Åtta av tio i västvärlden drabbas någon gång under livstiden av svåra ryggbesvär. Orsaken är ofta en åldersförändring i en eller flera av de diskar som ligger mellan ryggkotorna. Denna så kallade diskdegeneration kan starta redan i 20-årsåldern. Hos vissa märks den inte alls, hos andra orsakar den en typisk mekanisk smärta som varierar med kroppsläge och belastning.
Svante Berg, ortopedkirurg vid Stockholm Spine Center, arbetar med en långsiktig studie där utfallet av de två operationsmetoderna jämförs. De första resultaten som han nu lägger fram i sin doktorsavhandling visar att alternativet med diskprotes i alla avseenden är minst lika bra som steloperation. En större andel av patienterna som fått den behandlingen blir helt fria från sin ryggsmärta, jämfört med dem som stelopererats.
152 patienter med ryggsmärta från en eller två nivåer i nedre ländryggen deltog i studien. Hälften opererades med den traditionella metoden, hälften med diskprotes. Alla fick besvara enkäter före och efter ingreppet, om smärta, livskvalitet, sexuella funktioner med mera. Rörligheten i ländryggen studerades med röntgen. Dessutom genomfördes en hälsoekonomisk studie.
Ett år efter operation var patienterna i båda grupperna påtagligt bättre, men i de flesta avseenden med ett plus för dem som fått diskprotes. Efter två år hade den skillnaden försvunnit frånsett att protespatienterna hade något mindre ont i ryggen. 30 procent i den gruppen var helt smärtfria mot bara 15 procent av dem som stelopererats. De som fått diskprotes började arbeta i genomsnitt drygt två månader tidigare och sjukhuskostnaderna för dem var lägre.
Diskprotesen har använts i större omfattning i ett tiotal år, men effekten har hittills varit i det närmaste outforskad. Tanken är att metoden ska ge bättre resultat på lång sikt genom att rörligheten i ryggraden bevaras samtidigt som belastningen på andra delar av ryggraden inte ökar, som är fallet vid steloperation.
Svante Berg går nu vidare med en uppföljning av patienterna fem och tio år efter operationen.
Avhandlingen läggs fram fredag 26 mars kl 13:00 vid Löwenströmska sjukhuset, Upplands Väsby.
Kontaktinformation
Kontakt:
Svante Berg 0707-282040, svante.berg@spinecenter.se
Tidigare forskning visar att elever har svårigheter att förstå processer som fotosyntes, cellandning och ekologiska samband, såsom energiflöden i ekosystem. Helena Näs, institutionen för naturvetenskapernas och matematikens didaktik, visar i sin avhandling att när elever får möjlighet att resonera med lärare och klasskamrater, och om formlerna konkretiseras med hjälp av t.ex. frukter, kvistar och växter, så utmanas elevernas förklaringar till mer än bara en utantillinlärd formel.
Avhandlingen fokuserar på elevernas förståelse av växternas funktion, men också på elevernas deltagande under lektionerna och på hur biologiundervisning genomförs. Två skolprojekt med fyra klasslärare och deras klasser i årskurs 4, 5 och 6, plus två NO-lärare och deras tre klasser i årskurs 8 samarbetade. Fotosyntes och cellandning konkretiserades med hjälp av växter, växtceller, groddar, frön och några gas-utbytesreaktioner.
De små och enkla växtuppgifterna uppmuntrade eleverna att utveckla ett naturvetenskapligt resonerande och intervjuer och prov bekräftade att de hade lärt sig om fotosyntes. Det visade sig också här att mellanstadieelevernas resonerande kring och förståelse av fotosyntes gott kunde mäta sig med högstadieelevernas.
– Den stora pedagogiska nyttan med växterna är att de är lätta att studera i levande form eftersom de inte har förmåga att förflytta sig. Fotosynteskunskaper är nödvändiga i dagens debatt om hållbar utveckling, men också för att förstå växternas fundamentala funktion på jorden, säger Helena Näs.
När eleverna arbetade i grupp med att hitta problem, undersöka och förklara dem och när de debatterade med andra elever så visade eleverna på tidigare kunskaper som lärarna tyvärr inte hade möjlighet att lyssna till. Elevernas sätt att ställa frågor under lektionsgenomgångarna visade också på funderingar och ett intresse som hade en större bredd än det innehåll som lärare och lärobok presenterade. Stora klasser och störande elever stal dock ofta alldeles för mycket av lärarens tid för att det skulle vara möjligt att genomföra bra undervisning i klassrummet.
Helena Näs försvarar sin doktorsavhandling ”Teaching Photosynthesis in a Compulsory School Context Students Reasoning, Understanding and Interactions” (Fotosyntesundervisning i grundskolan. Elevers resonerande, förståelse och interaktioner) den 26 mars klockan 10.00 i N320 (Naturvetarhuset, Umeå universitet).
Fakultetsopponent är Jenny Lewis, University of Leeds.
Avhandlingen finns på Digitala Vetenskapliga Arkivet: http://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?searchId=2&pid=diva2:300885
Kontaktinformation
Helena Näs
Institutionen för naturvetenskapernas och matematikens didaktik
090 786 9558
Helena.nas@matnv.umu.se
Bo G Halls avhandling är en biografi över Sveriges chefsförhandlare, statsministern och brukspatronen Christian Lundeberg. Länge var denne symbolen för ”storsvenskarna” som motsatte sig alla norska frigörelseförsök. 1905 hade dock Lundeberg övertygats om att unionen inte längre var värd att bevara och ledde därför det svenska uttåget.
