ALA-oljan, som den nya oljan kallas efter Alfa-linolensyran, är i huvudsak en blandning av linfrö- och rapsolja och har framställts med en ny teknik för att göra matfetter. Med en s k enzymatisk omestring har forskarna använt ett enzym som flyttar fettsyrorna. Fördelen med att framställa oljan genom omestring jämfört med att bara blanda ihop linfrö- och rapsolja är att man kan styra fettsyrornas placering så de tas upp av kroppen på ett bra sätt. Oljan blir också mer hållbar och mildrar den skarpa smaken från linfröolja.

– Genom att göra den här oljan vill vi inte bara skapa en nyttig olja utan även utforska effekterna av linolensyran, som till skillnad från de mer ”heta” fiskfetterna DHA och EPA är väldigt lite studerad. Därför känner vi Idag till för lite om linolensyrans effekt. Men det finns indikationer på att linolensyra förbränns snabbare i kroppen än andra fettsyror, något som är känt sedan tidigare, berättar Julia Svensson, doktorand i Bioteknik och Nutrition vid Lunds universitet. Hösten 2011 lägger hon fram sin avhandling.

Essentiella fettsyror är fettsyror som människan måste få via kosten, eftersom kroppen inte själv kan tillverka dessa byggstenar. För de flesta människor, som äter en varierad kost, är det inget problem att få i sig tillräckligt med linolensyran som finns framförallt i vegetabilier och växtoljor.

– Men äter man inte fisk blir linolensyra en viktig källa för DHA och EPA. Kroppen omvandlar alltså linolensyra till DHA och EPA när det behövs. Och hos gravida kan man se en ökad omvandling av linolensyra till EPA och DHA eftersom dessa är viktiga för fosterutvecklingen, understryker Julia Svensson.
Resultaten visar att ALA-oljan höjer nivån på de mer hälsosamma, omättade fetterna i blodet. De visar också att linolensyran stannade kvar i blodet längre än forskarna väntat. Linolensyrans placering i fettmolekylen, eller triglyceriden, tros vara förklaringen.

– En rimlig hypotes är att eftersom linolensyra sitter mer skyddad i många av triglyceriderna i ALA-oljan hamnar den då även på samma skyddade plats i blodfetterna. Detta kan leda till att mer linolensyra kan komma till användning i fler organ än vad de normalt gör då de annars bryts ner och används snabbare, antar Julia Svensson.

I nuläget finns det inga planer att sälja ALA-oljan i butik. Linfröoljas smak slår fortfarande igenom och behöver mildras ytterligare, men enligt Julia Svensson finns det teknik som kan lösa det.

Så här gick testet till:

19 kvinnor och 28 män deltog i studien. Varje person åt tre testmåltider innehållande raps-linfröolja, smör eller olivolja. Dagen före testdagen fick de fasta efter kl 21.00. Följande morgon togs ett fasteblodprov där hälsostatus och samtliga blodfetter kontrollerades. Testmåltiden bestod av testfettet blandat i mannagrynsgröt, mellanmjölk, björnbärssylt och en skiva bröd med skinka. Måltiden innehöll 35 g testfett och ca 810 Kcal. Blodprov togs därefter 1, 3, 5 och 7 h efter måltiden, vid vilka samtliga blodfetter analyserades. Försökspersonerna fastade under dagen.

Julia Svensson är fram till april föräldraledig. När hon kommer tillbaka ska hon först och främst studera klart hur kvinnor reagerar på de olika fetterna.
Hon och hennes kollegor kommer bl a också att studera om fetterna ger olika mättnad. Dessutom kommer de bl a att utvärdera om hormonstatus, träning, midjemått och hur den vardagliga dieten i övrigt påverkar hur kroppen tar upp fett efter måltiden.

