– För att kunna ställa diagnos och snabbt få återkoppling på om medicineringen är rätt för hjärnan är den här informationen mycket viktigt på en neurointensivvårdsavdelning. Idag görs magnetröntgen och andra undersökningar men dessa är dyra, osäkra, tidsödande och ger enbart information om blodflödet vid undersökningstillfället. Med den här metoden får vi inte bara information om hjärnans blodflöde direkt och hela tiden. Informationen kan också lagras vilket gör att vi lättare kan granska tidigare vårdtillfällen, sammanfattar Peter Reinstrup, läkare vid Skånes universitetssjukhus i Lund.
Det blir också enklare att forska med den här tekniken.
Forskningen och utvecklingen inom skalltrauman och hjärnblödningar som har baserats på cerebralt blodflöde, CBF, som benämningen är på fackspråk, har gått i stå. En viktig anledning är just att det varit så krångligt att fastställa hjärnans blodflöde, vilket mäts i antal milliliter per 100 g hjärna per minut. I normalfallet ligger värdet runt 50.
– Om en människa drabbas av skallskada, t ex efter att fallit eller fått ett slag mot huvudet, följer det cerebrala blodflödet ett förlopp där flödet varierar med tiden. Här gäller det för oss att hela tiden parera flödet så att det inte blir för högt, då kan hjärna svullna, eller får lågt, då kan hjärnan få syrebrist, förklarar Peter Reinstrup.
Tekniken uppstod som något av en lycklig slump och har utvecklats i samarbete mellan läkare, sjukhusets medicinsk-tekniska avdelning och Lunds Tekniska Högskola.
Det började med att läkare uppmärksammade Boris Magnusson, professor i datavetenskap vid Lunds Tekniska Högskola, om problemet. Den matematiska algoritmen för att beräkna blodflödet och hjärnans blodvolym hade Peter Reinstrup och Erik Ryding, läkare vid Karolinska sjukhuset i Solna, utvecklat under de senaste fyra – fem åren. Men de saknade ett sätt att exportera och visa upp patientdata om blodflödet. De hade bland annat tagit hjälp av IT-konsult, men utan framgång. Önskemål om en teknisk lösning har funnits ända sedan 2002.
Boris Magnusson lät två studenter i Datavetenskap respektive Teknisk fysik, Karl Kullberg och Nick Bosma, titta närmare på problemet. I ett gemensamt examensarbete lyckades de i samarbete med Jimmy Johansson vid sjukhusets avdelning för Medicinsk Teknik att utveckla ett dataprogram som kunde hämta och korrelera den befintliga informationen om hjärnans tryck med information om blodvolym och blodflödet för varje hjärtslag.
Nu står en dator på fönsterkarmen i patientrummen på Neurointensivvårdsavdelningen i Lund. En patentansökan ligger inne och på sikt är förhoppningen att metoden integreras med befintlig utrustning, vilket gör att den även kan komma andra sjukhus till godo.
För mer information, kontakta Boris Magnusson, professor i Datavetenskap, 046-222 80 44, Boris.Magnusson@cs.lth.se, Peter Reinstrup, läkare vid neuro-intensivvårdsavdelningen i Lund, 046-17 42 23, peter.reinstrup@skane.se Jimmy Johansson, Medicinsk Teknik, 046-17 10 67, jimmy.johansson@skane.se, Karl Kullberg d03kk@student.lth.se, 073-433 56 78 Nick Bosma f04nb@student.lth.se.
Bildtext
Exjobbarna som löste problemet: Karl Kullberg, datavetenskap och Nick Bosma, Teknisk fysik. Båda tar snart examen från Lunds Tekniska Högskola, men har redan fått jobb i ett projekt för att vidareutveckla metoden att visa hjärnans blodflöde i realtid. Projektet finansieras av Vinnova och drivs gemensamt av institutionen för Datavetenskap vid LTH och sjukhuset i Lund. Där kommer de även att studera andra medicin-tekniska system och hur de kan integreras på ett smidigt sätt.
I dagarna lägger Stig-Börje Asplund fram sin avhandling vid Karlstads universitet. Avhandlingen handlar om hur pojkar på ett fordonsprogram på gymnasiet för litteratursamtal. Den visar hur pojkarna formar sin identitet i samtalen, och att de gärna visar upp sig som kompetenta läsare.
– Fordonspojkarna är måna om att komma överens i samtalen. De etablerar i och med detta en arbetarklassidentitet och en maskulinitet där det gäller att inte visa sig för angelägen om att engagera sig i litteratursamtalen.
Men det finns också en annan sida av litteratursamtalen, som talar emot den bild av pojkar i skolmiljöer som ofta presenteras i forskning. Gemenskapen som pojkarna etablerar i samtalen bygger på att de har läst texterna. På så sätt visar studien att pojkarna i samtalen också konstruerar sig som skötsamma elever som tar ansvar för sitt eget lärande.
– Då tillåter sig pojkarna att visa ett intresse för de litterära karaktärerna i romanerna och de visar en genuin vilja att förstå vad texterna har att säga dem.
– Men trycket på den enskilde pojken på fordonsprogrammet att passa in och inte avvika från gruppen är stort. Läraren har därför en viktig uppgift i att stödja de pojkar som visar vilja och intresse för andra tolkningar av texten, så att olika synsätt och perspektiv kan mötas och brytas mot varandra, säger Stig-Börje Asplund.
Stig-Börje Asplunds avhandling har titeln ”Litteratursamtal som identitetsskapande handling. Gemenskapande och utbrytningsförsök i fordonspojkars litteratursamtal”.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Stig-Börje Asplund, doktorand i pedagogiskt arbete vid Karlstads universitet.
