Hög konsumtion av alkohol är på flera sätt mer riskfyllt för kvinnor än för män. De fysiologiska effekterna kommer snabbare för kvinnor beroende på att vissa delar av ämnesomsättningen och fördelningen vätska/fett är annorlunda jämfört med män. Tidigare forskning visar också att kvinnor lyckas bättre i behandling om de får hjälp på en mottagning som är speciellt anpassad till kvinnor.
Psykologen Christina Scheffel Birath har i sin doktorsavhandling undersökt vad som kännetecknar kvinnor som sökt hjälp på kvinnomottagning för alkoholproblem och vilken utsträckning behandlingen är framgångsrik.
Avhandlingen visar bland annat att de flesta kvinnor som söker hjälp för egna alkoholproblem har växt upp med minst en förälder som hade missbruksproblem och att deras eget drickande hade utvecklats sedan tonåren. Nästan samtliga hade relativt allvarliga alkoholproblem som kunde diagnostiseras som alkoholberoende.
I en delstudie fick 134 kvinnor som sökt hjälp för alkoholproblem svara på formulär om självskattad hälsa och personlighetsdrag. Resultaten visar att en del av kvinnorna hade sämre psykologisk hälsa och vissa avvikande personlighetsdrag (mer av ångest, stresskänslighet, bitterhet och misstro) jämfört med normalbefolkningen, medan en del av kvinnorna hade mer normala värden och skattade sin psykologiska hälsa som relativt tillfredsställande.
– Det är viktigt att veta att kvinnor som söker hjälp är en heterogen grupp där problematiken kan skilja sig från fall till fall, säger Christina Scheffel Birath.
I en annan delstudie jämförs behandlingsresultatet mellan 134 svenska kvinnor som fick långtidsbehandling och 152 amerikanska kvinnor som fick korttidsbehandling för sina alkoholproblem. Resultatet visar att de flesta i båda grupperna hade minskat sitt drickande till en riskfri nivå efter genomgången behandling.
– Det är glädjande att de behandlingar som finns tillgängliga faktiskt hjälper. Förhoppningsvis kan den insikten få fler kvinnor att söka hjälp tidigare, säger Christina Scheffek Birath.
Avhandling: ”Women with alcohol problems seeking treatment; Underlying individual and psychosocial characteristics”, Christina Scheffel Birath, Institutionen för folkhälsovetenskap, Karolinska Institutet. Disputation skedde den 29 januari 2010.
Bilden: Christina Scheffel Birath, foto av Gunnar Hilm.
För mer information, kontakta
Med Dr, Leg Psykolog
Christina Scheffel Birath
Tel: 0707-36 27 69
E-post: christina.scheffel-birath@sll.se
Pressekreterare
Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95
E-post: katarina.sternudd@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom utbildning och forskning bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
– Ibland använder det internationella samfundet förintelsen för att slippa ingripa i nya folkmord, säger Malin Isaksson, forskare vid Göteborgs universitet som har studerat hur förintelsen använts i tolkningen av andra folkmordsfall under efterkrigstiden.
Förintelsen anses ha inspirerat till Folkmordskonventionen, det vill säga det juridiska dokument som ska förhindra och straffa framtida folkmord. Men eftersom förintelsen uppnått en särställning som ett av de största brotten mot mänskligheten har det ibland varit kontroversiellt att jämföra den med andra folkmordsliknande händelser.
— Det har betytt att förintelsen blivit ett viktigt retoriskt redskap för internationella aktörer att uppnå olika politiska mål i relation till andra folkmord, säger Malin Isaksson som disputerar i freds- och utvecklingsforskning.
Malin Isaksson har också tittat på hur det faktum att förintelsen används som referensram påverkat införandet av Folkmordskonventionen, framför allt med tanke på hur det internationella samfundet har agerat.
— För att Folkmordskonventionen ska träda i kraft måste det aktuella fallet definieras som folkmord, enligt de kriterier som konventionen tagit fram. Ofta görs en jämförelse med förintelsen, vilket betyder att få fall erkänns som folkmord av det internationella samfundet.
— Det betyder inte nödvändigtvis att fallet inte uppfyller kriterierna. Ofta handlar det om att världssamfundet försöker kringgå den förpliktelse att ingripa som befästs i konventionen. Vilket i sin tur beror på att man saknar den politiska viljan att ingripa.
Därför kan man hävda att förintelsen ibland används i motsatt syfte än att förhindra dess upprepande, säger Malin Isaksson.
Folkmorden i Kambodja och Rwanda
Som exempel har Malin Isaksson undersökt hur det internationella samfundet agerade under folkmorden i Kambodja och Rwanda.
– När folkmordet i Kambodja pågick gjordes jämförelser med förintelsen. Men i början av 90-talet var denna jämförelse inte längre självklar. Då hade man börjat betrakta förintelsen som en unik händelse. Detta betydde sin tur att nästan inga jämförelser alls gjordes med förintelsen under folkmordet i Rwanda. Ordet folkmord undveks helt i officiella uttalanden för att det internationella samfundet ville slippa ingripa i vad man egentligen visste var ett folkmord, helt i enlighet med konventionen, säger Malin Isaksson.
De olika förintelsetolkningarna har alltså inte enbart påverkat hur det internationella samfundet uppfattat olika folkmordsfall utan i själva verket möjliggjort olika retoriska rättfärdiganden av det internationella samfundets agerande.
