Birthe Hagström arbetar som utvecklingsledare för Alma, som är en kommunövergripande verksamhet för barn till föräldrar med psykisk ohälsa. Hon har tidigare arbetat många år inom barnpsykiatrin. Avhandlingen heter Kompletterande anknytningsperson på förskola.

Inom ramen för ett projekt på en förskola har hon studerat en fortbildning pedagogerna erbjöds. Under tre år fick ett antal pedagoger på en förskola i Malmö en fortbildning i syfte att utveckla deras kompetens som kompletterande anknytningsperson. Barnen som erbjöds detta extra stöd av en vuxen gick på en vanlig förskola, men alla barnen hade svårigheter avseende tillit och socialt samspel.  Denna förmåga utvecklades successivt tillsammans med anknytningspedagogen och sedan också med de andra barnen i gruppen.

— Barnen fick en pedagog speciellt för just honom eller henne. Det är viktigt för barnet att känna att du finns här för mig, att man kan litar på den vuxne. Får de den tryggheten underlättas utvecklingen av lek och samspel med andra barn och att ingå i sociala sammanhang, säger Birthe Hagström.

I pedagogernas berättelser framkommer hur de utvecklats som yrkespersoner av fortbildningen, men också hur de upplever att arbetet med barnen utvecklades. Pedagogernas kunskaper hade fördjupats, men också diskussionen inom arbetslaget. Tidigare pratade man mest om olika aktiviteter som skulle planeras, nu kretsar diskussionerna till stor del om att jobba utvecklingsbefrämjande tillsammans med barnen. Birthe Hagström menar att det troligen hade en avgörande betydelse att ett helt arbetslag erbjöds samma utbildning och över en längre tid.

— I pedagogernas berättelser visades hur de kunde förstå och bemöta barnen på ett annorlunda vis och tänka långsiktigt kring barnens utveckling. Vi vill gärna tro att insatser kan gå snabbt, men samspel och relationer tar tid för barn som tidigare blivit besvikna, säger Birthe Hagström

— Vi kan inte vänta på att barn blir större så att vi kan samtala med dem. Vi vet utifrån tidigare forskning att insatser tidigt i barns liv är betydelsefulla.

Birthe Hagström lägger fram sin avhandling den 26 februari kl 10.15-12.00. Malmö högskola, Lärarutbildningen, Nordenskiöldsgatan 10, sal D 138.

— Rädda Barnen är en politiskt oberoende organisation, men politik tycks i alla högsta grad ha haft betydelse för verksamheten under andra världskriget, säger Ann Nehlin, som doktorerat vid Tema Barn på Linköpings universitet med en avhandling om svenska Rädda Barnen mellan 1938 och 1956.

Avhandlingen visar att Rädda Barnen anpassade verksamheten till den svenska neutralitetspolitiken och att nordiska och västeuropeiska barn fick företräde i hjälparbetet.

Ann Nehlin ger flera exempel på Rädda Barnens inkonsekvens i hjälpinsatserna. En förfrågan från The Jewish World Congress om hjälp med att transportera judiska barn från Öst- till Västeuropa avvisades därför att det kunde betraktas som en politisk åtgärd. Samtidigt engagerade sig Rädda Barnen i transporter av finska, norska, tyska, belgiska och franska barn.  

Det förekom också att polska och judiska barn inte mottogs i Sverige med argumentet att det var olämpligt att rycka upp dem ifrån sin egen miljö, ett argument som inte gällde de 70.000 finska barn som evakuerades till Sverige.

Några år efter krigsslutet gjordes en internationell utvärdering av hur krigsbarn som evakuerats hade acklimatiserat sig. Rädda Barnens internationella union föreslog att de finska barnen skulle inkluderas i denna studie, men förslaget avvisades av svenska Rädda Barnen.

— Exporten av svenska värderingar, svensk standard och svensk expertis på barnomsorg var viktig. Ibland tycks det till och med ha tagit över de humanitära skälen för att bistå barn, säger Ann Nehlin.

Kontaktinformation
Ann Nehlin nås på 013-282211, 070-7811824 och ann.nehlin@liu.se

Det är en forskargrupp vid Lunds Tekniska Högskola som på uppdrag av Energimyndigheten räknat fram siffrorna efter att analyserat en biogasanläggning i Skåne. Fallstudien ska göra det enklare att studera och optimera andra biogasanläggningar. I Sverige finns cirka 20 liknande anläggningar, vars biogas används till bilar och andra fordon. Lika mycket fordonsgas produceras på avloppsreningsverk som gör biogas från avloppsslam.