Mobil: 070-36 46 057;
E-post: stig-borje.asplund@kau.se
Tove Harnetts avhandling baseras bland annat på intervjuer med omsorgspersonalen och observationer från äldreboenden. Avhandlingen visar på outtalade normer som i påverkar personalens agerande gentemot de äldre. Situationen kan te sig motsägelsefull. Å ena sidan menar personalen att det är viktigt att äldre ska få utöva inflytande, å andra sidan rättfärdigar de handlingar när de tvingar äldre personer att gå och lägga sig trots att de vill sitta uppe och titta på ”allsång på Skansen”. När personalen pratar om äldres rätt till inflytande, tycks det bara gälla så länge inflytandet inte krockar med institutionens rutiner. Harnett undersökte bland annat vilket inflytande äldre hade över sina läggtider och ställde frågan om äldre fick bestämma när de skall gå och lägga sig:
– På nåt sätt lyckas vi. Vi lämnar aldrig någon till natten. För de mesta vill de gå och lägga sig själva. De har inte sån vana att umgås, sade en undersköterska som intervjuades i studien.
Personalens normer om hur man ”lyckas” och deras normer för vad som är viktigt respektive oviktigt är viktiga fynd i avhandlingen. Huvudpoängen är således inte att visa på ett glapp mellan policy och praktik, utan snarare att visa hur detta glapp kan förstås. I tidigare forskning lyfts ofta begränsad personaltäthet fram som förklaring till brister i äldreomsorgen. Harnetts studie visar dock att mer personal inte behöver vara en universallösning i äldreomsorgen:
– Jag tror absolut att det behövs mer personal, men inte att det löser alla problem. Om man ökar antal personal, men fortsätter ha normer om att man ”lyckas” när man lagt alla äldre vid ett visst klockslag, är det inte säkert att äldres inflytande ökar, menar Tove Harnett.
Avhandlingen har titeln ”The Trivial Matters – Everyday power in Swedish elder care” och består av fyra delprojekt som publicerats i internationella akademiska tidskrifter. Tove Harnett försvarar sin avhandling fredagen 26 mars, vid Hälsohögskolan i Jönköping.
————-
Hälsohögskolan är en av fyra fackhögskolor inom Högskolan i Jönköping. Hälsohögskolan är en av de ledande utbildarna i Sverige inom hälsa, vård och socialt arbete. Forskningen är fokuserad kring de tre forskningsmiljöerna Åldrande – livsvillkor och hälsa, Kvalitetsförbättringar, innovationer och ledarskap samt CHILD. Hälsohögskolan har cirka 2 000 registrerade studenter, cirka 160 anställda och omsätter 165 mnkr.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Tove Harnett, tel: 036-101328, mobil 073-4098727
– Sveriges agerande i förhållande till fonden präglades av blygsamhet, pålitlighet, försiktighet och kompromissbenägenhet, säger Göran Ahlström, som tillsammans med Benny Carlsson vid Ekonomisk-historiska institutionen vid Lunds universitet i skrivit om Sverige och den internationella valutafonden.
Deras resultat strider mot den vanliga uppfattningen att Sverige, åtminstone från det tidiga 1970-talet och framåt, spelat en radikal och ifrågasättande roll i internationella sammanhang.
I projektet Sverige, IMF och den internationella valutapolitiken 1960-1994, som finansierats av Riksbankens Jubileumsfond, har de båda forskarna undersökt om den skarpa svenska profilen gjort sig gällande även i förhållande till en av de mer kritiserade och kontroversiella internationella organisationerna, Internationella valutafonden (IMF). Forskarna har försökt att besvara den frågan i samband med genomgången av en turbulent tidsperiod i det internationella valutasystemets historia, och deras resultat är att Sverige snarare agerade pragmatiskt än radikalt och kritiskt.
Projektet har utmynnat i en monografi som under 2010 kommer att publiceras på SNS Förlag med titeln ”En trogen anhängare: Sverige och IMF 1960-1992”. Boken utgör en fortsättning på samma författares ”Vägval i valutafrågan: Sverige och Bretton Woods” (SNS 2006), som handlar om Sveriges väg till medlemskap i valutafonden.
Den kommande boken behandlar en lång rad händelser och processer – Sveriges roll inom G10, Guldpoolen och SDR-reformen på 1960-talet, Bretton Woods-systemets sammanbrott och reformeringen av IMF på 1970-talet, de svenska devalveringarna 1977-1982, Sveriges aktivitet i fondens Interimskommitté, diskussionerna om övervakning och skuldkris på 1980-talet, konsultationer, kvotökningar och mycket annat fram till den svenska valutakrisen och övergången till rörlig växelkurs 1992.
Huvudintrycket är att Sveriges agerande präglades av försiktighet och kompromissbenägenhet.
– Sverige hade helt enkelt mycket att vinna på att det internationella betalningssystemet fungerade någorlunda smidigt och uppträdde därför i fondsammanhang, med bara ett par enstaka undantag, som ”en trogen anhängare” och inte som en radikal kritiker, säger Benny Carlsson.
Text: Jenny Björkman
Kontaktinformation
Göran Ahlström nås på Goran.Ahlstrom@ekh.lu.se
Benny Carlsson nås på Benny.Carlson@ekh.lu.se
– Teatralitet är ett knepigt begrepp som det har varit intressant att ge sig i kast med, säger Christo Burman. För de flesta har ordet en negativ laddning men jag vill bidra till att nyansera och ompröva det, och samtidigt med dess hjälp visa på nya tolkningsvägar in i Bergmans filmer.
Ingmar Bergman kom till filmen från teatern och arbetade under hela sin sextioåriga filmkarriär parallellt som teaterregissör. Ur denna kreativa korsbefruktning växte det fram nya metoder och enligt Christo Burman även ett nytt bildseende, som betonar vikten av scenrum, skådespelare och inte minst betraktare. Filmerna rymmer många element som härstammar från teatern, exempelvis tablåkompositioner, masker, fiktionsbrott, tematik och miljöer.
– Det jag framhåller som teatralt är ett slags utåtvänt uppträdande som avslöjar att upphovsmannen är medveten om att betraktaren finns där, säger Christo Burman. Bergman iscensätter och regisserar betraktarens seende lika mycket som spelet framför kameran. Betraktaren är nyckeln till hela teatralitetsbegreppet.
Internationellt har det skrivits åtskilliga spaltkilometer om Ingmar Bergmans person och verk men i Sverige dröjde det länge innan det skrevs en doktorsavhandling om honom. Christo Burman är den tredje i ordningen som på svenska dristar sig till att disputera på Bergman, och den första som gör det efter regissörens massmedialt uppmärksammade bortgång. Den största skillnaden mot tidigare avhandlingsförfattare är den teoretiska och historiska inriktningen på teatralitet i relation till film, men också det unika material Christo Burman har använt sig av utöver själva filmerna.
