I Östersjöns kustområden fångas ibland ovanligt stora strömmingar, något som väckt frågor. Forskning vid Uppsala universitet och SLU kan nu visa att de storväxta fiskarna är en genetiskt unik grupp. De växer snabbt eftersom mycket småfisk som spigg hamnar i deras magar.
– Den här unika strömmingen, som vi kallar rovströmming, kan spela en viktig roll för Östersjöns ekosystem och är därför extra viktiga att bevara, säger Ulf Bergström, forskare på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
Tillsammans med en stor grupp forskarkolleger har han bland annat studerat den här speciella strömmingens genetik, tillväxt och val av föda. Forskarna har också undersökt relationen till storpigg, som är mycket vanlig liten fiskart i Östersjön.
Så avslöjades fiskens unika karaktär
Enligt fiskare i Norduppland har den här storväxta strömmingen, som lokalt kallats ”slåttersill”, sedan urminnes tider lekt strax före midsommar vid Upplandskusten. Namnet slåttersill kommer av att den är stor som en sill, och leker just vid slåttertiden.
Med hjälp av lokala fiskare och länsstyrelser har forskarna samlat in slåttersill, annan storvuxen strömming och sill längs den svenska Östersjökusten. När strömmingarnas hela arvsmassa analyserades visade sig skillnader.
– Vår genetiska analys visar att det finns minst två olika bestånd av rovströmming i Östersjön. Den så kallade ”slåttersillen” tillhör den nordliga rovströmmingen som man hittills har funnit i området kring Gävlebukten. Den sydliga rovströmmingen förekommer från Stockholms skärgård och söderut, säger Jake Goodall, forskare vid Uppsala universitet.
Sill och strömming – vad är skillnaden?
Sill och strömming är samma art – Clupea harengus. Skillnaden ligger i var de fångas. Fångas fisken i Östersjön norr om Kalmar, kallas den strömming. I övriga hav runt Sverige kallas den sill.
Att strömmingen fått ett eget namn beror troligen på att arten kan se väldigt olika ut beroende på var den lever. Sill är oftast större, fetare och har ett kortare huvud, medan strömming är smalare, magrare och har ett längre huvud.
Spiggen kan hållas i schack
Sill och strömming äter i första hand plankton, men analyser av rovströmmingarnas maginnehåll visade att de åt mycket mer småfisk än väntat. Ju större strömmingarna var, desto högre andel fisk hade de i magen. En fiskart, storspiggen, var särskilt vanlig.
Storspigg i Östersjön har ökat kraftigt de senaste årtiondena och det har haft stora effekter på kustekosystemet. Storspiggen äter ägg och larver från arter som abborre och gädda, vilket direkt kan påverka dessa bestånd negativt.
Indirekt bidrar också stora populationer av spigg till att tillväxten av trådalger gynnas och förstärker övergödningens effekter.
– De stora strömmingarna verkar äta mycket spiggyngel i kustzonen innan de migrerar ut till öppet hav. I öppna havet såg vi också tecken på ett negativt samband mellan tätheterna av stor strömming och storspigg över tid. Där det fanns gott om stora strömmingar var förekomsten av storspigg lägre, vilket tyder på att rovströmmingen kan hjälpa till att hålla populationen av storspigg nere genom predation, säger Serena Donadi som är forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet.
Forskarnas slutsats är att den minskande mängden stor strömming kan vara en bidragande orsak bakom ökningen av spigg i Östersjön.
Släkting till vårlekande strömming
Forskning har tidigare visat att sillen i Atlanten och Östersjön består av flera genetiska grupper som är anpassade till olika miljöförhållanden som salthalt och klimat. Vårlekande strömming och höstlekande strömming i Östersjön är två av dessa grupper. Rovströmmingen är närmast släkt med den vårlekande strömmingen, och kan anses vara en undergrupp av denna.
– Våra undersökningar visar att det finns en betydande biologisk mångfald inom en vanlig art som sillen. Denna värdefulla genetiska mångfald har troligen stor betydelse för hur sillen och strömmingen kommer klara av de accelererande klimatförändringarna och kan vara av en avgörande betydelse för stabiliteten av Östersjöns ekosystem och för vår livsmedelsäkerhet, säger forskningsledaren Leif Andersson vid Uppsala universitet där de genetiska undersökningarna gjorts.
Viktigt att skydda rovströmmingen
Forskarna menar att deras resultat bör få konsekvenser för förvaltningen.
– Så som den EU-gemensamma fiskförvaltningen i Östersjön fungerar i dag så tas ingen hänsyn till att det förekommer lokala bestånd. Strömmingen i centrala Östersjön hanteras till exempel som ett enda stort bestånd och det finns en uppenbar risk att man fiskar för hårt på en del lokala bestånd. En utflyttning av trålgränsen för det storskaliga strömmingsfisket skulle kunna vara en viktig åtgärd för att skydda just rovströmmingen, som förefaller hålla sig mer kustnära, och säkra dess roll i ekosystemet, säger Ulf Bergström vid Sveriges lantbruksuniversitet.
Allt fler unga i Sverige använder vitt snus och e-cigaretter. De marknadsförs som tobaksfria, men innehåller ofta höga halter nikotin och smaksätts på sätt som lockar nya målgrupper. Forskare har i flera studier undersökt hur riskerna med de nya nikotinprodukterna ser ut.
Sedan många år röker allt färre i Sverige. Under 2022 uppgav totalt sex procent av svenskarna att de röker dagligen. Det visar siffror från Folkhälsomyndighetens nationella enkätundersökning ”Hälsa på lika villkor”.
Bland ungdomar mellan 16 och 29 år finns ännu färre rökare, bara fyra procent öker varje dag. Men åtta procent av dem röker ibland, ”feströker”, vilket är fler än i högre åldersgrupper.
Men scenen har ändrats. En trängd tobaksindustri har lanserat nya produkter och nu rekryteras åter nya, unga kunder. Det är framför allt det vita, godissmakande snuset, som lanserades i Sverige 2016, som sprids i skolorna.
Även e-cigaretter, eller vejp, som också nådde den svenska marknaden under 2010-talet, har fått fäste. Även det främst hos unga personer.
Nya nikotinprodukter
E-cigaretter eller vejp: E-juice, även kallat e-vätska, värms upp med ett batteri och ångan andas in. E-juicen finns både med och utan nikotin och i olika smaker. Det finns olika modeller av e-cigaretter, en del med laddbart batteri, en del där man själv kan ställa in exempelvis wattstyrkan. Det finns också engångsvejp som slängs (med batteri) efter användning.
Vitt snus, nikotinpåsar eller nikotinsnus: Nivåerna av nikotin varierar och kan vara mycket högre än i brunt snus.
Heat-not-burn eller heated tobacco products, HTP: En produkt där tobak hettas upp så att ångan kan andas in.
Källa: Tobaksfakta.se med flera.
I juni 2023 lämnade Folkhälsomyndigheten en rapport om kunskapsläget kring tobaks- och nikotinprodukters skadeverkningar till regeringen. Där konstaterar myndigheten att kunskapen om nya produkter, som e-cigaretter och vitt snus, är begränsad. Men medan kunskapen byggs upp får man utgå från vad som redan är känt om de skadliga ämnen som ingår. Det vill säga främst nikotin.
Starkt beroendeframkallande
Nikotin är ett giftigt och starkt beroendeframkallande ämne. I de nya tobaksprodukterna, som vitt snus och e-cigaretter, tas nikotinet från tobaksplantan. En av uppfinnarna bakom det vita snuset, apotekaren Thomas Ericsson, har i intervjuer sagt att det är ”helt fel” och ”missvisande” att kalla nikotinpåsarna för tobaksfria.
Ändå är begreppet ”tobaksfritt snus” så etablerat att det har undgått lagstiftningen för just tobaksvaror – när själva tobaksbladen inte ingår anses tobakslagen inte gälla. Därför kunde det vita snuset fram till 2022 säljas lagligt till personer under 18 år och marknadsföras trots de reklamförbud som finns i tobakslagen.
En som tidigt undersökte hälsoeffekter av de nya tobaksprodukterna är Magnus Lundbäck, som forskar om hjärtmedicin vid Institutionen för kliniska vetenskaper, Danderyds sjukhus. Hans forskarkarriär inleddes med studier om hur blodkärl påverkas av dieselavgaser. Med samma metoder har han studerat cigaretter, både vanliga och vejps.
Hans första studie om e-cigaretter publicerades 2016. I den ingick 16 sällan-vejpande personer som fick puffa tio gånger på en e-cigarett under tio minuter. Sedan gjordes olika kontroller under ett dygn. Alla värden jämfördes med värden under ett dygn då studiedeltagarna inte hade vejpat.
Stelare blodkärl
En timme efter puffandet hittades ämnen i blodet som talar för kärlskador. Efter ett dygn hade dock nivåerna gått tillbaka till normala.
I senare studier har forskarna kunna visa fler akuta effekter från e-cigaretter. Kort efter puffande är luftvägarna trängre, blodkärlen stelare och proppbildande egenskaper i blodet ökar.
– Forskning om vanliga cigaretter visar samma mönster – en tillfällig användning ger akuta skador som går tillbaka. Men om man röker vanliga cigaretter under många år, då får man en kronisk ökning av bland annat kärlstelhet, vilket ökar risken för hjärtinfarkt och stroke. Vad som händer vid vejpning under många år är inte undersökt, säger Magnus Lundbäck.
Men vid bruk av nikotinfria e-cigaretter uppstår inte här effekterna på kärlsystemet.
– Slutsatsen är att det är nikotinet i sig som ger skadorna, säger Magnus Lundbäck.
Vejp – ett hjälpmedel eller inkörsport?
Vanlig cigarettrök innehåller tusentals ämnen, till exempel tjära, arsenik och cyanidväte. I den giftiga mixen har det varit svårt att skilja ut effekten av nikotin.
Trots att det har varit välkänt sedan decennier att vanliga cigaretter är mycket skadliga för kärlhälsan har det alltså varit svårt att reda ut vad som orsakas av röken respektive nikotinet. I den kunskapsluckan har tobaksbolagen fört fram att rökfria cigaretter, det vill säga e-cigaretter, är mindre skadliga och därmed ett bra alternativ för den som vill sluta med vanliga cigaretter.