Slutsatsen är att det internationella samfundet använder förintelsen för att kunna upprätta hålla normen om non-intervention, vilket i praktiken innebär att man inte ingriper i folkmordsfall.
— Det kanske inte är så svårt att förstå att stater agerar utifrån sina egna intressen och vilja, men det är svårare att förstå varför det inte omfattar att förhindra folkmord, säger Malin Isaksson.
Avhandlingens titel: The Holocaust and Genocide in History and Politics. A Study of the Discrepancy between Human Rights Law and International Politics
Fakultetsopponentens namn: Senior researcher Cecilie Banke, Danish Institute for International Studies (DIIS), Köpenhamn, Danmark
Tid och plats för disputation: Fredagen den 19 februari 2010, kl. 13.00, sal 325, Annedalsseminariet, Campus Linne, Göteborg
Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Malin Isaksson
0739491540(bost.)
0406657282(arb.)
http://hdl.handle.net/2077/21348
malin.isacsson@mah.se
Ett av de stora problemen med prostatacancer är att med dagens prognosmarkörer kommer ca 70-80 % av patienterna att hamna i en grupp där man kan säga mycket lite om prognosen. Tyvärr finns det idag inte tillräckligt bra metoder för att avgöra vilka som verkligen behöver behandling och vilka som klarar sig lika bra utan den tuffa behandlingen. Detta leder i sin tur till att vissa patienter överbehandlas med terapier som kan ge allvarliga biverkningar och till att andra patienter som verkligen behöver intensiv behandling inte får den eller får den för sent.
I en nyligen publicerad studie i den vetenskapliga tidskriften Clinical Cancer Research har Hammarsten studerat vävnadsbiopsier från prostatatumörer hos 259 patienter och hittat en ny prognosmarkör för prostatacancer. Det är den aktiva formen av proteinet EGFR (Epidermal Growth Factor Receptor) som visat sig ge information om prostatatumörers aggressivitet. Detta gör det möjligt att ge en mer specifik prognos för dessa patienter. Markören uttrycks i tumören, men också i den normala vävnaden runt tumören. Den aktiva formen av EGFR kan alltså ge information om tumörens aggressivitet, både när den mäts i tumören men även i den friska vävanden runt tumören.
EGFR tillhör samma familj som prognosmarkören HER2 som idag används vid bröstcancer för att avgöra tumörens aggressivitet och vilka bröstcancerpatienter som ska behandlas med hämmare av HER2, dvs läkemedlet Herceptin. I likhet med detta skulle man i framtiden eventuellt kunna använda den aktiva formen av EGFR för att välja ut patienter som har dålig prognos och lämpar sig för behandling med hämmare av EGFR. För att EGFR ska kunna användas som prognosmarkör kliniskt i framtiden krävs studier av dess uttryck i andra och större material av prostatatumörer.
Prostatacancer är den vanligaste cancerformen bland män i Sverige. Varje år får ungefär 10 000 män diagnosen prostatacancer. Av dem kommer ca 2 500 att dö av sin sjukdom. En del patienter har alltså en aggressiv dödlig sjukdom, medan andra har en långsamt växande tumör som inte kommer att orsaka några större problem.
Referens: Peter Hammarsten, Amar Karalija, Andreas Josefsson, Stina Häggström Rudolfsson, Pernilla Wikström, Lars Egevad, Torvald Granfors, Pär Stattin and Anders Bergh. Low Levels of Phosphorylated Epidermal Growth Factor Receptor in Nonmalignant and Malignant Prostate Tissue Predict Favorable Outcome in Prostate Cancer Patients. Clinical Cancer Research.
http://clincancerres.aacrjournals.org/content/early/2010/02/08/1078-0432.CCR-09-0103.abstract
Kontaktinformation
För mer information, kontakta gärna medicine doktorn och AT-läkaren Peter Hammarsten, Institutionen för medicinsk biovetenskap, Umeå universitet på
Telefon: 090-785 15 97
Mobil: 070-517 42 62
E-post: peter.hammarsten@medbio.umu.se
Svenska kvinnor svarar för ungefär 40% av alla internationella giftermål till Sverige. Trots detta har de flesta tidigare studier som gjorts på området fokuserat på svenska män som gifter sig med en utländsk kvinna. Rapporten visar tydligt på skillnaden mellan män och kvinnor:
– Mönstret är att det är äldre svenska män som gifter sig med yngre kvinnor från ett annat land, medan det främst är unga svenska kvinnor som gifter sig med en man från ett annat land, säger Thomas Niedomysl.
Det är relativt ovanligt för svenskar att gifta sig om de har låga inkomster, men någon sådan effekt tycks inte finnas för svenska män som gifter sig med kvinnor från fattiga länder. För svenska kvinnor med låga inkomster tycks det snarare öka sannolikheten att man gifter sig med en utländsk man.
– Låg inkomst är en tydlig bakgrundsfaktor för de som hittar en partner utomlands, säger Thomas Niedomysl, men det är tydligast att svenska kvinnor med låga inkomster i större utsträckning gifter sig med en utländsk man, och då oavsett om mannen kommer från ett rikt eller fattigt land.
I en kommande artikel i Journal of Ethnic and Migration Studies följs den här studien upp med ny kunskap kring i vilka regioner som kvinnor respektive män hittar sina partners.