– Jag har både haft möjlighet att intervjua Ingmar Bergman och att sitta i det omskrivna Bergman-arkivet, som verkligen är en guldgruva för alla med minsta intresse för Bergman och kulturhistoria överlag, berättar Christo Burman.
I sitt möte med arkivmaterialet har Christo Burman i huvudsak sökt sig till Bergmans regi- och arbetsdagböcker för att på så sätt komma nära regissörens allra första infall i manusarbetet och kunna belysa hur hans filmer växt fram. Det har lett till ett flertal spännande och avslöjande upptäckter, som redovisas i avhandlingen. Bland annat visar Burman på hur Ingmar Bergman rörde sig över gränserna mellan olika medier, och berikade samspelet mellan dessa.
– Bergman är nästan uteslutande förknippad med finkultur, men i avhandlingen visar jag bland annat på hur han gjort reklamfilm för tvålen Bris och publicerat sina filmmanus i Allers. Förhoppningsvis kan min avhandling luckra upp bilden av den ångestladdade demonregissören som frammanar abstraktioner på bioduken.
——————————————————————————————
Fredagen den 26 mars försvarar Christo Burman, institutionen för kultur- och medievetenskaper, Umeå universitet, sin doktorsavhandling med titeln I teatralitetens brännvidd: Om Ingmar Bergmans filmkonst. Disputationen äger rum kl 13:00 i Hörsal F, Humanisthuset. Fakultetsopponent är professor Erik Hedling, Språk- och litteraturcentrum, Lunds universitet.
Christo Burman är född och uppvuxen i Tallinn, Estland, och har undervisat om film och teater vid Umeå universitet sedan år 2002. Han har slutfört flera såväl teoretiska som praktiska filmutbildningar och har arbetat praktiskt med både egna och andras film-, teater- och radioprojekt samt på ett flertal filmfestivaler.
Kontaktinformation
Avhandlingen är utgiven på Atrium Förlag. För recensionsexemplar och pressbilder, vänligen kontakta förlaget.
För mer information, se förlagets hemsida. Christo Burman kan nås via e-post: christo.burman@littvet.umu.se eller tel 090-786 93 79.
Fusionsforskning handlar om att lära sig att tämja solens metod för energiframställning där lätta atomkärnor slås ihop till tyngre. För att realisera detta på jorden krävs ofattbart höga temperaturer, i storleksordningen 100 miljoner grader. Det är varmare än i solens centrum. Vid sådana temperaturer skulle alla vanliga behållare smälta. Därför innesluts fusionsbränslet i ett badringsformat magnetfält.
Forskningen som Maria Gatu Johnson, Carl Hellesen och Erik Andersson Sundén presenterar i sina avhandlingar är utförd vid världens största fusionsreaktor, JET, som ligger utanför Oxford i England. Just nu byggs nästa generations fusionsreaktor, ITER, i södra Frankrike. ITER är tänkt att demonstrera att fusion kan fungera i stor skala.
På grund av de höga temperaturer som krävs är det svårt att göra direkta mätningar på tillståndet hos fusionsbränslet. I arbetet som presenteras har neutroner som bildas i fusionsreaktionerna använts för att bestämma vad som händer. Forskningsgruppen har två egna neutroninstrument installerade på JET.
– Resultaten som läggs fram har stor betydelse för förståelsen av hur ITER kommer att fungera, liksom för att ITER ska kunna drivas på ett säkert sätt, förklarar Maria Gatu Johnson.
Fusionsreaktioner sker redan idag vid experimentanläggningar över hela världen. Problemet är att energin som går åt för att värma plasmat så att partiklarna kan reagera är större än den energi som man hittills har lyckats få ut. Plasmauppvärmning fungerar genom att några få bränslepartiklar värms till riktigt höga energier. Dessa värmer i sin tur resten av plasmat genom krockar där energin kan överföras. För att kunna skapa el med fusionsreaktioner krävs bland annat effektiva uppvärmningssystem och en bra förmåga att hålla kvar de snabba partiklarna som värmts upp i bränslet. Snabba partiklar är mycket svåra att diagnosticera och här har gruppens neutronmätningar haft stor betydelse. Det har också uppmärksammats internationellt vid flera konferenser, där gruppens arbete redan fått ett stort genomslag.
– Neutronspektrometri har gått från att vara en marginell diagnostik på JET till att bli en erkänd metod för att mäta snabba bränslepartiklar, säger Carl Hellesen.
Vidare är tanken att ITER under de första åren efter avslutad konstruktion inte ska producera några neutroner. Snabba neutroner från fusionsreaktioner gör väggarna i reaktorn radioaktiva. ITER måste officiellt godkännas som kärnanläggning innan man får börja producera neutroner.
– En viktig slutsats från vårt arbete är att vissa uppvärmningssätt inte kommer att kunna användas under de första ITER-åren på grund av för hög neutronproduktion, säger Erik Andersson Sundén.
Maria Gatu Johnson, Fusion Plasma Observations at JET with the TOFOR Neutron Spectrometer: Instrumental Challenges and Physics Results. Avhandlingen försvaras den 26 mars
Carl Hellesen, Diagnosing Fuel Ions in Fusion Plasmas using Neutron Emission Spectroscopy. Avhandlingen försvaras den 31 mars.
Erik Andersson Sundéns avhandling försvaras den 12 maj.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Maria Gatu Johnson, tel: 018-4712797, 073-7215850, e-post: maria.gatu@fysast.uu.se
Carl Hellesen, tel: 070-7753009, e-post: carl.hellesen@fysast.uu.se
Erik Andersson Sundén, tel: 070-3639205, e-post: erik.sunden@fysast.uu.se
Epidemiologiska studier har visat att genomgången strålbehandling ökar risken för senare hjärt-kärlsjukdom i samma del av kroppen, till exempel ökar risken för hjärtinfarkt efter vänstersidig bröstcancer och stroke efter hals och hjärntumörer. Forskarna vet dock väldigt lite om de biologiska orsakerna till dessa allvarliga sidoeffekter, som ofta visar sig först många år efter behandlingen.
