Att samhället behöver en hållbar energiutveckling är de flesta av oss överens om. Men när vindkraftparker eller kraftledningar uppförs i vår närmiljö är vi inte lika positiva.

Björn Ekelund har i sin forskning studerat hur planering, stadsbyggnad och arkitektur kan skapa en bättre överensstämmelse mellan samhällets idé om hållbar utveckling och allmänhetens attityd till hållbara energianläggningar. Genom ett annat utförande och placering kan en mer positiv upplevelse av energianläggningarna uppnås.

– Ska vi fullfölja idén om hållbar energi är mötet mellan teknik och människa oundvikligt och det kommer att få synliga effekter i vår närmiljö. Då krävs att människors upplevelse av hållbara energianläggningar också uppfattas på samma sätt som hållbar utveckling i stort, konstaterar han.

I avhandlingen beskrivs och analyseras hållbar utveckling utgående från arkitektens kunnande om samspelet mellan människa och byggd miljö.

Björn Ekelund är först ut att disputera i det nya ämnesområdet Arkitektur på Luleå tekniska universitet där huvudinriktningen är planering och byggande i krävande klimat.

Att språket är juristens främsta arbetsredskap är något som jurister själva ofta betonar. Under utbildningen grundlägger blivande jurister sitt sätt att hantera detta redskap. Ett intresse av att veta mer om språkbruket i ett sammanhang där språket står i centrum ligger bakom Ann Blückerts avhandling ”Juridiska – ett nytt språk? En studie av juridikstudenters språkliga inskolning”. Hennes bakgrund som lärare och studievägledare har bidragit till intresset för studenters skrivande.

Ann Blückerts huvudsakliga syfte är att undersöka vilka språknormer som förmedlas till studenterna genom lärarnas kommentarer till studenternas texter och genom olika former av skrivhandledning. I avhandlingen, som nyligen försvarades vid Uppsala universitet, analyserar hon lärarkommentarer till texter skrivna under det första året av juridikutbildningen vid Uppsala universitet.

I början av utbildningen fokuseras lärarnas textkommentarer till stor del på språket. Kommentarer till ordval och stil dominerar på den första terminen. Studenterna måste lära sig att undvika ett alltför vardagligt och ett alltför tillkrånglat språk.

– I utbildningen möter de en form av dubbla budskap. Lärarna förmedlar budskapet ”skriv enkelt!”, men i kurslitteraturen möter studenterna ibland en komplicerad meningsbyggnad, säger Ann Blückert.

De nya juridikstudenterna får höra att juridisk svenska är ”ett helt nytt språk”. Mycket av det som lärarna markerar i studenternas texter gäller avvikelser från skriftspråksnormer i allmänspråket. Så är exempelvis oftast fallet när grammatiska och syntaktiska språkstrukturer aktualiseras i lärarkommentarerna.

– Budskapet att juridisk svenska är ett nytt språk är därför knappast befogat. Däremot behöver studenterna förutom termkunskap tillägna sig stilistisk och pragmatisk medvetenhet. Det innebär bland annat medvetenhet om vikten av precision i ordvalet – att väga varje ord på guldvåg – för att undvika formuleringar som inte anses passa in i den så kallade juridiska tonen, säger Ann Blückert.

Den undervisningspraktik som juridikstudenternas skrivande är infogat i innebär bland annat att studenternas texter av rättviseskäl bedöms anonymt. Det medför att det inte finns så stor möjlighet för en student att resonera om texten med den lärare som kommenterat och bedömt den. Det är då viktigt att lärarnas textkommentarer utformas så att de berör även mer komplexa aspekter av studenternas språkanvändning.

