Det är några slutsatser som dras av Skolverket i den omfattande rapporten ”Vad påverkar resultaten i svensk grundskola?”. Bakgrunden till rapporten är att svenska grundskoleelevers kunskapsutveckling har en negativ trend i nationella och internationella studier.

På en alumnträff för lärare den 3 februari utvecklas slutsatserna av en av rapportförfattarna, professor Jan-Eric Gustafsson vid institutionen för pedagogik och didaktik, Göteborgs universitet.

Rapporten ger en samlad bild av kunskapsläget inför en reformintensiv period av det svenska utbildningssystemet. Kunskapsöversikten innehåller en sammanställning av forskning och utvärdering som belyser olika faktorers betydelse för elevernas resultat i svensk grundskola.

Professor Jan-Eric Gustafsson, står tillsammans med andra Göteborgsforskare bakom flera av rapportens kapitel. Ett behandlar resursers betydelse.

– En av många slutsatser är att klasstorlek och lärartäthet har betydelse för elevers resultat, allra tydligast för elever i de tidiga åren och från hem där eleverna inte får stöd i sitt skolarbete. Men den allra viktigaste resursfaktorn i skolan är lärarnas kompetens, säger han.

Av rapporten framgår vidare att skolorna kompenseras blygsamt för socioekonomiska faktorer. Inte ens i de mest segregerade kommunerna tilldelas alltid skolorna extraresurser. När kommunerna tog över ansvaret för skolan under tidigt 90-tal var just en av idéerna att de med sin kunskap om lokala behov bättre skulle fördela resurserna för att göra skolan mer likvärdig. Så blev inte fallet.

Dessutom har segregeringen ökat under tidsperioden. Det fria skolvalet och boendesegregationen har lett till att elever med likartad bakgrund samlas på samma skola, något som är negativt för kunskapsutvecklingen.

Samma mekanismer som verkar segregerande på skolnivå finns även på gruppnivå i form av differentiering, det vill säga särskiljande lösningar, exempelvis särskilda undervisningsgrupper. Särskiljande lösningar har blivit vanligare för elever i behov av stöd.

På 90-talet infördes nya läroplaner och kursplaner med mycket begränsade anvisningar om innehåll och metoder i undervisningen. Tanken var att ge lärarna mer utrymme att forma undervisning efter elevernas olika förutsättningar och behov. Men istället har individanpassning inneburit mer arbete på egen hand och mindre lärarledd undervisning, något som har påverkat elevernas negativt och inneburit att stödet hemifrån blivit viktigare, enligt Skolverkets rapport.

De internationella undersökningar det gäller är PIRLS, TIMSS och PISA och det är läsförståelse, matematik och naturvetenskap som fokuseras. De svenska eleverna resultat har främst försämrats inom matematik och naturvetenskap, både i jämförelse med andra länder och i faktiska resultat.

– Den allra största förklaringen till sjunkande genomsnittsresultat i matematik och i naturvetenskapliga ämnen är individualiseringen i form av mer arbete på egen hand och mindre lärarledd undervisning, säger Jan-Eric Gustafsson i en kommentar.

Kontaktinformation
Jan-Eric Gustafsson talar onsdag 3 feb kl 18-19 inför verksamma lärare på Utbildningsvetenskapliga fakulteten, Pedagogen, Västra Hamngatan 25, hus A, källarplan, Sal AK2 136.

Representanter för media är välkomna.
För mer information, kontakta Jan-Eric Gustafsson, 031-7862420, 0705-926600, jan-eric.gustafsson@ped.gu.se

Ett projekt är en tidsbegränsad organisationsform inom ett avgränsat område som har fått en central roll för såväl företagens långsiktiga överlevnad som för deras kortsiktiga effektivitet. För att projektet ska vara framgångsrikt och för företagen ska bli konkurrenskraftiga måste dock kunskapen från projektet överföras innan det avslutats, vilket inte alltid sker. I sin avhandling synliggör Irene Martinsson hur standardiserad kunskap överförs och hon utforskar vilka speciella problem och möjligheter projektorganiserade företag ställs inför när kunskap standardiseras. Avhandlingen bygger på elva intervjubaserade fallstudier från bygg- och IT-sektorn.

