– Hårda ytor är ofta hårdvaluta i havet och fundamenten kan fungera som konstgjorda rev. Ofta läggs högar av stora stenar runt fundamenten för att förhindra erosion kring dessa och detta förstärker revfunktionen, säger Dan Wilhelmsson.

En stor utbyggnad av havsbaserad vindkraft pågår längs de europeiska kusterna samtidigt som det finns ett ökat intresse i länder som till exempel USA, Kina, Japan och Indien. Vågkraftstekniken utvecklas dessutom i snabb takt. Många tusen vind- och vågkraftverk grupperade i stora parker som var och en täcker flera kvadratkilometer är att vänta. Hur det marina livet kommer att reagera på detta är inte klarlagt, men flera forskningsprojekt pågår kring frågor som effekterna av buller, skuggor, elektromagnetiska fält och förändringar av vattnets rörelse.

Dan Wilhelmsson har i sin avhandling studerat hur själva fundamenten skapar livsmiljöer för fiskar, krabbor, humrar och fastsittande djur och växter. Han visar att vindkraftverk, även utan erosionsskydd, fungerar som rev för bottenlevande fiskar. Områdena runt vindkraftverken hade en högre täthet av fisk än de omgivande bottnarna. Detta trots att de naturliga bottnarna var rika på stenbumlingar och alger. Blåmusslor dominerade på vindkraftverken och verkade ha goda tillväxtförhållanden.

Även vågkraftsfundament, bestående av massiva betongklossar visade sig ansamla fisk och även krabbtaskor. Blåmusslor faller ned från bojarna vid ytan och blir föda för djur på fundamenten och på den omgivande bottnen. Humrar bosätter sig också under fundamenten. I ett storskaligt experiment gjordes hål i fundamenten vilket dramatisk ökade mängden krabbtaskor och hålens placering visade sig också vara viktigt för krabborna.

– Genom vind- och vågkraftparker skulle man kunna skapa stora områden med biologiskt produktiva revstrukturer, som dessutom är skyddade från skadlig bottentrålning. Med en genomtänkt design av fundamenten skulle man kunna gynna och skydda viktiga arter, eller kanske tvärtom minska reveffekterna för att minimera påverkan på ett område, säger Dan Wilhelmsson.

Ökningen av vissa arter kan dock vara negativt för andra arter. Mängden rovdjur på konstgjorda rev kan ibland bli så stor att bytesorganismer, som till exempel sjöpennor, sjöstjärnor och kräftdjur, glesas ut i omgivningarna och vissa arter kan försvinna helt.

Avhandlingens titel
Aspekter på förnyelsebar energi till havs och dess förändring av marina miljöer.

För ytterligare information
Dan Wilhelmsson, Zoologiska Institutionen, tel, 0702-53 53 65 e-post: dan.wilhelmsson@zoologi.su.se

08-16 40 90, press@su.se.

– Med en smart terminalhantering kan man köra fler tågset per vecka och fördela järnvägens höga fasta kostnader på en större volym, säger Johanna Enström, Skogforsk.

Snabb lastning får man genom att placera bränslehögarna nära spåret, koordinera aktiviteterna på terminalområdet så att de inte stör varandra och utveckla ett bra samarbete med järnvägspersonalen.

– Det är också viktigt att fylla tåget maximalt, för att kunna leverera så många megawattimmar som möjligt. Det kan man göra dels genom att skicka så torrt material som möjligt och dels genom att ha noggrann vägning, säger hon.

Att transportera skogsbränslet på järnväg blir lönsamt när avståndet mellan terminal och värmeverk överstiger ca 15 mil.

– Det finns också stora miljömässiga fördelar. Ett tågset med 23 vagnar med flisat skogsbränsle innehåller ca 2,5 GWh. För att transportera denna mängd på väg krävs ca 23 flisbilar med släp, säger Johanna Enström.

Fakta

Prostatacancer är den vanligaste maligna tumörsjukdomen hos svenska män. Varje år diagnostiseras ungefär 9 000 nya tumörer och cirka 2 500 personer dör av sjukdomen. Om tumören har spritt sig och bildat dottertumörer (metastaser) i andra organ finns ingen bot. I dessa fall avlägsnar man manligt könshormon ur kroppen eftersom det annars kan stimulera metastaserna att växa. Denna behandling – kastrering – bromsar och lindrar sjukdomen en tid, men förr eller senare återkommer tumören och metastaserna växer.

Kastreringen, som är den vanligaste behandlingen vid spridd prostatacancer, verkar inte så mycket genom att direkt påverka tumören utan stör istället dess närmaste omgivning och blodkärlen. I avhandlingen undersöks ännu effektivare sätt att svälta ut tumören genom att angripa vävnaderna runt omkring den. Det visar sig att ”pigment epithelium-derived factor” (PEDF), ett protein som normalt finns i frisk prostatavävnad, ofta saknas i prostatatumörer. När proteinet återinförs bromsas tumörens tillväxt bl.a. genom att de blodkärl som försörjer den med näring inte kan växa. Dessutom visas i avhandlingen att ämnen som förhindrar inflammationen runt tumörerna leder till minskad tumörtillväxt.

Tumörceller är beroende av sin omgivning för att kunna växa och sprida sig. Exempelvis måste en tumör stimulera tillväxt av nya blodkärl för att tillgodose det ökade behovet av näring och syre. Tumören måste även på andra sätt få omgivande vävnader, t.ex. immunsystemet, att medverka för att tillväxten ska kunna ske. Nya behandlingar som riktas mot celler i prostatatumörens omgivande vävnad kan därför bromsa tillväxten och därmed bli effektiva mot spridd prostatacancer.