För mer information, kontakta Julia Svensson, doktorand i Bioteknik vid Lunds Tekniska Högskola, Julia.Svensson@biotek.lu.se, tel 0709 544647. Julia Svensson är föräldraledig men läser mail och svarar i telefon så gott hon kan. Handledare: Patrick Adlercreutz, Avd för Bioteknik, LTH, Patrick.Adlercreutz@biotek.lu.se och Lena Ohlsson, Gastroenterologi och Nutritionslaboratoriet vid Inst för Kliniska Vetenskaper, Lunds universitet, Lena.Ohlsson@med.lu.se. Tel 046-2220706. Bild på Julia Svensson finns i LU:s bildbank, http://bildweb.srv.lu.se/login/

Enzymer reglerar biologiska processer genom att möjliggöra kemiska omvandlingar i kroppens celler. Enzymerna är uppbyggda av aminosyror som bildar ett aktivt säte där enzymets målmolekyler omvandlas. Med biokemiska metoder kan de aminosyror som aktiverar målmolekylerna identifieras. I det viktiga avgiftningsenzymet glutationtransferas har man hittills inte kunnat identifiera sådana aktiverande aminosyror. Enzymet glutationtransferas skyddar människor och andra organismer mot giftiga ämnen som kan påverka arvsmassan.

I en studie som nu publiceras i American Chemical Society´s tidskrift Journal of Physical Chemistry visar professor Bengt Mannervik och en portugisisk forskargrupp att en enkel vattenmolekyl aktiverar substratet.

– En vattenmolekyl från mediet som omger enzymet ersätter alltså en funktion som enzymets egna aminosyror har i andra enzymer, säger Bengt Mannervik.

– Resultaten visar hur enkla molekyler i cellen kan komma till användning i ett enzym och i detta fall även bidra till oskadliggörandet av giftiga ämnen.

Resultaten grundar sig på teoretisk beräkningskemi i kombination med experimentella studier.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Bengt Mannervik, tel: 018-471 4539, 070-3756600, e-post: bengt.mannervik@biorg.uu.se

Den främsta förklaringen till smörets relativt låga blodfettsstegring är att ca 20 procent av fettet i smör består av korta och meddellånga fettsyror. Dessa används direkt som energi och påverkar därför aldrig blodfetterna i någon större omfattningen. Sjukvården använder f ö dessa fettsyror till patienter som har svårt att ta upp näring – de är med andra ord bra fettsyror.

– En ytterligare förklaring, som vi spekulerar i, är om tarmcellerna föredrar att lagra smörfett framför långkedjiga fettsyror från vegetabiliska oljor. Smöret ger dock en liten högre halt av fria fettsyror i blodet, vilket är en belastning för kroppen, förklarar Julia Svensson, doktorand i Bioteknik och Nutrition vid Lunds universitet.

Att skillnaden är större för män beror bl a på hormoner, storlek på fettdepåer och grundläggande omsättningsskillnader (metabolism) mellan män och kvinnor, något som är känt sedan tidigare. Situationen försvårar tester på kvinnor, eftersom de måste testas under samma period under menstruationscykeln varje gång för att få tillförlitliga resultat.

– Resultaten nyanserar bilden av olika kostfetter. Olivoljans har studerats så otroligt mycket och dess förtjänster lyfts ofta fram. Att smör höjer blodkolesterol på lång sikt är välkänt medan dess kortsiktiga effekter inte är lika väl studerade. Visst är olivolja bra, men resultaten visar att olika matfetter kan ha olika fördelar, poängterar Julia Svensson.

– Slutligen, alla fetter har högt energiinnehåll och om man inte förbränner det man stoppar i sig resulterar detta i viktuppgång och ökad risk för sjukdom på lång sikt, påminner hon.

Så här gick testet till: 19 kvinnor och 28 män deltog i studien. Varje person åt tre testmåltider innehållande raps-linfröolja, smör eller olivolja. Dagen före testdagen fick de fasta efter kl 21.00. Följande morgon togs ett fasteblodprov där hälsostatus och samtliga blodfetter kontrollerades. Testmåltiden bestod av testfettet blandat i mannagrynsgröt, mellanmjölk, björnbärssylt och en skiva bröd med skinka. Måltiden innehöll 35 g testfett och ca 810 Kcal. Blodprov togs därefter 1, 3, 5 och 7 h efter måltiden, vid vilka samtliga blodfetteranalyserades. Försökspersonerna fastade under dagen.

Julia Svensson är fram till april föräldraledig. När hon kommer tillbaka ska hon först och främst studera klart hur kvinnor reagerar på de olika fetterna.
Hon och hennes kollegor kommer bl a också att studera om fetterna ger olika mättnad. Dessutom kommer de bl a att utvärdera om hormonstatus, träning, midjemått och hur den vardagliga dieten i övrigt påverkar hur kroppen tar upp fett efter måltiden.