– Det är svårt att överföra standardiserad kunskap. Standardisering är en kamp där moderorganisationen brottas med att överföra kunskap till och från projekt. Tidigare forskning och praktiker behöver begrepp som kan beskriva var problem uppstår och hur de bör hanteras, säger Irene Martinsson.

I sin avhandling utvecklar hon ett nytt ramverk som identifierar standardiserad kunskap och analyserar överföringsprocessen. Det nya ramverket är designat för att beskriva såväl lyckad som misslyckad kunskapsöverföring och identifierar även var eventuella problem uppstår. Resultatet visar att standardiserad kunskap är svår att fånga och kontrollera.

– Kärnan i standardiseringen är ett ideal som omfattar kunskap som bundits till projektmedlemmen, teamet, den permanenta organisationen samt den standardiserade produkten. I kärnan pågår en kamp om äganderätten över kunskapen, säger Irene Martinsson.

Det nya ramverket visar att standardiserad kunskapsöverföring är en lång resa där varje del av resan fyller en uppgift i standardiseringen. Ramverket visar också att den långa kunskapsöverföringsresan sällan sker, och att kunskap tenderar att överföras den kortaste vägen, det vill säga via projektmedlemmarna, samt identifierar svårigheterna med att aktivera den permanenta organisationen för att ta tillvara, standardisera och sprida erfarenheter från pågående och avslutade projekt.

– Att överföra standardiserad kunskap mellan projekt innebär att väga regler och rutiner mot lokal anpassning, tillägger Irene Martinsson.

Avhandlingen visar att standardiserad kunskap som överförs är omfattar mer än rutiner såsom tillexempel lokala kontakter, problemlösning inom kundens affärsområde samt anpassning av den standardiserade produkten.

Avhandlingens namn: Standardized Knowledge Transfer. A study of Project-Based Organizations in the Construction and IT Sectors.

Kontaktinformation
Ytterligare information
Irene Martinsson, Företagsekonomiska institutionen, Stockholms universitet, tfn 08-473 31 45, 076-13 81 956, e-post im@fek.su.se

Matematikerna har lärt datorn att känna igen fotgängare, cyklister och bilar, hur dem kör och med vilken hastighet. Datorn kan även plocka fram position och avstånd mellan olika fordon. Med den här tekniken kan datorn automatiskt sålla fram den information man söker efter, t ex ”nästanolyckor” alltså händelser som är nästan blev en olycka. På så sätt kan man komma fram till vad som brister i trafikmiljön.

En kamera sätts upp på en hög plats, t ex en balkong eller lyktstolpe, där den under några dygn filmar trafikhändelser. Exempelvis har den observerat hur fotgängare och cyklister i Lund beter sig i korsningar respektive rondeller. I augusti-september kommer forskarna använda programmet för att i ett nytt projekt filma hur bilar kör på landsvägar i Skåne och vilka slutsatser man kan dra om lämplig hastighetsgräns utifrån det.

Tekniken går alltså att användas idag och tanken är att fler kan använda den på sikt. Enligt Aliaksei Laureshyn, doktorand i Trafik och väg vid Lunds Tekniska Högskola, är användningspotentialen stor.

– Efter att ha gått igenom 40 forskningsrapporter om trafikbeteenden kan jag konstatera att i 90 procent av dessa kunde man använda videoanalys för datainsamling. Tekniken behövs både när det gäller att föra forskningen kring trafikantbeteende framåt men även för gatukontor och trafikkonsulter som idag gör ”manuella” studier, berättar Aliaksei Laureshyn, som idag,fredag, lägger fram sin avhandling ”Application of automated video analysis to road user behaviour”.

Han tillägger att det är en stor utmaning för systemet att analysera miljöer där trafikanter av olika slag är blandade och rör sig i olika riktningar. Det kan i förstone låta enkelt, men det finns inga andra system som kan göra det. De flesta jobbar bara med bilar och skiljer riktningar på ett väldigt enkelt sätt, menar han.

Aliakseis roll i projektet är att vara en länk mellan bildbehandlarna – som kan mycket om pixlar men inget om trafik – och verkligheten, d v s att formulera mål, applicera systemet, peka ut det som måste förbättras, o s v.

