Vid en genomgång av begreppet rådgivning i 2003 års lag om finansiell rådgivning till konsumenter (rådgivningslagen) och 2007 års värdepappersmarknadslag konstaterar Fredric Korling att begreppet inte är klart definierat. I värdepappersmarknadslagen och rådgivningslagen används två olika rådgivningsbegrepp.
– Rådgivningslagen omfattar dessutom rådgivning om långt fler produkter och tjänster än värdepappersmarknadslagen. I vissa fall har även likalydande rådgivningsbegrepp använts i annan lagstiftning men med olika betydelser. Det är olyckligt, menar Fredric Korling, eftersom det skapar förvirring och osäkerhet om när kunden faktiskt fått rådgivning.
Fredric Korling rekommenderar därför att man som en åtgärd inför en allmän finansavtalslag liknande den som finns i Norge. I en sådan lag bör tjänsten och inte typ av finansiellt instrument eller typ av rådgivare avgöra vilken reglering som ska tillämpas. I avvaktan på en finansavtalslag föreslår han att rådgivningslagen blir tillämpbar även på rådgivning som regleras enligt värdepappersmarknadslagen.
I avhandlingen redogör Fredric Korling för hur rådgivning skiljer sig från information, marknadsföring och försäljning. Rådgivning kan inkludera information, marknadsföring och försäljning. Korling menar att förarbetena har bagatelliserat gränsdragningsproblemen mellan informationstyperna och överlåtit ansvaret att klargöra detta till rättstillämpningen. Det gör det svårt att på förhand avgöra om en viss typ av information eller situation är rådgivning eller endast information.
– Detta är problematiskt eftersom det bara är vid rådgivning som vissa förpliktelser, och sanktioner mot den rådigvare som underlåter att leva upp till dessa förpliktelser, är aktuella. Därutöver kan kunden kan ha felaktiga förväntningar och föreställningar om vem ansvarsbördan ligger på eftersom kunden lätt tolkar en marknadsförings- och försäljningssituation som rådgivning, säger Fredric Korling.
Lagstiftaren har försökt lösa problemen genom att kräva att rådgivaren lämnar allt mer omfattande information till kunden. Mot bakgrund av forskning inom behavioral finance, vilken visar att investerare inte agerar fullt så rationellt som man skulle kunna tro, betvivlar Fredric Korling att rådgivarens informationsförpliktelser räcker.
– Kunden varken orkar, vill eller kan ta till sig all information. Eftersom vi alla förväntas investera i finansiella instrument måste den allmänna kunskapsnivån hos investerare höjas, till exempel genom mer utbildning på gymnasiet, säger Fredric Korling.
Förutom tydligare gränsdragning mellan informationstyper välkomnar Fredric Korling de ökade kraven på dokumentation i rådgivningssituationer. Vidare förordar han liknande krav på klassificering av rådgivare inom finansbranschen som de som redan idag finns enligt försäkringsförmedlingslagen.
– Såväl investerare och rådgivare som tillsynsmyndigheter har ett intresse av ett tydligare rådgivningsbegreppet, inte minst med tanke på förutsebarhet och rättssäkerhet, avsluta Fredric Korling.
Disputationen sker den 12 mars 2010 klockan 10.00 i De Geer-salen, Geovetenskapens hus, Stockholms universitet. Opponent är justitieråd Stefan Lindskog.
Avhandlingens titel
Rådgivningsansvar – särskilt avseende finansiell rådgivning och investeringsrådgivning.
För ytterligare information
Fredric Korling, tel.: 070-954 01 70 eller e-post: fredric.korling@juridicum.su.se. (Säkrast 5-11 mars)
Staffan Westerlund (pressansvarig på Juridicum) tel.: 08-16 12 82 eller 073-784 5031 eller e-post: staffan.westerlund@juridicum.su.se.
Webb-sidan vänder sig i första hand till högstadie- och gymnasieungdomar och deras lärare.
– Men den finns även till för alla andra som är intresserade av kemins magiska värld! Även om den är en fördjupning av kemishowerna, behöver man inte ha sett någon av dem för att ha följa med i experimenten, betonar Ulf Ellervik, professor i bioorganisk kemi vid Lunds Tekniska Högskola och initiativtagare till projektet.
Sajten innehåller tre olika delar:
• “Molekyler finns” handlar om gaser av olika slag: luft, syrgas, kvävgas, vattenånga, koldioxid, helium, metan och vätgas. Forskarna tar god tid på sig och förklarar vetenskapen bakom experimenten. Passar högstadiet.
• Spektakulära “Molekyler syns” har fyra olika teman: gaser, färger, ljus och bränder och explosioner. Här förklaras inte så mycket av vetenskapen bakom experimenten utan kemi bli till magi framför åskådarnas ögon. För alla.
• På webbsajten finns även “Molekyler i verkligheten” där forskare vid Kemicentrum presenterar olika populärvetenskapliga föreläsningar i PDF-form. Passar gymnasiet.
Vi hoppas att du kommer att tycka kemi är spännande. Det gör vi!
För mer information, kontakta: Ulf Ellervik, professor i organisk kemi vid Lunds Tekniska Högskola, ulf.ellervik@organic.lu.se, 046-2228220, 070-2205394
Adresser till sajten: www.lu.se/kemishow , www.lth.se/kemishow www.kc.lu.se/kemishow/ Adress till samverkan på Kemicentrum:www.kc.lu.se/besokare/allmanhet/. Adress till Vattenhallen (LTH:s science centrum): www.lth.se/vattenhallen. Sedan tidigare finns Kemijulkalendern, gjord av studenten i bioteknik Alexander Mirholm, www.lth.se/kemijulkalender
Att öka andelen kvinnor som föder barn med professionell assistens och har tillgång till akut förlossningsvård är de viktigaste faktorerna för att globalt minska mödradödlighet. Mekanismerna bakom de stora skillnaderna i användandet av modern förlossningsvård inom och mellan länder är dock inte fullständigt kända.