— Denna övertygelse liksom den förtroendefulla relation han uppnådde med sin norska motpart Christian Michelsen var avgörande för konfliktens fredliga utgång, säger Hall.
I båda länder fanns starka grupperingar som ville använda militära maktmedel. På ömse sidor gränsen samlades truppstyrkor, beredda att gå till anfall om ordern kommit. Hall påpekar att forskarna ofta bortsett från den sjömilitära kraftmätningen i farvatten söder om Oslofjorden. Där hade Sverige under de kritiska dagarna dragit samman en imponerande eskader om fyrtiotvå örlogsfartyg, bland annat rader av pansarskepp och en ubåt.
– Mycket av Lundebergs agerande kan föras tillbaka till hans bakgrund som pliktmedveten brukspatron vid det familjeägda järnbruket i Forsbacka. Det paternalistiska synsätt han lärt sig där innebar mycket både av ansvars- och hänsynstagande, även om allt givetvis skedde på hans villkor. Ändå finns klara paralleller mellan den dåtida bruksmiljön och dagens folkhemsmodell, säger Hall.
Som politiker var Lundeberg den ledande gestalten i första kammaren under årtiondena kring 1900. Utöver den fredliga unionsupplösningen gav hans agerande en rad bestående resultat, såsom skapandet av Moderata samlingspartiets direkta föregångare Allmänna Valmansförbundet, inrättandet av den allmänna värnplikten, bevarandet av de norrländska malmfälten under svensk ägo samt införandet av proportionella systemet vid riksdagsval.
– Numera är Lundeberg närmast helt bortglömd, som synes aningen orättvist. Men detta beror sannolikt på att han länge bekämpade den allmänna rösträtten och parlamentarismen liksom olika former av facklig organisering. Härigenom har han kommit att ses som en av historiens förlorare och mindre värd att ihågkomma. Det vore mera korrekt att se honom som en typisk produkt av sin tid, säger Hall.
Under en stor del av efterkrigstiden har biografigenren inte stått högt i kurs bland svenska fackhistoriker. Avhandlingen inleds därför med en genomgång av de diskussioner som förts om dessa. Hall drar slutsatsen att tiden nu är mogen för biografin att komma in från kylan och sätter även upp sex kriterier att följa vid bedömningar av en biografis vetenskapliga halt.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Bo G Hall, tel: 070-380 70 76, e-post: bo.g.hall@hist.uu.se
Forskare Niklas Edberg vid Institutet för rymdfysik, IRF, i Uppsala och hans kollegor har använt satellitdata för att visa att utflödet av partiklar från Mars inte är en konstant process utan snarare sker ojämnt och i samband med att s k ”co-rotaterande interaktionsregioner” (CIR) träffar planeten. En CIR bildas när solen, som hela tiden blåser ut plasma i rymden, skickar ut plasma med extra höga hastigheter. Det snabba plasmat hinner sedan ifatt plasma med lägre hastigheter.
”I gränsskiktet mellan det snabba och det långsamma plasmat byggs det upp en tryckpuls i och med att tätheten ökar,” berättar Niklas Edberg. ”Denna tryckpuls färdas både utåt i solsystemet samtidigt som den roterar runt solen med solens rotationshastighet och träffar förr eller senare planeterna.”
Vid jorden kan tryckpulserna observeras med t ex satelliten ACE och vid Mars kan de observeras med det svenska instrumentet ASPERA-3 ombord på satelliten Mars Express. Det är just vid sådana kollisioner mellan tryckpulser och Mars atmosfär som forskarna har mätt upp att Mars förlorar ca 2,5 gånger mer av atmosfären än under normalt rymdväder. IRF har huvudansvar för ASPERA-3, som kan mäta antalet elektriskt laddade partiklar som flödar bort ifrån Mars samtidigt som det kan bestämma partiklarnas massa. När en tryckpuls träffade Mars uppmättes det i genomsnitt 2,5 gånger högre flöden av tyngre joner, joner som har sitt ursprung i Mars.
Resultaten publicerades i tidsskriften Geophysical Research Letters med titeln ”Pumping out the atmosphere of Mars through solar wind pressure pulses”. Förutom Niklas Edberg bidrog forskare Hans Nilsson, Stas Barabash och Yoshifumi Futaana vid IRF i Kiruna till artikeln, som har valts ut till en AGU Journal Highlight.
Kontaktinformation
o Niklas Edberg, forskare, IRF Uppsala, tel. 018-471 5904, niklas.edberg@irfu.se
o Hans Nilsson, forskare, IRF Kiruna, tel. 0980-79127, hans.nilsson@irf.se
o Rick McGregor, informationsansvarig, IRF, tel. 0980-79178, 070-276 6020, rick.mcgregor@irf.se
Avhandlingen bygger på individuella intervjuer, grupp- och familjeintervjuer om hur det är att leva med långvarig psykossjukdom; som närstående och om hur deras gemensamma tillvaro gestaltar sig.
Resultaten i avhandlingen belyser hur tillvaron med långvarig psykossjukdom i flera avseenden är en ofattbar tillvaro. Skillnader mellan det egna perspektivet på verkligheten och vårdares och närståendes, är utgångspunkten för tvivel och grubbel över vad som är sjukt och friskt, verkligt och overkligt men också till underkastelse och tystnad för den sjuke.
Avhandlingen visar vidare hur man som närstående befinner sig i en balansakt av ansvar och av att förstå och stödja den sjuke, samtidigt som man försöker värna om sig själv. Rop efter hjälp från omgivningen hörsammas inte. Man resignerar inför såväl den sjukes som sina egna möjligheter till ett gott liv.