Arbetsrapporten är skriven av:
Thomas Niedomysl, forskare Institutet för Framtidsstudier
John Östh, forskare Uppsala universitet och Kulturgeografiska institutionen
Maarten van Ham, forskare Centre for Housing Research, University of St Andrews
Arbetsrapporten: The geographies of recruiting a partner from abroad – An exploration of Swedish data går att ladda ner i sin helhet på www.framtidsstudier.se.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Thomas Niedomysl, thomas.niedomysl@framtidsstudier.se, 08 – 402 12 08
Hanna Zetterberg Struwe, kommunikationsansvarig Institutet för Framtidsstudier
08 – 402 12 13 eller hanna.zetterberg_struwe@framtidsstudier.se
Institutet för Framtidsstudier, Tel: 08-402 12 00, E-post: info@framtidsstudier.se
Else Starkenburg är huvudförfattare till en artikel som rapporterar studien.
– Det vi har upptäckt är egentligen en brist i de spaningsmetoderna som man har använt hittills. Vårt förbättrade angreppssätt gör att vi kan avslöja de primitiva stjärnorna bland alla de andra, vanligare stjärnorna.
De primitiva stjärnorna tros ha bildats ur materia som smiddes kort efter den stora smällen, för 13,7 miljarder år sedan. De kan innehålla mindre en tusendel av den mängden grundämnen tyngre än väte och helium som man hittar i solen och därför kallas de ”extremt metallfattiga stjärnor” [1]. De tillhör en av de första generationerna stjärnor som föddes i vår galax närmaste omgivning. Sådana stjärnor är extremt sällsynta och observeras oftast inuti Vintergatan.
Kosmologer tror att större galaxer som Vintergatan bildades av mindre galaxer som smält samman. Vår Vintergata innehåller en skara av extremt metallfattiga eller ”primitiva” stjärnor som borde redan ha funnits i de dvärggalaxerna som den bildades ur. Liknande populationer borde också finnas i andra dvärggalaxer.
– Än så länge har bevis för dem varit knappa, säger medförfattaren Giuseppina Battaglia. Stora kartläggningar som gjorts under de senaste par åren visade gång på gång att de allra äldsta stjärnpopulationer i Vintergatan stämde inte överens med dem i dvärggalaxerna, något som inte alls var väntat utifrån kosmologiska modeller.
Halter av grundämnen mäter man från spektra, som ger oss stjärnornas kemiska fingeravtryck [2]. Forskarlaget DART (Dwarf galaxies Abundances and Radial-velocities Team, [3]) använde instrumentet FLAMES monterat på ESO:s jätteteleskop VLT (Very Large Telescope) för att mäta spektra av fler än 2000 enskilda stjärnor i fyra av våra galaktiska grannar. Dessa var dvärggalaxerna i Ugnens, Bildhuggarens, Sextantens och Kölens stjärnbilder. Då dvärggalaxerna ligger på avstånd kring 300 000 ljusår från oss – det motsvarar tre gånger Vintergatans storlek – kunde endast spektrumens huvuddrag mätas, som otydliga, utsmetade fingeravtryck. Forskarna upptäckte att inget av de spektrala fingeravtrycken i deras stora samling tycktes tillhöra den gruppen av stjärnor som de var ute efter: de sällsynta extremt metallfattiga stjärnor som är finns i Vintergatan.
Astronomteamet lett av Starkenburg har nu kastat ljus på problemet genom en noggrann jämförelse av spektra med datorbaserade modeller. De upptäckte att endast subtila skillnader skiljer en normalmetallfattig stjärnas kemiska fingeravtryck från det som en extremt metallfattig stjärna ger. Det förklarar varför tidigare metoder inte lyckades identifiera de extrema stjärnorna.
Forskarna bekräftade dessutom ett antal extremt metallfattiga stjärnors nästan metallfria innehåll tack vare mycket mer detaljerade spektra som fångats med instrumentet UVES vid ESO:s VLT. Forskarteamets Vanessa Hill förklarar:
– Jämfört med de fingeravtrycken som vi hade innan var det nu som att titta på fingeravtrycket genom ett mikroskop. Tyvärr kan bara ett litet antal stjärnor observeras på det här sättet, eftersom det är mycket tidskrävande.
Teammedlemmen Martin Tafelmeyer tillägger:
– Bland de nya, extremt metallfattiga, stjärnorna som vi upptäckt i de här dvärggalaxerna har tre av dem relativa halter av tunga grundämnen på mellan bara 1/3000 och 1/10 000 av det som man observerar i solen. Bland dem finns den nuvarande rekordhållare för den mest primitiva stjärnan som upptäckts utanför Vintergatan, säger han.
– Vårt arbete har inte bara avslöjat några av de mycket intressanta första stjärnor i dessa galaxer, konstaterar Starkenburg. Det har också gett en ny, kraftfull metod för att kunna avslöja fler sådana stjärnor. Från och med nu går det inte att gömma sig!
Noter
[1] Enligt de definitioner som används inom astronomin kallas alla andra grundämnen som är tyngre än väte och helium ”metaller”. Sådana metaller, med undantag för ett fåtal lätta grundämnen, skapas av stjärnornas olika generationer.