Mattias Röösts avhandling fokuserar på att öka förståelsen för faktorer som förhindrar användandet av akut förlossningsvård. Dessa faktorer har han undersökt genom studier om kvinnor som överlevt en livshotande komplikation, så kallade ”near-miss”. Near-miss har på senare tid använts som komplement till forskning om mödradödlighet. Studier av near-miss ger liknande information som studier av dödsfall men reducerar metodologiska problem eftersom livshotande komplikationer är vanligare och uppfattas som mindre skuldbeläggande av sjukvårdspersonal jämfört med mödradödsfall.
– Avhandlingen visar att hinder för att använda akut förlossningsvård är betydande även i den urbana miljö med gratis mödravård där studierna är utförda. Majoriteten, 74 procent, av kvinnorna var i ett livshotande tillstånd redan när de anlände till sjukhus, säger Mattias Rööst.
Abortrelaterade komplikationer var vanligt förekommande i denna grupp av kvinnor. Deltagande i mödravårdskontroller minskade den risk för livshotande komplikation som var relaterad till låg utbildning och boende på landsbygden. Detta kan förklaras genom att mödravårdskontroller, förutom att identifiera problem under graviditeten, också främjar användande av akut vård i samband med en komplikation.
– Fyndet är intressant eftersom mödravårdskontroller inte är prioriterade i arbetet för att globalt minska mödradödlighet, säger Mattias Rööst.
Kvinnor med låg socioekonomisk status upplevde att modern förlossningsvård inte var till för dem, vilket försenade deras beslut att söka vård vid en komplikation. De var inte heller förtrogna med det nationella program som erbjuder mödravård gratis och uttryckte misstro mot vårdpersonal och rädsla för operationer.
Fynden ger upphov till hypotesen att socioekonomiska faktorers påverkan på vårdsökarbeteende beror på hur de representerar social marginalisering i ett specifikt område. Perspektivet kan bidra till att förklara variationer i betydelsen av dessa faktorer mellan olika områden.
Avhandlingen försvaras den 12 mars vid Uppsala universitet.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Mattias Rööst, tel; 070-1517561,
e-post: mattias.roost@kbh.uu.se
– Man trodde förut att de två vanliga fettvävnader – alltså den bruna och den vita – var samma sorts celler i olika skepnader, men för ett par år sedan var vi de första att visa att de två sorts fettvävnad inte har med varandra att göra. Överraskande nog har brunfett mer med muskler att göra än med vitt fett, förklarar professor Jan Nedergaard, professor i fysiologi, Wenner-Grens institut, Stockholms universitet, som har lett den nya studien.
En sak som förbryllade forskarna redan då var att det ibland dök upp celler i den vita fettvävnaden som såg annorlunda ut, fyllda med många små fettdroppar i stället för en stor. Dessa celler innehöll även det protein som gör det möjligt för brunfettcellerna att förbränna fett: frikopplingsproteinet UCP1. Forskarna frågade sig då om dett var den vanliga sorts brunfettceller som hade smugit in sig i brunfettvävnaden – eller inte.
– När Natasa Petrovic i vårt laboratorium nu har undersökt dem visar det sig att dessa celler innehåller helt andra molekyler än både de bruna och de vanliga vita fettcellerna. Vi bestämde oss för att kalla dem brittfettceller, alltså BRuna-i-vITT-fettceller. På svenska kan det ju också associera till den värme som smyger sig in i höstens kyla, säger Jan Nedergaard.
Det som gör brittfettcellerna spännande är att de har det fettförbrännande proteinet UCP1 mitt inne i en vittfettmiljö och de är därmed teoretiskt välplacerade för att förbränna ”extra” fett. Om man kan få dem att bli fler och bättre och vara aktiva kan de kanske förbättra möjligheterna att bekämpa fetma genom en förhöjd fettförbränningstakt menar forskarna.
– Det är klart en spännande möjlighet, och vi har kunnat visa att vissa behandlingar av vad som till synes är endast vittfettceller får vissa av dem att avslöja att de egentligen är brittfettceller. Vad Natasa och jag nu har diskuterat är att utveckla en metod för att specifikt kunna mäta hur mycket brittfettcellerna faktiskt betyder för möjligheten att förbränna extra fett, avslutar Jan Nedergaard.
Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften The Journal of Biological Chemistry.
Artikelns namn: Chronic PPARgamma Activation of Epididymally Derived White Adipocyte Cultures Reveals a Population of Thermogenically Competent, UCP1-containing Adipocytes Molecularly Distinct From Classical Brown Adipocytes.
Natasa Petrovic, Tomas B. Walden, Irina G. Shabalina, James A. Timmons, Barbara Cannon and Jan Nedergaard.
Kontaktinformation
Ytterligare information
Jan Nedergaard, professor i fysiologi, Wenner-Grens institut, Stockholms universitet, tfn 08-16 4128, 070-4948955, e-post jan@metabol.su.se
För bild på Jan Nedergaard, kontakta universitetets presstjänst, e-post press@su.se, tfn 08-164090.
Serina Ahlgren vid SLU i Uppsala baserar denna beräkning på termisk förgasning av biomassan salix. Genom sådan förgasning skulle man kunna ersätta den fossila naturgasen, som nu används vid tillverkning av mineralkväve.