– Det har varit svårt att studera eftersom sjukdomsprocessen är så långsam. Cellstudier och djurförsök lämpar sig bäst för mer direkta effekter och studier direkt på patienter har varit uteslutet av etiska skäl, säger Martin Halle, forskare vid Karolinska Institutet.
Genom att dra nytta av så kallade kroppsegna vävnadstransplantationer som genomförs efter cancer har Martin Halle med kollegor nu för första gången lyckats studera de långsiktiga effekterna av strålning på mänskliga blodkärl. Vid denna typ av transplantation förflyttas vävnad av hud, muskel och ben från en del av kroppen för att rekonstruera defekter som uppstått efter att tumörer tagits bort i annan, ofta strålbehandlad, del av kroppen. Genom att skörda biopsier från tidigare strålade halskärl och ostrålade kärl från transplantat har forskarna kunnat jämföra skillnaden i genuttryck mellan strålade och strålade blodkärl från samma patient vid samma tillfälle.
I de strålade artärerna upptäckte forskarna tecken på kronisk inflammation och ökad aktivitet av transkriptionsfaktorn Nuclear Factor- kappaB (NF-kappaB), som är känd för att ha en central roll i utveckling av åderförkalkning. Det ökade inflammatoriska genuttrycket kunde ses flera år efter bestrålning och kan enligt forskarna sannolikt förklara varför cancerpatienter kan drabbas av hjärt-kärlsjukdom många år efter strålbehandling,
– Förhoppningsvis kan kunskapen bidra till att sidoeffekterna kan minskas i framtiden, till exempel genom rätt sorts antiinflammatorisk behandling kan ges i samband med strålbehandling, säger Martin Halle.
Resultatens tyngd understryks av att tidskriften samtidigt publicerar en förklarande och kommenterande editorial.
Publikation: “Sustained Inflammation Due to NF-Kappa B Activation in Irradiated Human Arteries”, Halle M, Gabrielsen A, Paulsson-Berne G, Gahm C, Agardh HE, Farnebo F, Tornvall P, Journal of the American College of Cardiology, 23 March 2010; 55:1227-1236, doi:10.1016/j.jacc.2009.10.047.
Läs abstract och editorial: http://content.onlinejacc.org/
Hämta pressbild: http://ki.se/pressrum
BILDEN: Martin Halle, foto av Fredrik Magnusson
Kontaktinformation
För mer information, kontakta
Forskare Martin Halle
Institutionen för molekylär medicin och kirurgi
Tel: 08-517 708 46 eller 070-491 19 50
E-post: martin.halle@ki.se
Pressekreterare Katarina Sternudd
Tel: 08-524 838 95
E-post: Katarina.sternudd@ki.se
Karolinska Institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet. Genom utbildning och forskning bidrar Karolinska Institutet till att förbättra människors hälsa. Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet utser varje år pristagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin. För mer information besök hemsidan ki.se
Att mätbara evolutionära förändringar sker långsamt och ofta tar 100- tals generationer har varit den härskande uppfattningen bland evolutionsbiologerna sedan Darwin publicerade Om arternas uppkomst 1859. Denna uppfattning kan nu vara på väg att förändras.
Torngräshoppor förekommer i många olika färgvarianter och i många miljötyper. Genom en serie experiment och undersökningar i naturen har Magnus Karlsson upptäckt att fördelningen mellan torngräshoppornas olika färgvarianter skiljer sig mellan olika miljöer. I nyligen brända områden är en mycket hög andel av gräshopporna svarta. I icke eldhärjade områden är däremot den svarta färgvarianten ovanlig. Dessutom förändras andelen svarta gräshoppor mycket fort mellan generationer i de brända områdena medan andelen i icke brända områden förblir oförändrad under samma tidsperiod. Magnus Karlsson presenterar data som visar att torngräshoppornas färg förändras genom naturligt urval. Han tror att det i första hand är fåglar och andra djur som jagar med synens hjälp som är orsaken till förändringarna. De svarta gräshopporna syns helt enkelt sämre på det brända underlaget och därför överlever de i högre utsträckning. Men allt eftersom miljön förändras och blir mer komplex minskar fördelen med att vara mörk och andra färgvarianter kan återigen öka i antal.
Magnus Karlsson har genom sina experiment även visat att färgmönstret hos torngräshoppan är genetiskt betingat och ärvs från föräldrar till avkomma. Däremot påverkar inte olika miljöfaktorer som till exempel trängsel eller underlaget gräshopporna växer upp på gräshoppornas färgmönster. Det finns med andra ord inga tecken på att gräshopporna själva kan förändra sin färg beroende på i vilken miljö de befinner sig. Därför måste de stora skillnaderna som finns mellan brända och icke brända miljöer bero på ovanligt snabba evolutionära förändringar.
Men inte nog med att evolutionen ibland går fort, det finns dessutom stora fördelar med variation. I grupper som består av många olika färgvarianter är överlevnaden högre än i grupper med ett lägre antal färgvarianter. Det betyder helt enkelt att variabla grupper kan ha lättare att anpassa sig till miljöförändringar och att de är mer produktiva.
Den praktiska betydelsen av Magnus Karlssons upptäckter är bred och lika varierande som hans gräshoppor. Han tror att man kan använda de nya kunskaperna när man planerar bevarandeprojekt för hotade arter och för att öka produktionen inom jordbruket.
– Men det viktigaste med avhandlingen är att jag visat att evolutionen ibland går otroligt fort. Det är en jättegrej, säger Magnus Karlsson.
Magnus Karlsson är uppvuxen i Örnsköldsvik, har en magisterexamen i evolutionsbiologi från Uppsala universitet.
Hans avhandling heter Evolution in changing environments revealed by fire melanism in pygmy grasshoppers.
