Under 2000-talet har allt fler landsting och regioner infört så kallad Frisktandvård. Det innebär att patienten tecknar kontrakt med Folktandvården och betalar en fast summa för en specifik tidsperiod. Patienten får sedan den vård som krävs utan någon ytterligare kostnad.

2007 hade 16 av landets totalt 21 landsting och regioner infört systemet och inom en snar framtid kommer det att finnas tillgängligt för alla medborgare. Fram till nu har formerna för systemet skilt sig åt mellan de olika landstingen, men nu pågår ett arbete som syftar till att ta fram en nationell modell.

Det finns motsvarande modeller utomlands, bland annat i Storbritannien som har ett privat system som legat till grund för det som nu införs av Folktandvården.

– Det svenska systemet går att jämföra med de olika försäkringsalternativ som finns på många håll, inte minst i USA, säger Veronica Johansson som undersökt hur tandhälsan påverkas av Frisktandvård jämfört med så kallat Styckepris, det vill säga när patienten betalar för varje enskilt besök.

Materialet utgörs av svar från en enkät som skickades ut 2003 till 2 400 slumpvisutvalda patienter i Folktandvården Värmland. Hälften av dem var anslutna till Frisktandvård, i Värmland kallat Kontraktstandvård, och den andra hälften tillhörde Styckeprisgruppen.

Resultatet visar bland annat att patienterna i Kontraktstandvårdsgruppen är yngre, har högre utbildning, är oftare födda i Sverige och gifta eller sammanboende jämfört med den andra gruppen. Deras upplevda tandhälsa var också bättre jämfört med Styckeprisgruppen.

– Men jag vill poängtera att den upplevda orala hälsan var bra i båda grupperna.

Det finns alltså vissa sociala olikheter mellan de båda grupperna, men det är förvånande nog inte dessa som ligger bakom skillnaderna i upplevd tandhälsa.

– Det finns exempelvis inga skillnader mellan den upplevda orala hälsan och vilken utbildning patienterna har eller hur gamla de är, utan det är troligen själva systemet med Kontraktstandvård som är relaterat till effekten.

Veronica Johansson fann också att ju mer en patient var beredd att betala för sin Kontraktstandvård desto mer uppskattad var tandläkaren.

– Det är väldigt intressant och den slutsats man kan dra av det är att patienterna uppfattar Kontraktstandvård mer som ett ekonomiskt system än ett vårdsystem, säger Veronica Johansson och menar att hennes resultat är positiva för Kontraktstandvården, men att det krävs fler studier i framtiden.

– Vi behöver följa patienterna under en längre tid för att kunna dra några egentliga slutsatser om orsaker och verkan, säger hon.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Veronica Johansson på telefon 040-66 58 641 eller via e-post: veronica.johansson@mah.se

– Med individanpassade implantat minimeras tiden för justering och anpassning av implantaten under själva operationen. Arbete som tidigare gjordes under själva operationen görs nu i förväg i datorn. Detta medför att operationstiden kan minskas. Men även hypoxi-tiden, d.v.s. tiden då transplantatet är utan syretillförsel, minskas för transplantatet genom att det färdigställs innan blodcirkulationen bryts. Med den här typen av digital planering och tillverkningsmetod ser vi även möjligheter att tillverka helt nya typer av implantat och proteser som inte existerar idag, säger Lars-Erik Rännar, som forskar i sportteknologi vid Mittuniversitetet.

I korthet går metoden ut på att i förväg planera komplicerade käkoperationer i datorn. Man utgår från patientens anatomi genom att använda röntgenbilder. Dessa skapar underlag för en tredimensionell digital modell av patienten. Med hjälp av modellen planeras operationen och designen av implantatet och andra hjälpmedel som behövs vid operationen. De digitala modellerna används sedan som underlag för tillverkning av implantatet i Mittuniversitetets världsunika laboratorium för friformsteknik. Tekniken fungerar som en tredimensionell printer där resultatet blir solida detaljer i biokompatibel titan.

– När det gäller medicinska applikationer har vi tidigare arbetat med design- och tillverkningsmetodik för höftimplantat, säger Lars-Erik Rännar. Det speciella med detta projekt är att vi på kort tid har nått fram till en välutvecklad metod som alla inblandade tror har en mycket spännande framtid. Fördelarna är stora för både patienter och vårdgivare.

Projektet ”Tekniska hjälpmedel vid idrottsskador och medicinska tillämpningar” har bl.a. som syfte att utveckla ett nationellt centrum för tillverkning av individanpassade implantat. Projektet är finansierat av Mittuniversitetet och EUs regionala strukturfonder. ”Extra roligt är att denna inriktning faktiskt är sprungen ur vår sportteknologiforskning och vi ser nu stora möjligheter att bredda vår forskningsfinansiering framöver.” säger Mikael Bäckström, projektledare och lektor i Sportteknologi.