Den här frågan är central i diskussionen om nya tobaksprodukter. Är vejpande ett bra hjälpmedel för den som vill sluta röka vanliga cigaretter? Eller är det en inkörsport för unga personer som tidigare inte använt tobaksprodukter? Eller är de både och? Hur ska man i så fall vikta vinster mot skador?
Vejpare håller i sin vana
Nyligen publicerades den vetenskapliga tidskriften New England Journal of Medicine en studie som omfattade nära 1 250 rökare som ville sluta. De lottades mellan två grupper där den ena fick vanlig behandling för rökavvänjning och gratis, valfria nikotinläkemedel. Den andra gruppen fick vanlig rökavvänjning och gratis e-cigaretter.
Alla deltagare hade satt ett stoppdatum för sin rökning. När de följdes upp efter ett halvår hade 29 procent av vejparna lyckats sluta vid detta datum och därefter hålla sig rökfria, bekräftat med urinprover. I kontrollgruppen gick det trögare. Där hade bara 16 procent slutat på sitt planerade stoppdatum.
Men vejparna höll hårdare i sin nikotinvana. Vid samma halvårsuppföljning hade 20 procent av dem som fick vejpa slutat helt med nikotin. I kontrollgruppen var motsvarande siffra 34 procent. Dessutom hade de som fick vejpa mer lungbesvär, till exempel hosta.
Tobaksindustrin invänder mot forskning
Betyder det att e-cigaretter är bra, eftersom de kan hjälpa folk att sluta röka? Eller är de dåliga, eftersom fler verkar stanna i ett nikotinberoende? Magnus Lundbäck betonar att det inte går att säga, eftersom det ena alternativet inte är långsiktigt utforskat. Det saknas studier om vad e-cigaretter gör med hälsan efter decennier av bruk.
– Industrin vill inget hellre än att sådana som jag säger att e-cigaretter är mindre skadliga än vanliga cigaretter. Men varför ska man jämföra med något som är så oerhört skadligt för hälsan som just cigaretter? I så fall borde vi lyfta fram att vanliga cigaretter är mindre farliga än crack, men det gör vi inte. Det enda rimliga är att jämföra e-cigaretter med vanlig ren luft, att jämföra användande med icke användande, säger han.
De oberoende nikotinforskarna är påpassade av tobaksindustrin, berättar Magnus Lundbäck. Efter publiceringen av studien från 2016 hörde industrisponsrade forskare av sig till tidskriften med invändningar mot hur resultaten hade tolkats – alltså mot beskrivningen av e-cigaretter som skadliga.
– Det tycker jag är helt i sin ordning. Alla har rätt att kommentera forskning. Vi bemötte deras invändningar i ett svar som vi skickade till tidskriften. I en passage hade vi skrivit att våra kritiker hade intressekonflikter eftersom de var sponsrade av e-cigarettindustrin, säger Magnus Lundbäck.
Kort därefter dök det upp ett stämningshot i brevlådan. Avsändaren var de industrifinansierade forskarna. Tidskriften hade fått samma meddelande. Allt detta skedde i korrespondens innan publiceringen. Resultatet blev att tidskriften backade och stycket som belyste intressekonflikterna ströks.
– Vi har fler exempel på hur påpassade vi är. Till exempel fanns representanter för nikotinlobbyn på plats och filmade en hel disputation häromåret. Sedan gjorde de en minst sagt märklig sammanställning och publicerade i egen kanal, berättar Magnus Lundbäck.
Lena Palmberg, professor vid Institutet för miljömedicin vid Karolinska Institutet, beskriver en tobaksindustri som vill försköna bilden av de egna produkterna.
– De pratar gärna om harm reduction. De vill beskriva e-cigaretter som produkter som hjälper dem som redan röker att sluta med det. Och en del personer använder dem så, vilket är bra. Men vi vet också att många börjar sitt nikotinbruk med de här produkterna så de är samtidigt inkörsportar. På det stora hela är e-cigaretter förluster för folkhälsan, säger hon.
Effekter på lungor studeras
Enligt Folkhälsomyndighetens enkät ”Hälsa på lika villkor” är användandet av e-cigaretter högst bland unga personer, i åldrarna 16 till 29 år.
– Det jag kan bidra med är att försöka göra så bra studier som möjligt för att påvisa hur de här produkterna påverkar hälsan. Och sedan kan jag försöka sprida den kunskapen, säger Lena Palmberg.
Ett projekt som pågår i hennes forskargrupp handlar om hur e-cigaretter påverkar lunghälsan. En del av forskningen bygger på material som har samlats in genom det så kallade BAMSE-projektet. Det handlar egentligen om astma och allergier, men har med tiden vidgats till att omfatta fler frågeställningar.
I projektet ingår barn som är födda mellan åren 1994 och 1996. När de var mellan 22 och 25 år gamla besvarade de nya enkäter och lämnade nya prover. Det var mellan åren 2016 och 2019, då nya nikotinprodukter haft kortare tid på marknaden.
Totalt ingick 3 055 ungdomar i studien. Var tredje använde någon slags tobaksprodukt, dagligen eller ibland. Vanligast var cigaretter, som 20 procent använde, följt av snus som nyttjades av 15 procent. 3,9 procent av ungdomarna använde e-cigaretter.
Kombinerar cigaretter och e-cigaretter
Studien visade också att kombinationsbruk var vanligt. Ungdomarna som både använde vanliga cigaretter och e-cigaretter hade även mer lungproblem. Det var alltså vanligare med andningsproblem eller väsande andning hos ungdomar som både vejpade och rökte än hos dem som endast rökte eller endast vejpade. Samma gällde för slembildning, alltså ett behov av att hosta upp slem på morgnarna, och återkommande problem med hosta.
Resultatet bekräftar andra studier, som också har visat att kombinationsbruk verkar ge större lungpåverkan.
– Vi vet inte vad det beror på. Men de smaktillsatser som finns i e-cigaretterna är godkända som livsmedel. Det är inte undersökt vad som händer om man hettar upp dem till flera hundra grader och andas in dem. Det är klart att man får helt andra effekter av det än om man äter dem, säger Lena Palmberg.
Effekter på lungor undersöktes
Exakt vilka effekter har forskarna försökt ta reda på i en annan studie. Där har de använt sig av två lungmodeller gjorda av mänskliga lungceller. Den ena efterliknar vävnaden i de stora luftrören, bronkerna. Den andra efterliknar luftblåsorna längst ut på luftrörens grenar, alveolerna.
Lungmodellerna har utsatts för puffar från e-cigaretter med två varianter av e-juice. En smakade hallon, apelsin, citron och lime, en annan mogna jordgubbar, söta äpplen och syrlig kiwi. Forskarna använde e-juice utan nikotin eller med nikotin av svag styrka, 3 mg/ml.
Därefter har forskarna undersökt vad som händer i lungmodellerna, på cellnivå. Fram träder ett svårtolkat mönster av bland annat tecken på vävnadsskador och inflammatoriska svar. Skadeverkan av e-cigaretter är beroende av smakämne, nikotinnivåer och inställningar på e-cigaretter och är i olika konstellationer olika framträdande i luftvägarna, alltså i bronkerna eller alveolerna.
Oklart med långsiktiga hälsorisker
En slutsats i studien är därför att det är svårt att förstå vilka hälsorisker man tar när man använder e-cigaretter. Det finns mängder av smaker, och wattstyrkan på batteriet – det vill säga värmen på e-juicen, kan justeras. Man kan också tillsätta nikotin av olika styrka eller avstå. Valen spelar roll för hur lungorna påverkas. Vad som är bättre eller sämre val går i dag inte att säga.
– Men vi vet tillräckligt för att kunna säga att oavsett hur man blandar eller ställer in så är det skadligt, säger Lena Palmberg.
Sammanfattningsvis har forskarna svårt att uttala sig om hur farliga e-cigaretterna är, särskilt på lång sikt, men de kan se akuta effekter.
Fakta: Så påverkas hälsan
Vitt snus (nikotinpåsar/nikotinsnus): Kunskaper saknas, men nikotin är giftigt och starkt beroendeframkallande.
Brunt snus: Ökar risken för högt blodtryck, typ 2-diabetes samt risken att dö efter en hjärtinfarkt eller stroke. Snusning under graviditet ökar risken för komplikationer hos fostret och det nyfödda barnet. Risken ökar kanske för vissa cancer-former, som cancer i ändtarmen, men forskningsläget är oklart.
E-cigaretter (vejp): På kort sikt påverkas hjärtrytm och blodtryck och blodkärlens funktioner försämras. Luftvägarna blir akut trängre. Astmabesvär kan förvärras. Långtidsstudier saknas.
Vanliga cigaretter: Starkt vetenskapligt stöd för ökad risk för bland annat flera cancerformer, flera lungsjukdomar, flera hjärt- och kärlsjukdomar, typ 2-diabetes och graviditetskomplikationer.
Nikotin: Forskningen bygger till stor del på cell- och djurstudier, men det är känt från människostudier att kort efter nikotinanvändning försämras blodkärlens funktioner och puls och blodtryck ökar. Det är också känt att nikotin under graviditeten kan innebära risker för kvinnan, fostret och det nyfödda barnet.
Källor: Folkhälsomyndigheten rapport Kunskap om tobaks- och nikotinprodukters skadeverkningar (2023) med flera.
Allt fler flickor snusar
När det gäller det vita snuset är kunskapsläget ännu skralare. Det är svårt att ens säga hur bruket av vitt snus egentligen ser ut.
Rosaria Galanti, professor vid institutionen för global folkhälsa vid Karolinska Institutet, listar några statistikkällor som brukar användas i sammanhanget. Det är framför allt Folkhälsomyndighetens enkät Hälsa på lika villkor, CAN:s nationella skolundersökning och Stockholm stads Stockholms-enkäten.
En navigering bland siffrorna visar bland annat att snusning bland flickor ökade kraftigt när det vita snuset gjorde entré. I början av 2010-talet hade sex procent av tjejerna i gymnasiets andra årskurs snusat under de senaste 30 dagarna. 2023 är motsvarande siffra 22 procent. För killarna är siffran också ökande, men inte lika brant. I de här siffrorna ingår både brunt och vitt snus.
På senare år har hälsoenkäterna börjat fråga om specifikt vitt snus. I den senaste rapporten från CAN, Centralförbundet för alkohol och narkotikaupplysning, som kom 2023 svarar 22 procent av flickorna och 27 procent av pojkarna i gymnasiets andra årskurs att de använt vitt snus de senaste 30 dagarna.
