik Damber, telefon 031-342 39 77, e-post jan-erik.damber@urology.gu.se
Medicine doktor Karin Welén, telefon 031-342 15 28, e-post karin.welen@urology.gu.se
I dessa projekt är överlevnadsgraden, i den bemärkelse att resultat och informationssystemslösningar som övergår till de delaktiga utbildningsorganisationerna, förvånande låg. Att specificera villkor för hur överföringen skall ske är en del av utvecklingsprocessen och klart eftersatt.
När projekttiden löper ut och pengarna är slut finns inget mer att hämta. Det är tydligt att dessa projekt behöver en ny och förbättrat syn på hur och vad en utvecklingsprocess är.
I en ny avhandling från Växjö universitet, visar Anna Wingkvist hur en sund systemutvecklingssyn (i skepnad av ett ramverk) kan ligga till grund för den utvecklingsprocess som projekt inom fältet mobilt lärande kan använda sig av i framtiden. Ramverket definierar såväl en livscykel som vilka områden man bör fokusera på.
Två nyckelbegrepp inom ramverket är skalbarhet och hållbarhet. Genom att introducera dessa i relation till utvecklingsprocessen kan den upplevda komplexiteten reduceras i konceptuell bemärkelse. Syftet med ramverket är främst att erbjuda en kommunikations- och arbetsplattform för de projekt och således de individer som är verksamma inom mobilt lärande.
Anna Wingkvist påbörjade sina forskarstudier inom datavetenskap hösten 2004.
Hon har under sina forskarstudier varit verksam inom den nationella forskarskolan för Management och IT (MIT) med säte vid Uppsala universitet. Annas forskning har varit mycket uppskattad inom fältet och hon har vunnit utmärkelser såsom ”best student paper” vid en av de mest framstående konferenserna inom fältet.
Avhandlingen ”Understanding Scalability and Sustainability in Mobile Learning – A Systems Development Framework” försvaras offentligt fredagen den 11 december, klockan 13.00. Disputationen äger rum i sal Weber vid Växjö universitet. Fakultetsopponent är docent Mikael Lind, tillhörande Borås högskola.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Anna Wingkvist direkt via anna.wingkvist@vxu.se. Avhandlingen går att beställa genom Växjö University Press, vup@vxu.se.
Partiklar är en av de mest studerade och problematiska luftföroreningarna på grund av sin giftverkan och de relativt höga halterna. Avhandlingen försöker klarlägga de viktigaste källorna till och exponeringen för partikelföroreningar i Estlands huvudstad Tallinn och landets näst största stad Tartu, deras betydelse för negativa hälsoeffekter och i hur hög grad de påverkar folkhälsan.
Huvudkällorna till partikelluftföroreningar i de båda städerna är uppvärmningen och trafiken, inklusive det väg- och gatudamm som rörs upp av fordonen. Utöver lokala utsläpp påverkas halterna också av föroreningar som kommer in över landets gränser. Om luftmassorna över Tartu för tillfället kommer från östra Europa är partikelkoncentrationen och deras farlighet väsentligt större än om luften kommer från Skandinavien.
De senaste 15 åren har trafikmängden ökar mycket snabbt i Tartu, men eftersom fordonstekniken förbättrats har bara en mindre ökning i koncentrationen av avgaspartiklar konstaterats. Å andra sidan ökade föroreningarna från gatudamm betydligt mera, huvudsakligen pga. allt fler fordon med dubbdäck. Avhandlingen visar ett signifikant samband mellan de trafikorsakade partiklarna och förekomsten av hjärtsjukdom hos de Tartuinvånare som studeras inom ramen för RHINE-projektet (Respiratory Health in Northern Europe). Däremot fanns bara en tendens till mer problem i andningsorganen, vilken inte var statistiskt säkerställd.
En beräkning för Tallinn uppskattar att partikelföroreningarna resulterar i 296 förtida dödsfall i området per år och förkortar den genomsnittliga livslängden med 0,64 år. Effekten kan dock vara än större i riskgrupper. De årliga merkostnaderna för dödsfall och sjukhusvistelser beräknas vara ca 150 miljoner euro (ca 1,5 miljarder kr).