Vid tillverkning av mineralkväve (via Haber Bosch-processen) används en tredjedel av gasen som energi och två tredjedelar som råmaterial. 4 ton kväve kan utvinnas från 1 hektar salix, vilket räcker till att gödsla ca 30 hektar vete. Om man i stället förgasar halm tar man ingen odlingsmark, som annars skulle använts för matproduktion, i anspråk.
Flera av den så kallade första generationens biodrivmedel, etanol, biogas och rapsmetylester, skulle redan nu kunna ersätta den fossila diesel som nu används som traktordrivmedel. Metanol, vätgas, dimetyleter och andra drivmedel av andra generationen är inte färdigutvecklade än. För flera av biodrivmedlen behöver traktorerna dock modifieras, vilket utan stöd från staten kan fördröja omställningen till biodrivmedel.
Kontaktinformation
Avhandlingen, http://diss-epsilon.slu.se:8080/archive/00002151/
Jordbruk utan fossilt bränsle möjligt (pressmeddelande), http://www.slu.se/?id=135&Nyheter_ID=11917&FunktionID=20
Kontakt
Serina.Ahlgren@et.slu.se, 018-67 18 87
– Detta är otroligt spännande med mätbara resultat efter denna typ av behandling, säger Eva Bojner Horwitz, forskare i socialmedicin vid institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap och ansvarig för studien.
I ett unikt samarbete mellan smärtforskare och de professionella skådespelarna Marie Göranzon och Jan Malmsjö har patienter med fibromyalgi och stressrelaterad smärta tränats i att med hjälp av kropps- och röstuttryck få spela ut starkt laddade texter på en teaterscen. De har därefter fått tolka sina känslouttryck från videofilm och gjort en uppskattning av både hälsa och smärta. Patienterna har dessutom tillsammans fått se en teaterpjäs med starka känslomässiga uttryck och gjort motsvarande bedömning av sin hälsa.
Resultaten visar genom videotolkning att laddningen på patienternas känslomässiga uttryck ökar signifikant när patienten får spela mot en skådespelare, jämfört med att om de spelat ut texten utan skådespelare. Efter tre månaders teaterspel hade patienternas smärta minskat medan deras självupplevda hälsa ökat.
– Vi fann också en korrelation mellan starka känslouttryck och minskad smärta, ett samband som fanns kvar även vid uppföljningen tre månader efter avslutad behandling.
I artikeln diskuteras denna korsbefruktning mellan kultur/uttryckande konstarter och hälsa och som framhålls som en mycket outnyttjad resurs inom dagens smärtbehandling. Forskarna menar att uttryckande konst, särskilt att uttrycka sig känslomässigt med hjälp av en skådespelare, kan användas i terapeutiskt syfte även vid andra smärttillstånd.
– Förhoppningsvis kan studien bidra till fler samarbetsformer mellan skådespelare och konstnärliga terapeuter och vårdpersonal och stimulera/etablera kulturhälsan på bredare front i Sverige och i utlandet, säger Eva Bojner Horwitz.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Med dr Eva Bojner Horwitz, tel: 070-586 36 94
Ju längre en sugga ligger per tillfälle, desto större risk löper hon att utveckla sår. Tunna suggor är mer utsatta än suggor vid gott hull, även om de endast ligger korta stunder.
Detta framkom i en pilotstudie vid SLU i Skara av 18 suggor, varav 8 hade fått bogsår efter avvänjning. Forskarna utökar nu sin studie för att ta reda på hur långa liggtider som är kritiska för att bogsår ska uppkomma.
För att förebygga bogsår, skulle det kunna hjälpa att få upp suggorna på benen då och då, dock utan att stressa dem så att de trampar och klämmer smågrisarna.
Utfodring är ett sätt att aktivera suggorna. Det vanliga är att ge dem mat endast en gång per dag, men i danska studier har man nu visat att förekomsten av bogsår kan minskas om man utfodrar dem 6–8 gånger per dygn runt grisningen.
Text: Nora Adelsköld
Kontaktinformation
Bo.Algers@hmh.slu.se, 0511-67 200
Torbjörn Josefsson vid SLU i Umeå har i sitt doktorsarbete studerat skogens struktur och sammansättning, biodiversitet samt mänsklig påverkan i tre sådana skogar. Han har kombinerat fältstudier med arkeologiska fynd och historiska dokument.
Tallurskogarna visade spår av att ha brukats och formats av människan under mycket lång tid. Trots att sekler har förflutit sedan äldre nyttjandefomer upphört syns spåren fortfarande i skogen. Kring övergivna boplatser är t.ex. mängden gamla och grova träd samt stående och liggande döda träd mycket mindre än i det omgivande skogslandskapet. Långvarig och intensiv renskötsel har också kvarlämnat tydliga spår i skogen.
Större skogslandskap, där det aldrig har bedrivits vare sig skogs- eller jordbruk och som bara lokalt har påverkats av förindustriell verksamhet, är mycket sällsynta.
Trots att de undersökta tallskogarna alltså inte är genuina urskogar bör de undantas från skogsbruk, eftersom de inte bara är ekologiskt värdefulla; de utgör också de sista resterna av ett uråldrigt kulturlandskap med ovanliga arkeologiska lämningar och kulturspår.