Samtidigt sjunker siffrorna för rökning ganska stadigt. I jämnt sluttande grafer dalar mäns rökning sedan 1970-talet och kvinnors sedan 1990-talet.
– Den här jämna nedgången i rökning har pågått länge och kan inte tillskrivas den stora förändring i snusande som har skett de senaste åren, säger Rosaria Galanti.
Den befintliga statistiken ger alltså inget stöd för påståendet att vitt snus skulle vara en produkt som folk går över till när de slutar röka. Men vad döljer sig egentligen bakom graferna? Alla dessa ungdomar som har använt vitt snus de senaste 30 dagarna – hur ofta har de snusat? I vilka styrkor? Hur mycket nikotin har de fått i sig? Börjar de använda fler tobaksprodukter? Det hoppas Rosaria Galanti få undersöka i en studie som fortfarande är i planeringsfasen. Hennes förhoppning är att kunna följa ett antal ungdomar över tid, med frågor om hur deras tobaks- och nikotinbruk utvecklas och förändras.
Killar börjar röka tidigare
Hon har redan gjort en sådan studie, då drygt 3 000 elvaåringar följdes med årliga kontroller fram till de var 18 år gamla. När den studien gjordes, med start 1998, fanns inte de nya tobaksprodukterna.
Men följande visades om vanliga cigaretter och brunt snus: den genomsnittliga åldern för killars rökdebut var lägre än tjejernas, men tjejerna blev snabbare beroende. Många som började med cigaretter lade senare till snus, liksom många som började med snus också blev rökare. Hur motsvarande mönster ser ut för dagens ungdomar, som även möter de nya produkterna, är okänt.
– Det finns bara ett sätt att ta reda på det och det är att följa en grupp ungdomar över tid, säger Rosaria Galanti.
Det vita snuset som finns i många olika smaker lanserades 2016.
Kompisar och pris spelar stor roll
Äldre kunskap beskriver vilka faktorer som spelar roll för att någon ska börja röka eller snusa. En tydlig riskfaktor är att ha föräldrar eller framför allt kompisar som använder tobak. Det normaliserar bruket. En annan riskfaktor är psykisk ohälsa.
– Nikotin har en känsloreglerande effekt och kan lugna oro och ångest. Vi ser också att personer med vissa diagnoser, där adhd är ett exempel, använder nikotin i större utsträckning än andra, säger Rosaria Galanti.
Dessutom spelar makrosystemet, det vill säga samhällets policy, lagar och regler, roll. Den allra största förhindrande faktorn kring tobaksbruk är ett högt pris.
– Det är belagt med mycket starkt vetenskapligt stöd. Högre pris förhindrar rökning i alla grupper, men framför allt hos unga personer, säger Rosaria Galanti.
Snusning under graviditet kan skada barnet
Svenska gravida kvinnor tillfrågas om sina tobaksvanor inom mödrahälsovården. Under 2016 uppgav 4,7 procent av de blivande mammorna att de snusade. 2022 var motsvarande siffra 7 procent.
Det finns många frågetecken kring de nya tobaks- och nikotinprodukterna, särskilt kring det vita snuset. Men det är känt att bruket är utbrett bland unga kvinnor. Det här innebär en ökning av graviditeter där mamman snusar.
– Vi vet att nikotin går över via moderkakan, så fostret har samma nivå av nikotin i blodet som mamman har, säger Cecilia Magnusson, professor i folkhälsoepidemiologi vid institutionen för global folkhälsa.
Enligt Folkhälsomyndighetens rapport ”Kunskap om tobaks- och nikotinprodukters skadeverkningar” ökar risken för komplikationer hos barnet om mamman snusar under graviditeten. Rent konkret innebär det en ökad risk för dödföddhet, för tidig födsel och störningar i det nyfödda barnets andningsreglering.
Den norska motsvarigheten till Folkhälsomyndigheten gjorde 2019 en kunskapssammanställning om brunt snus. Där beskrivs också studier som med svagare vetenskapligt stöd pekar mot en ökad risk för gomspalt hos barnet, men eventuellt även havandeskapsförgiftning hos mamman.
Mer kunskap behövs om risker
Brunt snus innehåller fler skadliga ämnen än nikotin. Men i brunt snus är doserna av dessa så låga att det tros vara framför allt nikotinet som ger hälsoskadorna, berättar Cecilia Magnusson.
I det vita snuset varierar nikotinhalten. Vissa produkter har mycket höga nivåer – högre än i det bruna snuset.
– Det behövs mycket mer kunskap om hur snusanvändning under graviditet påverkar mammans och barnets hälsa, säger Cecilia Magnusson.
Hon ska tillsammans med kollegor granska information om över två miljoner graviditeter genom att använda sig av svenska hälsoregister, som det Medicinska födelseregistret och Graviditetsregistret där mycket information finns om gravida kvinnors och nyföddas hälsa.
Gravida kvinnor tillfrågas om sina snus- och rökvanor inom mödrahälsovården. Även de svaren finns i hälsoregistren. Men frågan som gravida mammor får om sitt snusbruk handlar endast om ”snus” – det är inte specificerat om det rör sig om brunt eller vitt snus.
– Det är en svårighet vi behöver lösa som forskare. Men alla förändringar vi kan notera från 2016 är intressanta, säger Cecilia Magnusson.
Text: Annika Lundför Medicinsk Vetenskap nummer 2, 2024 Artikeln var först publicerad i Medicinsk Vetenskap
Vad säger lagen?
Lagen om tobak och liknande produkter omfattar bland annat vanliga cigaretter, e-cigaretter, brunt snus och heated tobacco products (HTP).
Förbjuder försäljning av dessa produkter till personer under 18 år.
Förbjuder marknadsföring av cigaretter, brunt snus och HTP, begränsar marknadsföring av e-cigaretter.
Förbjuder rökning och vejpande i många miljöer, som restauranger och skolgårdar.
Lagen om tobaksfria nikotinprodukter omfattar vitt snus (nikotinpåsar).
Förbjuder försäljning till personer under 18 år och marknadsföring riktad mot dem som är under 25 år.
Kommunerna har tillsynsansvar över butiker som säljer tobaks- och nikotinprodukter. De kan göra tillsynsbesök i butiker efter tips från allmänheten. Även otillåten marknadsföring kan anmälas till kommunerna.
En statlig utredning föreslog i mars 2024 förändringar i lagarna ovan. Enligt förslaget bör rökning, vejpning och snusande förbjudas under hela skoltiden, liksom langning av tobaks- och nikotinprodukter. Nikotinhalt i snus får vara högst 12 mg/gram i snus, enligt utredningen.
Källa: Tobaksfakta.se, Riksdagen.se, En trygg uppväxt utan nikotin, alkohol och lustgas (SOU 2024:23), Folkhälsomyndigheten med flera.
Ungefär var femte grågås i Sverige har träffats av hagel under jakt, men inte dött av skadorna. Det visar en studie från Sveriges lantbruksuniversitet och Kristianstad högskola.
Grågäss jagas med hagelgevär för köttets skull, men också för att få ner populationen och minska skadorna på jordbruksgrödor. Forskare har nu undersökt 176 gäss i olika delar av Sverige och funnit att 21 procent lever med hagel i kroppen.
– Att var femte gås skadeskjutits är förstås en för hög siffra. I värsta fall finns det dessutom ett mörkertal. Vår studie fångar bara upp de gäss som överlever, det är möjligt att skadade gäss klarat sig en tid men sedan dött av sina skador. Det leder oundvikligen till ett behov av att öka medvetenheten och kunskapen hos de jägare som bedriver gåsjakt, säger Johan Månsson, forskare på Sveriges lantbruksuniversitet.
Allt fler grågäss
Att träffas av hagel är smärtsamt för gässen och efter en tid kapslas ammunitionen in i deras kroppar. Tidigare forskning har inte gett något tydligt svar på hur skadorna påverkar gässen långsiktigt. Men beroende på var de träffas kan de inkapslade haglen påverka gässens hälsa.
De senaste decennierna har antalet grågäss ökat kraftigt på grund av ett intensivt jordbruk som erbjuder gässen mat året runt, minskad jakt och ett mildare klimat. När de betar på åkrarna kan skörden minska väsentligt och det kan också bli ett högt tryck på vegetationen i våtmarkerna.
– Det finns önskningar om att öka jakttrycket eftersom grågåspopulationen blivit väldigt stor, och vår studie är viktig eftersom den visar de problem som finns med jakten idag. Om lidandet inte ska öka så behöver antalet skadeskjutna gäss minska kraftigt, säger Johan Månsson.
Forskarna fångade in grågäss i Örebro, Hudiksvall och Nyköping. Fåglarna utrustades med ringar och sändare för att kunna studera deras rörelser och hur jakten påverkar dem. Med hjälp av en portabel röntgenapparat undersökte de gässen för att se om de bar på hagel.
Regionala skillnader i skador
Enligt resultaten bar 21 procent av de 176 röntgade gässen på inbäddade hagel, i genomsnitt två hagel per fågel. Forskarna såg dock regionala skillnader. I Nyköping och Örebro var 25 procent av gässen skadeskjutna, medan motsvarande siffra i Hudiksvall var 12 procent.
– Vi kan bara spekulera kring vad skillnaderna beror på. Vi vet att det finns fler gäss och större problem med skador på grödorna i Örebro och Nyköping jämfört med Hudiksvall. Det skulle kunna påverka jägarnas inställning till gässen. Här finns behov av tvärvetenskapliga studier om hur gäss uppfattas i olika regioner och erfarenheter från jägare, säger Johan Månsson.
Information kan förbättra situationen
Enligt forskarna går det sannolikt att minska problemet med skadskjutningar utan att jaktens effektivitet minskar. Tidigare erfarenheter från till exempel Danmark har visat att informations- och utbildningskampanjer riktade till jägare kan få stort genomslag. Förvaltningsmål att minska antalet grågäss genom jakt behöver därmed inte hamna i konflikt med mål att minska skadskjutningar.
Snor och slem förknippas ofta med förkylningar, sniglar eller dreglande bebisar. Men den rinnande, ibland klibbiga, substansen spelar många gånger en livsviktig roll för vår hälsa. Nu undersöker forskare om slem även kan användas i nya läkemedel.
Hela vägen från näsans fuktiga gångar till tarmens slingrande vägar produceras varje dag litervis med slem. Det slem som kanske mest pockar på vår uppmärksamhet är snoret – även om vi inte ens märker av en promille av de cirka två deciliter snor som produceras dagligen.