De skriftliga kommentarerna är dock ofta kortfattade, och utrymmet för problematisering av språknormer och textmönster blir då begränsat. Därigenom minskar lärarnas och utbildningens möjligheter att bidra till en fördjupad språklig medvetenhet hos juridikstudenterna. Hos en del lärare i studien återfinns längre, resonerande kommentarer. För andra lärare kan arbetssituationen försvåra möjligheten att ge annat än kortfattade språkliga kommentarer som ordval eller syftning.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Ann Blückert, tel: 018-471 1083, e-post: ann.blyckert@nordiska.uu.se

— Kärlekens och relationernas betydelse har på olika sätt lyfts fram av såväl filosofer som forskare inom olika områden. De konstaterar samstämmigt att människan har en strävan efter att etablera och bevara nära relationer, att bli sedd och helst också älskad, säger Lena Wiklund Gustin, lektor i vårdvetenskap vid Mälardalens högskola, och ansvarig för ett projekt som knyter an till detta ur ett vårdvetenskapligt perspektiv.

Forskningsprojektet, som avslutas nu i vår, inriktar sig på så kallade mångsökare inom primärvården, det vill säga personer som ofta söker vård vid hälsocentraler. Lena Wiklund Gustin beskriver hur dessa patienter redan tidigt i livet fått lära sig att de måste vara ”friska och duktiga” för att känna sig älskade och uppskattade. Att bli sjuk upplevs som ett hot mot gemenskapen med andra människor.

— När en person med den typen av erfarenheter upplever olika symtom väcker det tankar som ”Tänk om jag blir sjuk? Tänk om jag kommer att ligga andra till last? Tänk om jag blir ensam?”. Dessa tankar väcker i sin tur rädsla som gör att man söker vård, säger Lena.

En av de intervjuade i studien berättar:

”För kommer jag hit så har jag ont. Jag kommer inte hit för att jag tycker att det är kul att betala vårdavgift och träffa en läkare och prata lite med. Det behovet har jag inte så. Utan det är ju något som är galet som jag vill ha reda på. Men oftast så får man ju inget svar.”

Personerna som intervjuats är alla mycket tydliga med att de inte söker vård för att de är ensamma eller vill bli sjukskrivna, utan för att de vill bli botade så att de kan fortsätta arbeta. Men patienterna upplever att vårdpersonalen tror att de är ute efter sjukskrivning, något som kan väcka både ilska och skamkänslor hos dem.

Om patienterna istället känner sig sedda och accepterade som de är har de också lättare att ta till sig de råd som ges om hur de på bästa sätt ska sköta sin hälsa, menar Lena Wiklund Gustin.

— Samtidigt som studien visar att längtan efter kärlek och gemenskap är en stark drivkraft påtalar den också vikten av ett gott och kärleksfullt bemötande inom vården, sammanfattar hon.

Kontaktinformation
Lena Wiklund Gustin, tfn 021-10 73 32, e-post lena.wiklund@mdh.se

Bilden av den samiska tron och verklighetsuppfattningen har i hög grad präglats av ett utifrånperspektiv. Eftersom den ursprungliga kulturen är oral, det vill säga saknar skrift, finns det inga egna skrifter som förklarar tro och rit. De texter som finns är präglade av kyrkostatens religiösa perspektiv.

De sjuttiotal bevarade trummorna och de bilder som finns på dem är den enda egna ursprungliga religionsurkunden. Då det saknas förklarande skrift är tolkning av dessa bilder svår men betraktade ur ett ekologiskt perspektiv framträder en dynamiskt medveten relation mellan det mänskliga samhället och dess föreställningar och miljön.

— Den samiska kulturen sågs länge som magins, trolldomens och det hedniska djävulsskapets värsta hemvist. Samernas trumma sågs som det främsta magiska hjälpmedlet och beslagtogs och förstördes, berättar Rolf Christoffersson.

Samerna ansågs också vara omusikaliska. Deras sång, jojken, förknippades med trolldom och sågs därför som olämplig i kyrkan. Trumman har ända till idag inte betraktats som ett musikinstrument utan endast ett magiskt ljudverktyg. Modern forskning om ursprungsfolkens musik ger dock den mycket dynamiska nutida samiska musiken en egen autentisk bakgrund. Rolf Christoffersson menar i sin avhandling att den samiska trumman måste erkännas som musikinstrument.