Kontaktinformation
Torbjorn.Josefsson@svek.slu.se, 090-786 84 63
Urskogar – ekologiskt värdefulla men sällan opåverkade av människan, pressmeddelande 2009-11-17, http://www.slu.se/?ID=135&Nyheter_id=11737
Avhandlingen, http://diss-epsilon.slu.se:8080/archive/00002145/
Den svenska berggrunden har genom årmiljonerna utsatts för flera kollisioner, både med andra kontinenter och med mindre vulkanöar. Till exempel bildades den svenska fjällkedjan i en kollision med Nordamerika. Ett annat exempel är Bergslagens malmrika bergarter, som består av hoppackade vulkanöar. Berggrunden har därefter utsatts för vittring, erosion och rörelser i jordskorpan. Faktum är att den berggrund vi idag ser bara är rötterna av en bergskedja som en gång liknade dagens Himalaya.
För nästan två miljarder år sedan kolliderade den kontinent som sydöstra Sverige då var en del av med en oceanplatta från sydväst. Kollisionen tvingade ned den tyngre, tunnare oceanplattan i jordens inre där den började smälta. Så småningom steg smältor upp till ytan och bildade vulkaner. Berg som stelnat från lava och aska från dessa vulkaner hittar vi idag bland annat i Jönköpingstrakten.
Forskaren Karin Appelquist vid Institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet, har i sin avhandling intresserat sig för bergarter i och omkring Jönköpings län. Med hjälp av isotopanalyser av mineralet zirkon kan hon visa att bergarterna i området bildades för ungefär 1,8 miljarder år sedan – ungefär samtidigt som bakterieliknande organismer började uppträda på jorden. För att förstå tidsperspektivet kan nämnas att det ”bara” var cirka 250 miljoner år sedan alla jordens kontinenter satt ihop i superkontinenten Pangea och de tidigaste dinosaurierna dök upp på vår jord.
Karin Appelquists studier visar att Jönköpingtraktens bergarter består dels av stelnad lava, dels av aska, sten och grus som spytts ut i samband med vulkanutbrott och med tiden sammansvetsats till fast berg. Genom att analysera bergets kemi kan Karin Appelquist visa att Jönköpings berggrund bildats i en miljö som liknar den man idag ser i Anderna, där Stilla havs-plattan pressas ned under den Sydamerikanska kontinenten med jordbävningar och vulkanutbrott som följd.
Undersökningar har genomförts i tre områden. I Habo stenbrott, någon kilometer norr om Habo samhälle, upptäcktes en mörk vulkanisk bergart som bildats av aska. Det andra området ligger mellan Malmbäck och Tenhult och visade sig också bestå av stora områden med vulkaniska bergarter. Det tredje området är beläget mellan Jönköping och Ulricehamn och här har man i första hand studerat graniter som övergår till gnejser.
Dokumentationen av hur berggrunden ser ut och hur den bildats är viktig för att förstå hur vårt landskap formas, och var vi kan hitta särskilt eftertraktade malmer som järn och guld.
–På ett annat plan är geologin viktig för att veta vilka områden som är unika, och därför bör bevaras för en framtida generation, säger Karin Appelquist.
Avhandlingen Proterozoic crustal evolution in southcentral Fennoscandia försvaras vid en disputation den 12 februari.
Bildtext: Karin Appelquist vid vulkanen Stromboli utanför Italien.
Kontaktinformation
Kontakt
Karin Appelquist, Institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet
karin.appelquist@gvc.gu.se
031-786 28 84
0739-78 45 67
– Vi har lagt ihop alla pusselbitarna till ett enda stort pussel och klistrat samman det till en komplett bild, berättar Vivi Vajda, berggrundsgeolog och fossilforskare vid Lunds universitet.
Hon och de övriga forskarna i Scienceartikeln är eniga om att den främsta orsaken till dinosauriernas massutdöende är ett kraftigt meteoritnedslag utanför Yucatanhalvön i Mexiko för 65,5 miljoner år sedan. I kollisionen slogs den över 10 kilometer breda himlakroppen sönder och bildade en 2 kilometer djup och 200 kilometer vid krater. Detta ledde till att ofantliga mängder stoft virvlade upp i atmosfären. Katastrofen var ett faktum. Stoftet hindrade solljus från att nå marken, vilket resulterade i global temperatursänkning och kollapsande ekosystem. De organismer som var beroende av solljus dog, eftersom de inte längre kunde växa med hjälp av fotosyntesen. Nedslaget orsakade även enorma jordbävningar och tsunamier som genast fick förödande effekter för livet på jorden.
Vivi Vajda har studerat hur växtligheten förändrades i området kring Nya Zeeland för 65,5 miljoner år sedan. Hon använder växtfossil, mest pollen, för att studera den dåvarande floran. Hon har upptäckt att artrikedomen bland växterna gick ner drastiskt efter meteoritnedslaget, för att sen gå upp igen. Vivi Vajdas kollega Pi Willumsen, som forskar på plankton, har upptäckt samma fenomen i havet.
– Båda miljöerna ger resultat som visar att fotosyntesen inte kunde fungera, vilket innebär att det inte längre fanns någon mat för de djur som befann sig högre upp i näringskedjan, förklarar Vivi Vajda.
De flesta dinosaurier var stora och krävde mycket energi, därför var det de som dog först. Frön, däremot, kan klara sig länge i jorden och därför blev det inte samma massutdöende hos växtligheten. Anledningen till att artrikedomen först gick ner vid meteoritnedslaget, för att sen gå upp igen, är att när så många arter slogs ut skapades nischer som nya arter kunde etablera sig i. Däggdjur och fåglar tog över reptilernas nischer medan många av växterna kunde återerövra sina gamla nischer.
Iridium är en viktig pusselbit i forskarnas detektivarbete. Denna metall är sällsynt på jorden, men vanlig i meteoriter, och har påträffats i det lerlager som bildades av det stoft som spreds i atmosfären för 65,5 miljoner år sedan. Forskarna har visat att iridiumlagret blir tjockare ju närmare Yucatanhalvön man kommer. Iridium släpps också ut i samband med kraftiga vulkanutbrott. Författarna till Scienceartikeln är dock överens om att den funna mängden iridium inte kunnat åstadkommas endast av vulkanisk aktivitet.