Pär Stjärne, docent vid Karolinska institutet, har framför allt forskat om kroniska riniter, det vill säga långvariga inflammationer i näsan och bihålornas slemhinna.
– Näsan har en mängd viktiga uppgifter som vi inte är medvetna om och slemhinnan, med dess yttersta lager av slem, är en förutsättning för samtliga, säger Pär Stjärne vid Institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik, Karolinska institutet.
Näsan har många viktiga uppgifter
Näsan är inte bara en del av immunförsvaret genom att snoret fångar upp partiklar, virus och bakterier. Slemhinnorna i näsan är samtidigt luftfuktare och värmeväxlare som ”optimerar” luften innan den når lungorna. De är också en förutsättning för att vi ska känna dofter, för att nämna en handfull av näsans funktioner.
– Att näsan klarar av alla sina uppgifter beror dels på att den är klädd med en slemhinna men också dess trånga anatomiska struktur som gör att det blir turbulent. Turbulensen i den inandade luften gör att partiklar större än tio mikrometer slungas ut till slemhinnan där flimmerhår transporterar bort partiklarna mot svalget, säger Pär Stjärne.
För mycket användning av sprej för att minska slem och svullnad kan leda till ännu mer nästäppa.
Näsan kan bli beroende av sprej
Näsans funktioner styrs ytterst av hjärnstammen. Genom signalsubstanser reglerar den bland annat hur mycket eller lite snor slemkörtlarna ska producera och hur stort blodflödet till näsans slemhinnor ska vara. Det är därför ingen myt att man kan bli beroende av vissa nässprejer – de som innehåller så kallade alfa-adrenerga agonister – i syfte att minska svullnad och slemproduktionen i näsan.
– Om man använder dem längre än avsett, vilket brukar vara tio dagar, är risken stor att man utvecklar en läkemedelsinducerad nästäppa. Det beror på att antalet alfareceptorer i näsan minskar. När det händer blir hjärnstammens signalsubstanser ineffektiva och man måste tillföra ännu mer avsvällande nässpray för att inte bli täppt, säger Pär Stjärne.
Det enda botemedlet är att sluta spreja och lida sig igenom ett par veckor av täppthet tills kroppens eget system har kickat igång igen.
– Detta är en väldigt besvärlig situation och tyvärr inte ovanlig. Vid avvänjningen brukar det vara värst när man ska sova eftersom näsan svullnar mer. Jag brukar rekommendera dessa patienter att ta en puff avsvällande barnnässprej i ena näsborren vid sänggående.
Snorets färg skvallrar inte om orsaken
Att färgen på snoret kan säga någonting om vad som orsakat infektionen är däremot en myt.
Förkylningar startar nästan alltid av virus, vilket ger ett genomskinligt snor eftersom slemhinnan svarar med en intensiv produktion av slem. Det får oss att vilja nysa och näsan rinner. Och när du tänker efter, har du någon gång haft en förkylning där snoret varit färgat från första början?
– Att snoret ändrar färg beror på att slemmet efterhand bli tjockare till följd av döda celler som vita blodkroppar och bakterier. Bakterietillväxten tillkommer ofta senare i förkylningen när näsans, normalt sett ofarliga bakterier, har fått växa till sig ostört medan immuncellerna har riktat in sig på viruset.
Det blir, som Pär Stjärne uttrycker det ”en inflammatorisk soppa” som i sig bibehåller inflammationen och därför är bra att få bort med hjälp av nässpray. Ett alternativ är en hemmagjord nässköljning med en halv tesked bordssalt och fem deciliter ljummet kranvatten.
– Det viktiga är att använda rena redskap i form av en spruta eller näskanna annars är risken att de i stället blir bakteriehärdar som förlänger infektionen. När det gäller att skölja näsan, även om man inte har några besvär, finns det inga vetenskapliga belägg, men många tycker att det ökar välbefinnandet. Jag gör själv det, säger Pär Stjärne.
Snoret kan bli tjockare och ändra färg. Förklaringen är bakterietillväxt och döda immunceller.
Många lider av nästäppa
När det kommer till personer med kroniska riniter, oavsett om de beror på en allergi eller inte, talar mycket för att det är gynnsamt för slemproduktionen att skölja näsan, menar Pär Stjärne.
– Jobbar man dessutom i torr inomhusmiljö med central ventilation som många gör, torkar detta ut slemhinnorna vilket förändrar näsans pH och driver fram inflammation.
Hur många som är drabbade av icke-allergisk rinit och kronisk nästäppa finns det ingen tillförlitlig statistik på, men Pär Stjärne menar att det kan klassas som en folksjukdom.
– Jag gjorde en enkät en gång i mina studier som visade att 25 procent av stockholmarna hade nästäppa som varat mer än tre månader.
Mycket kan påverka näsans slemhinnor
Orsaken bakom den kroniska, icke-allergiska riniten, varierar och i vissa fall vet man inte orsaken.
– Det är väldigt mycket som kan påverka näsan, allt ifrån luftmiljön, hormonella tillstånd som graviditet men också läkemedel. Alla blodtryckssänkande läkemedel kan potentiellt också påverka näsans slemhinnor.
Som svar på frågan om han har något roligt faktum om snor, berättar han om den skepnad snor uppträder i när han opererar kroniskt inflammerade bihålor.
– Det är ett oerhört segt sekret som vi drar ut, ibland en halv meter utanför kroppen, som ett långt gummiband, säger Pär Stjärne.
Svar på tre slemmiga frågor
1
Vad är egentligen en slemhinna?
Slemhinnor är tunna vävnadsskikt/membran som täcker kroppens inre hålrum. De består av epitelceller ovanpå ett lager av bindväv. Slemhinnorna täcks av slem.
2
Varifrån kommer slemmet?
Slem produceras huvudsakligen av körtlar i slemhinnorna. Slemmet lägger sig sedan som ett skyddande skikt ovanpå slemhinnan.
Detta slemskikt består i sin tur av två lager: ett tunnare och mer vattenhaltigt närmast slemhinnan. Ovanpå det tunnare skiktet finns ett tjockare och mer trögflytande lager.
3
Vad består slemmet av?
Huvudsakligen av två ingredienser: vatten och glykoproteiner, så kallade muciner. Övriga ingredienser är immunförsvarsceller, salter, enzymer och antikroppar. Det är mucinerna som gör slemmet elastiskt.
Maten påverkar tarmslemmet
Om slemhinnan i näsan är kroppens första försvarslinje kan tarmslemhinnan beskrivas som den andra. Förutom att ta hand om det snor vi sväljer ska den interagera med allt vi medvetet stoppar i munnen.
Charlotte Hedin är gastroenterolog på Karolinska universitetssjukhuset och forskare vid Karolinska institutet. Hon har ägnat många år åt att studera tarmslemhinnan hos personer med inflammatorisk tarmsjukdom, IBD.
– Om man räknar med villi, små fingerliknande utskott i tarmväggen, är tarmslemhinnan den största ytan i människan som möter omvärlden. Ingen annan kroppsdel har samma interaktion med världen utanför, säger Charlotte Hedin.
Precis som i näsan är produktionen av slem en komplex process som regleras av flera faktorer, däribland hormoner och immunförsvarsceller. En stor skillnad är dock att slemmet och miljön i tarmen påverkas av maten vi äter.
Ett aktuellt forskningsområde är att ta reda på hur slemhinnan påverkas av dagens moderna ultraprocessade livsmedel.
– Man har sett att kemikalier som emulgeringsmedel och konserveringsmedel kan göra tarmens slemskikt tunnare, vilket gör tarmbarriären mer genomsläpplig och potentiellt ökar risken för inflammation, säger Charlotte Hedin.
Tarmarnas slemhinna är också unik jämfört med andra slemhinnor i kroppen genom att den är otroligt dynamisk. Det gör att den kan ta upp näringsämnen från maten och stänga ute sjukdomsframkallande mikroorganismer på samma gång. Ibland klarar dock inte tarmslemhinnan sin uppgift, som när vi blir matförgiftade.
– Vad som händer vid en sådan tarminfektion är att slemhinnan skadas eller tunnas ut. Den kan till och med försvinna helt. För friska personer repar sig slemhinnan mycket fort.
Forskning om IBD
Så är dock inte fallet för de patienter som Charlotte Hedin ägnar sin forskning åt – de med IBD, där Crohns sjukdom och ulcerös kolit tillhör de vanligaste diagnoserna. Hennes stora forskningsfrågor är att förstå hur inflammationen uppstår och hur man kan främja läkningen av slemhinnan.
– Problemen med dagens immundämpande behandling är att behandlingen inte hjälper alla med IBD men också att den ger biverkningar. Här behöver vi verkligen hitta alternativ och det kan vi göra om vi förstår varför vissa svarar på behandling och läker och andra inte, säger hon.
Just nu pågår ett stor studie där Charlotte Hedin och hennes kolleger har samlat in prover från IBD-patienters tarmslemhinnor när den är som svårast inflammerad. De har sedan följt upp med nya prover vid olika tidpunkter efter att patienterna har fått behandling.
– Vissa patienter får en jättebra effekt av immundämpande mediciner medan andra inte blir hjälpta alls. Det ska bli mycket intressant att jämföra dessa prover och se vad som skiljer sig åt mellan dem.
Analysarbetet ska göras nästa år och förhoppningsvis kommer det att ge svar på vilka molekyler eller kemikalier som är aktiverade vid läkningen.
– Drömmen är att hitta ett läkemedel som kan gynna läkningsprocessen utan att dämpa immunförsvaret. Det skulle verkligen vara ett efterlängtat komplement till dagens behandling, säger Charlotte Hedin.
Koslem ska hindra virus
Slem spelar alltså en avgörande roll i våra kroppar, men fördelarna med slem sträcker sig långt bortom dess naturliga funktioner.
Hongji Yan, forskare vid Uppsala universitet och knuten till forskningscentret AIMES vid Karolinska institutet, leder arbetet med att utforska potentialen hos mucin, den huvudsakliga, icke-vattenbaserade komponenten i naturligt slem.
Med hjälp av mucin från kor har hans forskargrupp lyckats ta fram slemliknande geler.
– Våra geler är mångsidiga och kan anpassas för olika biomedicinska tillämpningar eftersom de kan uppträda både i fast form och som vätska, säger Hongji Yan.