För mer information, kontakta Julia Svensson, doktorand i Bioteknik vid Lunds Tekniska Högskola, Julia.Svensson@biotek.lu.se, tel 0709 544647. Julia Svensson är föräldraledig men läser mail och svarar i telefon så gott hon kan. Handledare: Patrick Adlercreutz, Avd för Bioteknik, LTH, Patrick.Adlercreutz@biotek.lu.se och Lena Ohlsson, Gastroenterologi och nutritionslaboratoriet vid Lunds Universitet, Lena.Ohlsson@med.lu.se, 046-222 0706. Bild på Julia Svensson finns i LU:s bildbank, http://bildweb.srv.lu.se/login/

Resultaten, som öppnar för exempelvis lysande tapeter helt i plast, publiceras i den vetenskapliga tidskriften ACS Nano.

Ultratunna och strömsnåla organiska lysdioder, så kallade OLEDs, har nyligen introducerats kommersiellt i mobiltelefoner, kameror och små tv-apparater. En OLED består av ett ljusalstrande lager av plast placerat mellan två elektroder, av vilka den ena måste vara genomskinlig. Dagens OLEDs har två uppenbara nackdelar – de är relativt dyra att tillverka och den genomskinliga elektroden består av metallegeringen indium-tennoxid. Det senare är ett problem då indium både är sällsynt och dyrbart och dessutom komplicerad att återvinna . Nu presenterar forskarna vid Umeå och Linköpings universitet tillsammans med amerikanska kolleger ett alternativ till OLEDs, en organisk ljus-emitterande elektrokemisk cell (LEC). Den är billig att tillverka och den genomskinliga elektroden är tillverkad av kolmaterialet grafen.

— Det här är ett viktigt steg i utvecklingen av organiska belysningskomponenter, både från ett tekniskt och ett miljömässigt perspektiv. Organiska elektronikkomponenter lovar att bli mycket vanligt förekommande i nya spännande applikationer i framtiden, men detta kan skapa stora återvinningsproblem. Genom att använda grafen istället för konventionella metallelektroder kommer framtidens komponenter att bli mycket enklare att återvinna och därmed miljömässigt attraktiva, säger en av forskarna Nathaniel Robinson från Linköpings universitet.

Eftersom alla delar kan framställas från lösning kan LEC också tillverkas på rulle i en tryckpress på ett mycket kostnadseffektivt sätt.

— Detta öppnar dörren för en framtida billig tillverkning av helt plastbaserade belysnings- och displaykomponenter i form av stora flexibla ark. En sådan belysning eller tv-skärm går att rulla ihop eller tapetsera upp på väggar eller tak, säger en annan av forskarna Ludvig Edman från Umeå universitet.

Grafen består av ett enda lager kolatomer och har många eftertraktade egenskaper som elektronikmaterial. Det har hög ledningsförmåga, är nästan helt genomskinligt och kan dessutom framställas i lösning i form av grafenoxid.

Forskare världen över har försökt ersätta indium-tennoxid i över 15 år. Indium är en bristvara och legeringen har en komplicerad livscykel. Råvaran till den helt organiska och metallfria LEC är däremot outsinlig och går att återvinna till 100 procent – till exempel som bränsle.

Studien är publicerad i tidskriften ACS Nano och har titeln “Graphene and mobile ions: the key to all-plastic, solution-processed light-emitting devices”. Författare är av Piotr Matyba, Hisato Yamaguchi, Goki Eda, Manish Chhowalla, Ludvig Edman och Nathaniel D. Robinson.

Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta gärna:
Ludvig Edman, professor i fysik vid Umeå universitet
Telefon: 090-7865732 (jobb), 070-2321240 (mobil)
E-post: ludvig.edman@physics.umu.se

Nathaniel D. Robinson, docent vid Linköpings universitet
Telefon: 011-363479
E-post: nathaniel.d.robinson@liu.se

Den stora skillnaden mellan vit råg och vitt vete överraskar forskarna.