Kontaktinformation
Frågor kan ställas till:
Lars-Erik Rännar, Mittuniversitetet, Campus Östersund, 070-675 7995
Jan Hirsch, Akademiska sjukhuset Uppsala, 070-394 8323
Per Dérand, Mälarsjukhuset Eskilstuna, 073-822 8002

De individer som har de, i sammanhanget, bästa egenskaperna kommer att få flest avkomma. Så småningom kan utvecklingen – evolutionen – leda till att nya arter bildas. Ibland begränsas anpassningsförmågan av att egenskaperna varierar ytterst lite mellan individer. Fabrice Eroukhmanoffs avhandlingsarbete visar bland annat vad dessa begränsningar kan betyda för den biologiska mångfalden, och för hur snabbt nya arter kan bildas.

Avhandlingens titel:
The Interplay Between Selection And Constraints On Adaptive Divergence And Phenotypic Evolution.

Ekologiska institutionen, avdelningen för zooekologi, Lunds universitet.

Kontaktinformation
Författare:
Fabrice.Eroukhmanoff@zooekol.lu.se
Handledare:
Erik.Svensson@zooekol.lu.se

Folkmordet i Rwanda 1994 slet sönder och förstörde stora delar av landets sociala, ekonomiska och institutionella grundvalar. Följderna av folkmordet präglar fortfarande det rwandiska samhället och det finns ett desperat behov av att återupprätta relationerna mellan dem som överlevde folkmordet och förövarna, samtidigt som det nu råder en djupare fattigdom.

I sin avhandling konstaterar Ezechiel Sentama att Rwandas kooperativa organisationer kan vara en kanal för att främja den sociala sammanhållningen och underlätta försoningen och återhämtningen efter folkmordet.
– Jag har undersökt vad som händer med relationerna mellan de olika parterna i en konflikt som folkmordet 1994 i Rwanda om de efteråt ingår samma kooperativa organisation, säger Ezechiel Sentama som har genomfört studier av två kooperativ, Abahuzamugambi coffee och Peace basket.

Kamratskap och positiv kommunikation
Studien visar att de två kooperativen spelade en positiv roll för att återupprätta relationerna mellan parter i folkmordet. Det hjälpte dem att övervinna tidigare negativa avhumaniserande relationer och ledde till mindre splittring och färre missförstånd. Enligt Sentama gynnades i stället positiva relationer som kamratskap, positiv kommunikation och god stämning.
Ezechiel Sentama drar slutsatsen att genuina och välfungerande kooperativ kan förväntas spela en positiv roll för att återupprätta relationerna mellan människor och han menar att kooperativa organisationer bör ses som alternativ till andra mekanismer som används i den fredsskapande processen efter en konflikt.

– Det går att återupprätta relationerna mellan olika grupper om de ingår i samma genuina och välfungerande kooperativa organisation, säger Ezechiel Sentama .

Studien baseras på kvalitativa intervjuer med 222 personer (både kooperativmedlemmar och icke-medlemmar) från båda sidorna i konflikten.

Avhandlingens titel: Peacebuilding in Post-Genocide Rwanda. The Role of Cooperatives in the Restoration of Interpersonal Relationships
E-länk: http://gupea.ub.gu.se/dspace/handle/2077/21377
Fakultetsopponentens namn: Dr Nigel Eltringham, University of Sussex, Brighton
Tid och plats för disputation: Onsdagen den 16 december 2009, kl. 14.15, Hörsal 402,
Annedalsseminariet, Seminariegaten 1, Göteborg

Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Ezechiel Sentama, tel 031-7864326,
e-post: ezechiel.sentama@globalstudies.gu.se; esentama@yahoo.fr
Avhandlingen kan beställas hos ewa.sjolin@globalstudies.gu.se, 150 kr plus porto.

Det finns en uppfattning att EU inte fungerar som en enad och stark aktör i kontroversiella frågor. Detta brukar man förklara med att länderna är alltför olika sinsemellan och att de saknar gemensamma värderingar och ett gemensamt språk.
– Gemensamma värderingar är ingen förutsättning för demokrati. Tvärtom, utan värderingsmässiga skillnader skulle det knappast behövas ett offentliga samtal. Vad som krävs för en fungerande demokrati är arenor för politisk debatt, och det finns det, säger Maximilian Conrad.

Maximilian Conrad har analyserat över 600 tyska och svenska pressartiklar ur debatten om EUs konstitutionella fördrag, däribland Lissabonfördraget. Undersökningen visar att dagstidningarna spelar en mycket aktiv roll när det gäller att skapa arenor för det offentliga samtalet: de lyfter in utländska talare och perspektiv och kommenterar aktivt andra länders utspel. Att han valt att fokusera sin undersökning på dagstidningar beror på att tidningarna är det viktigaste forumet för det offentliga samtalet och att det till stor del är dem som sätter dagordningen för den politiska debatten.

När det gäller debatten kring Lissabon-fördraget finns det dock tydliga skillnader på vad vänster- respektive högertidningar väljer att lyfta fram: Medan socialistiska och liberala tidningar fokuserar på grundlagens demokratiska aspekter, så väljer de konservativa tidningarna att rikta in sig på vad processen betyder för nationalstatens självständighet.