Kontaktinformation
Kontakt: Magnus Karlsson, 0480-446219, 073-5626014 eller magnus.h.karlsson@lnu.se
Susanne Säve har studerat urinvägsinfektioner, som är en av de allra vanligaste bakteriella infektioner som kan drabba människan. Man räknar med att ungefär hälften av alla kvinnor någon gång under livet drabbas av sjukdomen och många får också återkommande infektioner. I de allra flesta fall är det sjukdomsalstrande (uropatogena) Escherichia coli (UPEC) som orsakar infektioner i urinvägarna. UPEC-infekterade celler i urinvägarnas slemhinna producerar olika inflammatoriska molekyler som i sin tur aktiverar immunceller, framför allt neutrofiler, som om de blir för många under för lång tid, kan skada den egna närliggande vävnaden.
Molekylen ATP kan frisättas från celler som utsätts för stress, till exempel vid inflammation och vävnadsskada och kan därefter omvandlas till adenosin som visat sig vara en kraftfull inflammationshämmande faktor i många vävnader. Susanne Säve har i sin avhandling undersökt om ATP och adenosin är involverat i det inflammatoriska svaret vid urinvägsinfektion. Det visade sig att ATP kan frisättas från cellerna i urinvägarna och inledningsvis stimulera inflammation, vilket är viktigt för att aktivera vita blodkroppar och bli av med invaderande bakterier. Adenosin som bildas senare i den inflammatoriska processen tycks däremot ha en inflammationshämmande effekt genom att minska tillströmningen av vita blodkroppar.
Forskningen har ökat kunskapen om inflammationsförloppet vid urinvägsinfektion och sådan kunskap är viktig för att i framtiden finna nya behandlingsmetoder mot urinvägsinfektion. Redan nu är nästan en femtedel av alla UPEC-stammar resistenta mot antibiotika.
Susanne Säve är uppvuxen i Källa på norra Öland och har blivit Öland trogen genom att senare bosätta sig i Färjestaden med sin familj. Sin grundutbildning gjorde hon på biomedicinska programmet vid Högskolan i Kalmar.
Susanne Säves avhandling heter ATP and adenosine in experimental urinary tract infection.
Kontaktinformation
För vidare upplysningar
Susanne Säve, 0480-44 61 84, 070-962 32 40, susanne.save@lnu.se
Forskarna inom medicinteknik vid Luleå tekniska universitet arbetar för närvarande i medvind. Nya tekniska lösningar ska hjälpa till att säkra Europas snabbt växande behov av sjukvård.
Utvecklingen av minilaboratioret Lab on a chip är ett av 22 projekt som bedrivs inom ramen för Centrum för Medicinsk Teknik och Fysik, CMTF, en gemensam satsning av Luleå tekniska universitet och Umeå universitet.
Professor Olof Lindahl och forskarkollegan Kerstin Ramser i Luleå utvecklar ett sk mikroflödessystem där man bl a kan studera hur det livsviktiga syrebärande proteinet neuroglobin som finns i hjärnans celler, påverkas vid den syrebrist som uppstår vid stroke.
Neuroglobin upptäcktes år 2000 av en tysk forskargrupp och förekommer i första hand i hjärnceller. En överproduktion av neuroglobin i hjärnor på möss har visat sig kunna mildra följderna av syrebristrelaterade skador vid stroke.
– Idag finns inga riktigt bra metoder för att studera hur enstaka celler signalerar under syrefattiga förhållanden, säger Kerstin Ramser. En fördel med den teknik vi använder är att det nu är möjligt att att välja ut och isolera specifika celler i en kontrollerad miljö.
Det Lab on a chip som luleåforskarna tagit fram mäter 2×6 cm och får plats på objektglaset till ett mikroskop. På så sätt kan man minska storleken på provet, t ex vid blodanalys.
– Det vi studerar är hjärncellernas elektrofysiologiska aktivitet, dvs deras förmåga att kommunicera med andra celler under syrefattiga och helt syrefria förhållanden, säger Kerstin Ramser.
För att kunna studera hur hjärnceller påverkas vid en stroke pumpas vätskor med olika halter av syre in i kanaler i minilaboratoriet. Kanalerna är mycket små, motsvarande tjockleken hos en tredjedels hårstrå. Sedan vätskan pumpats in i systemet tillförs cellprovet. Med hjälp av en optisk pincett, där laserljus används för att fånga in och förflytta celler, kan forskarna välja ut och isolera en specifik cell för att studera hur den uppför sig i olika syreblandningar.
– Att öka kvaliteten inom vården handlar idag mycket om att utveckla ny teknik som bidrar till att förbättra kunskaperna om de stora sjukdomarna som cancer, stroke eller Parkinson, säger Kerstin Ramser.
Vid Luleå tekniska universitet arbetar idag ca 8 professorer och 20-25 forskare inom medicinteknikområdet. En stor del av den medicintekniska forskningen vid Luleå tekniska universitet bedrivs tillsammans med forskare från Umeå universitet i ett tvärvetenskapligt samarbete där Luleå står för den tekniska kompetensen och Umeå för den medicinska.
Inom ramen för forskningscentret CMTF samverkar, förutom de båda universiteten, bl a landstingen i Norr- och Västerbotten, företag och forskare från Sverige, Japan, Tyskland, Spanien m fl för att utveckla produkter och tjänster för en säkrare sjukvård.
Verksamheten stöds bla av EU Mål2. Ett forskarägt affärsutvecklingsbolag som bl a finansieras av Länsstyrelserna, Innovationsbron Norr, LTU Holding, Uminova Innovation och de medverkande parterna är knutet till centret.
Kontaktinformation
Kontakt: professor Olof Lindahl, 070 6060 04 14, olof.lindahl@ltu.se eller docent Kerstin Ramser, 0920 – 49 16 48, kerstin.ramser@ltu.se
– Offret kan låta fienden stanna kvar och istället försöka leva med konsekvenserna, förklarar Erik Svensson, professor i zooekologi vid Lunds universitet.
Det finns många exempel på så kallad samevolution i växtvärlden, det vill säga då fiende och offer påverkar varandras utveckling i ett nära samspel. I många fall handlar det om förhållandet mellan en parasit (fiende) och dess värdväxt (offer). Erik Svensson och kollegan Lars Råberg har nyligen publicerat en vetenskaplig artikel i Trends in Ecology & Evolution där de diskuterar evolutionen av fiende-offer-relationer hos djur.