För mer information, kontakta:
Vivi Vajda, Institutionen för geo- och ekosystemvetenskaper, Lunds universitet
Vivi.Vajda@geol.lu.se”>Vivi.Vajda@geol.lu.se, tel 046-222 46 35, 0768-97 44 82
Pi Willumsen, Institutionen för geo- och ekosystemvetenskaper, Lunds universitet
Pi.Willumsen@geol.lu.se”>Pi.Willumsen@geol.lu.se, tel +45 22 30 21 32
I en omfattande studie i denna veckas nummer av tidskriften Science författad av forskare vid ryska vetenskapsakademien, universitet i Alaska, USA och Örjan Gustafsson vid Stockholms universitet visas att havsområdet nu årligen läcker 8 miljoner ton metan till atmosfären. Det nuvarande flödet är lika mycket som tidigare har antagits gälla för hela Världshavet men utgör i dagsläget ingen akut förändring av atmosfärens metanbalans.
Den rysk-svenska forskningsexpeditionen International Siberian Shelf Study (ISSS) som genomfördes för ett drygt år sedan är den mest omfattande hitills i de svårtillgängliga och dåligt utforskade farvattnen utanför nordöstra Sibirien, detta trots att de utgör världens största kusthav.
Klimatmodeller föreslår att en ökning av atmosfärens metanmängd motsvarande bara en procent av det som uppskattas finnas i dessa frusna havsbottnar skulle vara tillräckligt för att orsaka en stark klimatuppvärmning. Tidigare perioder av snabba klimatuppvärmningar i jordens geologiska historia har satts i samband med plötsliga utsläpp av metan från grunda havsbottnar.
Under ISSS genomfördes mätningar av metan i havsbotten, på olika djup i havsvattnet och i den överliggande luften på över ett hundra platser. Kombinerat med mätningar från tidigare expeditioner under ledning av de ryska ledarna av studien Natalia Shakhova och Igor Semiletov visar studien att metanhalten i havsvattnet är förhöjd i 80% av bottenproverna och i över hälften av ytvattenproverna och luftproverna.
I områden med halter upp till 100 gånger över naturlig bakgrund dokumenterade man under ISSS med seismiska instrument och ekolod förekomsten av metanskorstenar på havsbotten och fält med metanbubblor i vattnet som steg så snabbt ända till havsytan att metanet inte hann lösas upp i havsvattnet.
Östsibiriska grundhaven är en förlängning av den sibiriska tundran som översvämmades då glaciärer smälte och havsnivån steg vid slutet av istiden. Upptiningen av permafrosten i havsbotten kan till största delen antas bero på naturliga orsaker, som geotermisk värme underifrån (genom sprickor i jordens skorpa) och havsvatten ovanifrån som pågått under 5000-8000 år sedan permafrosten översvämmades säger Örjan Gustafsson, professor i biogeokemi vid Stockholms universitet, ledare ombord för den svenska ISSS delegationen och en av författarna till artikeln.
– Men det kan inte uteslutas att det mänskliga bidraget till uppvärmningen av Arktis med en längre sommarperiod med isfritt och varmare vatten samt ökad avrinning av varmare flodvatten kan vara droppen som får bägaren att rinna över eller snarare som knuffar temperaturen i havsbottens permafrost över smältpunkten, säger han.
Örjan Gustafsson understryker att beräkningarna visar att det finns ingen anledning till en överdriven oro i dagsläget då atmosfärens metanhalt inte nämnvärt påverkas av de utsläpp som sker just nu. Han understryker vikten av mer omfattande studier av metanutsläppen från sibiriska kusthaven för att bättre förstå risken av att flöderna ökar i framtiden.
– Det blir viktigt att öka kunskapen om hur permafrosten värms upp och hur detta kan översättas till metanutsläpp. Expeditionerna behöver upprepas under flera år för att kunna utvärdera om det finns en trend av ökade metanföden; detta kommer kräva ett större internationellt samarbete.
Expeditionen bekostades av svenska, ryska, nordiska och amerikanska finansiärer, där särskilt den svenska Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse bidragit.
Se video från expeditionen
I fantastiken beskrivs ett övernaturligt inslag i verkligheten. Texterna innehåller alltså drag av både det realistiska och icke-realistiska.
Genom att granska den fransktalande författaren Jean Muno och den nederländsktalande författaren Hugo Raes slår Åsa Josefson fast att fantastikens betydelse inom den belgiska litteraturen har sitt ursprung i en konstnärlig tradition med rötter i medeltiden. Hon visar också att genren används som en revolt mot gällande normer och regler.
– Visserligen var Jean Muno och Hugo Raes aktiva på var sin sida om språkgränsen mellan franska och nederländska, men båda skrev texter som hör till fantastikens område och revolttemat har samma betydelse hos dem båda, säger Åsa Josefson.
Bryter mot verklighetens regler
Muno beskriver i sina texter huvudpersonernas kamp mot omgivningens krav och påtryckningar. Enligt Åsa Josefson är det ofta det fantastiska elementet i texten som ger dem möjligheten att revoltera mot konventionens förtryck.
– I L’homme qui s’efface från 1963 flyger läraren François Rami iväg med sitt paraply för att slutligen landa i en tavla han tycker mycket om. Utan den ”övernaturliga” vinden som sveper iväg honom hade han aldrig kunnat frigöra sig från föräldraförtryck och allmän leda, säger Åsa Josefson.