— Om vår strävan för mänskliga rättigheter, religions- och tankefrihet skall vara trovärdigt måste vi städa i vårt eget hus. Även vår svenska stat har varit så sammanlänkad med religion att kravet på religiös tro och rit från och med reformationen varit mycket noga preciserat. Den som inte anpassade sig kunde fängslas, fråntas sina ägodelar och även dömas till döden, säger Rolf Christoffersson.

Han menar att denna föreställning om en enhetskultur fortfarande lever kvar i dag i en otidsenlig och omöjlig sammanblandning av stat och religion. Bland annat återfinns denna föreställning i grundlagens, successionsordningens, föreskrift att Sveriges kung måste vara lutheran.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Rolf Christoffersson, tel. 018-30 10 88 eller 070-345 37 02

— Det är ju så, ju högre upp man kommer, desto mer intresserad är man av forskning för annars står man inte ut att vara kvar här. Dom som brinner för forskning dom har ju svårt att förstå att en yngre person inte gör det.

Så säger en av de forskarstuderande som Mårten Mårtensson intervjuat för sin avhandling om doktoranden och forskningsmiljön. Avhandlingen bygger på tre studier: en observationsstudie, en enkät och en intervjustudie. Intresset för området väcktes när Mårten Mårtensson för några år sedan var anställd på KTH för att arbeta med ledarutvecklingen där. Under loppet av två år hoppade tolv doktorander av sin forskarutbildning vid en av institutionerna. Varför gjorde de det? De hade satsat på en utbildning som skulle ge dem en bra framtid och institutionen var beroende av dem för sina forskningsuppdrag.

Mårten Mårtensson menar att det finns en klyfta mellan många doktoranders livssyn och värderingar och den kultur som präglar forskningsmiljön.

— Det är tydligt att klyftan väcker frågor. Två tredjedelar av doktoranderna funderar varje dag eller varje vecka på sådana livsfrågor som handlar om vad som är viktigt i livet eller vad som är rätt och orätt i deras ställningstaganden, säger han.

Avhandlingen visar också att doktorandernas tilltro till vetenskapens möjligheter att förklara det som idag verkar oförklarligt är stor. Nästan nio av tio har det synsättet. Däremot menar de att vetenskapen knappast ger några svar på frågor om meningen med livet. Den livsfrågan är särskilt viktig för den fjärdedel av doktoranderna som med avhandlingens faktaspråk är ”avbrytarbenägna”, alltså de doktorander som har funderat på att hoppa av sin utbildning. I den gruppen är åtta av tio inte nöjda med handledningen. Framtiden som forskare ser oviss ut. Man är tveksam till nyttan med det man gör och man funderar ofta på livsfrågor.

Mårten Mårtensson har i arbetet med sin avhandling sökt svaren på vad det är som skiljer de här doktorandernas synsätt från de värderingar som präglar deras forskningsmiljöer. Vad det är som gör att unga och medelålders människor säger: ”Skulle jag kunna vrida klockan tillbaka, så skulle jag aldrig hoppa på det här tåget igen.”

En doktorand uttrycker saken så här: ”Vi sjuttiotalister prioriterar mer familjen. Vi tycker inte att jobbet är det viktigaste. Så känner jag att det är bland folk i min ålder på institutionen också”.

Avhandlingen visar bland annat är att det i en ung och medelålders generation forskare finns åtskilliga personer som prioriterar ”mjuka” livsvärden kontra det ”tidspoliseri” som de upplever att de möter i forskningsmiljön. För att bli accepterad där ska man ”producera mycket, vara positiv och engagerad, inte ifrågasätta så mycket utan gärna göra som man blir tillsagd”.