Ett klassiskt exempel är skatgöken, som lägger sina ägg i skatbon och låter skatpar föda upp dess ungar. Skatan kan i sin tur svara med att försöka känna igen främmande ägg och kasta ut de ägg som verkar suspekta; detta är en form av motstånd (resistens). Men risken finns att skatan råkar kasta ut något av sina egna ägg. Dessutom riskerar de skator som kastar ut gökägg att i större utsträckning få sina bon förstörda av gökföräldrar. Det finns bevis för att skator som lever nära skatgökar faktiskt lägger fler ägg än skator som häckar i frånvaro av gökar. En anledning till detta kan vara att det är ett sätt att kompensera för de ägg som riskerar att förstöras. Denna försvarstaktik klassas som tolerans, och innebär alltså att man försöker leva med fiendens närvaro istället för att kämpa emot.
Erik Svensson forskar bland annat på flicksländor. Han har visat att fiende-offer-förhållanden även kan förekomma inom en och samma art. Då flicksländor parar sig greppar hannen tag i honans mellankropp. Omedelbart efter befruktningen börjar honan lägga ägg. Men hon utsätts också ständigt för parningsförsök och trakasserier från uppvaktande hannar, vilket medför kostnader i form av minskat äggantal. Vissa honor har dock utvecklat högre tolerans mot dessa parningstrakasserier, vilket innebär mindre negativa effekter på äggläggningen.
Lars Råberg har istället studerat tolerans hos möss. I ett experiment infekterade han olika musstammar med malaria. Då visade det sig att de olika mössen inte blev lika sjuka, trots att de hade samma antal parasiter i kroppen. Tolerans kan alltså beskrivas som hur känsligt ett offer är gentemot en fiende.
– Detta är ett nytt sätt att tänka på evolutionen av fiende-offer-interaktioner hos djur, något som tidigare mest har diskuterats inom växtvärlden. Vi menar att tolerans kan vara minst lika viktigt evolutionärt som vad resistens är, säger Erik Svensson.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Erik Svensson, professor i zooekologi, Lunds universitet
Erik.Svensson@zooekol.lu.se, tel 046-2223819 eller 0705-970403
Lars Råberg, forskare i zooekologi, Lunds universitet
Lars.Raberg@zooekol.lu.se, tel 046-2223766 eller 0733-109957
Den metabola påfrestningen efter en svår traumatisk hjärnskada är stor. Då den akuta fasen avslutats och rehabilitering inletts har patienten ofta blivit undernärd. Eftersom undernäring har en negativ effekt på flertalet funktioner i kroppen är strävan med nutritionsbehandlingen att tillgodose energi- och proteinbehovet för att på så sätt minimera nedbrytningen av kroppsvävnad.
Tidigare studier talar entydigt för att patienter med måttlig till svår traumatisk hjärnskada har en ökad metabolism, en nedbrytning av kroppsvävnad och en nedsatt magtarmfunktion under den första tiden efter skadan. Att tillgodose energi- och proteinbehovet i ett tidigt skede efter skadan har i enstaka studier haft positiv inverkan på återhämtningen.
I sin avhandling kartlade Karolina Krakau nutritionsbehandlingen hos 64 patienter under det första halvåret efter skadan eller fram tills dess att patienterna inte behövde hjälp med näringstillförseln. Kartläggningen visade att 68 procent hade blivit undernärda under de första två månaderna efter skadan med viktförluster på 10-29 procent av sin initialvikt.
— Vid granskning av nutritionsrutinerna hos de vårdavdelningar där patienterna vårdats framgick det att rutinerna var bristfälliga trots relativt god tillgång på nutritionsansvarig personal, säger Karolina Krakau.
Energiförbrukningen mättes sällan och man förlitade sig på energiberäkningsmetoder. Beräkningar av energiintag avslutades då patienterna övergick från intravenös näringstillförsel och/eller sondmat till att äta. Viktkontroller var oregelbundet utförda och vid en tredjedel av vårdtillfällena saknades de helt. BMI var sällan uträknat och information gällande patientens nutrition förlorades då patienterna bytte vårdavdelning.
—Patienterna befinner sig sannolikt i en negativ energibalans under en förhållandevis lång period efter skadan. Möjligheten att uppnå energibalans, det vill säga då energiintaget motsvarar energiförbrukningen, är, förutom patientens mottaglighet för näringstillförsel, beroende av hur bra beräkningar man kan göra, förklarar Karolina Krakau.
En studie med sex patienter där olika beräkningsformler utvärderades visade att de konventionella formler som används kliniskt i dag beräknade för låga energiförbrukningsvärden. Även en bärbar energiförbrukningsmätare som utvärderades underskattade patienternas energiförbrukning under såväl tidig återhämtningsfas som senare då patienternas aktivitetsnivå ökat. Detta var en pilotstudie, den första att mäta den totala energiförbrukningen och därigenom energibalansen hos patienter med svår traumatisk hjärnskada.
Två mättekniker användes, indirekt kalorimetri och dubbelmärkt vatten. Resultaten visar att då patienterna började vakna ökade energiförbrukningen samtidigt som energiintaget minskade. Den negativa energibalansperioden sammanföll med oro hos patienten och svårigheter att behålla infartsvägar (patienten avlägsnade sondslangar och dropp) med ändrade energibedömningsrutiner hos vårdpersonalen (från att mäta energiförbrukningen till att beräkna den med formler) och med viktnedgång. Viktutvecklingen hos dessa sex individer följde likartat mönster som hos de 64 patienter som studerats innan.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Karolina Krakau, tel: 070-235 14 40, e-post: karolina.krakau@ds.se
— För att hålla uppe välfärden måste försörjningskvoten hållas uppe. Fler måste arbeta i relation till dem som inte gör det, säger Roland Kadefors, docent och forskare vid institutionen för arbetsvetenskap vid Göteborgs universitet och svensk delprojektledare i projektet Best Agers.
Målet för projektet är att hitta de goda exemplen för hur kompetensen hos den äldre arbetskraften – äldre än 55 år – bäst förs vidare.