– Exakt vad det är som gör att råg ger en stabil blodsockerkurva vet vi ännu inte. Men vi kommer allt närmare en lösning. Det finns nämligen flera olika typer av råg, och alla typer ger inte samma utslag, vilket gör att några kan sållas bort från fortsatta studier. Det rågmjöl som säljs i butik är ofta en blandning av olika sorter, berättar Liza Rosén, doktorand i Industriell näringslära och livsmedelskemi vid Lunds Tekniska Högskola och den som lett studien. Nästa vår lägger hon fram en avhandling i ämnet.
Vill man verkligen optimera hälsofördelarna ska man, enligt Liza Rosén, äta gröt eller bröd gjort på fullkorn, där kornets alla delar finns med.

– Då får man rågens alla fördelar. Kliet innehåller ju många nyttiga fibrer, vitaminer, mineraler och antioxidanter. Det bidrar också till mättnaden och till att sänka blodsockersvar på längre sikt, däremot såg vi alltså inte så fina resultat vad gäller blodsocker och insulin direkt efter måltiden, berättar hon.

I måltidstester såg forskarna också att personer som åt kokta rågkärnor till frukost blev mättare och åt signifikant mindre till lunch, närmare bestämt 16 procent mindre i energiintag, jämfört med när de åt bröd gjort på vitt vetemjöl. De såg också att både bröd och gröt gjort på vit råg och fullkornsråg mättar mer än vitt vetebröd. Allra effektivast var råggrötarna.

– Antagligen är det vattnet i gröten som ökar mättnadskänslan. Men vattnet måste vara blandat i gröten, dricker man samma mängd vatten till rågbröd blir inte resultatet lika bra, tydliggör hon.

Upprinnelsen till Liza Roséns forskning var att försöka nysta fram orsakerna till nyttan med fullkornsprodukter, som har visat sig skydda mot hjärt- och kärlsjukdomar och vissa typer av cancer. Det finns även starka bevis för att fullkorn kan förebygga typ två-diabetes och insulinresistens.

– Eftersom råg visat sig ge lågt insulinsvar, började jag med det. Högt insulinsvar kan bidra till att kroppen blir insulinresistent, det vill säga att den svarar dåligt på insulinet. Insulinresistens kan resultera i högt blodsocker, högt blodtryck och dåliga blodfetter, vilket i sin tur ökar risken för åldersdiabetes och hjärt- och kärlsjukdomar. Eftersom jag har hittat så mycket intressant har jag inte hunnit titta närmare på t ex korn ännu, men kanske i framtiden. Däremot har flera andra forskare inom Lunds universitet studerat korn och dess hälsoeffekter, berättar Liza Rosén.

Någon studie av hur råget påverkar människor på lång sikt har Liza Rosén inte gjort, däremot har hennes kollega Ulrika Andersson gjort en sådan studie på möss. Under ett halvår fick ett antal möss äta fullkornsvete respektive fullkornsråg. Resultaten visar att mössen som åt vete gick upp signifikant mer i vikt jämfört med de rågätande mössen.

– En möjlig förklaring är att vetet ger ett högre insulinsvar än råg, vilket gör att cellerna i kroppen kan lagra mera fett. Det faktum att råg innehåller mera lösliga fibrer än vete spelar också roll, eftersom dessa troligtvis förhindrar upptag av fett och andra näringsämnen i tarmen.
Det finns bara ett fåtal studier på hur fullkorn av olika spannmålstyp påverkar hälsan, så behovet av att titta närmare på denna frågeställning är stort. Ökad kunskap inom detta område skapar en bas för att utveckla en ny generation av skräddarsydda fullkornsprodukter som kan motverka olika typer av vällevnadssjukdomar.

Så här gick testerna till:

Studie 1:

Tolv försökspersoner fick äta frukostar bestående av växelvis vitt vetebröd, gröt gjord på vetemjöl, vit rågbröd, vit råggröt, fullkornsrågbröd, fullkornsrågbröd med mjölksyra, fullkornsråggröt samt vetebröd med rågkli. Forskarna mätte blodsocker, insulin och mättnad under tre timmar därefter. Sedan jämfördes resultaten för de olika produkterna med varandra för varje enskild person (d v s person 1:s svar på fullkornsrågbrödet jämfördes med Person 1:s svar på vetebrödet och Person 2:s svar med Person 2: svar osv).
Eftersom forskarna såg att de produkter som gav låg insulinutsöndring gav bättre mättnad efter tre timmar så designade vi en andra studie där vi ställde oss frågan: Kan rågprodukter som ger lågt insulinsvar ge bättre mättnad och sänka matintaget vid en efterföljande måltid?