— Även om det här inte är hela bilden av förhållandet mellan doktorander och forskningsmiljöer – det finns också en nyfikenhet och forskningslust som inte viker för några hinder – ger avhandlingen ändå en tankeställare om en livssyn som det är nödvändigt för handledare och institutioner att veta något om och kunna hantera, säger Mårten Mårtensson.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Mårten Mårtensson, tel: 08-560 233 25, 08-560 233 35 eller 070-529 1935, e-post: marten.martensson@teol.uu.se

– August Strindberg själv beskrev ofta hur han drabbades av ett slags feber, när han skrev. Trots att han kunde sträva efter att följa en plan flödade inte sällan orden bortom hans kontroll. Men forskare övertolkar Strindbergs nycker i jakten på underliggande betydelser i stället för att inse att den ryckiga rörligheten är verket.

Erik van Ooijen hävdar att forskare ser det som ett vetenskapligt resultat att kunna beskriva verket som en enhetlig helhet i stället för att ta hänsyn till att August Strindberg ibland inte använder inslag för dess symboliska mening utan för att de skapar en särskild rytm eller stämning.

– Spekulativa tolkningar har fått stå oemotsagda och därmed kunnat upprepas av samma forskare i årtionden. Det är lite oroande ur vetenskaplig synpunkt att direkta felaktigheter inte kommenteras av senare forskare.

– August Strindberg sade själv att dikten växer fram som ett mögel ur författarens hjärna. Det kan låta negativt, men man kan också se det som något positivt som växer fram när man inte lägger märke till det. Det har vitalitet.

Erik van Ooijens forskning visar hur det mirakulösa föds ur det oförutsägbara hos August Strindberg. Författaren kastar in tankar, ändrar karaktärer och byter riktning utan förklaring. Det ger hans dramatik ett nyckfullt liv och rörelse.

– Därför ska inte allt tolkas som om det har en särskild betydelse utifrån en bestämd plan utan det ska ges utrymme för händelser som utvecklas enligt nyckfulla mönster.

Örebroforskaren bejakar nyckfullheten och slumpen i sina tolkningar av August Strindbergs kammarspel. I sin doktorsavhandling försöker han beskriva principer för skapande och konstnärlig sammansättning bortom det planmässiga eller formfulländade. Verken betraktas i termer av rörelser, intensitet och hastigheter.

– För August Strindberg är universum i sig både det Oändliga Sammanhanget men också den Stora Oredan. I ett sådant universum bär inte allt på bestämda betydelser. Allting utvecklas enligt August Strindberg i ett nät som en oändlig serie ”likgiltiga förändringar”, fram och tillbaka, enligt oförutsägbara principer. Jag har denna syn på universum i åtanke när jag tolkar hans litteratur.

Kontaktinformation
För mer information kontakta: Erik van Ooijen mobil 073-7590715, erik.van-ooijen@oru.se

– Lärarens insatser är avgörande för att skapa en positiv inlärningsmiljö som är bra för både språkutvecklingen och läsningen, säger Ulla Damber som nyligen doktorerat i pedagogik vid Linköpings universitet.

Hennes avhandling handlar om hur faktorer bortom socioekonomisk bakgrund och språkbakgrund påverkar svenska barns läsutveckling.

En av avhandlingens studier undersöker åtta klasser i årskurs tre med exceptionellt bra resultat i läsning. Eleverna bodde i ett förortsområde med låga inkomster och utbildningsnivåer. De flesta hade svenska som andra språk.

– Inkomst och utbildningsnivå har stor betydelse för skolresultaten, men de här klasserna trotsade alla odds. Jag ville veta hur det gick till, säger Ulla Damber.

Det visade sig att lärarna hade en gedigen lärarkunskap och många pedagogiska metoder i sin verktygslåda. Både lärare och elever hade en positiv inställning till skolan och arbetet skedde både individualiserat och med klassen som grupp. Standardiserade tester användes inte och även barn med annat modersmål än svenska fick möjlighet att utvecklas och lyckas.