19 organisationer från åtta länder runt Östersjön deltar i EU-projektet Best Agers inom det så kallade Östersjöprogrammet.
Bakgrunden är EU:s allt äldre befolkning. Ålderssammansättningen har av EU utpekats som en av gemenskapens fyra stora utmaningar. Kombinationen utslagning av äldre arbetskraft plus tilltagande brist på värdefull kompetens är en trend i hela Europa och den utvecklingen tenderar att öka just på grund av befolkningens ålderssammansättning.
— Övergripande strategiska arbetsmarknadspolitiska mål för EU säger att fler måste arbeta i relation till dem som inte gör det, och göra det i fler år än idag för att ekonomin ska gå ihop, säger Roland Kadefors som sedan många år forskar på frågorna om ett uthålligt arbetsliv och hindren för ett förlängt arbetsliv.
Det treåriga Best Agersprojektet har en budget på 44 Mkr och startade officiellt vid ett kick-off-möte i Riga i mitten av februari 2010. Inom projektet handlar en del om att hitta och sprida fungerande metoder i de åtta länderna för att behålla den äldre arbetskraften.
Institutionen för arbetsvetenskap ansvarar för ett av forskningspaketen inom Best Agers. Det handlar om att i de berörda länderna klarlägga vad som i respektive land är hindren för att stanna kvar i eller återinträda i arbetslivet efter 55 års ålder.
— Det kan handla om hinder i form av lagar/förordningar, hälsa, kompetens eller attityder, säger Roland Kadefors.
Särskilt små och medelstora företag är känsliga när det gäller frågan om nyckelkompetenser som riskerar att tappas. Idag finns inga riktigt bra system som tar till vara eller överför kompetens internt på arbetsplatserna, som mentorsprogram.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Roland Kadefors, institutionen för arbetsvetenskap, roland.kadefors@av.gu.se, 031-786 32 24, 0706-233534.
Anders Östebo, projektkoordinator, anders.ostebo@av.gu.se, 031-786 6551, 0706-434960
En amerikansk studie från 2005 visade att nyfödda bebisar har i genomsnitt 200 icke-naturliga kemikalier i sitt blod – bland dem bekämpningsmedel, dioxiner, industrikemikalier och flamskyddsmedel. I en svensk undersökning fann Statens Lantbruksuniversitet 57 olika bekämpningsmedel i svenska åar och vattendrag.
Vilka effekter dessa kemikalier har på människa och miljö har traditionellt beräknats med utgångspunkt i den enskilda substansen, kemikalie för kemikalie. Senare forskning visar att en sådan modell inte är tillräcklig.
Snarare bildar de kemikalier människan släpper ut en komplex ”cocktail”, vars kombinerade effekter i stor utsträckning är okända. EU:s miljöministrar har därför uppmanat EU-kommissionen att stärka riskarbetet och förändra lagstiftningen kring kemikaliers kombinationseffekter.
Konkret har kommissionen fått uppdraget att under 2010 rekommendera hur kombinationer av hormonstörande ämnen ska hanteras i befintlig lagstiftning, samt att under 2011 utvärdera lämpliga lagändringar.
För att kartlägga situationen idag genomfördes en studie av forskare vid Göteborgs universitet och University of London. Enligt studien är all relevant forskning entydig: den samlade ”cocktail-effekten” är betydligt större och farligare än effekterna av den enskilda kemikalien.
-Antalet kemiska kombinationer som jordens levande organismer exponeras för är enorm. Att utvärdera varje tänkbar kombination är därför inte realistiskt och nya modeller måste tas fram för riskbedömningen. Det behövs riktlinjer för hur den kemiska cocktail-effekten ska hanteras, för att bedömmer riskerna för både människa och miljö, säger Thomas Backhaus, forskare vid Institutionen för växt- och miljövetenskaper som är medförfattare till studien.
Studien State of the Art Report on Mixture Toxicity publicerades av EU:s generaldirektorat för miljöfrågor.
Kontaktinformation
Kontakt
Thomas Backhaus, Institutionen för växt- och miljövetenskaper, Göteborgs universitet
031-786 2734
thomas.backhaus@dpes.gu.se
Parkförvaltning handlar om vad som ska skötas, hur det ska det göras och hur mycket det får kosta. Landskapsarkitekt Petra Bengtsson har i sitt doktorsarbete vid SLU i Alnarp försökt besvara frågan om vad det är som styr parkförvaltningars olika val av skötsel. Hon studerade tre svenska parkförvaltningar, där speciellt samspelet mellan parkarbetare och tjänstemän undersöktes genom deltagande observation och intervjuer.
Hon fick bland annat fram att man har olika syn på skötseln. Det estetiska skötselidealet karaktäriseras av intensiv skötsel med en strävan efter ett välskött, ogräsfritt, välstädat och prydligt utseende. Det ekonomiska skötselidealet utgår från tillgängliga resurser och innebär att skötseln anpassas efter budget och efter de redskap, maskiner och metoder som finns tillgängliga. Detta kombineras ofta med synsätt från något av de andra idealen, men resurstillgången avgör.
Enligt det ekologiska skötselidealet arbetar man med naturen som förebild och strävar efter en varierad, upplevelserik miljö. Där finns ett större inslag av långsiktigt tänkande och man gör ett aktivt val för den biologiska mångfalden.
Människors möjligheter till upplevelser och rekreation, samt tillgänglighet för alla brukare står i centrum vid skötsel av parker med socialt skötselideal. Parker är till för att användas som social mötesplats eller för avkoppling.
– Aktiva brukare som bidrar på olika sätt är intressanta för en parkförvaltare som sätter det sociala före andra ideal, berättar Petra Bengtsson.
Biologisk mångfald uppfattades på olika sätt i de studerade förvaltningarna – som arter och biotoper, som ekologiska samband och processer, som ett egenvärde eller som något som kan påverkas i form av genomförda eller uteblivna skötselinsatser eller anläggningar. Mångfalden kunde också uppfattas som en politisk spelbricka, eller som en upplevelsekvalitet. De flesta parkförvaltare menade att ett bra mått på biologisk mångfald var hur många olika upplevelser parken bjöd på. Alla dessa olika uppfattningar komplicerar kommunikationen om biologisk mångfald – frågan hamnar mellan stolarna eller diskuteras inte alls om uppfattningarna inte sammanfaller.