Att slemmet kan anta olika former är avgörande. Som fast ämne kan det fånga virus och hindra deras rörelse mot epitelcellerna under slemhinnan. I vätskeform kan det avlägsna viruspartiklar som nått fram till epitelet.
En av de geler han har utvecklat ska förhoppningsvis kunna förhindra överföring av hiv och herpes. Tester i laboratorier på olika celltyper har gett lovande resultat. Gelen förhindrade hiv-infektion i 70 procent av fallen och herpesöverföring i 80 procent av fallen.
– En stor fördel är att denna gel kan användas utan risk för utveckling av antimikrobiell resistens, vilket är ett problem med antivirala läkemedel. Vi hoppas kunna testa infektionsskyddet i djurstudier om två till tre år, säger Hongji Yan.
Gel injiceras i kroppen
Förutom skydd mot sexuellt överförda virusinfektioner tror Hongji Yan att dessa geler också skulle kunna skydda mot bakterieinfektioner som gonorré och klamydia. Hans forskningsgrupp har även utvecklat mucinbaserade geler som förblir stabila i kroppen och kan fungera som implantat.
– Gelerna kan injiceras in i kroppen där de sedan stelnar. De kan också formas på önskat sätt innan implantation, förklarar han.
Studier på möss tyder på att dessa geler skulle kunna vara användbara vid diskbråcksoperationer för att skydda mellankotsskivor från inflammation efter operationen.
– I våra studier har vi sett att en enkel injektion vid operationsstället kan skydda både kärnan och kotkroppen från ytterligare degeneration, säger Hongji Yan.
Fler slembaserade behandlingar i framtiden
Ett annat potentiellt användningsområde är transplantationskirurgi. Just nu undersöker Hongji Yan och hans kollegor möjligheten att hindra bortstötning av insulinproducerande bukspottkörtelceller efter transplantation till personer med typ 1-diabetes.
– Vi försöker skapa en gel som kan användas som ett immunskyddande hölje runt dessa cellöar när de injiceras i kroppen. Gelen ska skydda cellerna från att angripas av immunförsvaret utan att samtidigt hindra dem från att släppa ifrån sig insulin när de väl är transplanterade, säger Hongji Yan.
Om han tillåts sia kommer slembaserade behandlingar och mediciner att spela en betydande roll i framtiden.
– Naturen ger oss ovärderliga insikter för design av biomaterial. Just nu befinner vi oss i en spännande tid där vi lär oss att replikera och anpassa egenskaperna hos geler med muciner för olika medicinska tillämpningar, säger han.
Text: Jenny Ryltenius för Medicinsk Vetenskap nummer 4, 2024
Granbarkborrar ställer till bekymmer för skogsbruket och forskare vill veta om skalbaggarna även kan föröka sig i importerade contortatallar. En studie vid SLU visar dock att dessa träd inte bidrar till att de små skadegörarna blir fler.
Contortatallen har spelat en viktig roll i det svenska skogsbruket sedan mitten på 1970-talet. Tallen, som inte är inhemsk, började användas för att undvika framtida virkesbrist. Numera förs dock diskussioner om främmande träd kan bidra till risker för skogsbruket i ett allt varmare klimat.
Barkborrar ställer till problem
Ett stort hot mot barrskogar är barkborrar, där granbarkborren är den mest skadliga arten i Europa. Utbrott av granbarkborre triggas ofta av storskaliga stormfällningar eller varma och torra somrar.
Under sommaren 2023 upptäcktes det första spontana angreppet av granbarkborrar på contortatall i två bestånd i Sverige. Det blev ett tillfälle för forskare att studera hur väl skalbaggarna kunde föröka sig i det främmande trädslaget som normalt inte är dess värd.
‒ För att undvika att eventuella insekter skulle hinna lämna träden genomförde vi insamlingen av barkprover redan under februari och mars 2024, säger forskaren Dragos Cocos vid institutionen för ekologi, SLU.
Granbarkborren gräver gångar i trädstammar, här i en gran, där de parar sig och lägger ägg. Bild: Anders Frick/Wikimedia commons
I ett av contortabestånden tog forskarna prover från 19 av de dödade träden på en höjd av 2,5 meter. Ytterligare prov samlades från basen, från 5 och 8 meters höjd, samt från toppen och en gren.
I barkproverna letade forskarna efter ingångshål, modergångar, och kläckhål av granbarkborre samt andra insektsarter. Dessutom undersökte forskarna också trädens tillväxt och förekomst av blånadssvamp, som hjälper barkborrarna att övervinna trädets försvar.
Tallarna var försvagade
De angripna bestånden dödades troligen av granbarkborren eftersom den var vanligast bland barkborrarna som förekom i träden. Dessutom var träden fulla av blånadssvamp. Angreppen var jämförbara med hur det kan se ut på granar som är granbarkborrens naturliga värdträd.
‒ Detta indikerar att granbarkborren kan producera sitt feromon även i det främmande trädslaget contortatall, säger Martin Schroeder, professor vid SLU.
Men forskarna tror att angreppen beror på att de studerade träden var kraftigt försvagade. De hade minskat i tillväxt under en 20-årsperiod. Detta förstärktes både av extremtorkan 2018 och den torra försommaren 2023 när angreppen skedde.
Granbarkborre förökar sig dåligt
I barkproverna kunde forskarna inte hitta några övervintrande levande granbarkborrar. Däremot visar utgångshål att några få kommit till och lämnat träden före vintern.
En av slutsatserna i studien är att granbarkborren inte har stor framgång när det gäller att föröka sig i contortatallar.
‒ Det kan vi se genom att titta på hur många avkommor varje hona i snitt får, vilket i det här fallet var 0,01, säger Dragos Cocos.
‒ Den extremt låga förökningsframgången visar att när contortatall angrips så bidrar de angripna träden inte till en ökad population av granbarkborre vilket överensstämmer med resultaten från vår tidigare studie med feromon-betade contortatallar, säger Martin Schroeder.
Förutom granbarkborre förekom åtta andra bark- och vedlevande insektsarter på de dödade träden, till exempel mindre timmerman, sextandad barkborre och dubbelögad bastborre.
Rovdjur som sälar och skarvar spelar stor roll i ekosystemet. Deras aptit på fisk väcker även heta känslor. Men vad är det egentligen för mat som hamnar i deras magar? Forskare har nu tagit artificiell intelligens till hjälp för att få säkrare svar.
Forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har tillsammans med Havsforskningsinstitutet i Norge utvecklat en ny metod för kunna göra mer noggranna analyser av vad sälar och skarvar äter. Hur mycket dessa rovdjur påverkar fiskbeståndet är omdebatterat och därför behövs mer kunskap om dieten.
Hörselstenar i spillning och spybollar
Dietanalyser baseras vanligtvis på undersökningar av så kallade otoliter, små hörselstenar i fiskarnas öron. Man kan också titta på andra skelettdelar från fiskar som rovdjuren ätit.
Otoliterna, eller öronstenarna, kan samlas in genom prover från sälarnas spillning eller spybollar från skarv.
Ett problem är dock att många fiskarters otoliter är mycket lika varandra. Har de dessutom delvis brutits ner av starka magsyror i rovdjurens magsäck blir utmaningen ännu större. Forskarna har därför tagit hjälp av AI och maskininlärning.
– Att analyser dietprover är en tidskrävande process som också kräver stor expertkunskap. Genom att kombinera bildanalys av otoliterna med maskininlärning, en form av AI, så har vi lyckats skapa ett effektivt verktyg som hjälper oss att förfina vår kunskap om vad sälar och skarvar faktiskt äter, säger forskaren Monica Mion vid SLU.
Vikares diet under luppen
Maskininlärning innebär att datorn tränats på att känna igen, och skilja mellan, olika fiskarters hörselstenar genom att analysera stora mängder bilddata.
För att utveckla och testa den nya metoden gjorde forskarna en studie där de analyserade otoliter från siklöja och sik – två vanliga fiskar på vikarsälens meny i Bottenviken. Där var dessa sälar starkt hotade tidigare, men nu har de återhämtat sig. Det innebär samtidigt att mer fisk går åt för att mätta dem, något som väckt konflikt och debatt om sälarna konkurrerar med yrkesfisket.
– Siklöjan är viktig för det kommersiella fisket i Bottenviken, och det behövs korrekt information om hur mycket siklöja sälarna äter av olika åldersklasser för att göra tillförlitliga beståndsbedömningar och för att kunna förvalta bestånden, säger Monica Mion.
Fångar mer siklöja än sik
Siklöjan och siken har otoliter som är mycket svåra att skilja från varandra, särskilt efter att de passerat sälarnas matsmältningssystem. Forskarna genomförde laboratorieförsök där de simulerade sälarnas matsmältning för att kunna träna AI-modellen på hur otoliterna förändras efter att de brutits ned.
Det visade sig att AI-modellen med 90 procent säkerhet kunde fastställa vilken fiskart öronstenarna tillhörde.
Studien visade att ungefär tre fjärdedelar av de analyserade otoliterna från vikarsälarna kom från siklöja, medan en fjärdedel tillhörde sik.
Torskarter svåra att skilja
Även dietprover från olika arter torsk är svåra att särskilja visuellt. Analysernas resultat kan därför hamna i den allmänna klassificeringen ”torskfiskar”.
– Men det är ju en väsentlig skillnad på om vi säger att sälarna äter 100 procent torskfisk, vilket ofta tolkas som 100 procent torsk, eller om deras diet i själva verket består av 50 procent torsk, 25 procent gråsej och 25 procent kolja, säger Monica Mion.
Korrekta data är viktigt för att kunna bedöma vilken typ av fisk sälar äter, men också när och i vilka havsområden de fångar maten, enligt forskarna.
Kan minska konflikter
Att slutsatserna stämmer kan vara avgörande för att minska konflikter mellan till exempel yrkesfiskare och naturvårdare. Data om diet är dessutom en viktig komponent i modeller för ekosystem och förvaltning.
– Vår forskning visar inte bara att AI och maskininlärning kan stödja dietanalyser, utan öppnar också dörren för framtida tillämpningar på fler arter och ekosystem. Metoden har potential att förbättra vår förståelse av marina ekosystem och de komplexa relationerna mellan rovdjur och bytesdjur, säger Monica Mion.
En ny lag i Ryssland som förbjuder ”propaganda för barnfrihet” har väckt internationell uppmärksamhet och anses av forskare vara ett led i statens ökande kontroll av befolkningen. Lagen riskerar att ytterligare förstärka rädsla och självcensur i Ryssland, säger forskare vid Södertörns högskola.