Sofia Halin, som är uppvuxen i Luleå, är doktorand vid Inst. för medicinsk biovetenskap, enheten för patologi, Umeå universitet, och kan nås på
tel. 090-785 15 97,
mobil 070-675 91 19,
e-post sofia.halin@medbio.umu.se

Fredagen den 22 januari försvarar Sofia Halin, Inst. för medicinsk biovetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Targeting the prostate tumor microenvironment and vasculature – The role of castration, tumor-associated macrophages and pigment epithelium-derived factor (Mikromiljö och angiogenes i prostatacancer – effekter av kastration, tumör-associerade makrofager och pigment epithelium-derived factor).
Disputationen äger rum kl. 10.00 i Sal Betula, by. 6M, NUS.
Fakultetsopponent är prof. Carl-Henrik Heldin, Ludwiginstitutet för cancerforskning, Uppsala.

– De som arbetar i vården möter ofta patienter med olika etnisk bakgrund, men vi vet inte om de är tillräckligt empatiska, säger sig Chato Resoal som doktorerat i psykologi vid Linköpings universitet.

Metoder för att mäta grundläggande empati finns sedan tidigare i Sverige, men inte för att mäta empati för människor från andra kulturer, så kallad etnokulturell empati. Nu har Chato Resoal översatt och anpassat en enkät som används i USA till svenska förhållanden. Den mäter den etnokulturella empatin och innehåller frågor om hur man skulle känna, tänka eller reagera inför en viss person eller situation.

När enkäten användes för att jämföra grundempati och etnokulturell empati visade det sig att de överlappar varandra och att äldre personer, kvinnor och personer som vuxit upp i en liten stad var mer empatiska än andra. Tvärtemot vad många tror påverkades inte den etnokulturella förmågan av hur mycket kontakt man hade haft under skoltiden med människor av annan etnisk bakgrund.

I ytterligare en studie undersöktes både grundempati och etnokulturell empati hos 365 studenter som läser till läkare, sjuksköterska, psykolog och socionom i både början och slutet av utbildningen.

Det visade sig att psykolog- och socionomstudenter var mest empatiska, men även de blivande läkarna och sjuksköterskorna hade god empatisk förmåga. Däremot förändrades inte den empatiska förmågan nämnvärt under utbildningen.

– Även om empati inte är något kursmoment och inte heller examineras hade vi väntat oss att studenternas empatisk förmåga skulle bli bättre under utbildningen. Men den påverkades inte utan förblev oförändrad, konstaterar Chato Rasoal.

Disputationen ägde rum den 18 december 2009.

Kontaktinformation
Chato Rasoal
013-286803
chato.rasoal@liu.se

För att en cancertumör ska kunna växa sig större än en ärtas storlek, krävs att cancercellerna stimulerar nybildning av blodkärl som kan förse tumören med syre och näring. Flera cancerläkemedel som hämmar blodkärlsbildning har utvecklats. Effekten av dessa har dock varit begränsad och behovet av bättre läkemedel är fortsatt stort.

De nya resultaten rör en receptor på ytan av blodkärlsceller, kallad ALK1. När forskarna blockerade ALK1 i tumörer i möss hämmades blodkärlsbildningen, varpå tumörerna slutade växa. ALK1-receptorn aktiveras av så kallade TGFß-proteiner, en familj av signalproteiner som är av stor betydelse för kommunikation mellan olika celltyper vid en mängd viktiga processer i kroppen. Studien tyder på att två medlemmar ur TGFß-familjen (TGFß och BMP9) samverkar för att stimulera blodkärlstillväxt i tumören.

ALK1 blockerades dels på genetisk väg, dels genom en läkemedelssubstans som kallas RAP-041.

– Vi tror att RAP-041 skulle kunna användas i kombination med redan godkända läkemedel mot blodkärlsbildning för att uppnå maximal effekt, säger docent Kristian Pietras som har lett studien.

Kliniska studier av ACE-041, den humana motsvarigheten till RAP-041, har påbörjats i USA av det företag som har patent på substansen. Studierna ska bland annat söka svar på vilka tumörtyper som är mest känsliga för ALK1-blockering.

Publikation: “Genetic and Pharmacological Targeting of Activin Receptor-like Kinase 1 Impairs Tumor Growth and Angiogenesis”, Sara Cunha, Evangelia Pardali, Midory Thorikay, Charlotte Anderberg, Lukas Hawinkels, Marie-José Goumans, Jasbir Seehra, Carl-Henrik Heldin, Peterten Dijke, Kristian Pietras, The Journal of Experimental Medicine, online 11 January 2010.


För mer information, kontakta:

Kristian Pietras, docent i tumörbiologi
Institutionen för medicinsk biokemi och biofysik
Tel: 070 920 97 09
E-post: Kristian.Pietras@ki.se

Sara Cunha, doktorand
Institutionen för medicinsk biokemi och biofysik
Tel: 073 672 55 75
E-post: Sara.Cunha@ki.se

Katarina Sternudd, pressekreterare
Tel: 08-524 838 95
E-post: Katarina.sternudd@ki.se

Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom utbildning och forskning bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Det är också Karolinska Institutet som årligen utser pristagaren av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se

Kronisk lymfatisk leukemi (KLL) är den vanligaste formen av leukemi hos vuxna i västvärlden. Man vet sedan tidigare att det finns en stark ärftlig risk att utveckla KLL, men de bakomliggande genetiska anlagen har hittills varit okända. Nu har professor Richard Rosenquist Brandell och forskaren Mahmoud Mansouri vid institutionen för genetik och patologi vid Uppsala universitet i samarbete med forskargrupper från England och Spanien funnit ett samband mellan ett antal vanligt förekommande genetiska varianter, så kallade SNPs (single nucleotide polymorphisms), i arvsmassan och genetisk sårbarhet för att utveckla KLL. Även forskare vid Karolinska Institutet och Lunds universitet har deltagit i studien, vars svenska del koordinerats från Uppsala.