En delstudie i avhandlingen fokuserar på det hotfulla och farliga som personer med psykossjukdom upplever och som sprider ut sig i den gemensamma tillvaron med närstående. Som en motpol till detta, strävar de tillsammans efter beständighet och förutsägbarhet. I det ”vi” som framträder i deras gemensamma tillvaro finns det förutsättningar till välbefinnande.
Susanne Syrén påtalar hur vården behöver inriktas på att skapa sammanhang för ”delande” och dialog för att öka välbefinnandet i dessa familjer.
Susanne Syrén är leg. psykiatrisjuksköterska och doktorand i vårdvetenskap vid Linnéuniversitetet. Hon arbetar som adjunkt i vårdvetenskap.
Avhandlingen ”Det outsagda och ohörsammade lidandet. Tillvaron för personer med långvarig psykossjukdom” försvaras torsdagen 18 mars, kl. 10.30. Disputationen äger rum i sal Myrdal, Hus K, Växjö. Fakultetsopponent är professor Unni Lindström, Åbo Akademi, Finland.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Susanne Syrén, telefon: 0480-44 60 83 eller 073-98 52 754, e-post: susanne.syren@lnu.se
Avhandlingen går att beställa på e-post: lupress@lnu.se
Studien har publicerats i den ansedda vetenskapliga webbtidningen PLoS Biology.
Forskarna har i laboratorietest funnit att molekylen inte bara förhindrar proteinet från att bilda giftiga klumpar och så kallade amyloida plack utan att det också kan vända processen. Genom att använda bananflugor (Drosophila) som burit på Alzheimer har man kunnat visa att samma molekyl effektivt ”botar” insekter från sjukdomen.
Orsakar minnesförluster
Alzheimer är den vanligaste nedbrytande neurologiska sjukdomen och har kopplats till proteiners ansamling eller klumpbildning. Tidigare modellstudier på djur har visat att klumpbildningar av proteinet Alzheimer-betapeptid (A-beta) orsakar minnesförluster och förändringar i uppfattningsförmågan liknande de som drabbar Alzheimerpatienter. När dessa proteinklumpar ansamlas i hjärnan skadas neuroner (hjärnceller) även om själva mekanismen bakom detta ännu inte är klarlagd.
Den nya molekylen – skapad av de svenska forskarna – är ett litet protein kallat Affibody (en typ av konstgjort protein som binder sig till andra molekyler).
I den nya studien har forskare vid Cambridge och vid SLU i provrörstest funnit att detta protein binder till sig A-beta-peptiden, och därmed hindrar det från att bilda klumpar och att Affibody-proteinet dessutom löser upp klumpar som redan bildats.
Förändrade flugor
I ett andra försök har man studerat effekterna av Affibody i de bananflugemodeller av Alzheimer som tidigare utvecklats vid Cambridge. Bananflugor som har utvecklat en motsvarighet till Alzheimer, eftersom de genetiskt har modifierats till att producera A-beta-proteinet, har korsats med flugor som genetiskt förändrats så att de producerar Affibody.
Man har då funnit att dessa flugors avkomma – trots att de producerat A-beta-protein – inte utvecklat Alzheimer. Affibody-molekylen hindrar detta. Resultaten visar att proteinteknik kan komma att få stor betydelse i framtida läkemedelsutveckling.
Vidare utveckling sker nu i samarbete med bland andra KTH och bioteknikbolaget Affibody AB i Stockholm.
– Flugorna är vår första biologiska testbänk för denna nya typ av läkemedel. Vi ville veta om det över huvud taget var möjligt att förhindra A-betas effekter i hjärnan på en levande organism, säger professor Torleif Härd, SLU.
– Men resultaten är positiva och vi tror oss veta hur denna molekyl kan utvecklas vidare för att fungera som medicin, även om det ännu inte är möjligt att säga hur lång tid detta tar eller om det blir möjligt att behandla redan insjuknade patienter. Test på möss är nästa steg, och sådana kan förhoppningsvis snart påbörjas.
Kontaktinformation
Mer information: professor Torleif Härd, SLU; torleif.hard@molbio.slu.se, tel 018-471 40 55
Nybildningen och funktionen av blod- och lymfkärl kontrolleras av en grupp tillväxtfaktorer benämnda VEGF (vascular endothelial growth factors) som känns igen av receptorer på cellernas yta. Det är tre olika receptorer, VEGFR1, VEGFR2 och VEGFR3, som kan känna igen fem olika besläktade VEGF varianter. När en receptor har bundit en tillväxtfaktor startar en signalkedja i cellen, genom att receptorn sätter ihop sig med en annan receptor. Man säger att receptorena bildar dimerer och dessa kan bestå av två stycken likadana receptorer, till exempel VEGFR2-VEGFR2, som då kallas en homodimer. Eller så kan det bildas heterodimerer när två olika receptorer sätts ihop, till exempel VEGFR2-VEGFR3. Kombinationen som bildas bestämmer vilken signal som överförs, vilket i sin tur blir avgörande för slutresultatet.
I studien användes stamceller som bildar kärllika strukturer och en ny teknik där man märker in receptorerna så att de ger ifrån sig en ljussignal om de är tillräckligt nära varandra, som de är om de har bildat en dimer. Tekniken gör det möjligt att studera funktionen av olika kombinationer av receptorer direkt på blodkärl, vilket är helt nytt.