Studie 2:

Tio försökspersoner fick äta frukostar bestående av vitt vetebröd, kokta hela rågkärnor (hela kornet), kokta hela vetekärnor, vitt rågbröd, vitt rågbröd bakat med syra (motsvarande surdegsbröd), fullkornsrågbröd samt fullkornsrågbröd bakat med syra. Forskarna mätte blodsocker, insulin och mättnad under 4,5 timmar därefter. Till lunch fick försöksdeltagarna senare äta så mycket köttbullar och pasta de ville, ända tills de blev mätta. Sedan jämfördes resultaten för de olika produkterna med varandra för varje enskild person.

I en nu pågående, tredje studie, håller forskarna på att studera olika sorters råg.

För mer information, kontakta Liza Rosén, doktorand Industriell näringslära telefon 046-222 95 34, Liza.Rosen@appliednutrition.lth.se, Kontaktuppgifter bi-handledare: Elin Östman, forskarassistent, Industriell näringslära och livsmedelskemi, 046-222 83 18,
Elin.Ostman@appliednutrition.lth.se . För musmodellen: Ulrika Andersson, doktorand Molekylär signallering, 046-222 81 28, Ulrika.Andersson@med.lu.se, eller handledare Cecilia Holm, cecilia.holm@med.lu.se, 046-222 85 81. Båda doktoranderna är f n föräldralediga men läser mail regelbundet och svarar i telefon när det är möjligt. För bild på Liza Rosén, maila henne själv eller: kristina.lindgarde@kansli.lth.se

Upprinnelsen till projektet var att se om olika typer av kostfibrer och hälsofrämjande bakterier, så kallade probiotiska bakterier såsom laktobaciller och bifidobakterier, kan hjälpa till att lindra och förebygga risken för Ulcerös kolit och tjocktarmscancer.

– Men ny kunskap om detta område är även intressant för dem som inte tror sig löpa risk för att drabbas av några tarmsjukdomar. På senare år har forskarvärlden nämligen fått upp ögonen för att vår hälsa i hög grad styrs av vad som händer i vår tarm, förklarar Camilla Bränning, doktor i industriell näringslära och Åsa Håkansson, doktorand i livsmedelshygien vid avdelningen för industriell näringslära.

Forskarna testade olika slags dieter av blåbärsskal, rågkli och havrekli med eller utan en blandning av probiotiska bakterier. Resultaten visar att blåbärens skyddande effekt förstärktes om de åts tillsammans med probiotika.

– Probiotikan visade sig ha skyddande effekt på levern, ett organ som ofta påverkas negativt av tarminflammationer, förklarar Åsa Håkansson.
Blåbär innehåller rikligt med polyfenoler som har en antimikrobiell och antioxidativ effekt. Kombinationen blåbär och probiotika minskade inflammationsdrivande bakterier i tarmen medan mängden hälsofrämjande laktobaciller ökade.

Åsa Håkansson och Camilla Bränning noterade även att om blåbären åts tillsammans med probiotikan ökade halten av smörsyra och propionsyra i blodet, två ämnen som bildas när fibrer bryts ner och som sedan tidigare är kända för att vara viktig energi för tarmcellerna. På senare tid har de även kunna visats påverka immunförsvaret positivt. Det verkade helt enkelt som om absorptionen av dessa komponenter underlättades i närvaro av probiotika.

– Det som överraskade oss var att en så stor andel av smörsyran inte bara togs upp av tarmcellerna utan också transporterades vidare till blodet. Tidigare trodde man att tarmcellerna utnyttjade all smörsyra, men så är alltså inte fallet, konstaterar Camilla Bränning, som nyligen la fram en avhandling i ämnet.

– En ytterligare förklaring till blåbärens extremt positiva effekt kan vara att bärens fibrer inte bryts ner i så stor grad i grovtarmen utan bildar en stor bulk i grovtarmen. Det innebär att inflammationsframkallande ämnen inte kommer i kontakt med tarmslemhinnan utan bäddas in i fibrerna istället. Därefter åker dessa ämnen ut med avföringen, förklarar Camilla Bränning.