Hans Orru är doktorand vid Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, enheten för yrkes- och miljömedicin, där han kan nås på tel. 090-785 16 35 e-post orru@ut.ee
Tisdagen den 15 december försvarar Hans Orru, Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”Health effects of air pollution in major Estonian towns” (Hälsokonsekvenser av luftföroreningar i Estlands större städer).
Disputationen äger rum kl. 09.00 i Sal B, 9 tr., Tandläkarhögskolan, NUS.
Fakultetsopponent är prof. Peringe Grennfelt, IVL Svenska miljöinstitutet.
Djur lever i en farlig värld och varje dag utspelas en ständig kamp om överlevnad. Det råder ett intrikat samspel mellan bytesdjur och rovdjur och båda har under evolutionens gång utvecklat anpassningar som hjälpt dem att överleva. Bland annat har bytesdjur utvecklat olika anpassningar som hjälper dem undvika att upptäckas eller kännas igen av rovdjur. I sin avhandling vid Zoologiska institutionen, Stockholms universitet, har Marina Dimitrova studerat hur bytesdjur optimerar sin färgteckning samt hur den visuella bakgrunden bytena vistas i påverkar deras kamouflage.
Det finns enligt forskare främst tre olika kamouflagestrategier: bakgrundsmatchning, formupplösande färgteckning, samt distraherande färgteckning. Dessutom har nyligen en annan studie lyft fram att själva utseendet på miljön djur vistas i kan påverka deras kamouflage och överlevnadschanser.
– Genom att använda artificiella byten och artificiella bakgrunder, samt blåmesar (Cyanistes caeruleus) som rovdjur, kunde jag studera betydelsen av bytesfärgteckning samt bakgrundens effekt på bästa möjliga viss. Med denna experimentuppställning kunde jag kontrollera alla aspekter av experimenten så att jag kunde undersöka väldigt specifika frågor angående bytenas utseende samt bakgrundens effekt, säger Marina Dimitrova.
Hennes avhandling visar att byten och även bakgrunder som har iögonfallande element som inte matchar bakgrunder gör det svårare för blåmesarna att hitta bytena.
– I princip handlar det om att högt iögonfallande element gör ett byte mer kamouflerat, men som första studie har jag nu visat att distraherande element också fungerar som kamouflagestrategi, säger Marina Dimitrova.
De tre kamouflagestrategier som Marina Dimitrova har undersökt fungerar genom att byten har antingen specialiserat sig på en av dem eller har en färgteckning som använder en kombination av dessa.
– Både formupplösande färgteckning samt distraherande märken fungerar men bara om bytesdjuret i övrigt är bakgrundsmatchande. Det betyder att när man studerar hur djur optimerar sin färgteckning så måste man vara noga med att undersöka hur olika kombinationer av hittills kända, med det är möjligt att det finns andra okända kamouflagestrategier, används för att minska bytets upptäcktsrisk, säger Marina Dimitrova.
Utseendet på den visuella miljön har också visat sig vara mycket viktig när man studerar bytens kamouflage. Komplexa bakgrunder ökar bytets chanser att undgå upptäckt nästan helt oberoende av hur bytena ser ut själva.
– Om en bakgrund består av element med komplexa former, blir det svårare för blåmesarna att hitta kamouflerade byten. Det är viktigt då vi nu har en möjlighet att jämföra riktiga miljöer och utvärdera om dessa skulle uppfattas som komplexa och därmed kunna dra slutsatser om dess påverkan på bytens kamouflage. Överlag tyder mina resultat på en intressant möjlighet där kamouflerade byten kan utveckla beteenden där de genom att välja komplexa bakgrunder kan öka graden av kamouflage och bli ännu svårare att upptäcka, säger Marina Dimitrova och fortsätter:
– Avhandlingen visar att när vi studerar kamouflage och evolution av färgteckning så måste vi också alltid ta hänsyn till den visuella bakgrundens utseende och dess effekt på bytens upptäcktsrisk. Slutsatserna som har dragits i avhandlingen kommer att öka vår förståelse för varför djur ser ut som de gör, och i framtiden kommer att hjälpa andra forskare att lösa gåtan om optimering av färgteckning hos kamouflerade djur.