Att tala positivt om ett liv utan barn kan numera leda till höga böter i Ryssland.
– På en symbolisk nivå är denna åtgärd en fortsättning på den ryska statens betoning på ”traditionella värderingar” genom att ytterligare kontrollera människors kroppar och utmåla vissa livsval som farliga, skamfyllda och i praktiken olagliga, säger Dmitrii Dorogov, forskare i genusvetenskap vid Södertörns högskola.
Han säger att lagen visserligen är mycket vag. Men med tanke på att det ryska rättsväsendet ofta agerar godtyckligt riskeras lagbrott vid varje skildring av barnlöshet som inte är alltigenom negativ.
En central fråga för staten
Yulia Gradskova, docent i historia vid Södertörns högskola, har forskat om rysk och sovjetisk familjepolitik och jämställdhet. De utmålade problemen kring låga födelsetal har blivit en central fråga för den ryska staten, säger hon. Frågor som kopplas till nationens reproduktion och till moderskap blivit avgörande för den auktoritära politiken.
2007 genomförde den ryska staten en välfärdsreform som gav ekonomiska incitament till mödrar efter att de fött sitt andra barn.
Men främst har Putins regering använt förbud och restriktioner för att få upp födelsetalen. Regeringen har kraftigt minskat de godtagbara skälen till kirurgisk abort och skapat kampanjer för att träna psykologer att övertyga kvinnor att avstå från abort. En annan åtgärd inom samma område är de anti-hbtq-lagar som infördes 2013 med syftet att stötta det som staten ser som korrekta, heteronormativa, identiteter.
Kriget dödar potentiella fäder
Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har också betydelse i sammanhanget. Invasionen har lett till omfattande mobiliseringar. Det handlar om ryska män som i statens ögon också ses som potentiella fäder, säger Yulia Gradskova.
Numera finns en lag som tillåter mobiliserade män att gratis lagra fryst sperma i kryobanker. Allt detta sker samtidigt som officiell statistik visar att en familj med två barn eller fler kopplas till en högre risk att leva under den officiella fattigdomsgränsen.
– I detta sammanhang är det anmärkningsvärt att Margaret Atwood, kanadensisk feministisk författare till den berömda dystopiska romanen ”Tjänarinnans berättelse”, som protesterar mot tvång att kvinnor ska föda fler barn, var en av de första utländska medborgarna som bannlystes från Ryssland efter februari 2022, säger Yulia Gradskova.
– Mot denna bakgrund är lagen om ”propaganda för barnfrihet” inte förvånande. Tusentals av de mobiliserade männen har redan dött i kriget, och för att producera nya soldater ses nu alla kvinnor av staten som ”mobiliserade” för att föda barn.
Förbud ökar rädslorna
Istället för att ta itu med den ojämlikhet och osäkerhet som drar ned födandet framställer staten problemet som ett resultat av att väst sprider en destruktiv ideologi, säger forskaren Dmitrii Dorogov.
– Samtidigt skapas ett alltmer farofyllt offentligt ”minfält” där det blir allt svårare att hålla reda på nya förbud mot vad som får sägas. Detta leder till rädsla, osäkerhet och tvekan. När människor inte är säkra på om de får säga det ena eller det andra, kommer många att välja att vara extra försiktiga och tystna helt, och dra sig tillbaka från det offentliga rummet.
Skadliga partiklar i luften under lång tid bidrar till att flera miljoner människor dör i Indien. Det slås fast i en studie från Karolinska institutet. Enligt forskarna behövs nu betydligt striktare regler för att minska utsläppen i landet.
I Indien är luftföroreningar, som kan tränga in lungorna och blodomloppet, en stor hälsorisk. Forskare har nu undersökt kopplingen mellan små partiklar i luften och dödlighet över en tioårsperiod.
Studien har tittat på data från över 600 distrikt i Indien mellan 2009 och 2019. Med skadliga luftföroreningar menas partiklar vars diameter är mindre än 2,5 mikrometer, PM2.5.
– Vi fann att varje ökning av PM2.5-koncentrationen med 10 mikrogram per kubikmeter ledde till en 8,6 procent högre dödlighet, säger Petter Ljungman, forskare vid Institutet för miljömedicin vid Karolinska Institutet.
Stora hälsorisker för befolkningen
Enligt studiens resultat kan cirka 3,8 miljoner dödsfall under tioårsperioden kopplas till luftföroreningsnivåer som ligger över Indiens egna riktlinjer, 40 mikrogram per kubikmeter.
Världshälsoorganisationen, WHO, har dock betydligt striktare riktlinjer, nämligen fem mikrogram per kubikmeter. Om beräkningarna utgår från detta stiger siffran till 16,6 miljoner dödsfall. Det är nästan 25 procent av all dödlighet under den undersökta tioårsperioden.
Striktare regler behövs
Hela Indiens befolkning lever i områden där luftföroreningarna överstiger WHO:s riktlinjer. Enligt forskarna utsätts därmed 1,4 miljarder människor för luftföroreningar som kan påverka hälsan negativt.
– Resultaten visar att de nuvarande riktlinjerna i Indien inte räcker till för att skydda hälsan. Striktare regler och åtgärder för att minska utsläpp är av yttersta vikt, säger Petter Ljungman.
Indiens regering har infört ett program för att förbättra luftkvaliteten, men trots detta fortsätter föroreningarna att öka i många områden. Forskarna betonar att det är viktigt att minska utsläppen lokalt, men även ta hänsyn till att partiklar kan färdas färdas hundratals kilometer.
– Vår studie bidrar med bevis som kan användas för att skapa bättre luftkvalitetspolicyer, både i Indien och globalt, säger Petter Ljungman.
Forskare vid Karolinska institutet har hittat en molekyl som kan hjälpa tarmen att läka efter skador, men också bromsa tumörtillväxt vid tjock- och ändtarmscancer. Upptäckten kan leda till nya behandlingar både vid inflammatorisk tarmsjukdomar, IBD, och cancer.
Patienter med inflammatorisk tarmsjukdom, som Crohns sjukdom eller ulcerös kolit, kan behandlas med läkemedel som dämpar inflammationer. Men alla svarar inte på de behandlingar som finns idag.
Forskare vid Karolinska institutet har därför velat hitta alternativ till läkemedel som dämpar immunförsvarets reaktion.
Cancerceller kan växa
En strategi skulle kunna vara att läka tarmslemhinnan genom att återställa vävnad.
– Problemet är att det har varit i princip omöjligt att främja läkning av tarmslemhinnan utan att riskera att orsaka cancertillväxt. Detta eftersom cancerceller kan kapa kroppens naturliga läkningsprocesser och börja växa okontrollerat, säger forskaren Srustidhar Das vid institutionen för medicin på Karolinska institutet.
Men nu har forskarna identifierat en molekyl som kan hjälpa tarmarna att läka efter skador samtidigt som den hämmar tumörtillväxten vid tjock- och ändtarmscancer.
Protein med dubbla funktioner
Forskarna fann att ett protein som kallas lever-X-receptorn, LXR, har dubbla funktioner. När proteinet aktiveras främjas läkning av tarmslemhinnan och tumörtillväxt bromsas.
– Upptäckten av båda dessa funktioner var verkligen häpnadsväckande. Nu behöver vi undersöka närmare hur LXR kontrollerar tumörbildningen, säger Eduardo J. Villablanca, docent vid Karolinska Institutet.
Forskningen har gjorts med hjälp av flera avancerade teknologier som bland annat kartlägger arvsmassan hos kroppens tarmceller.
Betydelse för cancerpatienter
Upptäckten kan även få betydelse för människor som drabbas av cancer i tjock- eller ändtarmen. Patienterna behandlas ofta med både cellgifter och strålning, något som kan orsaka inflammation i tarmens slemhinnor.
– Därför har den här terapeutiska molekylen potential att behandla inte bara IBD-patienter utan även cancerpatienter för att förebygga kroniska tarmbesvär efter strålbehandling eller kemoterapi, säger Eduardo J. Villablanca.
Säkerhetspolitiken blir alltmer sammanflätad med främmande makts strategiska användning av finans- och energimarknader och opinionsbildning. Efter invasionen av Ukraina och Sveriges medlemskap i NATO, har detta blivit särskilt angeläget i Sveriges förbindelser med Ryssland.
Ett nytt projekt på Institutet för framtidsstudier, IFFS, undersöker om, och i vilken utsträckning den ryska ledningen, i samarbete med vissa västerländska eliter, stödjer finansiella transaktioner som manipulerar marknader, tvättar pengar och destabiliserar offentligheten.
Forskningsprojektet heter ”Kremls inflytande och destabilisering av svensk demokrati”. Projektledare är Janine Wedel, socialantropolog och professor i offentlig politik. Kristian Lasslett, professor i kriminologi, är en av projektmedlemmarna.
Skulle du kunna utveckla metoderna ni använder för att avslöja dessa dolda nätverk, och förklara skillnaderna mellan er forskning och undersökande journalistik?
Kristian Lasslett: – Journalistik är ett avancerat hantverk, som främst lärs in på jobbet, med metoder som ofta kommuniceras informellt genom mentorskap och samarbete. Forskning, å andra sidan, måste grundas i ett systematiskt förhållningssätt, förankrat i en accepterad samhällsvetenskaplig kanon, som kan kommuniceras transparent i ett format som kan återupprepas av andra forskare.
Blandar metoder i forskningen
Vårt arbete har inriktats på att utveckla ett ramverk förankrat i samhällsvetenskapliga metoder som social nätverksanalys, samtidigt som vi använder metoder från den undersökande journalistikens frontlinje. Genom denna syntes kan vi komma åt uppgifter från dolda nätverk som är svåra att hitta, och sedan modellera dem för att göra trovärdiga generaliseringar som uppfyller en vetenskaplig standard.
Du har tidigare arbetat med projekt som undersöker dessa nätverk. Kan du dela med dig av några insikter från din forskning, särskilt om ryskt inflytande i Europa och USA?
Kristian Lasslett: – I tidigare projekt har jag undersökt hur nätverk av elitaktörer sträcker sig över gränserna, för att driva diskreta samarbeten med något illasinnat syfte. Mitt arbete har i synnerhet fokuserat på ryska agenter och de internationella formerna för möjliggörande. Kremls nätverk och påverkansmetoder är inte bara inriktade på USA eller Europa; de är utbredda, inklusive i regioner som Centralasien. Och dess räckvidd och organisering är något som särskilt Sverige har fått försöka förstå med stor brådska efter Ukraina-invasionen. Det är särskilt utmanande, när det gäller en geopolitisk makt som Ryssland.