[2] Som varje regnbåge visar kan vitt ljus delas upp i olika färger. Astronomer delar upp ljuset som de fångar från avlägsna objekt i olika nyanser (eller våglängder). Med ögat kan man urskilja sju färger i regnbågen; astronomer kan kartlägga hundratals fint nyanserade färger. Ett spektrum registrerar de olika mängder av ljus som ett objekt avger i varje smala färgband. Spektrumets detaljer – mer ljus i vissa färger, mindre i andra – är tecken som skvallrar om den kemiska sammansättningen i materian som avger ljuset.
[3] Forskarlaget DART (Dwarf galaxies Abundances and Radial-velocities Team, teamet för halter och radialhastigheter i dvärggalaxer) har medlemmar vid forskningsinstitut i nio olika länder.
Mer information
Forskningsresultaten presenteras i en artikel i tidskriften Astronomy and Astrophysics (“The NIR Ca II triplet at low metallicity” [länk till http://www.aanda.org/10.1051/0004-6361/200913759/pdf], E. Starkenburg m. fl.). I en kommande artikel (av Tafelmeyer m. fl.) presenteras mätningar med UVES av flera primitiva stjärnor.
I teamet ingår Else Starkenburg, Eline Tolstoy, Amina Helmi och Thomas de Boer (Astronomiska institutet Kapteyn, Groningens universitet, Nederländerna), Vanessa Hill (Laboratoire Cassiopée, Université de Nice Sophia Antipolis, Côte d’Azur-observatoriet, CNRS, Frankrike), Jonay I. González Hernández (Observatoire de Paris, CNRS, Meudon, France and Universidad Complutense de Madrid, Spain), Mike Irwin (University of Cambridge, Storbritannien), Giuseppina Battaglia (ESO), Pascale Jablonka och Martin Tafelmeyer (Genève universitet, Ecole Polytechnique Fédérale de Lausanne, Schweiz), Matthew Shetrone (University of Texas, McDonald-observatoriet, USA) och Kim Venn (University of Victoria, Kanada).
Mer information
ESO, Europeiska sydobservatoriet, är Europas främsta mellanstatliga organisation inom astronomi och världens mest produktiva observatorium. Det stöds av 14 länder, bland dem Sverige. http://www.eso.org
Kontaktinformation
Robert Cumming, astronom, kontaktperson för ESO:s utåtrikade
verksamhet i Sverige
070 49 33 114, robert@astro.su.se
http://www.eso.org/public/outreach/eson/
Birthe Hagström arbetar som utvecklingsledare för Alma, som är en kommunövergripande verksamhet för barn till föräldrar med psykisk ohälsa. Hon har tidigare arbetat många år inom barnpsykiatrin. Avhandlingen heter Kompletterande anknytningsperson på förskola.
Inom ramen för ett projekt på en förskola har hon studerat en fortbildning pedagogerna erbjöds. Under tre år fick ett antal pedagoger på en förskola i Malmö en fortbildning i syfte att utveckla deras kompetens som kompletterande anknytningsperson. Barnen som erbjöds detta extra stöd av en vuxen gick på en vanlig förskola, men alla barnen hade svårigheter avseende tillit och socialt samspel. Denna förmåga utvecklades successivt tillsammans med anknytningspedagogen och sedan också med de andra barnen i gruppen.
— Barnen fick en pedagog speciellt för just honom eller henne. Det är viktigt för barnet att känna att du finns här för mig, att man kan litar på den vuxne. Får de den tryggheten underlättas utvecklingen av lek och samspel med andra barn och att ingå i sociala sammanhang, säger Birthe Hagström.
I pedagogernas berättelser framkommer hur de utvecklats som yrkespersoner av fortbildningen, men också hur de upplever att arbetet med barnen utvecklades. Pedagogernas kunskaper hade fördjupats, men också diskussionen inom arbetslaget. Tidigare pratade man mest om olika aktiviteter som skulle planeras, nu kretsar diskussionerna till stor del om att jobba utvecklingsbefrämjande tillsammans med barnen. Birthe Hagström menar att det troligen hade en avgörande betydelse att ett helt arbetslag erbjöds samma utbildning och över en längre tid.
— I pedagogernas berättelser visades hur de kunde förstå och bemöta barnen på ett annorlunda vis och tänka långsiktigt kring barnens utveckling. Vi vill gärna tro att insatser kan gå snabbt, men samspel och relationer tar tid för barn som tidigare blivit besvikna, säger Birthe Hagström
— Vi kan inte vänta på att barn blir större så att vi kan samtala med dem. Vi vet utifrån tidigare forskning att insatser tidigt i barns liv är betydelsefulla.
Birthe Hagström lägger fram sin avhandling den 26 februari kl 10.15-12.00. Malmö högskola, Lärarutbildningen, Nordenskiöldsgatan 10, sal D 138.
— Rädda Barnen är en politiskt oberoende organisation, men politik tycks i alla högsta grad ha haft betydelse för verksamheten under andra världskriget, säger Ann Nehlin, som doktorerat vid Tema Barn på Linköpings universitet med en avhandling om svenska Rädda Barnen mellan 1938 och 1956.
Avhandlingen visar att Rädda Barnen anpassade verksamheten till den svenska neutralitetspolitiken och att nordiska och västeuropeiska barn fick företräde i hjälparbetet.