Avhandlingens namn: Life at stake when playing hide and seek – Concealing effects of prey colouration and visual backgrounds.
Avhandlingen kan laddas ner som pdf på http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-30548
Kontaktinformation
Ytterligare information
Marina Dimitrova, Zoologiska institutionen, Stockholmsuniversitet, mobil 070-77 99 865, tfn arbete 08-164058, e-post marina.dimitrova@zoologi.su.se
För bild på Marina Dimitrova och illustrationer (endast för webb), kontakta Maria Skuldt, e-post maria.skuldt@kommunikation.su.se.
När talare av olika språk möts och försöker kommunicera påverkas de olika involverade språken på olika sätt. Detta kan synas i form av lånord eller det att böjningsmönster eller hela satsstrukturer påverkas. På sikt kan sådana förändringar göra det svårt att avgöra vad som är ursprungligt i ett enskilt språk och vad som beror på språkkontakt. Särskilt problematiskt blir detta när man studerar språk som inte längre talas och som bara finns bevarade i skrift.
Före den romerska expansionen under 300- och 200-talen f.Kr. fanns en stor mängd mycket olika språk på den italiska halvön. I samband med att latinet bredde ut sig som maktspråk gick så gott som alla dessa språk förlorade. Med fokus på kasusgrammatiken visar Karin Tikkanen att den förromerska språkgruppen sabelliska språk har ett gemensamt lingvistiskt ursprung med latinet.
Forskare har länge debatterat hur man bäst bör klassificera det sabelliska språkmaterialet i förhållande till latinet. I de inskrifter som finns bevarade finner man både stora likheter i form av till exempel ord och böjningformer men även stora olikheter. En del forskare hävdar därför att de sabelliska språken och latinet genetiskt sätt är mycket olika och att talarna kommit till halvön vid mycket olika tidpunkter. Likheterna skulle bero på att de olika folken stått i nära kontakt med varandra genom handel och den rituella kulten. Andra anser att språken är närmare besläktade och att de olika folken ursprungligen stått relativt nära varandra, under en stor del av den lingvistiska, och därmed även historiska utvecklingen.
Karin Tikkanens arbete utgör början på en nygenomgång av det sabelliska språkmaterialet. De bäst dokumenterade och mest studera språken i den sabelliska språkgruppen är oskiska, från större delarna av den södra halvön, och umbriska i inskrifter hittade i sydöstra moderna Umbrian. Fokus ligger därför helt naturligt på just dessa språk. Till största delen är avhandlingen en grammatikbok över kasussyntaxen, och avhandlingen blir på så vis en uppdatering av de senaste grammatikorna , från förra sekelskiften. Karin Tikkanen jämför den sabelliska grammatiken med de bättre kända latinska strukturerna, och lägger fram fler bevis för ett närmare gemensamt ursprung för dessa olika språk.
– En sådan förklaring påverkar inte bara uppfattningen av den tidigaste utvecklingen inom latinet, utan kan även kasta ljus över samhällsklimatet på den italiska halvön i tidig historisk tid, säger Karin Tikkanen.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Karin Tikkanen, tel: 018-4717678, e-post: Karin.Tikkanen@lingfil.uu.se
Värphöns och slaktkycklingar har ett stort proteinbehov. För lite protein kan t.ex. leda till att hönsen börjar plocka fjädrar och hacka på varandra. De flesta foderråvaror i dagens fjäderfäfoder har dock inte det proteininnehåll djuren behöver. I konventionell produktion tillsätts syntetiska aminosyror, men enligt reglerna för ekologisk produktion (KRAV) är detta inte tillåtet 1. Fiskmjöl är ett alternativ, men med tanke på utfiskning av våra hav är detta inte långsiktigt hållbart.