Forskarna har studerat 2503 KLL-patienter och 5789 friska personer, samtliga av europeiskt ursprung. Studien är gjord med hjälp av bland annat modern array-teknologi, där man kan studera cirka 300 000 SNPs samtidigt. Forskarna fann en koppling till KLL i fyra olika regioner i arvsmassan, och har även kunnat visa att risken för sjukdomen ökar ju fler genetiska riskvarianter patienten har.

– Våra resultat visar att det finns ett antal lågriskvarianter i arvsmassan som bidrar till utvecklingen av KLL. Det är troligt att det finns ett stort antal sådana varianter som fortfarande är okända, säger Richard Rosenquist Brandell.

– Det ska bli intressant att studera hur dessa varianter är fördelade hos andra folkgrupper, med tanke på att KLL är ovanlig till exempel i Asien, säger Mahmoud Mansouri.

Läs artikeln i nätupplagan av Nature Genetics: http://www.nature.com/ng/journal/vaop/ncurrent/abs/ng.510.html

I en annan studie, som publiceras i tidskriften Blood den 14 januari men som redan nu finns tillgänglig online, har Richard Rosenquist Brandells forskargrupp funnit en ny mekanism för hur KLL uppkommer och utvecklas, något som på sikt kan leda till förbättrade behandlingsmetoder.

Under senare år har forskare kartlagt DNA-förändringar som kan kopplas till bättre eller sämre prognos vid KLL. Det kan handla om genetiska förändringar i DNA-sekvensen, men även om så kallade epigenetiska modifieringar som påverkar om en gen är aktiv eller inte. En vanlig epigenetisk modifiering är så kallad metylering – inaktiva gener har en hög grad av metylering medan aktiva gener är ometylerade. I den aktuella studien har forskarna för först gången identifierat gener som har olika grad av metylering i prover från tre grupper av KLL-patienter, en grupp med bättre prognos och två grupper med sämre prognos.

– Vi har identifierat ett stort antal gener som skiljer sig i metyleringsgrad mellan de olika prognosgrupperna. Många av dessa gener är inblandade i viktiga cellulära funktioner, som ifall de inte fungerar normalt skulle kunna påverka sjukdomsutvecklingen, säger Meena Kanduri, en av forskarna i gruppen.

Till skillnad mot genetiska förändringar är epigenetiska modifieringar möjliga att rätta till. När proverna behandlades med substanser som förhindrar metylering kunde forskarna återaktivera de gener som tidigare varit inaktiva.

– Våra resultat visar på en ny möjlighet till behandling, där man genom att förhindra metyleringen skulle kunna aktivera gener med en tumördämpande funktion. Metyleringsmönstret för olika klasser av gener har även gett oss ny kunskap om cellulära funktioner som har betydelse för sjukdomsförloppet, något som också kan bidra till utvecklingen av nya behandlingsmetoder, säger Meena Kanduri.

Läs artikeln i nätupplagan av tidskriften Blood: http://bloodjournal.hematologylibrary.org/cgi/content/abstract/blood-2009-07-232868v1

Kontaktinformation
Kontaktpersoner:

Nature Genetics-artikeln: Richard Rosenquist Brandell, 018-611 59 47, 070-625 33 84, e-post: richard.rosenquist@genpat.uu.se eller Mahmoud Mansouri, 018-611 0255, e-post: mahmoud.mansouri@genpat.uu.se

Blood-artikeln: Richard Rosenquist Brandell, 018-611 59 47, 070-625 33 84, e-post: richard.rosenquist@genpat.uu.se eller Meena Kanduri (på engelska), 018-611 0253, meena.kanduri@genpat.uu.se

Rymdsonden Rosetta sändes upp för snart sex år sedan av ESA (European Space Agency). Sonden är på väg till kometen Churyumov-Gerasimenko och skall komma fram på hösten 2014 efter mer än tio års resa genom rymden. Ombord finns ett högteknologiskt kamerasystem, OSIRIS, som kan ta både oerhört skarpa bilder av ytan på himlakroppar och mycket känsliga panoramabilder av kometers slöjor av gas och stoft. I kamerateamet deltar Uppsalaastronomerna Hans Rickman och Björn Davidsson.

Den 5 september 2008 passerade Rosetta nära intill den lilla asteroiden (2867) Steins som håller till i den inre delen av asteroidbältet strax bortom Mars bana. Eftersom bara en handfull asteroider har utforskats på nära håll med rymdsonder tidigare var detta ett gyllene tillfälle för OSIRIS-teamet.

– Det är så få asteroider som blivit undersökta att varje ny blir en mycket viktig pusselbit för vår förståelse av asteroider och vårt solsystem. Bilderna av Steins blev en bonus för missionen, förklarar Björn Davidsson.

Asteroiderna är ovärderliga vittnen till vad som har hänt i vårt solsystem sedan hundratals miljoner eller rentav miljarder år tillbaka. De består av material som formades när solsystemet var nyfött och planeterna ännu inte hade hunnit bildas. I själva verket är det byggmaterialet till jordklotet som visar sig när man studerar asteroider.