På samma sätt går hans texter från sagans värld till fantastikens, som i sig kan betraktas som en revolt mot de lagar som styr verkligheten. De anknyter även till motiv från bland annat Pieter Bruegels och René Magrittes målningar.
Samhällskritisk revolt
Medan revolten i Munos verk är existentiell, är den i Raes texter mer samhällskritisk. Han är starkt färgad av 1960- och 1970-talens motståndsrörelser, som återspeglas i hans romaner och noveller. Texternas utgångspunkt är verklighetsförankrad och kan handla om svårigheter vid vetenskapliga experiment som går för långt, miljöförstöring eller kapitalistiska värderingar som beskrivs som cyniska.
– Jag visar att fantastikens funktion hos Raes inte i första hand är att skapa en möjlighet till revolt, som hos Muno, utan att illustrera och förstärka textens budskap genom att låta verkligheten övergå i en mardrömslik overklighet. Det finns också uppenbara paralleller mellan Raes ifrågasättande av överheten och den anarkistiska övertygelse som präglar Hieronymus Boschs måleri, säger Åsa Josefson.
I Belgien skrivs det inte många studier som inkluderar landets bägge litteraturer, vilket gör Åsa Josefsons avhandling förhållandevis ovanlig. Den är tänkt som ett bidrag till diskussionen kring fantastiken i belgisk litteratur, som nu pågått ett halvt sekel.
Kontaktinformation
Avhandlingens titel: Fantastique et révolte chez Jean Muno et Hugo Raes
Avhandlingsförfattare: Åsa Josefson
e-post: asa.josefson@rom.gu.se
Tid och plats för disputation: lördagen den 6 mars 2010 kl. 14.00, Sorbonne-Paris IV, Maison de la recherche, salle D040, 28, rue Serpente, 750 06 Paris
Fakultetsopponent: Professor Martine De Clercq, Bryssel
Här kan du läsa mer om avhandlingen: http://hdl.handle.net/2077/21816
De förnybara energislagen havsvågor, vind och sol, varierar i allmänhet mycket på kort tid. Till exempel är vattnet i en havsvåg i ständig rörelse. Denna energi kan omvandlas till el med hjälp av ett vågkraftverk med en boj. Bojen kopplas med en lina till ett kraftverk på havsbotten. I kraftverket rör sig magneter upp och ned i takt med bojens rörelse och el induceras i generatorns lindningar.
– En av utmaningarna med vågkraft är att energin i vågorna pulserar medan vi vill att lamporna i våra hem ska lysa lika starkt hela tiden. En station, ett undervattensställverk, har tagits fram för att kunna koppla samman flera kraftverk och därigenom bygga en vågkraftpark. Ju fler bojar som kopplas samman och rör sig i otakt med varandra, desto jämnare blir elproduktionen, förklarar Magnus Rahm.
Om ställverket placeras på havsbotten, istället för på en plattform, blir det billigare och det skyddas dessutom mot starka vindar och kraftfulla vågor. De genomförda experimenten är de första i sitt slag. Tidigare har endast resultat från datorberäkningar och från skaltester i vågtank rapporterats.
Magnus Rahms avhandling beskriver experiment till havs på Uppsala universitets forskningsanläggning för vågkraft. Anläggningen ligger utanför Orust, sydväst om Lysekil, och här sjösattes det första vågkraftverket 2006. Under 2009 sjösattes ytterligare tre vågkraftverk och ett ställverk.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Magnus Rahm, tel: 018-471 58 31, 070-495 26 64,
e-post: magnus.rahm@angstrom.uu.se
Vissa djursjukdomar är så allvarliga att det anses vara ett samhällsintresse att hålla dem borta från svenskt lantbruk. Det handlar om sjukdomar som medför stora ekonomiska förluster, som innebär stort lidande för djuren eller som kan göra människor svårt sjuka. Exempel som varit aktuella i Europa under senare år är mul- och klövsjuka och svinpest, och i Sverige fågelinfluensa samt grissjukdomen PRRS.
Möjligheterna att förebygga och bekämpa smittsamma djursjukdomar påverkas av många faktorer. Hur snabbt en nyinkommen sjukdom upptäcks, avgörs bland annat av djurägarnas egna kunskaper. När ett utbrott sedan ska bekämpas är det viktigt att information kan nå ut till alla djurägare. Spridningen av sjukdomar mellan gårdar påverkas starkt av mängden transporter av levande djur, men också av smittskyddsrutiner, som att det används rena skyddskläder vid gårdsbesök. Maria Nöremark har i sitt doktorsarbete vid Sveriges lantbruksuniversitet och Statens veterinärmedicinska anstalt undersökt alla dessa faktorer.
När Maria Nöremark gick igenom de inrapporterade svin- och nöttransporter som gjordes mellan svenska gårdar under drygt tre år visade det sig att de flesta besättningar inte hade några eller bara ett fåtal direkta kontakter med andra besättningar genom djurförflyttningar. Samtidigt fanns det ett antal besättningar som hade omfattande kontakter och som därigenom skulle kunna ha stor inverkan på smittspridningen. En fördjupad analys visade också att en del gårdar med få direkta kontakter kan ha många indirekta kontakter, genom handel med gårdar som i sin tur köper djur från många gårdar.
Flertalet förflyttningar gjordes inom en radie på 10 mil från ursprungsgården. Det förekom dock längre förflyttningar; upp till 120 mil för nötkreatur och 100 mil för grisar.
– Att det förekommer så pass långa transporter stödjer tankarna på att det bör införas ett totalstopp för transporter av mottaliga djur om mul- och klövsjuka skulle upptäckas i Sverige, säger Maria Nöremark.