– Resultaten är viktiga för att de visar på att blodkärlsnybildning kan dirigeras av oväntade kombinationer av receptorer, som VEGFR2-VEGFR3 heterodimerer. Sjukdomar som karakteriseras av överdriven blodkärlsnybildning behandlas nu med blodkärlshämmare, och de nya resultaten visar på behovet att utveckla behandlingen ytterligare, säger Lena Claesson-Welsh, professor vid institutionen för genetik och patologi vid Uppsala universitet.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Lena Claesson-Welsh, tel: 018-471 4363, e-post: lena.welsh@genpat.uu.se
Syftet med Tony Pellfolks avhandling är att undersöka användningen av fysiska begränsningsåtgärder över tid, identifiera riskfaktorer för fall bland personer med demenssjukdom och att utvärdera effekten av ett kompetensutvecklingsprogram för personal på personalens kunskap, attityder och arbetsmiljö samt på användningen av fysiska begränsningsåtgärder i vård och omsorg av äldre personer med demenssjukdom.
Avhandingen visar att andelen personer inom särskilda boenden för äldre i Västerbotten som är föremål för fysiska begränsningsåtgärder har ökat mellan år 2000 och 2007, eventuellt oberoende av skillnader i de äldres karakteristika. Den vanligaste orsaken till att man fysiskt begränsar en äldre persons rörelsefrihet är att hindra personen från att falla eller glida ur en stol. Vidare framkommer att de äldre har varit föremål för fysiska begränsningsåtgärder under en längre tid år 2007 jämfört med år 2000.
Vidare visar studierna att 40 % av de äldre i 20 gruppboenden för personer med demenssjukdom föll minst en gång under en sexmånaders period. Riskfaktorer för att råka ut för en fallolycka är förmåga att resa sig upp ur en stol, att delta i utomhuspromenader, vara beroende vid skötandet av sin hygien, att gå med hjälpmedel och att uppvisa verbalt störande och hjälpsökande beteenden. En hög andel av fallen skedde på eftermiddagen och under natten, och vid många fall saknas vittnen till händelsen. Ångest och förvirring var de vanligaste symptomen som föregick fallen.
Ett utbildningsprogram under 6 månader om fysiska begränsningsåtgärder, fallprevention, demenssjukdomar och relaterade komplikationer som riktade sig till vårdpersonalen ökade kunskapsnivån och förändrade personalens attityder till användningen av fysiska begränsningsåtgärder samt minskade dess användning, jämfört med en kontrollgrupp. Detta uppnåddes utan någon förändring i förekomsten av fall eller i användningen av neuroleptika eller benzodiazepiner. Utbildningsprogrammet gav också en positiv effekt på personalens arbetsmiljö genom en minskad samvetsstress, arbetsbörda, arbetskrav och genom ökad upplevd kontroll i arbetet och socialt stöd, samt ett förbättrat vårdklimat. Den positiva effekten på personalens arbetsmiljö kan även vara beroende av en förändring i användningen av fysiska begränsningsåtgärder.
Sammanfattningsvis visar avhandlingen att fysiska begränsningsåtgärder och fall fortfarande är vanligt förekommande inom särskilda boenden för äldre, och att det även har skett en förändring i användningen av fysiska begränsningsåtgärder som inte helt beror på en förändring av dem som man vårdar. Det är dock möjligt att påverka användningen av fysiska begränsningsåtgärder genom att utbilda personalen om demens vård, fall prevention och om alternativ till fysiska begränsningsåtgärder i vården av äldre. Utbildningsprogrammet har också en positiv effekt på personalens upplevda arbetsmiljö och vårdkvalitet. Fall bland äldre personer med demenssjukdom förutsätter en viss motorisk förmåga, så som att kunna resa sig upp ur en stol. För att förebygga fall bland personer med demenssjukdom är det viktigt att utreda orsaken till och förebygga ångest och förvirring.
Fredagen den 19 mars försvarar Tony Pellfolk, Institutionen för omvårdnad och Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, geriatrik, Umeå universitet sin avhandling med titeln Physical restraint use and falls in institutional care of old people – effects of a restraint minimization program. Svensk titel: Fysiska begränsningsåtgärder och fall inom institutionell äldrevård – effekterna av ett utbildningsprogram med syfte att minimera anvädningen av fysiska begränsningsåtgärder
Disputationen äger rum kl. 09.00 i Aulan, Vårdvetarhuset. Fakultetsopponent är professor Knut Engedal, Aldring og Helse, Nasjonalt Kompetensesenter, Olso, Norge.
Avhandlingen är elektroniskt publicerad, se
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-31952
Kontaktinformation
Tony Pellfolk är doktorand vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, enheten för geriatrik. Han nås på:
e-post tony.pellfolk@novia.fi
tel +358-50-401 75 80
Resultaten är publicerade i den prestigefulla tidskriften Proceedings of the National Academy of Science av fysikerna Luis Rocha och Petter Holme vid Umeå universitet och sociologen Fredrik Liljeros vid Stockholms universitet. De har analyserat ett brasilianskt webbforum där sexköpare anonymt diskuterar eskorter, en dyrare form av prostitution.
– De flesta ekonomiska fenomen bygger på att säljarna sprider informationen till köparna via marknadsföring. Prostitution är ett av få fenomen som är organiserad genom sociala nätverk mellan både köpare och säljare. Det är därför intressant för oss som studerar social informationsspridning, säger Luis Rocha.