– Det är intressant att den gränsöverskridande politiska debatten fungerar även i konservativa tidningar som ofta anser att demokrati bara fungerar inom nationalstaten, säger Maximilian Conrad, och pekar på att det inte bara är inhemska utan kanske framför allt utländska aktörer som citeras på tidningssidorna.

Kontaktinformation
Maximilian Conrad, disputerar den 12 december kl 10.00 i Edens hörsal med avhandlingen ”Mellan kommunikation och gemenskap”. Han nås 0047 98 00 68 86, maximilian.conrad@svet.lu.se

För att undersöka om träning i hög ålder kan förbättra benmassa, gångförmåga, muskelstyrka och balans studerades ett antal äldre kvinnor (medelålder 73 år) som lottades till en träningsgrupp eller kontrollgrupp. Träningsgruppen tränade två gånger i veckan under ett år, medan kontrollgruppen fortsatte leva som vanligt. Vid uppföljningen hade träningsgruppen ökat benmassan i höften samt förbättrat gångförmåga, muskelstyrka och balans i förhållande till kontrollgruppen.

En viktig fråga är om de positiva effekterna håller i sig över tid även om den fysiska aktiviteten minskar. Vid uppföljning av kvinnorna fem år efter avslutad träning hade alla träningseffekter försvunnit. Detta visar att det man vinner genom träning är en färskvara, dvs. att den som vill behålla effekterna måste fortsätta träna.

I avhandlingen studeras också hur fysisk aktivitet påverkar risken att drabbas av frakturer i lårben eller handleder hos kvinnor som är 50 år eller äldre. Resultaten visar att de kvinnor som promenerar till arbetet istället för att åka bil eller buss halverar sin risk att drabbas av handledsbrott. De som är aktiva på fritiden med trädgårdsarbete eller bär- och svampplockning har en minskad risk för lårbensbrott medan snöskottning och dans minskar risken för handledsbrott. I studierna ingår 81 kvinnor som drabbats av lårbensbrott samt 376 kvinnor som brutit handleden. Samtliga hade deltagit i Västerbottens hälsoundersökningar och där besvarat en enkät om deras livsstil, inklusive graden av fysisk aktivitet. De jämfördes med 558 friska kvinnor. Positiv inverkan på muskelstyrka, balans och fallrisk kan tänkas förklara den minskade risken för benbrott hos aktiva kvinnor, liksom en ökad exponering för solljus. D-vitamin, som bildas i huden under solljusets inverkan, är viktigt för skelettets hållfasthet och för muskelstyrka och balans.

Undis Englund är överläkare och doktorand vid Inst. för samhällsmedicin och rehabilitering, geriatrik, och kan där nås på
tel. 090-785 87 58
mobil : 070-226 10 93
e-post undis.englund@germed.umu.se

Fredagen den 18 december 2009 försvarar Undis Englund, Inst. för samhällsmedicin och rehabilitering, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Physical activity, bone density and fragility fractures in women (Fysisk aktivitet, bentäthet och fragilitetsfrakturer hos kvinnor).
Disputationen äger rum kl. 13.00 i Sal B, 9 tr., Tandläkarhögskolan, NUS..
Fakultetsopponent är prof. Karl Obrant, Lunds universitet.

Johan Löfhede sysslar med signalbehandling av biologiska signaler, huvudsakligen EEG (elektroencefalografi, ”hjärnvågor”).  I arbetet som beskrivs i avhandlingen har han testat olika metoder för automatisk klassificering av olika typer av EEG från nyfödda barn. De data som använts i arbetet kommer från tre grupper: friska fullgångna barn, för tidigt födda barn som behandlas för cirkulationsproblem, samt fullgångna barn som drabbats av syrebrist i samband med förlossningen.

– Syftet med automatisk klassificering av de här typerna av signaler är att ta fram metoder som kan användas i ett framtida system för övervakning av hjärnaktiviteten hos nyfödda barn som vårdas på intensivvårdsavdelning. Förhoppningsvis kan de framtagna metoderna, om de kommer att användas inom vården, bidra till bättre vård för nyfödda barn och därigenom minska risken för hjärnskada, förklarar Johan Löfhede.

Johan Löfhede har tidigare studerat medicinteknik på Chalmers varefter han under en period om några månader jobbade med medicinteknik på sjukhus.

– När det för fem år sedan dök upp en doktorandtjänst med inriktning mot signalbehandling inom medicinteknik kändes det som en intressant utmaning.

– Det kommer att kännas mycket bra efter att disputationen är avklarad! Just nu försöker jag bara hinna med allt som ska göras innan dess, samtidigt som jag har en egen nyfödd bebis hemma att ta hand om.

– Jag skulle gärna fortsätta inom medicinteknikområdet, och det finns många idéer inom vår forskargrupp med forskare från bland annat Högskolan i Borås och Sahlgrenska, säger han.