– Anläggningen vi studerat är ganska representativ för hur biogasanläggningar som rötar avfall och gödsel brukar se ut. I vår studie har vi räknat på hela produktionskedjan och tagit med både direkta och indirekta utsläpp. Vad som är speciellt i vår undersökning är att vi inkluderat indirekta faktorer som man tidigare inte tagit hänsyn till, t ex hur marken påverkas när biogödsel ersätter mineralgödsel. Dessutom är metanläckaget från anläggningen uppmätt och inte baserat på schablondata som annars ofta används i sådana här analyser, påpekar Mikael Lantz, doktorand i Miljö- och energisystem vid Lunds Tekniska Högskola.

Forskarna kunde också konstatera att biogasen släpper ut 16 gram/kWh biogas av växthusgaserna metan, lustgas och koldioxid. Dessa utsläpp är alltså ca 95 procent lägre jämfört med bensin och betydligt bättre än de schablonvärden som används idag.

För att göra biogasen ännu mer klimateffektiv föreslår forskarna bland annat att anläggningen ska värmas med flis, vilket dessutom kan bli billigare för biogasproducenten.

– Ett annat förslag är att täcka biogödsellagren för att på så sätt minska förlusterna av kväve och minska utspädningen med regnvatten. Den åtgärden har anläggningen också redan hunnit genomföra. Tillsammans med några andra förslag kan utsläppen minska med 120 procent jämfört med bensin, utan att produktionskostnaden ökar med mer än ett par ören per kWh fordonsgas, berättar Mikael Lantz.

Idag kör över 23 000 fordon i Sverige på biogas.

Läs hela rapporten här http://www.miljo.lth.se/svenska/internt/publikationer_internt/pdf-filer/Rapport%2069.pdf

För mer information, kontakta: Mikael Lantz, doktorand i Miljö- och energisystem, Lunds Tekniska Högskola, 046 – 222 46 04, 0707-41 92 38 mikael.lantz@miljo.lth.se, Pål Börjesson, forskare i Miljö- och energisystem, Lunds Tekniska Högskola, 046-222 86 42 0768-82 04 06, Pal.Borjesson@miljo.lth.se

För bilder på Mikael Lantz och Pål Börjesson, se Lunds universitets presswebb: http://bildweb.srv.lu.se/login/

En vanlig uppfattning är att kvinnor inte deltar i design av informationsteknologier och därför kan ses som mer eller mindre exkluderade från IT-design. Den här uppfattningen ligger bl.a. till grund för flera politiska insatser som syftar till att öka flickors och kvinnors intresse för teknik. Frågan är dock om den här uppfattningen är riktig. Ny forskning från Mittuniversitetet tyder på att många kvinnor faktiskt deltar i design av IT. Den här forskningen visar att frågan om kvinnors deltagande i eller frånvaro från IT-design till stor del beror på hur ”IT-design” definieras.

– Baserat på mina studier har jag funnit att IT-design ofta definieras som aktiviteter som programmering, IT-arkitektur och mjukvarudesign. Det är dock en ganska smal definition. Genom att inkludera exempelvis också visionsarbete och analys av existerande verksamhet och arbetspraktiker, blir fler aktörer synliga som deltagare i IT-design. Bland dessa är många kvinnor, säger Johanna Sefyrin, som studerar deltagande och genus i IT-design.

Dessa slutsatser är baserade på studier av ett omfattande, flerårigt IT-designprojekt på en svensk myndighet, som Johanna Sefyrin följde med början 2005. Syftet med projektet var att förbättra arbetssituationen för handläggarna i organisationen, men också att automatisera delar av handläggningsprocessen. I det här projektet deltog flera kvinnor på centrala positioner med mycket inflytande. I fokus för studierna var ett antal kvinnliga handläggare som arbetade i projektet med analys av det existerande handläggningssystemet och som var experter på detta. Deras uppgift var också att formulera krav för ett bättre handläggningssystem.

– Genom att göra en mer inkluderande definition av IT-design visar min forskning hur de här kvinnliga handläggarna deltog som centrala aktörer i IT-designprojektet. De här kvinnornas deltagande var dock inte oproblematiskt; de blev också marginaliserade och osynliggjorda på flera olika sätt. Min huvudsakliga slutsats är dock att de deltog och var oumbärliga för projektet. Den här slutsatsen öppnar upp för möjligheten att många kvinnor runtom i Sverige deltar i IT-design, men att deras deltagande inte synliggörs. Min forskning antyder därmed att bilden av kvinnors frånvaro från IT-design är starkt förenklad, och i vissa fall till och med felaktig, säger Johanna Sefyrin.