– När man undersöker en liten asteroid som Steins, är det viktigt att förstå dess historia för att tolka det man ser på rätt sätt. Det kan till exempel handla om asteroidens form, antalet kratrar samt vilka mineral och bergarter den består av. Detta kan bara undersökas genom att flyga till den och ta närbilder. Desto fler asteroider som kan utforskas, desto mer kan vi lära oss om de stora dragen i asteroidbältets historia och ytterst om hur jorden, Mars och Venus kom till, berättar Hans Rickman.

Steins storlek är unik i jämförelse med andra asteroider som flugits förbi. Den har en diameter på ungefär fem kilometer. Andra undersökta asteroider har varit mycket mindre eller mycket större.

Formen och ytan hos Steins är också annorlunda än hos tidigare undersökta asteroider och detta har väckt frågor hos forskarna. Själva asteroiden är formad som en slipad diamant. Och varför det finns så få små kratrar på Steins? Uppenbarligen har de små kratrarna ”suddats ut” genom någon geologisk process. Forskarna tror det rör sig om ”markskred”. Men eftersom en liten asteroid inte har någon geologisk aktivitet som jordklotet har, så uppkommer frågan vad som kan orsaka sådana skred.

Här kommer forskarna med en hypotes. Asteroider utsätts för ett vridmoment genom den värmestrålning de utsänder, olika mycket i olika riktningar. Detta har fått namnet YORP-effekten efter initialerna hos fyra forskare som har studerat den. Den lite märkliga formen hos Steins antyder att YORP kan ha spelat en roll.

– Den har börjat snurra så snabbt att den har ändrat sin form, förklarar Björn Davidsson.

Den snabba rotationen kan då få sten och grus på ytan nära polerna att vandra mot ekvatorn, det vill säga markskred i stor skala, och asteroiden omformas till den diamantform vi ser hos Steins.

Steins ålder förefaller vara några hundra miljoner år eller eventuellt uppemot en miljard år. Det ser man genom att räkna kratrarna på Steins yta och jämföra dessa med hur ofta asteroiden kan förväntats ha kolliderat med mindre himlakroppar. Steins är alltså betydligt yngre än solsystemet (vars ålder är 4,6 miljarder år), även om dess material är urgammalt. Den är alltså ett kollisionsfragment, och den kan förväntas överleva i ytterligare någon miljard år, innan den till slut slås sönder i småbitar.

Den största kratern på Steins ligger vid sydpolen och mäter ca 2,1 kilometer i diameter. Den visar att Steins har utsatts för en fruktansvärd kollision men har överlevt. Ifall Steins vore en kompakt stenklump, skulle energin i denna kollision troligen ha krossat den fullständigt. OSIRIS-teamets tolkning är därför att Steins är en redan uppkrossad ”stenhög” i likhet med vad man tror att de flesta asteroider är.

Vad Steins består av och var den kommer ifrån är forskarna inte helt säkra på, men asteroider av detta slag är ofta rika på järnfattiga silikater som enstatit. Man har sett att den är mycket ljust färgad. Detta är typiskt för asteroider i den inre delen av asteroidbältet, så Steins är knappast någon ”invandrare” från någon annan del av solsystemet.

En möjlighet är att Steins består av myriader av små korn som kondenserade ur den skiva av gas som omgav solen när den bildades, den så kallade solnebulosan. I så fall är materialet inte bara urgammalt utan även en opåverkad relik ifrån solsystemets första början. Men det kan också röra sig om en omstöpt variant av samma material, som har värmts upp och delvis smälts till magma.

I så fall kommer nog Steins från en ganska stor moderasteroid som smälte tidigt i solsystemets historia och senare stelnade och slogs sönder.

Kontaktinformation
För mer information kontakta:

Björn Davidsson, tel: (arbetet) 018-4715970, (mobil) 073-6451869, (privat) 018-255469

Hans Rickman, tel: (arbetet) +48-(0)22-3816335, (mobil) +48-(0)722-399330,
(privat) +48-(0)22-4028142

Det är numera välkänt att sjöar avger betydande mängder av koldioxid till atmosfären. Sjöarna kryllar nämligen av bakterier och de livnär sig på organiskt kol som spolas ut ifrån omgivande marker via regn- och smältvatten. När bakterierna bryter ned kolet frigörs koldioxid, men samtidigt produceras också bakterieceller som fungerar som föda till djurplankton.

Martin Berggren har i sitt avhandlingsarbete undersökt sjöar och strömmande vatten i närheten av Umeå. Dessa vatten är starkt dominerade av kolföreningar från land. Resultaten visar att det organiska materialet från alla prover hade en likartad förmåga att bidra till koldioxidproduktion. Däremot växte bakterierna bäst på färskt organiskt material och på ämnen med låg molekylvikt.

– När det organiska materialet åldrades minskade förmågan att bidra till bakterietillväxt dramatiskt. Däremot påverkades inte koldioxidproduktionen, berättar Martin Berggren.  

Traditionellt sett har myrmarker ansetts vara viktiga för flödet av organiskt material ifrån land till vatten. Detta eftersom myrmarkerna ger ifrån sig höga koncentrationer av humusämnen, som är brunfärgade komplexa föreningar av växtrester. Avhandlingen visar dock att bakterietillväxten kan vara som högst i vatten som rinner från barrskogsområden, där koncentrationerna av små enkla föreningar, såsom kolhydrater och aminosyror, är högre.

– Mina resultat tyder på att de vattenlevande bakteriernas utsläpp av koldioxid ökar med den totala mängden organiskt kol som når sjön, oavsett om kolet kommer ifrån skogs- eller myrmarker. Däremot växer bakterierna bäst i vatten som mottar färska kolföreningar ifrån skogsområden, säger Martin Berggren.