Genom sexköparnas inlägg om sina möten med eskorter har forskarna kunnat observera hur diskussionen på forumet påverkar hur många kontakter med sexköpare eskorterna får. Positiva omdömen ökar antalet framtida kontakter. Hög aktivitet och erfarenhet ökar dessutom eskorternas omdömen. Denna återkoppling kan bli lite som en snöbollseffekt för vissa eskorter och på så sätt skapas en skev fördelning i hur många kontakter olika eskorter får.
Studien kan också vara intressant för att förstå hur sexuellt överförbara sjukdomar sprider sig. Smittspridning påverkas starkt av hur det sexuella nätverket är uppbyggt. Trots det finns väldigt få storskaliga studier av sexuella nätverk eftersom det är svårt att samla in sådana data. I denna studie har Rocha, Liljeros och Holme undersökt en speciell typ av sexuella kontakter, som visserligen inte säger hela sanningen om personernas sexuella kontakter. Å andra sidan är nätverket väldigt stort.
– Trots att vi bara studerat kontakter mellan eskorter och sexköpare är i stort sett hela nätverket sammankopplat. Detta är lite förvånande eftersom eskorterna är verksamma i tolv städer, vissa ganska avlägsna från varandra, berättar Petter Holme.
I framtiden planerar forskarna att komplettera dessa data med annan kunskap för att bättre förstå sjukdomsspridning.
Ur ett ekonomiskt perspektiv kunde forskarna också observera en intressant relation mellan antalet eskorter och storleken på städerna. Normal brukar ekonomiska fenomen som kräver att folk träffas i verkligheten öka snabbare än linjärt. Det skulle i detta fall betyda att en dubbelt så stor stad skulle det finnas mer än dubbelt så många prostituerade. I denna studie ökar däremot antalet eskorter långsammare än linjärt, trots att de prostituerade och deras kunder till slut måste träffas.
– I och med att den prostitution vi studerar är koordinerad över internet blir det inte lika viktigt att skapa kontakter i verkligheten. Dessutom får den webbaserade prostitutionen en ökad konkurrens av andra former av prostitution som har mer att vinna på närheten mellan folk i städer, förklarar Luis Rocha.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta gärna:
Luis Rocha, doktorand vid institutionen för fysik, Umeå universitet
Telefon: 090-786 77 60
E-post: Luis.Rocha@tp.umu.se
Petter Holme, docent vid institutionen för fysik, Umeå universitet
Telefon: 090-786 50 44
E-post: petter.holme@physics.umu.se
I 70 procent av den cancer som drabbar människor är proteinet Myc felreglerat. Det leder till att tidigare friska celler inte vet när de ska sluta dela på sig, att nya blodkärl bildas och till sist att cancern sprider sig i kroppen. Myc binder DNA och styr avläsningen av ett stort antal gener som bland annat kodar för olika enzymer. Den forskningsgrupp som Sara Rimpi tillhör har studerat utvalda enzym som det bildas ett överskott av när Myc är felreglerat.
– Vi söker efter nya sätt att behandla tumörer som beror på att Myc är felreglerat, helst utan att påverka normala celler i kroppen, säger Sara Rimpi.
Myc kan ge upphov till många olika cancerformer, men Sara Rimpi har i sitt avhandlingsarbete koncentrerat sig på lymfom, lymfkörtelcancer.
De tre studier som ingår i avhandlingen gav alla olika resultat, vilket reflekterar de skilda funktioner som de studerade enzymen har i cellen. Att hämma enzymen Aurora kinaser visade sig vara effektivt för att behandla etablerade tumörer. Enzymet spermidinsyntas är däremot bara viktigt under den fas då tumören utvecklas och är därför lämpligt att hämma i förebyggande syfte. Det tredje enzymet som Sara Rimpi studerat är laktatdehydrogenas. Tidigare forskning i cellkultur har visat att detta enzym är mycket viktigt för tumörcellers ämnesomsättning, som ofta är högre än i friska celler.
— Förvånande nog upptäckte vi att enzymet i sig är relativt oviktigt då det gäller risken att utveckla lymfom. Istället verkar enzymets betydelse bero på den omgivande miljön. Då vi tog bort enzymet fick vi fram olika resultat beroende på vilka andra gener som var felreglerade tillsammans med Myc, berättar hon.
Sara Rimpis studie av laktatdehydrogenas visar också att den kan ha en möjlig roll i tumörers förmåga att undgå immunförsvaret.
Sara Rimpi är uppvuxen i Obbola. Hon avlagde sin magisterexamen i Biomedicin vid Umeå universitet och påbörjade sedan sin forskarutbildning vid institutionen för molekylärbiologi.
Fredagen den 26 mars försvarar Sara Rimpi, Institutionen för molekylärbiologi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”Myc-induced Lymphomagenesis – In vivo assessment of downstream pathways”. Svensk titel: ”Myc-inducerad lymfomutveckling – Utvärdering av målgener in vivo”.
Disputationen äger rum kl 10.00 i sal Major Groove, By 6L, NUS. Fakultetsopponent är docent Juha Klefström, Institutionen för biomedicin/biokemi, Helsingfors universitet, Finland. Avhandlingen försvaras på engelska.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta gärna:
Sara Rimpi
Telefon: 090-785 25 33, mobiltelefon 070-34 78 334
E-post: sara.rimpi@molbiol.umu.se
För att utvärdera arbetsmarknaden och kartlägga vilka arbetsplatser som attraherar miljövetarstudenter har Göteborgs universitet genomfört en enkät bland studenter som läst miljövetenskap mellan åren 1994 och 2009. Enkäten, som besvarades av 438 personer vilket motsvarar en svarsfrekvens på 60 procent, visar att arbetsmarknaden för miljövetare är ljus.