Ann Nehlin ger flera exempel på Rädda Barnens inkonsekvens i hjälpinsatserna. En förfrågan från The Jewish World Congress om hjälp med att transportera judiska barn från Öst- till Västeuropa avvisades därför att det kunde betraktas som en politisk åtgärd. Samtidigt engagerade sig Rädda Barnen i transporter av finska, norska, tyska, belgiska och franska barn.
Det förekom också att polska och judiska barn inte mottogs i Sverige med argumentet att det var olämpligt att rycka upp dem ifrån sin egen miljö, ett argument som inte gällde de 70.000 finska barn som evakuerades till Sverige.
Några år efter krigsslutet gjordes en internationell utvärdering av hur krigsbarn som evakuerats hade acklimatiserat sig. Rädda Barnens internationella union föreslog att de finska barnen skulle inkluderas i denna studie, men förslaget avvisades av svenska Rädda Barnen.
— Exporten av svenska värderingar, svensk standard och svensk expertis på barnomsorg var viktig. Ibland tycks det till och med ha tagit över de humanitära skälen för att bistå barn, säger Ann Nehlin.
Kontaktinformation
Ann Nehlin nås på 013-282211, 070-7811824 och ann.nehlin@liu.se
Kärnreceptorer finns i cellkärnan och är mottagarproteiner för vissa hormoner, fetter och även läkemedel. När dessa ämnen binder till kärnreceptorerna, förändras aktiviteten i generna, vilket i sin tur gör att produktionen av specifika proteiner ökar eller minskar. Rubbningar i dessa mekanismer kan orsaka sjukdom.
I den nu publicerade studien har forskarna tittat närmare på de lipidaktiverade kärnreceptorer LRH-1 och LXR. De reglerar fettomsättningen men har även betydelse för kontrollen av inflammation i kroppen. Under ledning av professor Eckardt Treuter studerade forskarna de molekylära processerna för hur dessa receptorer förhindrar inflammatoriskt genuttryck i levern. De kunde då peka ut ett protein, GPS2, som en sammanbindande faktor i ett sofistikerat nätverk av proteiner, som bestämmer var och när receptorerna kan verka anti-inflammatoriskt.
Den identifierade signalvägen kopplar samman metabolism och inflammation och ger ny kunskap som kan få betydelse för utvecklingen av nya läkemedel mot metabola sjukdomar, så som diabetes och åderförkalkning. Forskarna misstänker att liknande anti-inflammatoriska signalvägar i andra organ kan ha betydelse för såväl utveckling av metabola sjukdomar och cancer.
– Vi börjar nu förststå på en molekylär nivå hur rubbningar i detta komplexa nätverk kan påverka genuttrycket och därmed bidra till utvecklingen av metabol sjukdom kopplad till inflammation. Man kan till exempel tänka sig att läkemedel som stabiliserar interaktionen mellan receptorn och det identifierade proteinet GPS2 skulle kunna verka anti-inflammatoriskt, säger professor Eckardt Treuter.
Publikation: “GPS2-dependent corepressor/SUMO pathways govern anti-inflammatory actions of LRH-1 and LXRb in the hepatic acute phase response”, Nicolas Venteclef, Tomas Jakobsson, Anna Ehrlund, Anastasios Damdimopoulos, Laura Mikkonen, Ewa Ellis, Lisa-Mari Nilsson, Paolo Parini, Olli A. Jänne, Jan-Åke Gustafsson, Knut R. Steffensen, and Eckardt Treuter, Genes & Development, online February 16, 2010.
För mer information, kontakta:
Professor Eckardt Treuter
Institutionen för biovetenskaper och näringslära
Tel. 08-608 91 62 eller 070-756 38 05
E-post: eckardt.treuter@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95 (kopplas om till mobil)
E-post: Katarina.sternudd@ki.se
Kontaktinformation
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom utbildning och forskning bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Det är docent Marie Allens forskargrupp vid institutionen för genetik och patologi, Rudbecklaboratioriet, som på Vadstena församlings uppdrag undersökt DNA från de båda kranierna i syfte att utreda släktskap och äkthet. Den hyperkänsliga metod som användes baseras på s.k. mitokondrie-DNA och möjliggör analys av mycket små mängder DNA. Känsligheten gör att den även kan användas på åldrat och nedbrutet material och metoden kan dessutom påvisa släktskap på mödernet.
Heliga Birgitta levde mellan 1303 och 1373, och helgonförklarades 1391. Hon utnämndes till ett av Europas skyddshelgon av påven 1999. Enligt legenden har Birgittas och dottern Katarinas (1331-1381) kranier bevarats i relikskrinet i Vadstena klosterkyrka. Birgitta var känd för sina uppenbarelser, profetior och sina pilgrimsresor. Efter hennes död förflyttades kvarlevorna från Rom till Vadstena och lades i ett skrin år 1381. Genom åren har delar av innehållet i Vadstenas relikskrin skänkts till kyrkor och kloster samt till kungar och påvar. Idag innehåller skrinet två kranier och 23 andra ben. Ett av dessa ben är ett lårben som man tror är från Birgitta. Det fanns dessutom ett tredje kranie i Vadstena fram till 1645 då det stals. Detta kranie finns nu i ett birgittinerkloster i Holland. Slutsatsen av en antropologisk och arkeologisk studie på 50-talet var att de två kvarvarande kranierna troligen är från två kvinnor i åldrarna 60-70 samt 50-55 år, vilket stämmer väl med teorin om att det kan vara heliga Birgitta och hennes dotter Katarina.