Johanna Sefyrin disputerar med avhandlingen ”Sitting on the Fence – Critical Explorations of Participatory Practices in IT Design” i Sundsvall den 26 februari kl. 10 i O111.

Kontaktinformation
Johanna Sefyrin
Telefon 060-14 89 53 eller 0708-522 652. E-post: johanna.sefyrin@miun.se

Att samhället behöver en hållbar energiutveckling är de flesta av oss överens om. Men när vindkraftparker eller kraftledningar uppförs i vår närmiljö är vi inte lika positiva.

Björn Ekelund har i sin forskning studerat hur planering, stadsbyggnad och arkitektur kan skapa en bättre överensstämmelse mellan samhällets idé om hållbar utveckling och allmänhetens attityd till hållbara energianläggningar. Genom ett annat utförande och placering kan en mer positiv upplevelse av energianläggningarna uppnås.

– Ska vi fullfölja idén om hållbar energi är mötet mellan teknik och människa oundvikligt och det kommer att få synliga effekter i vår närmiljö. Då krävs att människors upplevelse av hållbara energianläggningar också uppfattas på samma sätt som hållbar utveckling i stort, konstaterar han.

I avhandlingen beskrivs och analyseras hållbar utveckling utgående från arkitektens kunnande om samspelet mellan människa och byggd miljö.

Björn Ekelund är först ut att disputera i det nya ämnesområdet Arkitektur på Luleå tekniska universitet där huvudinriktningen är planering och byggande i krävande klimat.

Att språket är juristens främsta arbetsredskap är något som jurister själva ofta betonar. Under utbildningen grundlägger blivande jurister sitt sätt att hantera detta redskap. Ett intresse av att veta mer om språkbruket i ett sammanhang där språket står i centrum ligger bakom Ann Blückerts avhandling ”Juridiska – ett nytt språk? En studie av juridikstudenters språkliga inskolning”. Hennes bakgrund som lärare och studievägledare har bidragit till intresset för studenters skrivande.

Ann Blückerts huvudsakliga syfte är att undersöka vilka språknormer som förmedlas till studenterna genom lärarnas kommentarer till studenternas texter och genom olika former av skrivhandledning. I avhandlingen, som nyligen försvarades vid Uppsala universitet, analyserar hon lärarkommentarer till texter skrivna under det första året av juridikutbildningen vid Uppsala universitet.

I början av utbildningen fokuseras lärarnas textkommentarer till stor del på språket. Kommentarer till ordval och stil dominerar på den första terminen. Studenterna måste lära sig att undvika ett alltför vardagligt och ett alltför tillkrånglat språk.

– I utbildningen möter de en form av dubbla budskap. Lärarna förmedlar budskapet ”skriv enkelt!”, men i kurslitteraturen möter studenterna ibland en komplicerad meningsbyggnad, säger Ann Blückert.

De nya juridikstudenterna får höra att juridisk svenska är ”ett helt nytt språk”. Mycket av det som lärarna markerar i studenternas texter gäller avvikelser från skriftspråksnormer i allmänspråket. Så är exempelvis oftast fallet när grammatiska och syntaktiska språkstrukturer aktualiseras i lärarkommentarerna.

– Budskapet att juridisk svenska är ett nytt språk är därför knappast befogat. Däremot behöver studenterna förutom termkunskap tillägna sig stilistisk och pragmatisk medvetenhet. Det innebär bland annat medvetenhet om vikten av precision i ordvalet – att väga varje ord på guldvåg – för att undvika formuleringar som inte anses passa in i den så kallade juridiska tonen, säger Ann Blückert.

Den undervisningspraktik som juridikstudenternas skrivande är infogat i innebär bland annat att studenternas texter av rättviseskäl bedöms anonymt. Det medför att det inte finns så stor möjlighet för en student att resonera om texten med den lärare som kommenterat och bedömt den. Det är då viktigt att lärarnas textkommentarer utformas så att de berör även mer komplexa aspekter av studenternas språkanvändning.

De skriftliga kommentarerna är dock ofta kortfattade, och utrymmet för problematisering av språknormer och textmönster blir då begränsat. Därigenom minskar lärarnas och utbildningens möjligheter att bidra till en fördjupad språklig medvetenhet hos juridikstudenterna. Hos en del lärare i studien återfinns längre, resonerande kommentarer. För andra lärare kan arbetssituationen försvåra möjligheten att ge annat än kortfattade språkliga kommentarer som ordval eller syftning.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Ann Blückert, tel: 018-471 1083, e-post: ann.blyckert@nordiska.uu.se