60 procent av studenterna uppgav att de hade arbete inom sex månader efter avslutade studier, medan 83 procent av studenterna idag hade en fast- eller visstidsanställning inom
utbildningsområdet. Bara tre procent var arbetslösa. Det är ett betydligt bättre sysselsättningsläge jämfört med 2004, då samma undersökning redovisade 11 procent arbetssökande.
Bland de studenter som avslutat den yrkesinriktade utbildningen mot Miljö- och hälsoskydd arbetar drygt hälften idag som miljö- och hälsoskyddsinspektörer, medan 19 procent arbetar inom den privata sektorn. Bland de som läst det bredare miljövetarprogrammet arbetar 44 procent idag inom den privata sektorn.
Undersökningen visar att arbetsmarknaden för miljövetare är bred med stor variation på arbetsuppgifter och att majoriteten av de som tagit examen idag arbetar med att hantera miljöfrågor. Av undersökningen framgår också att de flesta studenter varit nöjda med sina studier och att programmet motsvarar de förväntningar man hade då man började läsa.
Kontaktinformation
Kontakt:
Johan Höjesjö, utbildningsansvarig
miljövetarprogrammet, Göteborgs universitet
031-786 3636
0709-507844
Det är i hemmet som flest barnolycksfall sker. En vanlig skada som drabbar små barn är brännskador. Anna Carlsson, barnsjuksköterska och forskare vid Fakulteten för Hälsa och samhälle vid Malmö högskola, har gått igenom journaler i Malmö och konstaterar att det i synnerhet är barn mellan ett och två år som drabbas av brännskador och att pojkar drabbas i större utsträckning än flickor.
– Allra vanligast är skållskador. Dessa inträffar ofta i köket där barnet klättrar upp på spisen eller diskbänken, välter en kastrull över sig eller drar i en sladd, till exempel till vattenkokaren, och får hett vatten över sig, berättar Anna Carlsson.
Ett annat vanligt sätt att ådra sig en skållskada är att barnet sitter i förälderns knä när denne dricker te eller kaffe och kommer åt koppen.
Anna Carlsson har intervjuat en grupp föräldrar om vad de tror orsakade olyckan. Mycket tydligt är att många föräldrar upplever att de har svårt att följa med i det lilla barnets snabba utveckling, de missbedömer såväl barnets snabbhet som dess räckvidd.
– Många föräldrar överskattar också sitt barns förmåga att förstå faror. Är ett litet barn riktigt nyfiket räcker det inte att det fått veta att spisen är ”aj, aj”, nyfikenheten kommer att ta över.
För att förebygga barnolycksfall i hemmet informerar barnhälsovården alla föräldrar när barnet är åtta månader gammalt. Informationen är dock långt ifrån så framgångsrik som man skulle kunna hoppas. I en studie visar Anna Carlsson att hälften av föräldrarna inte följer barnhälsovårdens råd. Lågutbildade föräldrar följer råden i mindre utsträckning än högutbildade. Även föräldrar med invandrarbakgrund är överrepresenterade i gruppen som inte följer råden.
– Få sjuksköterskor är medvetna om den viktiga pedagogiska roll de har. Man är mycket duktig på att dokumentera att man lämnat information, men inte på vilket sätt och vilken effekt den haft, säger Anna Carlsson.
Carlsson menar att informationen måste anpassas efter respektive föräldrapars förutsättningar. Hennes forskning visar också att riktad och individanpassad rådgivning motiverar föräldrarna att vidta fler olycksförebyggande åtgärder i hemmet.
– Mycket handlar om att skapa en medvetenhet om olyckor som kan ske och hur man kan förebygga dem, säger hon.
Kontaktinformation
För ytterligare information om avhandlingen ”Child injuries at home – Prevention, Precautions and Intervention with focus on scalds”, kontakta Anna Carlsson på telefon: 0706 – 360325 eller e-post: anna.carlsson@mah.se
Svartarbete är ett omdebatterat samhällsfenomen och ses ofta som ett hot mot dagens välfärdssamhälle. Bland annat sägs det undergräva skattemoral, konkurrens på lika villkor och solidaritet med både staten och dess invånare. Men trots att de flesta både vet om och sympatiserar med det, köper många likväl svarta tjänster.
I strikt laglig mening bör alla byten av tjänster som har ett värde beskattas, oavsett ersättning. Den allmänna uppfattningen om vad som anses vara svartarbete varierar dock och spänner över ett brett register.
— En generell utgångspunkt är att om det sker i mindre omfattning och om det är för privat bruk där människorna har en närmare och personlig relation anses det ok, säger Lotta Björklund Larsen.
I en serie intervjuer med en grupp medelålders människor med rötterna i en svensk småstad har Lotta Björklund Larsen identifierat de relationer, samhälleliga mekanismer och överväganden som förklarar hur det är möjligt att rättfärdiga svartköp. För en del handlar det om ren bytesmarknad, vilket enligt lagen också ska vara föremål för beskattning. För andra handlar det helt enkelt om att köpa så billigt som möjligt.
— I en del fall är svartarbete den enda möjligheten att få hjälp med eller tillgång till något. I andra fall finns det sammanhang där svarta köp och byten av svarta tjänster är en etablerad vana, säger Lotta Björklund Larsen.