Uppsalaforskarnas DNA-analys av en centimeterstor bit från kranierna visar nu genom en analys av kärn-DNA att de båda huvudskålarna är från två kvinnor. Därutöver kunde man med mtDNA-analys utesluta att det rör sig om mor och dotter. Det fanns även tecken på skillnad i bevaringsgraden av DNA:t, vilket kan tyda på skillnader i kraniernas ålder. Därför utfördes ytterligare analyser med avancerad teknik för kol 14-bestämning av professor Göran Possnert vid Tandemlaboratoriet vid Uppsala universitet. Det ena kraniet, som man trott är Birgittas, daterades till perioden 1215-1270, och det andra till 1470-1670.
— Det står helt klart att det yngre kraniet inte kommer från Heliga Birgitta eller Katarina. Sannolikt är den äldre huvudskålen inte heller från 1300-talet då Heliga Birgitta levde. Det går dock inte att helt utesluta att det äldre kraniet som dateras till 1200-talet är från Birgitta. Om hon ätit en stor mängd fiskbaserad föda, kan det ha orsakat åldersförskjutning av resultaten, men detta är synnerligen osannolikt, säger Göran Possnert.
– Båda metodernas resultat stödjer varandra. DNA-analysen visar att kranierna inte kan vara från en mor och dotter, vilket även dateringen visar då det troligtvis är minst 200 års skillnad mellan dem, säger Marie Allen.
En detaljerad presentation av resultaten kommer att ges den 16 februari kl 15.30 i Vadstena klosterkyrka.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta docent Marie Allen, 018-471 48 03, 070-892 44 44 eller kyrkoherde Torbjörn Ahlund, 0143-298 52, 073-078 93 35
Många arter har genomgått perioder då antalet individer har varit mycket litet. Det kan gälla djur eller växter som har lyckats återhämta sig efter att ha varit nära utrotning, vilket exempelvis är fallet med de svenska bäver- och vargstammarna. Genetiskt sett kan en sådan tillfällig minskning av antalet individer liknas vid en flaskhals. Varje individ kan endast föra med sig en bråkdel av den genetiska variation som fanns före nedgången.
– Följden av detta kan bli inavelseffekter i form av missbildningar och ökad dödlighet, säger Stefan Andersson, forskare vid Biologiska institutionen, Lunds universitet.
Tillsammans med tre forskarkollegor har han studerat effekterna av sådana genetiska flaskhalsar. Genom att välja en lättodlad, ettårig växt från den grekiska övärlden, Nigella degenii, kunde forskarna tvinga ett stort antal individer genom kontrollerade flaskhalsar och därefter studera resultaten.
Som väntat uppstod inavelsproblem. Drygt 75 procent av alla linjer dog ut efter en eller två generationer på grund av låg överlevnad eller dålig frösättning. De linjer som överlevde var vitala och innehöll mycket av den variation som fanns före flaskhalsen. Förvånande nog hade många av dessa överlevande linjer mer variation än ursprungspopulationen, åtminstone i någon egenskap. Sammantaget visar resultaten att den generella effekten av en flaskhals är negativ, men att det inte går att förutsäga effekten på en enskild population.
Stefan Andersson menar därför att man inte kan uttala sig säkert om framtiden för ett djur eller en växt som passerat genom en flaskhals för några generationer sedan. Detta synsätt kan vara viktigt för naturvården, anser han.
– Lyckosamma flaskhalsar kanske speglar de sällsynta tillfällen när individer råkat få med sig tillräckligt med genetisk variation för att förhindra negativa effekter av inavel, säger Stefan Andersson.
Källa:
Andersson, S., Ellmer, M., Jorgensen, T.H. & Palmé, A. 2010. Quantitative genetic effects of bottlenecks: experimental evidence from a wild plant species, Nigella degenii.
Journal of Heredity 101.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Stefan Andersson, tel 046-222 44 08, Stefan.Andersson@ekol.lu.se
Det är en forskargrupp vid Lunds Tekniska Högskola som på uppdrag av Energimyndigheten räknat fram siffrorna efter att analyserat en biogasanläggning i Skåne. Fallstudien ska göra det enklare att studera och optimera andra biogasanläggningar. I Sverige finns cirka 20 liknande anläggningar, vars biogas används till bilar och andra fordon. Lika mycket fordonsgas produceras på avloppsreningsverk som gör biogas från avloppsslam.
– Anläggningen vi studerat är ganska representativ för hur biogasanläggningar som rötar avfall och gödsel brukar se ut. I vår studie har vi räknat på hela produktionskedjan och tagit med både direkta och indirekta utsläpp. Vad som är speciellt i vår undersökning är att vi inkluderat indirekta faktorer som man tidigare inte tagit hänsyn till, t ex hur marken påverkas när biogödsel ersätter mineralgödsel. Dessutom är metanläckaget från anläggningen uppmätt och inte baserat på schablondata som annars ofta används i sådana här analyser, påpekar Mikael Lantz, doktorand i Miljö- och energisystem vid Lunds Tekniska Högskola.
Forskarna kunde också konstatera att biogasen släpper ut 16 gram/kWh biogas av växthusgaserna metan, lustgas och koldioxid. Dessa utsläpp är alltså ca 95 procent lägre jämfört med bensin och betydligt bättre än de schablonvärden som används idag.