Forskarna såg även att rågkli bröts ner längre ner i grovtarmen, på samma ställe där Ulcerös kolit och tjocktarmscancer ofta uppkommer, och att rågkliet där gav rikligt med smörsyra och propionsyra. Fibrerna i havrekliet bröts däremot ner tidigare i tarmen. Det mest slående resultatet var dock att blåbären i sig gav så bra effekt jämfört med såväl rågkli som havrekli.

15-20 procent av alla svenskar lider av magsmärtor, diarré eller hård mage, besvär till följd av tarmsjukdomar och mer odefinierbara tarmproblem. Sjukdomen Ulcerös kolit är en av de inflammatoriska tarmsjukdomarna som går under samlingsnamnet IBD, inflammatory bowel diseases. Den kan leda till tarmcancer och drabbar cirka 1000 personer per år.

Camilla Bränning disputerade i januari 2010, läs sammanfattning på engelska här: http://www.lu.se/o.o.i.s?id=12588&postid=1520883 . Åsa Håkansson lägger fram sin avhandling senare i vår.

För mer information, kontakta Camilla Bränning, forskare Industriell näringslära och livsmedelskemi, 046-2224727, Camilla.Branning@appliednutrition.lth.se, Åsa Håkansson, forskare Livsmedelshygien, 046-2228326, Asa.Hakansson@appliednutrition.lth.se eller Margareta Nyman, professor Industriell näringslära och livsmedelskemi, 046-2224567, 0704-97 46 80, Margareta.Nyman@appliednutrition.lth.se, Siv Ahrné, professor Livsmedelshygien, 046-2228327, 0703-484 516, Siv.Ahrne@appliednutrition.lth.se.

Kärlfysiologen Kristina Andersson har i en av studierna i sin avhandling undersökt om havrekli påverkar åderförfettningen hos möss. Alla mössen i studien fick en fettrik diet, men somliga möss fick dessutom ett tillskott av havrekli. Denna grupp visade sig ha 40 procent lägre halter av kolesterol i blodet och mindre spår av inflammation i blodet och kärlväggen. Havrekli-mössen hade dessutom färre och mindre plack (ansamlingar av fett och döda celler som kan lossna och täppa till blodbanan) i sina kärlväggar.

Ett av lundaforskarens mål var att utveckla en “musmodell”, en typ av försöksdjur som livsmedelsindustrin kan använda för att testa effekten av olika havreprodukter. Därför tyckte hon det var intressant att två olika sorters möss visade sig reagera olika på havrebehandlingen. Den ena sorten svarade på önskat sätt med sänkta nivåer av kolesterol i blodet, medan den andra sorten inte reagerade alls. Ändå var inga av mössen genmanipulerade, och de tillhörde från början samma mus-stam.

– Skillnaden var att de kom från olika uppfödare, som fött upp dessa möss i många år. Därför har mössen troligen utvecklat både olika bakterieflora i tarmen och små genetiska skillnader som kan ha betydelse för om de får sänkt kolesterol när de äter havre, säger Kristina Andersson.

Även människor reagerar olika på att äta havre: somliga får sänkt kolesterolhalt, andra blir mindre påverkade. Om man kan förstå vad det är som orsakar skillnaden mellan de olika grupperna möss, så har man därför också möjlighet att förstå skillnaden mellan olika människor – och kanske designa havreprodukter som är nyttiga även för dem som annars inte påverkas av att äta havre.
Kristina Andersson äter själv havregrynsgröt då och då.

– Havregryn är en fullkornsprodukt som innehåller både fettlösliga vitaminer, proteiner och fibrer. Därför är havre nyttigt på flera sätt, även för den som eventuellt inte får sin kolesterolhalt sänkt av ett havretillskott, säger hon.

Avhandlingen heter “Cholesterol-lowering and anti-atherogenic effects of oats in mice” och lades fram den 18 december och presenterades vid ett seminarium i Lund den 4 februari. En engelsk sammanfattning finns på www.lu.se/o.o.i.s?id=12588&postid=1510169. Kristina Andersson träffas på 046-2224575 eller 073-9513504, e-post ?Kristina_E.Andersson@med.lu.se