Blåmusslor är en proteinkälla som tillgodoser fåglarnas behov, och musslor har goda förutsättningar att bli godkända enligt de ekologiska reglerna. Husdjursagronom Lotta Jönsson har i sitt doktorsarbete vid SLU utvärderat musselmjöl i foder till fjäderfä. Hon har studerat hur musselmjöl påverkar värphönsens och slaktkycklingarnas hälsa, produktion och äggkvalitet.
När musselmjöl ersatte fiskmjöl i fodret visade sig slaktkycklingar växa lika bra och ha lika bra hälsa, och för värphöns upprätthölls äggproduktion, äggkvalitet och djurhälsa. I värphönsförsöken har de fåglar som ätit musselfoder värpt ägg med gulare gula tack vare att musslorna naturligt innehåller färgämnen.
– Musslor i fodret ger inte heller någon bismak till äggen, berättar Lotta Jönsson.
Musselmjöl är enligt Lotta Jönssons avhandling en utmärkt proteinkälla för både värphöns och slaktkyckling. Ökad musselodlingen skulle inte bara ge en bra proteinkälla till våra ekologiskt hållna värphöns och slaktkycklingar, utan skulle också förbättra havsmiljön genom att minska övergödningen 2.
– Med musslor som foderråvara kan vi på sikt äta ägg och kycklingkött och samtidigt rena våra kustvatten! konstaterar hon.
Idag får man använda 10 procent ”konventionella” råvaror i ett ”ekologiskt” foder för att uppfylla djurens proteinbehov, men 2012 träder kravet på 100 procent ekologiskt godkända råvaror i kraft. Försörjningen av fjäderfä med proteinfodermedel kan då bli ett stort problem.
Musselodlingar har en positiv inverkan på kustvattenmiljön genom sin förmåga att filtrera vatten, och därmed minska övergödning av havet. Det är framförallt kväve och fosfor, som läcker ut från jordbruket, som tas upp av musslorna. Till skillnad från i fiskodlingar tillsätts ingen näring till musselodlingar, då musslor använder den näring som redan finns i havet.
Husdjursagronom Lotta Jönsson vid institutionen för husdjurens utfodring och vård, SLU, försvarar sin avhandling med titeln ”Mussel Meal in Poultry Diets – with Focus on Organic Production”. Disputationen avser agronomie doktorsexamen.
Tid: fredagen den 11 december 2009 klockan 09.15
Plats: Loftets hörsal, Ultuna
Opponent: Ass. Prof. Rene Kwakkel, Animal Nutrition Group, Wageningen University, Wageningen, The Netherlands.
Mer information
Lotta Jönsson, 018-67 16 69, 073-040 68 92, Lotta.Jonsson@huv.slu.se
Avhandlingen: Musslor som proteinråvara i ekologisk äggproduktion
Det visar sig att drygt var tionde person som är långvarigt arbetslös och/eller socialbidragsberoende i den tidiga 20-årsåldern även är det tio år senare. En person som är marginaliserad i 20-årsåldern löper 6-7 gånger större risk att också vara det senare i livet jämfört med en jämnårig som fått in en fot på arbetsmarknaden.
– Det är oroväckande siffror med tanke på att dagens ungdomsarbetslöshet riskerar att bli högre än den var på 90-talet, säger Anna Angelin och påpekar att hennes statistik bara är beräknad på ungdomar som gått hela sin grundskoleutbildning i Sverige. Hade man räknat in utlandsfödda som kommit till Sverige efter 7 års ålder skulle siffrorna sett ännu värre ut.
Anna Angelin baserar sin forskning på analys av olika register och enkätundersökningar. Hon har också intervjuat ett stort antal ungdomar som tio år efter 90-talskrisen fortfarande hade försörjningsproblem och är arbetslösa.