– Det tog lång tid innan vi började prata samma språk, och att vi äntligen kom fram till det är också ett viktigt resultat av projektet, poängterar han.

Den största utmaningen i nuläget är att få datorns analysarbete gå snabbare. Datorer blir mer kraftfulla år efter år, men det är också viktigt att optimera algoritmer som används, vilket kan minska beräkningstiderna flera hundra gånger om.

För mer info, kontakta: Aliaksei Laureshyn, doktorand Trafik och väg, 046-2229131, 073 67 80 851, Aliaksei.Laureshyn@tft.lth.se, Eller handledare, Åse Svensson, 046 222 91 42, 0733146423, Ase.Svensson@tft.lth.se För bilder och filmklipp, prova även att kontakta även kristina.lindgarde@kansli.lth.se

Den svenska konstnären Barbro Östlihn (1930-1995) levde i New York från 1961. Hennes måleri visades på separatutställningar och fick ett gott mottagande av amerikanska konstkritiker och en konstvärld under nyetablering. Trots stort fokus i den svenska konsthistorien på det som hände just i den amerikanska konsten vid tiden, har Östlihn blivit marginaliserad i dess berättelse. I avhandlingen analyserar Annika Öhrner dels det amerikanska neo-avantgardet, dels den svenska konsthistorieskrivningen över efterkrigskonsten via konstnären Barbro Östlihn.

– Avhandlingen utgör den första forskningsstudien över Barbro Östlihns arbete. Den belyser 1960-talets konstliv på Manhattan och i Sverige ur ett nytt perspektiv, förklarar Annika Öhrner.

I avhandlingen studeras en avgränsad del av den amerikanska konstkritiken. Den svenska konstscenen på 1960-talet undersöks genom analyser av utvalda konstutställningar. Spridningen av avantgardekultur mellan Manhattan och Stockholm analyseras bland annat genom en studie av den amerikanska popkonstutställningen vid Moderna Museet 1964. Detta utgör sedan en bakgrund för den avslutande diskussionen om hur svensk efterkrigshistoria berättas.

Tolkningen av Östlihns arbetsprocess visar hur hennes användande av fotografier binder samman hennes måleri med det urbana rummet. Det fotografiska och det måleriska sammanstrålar i Östlihns verk, vilket är något som också förekommer i annan konstnärlig praktik vid tiden. Ateljén utgör utgångspunkten för en rumslig analys av konstens fält. Här visas hur stadsomvandlingen på Lower Manhattan starkt påverkade både konstnärernas arbete och deras positioner. Östlihn medverkade även i produktionen av maken Öyvind Fahlströms konst, en process där traditionell genusarbetsdelning och nya kollektiva arbetsformer sammanföll på ett problematiskt sätt.

Avhandlingens olika delstudier visar hur en kvinnlig konstnärsposition som Östlihns, som i flera avseenden var gynnsam, till sist visade sig vara ytterst kringskuren. Detta under 1960-talet, som gått till historien som decenniet då ”allt var möjligt”.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Annika Öhrner, tel: 018-471 5835, 0708-67 04 41
e-post: annika.ohrner@konstvet.uu.se

Det menar forskarna Carl Dalhammar och Chris van Rossem på Internationella miljöinstitutet IIIEE. De har studerat direktivet ”Ecodesign of Energy-using Products Directive” och dess produktkrav på uppdrag av European Environmental Bureau, en sammanslutning av mer än 140 miljöorganisationer i olika europeiska länder.

Ett EU-direktiv fungerar som en lag genom att sätta upp mål som alla EU-länder ska följa. Direktivet om eko-design talar mycket om livscykeltänkande, d.v.s. att ta hänsyn till en produkts alla miljöeffekter från råvaruutvinning till sophantering.

I praktiken handlar dock nästan alla krav om en enda miljöaspekt, energianvändningen, och bara sällan om kemikalier och avfallsfrågor. Dessutom är det främst energianvändningen i användningsfasen som regleras, inte energianvändningen vid produktionen av komponenter och kemikalier, och energianvändningen vid transporterna.  

– Ändå finns det studier som tyder på att det går åt mer energi vid tillverkningen än vid användningen av många produkter, säger Carl Dalhammar.