Detta kan ge effekter på födovävarna i sjöarnas ekosystem. En hög bakterieproduktion i nordliga skogssjöar kan ge ett viktigt näringstillskott till bakterieätande djurplankton, som i sin tur äts upp av större djurplankton och av fisk.

Martin Berggren är född i Åmål 1981 och uppvuxen i Säffle. Efter att ha utexaminerats 2005 från Mittuniversitetet i Sundsvall/Östersund med dubbel magisterexamen (biologi och miljövetenskap) fortsatte han med forskarstudier inom naturgeografi vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet. Direkt efter disputationen är en tjänsteresa till Montréal (Kanada) planerad, där Martin även har för avsikt att fortsätta med postdoktorala studier.

Fredagen den 15 januari 2010 försvarar Martin Berggren, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”Bacterial use of allochthonous organic carbon for respiration and growth in boreal freshwater systems”.

Svensk titel: Bakteriers utnyttjande av alloktont organiskt kol för respiration och tillväxt i boreala sötvattenssystem.

Disputationen äger rum kl 10.00 i Stora Hörsalen, KBC.

Fakultetsopponent är professor Michael L. Pace, Department of Environmental Sciences, University of Virginia, USA.

Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta gärna:
Martin Berggren, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap
Telefon: 090-786 7857
E-post: martin.berggren@emg.umu.se

I en snabbt föränderlig och allt mer sammankoppad värld är mental hälsa och välbefinnande bland ungdomar i puberteten en av de viktiga forskningsfrågorna. Det har hittills gjorts få studier bland japanska ungdomar som publicerats i internationella tidskrifter. Målen med Saori Nishikawas avhandlingsarbete har varit:

• att göra en jämförelse av självuppfattningen mellan japanska och svenska ungdomar

• att studera föräldrarnas uppfostrans påverkan på ungdomarnas självuppfattning och mentala hälsoproblem bland japanska ungdomar

• att undersöka hur anknytning (till vänner) och självuppfattning bidrar till de mentala hälsoproblem som beskrivs av japanska ungdomar

• att göra en jämförelse av mentala hälsoproblem och självrapporterad duglighet och förmåga bland ungdomar i Grekland, Japan, Ryssland och Sverige. Ett instrument som ofta används internationellt för självrapportering och självskattning, syndromskalor, användes för att göra detta.

Delstudie 1 visar att japanska studenter rapporterar en mindre positiv självuppfattning än sina svenska motsvarigheter. Resultatet diskuteras utifrån annorlunda svarssätt och större anspråkslöshet i den japanska kulturen. Delstudie 2 visar att dåligt fungerande uppfostran och osäker anknytning till vänner är kopplat till negativ självbild och fler mentala hälsoproblem. Skillnader i inverkan på mentala hälsoproblem från förhållanden förälder – ungdom beroende på förälderns och ungdomens kön kunde också påvisas.

Delstudie 3 visar att självuppfattningen har en medierande roll i att påverka förhållandena mellan hur ungdomarna knyter an till andra och hur de internaliserar problem. Delstudie 4 tyder på relativt små skillnader länderna emellan vad gäller syndromskalorna. Japanska och svenska ungdomar tenderar att få lägre poäng på syndromskalorna jämfört med sina ryska och grekiska motsvarigheter. Några kulturspecifika syndrom kunde identifieras.

Fredag 15 januari försvarar Saori Nishikawa, Inst. för klinisk vetenskap, enheterna för psykiatri, medicinsk psykologi och barn- och ungdomspsykiatri, Umeå universitet sin avhandling med titeln Japanese adolescents’ self-concept and well-being in comparison with other countries.
Disputationen äger rum klockan 9.00 i psykiatriska klinikens föreläsningssal A, by. 23, NUS. Fakultetsopponent är professor Martin Eisemann, Universitetet i Tromsö, Norge.

Avhandlingen är elektroniskt publicerad, se
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-30324

Kontaktinformation
Saori Nishikawa är doktorand vid Inst. för klinisk vetenskap, enheterna för psykiatri, medicinsk psykologi och barn- och ungdomspsykiatri. Hon nås på telefon 090-785 64 93, mobiltelefon 076-104 50 59 eller e-post saori.nishikawa@psychiat.umu.se.

Traditionella fönster är byggnadens svagaste länk då de släpper ut värme under vintern och släpper in stora mängder solenergi under sommaren. Smarta fönster kan regleras mellan ett mörkt och ett ljust tillstånd för att variera insläppet av solenergi och dagsljus i byggnader. Detta innebär att smarta fönster har potential att spara energi i våra byggnader genom att minimera övervärmning på sommaren och maximera insläpp av solvärme på vintern. Idag används ca 40 procent av all energi för att värma eller kyla byggnader.

Det är känt sedan tidigare att smarta fönster kan reducera energibehovet kraftigt i byggnader. En avgörande faktor för hur mycket energi som kan sparas med smarta fönster är hur styrningen av fönstret sker. I denna avhandling har ett verktyg för simulering av energiflöden genom fönster, WinSel, vidareutvecklats så att programmet kan simulera smarta fönster med olika kontrollstrategier.

Kontrollstrategier som implementerats är antingen enkla strategier där dagsljusnivån får styra det smarta fönstret på liknande sätt som markiser ofta styrs idag. Även mer avancerade kontrollstrategier med närvarostyrning har studerats. Ett kontrollsystem som bygger på närvarostyrning har potentialen att reglera fönstren efter ljusbehov när någon är i lokalen och efter energibehov när ingen är där.