Studierna visar tydligt att föräldrarnas utbildnings- och klassbakgrund spelar en stor roll för hur ungdomarna ska klara av att etablera sig på arbetsmarknaden. De unga vuxna som marginaliserats har sämre hälsa, sämre ekonomi och lägre utbildning än den jämnåriga normalpopulationen, ofta har de inte gått färdigt gymnasiet.
I intervjuerna har det kommit fram att det som ungdomarna själva tycker är värst med att vara långtidsmarginaliserad är den skam och förnedring de känner inför situationen.
– Det skiljer sig mot den relativt vanliga uppfattningen om att ungdomar tycker att det mer ok än vuxna att gå på socialbidrag, säger Anna Angelin. De som jag har intervjuat i den här situationen vill absolut jobba och de tycker att arbetslösheten är eländig.
Ett annat stort problem är givetvis fattigdomen och den påfrestning som det innebär att under lång tid leva med begränsade resurser. Eftersom de här personerna ofta kommer från familjer som själva har dålig ekonomi så har de haft svårt att ta sig ur situationer som många andra ungdomar lättare kan fixa med hjälp hemifrån, som exempelvis pengar till körkort för att kunna ta ett visst jobb eller hjälp med en obetald hyra. Det gör att problemen ackumuleras och de får allt svårare att ta sig ur situationen.
– De långtidsarbetslösa känner ofta en betydande maktlöshet och de tycker ofta att kontakterna med socialförvaltningen är kränkande och förnedrande, säger Anna Angelin.
Kontaktinformation
Anna Angelin disputerar den 11 december kl 10.15. Plats Kulturens auditorium i Lund. Avhandlingen ”Den dubbla vanmaktens logik. En studie om långvarig arbetslöshet och socialbidragstagande bland unga vuxna” finns att ladda ner på http://www.lu.se/o.o.i.s?id=12588&postid=1504320
Anna Angelin nås måndagen den 7 dec efter kl 12.00 på telefonnummer 0709 150763 eller 040 150326, eller anna.angelin@soch.lu.se.
Metoden kan också användas i samband med nybyggnationer. Eftersom soptippar, eller deponier, oftast placerats i stadens utkant, händer det inte sällan att växande kommuner vill bygga nya bostäder eller ny infrastruktur på gammal deponimark. Med metoden går det att avgöra om marken kan ge problem med att husen sätter sig eller om hälsofarlig gas riskerar tränga upp ur marken.
– Dessutom skulle deponier också kunna användas för gruvbrytning, eftersom flera är rika på värdefullt, metallrikt skrot. Men i de flesta fall har man väldigt dålig koll på vad som faktiskt ligger i tippen. Tanken är att det med våra metoder ska gå att lokalisera och karaktärisera vilken typ av material som finns i marken, berättar Torleif Dahlin, professor i Teknisk geologi vid Lunds Tekniska Högskola som tillsammans med byggkonsultbolaget Tyréns och NSR, Nordvästra Skånes renhållnings AB, är engagerade i projektet. Mätningarna görs inledningsvis vid NSR:s återvinningsanläggning i Helsingborg, men senare även på andra platser.
En orsak till att det är så svårt att ta hand om soptipparna är, enligt Torleif Dahlin, att avfallet varierar så mycket i innehåll och struktur. Detta leder till att växthusgaserna produceras i varierande mängd och på olika platser i deponin samt transporteras på ett oregelbundet sätt till markytan.
– Men med s k resistivitetsmätningar, som utgår från principen att olika material leder ström olika bra, kan man, i kombination med andra metoder, spåra deponigaser, klargör Virginie Leroux, forskare i teknisk geologi vid LTH. Virginie är ursprungligen från Frankrike, som jämte Sverige är ledande inom området. Intresset för tekniken är stort i hela Europa och i november förra året samlades exempelvis deltagare från 14 länder på Tyréns i Malmö för en workshop om hur man kan använda geofysiska metoder på deponier.
I våras testades den nyutvecklade metoden en första omgång på samma deponi i Helsingborg och på ytterligare två deponier i södra Sverige med lovande resultat. För att få en säkrare tolkning kommer de i Helsingborg också att mäta variationer i fukt och temperaturer samt ta gasprover.