– Pedagogiken var framtidsorienterad och fokuserade inte på barnens brister eller orsaker till tidigare misslyckanden. Man arbetade tillsammans med andra för att klara av det man inte kunde göra på egen hand.

Ulla Damber menar att det har med synen på utbildning och skolsituation att göra. Problemen knöts inte i första hand till individen. Man såg att det kunde finnas hinder i omgivningen.
Några av eleverna intervjuades om de första skolåren när de blivit högskolestuderande. De berättar att de blev sedda, kände att lärarna trodde på dem och upplevde att de fick lyckas. De fick ett intresse för läsning, läste mycket och utvecklade på så sätt sitt språk.

– En positiv inlärningsmiljö handlar om mänskliga möten, om lärarnas förhållningssätt och att barnen blir sedda, konstaterar Ulla Damber.

Avhandlingen heter Reading for Life. Three studies of Swedish Students’ Literacy Development.
Disputationen ägde rum den 28 januari 2010.

Kontaktinformation
Kontakt:
Ulla Damber
0611-86136, 070-2466596

En av målkonflikterna är den mellan regeringens mål att öka antalet doktorander och en förbättrad anställningssituation för doktoranden.

— Den typ av finansiering som reformen förordar är dyr för fakulteter och institutioner vilket kan leda till att färre personer kan antas till utbildningen. Men finansieringen ger samtidigt doktoranden ett bättre socialt skyddsnät, säger Jennie Haraldsson vid institutionen för arbetsvetenskap.

En annan målkonflikt riskerar att uppkomma mellan det minskade antalet doktorander och institutionens behov av att doktoranderna undervisar på grundutbildningsnivå.

— När doktoranderna blir färre riskerar de som finns att få en större undervisningsbörda, vilket kan få konsekvenser för avhandlingsarbetet.

En tredje  målkonflikt eller paradox rör synen på forskarutbildningen som antingen en utbildning, ett arbete eller ett kall. I reformen förstärks utbildningens arbetsrättsliga karaktär samtidigt som reformen framhåller att det handlar om en utbildning. Hur ansvariga på institutionsnivå ser på forskarutbildningen får konsekvenser för både hur utbildningen organiseras och för den enskilde doktoranden.

En fjärde målkonflikt, som inte är lika klart kopplat till reformen, gäller synen på hur akademin som helhet ska styras. Här ställs den kollegiala styrningen mot en mer professionell styrning.

I vissa fall är regeringens styrning konkret, som genom förändringar i högskoleförordningen. I andra fall är styrningen mer indirekt, som genom att framhålla vissa fakultetsområden som goda exempel medan andra framhålls som syndabockar. Det övergripande målet med reformen är att effektivisera utbildningen och argumenten som används bygger i stor utsträckning på nationalekonomiska begrepp som sätter ”utbud” och ”efterfrågan” i centrum. Doktoranden framstår som en vara likt många andra varor.

På institutionsnivå framkommer ofta en ambivalent inställning till den politiska styrningen av forskarutbildningen. I vissa fall uppfattas styrningen vara för hård, i andra efterfrågas mer struktur. Den ambivalensen återfinns även i förhållande till användningen av de individuella studieplanerna. Studieplanerna uppfattas bland annat som ett verktyg för att planera, följa upp och kontrollera doktorandens arbete, men också som ett sätt att identifiera eventuella problem. Men bara för att de skrivs betyder det inte att studieplanerna kommer till användning

Forskning och forskarutbildning har en framskjuten plats i samhällsdebatten. Men det är sällsynt med granskningar av forskarutbildning på organisationsnivå. Ännu mer sällsynt är en granskning av styrningen av forskarutbildningen, vilket dock Jennie Haraldsson nu gör i sin avhandling.