Vissa parkförvaltningar arbetar medvetet med att utöka samspelet mellan parkarbetare och tjänstemän. I andra förvaltningar är det ibland svårt för parkarbetarna att få gehör för sina idéer. Det finns både organisatoriska och kulturella hinder för samspel mellan de hierarkiska nivåerna respektive mellan park- och natursektorerna.
I parkförvaltningarna finns det en traditionsbärande kultur som kännetecknas av erfarenhetsbaserad kunskap från mångårig praxis. Där finns också en nyskapande kultur, som kännetecknas av mer teoretisk utbildning som komplement till praktiska färdigheter. Där ifrågasätts gamla traditioner, man tänker kreativt och har ett ledarskap som är mer inkluderande, liksom ett medarbetarskap som är mer nätverkande och ansvarstagande.
För att en organisation ska utvecklas och skapa långsiktigt hållbara parkmiljöer krävs ett fungerande samspel med gemensamma mål och visioner. Det faktum att det finns flera olika skötselideal och kulturer inom parkförvaltningarna visar att dessa avsikter eller visioner inte alltid är gemensamma.
– Parkarbetare och tjänstemän, respektive park- och natursektorerna, måste samarbeta mer för att skapa ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbara parkmiljöer, avslutar Petra Bengtsson.
———————————————
Kontaktinformation
Landskapsarkitekt Petra N. Bengtsson, Område landskapsutveckling, SLU, försvarade sin avhandling med titeln ”Samspel i parkförvaltning. Om skötselideal och förhållningssätt till biologisk mångfald i tre svenska parkförvaltningar”. Disputationen avser agronomie doktorsexamen.
Tid: fredagen den 5 februari klockan 10.00
Plats: Alnarp, Aulan, Alnarpsgården
Opponent: Professor Urban Emanuelsson, CBM, SLU
Mer information
Petra Bengtsson, Petra.Bengtsson@ltj.slu.se, 040-41 54 47, 070-572 68 37
Avhandlingen, http://diss-epsilon.slu.se:8080/archive/00002212/
Område Landskapsutveckling, Fakulteten för landskapsplanering, trädgårds- och jordbruksvetenskap, SLU, http://www.ltj.slu.se/7/index.html
Pressbilder
(Får publiceras fritt i samband med artiklar om disputationen, fotograf ska anges.)
Porträtt, Foto: Hannes Bengtsson, http://www2.slu.se/aktuellt/2010/PetraBengtsson/Petra_Bengtsson.jpg
Ekologiskt skötselideal, Foto: Petra Bengtsson, http://www2.slu.se/aktuellt/2010/PetraBengtsson/Ekologiskt_skotselideal.jpg
Ekonomiskt skötselalternativ, Foto: Petra Bengtsson, http://www2.slu.se/aktuellt/2010/PetraBengtsson/Ekonomiskt_skotselideal.jpg
Estetiskt skötselideal, Foto: Petra Bengtsson, http://www2.slu.se/aktuellt/2010/PetraBengtsson/Estetiskt_skotselideal.jpg
Estetiskt skötselideal 2, Foto: Petra Bengtsson, http://www2.slu.se/aktuellt/2010/PetraBengtsson/Estetiskt_skotselideal2.jpg
Sjukgymnast Ann Hammer har undersökt om det är mer effektivt att använda en variant av Constraint-Induced Movement Theory, så kallad CI-terapi, för att hjälpa strokepatienter att återfå bättre handfunktion. CI-terapi innebär att man med hjälp av en handske eller en slynga hindrar patienten från att använda sin friska arm. Då blir patienten tvingad att använda sin svaga hand och arm i vardagen.
– Det kan gå snabbt att till exempel lära sig att klä på sig med en hand. Hjärnan lär sig att kompensera för den svaga armen som om den inte finns och den blir bortglömd. Följden blir att trots att man tränar den svaga armen så använder man den väldigt lite i vardagen.
I Ann Hammers studie delades 30 patienter, som hade insjuknat i en stroke en till sex månader tidigare, in i två grupper. Båda grupperna fick delta i ett traditionellt rehabiliteringsprogram men den ena gruppen fick dessutom ha sin friska arm låst i en slynga sex timmar om dagen.
– Jag hade förväntat mig att uppbindningen av armen skulle ge behandlingen en extra skjuts, och vissa patienter sade själva att de aldrig skulle ha kommit igång så bra utan slyngan.
Men Ann Hammers resultat visar ingen skillnad mellan grupperna utan deltagarna i båda grupperna har gjort betydande framsteg. I och med att den traditionella rehabiliteringen gav lika bra resultat kommer man för närvarande inte att prioritera CI-terapi vid Universitetssjukhuset Örebro. CI-terapi framhålls inte heller som en prioriterad åtgärd i de nya riktlinjerna för stroke från Socialstyrelsen.
I tidigare studier har man sett CI-terapin ge resultat men då har man låtit patienterna bära slynga under en längre tid och dessutom har träningen varit fokuserad på arm och hand.
– Det är svårt att åstadkomma det i vården. Det krävs mer resurser. Varje patient behöver då betydligt mer träning av sjukgymnaster. Dessutom kan vi inte låta patienterna gå hem med armen uppbunden. Risken att falla och göra sig illa är för hög. Det gör att det är svårt att förlänga tiden som de kan vara uppbundna.
– Men även om man inte använder slynga kan man peppa patienten att till exempel lägga den friska armen på ryggen och träna den svaga armen mer aktivt i vardagen.
Ann Hammers studie kommer att användas av Cochrane Collaboration som synar och sammanställer medicinsk fakta för att det ska vara lättare att få en överblick över kunskapsläget. Deras sammanställning av CI-terapi 2009 visar att mer forskning behövs för att säkerställa eventuella effekter.
– CI-terapi är fortfarande nytt, de flesta studierna ganska små och resultaten spretar åt olika håll.
Kontaktinformation
För mer information kontakta: Ann Hammer: ann.hammer@orebroll.se, mobil: 073-034 9470