Kontaktinformation
Johan Löfhede, Institutionen Ingenjörshögskolan
E-post: johan.lofhede@hb.se
Telefon: 033-4354630, mobil: 073-9849669

Studien visar att vampyren är ett monster som tillåter både identifikation och distans vilken gör den till en lämplig gestalt för människan att använda när hon skall berätta om sig själv och sin omvärld.

– Genom att studera historiska och kulturella kontexter kan man nå en förståelse för varför vampyren har gestaltats på olika sätt i skilda tider och rum, berättar Anna Höglund.

På samma sätt kan man också betrakta vampyrberättelsen för att förstå den historia och kultur den skapats i. I betraktelsen av vampyrberättelsens historia utifrån ett kulturkritiskt perspektiv framträder ett tydligt mönster.

I alla de skiftande sammanhang där vampyrkaraktären figurerar pågår ett maktspel, ett spel där vampyrkaraktären används strategiskt för att uttrycka politiska åsikter och befästa ideologiska föreställningar. Att ständigt figurera i maktspel på det här sättet är ett primärt särdrag i vampyrberättelsens historia och den samhälleliga turbulensen lämnar avtryck i vampyrberättelsen.

Avhandlingen visar på två viktiga delmoment i tecknandet av vampyrberättelsens historia.

För det första beskriver studien hur vampyrkaraktären och vampyrberättelsen formats till det de är idag. Under perioden transformeras vampyren ifrån folktrons motbjudande gengångare, till en attraktiv adelsman och vidare till en Greve Dracula för att i vår samtid gestaltas som det som i studien benämns som en humanvampyr. En vampyr som står med det ena benet i monstrets värld och det andra i människans.

För det andra förklarar studien varför vampyrkaraktären och vampyrberättelsen formats till det den är idag. Den beskriver de politiska och ideologiska föreställningar som existerar i det samhälle inom vilken vampyrgestalten skapas och som föder olika typer av vampyrer. Om vampyren tidigare i historien främst var ett monster som användes för att gestalta det människan var rädd för, är blodsugaren idag framförallt ett monster som hon identifierar sig med.

Det, hävdar Anna Höglund, beror på att vår samtid i hög grad genomsyras av konsumtionskulturens logik. Människan i konsumtionskulturen lever i en kravfylld tillvaro som påverkar hennes självbild. Typiskt är känslor av otillräcklighet och utanförskap. För vår samtids människa blir vampyren en allierad som erbjuder alternativ och tillgodoser behov som åsidosatts i konsumtionssamhället.

Anna Höglund har sedan 1990 studerat litteraturvetenskap, kulturvetenskap, kultursociologi och sociologi vid Växjö universitet och Lunds universitet. Skräckkulturen och särskilt dess monster och freaks har fascinerat henne sedan barnsben.

Studiet av vampyrer och andra monster har alltid varit och kommer definitivt förbli Höglunds främsta intresse, både som akademiker och privatperson. Just nu arbetar hon som kursutvecklare av en sommarkurs om vampyrer och skräck för det nya Linnéuniversitetet.

Avhandlingen ”Vampyrer. En kulturkritisk studie av den västerländska vampyrberättelsen från 1700-talet till 2000-talet” försvaras fredagen 11 december 2009, kl. 13.00.

Disputationen äger rum i sal Homeros, Växjö universitet.

Fakultetsopponent är professor Yvonne Leffler, Göteborgs universitet.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Anna Höglund, telefon: 073-435 18 69 eller e-post: anna.hoglund@vxu.se

Avhandlingen går att beställa genom vup@vxu.se.

Slutsatserna visar att systemet var initialt effektivt i att mobilisera för en extensiv tillväxt, men att den över tid var inkapabel att tillämpa och implementera teknologi och rationalisering, vilket ledde till slutlig stagnation. Då återstod endast en återgång till mer vittgående tvångsmekanismer, vilket emellertid var politiskt omöjligt att genomföra.

Vidare analyserar Martin Kragh hur förändringar skedde i de politiska och ekonomiska sfärerna, och vilka drivkrafterna var för dessa (t ex förändrat institutionellt ramverk, demografiska förändringar, teknologiska förändringar osv.).

Martin Kragh menar att det finns två anledningar till varför hanvalde att studera rysk ekonomisk historia:

– För det första för att vi vet väldigt lite om landet jämfört med andra stora länder; för det andra för att där finns en enorm mängd olika frågor av allmän karaktär som nya källor från ryska arkiv kan hjälpa oss besvara. För att förstå landet idag måste vi lära oss mycket mer om vilka krafter som format landet och de resultat dessa lett till.

Avhandlingen ”Exit and Voice Dynamics – an empirical study of the Soviet labour market, 1940 -1960s” kan beställas från EFI på EFI.publications@hhs.se.

Kontaktinformation
För ytterligare information eller kommentarer, vänligen kontakta:
Martin Kragh
E-post: martin.kragh@hhs.se
Tel: 08-736 9349

– Skogsägaren kan direkt efter avverkningen få ett preliminärt kvitto på avverkade volymer och deras värde, avverkad areal, medelstam, diameterfördelning, skadefrekvens samt en prognos för eventuellt uttag av skogsbränsle. Det ökar transparensen i virkesaffären, säger Johan J Möller, Skogforsk.