Simuleringarna i denna avhandling visar på potentialen till energibesparingar med smarta fönster, samt vikten av ett väl fungerande kontrollsystem. Kontrollsystemet kan fungera som länken mellan goda energiegenskaper och visuella egenskaper. I avhandlingen har även optisk karakterisering och antireflexbehandling av glas och plaster ingått som viktiga komponenter för att studera möjligheter till ytterligare energibesparing i byggnader.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Andreas Jonsson, tel: 018-490 12 15, 0736-75 25 20,
e-post: andreas.jonsson@angstrom.uu.se

När biltillverkaren Toyota för några år sedan ville hitta nya vägar för att utveckla vissa säkerhetsaspekter hos bilmodellerna började de leta inom området biomimetik, eller bioinspiration som det också kallas. Bioinspiration handlar om att konstruera tekniska lösningar med naturen som förebild, det vill säga att härma lösningar som naturen själv uppfunnit med hjälp av evolutionens drivkraft. Det var då som Toyota kom i kontakt med professor Eric Warrants forskning på nattaktiva insekter.

– Exempelvis finns det mycket att lära av nattaktiva dyngbaggar som lever i komockor, säger Eric Warrant.

Eric Warrant och hans kollegor vid Biologiska institutionen på Lunds universitet bedriver världsledande synforskning. Eric Warrant har under cirka 25 år intresserat sig för ögats funktion hos olika djurarter, särskilt med inriktning på mörkerseende. Bland annat har han studerat nattaktiva skalbaggar, bin och nattfjärilar.

Skalbaggar, bin och nattfjärilar har sammansatta ögon med många linser som tillsammans skapar de enskilda bilderna i djurets öga. De ljuskänsliga cellerna i ögats näthinna har en förmåga att utnyttja ljus även i ljusfattiga miljöer. När nattens mörker kommer börjar de ljuskänsliga cellerna samarbeta på ett sätt som gör näthinnans funktion flexibel. Exempelvis kan en viss del av näthinnan i ett givet ögonblick registrera detaljer i en blomma medan andra delar av samma näthinna samtidigt sonderar terrängen vad gäller eventuella rörelser i mörkret.

Tillsammans med matematikforskarna Henrik Malm och Magnus Oscarsson från Lunds universitet samt ingenjörer från Toyota har Eric Warrant nu omvandlat insekternas finurliga mörkerseende till matematiska algoritmer som ligger till grund för det digitala bildskapandet i en helt ny typ av mörkerkamera.

– Algoritmerna som vi tog fram härmar ögats sätt att förbättra synintrycket i svagt ljus, säger Henrik Malm som har lett det matematiska arbetet.

Den färgseende nattkameran testas nu på Toyotas utvecklingsavdelning i Bryssel. Lundaforskarnas projekt och samarbete med Toyota uppmärksammas i nästa nummer av den internationella tidskriften New Scientist.

För mer information, kontakta:

Eric Warrant, professor vid Biologiska institutionen, Lunds universitet
Eric.Warrant@cob.lu.se, tel +61 429 470693 (nås kl 08.00-12.00 svensk tid)

Henrik Malm, matematikforskare, Lunds universitet
Henrik.Malm@cob.lu.se, tel 046-2229340, 070-4567673

Magnus Oskarsson, universitetslektor i matematik, Lunds universitet
Magnus.Oskarsson@math.lth.se, tel 046-2228538

Fotnot:
Ett annat exempel på bioinspiration som har fått en tillämpning i samhället är lotusblommans blad, vars yta får vattendroppar att pärla sig och rinna av. Forskningen kring lotusbladens ytstruktur ligger bakom konstruktionen av självtvättande fönster.

När man jämför idrottsprestationer mellan kvinnor och män riskerar man att förstora könsskillnaderna, vilket i sin tur kan rättfärdiga en snedfördelning av resurser. En mer jämställd idrott kan utvecklas om könsjämförelserna tar hänsyn till viktiga faktorer som påverkar prestationerna. I det perspektivet mäter och analyserar avhandlingen faktiska skillnader i prestationer mellan manliga och kvinnliga spelare.

I delstudierna granskas olika aspekter på ishockey genom allt från spelarintervjuer och fysiologiska tester på is till en biomekanisk analys av ishockeyklubbor. Kvinnliga ishockeyspelare delar den vanliga uppfattningen om vad som är manligt och kvinnligt, men ser sig själva som undantag från denna bild. Både dam- och herrspelare är medvetna om de stora skillnaderna i förutsättningar mellan dam- och herrhockey när det gäller historia, ekonomi m.m. Herrhockeyn anses bättre och det används som förklaring till den ojämställda fördelningen av resurser mellan dam- och herrlag. Att herrhockeyn anses bättre gör också att förväntningarna på omgivningen är lägre hos de kvinnliga spelarna.

Rent fysiskt är herrhockeyspelare i allmänhet större, starkare och har högre syreupptagningsförmåga än damhockeyspelare. Skillnaderna minskade eller försvann emellertid om resultaten sattes i relation till fettfri kroppsmassa, dvs. det finns ingen könsskillnad i förmågan att producera kraft eller ta upp syre räknat per kilo muskler. Trots det var samtliga män i studien snabbare på skridskorna än den snabbaste kvinnan. Det här beror delvis på att skridskoåkning är en viktbärande aktivitet och att kvinnor har en lägre andel av sin kroppsvikt i form av muskler. Hos kvinnorna var åkhastigheten direkt relaterad till styrka och kondition, men ett sådant samband saknades hos männen. Förklaringen ligger delvis att variationen i träningsgrad var större bland de kvinnliga spelarna och att vissa av dem var fysiskt sämre tränade.