Säkerhetstjänster inbäddade i ryska samhället
I Ryssland, och till viss del i andra postsovjetiska länder, är säkerhetstjänsterna djupt inbäddade i alla aspekter av samhället. Till skillnad från i Sverige, där säkerhetstjänsterna agerar på uppdrag av regeringen, så genomsyrar de politiken och näringslivet, vilket innebär att både statskonst och företagande utomlands bedrivs i hemlighet efter KGB-modellen (efter den tidigare underrättelsetjänsten i Sovjetunionen), så att säga.
Det är en intressant kontrast. Hur skiljer sig dessa ryska nätverk från vad vi ser i andra länder?
Kristian Lasslett: – Ryssland är inte bara en kleptokrati. Det är ett för enkelt synsätt för att förstå vad som verkligen händer. Den ryska staten, affärssektorn och säkerhetstjänsterna är alla djupt sammanlänkade. Nätverket av säkerhetstjänstemän, före detta säkerhetstjänstagenter och en bredare krets av nära knutna tillgångar genomsyrar stat, finans och näringsliv.
Oligarker och korruption
Allt är inte centralstyrt, det finns stridigheter och fraktioner. Men det ger upphov till ett arbetssätt och en kultur där ”makthierarkin” används för att främja statliga intressen och affärsintressen på ett noggrant koordinerat sätt mellan elitaktörer (högre statstjänstemän och oligarker), som delar på bytet men som är lojala mot staten. Vi kanske ser detta som en kleptokrati, men det är också ett effektivt sätt att hantera en kapitalistisk politisk ekonomi, även om det för många är djupt obehagligt att leva i den.
Så, det handlar inte bara om oligarker som fyller sina fickor med hjälp av korrupta politiker – även om det faktiskt också är en del av det – det handlar om en autokratisk stat och statligt styrda företag som strävar efter gemensamma mål som berikar ledarna och samtidigt främjar den ryska statens intressen. På internationell nivå är målsättningen att behålla kontrollen över energimarknaderna och ha ett betydande inflytande inom strategiskt viktiga politiska ekonomier. Oligarkerna, staten och säkerhetstjänsterna samarbetar för att få inflytande och utnyttjar det strategiskt.
Tysklands tidigare förbundskansler, Gerhard Schröder, har kopplats till Rysslands inflytande över energisektorn. Vad betyder den sortens relationer mer i allmänhet?
Kristian Lasslett: Schröders inblandning i rysk energi är ett utmärkt exempel på hur politiska företrädare kan bli sammanflätade med ryska intressen. Det är lätt att se varför han och andra skulle välja billig energi från Ryssland, och de personliga ekonomiska belöningarna för att främja den, men förändringen av Rysslands ställning i världssamfundet har gjort denna typ av relationer mycket mer problematiska. Politiska företrädare och företagsledare som trasslade in sig i ryska energiintressen finner sig nu tvungna att anpassa sina tidigare beslut till det nuvarande geopolitiska landskapet, som blir alltmer fientligt och militariserat.
I ert forskningsprojekt tittar ni också på hur Kremls propaganda sprids i väst. Hur fungerar dessa metoder?
Janine Wedel: Kremls metoder är mycket sofistikerade. De sträcker sig över den ryska nyhetssidan RT (anm. tidigare Russia Today), de bottar och trollfabriker som genomsyrar våra sociala medier, till otaliga hemliga Kreml-stödda eliter och inflytelseagenter inom politiken och offentligheten. Öppna samhällen är allvarligt nog oförberedda på att hantera dessa hot, vilket till stor del tillåter västerländska elitaktörer och påverkansagenter med hemlig sponsring från Kreml att sprida dess desinformation och talepunkter hipp som happ, för att påverka medierna och den allmänna opinionen.
”Flexare” möjliggör Kremls makt
Västerländska eliter som möjliggör Kremls aktioner är ofta ”flexare”, en ny sorts aktörer som uppstått under de senaste årtiondena när privatiseringar, avregleringar, slutet av det kalla kriget och digitaliseringen förändrade världen. Denna utveckling har skapat nya öppningar för eliten att utöva sin makt och inflytande i ett system som är mer komplext och ogenomskinligt än någonsin. Det gör det möjligt för dem att använda maktens spakar till egen vinning, samtidigt som de inte tar på sig ett ansvar. Flexare tar på sig en härva av samtidiga roller vilket smälter ihop offentligt med privat. De sviker allmänhetens förtroende genom att arbeta för sina egna intressen, istället för de statliga och privata institutioner de påstår sig representera. Min forskning identifierade sådana aktörer först i den postkommunistiska sfären, men fenomenet är nu utbrett bland eliterna i väst – och i andra delar av världen.
Begreppet “flexare” låter komplext. Hur yttrar det sig, särskilt i västvärlden?
Janine Wedel: De flesta känner till eliter som går genom ”svängdörrarna”, och rör sig fram och tillbaka mellan staten och näringslivet. Ett exempel är när en tidigare chef för ett statligt finansiellt tillsynsorgan börjar jobba för en bank som regleras av den myndighet som han tidigare ledde. Flexare gör något nytt. Till skillnad från svängdörrarnas rollbyten verkar de i vad jag kallar ”de upplösta dörrarna”.
Flexaren tar sig fler olika roller
I stället för att chefen för ett statligt finansiellt tillsynsorgan börjar att jobba hos en bank som regleras av myndigheten, kan den före detta tjänstemannen anta flera samtidiga och överlappande roller. I en roll fungerar han som rådgivare till regeringen om bankregleringar. I en annan roll ger han råd till en stor bank; och i ytterligare andra roller framträder han regelbundet inför parlamentariska kommittéer och i media som en opartisk expert på bankpolitik, utan att avslöja sitt arbete för banken. Mediepubliken har svårt att förstå flexarens verkliga agenda. Dessutom kan flexaren använda insynen och informationen från sin roll som regeringsrådgivare för att gynna sin roll som bankrådgivare.
Vi ser samma mönster i Europa. Ta till exempel Wolfgang Ischinger, Tysklands tidigare ambassadör till både USA och Storbritannien. Han var ordförande för Munich Security Conference från 2008 till 2022. Från och med 2015 drev han också en konsultverksamhet som gav råd och insyn. Individer, institutioner och länder som kunde vinna på policybeslut från MSC anlitade hans konsultföretag i hopp om att de skulle få en fördelaktig behandling.
När gränsen mellan stat och näringsliv försvinner kränks både demokratins ansvarsutkrävande och näringslivets konkurrensregler.
I den här situationen, hur gör ni för att styrka era resultat och vara säkra på att era data stämmer?
Kristian Lasslett: Vi använder flera källor för att verifiera informationen, en teknik som kallas för triangulering. Läckor kan vara särskilt viktiga, även om de är svåra att få tag på. En annan viktig metod är att få tillgång till certifierade register och juridiska ansökningar.
När insiders i dessa nätverk ger sig till känna, närmar vi oss dem diskret. Och vi försöker alltid att genomföra ett omfattande fältarbete så att utredningen kombineras med observationer och intervjuer. Även om man inte kan komma åt toppaktörerna för intervjuer, så hjälper det att förankra forskningen genom att vara på plats och besöka de ställen där de samlas professionellt eller där de umgås. Det är också viktigt att presentera eventuella ogynnsamma resultat för de inblandade och ge dem en reell chans att få svara innan resultaten publiceras. Detta säkerställer den transparens och rättvisa som ligger till grund för vår forskning.
Slutligen, vad förväntar ni er att avslöja med er pågående forskning om dessa aktörer, den geopolitiska påverkan och effekter på Sverige?
Kristian Lasslett: Vårt projekt hoppas få djupare insikt i hur Ryssland sprider sina ekonomiska och politiska intressen internationellt, inom ett antal viktiga strategiska branscher. Och i detta avseende hoppas vi förstå de inblandade nätverken, de strukturer som används och de möjliggörare som medvetet eller omedvetet hjälper dem. Att förstå Sveriges roll i denna process, till exempel hur den nordiska finanssektorn har interagerat med ryskt kapital, kommer att vara en nyckelaspekt av studien. I slutändan är resultaten avsedda att ge intressenter rekommendationer om hur man identifierar de nationella säkerhetsriskerna i samband med denna internationaliseringsprocess, och vilka åtgärder som kan vidtas för att mildra dessa risker.
Vägkanter och kraftledningsgator kan vara viktiga livsmiljöer för fjärilar, humlor och växter, enligt en avhandling från Sveriges lantbruksuniversitet. Men platsens historia spelar roll. Fler insekter finns längs vägar där det tidigare funnits mycket hag- och ängsmarker.
I Sverige har över 90 procent av ängs- och hagmarkerna försvunnit under det senaste århundradet. Förändringen har lett till färre boplatser och blommor för pollinatörer. En avhandling vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har därför velat undersöka hur vägkanter och kraftledningsgator kan fungera som livsmiljöer för olika arter.
Doktoranden Svenja Horstmann har utgått från gamla kartor och flygbilder från Uppsala, Stockholm, Södermanland och Västmanlands län. Tillbakablicken täcker som mest upp till hundra år. Därefter har hon undersökt växter, humlor och fjärilar i fält.
Under inventeringen hittades 121 växtarter, varav 70 är specialiserade på att leva i gräsmarker. I inventeringen hittas även 49 fjärilsarter och 18 olika humlor.
Historiskt landskap viktigt
Det visade sig att mångfalden av växter och insekter inte bara avgörs av hur livsmiljön ser ut idag. Det historiska landskapet spelar också roll.
Äldre vägkanter hade högre artrikedom av växter. Antalet humlearter i vägkanterna verkar vara kopplat till mängden ängs- och hagmarker som fanns i landskapet på 1950-talet. I äldre kraftledningsgator fanns fler växter som är specialiserade på gräsmark.
– Det visar att det tar tid innan arter koloniserar lämpliga livsmiljöer. Därför är det viktigt att beakta både historiska och nuvarande landskap vid planering av skötseln, till exempel när det gäller vilka vägkanter och kraftledningsgator som man satsar extra på, säger doktoranden Svenja Horstmann vid SLU.