Många har en tilltro till den svenska välfärdsstaten men ändå köper man svart. Ett rättfärdigande är man tycker att man ändå betalar så mycket skatt att man har gjort sig förtjänt av att lura staten lite, att få något tillbaka.
— Man kan också se att det anses mer legitimt att byta tjänster än att betala svart. Det är dessutom så att man ser det som mer accepterat att betala någon extra vid sidan om, någon som kommer och arbetar på helgen eller kvällen, utöver ordinarie arbetstid. Det anses däremot inte ok att betala någon svart som går på a-kassa, för den har ersättning för att den inte ska jobba, förklarar Lotta Björklund Larsen.
Trots att många i undersökningen sa sig ha tilltro till det svenska välfärdssamhället, så finns det samhälleliga flaskhalsar och förhållanden som inte anses rättvisa och därför kan lagen överträdas.
– På detta sätt uppnås en känsla av balans och rättvisa i bytesförhållandena, säger Lotta Björklund Larsen.
Avhandlingens titel
Illegal yet Licit. Justifying Informal Purchases of Work in Contemporary Sweden
För ytterligare information
Lotta Björklund Larsen, Socialantropologiska institutionen, lotta.bjorklund.larsen@score.su.se 070-264 12 20.
Minst 100 000 svenskar lider i dag av förmaksflimmer. För närvarande rekommenderas patienter med måttlig till hög strokerisk behandling med blodförtunnande medel (warfarin). För patienter med lägre strokerisk rekommenderas antingen warfarin eller den betydligt mindre effektiva acetylsalicylsyra vilket ofta används på grund av lägre risk för blödning. Det är också välkänt att många i denna stora patientgrupp förblir helt obehandlade då blödningsrisken vid behandling med blodförtunnande läkemedel kan befaras överstiga nyttan.
I RELY-studien jämfördes dabigatran, ett nytt blodförtunnande läkemedel, med warfarin som strokeprofylax hos drygt 18 000 patienter med förmaksflimmer. De tidigare publicerade resultaten visade att en hög dos av dabigatran minskade risken för stroke med 34 procent jämfört med warfarin och en lägre dos av dabigatran var lika effektiv som warfarin men med en betydligt lägre risk för allvarliga blödningar. Båda dabigatrandoserna mer än halverade risken för hjärnblödning, den allvarligaste och mest fruktade komplikationen vid blodförtunnande behandling.
En fördjupad analys studien har nu visat att de ovan nämnda goda resultaten gäller patienter med allt ifrån låg till hög risk för stroke.
– Särskilt intressant är den gynnsamma effekten av dabigatran hos dem som kategoriseras som lågriskpatienter, där många idag inte får adekvat blodförtunnande behandling trots att 2-3 procent av patienterna riskerar att drabbas av stroke varje år. För denna patientgrupp ger den högre dosen dabigatran ett betydligt bättre skydd mot stroke och en lägre risk för allvarliga blödningar än warfarin och båda doserna gav en betydligt lägre risk för hjärnblödning. Det här kan innebära att betydligt fler patienter kan erbjudas en effektiv och säker blodförtunnande behandling i framtiden, säger Jonas Oldgren, huvudansvarig för analysen och ansvarig för RELY-studien i Sverige.
Dabigatran etexilat utvecklas av företaget Boehringer-Ingelheim, som också finansierat studien.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Jonas Oldgren, överläkare i kardiologi, Uppsala kliniska forskningscentrum (UCR), Uppsala universitet
Telefon: 070-221 12 43 (befinner sig i Atlanta), e-post: Jonas.Oldgren@ucr.uu.se
De genetiska förändringar som har skett hos tamhönan beror på det urval människan bedrivit under tusentals år och med en allt större precision de senaste hundra åren. Men frågan kvarstår om hur tamhönsens vilda anmoder, som lever i Sydostasien, kunnat förändras till de olika former av tamhöns som idag har en central roll för människans livsmedelsförsörjning. Människan har anrikat genetiska varianter som gjort det möjligt att hålla tamhöns och få dem att producera ägg och kött. Men det är okänt hur många gener och vilka gener som bidragit till denna anpassning.
– De studier vi gör på höns och andra husdjur fungerar som modeller för att förstå de grundläggande principerna för hur evolution går till på molekylär nivå i naturen, eller hur människans evolution gått till. Den stora fördelen med husdjur är att vi kan göra korsningar och använda genetikens redskap för att med hög precision klarlägga vilka genetiska förändringar som är kopplad till en specifik egenskap, förklarar professor Leif Andersson som har koordinerat studien.
– Vår nya studie gör kycklingen het som modellorganism både för evolutionsbiologisk forskning och för biomedicinsk forskning där man vill förstå geners funktion och betydelse för sjukdomstillstånd.
För fem år sedan publicerades DNA-sekvensen för hönans arvsmassa. Detta genomfördes genom att analysera en enskild höna. Projektet kostade ungefär 100 miljoner kronor att genomföra och involverade ett internationellt konsortium av forskare. I den nu aktuella studien har forskarna med en blygsam budget analyserat arvsmassan från åtta olika sorters tamhöns samt den röda djungelhönan, tamhönans ursprungsart.
– Detta illustrerar den revolution som nu sker inom biologisk och medicinsk forskning eftersom teknikerna för att kartlägga arvsmassan utvecklas oerhört snabbt. Projekt som vi bara kunde drömma om för några år sedan är nu fullt genomförbara, säger Carl-Johan Rubin, postdoktor i Anderssons grupp och ansvarig för en del av de bioinformatiska analyserna av data.