Dåligt anpassad utrustning är en annan faktor som kan påverka prestationen. När man minskade styvheten i klubban och använde en lättare puck kunde nio av tio damhockeyspelare öka puckhastigheten vid slagskott.

Kajsa Gilenstam kommer ursprungligen från Lycksele och har arbetat som sjukgymnast i Sunne, Vilhelmina och Umeå. Hon är doktorand vid enheten för idrottsmedicin och kan nås på
tel. 070-214 73 22
e-post kajsa.gilenstam@idrott.umu.se

Fredagen den 8 januari 2010 försvarar Kajsa Gilenstam, Inst. för kirurgisk och perioperativ vetenskap, idrottsmedicin, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Gender and physiology in ice hockey – a multidimensional study (Genus och fysiologi i ishockey – en multidimensionell studie).
Disputationen äger rum kl. 09.00 i Sal Betula, by. 6M, NUS.
Fakultetsopponent är doc. Carl Johan Sundberg, Karolinska Institutet.

Mediatorkomplexet upptäcktes ursprungligen i jästarten Saccharomyces cerevisiae och har därefter visat sig vara nödvändigt för reglering av transkription, den process där cellkärnans DNA översätts till RNA. RNA transporteras sedan ut ur kärnan för att översättas till proteiner, en process som kallas translation. Mediatorkomplexet (mediatorn) stimulerar basal transkription och fungerar som en brygga genom att transportera signaler som reglerartranskriptionen till RNA-polymeras II, det enzym som utför själva översättningen. Mediatorn består av 21 subenheter som kan indelas i tre separata delar – huvud, mitt och svans.

Trots den oerhörda utvecklingen hittills för att kartlägga mediatorn, både funktionellt och strukturellt, är vår förståelse av många aspekter av komplexet fortfarande inte stor. Syftet med Zaki Shaikhibrahims avhandling är att öka kunskaperna om mediatorn genom att studera veckningen av olika subenheter, deras interaktioner och hur det påverkar hopsättningen av komplexet.

I den första studien framställer forskargruppen en temperaturkänslig med21-mutant av Saccharomyces cerevisiae som används för att identifiera gener som i höga koncentrationer kan minska mutationsfrekvensen. Bland de 10 gener som identifieras visar sig de tydligaste effekterna i Med7 och Med10, som kodar för subenheter i mediatorkomplexet. Zaki Shaikhibrahim använder även 2-hybridexperiment och immunoutfällning för att studera interaktioner mellan proteinerna Med21, Med4, Med7 och Med10, som alla återfinns i mediatorkomplexets mittersta del och är livsnödvändiga.

I den andra studien utökar gruppen sina studier av interaktioner mellan proteiner till en annan del av mediatorkomplexet. Det gör de genom att studera vecknings- och sammansättningsprocessen hos tre av de subenheter som utgör mediatorns huvud: Med8, Med18 och Med20. Med hjälp av renade proteiner och en kombination av flera olika metoder visar forskargruppen att dessa subenheter är ömsesidigt beroende av varandra för att kunna veckas rätt och därmed inta sin rätta form.

Zaki Shaikhibrahim, som är engelskspråkig, befinner sig för närvarande i Tyskland där han kan nås på
tel. 0049 (0) 157 84 41 20 94,
e-post zaki.ibrahim@medchem.umu.se.
Han är tillbaka i Umeå fredag 8 januari, och nås då antingen genom e-postadressen ovan eller via handledaren Stefan Björklund,
tel. 090-786 67 88, mobil ?070-216 28 90

Tisdag 12 januari försvarar Zaki Shaikhibrahim, Inst. för medicinsk kemi och biofysik, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Dynamics of protein folding and subunit interactions in assembly of the yeast mediator complex.
Disputationen äger rum klockan 10.00 i hörsal KB3B1, KBC-huset. Fakultetsopponent är professor Bengt-Harald Jonsson, Linköpings universitet.

– Vi har skrivit den här boken för att visa hur gränsöverskridande miljöproblem hanteras. Eftersom miljöproblemen har blivit alltmer komplicerade är det viktigt att skapa bättre kunskap om vilken roll nationalstat, vetenskap, miljöorganisationer och medborgare har när man ska försöka åtgärda problemen, säger Rolf Lidskog, som liksom Ylva Uggla tillhör Centrum för urbana och regionala studier (CURES) vid Örebro universitet.

Bokens tredje författare, Linda Soneryd, arbetar på SCORE – Stockholms centrum för forskning om offentlig sektor.

De fyra fallstudier som boken bygger på analyserar regleringen av risker inom områdena mobiltelefoni och strålskydd, oljeskyddet av Östersjön, anpassning till ett förändrat klimat, och försöksodlingar av genmodifierade grödor. Gemensamt för dem alla är att det råder osäkerhet, eller till och med oenighet, om riskernas karaktär, samtidigt som det finns ambitioner att skapa en effektiv riskreglering.

– Genom våra fallstudier visar vi hur regler skapas och omformuleras i en pågående process där många olika aktörer deltar på olika sätt. Det visar sig nämligen att det inte är givet på förhand vilka aktörer som kommer att vara centrala i processen, berättar Ylva Uggla.

En övergripande fråga är hur olika aktörer försöker definiera och avgränsa problemet för att göra det möjligt att hantera. En risk som författarna pekar på är att detta kan leda till ett ”tunnelseende”, som begränsar debatten. Vissa aspekter betonas, medan andra lika relevanta aspekter hamnar i skymundan.

– I de studerade fallen var det möjligheterna att hantera oönskade konsekvenser av en viss verksamhet som stod i centrum. Men därigenom fick frågorna ett ganska snävt fokus, och det gavs mycket lite utrymme till bredare frågor, till exempel den reglerade verksamhetens berättigande, säger Ylva Uggla.