Bara i Sverige finns knappt 200 aktiva deponier och flera tusen gamla soptippar. Aktiva deponier består i regel av restavfall, t ex mat, trä och växtdelar. När sådant här organiskt material i syrefattiga miljöer bryts ner bildas metan, en växthusgas som är 21 gånger kraftigare en koldioxid. Men om metanet istället samlas upp kan den istället användas för att producera el och värme. Överlag tas ungefär hälften av metanet omhand. Med resistivitetsmätningar är målet att nivån kan höjas avsevärt. Dessutom är målet att tekniken kan spåra föroreningar och därmed minska risken för att olika föroreningar läcker ut med lakvatten.
Forskningsprojektet ”MaLaGa – Mapping of Landfill structures and gas migration based on geophysical measurements” finansieras med tre miljoner kronor av Sven Tyréns stiftelse, Avfall Sverige, Svenskt Gastekniskt Center, Nordvästra Skånes Renhållningsverk och Lunds Tekniska Högskola.
För mer information, kontakta Torleif Dahlin, professor i Teknisk geologi, Lunds Tekniska Högskola, tel 046-222 96 58, e-post torleif.dahlin@tg.lth.se; Håkan Rosqvist, forskningschef NSR AB, tel 042-400 13 22, e-post hakan.rosqvist@nsr.se , Mats Svensson, geoteknikchef Tyréns AB tel 042-489 18 20, e-post mats.svensson@tyrens.se
Många unga kvinnor upplever sex som något problematiskt, visar avhandlingen. Nästan 500 tjejer mellan 23 och 29 år fick svara på frågor om sitt sexliv, sina relationer och sin syn på det gynekologiska besöket. Var femte hade nedsatt sexuell lust och tyckte att det var svårt att bli tillfredställd tillsammans med sin partner. Lika många av kvinnorna angav att de hade upplevt sexuellt tvång eller andra övergrepp.
– Många unga kvinnor vet egentligen ganska lite om sin sexualitet. Om man känner sig trygg med sin kropp och förstår hur den fungerar blir det mycket roligare, lättare och mer lustfullt, säger barnmorskan Eva Wendt som skrivit avhandlingen.
Nio av tio unga kvinnor tycker att det är naturligt att få frågor om sexualitet i samband med ett besök hos gynekologen eller barnmorskan, visar undersökningen. De flesta, sju av tio, tycker också att det känns naturligt att då få frågor om sexuella övergrepp.
– Kvinnorna litar på sin läkare och sin barnmorska, de är ju utomstående personer som både har kunskap och tystnadsplikt. Det öppnar för en dialog när personalen ställer frågor och kan hjälpa kvinnan att reflektera och få klarhet över sin egen situation, säger Eva Wendt.
Denna syn delas av barnmorskor, allmänläkare och gynekologer. Ändå är det förhållandevis ovanligt att personal bjuder in kvinnorna till några djupare samtal om sexualitet och relationer. Besöken är istället framförallt medicinskt inriktade. Samtal om sexualitet glöms bort eller hinns inte med.
– Både läkare och barnmorskor beskrev möjligheter att skapa respektfulla möten och stärka kvinnor genom att ge dem kunskap och uppmuntra till en positiv syn på sexualitet. Nu när vi vet att både kvinnor och personal vill samma sak kanske sexualitet och dialogen med patienten kan få mer utrymme vid det gynekologiska besöket, säger Eva Wendt.
Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för medicin.
Avhandlingens titel: Utvecklad dialog om sexuell hälsa med fokus på unga kvinnor – en möjlighet vid det gynekologiska besöket
Avhandlingen försvaras torsdagen den 10 december, klockan 13.00, hörsal 2119, Arvid Wallgrens backe, Hus 2, Göteborg.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Eva Wendt, leg barnmorska, telefon 070-351 00 33, e-post eva.a.wendt@lthalland.se
Handledare:
Professor Bertil Marklund, telefon 0346-562 61, e-post bertil.marklund@lthalland.se