Men det är inte bara vid slutavverkningar som informationen är intressant. Efter en gallring finns goda möjligheter att beräkna grundyteuttag och stickvägsareal. Med information om trädens höjd och ålder kan också ståndortsindex räknas ut för olika delar av beståndet.

De data som skördarna hämtar in lagras i så kallade pri-filer. För att filerna ska kunna hanteras ses nu datasystemen hos SDC och de enskilda företagen över. För full effekt måste också program för att göra beräkningar och presentera informationen tas fram.

– När detta är på plats kommer det troligen att bli en självklarhet att skogsägaren får tillgång till förädlade produktionsdata från skördarna. Det kommer att ses som en del av själva virkesaffären, säger Johan J Möller.

Kontaktinformation
Kontakt
Johan J Möller, Skogforsk. Tel: 018-18 85 66, 070-318 85 66
Anna Franck, pressansvarig. Tel: 018-18 85 88, 076-128 85 88

Många forskningsprojekt har ägnat åtskillig tid åt att förklara hur vanliga människor har kunnat göra sig skyldiga till folkmord i det förgångna. Men få, om ens några, har försökt förklara varför vissa samhällen kunnat motstå våld.

I samband med folkmordet på tutsier i Rwanda 1994 lyckades befolkningen i kommunen Giti stå emot våldet samtidigt som omfattande våldshandlingar ägde rum i en annan kommun, Murambi

– Giti visade sig vara en unik plats i Rwanda och har verkligen lovprisats för det, säger Theogene Bangwanubusa.

I sin avhandling i freds- och konfliktforskning har han identifierat några faktorer som är viktiga för att förklara det folkliga stödet för våldshandlingarna under folkmordet i Rwanda.
Området Buganza ansågs vara kulturellt och socioekonomiskt homogent och många av invånarna talade om en tolerant anda. Detsamma gällde även för de dåvarande kommunerna Giti och Murambi i detta område. Men trots samma historiska bakgrund var reaktionerna på våldet olika i dessa båda kommuner.

Theogene Bangwanubusa anser att det finns empiriskt stöd för att det sker ett samspel mellan det översta ledarskiktet, ledarna på mellannivå och gräsrötterna när det gäller synen på folkmordsvåld.

– Mycket talar för att ledarna på mellannivån utgör den viktigaste katalysatorn för att engagera vanliga människor i både fredliga och våldsamma processer.
Men det krävs även andra förutsättningar, menar han:

– Gräsrötternas uppfattning är av stor betydelse för om våldet ska breda ut sig eller inte.
Bland gräsrötterna i Murambi fanns gemensamma negativa föreställningar om ”den andre” som ledde till att de etniska relationerna polariserades, till ett ”vi” och ”dom”, medan de etniska relationerna i Giti var mer blandade.

Avhandlingens titel: Understanding the Polarization of Responses to Genocidal Violence in Rwanda

E-länk: http://gupea.ub.gu.se/dspace/handle/2077/21470

Fakultetsopponent: Dr Anders Nilsson, Växjö universitet

Disputation: Onsdagen den 16 december 2009, kl. 10.15, Hörsal 402,
Annedalsseminariet, Seminariegaten 1, Göteborg

Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Theogene Bangwanubusa, tel 031-7865913, e-post: theogene.bangwanubusa@globalstudies.gu.se
Avhandlingen kan beställas hos ewa.sjolin@globalstudies.gu.se, 150 kr plus porto.

Att åldrade, skadade och oönskade celler dör är en process som ständigt pågår i kroppen. Denna form av naturlig celldöd kallas apoptos. Normalt kommer döda celler att snabbt ätas upp, fagocyteras, av bl.a. specialiserade celler som makrofager och dendritiska celler. Det här är viktigt eftersom fel i processen kan leda till att de döda cellerna slutligen sprängs och frisätter sitt innehåll, vilket kan reta immunförsvaret och resultera i autoimmuna sjukdomar.

Avhandlingen fokuserar på hur proteiner på apoptotiska cellers yta samspelar med proteiner på fagocyterande celler och hur det styr elimineringen av oönskade celler. Vilka celler som förstörs måste avgöras specifikt och levande celler får naturligtvis inte angripas. Det åstadkoms genom att alla kroppsceller kan signalera om de är levande eller apoptotisk när de kommer i kontakt med en fagocyterande cell. När kontakten uppstår samverkar en mängd proteiner med varandra så att vissa processer stimulerar förtäringen medan andra avstyr den. Den sammantagna effekten av stimulerande och avstyrande signaler avgör om cellen förstörs eller inte.