För att göra biogasen ännu mer klimateffektiv föreslår forskarna bland annat att anläggningen ska värmas med flis, vilket dessutom kan bli billigare för biogasproducenten.
– Ett annat förslag är att täcka biogödsellagren för att på så sätt minska förlusterna av kväve och minska utspädningen med regnvatten. Den åtgärden har anläggningen också redan hunnit genomföra. Tillsammans med några andra förslag kan utsläppen minska med 120 procent jämfört med bensin, utan att produktionskostnaden ökar med mer än ett par ören per kWh fordonsgas, berättar Mikael Lantz.
Idag kör över 23 000 fordon i Sverige på biogas.
Läs hela rapporten här http://www.miljo.lth.se/svenska/internt/publikationer_internt/pdf-filer/Rapport%2069.pdf
För mer information, kontakta: Mikael Lantz, doktorand i Miljö- och energisystem, Lunds Tekniska Högskola, 046 – 222 46 04, 0707-41 92 38 mikael.lantz@miljo.lth.se, Pål Börjesson, forskare i Miljö- och energisystem, Lunds Tekniska Högskola, 046-222 86 42 0768-82 04 06, Pal.Borjesson@miljo.lth.se
För bilder på Mikael Lantz och Pål Börjesson, se Lunds universitets presswebb: http://bildweb.srv.lu.se/login/
— Räddningstjänsten är otroligt ojämställd. Andelen kvinnliga brandmän är mindre än 2%, säger Ulf Mellström, professor i ämnet Genus och teknik, vid Luleå tekniska universitet.
Ulf Mellström är vetenskaplig ledare för projektet där forskarna ska arbeta med olika aspekter av jämställdhetsproblematiken inom räddningstjänsten.
Fokus ligger på könsrelaterad teknikhantering i räddningstjänstens verksamhet och i brandmannautbildningen på gymnasienivå.
”Genus och räddningstjänst: teknik, organisation och jämställdhetsintegrering” är namnet på projektet.
— Det är ett forskningsområde som vi är väldigt bra på vid Luleå tekniska universiet, säger Ulf Mellström. Räddningstjänsten förändras allt mer från en reaktiv till en proaktiv förebyggande verksamhet där man möter medborgarna och då måste man också ha en mer jämställd verksamhet.
Många djurarter färglägger sitt skinn eller sin päls i intrikata mönster för att kamouflera sig, reglera värme, kommunicera och skydda sig mot solen. Forskare vid Institutionen för marin ekologi, Göteborgs universitet, har i en studie upptäckt att flera fiskar också är färggrant mönstrade även på insidan.
I en studie publicerad i Pigment Cell & Melanoma Research visar marinbiologen Helen Nilsson Sköld och hennes kollegor att mängden inre färgceller har en direkt koppling till fiskens grad av genomskinlighet. Genomskinliga fiskar kan skifta färg på sina inre färgceller, och på så sätt förstärka de yttre färgpigmenten för att anpassa sig till omgivningens bakgrundsfärger.
Mystiskt nog har även rödspottan mängder av inre färgceller i till exempel örat, hjärnan och runt sina inre organ. Men rödspottan är inte genomskinlig. Dess inre färgceller syns alltså inte med lätthet från utsidan, vilket gör den inre färgprakten något förbryllande.
Att även mindre genomskinliga fiskar har gott om inre färgpigment antyder enligt Helen Nilsson Sköld och hennes kollegor att färgcellerna kan ha andra och hittills okända funktioner.
–Vi tror att de inre färgcellerna antingen fungerar som uppsamlare av överskottspigment, eller kanske som skydd i olika former eller att de bidrar till immunsystemet. Men det här hoppas vi kunna utforska vidare, säger Helen Nilsson Sköld.
Foto överst: Rödspottans prickiga utsida.
Under: rödspottans prickiga insida.
Kontaktinformation
Kontakt:
Helen Nilsson Sköld, Institutionen för marin ekologi, Göteborgs universitet
0706 827391.
helen.skold@marecol.gu.se
Bråck på stora kroppspulsådern är en relativt vanlig och mycket farlig sjukdom, framförallt bland män. Bråcket kan växa till och så småningom brista (rupturera). För att förhindra ruptur rekommenderas en förebyggande operation där bråcket ersätts av en konstgjord åder. Detta sker antingen med en öppen operation via buken eller med en minimalinvasiv (endovaskulär) operation via ljumskarna. I Sverige har flera landsting under de senaste åren infört screening för bråck på stora kroppspulsådern för att hitta och behandla bråcken i tid.
I Kevin Manis avhandling analyserades långtidsöverlevnaden efter behandling av aortaaneurysm i Sverige bland 12 834 patienter från det svenska kärlregistret Swedvasc.
– Studien visar att patienter efter förebyggande operation för kroppspulsåderbråck i genomsnitt lever i nio år, vilket är endast marginellt kortare än överlevnaden hos svensk befolkning av samma ålder och kön. Långtidsöverlevnaden har förbättrats under de senaste två decennierna, trots att allt fler äldre patienter med övrig sjuklighet har opereras på senare tid, säger Kevin Mani.