En enkätstudie visar att smittskyddsrutinerna på svenska gårdar varierade mycket. Generellt var rutinerna bättre på gårdar med enbart grisar än på gårdar med nötkreatur, får, getter eller blandade djurslag. Smittskyddet var också bättre på gårdar med större besättningar än på gårdar med få djur.
Enkäten visar också att en del djurägare förväntade sig att bli informerade i tid innan ett utbrott, för att hinna förbättra sina rutiner – utan att tänka på risken för smittspridning innan det första fallet har upptäckts.
Hur ofta besökare använde skyddskläder varierade också. Bäst var rutinerna bland veterinärer och seminörer, medan de var sämre bland t.ex. djurtransportörer (som ofta var inne i stallarna).
– Enkäten visar att smittskyddsrutinerna på gårdsnivå och bland besökare behöver förbättras, säger Maria Nöremark.
Som en följd av utbrottet av grissjukdomen PRRS* sommaren 2007 undersöktes djurägares sjukdomsmedvetenhet och informationssökning. Det framkom att djurägare med stora besättningar var väl medvetna om sjukdomen, men att vissa djurägare med små besättningar inte hade nåtts av informationen och därmed inte visste om att det varit ett utbrott. En fjärdedel av djurägarna hade ändrat sina smittskyddsrutiner under utbrottet. Djurägare som bodde nära utbrottet sökte i större utsträckning själva efter information än de som bodde på större avstånd. Svenska Djurhälsovården ansågs vara den viktigaste och pålitligaste informationskällan, följt av de veterinära myndigheterna (Jordbruksverket och Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA).
Resultaten från avhandlingen är ett underlag som kan användas för att förbättra det arbete som görs för att förebygga och bekämpa allvarliga djursjukdomar i Sverige.
* Porcine Reproductive and Respiratory Syndrome är en smittsam virussjukdom som orsakar fortplantningsstörningar och luftvägssjukdom hos gris.
—————————-
Veterinär Maria Nöremark, institutionen för kliniska vetenskaper, SLU, försvarar sin avhandling Infection through the farm gate. Studies on movements of livestock and on-farm biosecurity.
Tid: Fredag den 5 mars 2010, kl. 09.15
Plats: Ettans föreläsningssal, Klinikcentrum, Ultuna, Uppsala
Opponent: Dr Armin Elbers, Central Veterinary Institute of Wageningen, Nederländerna
Mer information: Maria Nöremark, 018-67 44 34, maria.noremark@sva.se
Maria arbetar som veterinär epidemiolog vid enheten för sjukdomskontroll och smittskydd vid SVA (Statens veterinärmedicinska anstalt). Doktorsarbetet är genomfört i samarbete mellan SLU och SVA.
Länk till pdf med den fullständiga avhandlingen:
http://diss-epsilon.slu.se:8080/archive/00002227/
Detta och övriga pressmeddelanden från SLU:
http://www.slu.se/page.cfm?page=102
Stjärnskådare världen över känner till stjärnbilden Orions karakteristiska profil. Mindre känd är den subtila nebulosan NGC 1788, en välgömd skatt som ligger bara ett par grader bort från de ljusa stjärnorna i Orions bälte.
NGC 1788 är en så kallad reflexionsnebulosa. Dess gas och stoft sprider ljuset från en liten hop unga stjärnor så att den svaga glöden tycks rita fram en gigantisk fladdermus som sprider sina vingar. Av nebulosans stjärnor är det mycket få som syns i denna bild, för att de flesta är gömda av de dammiga kokongerna som ännu omger dem. Den mest framträdande stjärnan, som har katalognamnet HD 293815, kan särskiljas som en ljus punkt i molnets övre del, strax ovan bildens mitt och det utpräglade mörka stoftstråket som korsar nebulosan.
Vid första anblick verkar NGC 1788 vara ett isolerat moln i rymden. Men observationer av stjärnfält bortom det som syns i denna bild har faktiskt avslöjat att ljusa, tunga stjärnor som tillhör Orions vidsträckta stjärnfamilj har spelat en nyckelroll i att forma NGC 1788 och sätta igång dess stjärnbildning. De har också fått vätgasen i de delar av nebulosan som vetter mot Orion att flamma upp, som i den röda, nästan lodräta kanten i bildens vänstra del.
Samtliga stjärnor i området är mycket unga, med en snittålder på bara en miljon år. Det är blott ett ögonblick jämfört med solens ålder på 4,5 miljarder år. Astronomer som analyserat dem har upptäckt att dessa ”förskolestjärnor” delar sig naturligt i tre välåtskilda klasser. De äldre ligger till vänster om den röda kanten. De lite yngre, till höger om kanten, utgör den lilla hopen som nebulosan omsluter och som lyser upp den. Och så finns de allra yngsta stjärnorna längre ut mot höger, ännu djupt inbäddade i sina stoftrika kokonger. Även om inga av de yngsta egentligen syns i denna bild, på grund av stoftlagren som skyler dem, har tiotals kunnat upptäckas genom observationer gjorda i ljus med infraröda och millimetervåglängder.
Denna prydliga uppdelning av stjärnorna, med de äldre närmare Orion och de yngre samlade på motsatt sida, tyder på att en våg av stjärnbildning med ursprung i Orions tunga och heta stjärnor har spritt sig genom och bortom NGC 1788.
Bilden är tagen med kameran WFI (Wide Field Imager) monterad på det 2,2-meter stora MPG/ESO-teleskopet vid ESO:s La Silla-observatorium i Chile.