För att underlätta upptaget av döda celler sker en mängd förändringar av proteinerna på cellytan vid apoptos. Avhandlingen visar bl.a. att proteinet calreticulin ökar i mängd på den apoptotiska cellens yta och stimulerar fagocytosen genom att interagera med LRP1-receptorn på den fagocyterande cellen. Normala levande celler har på sin yta proteinet CD47 som kan binda till den avstyrande SIRPa-receptorn på fagocyterande cellers yta. Ett första antagande var därför att mängden av CD47 skulle minska på den apoptotiska cellen för att stimulera fagocytos, men avhandlingen har snarare visat att CD47:s funktion i det fallet förändras från att avstyra fagocytos till att inte påverka, eller ibland till och med stimulera, förstöringen.

Mer kunskap om de exakta mekanismerna bakom kroppens förstörande av apoptotiska celler kan på sikt leda till förbättrade behandlingsmöjligheter vid exempelvis cancer och autoimmuna sjukdomar.

Anna Nilsson är doktorand vid Inst. för integrativ medicinsk biologi, histologi med cellbiologi, Umeå universitet, och kan där nås på
tel. 090-786 63 15
mobil 070-206 09 44
e-post anna.nilsson@histocel.umu.se

Torsdag 17 december försvarar Anna Nilsson, Inst. för integrativ medicinsk biologi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Mechanisms involved in macrophage phagoticytosis of apoptotic cells (Mekanismer involverade i makrofagers fagocytos av apoptotiska celler).
Disputationen äger rum kl. 09.00 i Sal BiA201, Biologihuset.
Fakultetsopponent är prof. Karl-Eric Magnusson, Linköpings universitet.

Den alpina sporten förknippas med rekreation men ibland också med skador. Avhandlingen studerar och analyserar utvecklingen av skademönstret i skidorterna Hemavan och Tärnaby under 18 år. Syftet har varit att kartlägga varför, vem, när och var hur man skadar sig och att med kunskap söka finna förebyggande åtgärder.

Studien omfattar totalt 3 696 skadade utförsåkare åren 1989–2007. Bland dem utövade 2 090 slalom, 1 401 snowboard, 136 telemarksåkning och 66 ”övriga”. Alla utförsåkare som uppsökte Tärnaby sjukstuga inom två dygn efter en skada inkluderades och blev undersökta av en läkare som diagnostiserade, bedömde allvarlighetsgraden och behandlade skadorna. I fyra delstudier analyseras slalomåkning, telemarksåkning och snowboard och det visar sig då att skador är 2-3 gånger vanligare vid snowboardåkning än i samband med skidåkning. Sammantaget är dock skadefrekvensen i utförsåkning inte högre än vid t.ex. fotboll eller bilkörning.

Slalom är den i särklass med utövade sporten av de tre studerade, mer än 80 %, medan snowbordåkning minskat från 25 % i slutet av 1990-talet till numera ca 14 %. I slalom är knäskador vanligast och de kan ge långvariga symtom och sjukskrivning. Knäskadorna är vanligare hos kvinnor (37 %) än hos män (22 %). Vid telemarksåkning dominerar fotledsskador hos nybörjare följt av knäskador. Snowboardåkaren är i allmänhet en yngre person som skadar armen eller, oftast, handleden. Handledsbrott är en vanlig skada i den sporten. Huvudskada drabbar 12-18 % av utövarna i alla studerade aktiviteter. Användandet av hjälm, som förebygger huvudskador, har ökat snabbt de senaste tio åren och ligger numera på ca 70 % i Tärnaby/Hemavan.

I avhandlingen rekommenderas att knäskador i slalom förebyggs genom bättre kunskap om risker i olika fallsituationer och med riktad information till olika riskgrupper. Snowboardåkare, i synnerhet nybörjare, bör använda handledsskydd. Telemarksåkare bör lägga bort ev. gammal utrustning och använda moderna högskaftade plastskor, som förefaller skydda fotleden. Skidanläggningarna bör ta fullt ansvar för allt preventivt skidsäkerhetsarbete. En säkerhetscertifiering av svenska skidanläggningar bör övervägas. Framtida forskning bör inrikta sig på att utvärdera de föreslagna och andra preventionsstrategierna samt undersöka skademönster hos nya aktiviteter, t.ex. ”fun parks”.

Curt Made är född i Flen och blev leg.läkare i Lund 1970. Han är specialistläkare i allmänmedicin och arbetade 1972–2007 i Tärnaby, Västerbottens län. Han är numera bosatt i Mariehamn, Åland, och arbetar i Nesna, Norge. Han kan nås på mobiltelefon 070-629 30 60,
e-post: curt.made@gmail.com

Fredagen den 11 december 2009 försvarar Curt Made, Inst. för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln An 18 years survey of ski injuries in Swedish Lapland (18 års uppföljning av skidskador i Tärnaby, Sverige).
Disputationen äger rum kl. 13.00 i Vårdvetarhusets aula.
Fakultetsopponent är prof. Bob Johnson, University of Vermont, USA.

Mänskliga ideal präglas vanligtvis av en inneboende tvetydighet: en ideal partner ska vara både snäll och trygg, spännande och utmanande eller den ideala semestern rymmer lugn och avkoppling men samtidigt resor och aktiviteter. Så ser våra ideal vanligtvis ut, komplexa och ambivalenta. Och så ser även partieliters partiledarideal ut.