I avhandlingen analyserades kostnaden för planerad behandling av kroppspulsåderbråck med öppen och endovaskulär teknik. Kostnaden för operation inklusive 2,5 års uppföljning var 28 193 euro (motsvarande ca 254 000 kronor). Det fanns skillnader i kostnadsstruktur mellan behandlingsmetoderna, men totalkostnaden var lika i denna studie. En genomgång av befintliga studier om kostnaden för behandling av kroppspulsåderbråck visade att flera olika metoder användes vid jämförelse av kostnader, samt att resultaten kunde tolkas mycket olika beroende på analysteknik. Detta visar på behovet av försiktighet vid tolkning av kostnadsstudier.
Förekomsten av kroppspulsåderbråck analyserades bland cirka 6 000 patienter som genomgått riktad undersökning (så kallad screening) för bråck i samband med ultraljudsundersökning av kärlen på ett kärllaboratorium. Man fann en total förekomst av kroppspulsåderbråck på 3 procent. De drabbade patienterna var ofta män i hög ålder med kärlförträngningar. En hälsoekonomisk analys visade att screening var kostnadseffektiv.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Kevin Mani, tel: 0706-905 463, e-post: kevin.mani@surgsci.uu.se
En vanlig uppfattning är att kvinnor inte deltar i design av informationsteknologier och därför kan ses som mer eller mindre exkluderade från IT-design. Den här uppfattningen ligger bl.a. till grund för flera politiska insatser som syftar till att öka flickors och kvinnors intresse för teknik. Frågan är dock om den här uppfattningen är riktig. Ny forskning från Mittuniversitetet tyder på att många kvinnor faktiskt deltar i design av IT. Den här forskningen visar att frågan om kvinnors deltagande i eller frånvaro från IT-design till stor del beror på hur ”IT-design” definieras.
– Baserat på mina studier har jag funnit att IT-design ofta definieras som aktiviteter som programmering, IT-arkitektur och mjukvarudesign. Det är dock en ganska smal definition. Genom att inkludera exempelvis också visionsarbete och analys av existerande verksamhet och arbetspraktiker, blir fler aktörer synliga som deltagare i IT-design. Bland dessa är många kvinnor, säger Johanna Sefyrin, som studerar deltagande och genus i IT-design.
Dessa slutsatser är baserade på studier av ett omfattande, flerårigt IT-designprojekt på en svensk myndighet, som Johanna Sefyrin följde med början 2005. Syftet med projektet var att förbättra arbetssituationen för handläggarna i organisationen, men också att automatisera delar av handläggningsprocessen. I det här projektet deltog flera kvinnor på centrala positioner med mycket inflytande. I fokus för studierna var ett antal kvinnliga handläggare som arbetade i projektet med analys av det existerande handläggningssystemet och som var experter på detta. Deras uppgift var också att formulera krav för ett bättre handläggningssystem.
– Genom att göra en mer inkluderande definition av IT-design visar min forskning hur de här kvinnliga handläggarna deltog som centrala aktörer i IT-designprojektet. De här kvinnornas deltagande var dock inte oproblematiskt; de blev också marginaliserade och osynliggjorda på flera olika sätt. Min huvudsakliga slutsats är dock att de deltog och var oumbärliga för projektet. Den här slutsatsen öppnar upp för möjligheten att många kvinnor runtom i Sverige deltar i IT-design, men att deras deltagande inte synliggörs. Min forskning antyder därmed att bilden av kvinnors frånvaro från IT-design är starkt förenklad, och i vissa fall till och med felaktig, säger Johanna Sefyrin.
Johanna Sefyrin disputerar med avhandlingen ”Sitting on the Fence – Critical Explorations of Participatory Practices in IT Design” i Sundsvall den 26 februari kl. 10 i O111.
Kontaktinformation
Johanna Sefyrin
Telefon 060-14 89 53 eller 0708-522 652. E-post: johanna.sefyrin@miun.se
— Om restprodukterna kan användas till uppvärmning och elproduktion, kan den positiva klimatpåverkan bli betydligt kraftigare, säger Gunnar Eriksson, teknologie doktor vid Luleå tekniska universitet.
Biodrivmedel bidrar till att lösa klimatproblemen genom att de ersätter bensin och diesel. Tillverkningen ger även en stor mängd restprodukter.
I en ny doktorsavhandling vid Luleå tekniska universitet undersöks tre typer av restmaterial med lovande resultat. Forskaren Gunnar Eriksson har undersökt bränsleegenskaper hos de tre resprodukterna rapsmjöl, s k drank och hydrolysrest från träbaserad etanoltillverkning.
Förbränningsförsök har gjorts i mindre skala i tre olika slags förbränningsanläggningar. Rapsmjöl och vetedrank är askrika och har sammansättningar som kan vara problematiska men det går att kompensera med olika åtgärder. Hydrolysrest har lägre askhalt än träråvaran, vilket gör den till ett intressant bränsle.
— En möjlig användning är i småskaliga pelletsbrännare och pelletskaminer, men eftersom själva etanoltillverkningen kräver värme så ligger det också nära till hands att förbränna restprodukten i anslutning till etanolfabriken, säger Gunnar Eriksson.
På så vis kan man öka andelen producerad el om man använder en så kallad kombiprocess i kraftvärmeverket, vilket skulle innebära att etanolfabriken inte behöver anslutas till ett fjärrvärmenät.
— Ett sådant kraftvärmeverk var i drift på 1990- talet i Värnamo, och kan minska koldioxidutsläppet med ca 25 procent, jämfört med en traditionell anläggning, säger Gunnar Eriksson.