Mer information
ESO, Europeiska sydobservatoriet, är Europas främsta mellanstatliga organisation för astronomisk forskning och världens mest produktiva astronomiska observatorium. Det stöds av 14 länder: Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. ESO:s ambitiösa verksamhet rör design, konstruktion och drift av kraftfulla markbaserade forskningsanläggningar som gör det möjligt för astronomer att göra viktiga vetenskapliga upptäckter. ESO spelar dessutom en ledande roll i att främja och organisera samarbeten inom astronomisk forskning. ESO driver tre unika observationsplatser i Chile: La Silla, Paranal och Chajnantor. Vid Paranal driver ESO Very Large Telescope, världens mest avancerade observatorium för synligt ljus, och VISTA, det största kartläggningsteleskopet. ESO är den europeiska partnern i ALMA, ett revolutionerande astronomiskt teleskop och det största astronomiska projekt som finns. ESO planerar för närvarande ett 42-meters europeiskt extremt stort teleskop för synligt och infrarött ljus, E-ELT, som kommer att bli ”världens största öga mot himlen”.
Bild: ESO, Den kosmiska fladdermusen – NGC 1788
Läs mer: http://www.eso.org/public/sweden/press-rel/pr-2010/pr-09-10.html
Kontaktinformation
Kontakt i Sverige
Robert Cumming, astronom, kontaktperson för ESO:s utåtrikade verksamhet i Sverige
070 49 33 114, robert@astro.su.se
http://www.eso.org/public/outreach/eson/
Christine Lundberg är universitetsadjunkt vid Högskolan i Borås och tycker att den är en del av henne själv.
– Jag tror att en avhandling speglar den som skrivit den. Jag har alltid varit intresserad av de frontanställda, som gör jobbet och möter gästen. Chefer och marknadsstrateger på stora företag planerar hur deras anställda ska jobba för att det som lovas i reklamen ska uppnås, men det är de frontanställda som ska leverera det utlovade. Jag har gått en KY-utbildning inom hospitality och läst Turismvetenskapliga programmet på Mittuniversitetet i Östersund. Dessutom jag har varit volontärarbetare i Israel och tåg- och båtluffat i Europa så ämnet ligger mig nära.
Christine Lundberg har arbetat med att sammanställa fyra studier till en avhandling. Den första studien var en enkät till säsongsarbetare i Åre kommun.
– Kommunen ville veta vad som motiverade de anställda att komma dit för att arbeta, för att sedan få dem att stanna kvar på orten.
– Det är många unga som arbetar som säsongsarbetare och det är kanske första gången de får ta ansvar i sitt arbete. Den sociala aspekten med kollegor i samma ålder skapar en tillfällig familj, som ersätter den man lämnat. Man arbetar tillsammans, man festar tillsammans. För dem som flyttar in på orten som säsongsarbetare är det sociala viktigare än lönen, men för dem som bor där är den ekonomiska tryggheten viktigare.
Nya grepp
De andra tre studierna var djupintervjuer med frontanställda i turistbranschen.
– För att få ut mer av intervjuerna har jag använt bilder, s.k. projektiva tekniker, som personerna fått prata kring. Det kan vara svårt att berätta om sina egna erfarenheter och känslor. Om man får se bilder kan man beskriva dem, fast att man i själva verket pratar om sig själv. Det är ett nytt grepp jag provat i den här avhandlingen.
Det som gör Christine Lundbergs avhandling unik är att den fokuserar på de anställda, bland annat i egenskap av marknadsförare. Fokus är på de anställdas berättelse och upplevelser. Samtidigt tittar Christine Lundberg på sitt material utifrån marknadsföring.
– Som marknadsförare segmenterar vi marknaden i olika grupper för att kunna förstå dem och rikta budskapet på ett bättre sätt. Då är det viktigt att inte bara se till personalen och kompetensutveckling utan även se de anställda som marknadsförare i mötet med kunderna.
– Mycket forskning, även där man pratat med anställda, har handlat om hur kunden reagerar eller hur man kan göra för att bli en bra chef. Jag har fokuserat på de anställda.
Vikten av skvaller
Många större företag håller ofta internutbildningar av olika slag. I turistbranschen, där man har många korta anställningar och stor personalomsättning, förekommer inte internutbildningar i lika hög grad. Då är andra egenskaper viktigare.
– Jag belyser skvallrets betydelse på arbetsplatsen. Det är okej med skvaller, det behöver inte vara så formellt med information om hur man ska bemöta en kund. Det kan handla om att man sitter på en fikarast och pratar om hur man bemött kunder i olika situationer och så lär man av varandra.
Nu när arbetet med avhandlingen är klart tittar Christine Lundberg framåt och har många projekt på gång. Bland annat kommer hon ingå i en forskargrupp som ska titta på media och turism. Studien kommer titta på turism där en film är själva motorn. Fans som reser till inspelningsplatser, följer med på PR-turnéer och så vidare. Forskargruppen kommer också titta på ett annat intressant fenomen kring turism.
– Mycket inom turism handlar om äkthet. Åker man till Afrika ska man åka på en äkta safari eller till en äkta afrikansk by. Mediaturism är motsatsen. Man reser för en fiktiv upplevelse. I vår forskargrupp kommer vi titta på olika delar i fenomenet och jag kommer fokusera återigen på hur de anställda reagerar och agerar utifrån de nya förutsättningarna. Det kommer bli tvärvetenskapliga studier där vi kommer åka runt i världen för att uppleva och se vad mediaturismen gör och hur den skapas, säger Christine Lundberg.
Kontaktinformation
Christine Lundberg, Institutionen för data- och affärsvetenskap vid Högskolan i Borås
Telefon: 033-435 40 88, mobil: 0703-368959,
e-post: christine.lundberg@hb.se