I sin avhandling vid Statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet, undersöker Jenny Madestam hur medlemmar av partieliten i Socialdemokraterna respektive Folkpartiet föreställer sig en ideal partiledare. Utifrån ett unikt intervjumaterial med partiledare, partisekreterare, gruppledare i riksdagen och ordförande för valberedning, framkommer att de socialdemokratiska partieliterna vill se en ”kompispappa” som partiledare medan folkpartieliterna idealiserar en slags ”ytlig djuping”.

I socialdemokraterna är det huvudsakligen två konflikter som präglar ledaridealet – relationen mellan ledaren och laget, samt partiet kontra regeringen. Ledaren kontra laget handlar om att partiledaren ska vara ledaren med stort L som pekar med hela handen och som är en verklig auktoritet i sitt parti och ses upp till. Laget syftar på motsatsen, föreställningen om ledaren som vilken annan medlem i partiet som helst, som en i laget, en i rörelsen, som inte heller får vara förmer än någon annan.

– Å ena sidan efterfrågas alltså en stark ledare, å andra sidan blir ledarskap något av en anomali i socialdemokratin eftersom alla ska vara jämlikar, ingen får stå längre fram än någon annan och alla ska få vara med, lika mycket, säger Jenny Madestam.

Folkpartieliternas ledarideal präglas huvudsakligen av fyra konflikter nämligen att ledaren ska vara dogmatisk – och pragmatisk, synas (utåt) – och verka (inåt), fokusera på idé (djup) – och person (yta) samt vara fri – och bunden. Å ena sidan eftersöks en partiledare som är principfast och tydlig, å andra sidan en ledare som är intellektuell, som kan förhandla och aldrig låser fast sig själv eller partiet vid principer. Partiledaren ska enbart ägna sig åt att synas i media inför väljarna samtidigt som det viktigaste är att ledaren gör politiska avtryck bakom mediescenen. Å ena sidan är det idéerna som räknas och partiledaren har ingen speciell relevans, å andra sidan är det just ledaren som avgör partiets väl och ve, inte minst hur han eller hon ser ut och är – i TV. Partiledaren vara fri i förhållande till sitt parti, i syfte att vinna val, samtidigt vill och ska medlemmarna få inflytande.

– Föreställningarna om ledarskap förefaller helt oförenliga men samtidigt med detta använder sig partieliterna av en slags bryggor i sin tankevärld som gör att idealen går ihop, trots att de tycks fullständigt motsägelsefulla, säger Jenny Madestam.

I socialdemokratin används ordet ”förankring” som en sådan brygga eller konfliktlösare. En stark ledare som ”förankrar” blir till en följsam ledare för de socialdemokratiska partieliterna. I Folkpartiet görs motsvarande tankemässiga lösning genom resonemang om ”balans” och möjligheten att avsätta en partiledare. Vad som framhålls är hur en partiledare måste hitta en ”balans” mellan de olika (motstridiga) krav som ställs på honom eller henne, men också att den partiledare som inte ”lyckas” kommer att få avgå, den ledare som är för mycket eller för lite av det ena eller andra kommer således att straffa ut sig själv. Med hjälp av den här typen av konfliktlösare i föreställningsvärlden om idealt ledarskap får partieliterna ihop sina motstridiga föreställningar menar Jenny Madestam.

Det finns flera tänkbara förklaringar till varför idealen är ambivalenta. Avhandlingen identifierar faktorer som till exempel partiets tillkomstsätt, dess placering i partisystemet, storlek och ideologi.

– Partiers olika och unika villkor och erfarenheter förefaller således färga av sig på föreställningen om det ideala ledarskapet. Samtidigt med detta är också politikens villkor i sig paradoxala varför det på sätt och vis vore märkligt om idealen vore fullständigt konsistenta, säger Jenny Madestam.

Ett viktigt bidrag med avhandlingen är att visa på partiledarskapets inneboende komplexitet, men också att olika partier brottas med olika konflikter i sina ideal. Dessutom är studien unik.

– Partiledarskap har sällan studerats i svensk politik, än mindre har tidigare belysts hur partieliter själva föreställer sig detta för politiken så centrala fenomen, säger Jenny Madestam.

Avhandlingens titel: ”En kompispappa och en ytlig djuping: Partieliters ambivalenta partiledarideal”

Kontaktinformation
Ytterligare information
Jenny Madestam, Statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet, tfn 08-16 3813, 0736-520725, e-post jenny.madestam@statsvet.su.se.

Porträttbild kan laddas ner via http://www.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=5918&a=68469.

Texter av olika längd, skrivna av samma författare, följer ett alldeles speciellt mönster. Mönstret verkar dessutom vara unikt för varje författare. Ett exempel på en egenskap som följer detta mönster är hur ofta en författare i genomsnitt använder ett visst ord. Sebastian Bernhardsson har sin avhandling analyserat data från ett trettiotal böcker av olika klassiska författare, bland annat Moby Dick av Herman Melville och Sons and lovers av D.H. Lawrence.