Kontaktinformation
Jennie Haraldsson lägger fram sin avhandling ’”Det ska ju vara lite äventyr” – styrning av svensk forskarutbildning utifrån reformen 1998’ vid Utbildningsvetenskapliga fakulteten, Göteborgs universitet.
Tid: Fredagen den 12 februari kl. 09.15. Plats: Sal 10 universitetets huvudbyggnad, Vasaparken, Göteborg
För mer information, kontakta Jennie Haraldsson, jennie.haraldsson@gu.se, 031-786 64 44, 0704-225616

Annika Rudman har studerat förhållandet mellan lagstiftning, sedvanerätt och möjligheten till utveckling i relation till svarta kvinnors äganderätt och de jordreformer som genomförts i Sydafrika sedan 1994.

– De värderingar som styr den sydafrikanska jordreformen handlar både om rätten till jämställdhet mellan kvinnor och män och förbud mot diskriminering baserat på ras, men det ska samtidigt balanseras mot den lokala sedvanerätten och det traditionella ledarskap som är knutet till denna. Varje reform måste därför ta hänsyn till att det kan uppstå konflikter mellan de olika värdesystemen, säger Annika Rudman, som doktorerar i freds- och utvecklingsforskning vid Göteborgs universitet.

Den förändringsprocess som idag äger rum i Sydafrika sker inom det nya officiella juridiska ramverket som betonar jämställdhet och pluralism.
– Jag har med utgångspunkt i den nya konstitutionen som trädde i kraft 1997 undersökt sedvanerättens funktion och status inom den sydafrikanska jordreformen och försökt uppmärksamma de juridiska problem som många svarta kvinnor i Sydafrika tvingas hantera när de försöker få tillgång till jord genom det nya systemet, säger Annika Rudman.

I sin avhandling pekar hon på farorna med att bygga nya äganderättsstrukturer kring de sedvanerättsliga och ofta patriarkala strukturerna.
– Det traditionella ledarskapet i Sydafrika har en framträdande roll att spela i kampen för att öka respekten för jämlikhet mellan kvinnor och män, särskilt på landsbygden, säger Annika Rudman.

I studien föreslås därför att nationella riktlinjer presenteras för hur det traditionella ledarskapet i Sydafrika kan närma sig och implementera jämställdhet i relation till de sedvanerättsliga principerna som styr jordägandet i många av Sydafrikas olika kulturella grupper.
– Dessa förslag bygger på den idé som lanserats av den sydafrikanska konstitutionella domstolen, att det är det traditionella ledarskapet som bör vara drivande i frågan om utvecklingen av sedvanerätten i linje med de krav på jämställdhet som finns i konstitutionen, säger Annika Rudman.
Utöver den juridiska analysen så placerar avhandlingen Sydafrikas jordreform i ett utvecklingssammanhang och studerar möjligheten att genom ett skydd av kvinnors rättigheter hjälpa till att minska den ökande av fattigdomen bland kvinnor i Sydafrika, vilken på senare tid har förvärrats genom spridningen av HIV/Aids. Materialet till avhandlingen är insamlat under sammanlagt 3 års fältarbete i olika delar av Sydafrika.

Avhandlingens titel: Equality before custom? A study of property rights of previously disadvantaged women under land reform and communal tenure in post-apartheid South Africa.
E-länk: http://hdl.handle.net/2077/21378
Fakultetsopponentens namn: Professor Sia Spiliopoulou Åkermark, Ålands fredsinstitut, Mariehamn
Tid och plats för disputation: Fredagen den 12:e februari 2010, kl. 13.00, sal 302, Annedalsseminariet, Campus Linné, Göteborg.

Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Annika Rudman, tel +27 76 4477066 (bost.), +27 21 8083191 (arb.), e-post: arudman@sun.ac.za
Avhandlingen kan beställas hos Ewa Sjölin, ewa.sjolin@globalsltudies.gu.se för 150 kr plus porto.