Han anser att man i EU-direktivet gjort det lätt för sig genom att koncentrera sig på hur energisnål eller energislösande en vara är när den används. Just denna aspekt är jämförelsevis lätt att mäta och att lagstifta om.

De aspekter som berör produktionen är svårare att hantera, både juridiskt och tekniskt, men har oftast större påverkan på miljö och naturresurser. Det gäller t.ex. vilka råvaror och kemikalier som används, hur råvaruutvinningen går till och hur mycket energi som krävs för produktion och transporter. Om produkten till slut återvinns eller hamnar i soporna, och hur det påverkar miljön, är andra viktiga aspekter.

– Man övervärderar en enda del av en produkts livscykel, användningsfasen, och en enda aspekt av denna, energiåtgången. Då handlar det inte om någon verklig eko-design! menar Carl Dalhammar.

Han ser också tydliga glapp mellan olika enheter inom EU när det gäller koorrdineringen av reglerna på området. Risken är stor är stor för att somliga uppgifter faller mellan stolarna. Det är därför forskarnas rapport fått titeln ”Designing Greener Electronic Products: Building Synergies between EU Product Policy Instruments or Simply Passing the Buck?”, dvs fritt uttryckt ”skapa samverkan eller bara skyffla över ansvaret på någon annan?”

Att forska på uppdrag av en icke-statlig organisation är en lika speciell situation som att forska på uppdrag av ett företag.

– Vår förutsättning har varit att vi fått frihet att utforma innehållet i studien så som vi velat. European Environmental Bureau har sedan fått formulera sina slutsatser av studien på sitt eget sätt, förklarar Carl Dalhammar.
INGELA BJÖRCK

länk till EEB: http://www.eeb.org/

Frågeställningarna handlar om ifall det finns tillfällen då våld är försvarbart och var gränsen till icke acceptabelt våld i så fall går. Frågor som är högst relevanta även idag.

– Min avhandling är en viktig granskning av den etablerade uppfattningen om Sverige. Se bara på kravallerna i samband med EU-toppmötet i Göteborg år 2001. Då kunde dåvarande statsminister Göran Persson inte förstå hur något sådant kunde hända i ”samförståndets Sverige”, säger Stefan Nyzell.

De så kallade Möllevångskravallerna utspelade sig i november 1926. Tidigare samma år hade arbetare vid A. W. Nilssons barnvagns- och korgmöbelfabrik gått ut i strejk. Arbetsgivaren kallade in strejkbrytare. I november kulminerade konflikten då en av de strejkande avled efter att ha misshandlats. En misshandel som en strejkbrytare sedermera dömdes i domstol för. Dödsfallet ledde till flera dagar med stora demonstrationer med upp till 8000 deltagare med våldsamma sammandrabbningar mellan demonstranter och polis.

Stefan Nyzell har granskat polisrapporter, tidningsartiklar och fackförbundens dokumentation. Han konstaterar att synen på våldet skiftar under konflikten, som sammanlagt varade i två år. Under hela tiden förekom våldsamheter, till största delen i liten skala. Strejkbrytarna sågs som banditer, förföljdes och trakasserades. Mot detta gjorde polisen inget. När kravallerna kulminerade i november beskrivs emellertid de demonstrerande strejksympatisörerna som ”ungdomsligister och fruntimmer”.

Möllevångskravallerna var långt ifrån den enda arbetskonflikten under mellankrigstiden. Mera känd är konflikten i Ådalen 1931, då fem personer sköts ihjäl av militär i samband med en demonstration.

– Jag hoppas att min avhandling ses som ytterligare ett belägg för att demokratin måste försvaras varje dag. Våldet får inte sopas under mattan. Det är farligt om vi avfärdar demonstranter som politiskt omedvetna, säger Stefan Nyzell.

Stefan Nyzell disputerar den 5 februari 2010 med sin avhandling som har titeln Striden ägde rum I Malmö – Möllevångskravallerna 1926. En studie av politiskt våld i mellankrigstidens Sverige.

Avhandlingen har tillkommit inom ramen för Forskarskolan i historia.

Mer information finns på: http://www.lu.se/o.o.i.s?id=12588&postid=1526452
Författaren nås på mejl STEFAN.NYZELL@mah.se eller telefon 040-665 86 05