Ett spännande fynd var att forskarna kunde påvisa en mutation i TSHR-genen, som är av central betydelse för sköldkörtelns funktion men som också har en viktig roll när det gäller att bestämma när på året fåglar ska börja häcka samt när däggdjuren ska föda sina ungar.
– Vår upptäckt att alla tamhöns vi hittills undersökt bär på denna specifika mutation i TSHR-genen talar starkt för att denna mutation haft stor betydelse under tamhönans utveckling, säger Jonas Eriksson, doktorand inom projektet.
När forskarna studerade vilka genetiska förändringar som haft störst betydelse under utvecklingen av de raser vi använder för köttproduktion (broilers) fann de att flera av dessa gener har med insulin-signalering att göra. En av dessa är genen TBC1D1, som tidigare har associerats med fetma hos människa och som bidrar till att reglera upptaget av socker i muskelceller.
– Det ska bli mycket spännande att reda ut den biologiska mekanism som förklarar hur en förändring i TBC1D1-genen påverkar muskelmassan hos höns, säger Carl-Johan Rubin.
Forskarna har skickligt utnyttjat de möjligheter som utvecklingen av ny DNA-teknik innebär för biologisk forskning. DNA-sekvenseringen har genomförts vid teknikplattformen Uppsala Genom Center, ledd av professor Ulf Gyllensten, medan lagring och analys av de enorma datamängderna gjordes vid Uppsala universitets beräkningscentrum UPPMAX, som leds av docent Ingela Nyström.
– Det är extra roligt att det varit möjligt att genomföra hela projektet här i Uppsala tack vare att vi byggt upp en effektiv infrastruktur för genomforskning, förklarar Leif Andersson.
Forskningen har främst fått stöd av Stiftelsen för Strategisk Forskning samt Knut och Alice Wallenbergs stiftelse.
Flera av forskarna i detta projekt ingår i Science for Life Laboratory (SciLifeLab) vid Uppsala universitet. Länk http://www.uu.se/node808 . Forskare från SLU, Linköpings universitet och Karolinska institutet har också deltagit.
Länk till Uppsala Genome Center http://www.genpat.uu.se/node462
Länk till UPPMAX http://www.uppmax.uu.se/
Kontaktinformation
Kontakt: Professor Leif Andersson, institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi, Uppsala universitet och SLU, tel: 018-471 49 04, 070-514 4904, e-post: Leif.Andersson@imbim.uu.se
Lena Marie Beillon visar i sin avhandling ”Att värdera vårdbehov – ett kliniskt dilemma” att det inom ambulanssjukvården förekommer både överutnyttjande och underutnyttjande. Vid för låg prioritering kan svårt sjuka eller skadade personer, som är i behov av den prehospitala vårdens resurser, utsätts för allvarliga risker.
För hög prioritering innebär att personer använder ambulanssjukvården trots att det inte behövs. Det innebär att det kanske inte finns ambulans till hands för de svårast sjuka.
Medicinska prioriteringar innebär att använda hälso-och sjukvårdens resurser där de gör störst nytta. Underutnyttjande innebär att den prehospitala vårdens kompetens och resurser inte används när de behövs som bäst och ett överutnyttjande innebär misshushållning med begränsade resurser.
Studierna är genomförda inom ambulanssjukvården i Västra Sverige, i Norrbotten och i Södra Finland. Resultaten visar att det överallt förekommer både överutnyttjande och underutnyttjande, men att överutnyttjandet är vanligast i storstadsregionerna.
En vanlig uppfattning bland allmänheten är, att det mest omfattande behovet av ambulanstransporter finns i samband med olyckor, men i Lena Marie Beillons studier var det bara en tiondel av ambulanstransporterna, som skedde i samband med olyckor. Den vanligaste orsaken till behov av ambulanstransport är ont i bröstet med misstanke om akuta hjärtproblem.
Viktiga fynd i studierna är att ambulanser överutnyttjas både för personer utan medicinskt behov och för planerade transporter av patienter mellan vårdenheter, som inte alls behöver den prehospitala vårdens kompetens och resurser. En slutsats är därför att det behövs fler alternativ till ambulanser både för personer med mindre akuta problem, men som inte kan åka taxi t.ex. för att man behöver ligga ner och för planerade transporter.
För medicinska prioriteringar finns i regler i lagstiftningen. Dessa bygger på att personer med störst behov skall ges företräde till vården. Lena Marie Beillons avhandling visar att detta mål tycks vara svårt att uppnå inom ambulanssjukvården.
Kontaktinformation
Avhandlingens titel: Att värdera vårdbehov – ett kliniskt dilemma
Författare: Lena Marie Beillon Telefon: +46-070-5790092
E-post: lenamariebeillon@gmail.com
Handledare: Professor Ingvar Karlberg Göteborgs universitet, GU telefon +46-0733-768003
Docent Björn Ove Suserud Institutionen för vårdvetenskap Högskolan Borås telefon +46-033-174776
Professor Johan Herlitz Institutionen för vårdvetenskap Högskolan Borås/ Sahlgrenska universitetssjukhuset Göteborg Telefon +46-031-3427548
Opponent: Professor Björn Guldvog, Bergens Universistet, Helsedirektoratet Oslo +47-24163050
Disputation: fredagen den 19 mars 2010, Aulan Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap, NHV
Adress: Fredrik Bloms väg 25, Nya Varvet, Göteborg
Avhandlingen kan beställas för 150 kr exklusive porto: mailto:kirsi.gomez@nhv.se
Monica Bengtson, informatör NHV 031-69 39 52