De tre forskarna har också undersökt olika strategier för att hantera osäkerhet runt riskerna med en verksamhet. Genom att definiera kunskapsosäkerhet som en kunskapslucka blir den mer hanterbar och kan åtgärdas med hjälp av vetenskapen. Då kan försiktighetsprincipen användas för att skjuta upp avgörandet av svårhanterliga problem, genom att hänvisa till framtida forskning, men även för att legitimera mer långtgående reglering, för ”säkerhets skull”.

De tre författarna hoppas att boken Transboundary Risk Governance, som ges ut av förlaget Earthscan, kommer att vara till nytta för alla som är intresserade av miljöfrågor.

– Inte minst de som funderar på hur samhället kan hantera de riktigt svåra, gränsöverskridande, miljöproblemen, säger Rolf Lidskog.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Rolf Lidskog, 019-30 32 72 eller 070-64 72 301, eller Ylva Uggla 019-30 32 71.

LiU-forskarnas resultat publiceras i den ansedda tidskriften Plant Cell.

Kloroplasterna är de kemiska fabriker inne i cellerna där fotosyntesen sker. Det gröna klorofyllet är fästat vid långa membransystem, tylakoider, som för att få plats inuti kloroplasten bildar strukturer som kan liknas vid staplar av mynt. Dessa så kallade grana är föränderliga vilket medger att fotosyntesen kan fungera effektivt även när klimatet varierar.

Men hur växterna reglerar denna membranstruktur, hur den bibehålls och vad som avgör storleken har hittills varit okänt.

Professor Alexander V. Vener och hans forskargrupp vid Avdelningen för cellbiologi visar nu att det är en specifik proteinmodifiering, fosforylering, som ligger bakom dynamiken. Fosforylering som innebär att en eller flera fosfatgrupper binds till proteinet är den vanligaste formen av intern signalering i alla organismer.

Som modellväxt har forskarna använt backtrav (Arabidopsis thaliana). En muterad variant som saknar de enzym som sätter igång fosforyleringen, kinaser, har jämförts med den vilda typen av samma växtart. När enzymet inte var verksamt bildade den muterade växten abnormt stora staplar av grana. Dynamiken i membranen upphörde och nödvändiga adapteringsprocesser påverkades.

Detta förklarar resultaten av tidigare forskning där plantor av den muterade backtraven producerat 41 procent färre frön än plantor av den normala växttypen.

Slutsatsen av studien som genomförts i samarbete med kolleger i Genève, Schweiz, är att fosforylering av membranproteiner påverkar den makroskopiska strukturen hos fotosyntesmembran, vilket tillåter växter att anpassa sig till olika klimatförhållanden.

Kontaktinformation
Kontakt:
Alexander V. Vener, professor i cellbiologi, 013-224050, alexander.vener@liu.se
Rikard Fristedt, doktorand i medicinsk cellbiologi, 013-225133, 073-9047374, rikard.fristedt@liu.se

Resultaten publiceras i tidskriften Swedish Dental Journal. I studien undersöktes 500 slumpvis valda ungdomar i Västra Götaland (Fyrbodal och Skaraborg).

– I genomsnitt hade ungdomarna bakteriebeläggningar på hälften av alla sina tandytor, vilket är alldeles för mycket. Sju av åtta ungdomar hade mer plack än de nivåer som anses vara okej, säger doktoranden Jessica Skoog Ericsson.

Även tandköttsinflammation var vanligt som en följd av den dåliga munhygienen. Sammantaget kan detta öka risken för framtida tandproblem och för att utveckla tandlossning.

Studien visar att en stor majoritet av ungdomarna, 76 procent, borstar sina tänder minst två gånger om dagen. Fyra procent av ungdomarna använder också tandtråd dagligen, men lika många rengör inte sina tänder alls vissa dagar.

– Visst kan det vara så att en del friserar sanningen och säger att de borstar sina tänder oftare än de faktiskt gör, men det finns andra studier som visat att ungdomar överlag borstar sina tänder ofta. Antagligen beror den dåliga munhygienen på att de inte borstar tillräckligt väl och inte använder tandtråd, säger Kajsa Henning Abrahamsson, universitetslektor i odontologi vid Sahlgrenska akademin.

Munhygienen var något sämre bland killarna i studien, jämfört med tjejerna. Ungdomarna från Skaraborg hade i genomsnitt mindre plack och tandköttsinflammation än ungdomarna i Fyrbodal. Socioekonomiska faktorer, baserat på ett index för den klinik ungdomarna tillhörde i regionen, spelade däremot ingen roll för ungdomarnas munhygien.

Detta är inte den första vetenskapliga studien som visat på dålig munhälsa bland svenska ungdomar.

– Det är bedrövligt att så många av ungdomarna har så dålig munhygien trots stora satsningar på information och förebyggande insatser. Nu behöver vi som arbetar i tandvården fundera över varför vi inte når ungdomarna bättre, säger Kajsa Henning Abrahamsson.

Tidskrift: Swedish Dental Journal
Artikelns titel: Periodontal health status in Swedish adolescents: an epidemiological, cross-sectional study

Författare: Jessica S Ericsson, Kajsa H Abrahamsson, Anna-Lena Östberg, Maj-Karin Hellström, Kerstin Jönsson och Jan L Wennström

Swed Dent J 2009; 33: 131-139

Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Kajsa Henning Abrahamsson, universitetslektor, telefon 031-786 3711, 031-786 3788, 0738-526683, e-post Kajsa.Henning.Abrahamsson@sahlgrenska.gu.se