– Melville verkar till exempel ha ett betydligt större ordförråd än Lawrence. I Moby Dick använder Melville i genomsnitt varje ord drygt 12 gånger, medan Lawrence i Sons and lovers i genomsnitt använder dem nästan 17 gånger, berättar Sebastian Bernhardsson.

Sebastian Bernhardssons studie visar också att en novell av en författare har samma egenskaper som ett kapitel av samma längd, ur en betydligt längre bok av samma författare. Egenskaperna hos den längre boken är däremot helt annorlunda än hos novellen och det utdragna kapitlet.

– Vi har upptäckt att förekomsten av nya ord i böckerna blir allt färre ju längre böckerna är, även om nya intriger och miljöer införs. Dessutom minskar graden av nya ord på samma sätt för en viss författare oberoende av vilken bok vi undersökt, berättar han.

Det betyder att alla böcker av en viss författare, oavsett längd, kan beskrivas som en del av en mycket längre bok. Som en följd av detta är det nästan som att en författare helt sonika sliter ut en bit text, av en viss längd, ur en stor abstrakt moderbok när han eller hon skriver.

Denna moderbok, kallar forskarna för metabok, och den kan sägas representera en viss författares kompletta verk, som antingen redan är skrivna eller som skulle kunna skrivas. Metaboken blir därför en abstrakt representation av hur en viss författare skriver.

Som fysiker behandlar Sebastian Bernhardsson texterna som ren data. Han letar efter mönster och regler för hur datat uppför sig. Mönster och regler av detta slag kan användas till att utveckla metoder för att bestämma nyckelord i en text, att effektivt komprimera data och även för att ge ökad förståelse om strukturen på vårt språk.

– En skriven text är ett komplext system men samtidigt jordnära och lättförståeligt. Det gör det till ett intressant och roligt system att studera. Det är dock viktigt att komma ihåg att denna sortens forskning inte säger något om själva innehållet i boken eller vad som är bra eller dålig litteratur, säger Sebastian Bernhardsson.

Resultaten som beskrivs ovan publiceras i tidskriften New Journal of Physics torsdagen den 10 december.

Torsdagen den 17 december försvarar Sebastian Bernhardsson, Institutionen för fysik, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Structures in complex systems: Playing dice with networks and books. Svensk titel: Strukturer i komplexa system: Kasta tärning med nätverk och böcker.

Disputationen äger rum kl 13.00 i Sal N360, Naturvetarhuset.

Fakultetsopponent är professor Stefan Bornholdt, institutionen för teoretisk fysik, Bremen universitet, Tyskland.

Läs hela eller delar av avhandlingen på http://umu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:277138

Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta gärna:
Sebastian Bernhardsson
Telefon: 090-786 77 60, 070-2331575
E-post: sebastian.bernhardsson@tp.umu.se
Hemsida: http://www.tp.umu.se/~sebbeb

Blodpropp är en vanlig orsak till hjärtinfarkt och stroke och uppstår genom att blodet koagulerar (levras) och korkar igen blodkärlet. Det är känt att blodproppsbildning involverar ansamling av blodplättar och bildning av så kallade fibrintrådar i kombination med inflammation i blodkärlet, men de molekylära orsakerna är till viss del okända.

En forskargrupp vid Karolinska Institutet har, i samarbete med amerikanska och europeiska forskare, nu upptäckt att polyfosfat spelar en nyckelroll i uppkomsten av både blodpropp och inflammation. Försöken på möss och patienter visar att polyfosfat utsöndras av blodplättar och aktiverar faktor XII, ett protein som forskarna tidigare har visat bidrar till koagulation. Polyfosfat aktiverar också inflammatoriska ämnen och bidrar till läckage i blodkärlet, ett kännetecken för inflammation.

Forskarna visar också att enzymer, fosfataser, som bryter ned polyfosfat hindrar uppkomsten av både blodpropp och inflammation i mössens blodkärl. Fosfataser utgör därför, menar forskarna, en ny sorts behandling mot blodpropp och inflammation.

Publikation: “Platelet Polyphosphates Are Proinflammatory and Procoagulant Mediators In Vivo”, Felicitas Müller, Nicola J. Mutch, Wolfdieter A. Schenk, Stephanie A. Smith, Lucie Esterl, Henri M. Spronk, Stefan Schmidbauer, William A. Gahl, James H. Morrissey, and Thomas Renné, Cell, online 10 december 2009.


För mer information, kontakta:

Thomas Renné, professor
Institutionen för molekylär medicin och kirurgi
Centrum för Molekylär Medicin
Tel: 08 517 73390 eller 070 7730109
E-post: Thomas.Renne@ki.se

Felicitas Müller, doktorand
Institutionen för molekylär medicin och kirurgi
Centrum för Molekylär Medicin
Tel: 08 517 74433 eller 073 5750593
E-post: felicitas.muller@ki.se

Katarina Sternudd, pressekreterare
Tel: 08-524 838 95 (kopplas om till mobil)
E-post: katarina.sternudd@ki.se

Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom utbildning, forskning och information bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se