Pollinatörer gynnas av äldre vägkanter där fler växter finns. Bild: Svenja Horstmanns
Hon undersökte också hur trafik och slåtter i vägkanter påverkar blombesökande insekter i Skåne.
– Under fältarbetet hittade jag 40 procent av alla arter av dagfjärilar och vilda bin som finns i Skåne, på bara 0.0004 procent av ytan. Och bland dem fanns också rödlistade arter. Det är lite coolt, säger Svenja Horstmann.
Vägkanter är viktiga miljöer
En av de viktigaste slutsatserna i studien är att vägkanter kan vara viktiga livsmiljöer för ängarnas och hagarnas arter. Det här är positiva nyheter eftersom vägkanter täcker 56 000 kvadratkilometer i Europa – en yta lika stor som Kroatien.
Skötselmetoder som gynnar mångfalden av blommor resulterar i fler vilda bin och även fjärilar vid de allra rikaste vägkanterna, visar avhandlingen.
Trafiken påverkar insekterna
Men trafiken är en utmaning. Vibrationer, buller och föroreningar från passerande fordon kan skapa en ogästvänlig miljö. Insekterna riskerar också att bli påkörda av bilarna.
– Ett av mina viktigaste resultat är att ju mer trafikerad vägen är desto farligare är miljön för vilda bin och fjärilar. Däremot kan bredare vägrenar ta bort en del av de negativa konsekvenserna, säger Svenja Horstmann.
Utöver blommor behöver även pollinatörerna boplatser. Många vilda bin gillar att bo i hålrum i död ved, växtstammar och stenmurar.
– Att tillföra boplatser är en möjlighet att gynna pollinatörerna. Sedan är det förstås också en säkerhetsfråga men i de vidaste vägkanterna som kan vara över 10 meter borde det vara möjligt, säger Svenja Horstmann.
Vitt fluffigt bröd eller en kompakt fullkornslimpa? I framtiden kanske vi inte behöver välja mellan gott eller nyttigt bröd. Förändrat vetekli skulle nämligen kunna bli en ny näringsrik ingrediens i vitt bröd.
En avhandling vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har tittat på hur vetekliets fibrer kan förändras för att göra det populära vita brödet mer näringsrikt.
– De flesta svenskar föredrar vitt, fluffigt bröd framför fullkornsbröd. Det bidrar till att nästan 70 procent av befolkningen inte äter tillräckligt med fibrer. Samtidigt finns det gott om vetekli, som är rikt på fibrer, men det vill de flesta inte ha i sina bröd, säger doktoranden Solja Pietiäinen, som skrivit en avhandlingen vid SLU.
Används till foder
Vetekli, som innehåller många näringsämnen, är en biprodukt efter att vete malts till mjöl. Idag används det mest till djurfoder.
Bakning med vetekli förbättrar näringsinnehållet men gör också brödet mer kompakt, något som många konsumenter ogillar.
– Jag vill lösa det här genom att ändra fibrerna i vetekli så att de kan bakas till ett bröd som fler vill äta, säger Solja Pietiäinen.
I avhandlingen har hon jobbat med att förfina egenskaper hos en fiber, arabinoxylan, i vetekli.
Fibrernas storlek minskas
Fibrer tas från vetekliet med hjälp av vatten och tryck. Fibern förändras sedan med enzymer för att kunna användas som ingrediens i brödbakning, utan den negativa effekten av fibrer.
– Genom att minska storleken på fibern har jag kunnat baka bröd av vetekli som har både bättre textur och högre volym. Samtidigt är det ett bröd med högt fiberinnehåll. Med andra ord den typ av bröd som de flesta föredrar men mer näringsrikt, säger Solja Pietiäinen.
Nytta på fler sätt
Hon menar att forskningen kan ändra synen på vetekli som en restprodukt.
– Att kunna använda mer vetekli som ingrediens förbättrar inte bara konsumenternas hälsa utan gör också spannmålsberedningen mer effektiv, vilket både är mer hållbart och skapar mer värde ur sidoströmmen. Så det här gynnar verkligen konsumenterna, industrin och planeten, säger Solja Pietiäinen.
Patienter med frontallobsdemens har ofta sämre empatisk förmåga. En studie vid Karolinska institutet har undersökt hur detta speglas i hjärnan. Forskarna såg att personer med demenssjukdomen reagerar annorlunda när andra människor drabbas av smärta.
Cirka 25 000 svenskar drabbas av en demenssjukdom varje år. Ungefär tre procent får diagnosen frontotemporal demenssjukdom. Ett utmärkande drag är att personer med den här typen av demens förlorar förmågan till empati. Det kan leda till problem i vardagen och även vara svårt för anhöriga.
Forskare vid Karolinska institutet har velat förstå mer om hur bristande empati återspeglas i hjärnan.
I en studie undersökte forskarna 28 patienter med frontallobsdemens. Det gjordes med hjälp av funktionell magnetresonansavbildning, fMRI.
Nätverk i hjärnan aktiveras inte
Forskarna kunde se hur hjärnaktiviteten hos patienterna påverkades när de fick se bilder av händer som stacks med nålar. När människor ser andra lida, eller uppleva smärta, aktiveras normalt sett vissa delar av hjärnan.
Studien visade att personer med frontotemporal demens inte får någon aktivering av nätverk i hjärnans främre delar, till skillnad från en kontrollgrupp med friska personer.
– Det som är särskilt intressant är att vi har kunnat relatera det här måttet på hjärnaktivitet hos patienterna till hur anhöriga bedömer deras brist på empati. Det visade sig finnas ett starkt samband, och det är viktigt. Det visar att det som händer i hjärnan verkligen hänger samman med personernas beteende, säger Olof Lindberg, forskare inom neurobiologi vid Karolinska institutet.
Svårare att fungera socialt
Demens brukar oftast betyda minnesproblem. Men frontotemporal demenssjukdom med förlorad medkänsla för andra människor kan istället likna andra tillstånd inom psykiatrin, till exempel psykopati, menar forskarna.
Enligt Olof Lindberg kan de nya rönen om hur hjärnans aktivitet påverkas öka förståelsen för frontotemporal demenssjukdom.
– Det här fångar in ett nyckelsymtom hos patienterna, och med bristande empatiförmåga så blir det naturligtvis svårare att agera socialt. Så det kan påverka bedömningen av huruvida man ska vårdas hemma till exempel.
Liv värderas olika beroende på om man har en funktionsnedsättning. Rätten att få göra sin röst hörd kan till och med vara en fråga om liv och död, visar forskning.
Misshandel, tvång och till och med dödsfall sker tyvärr inom vård- och omsorgstjänster för personer med intellektuella funktionsnedsättningar. Forskare och funktionshinderorganisationer samverkar nu kring hur personer med intellektuella funktionsnedsättningar värderas i samhället och kan påverka sin livssituation.
I en undersökning från 2014 kunde brittiska forskare visa att 37 procent av dödsfallen bland personer med intellektuella funktionsnedsättningar hade kunnat undvikas. Samma siffra för befolkningen i stort var 13 procent. Det här fick funktionsrättsrörelsen i Storbritannien att mobilisera mot otillräckliga och osäkra välfärdstjänster, som ansågs återspegla samhällets nedvärdering och stigma mot personer med intellektuella funktionsnedsättningar.
Funktionshinder och livslängd
Matilda Svensson Chowdhury är forskare i socialt arbete vid Malmö universitet. Hon har forskat om funktionshinderfrågor sedan 2006 och är intresserad av hur normer om funktionalitet påverkar individer, grupper och på samhällsnivå. Tillsammans med forskarkollegan och projektledaren Niklas Altermark vid Lunds universitet studerar hon livslängd ur ett socialt och politiskt perspektiv.
Att det förekommer problem i vård- och omsorgstjänster även i Sverige är väl dokumenterat. Människor med funktionsnedsättningar i Sverige har generellt sett sämre levnadsförhållanden. De har lägre utbildningsnivå, större utanförskap på arbetsmarknaden, sämre ekonomi, mindre aktiv fritid samt är gifta eller har barn i lägre utsträckning.
– Vi analyserar den stora omfattningen av negativa föreställningar som finns om människor med kognitiva funktionsnedsättningar. Dessutom studerar vi politikens inverkan i funktionsnedsattas liv och hur den påverkar deras livslängd, säger Matilda Svensson Chowdhury.
Liv värderas olika än idag
Forskningsprojektet har formulerats i dialog med företrädare för den svenska funktionsrättsrörelsen som länge efterfrågat sådan forskning. En del i projektet undersöker hur människor med intellektuella funktionsnedsättningar värderats över tid genom att göra nedslag i Läkartidningen mellan 1920 och 2020.
– Vi har tittat på vad som skrivits om intellektuell funktionsnedsättning i Läkartidningen och på vilket sätt, både medicinskt och politiskt. Resultatet visar att liv värderats olika beroende på om man har en funktionsnedsättning eller inte. Så såg det ut för hundra år sedan och så ser det ut än i dag.
Hur det stöd man får påverkar den förväntade livslängden för gruppen är också något forskarna tittar på. Det är en tidigare outforskad fråga i Sverige.
Kognitiv funktionsnedsättning
I Sverige har 1–1,5 procent av befolkningen diagnosen intellektuell funktionsnedsättning.
Intellektuell eller kognitiv funktionsnedsättning innebär en nedsatt intellektuell förmåga och svårigheter till anpassning vid vardagliga aktiviteter.
Det kan handla om svårigheter att förstå och lära sig, och utveckling och lärande kan ta längre tid. Funktionsnedsättningen kan påverka individens förmåga att tolka, bearbeta och förstå sinnesintryck som i sin tur kan förändra verklighetsuppfattningen och förmågan att samspela och kommunicera.
Det finns stora variationer inom funktionsnedsättningen som kan vara lindrig, måttlig, svår eller mycket svår. Betydligt fler människor har nedsatta kognitiva förmågor, men inte i den grad som avses med intellektuell funktionsnedsättning. Man brukar då i stället tala om svagbegåvning.
Källa 1177.se och Region Uppsala
Funktionsnedsattas inflytande
Matilda Svensson Chowdhury vill öka den politiska delaktigheten. Hon har nu fått medel från Forte för att sprida forskningsresultaten och öka kunskapen om den demokratiska processen bland människor med intellektuella funktionsnedsättningar. Med hjälp av Mikael Mery Karlsson, doktor i genusvetenskap vid Linnéuniversitetet som har stor erfarenhet av folkbildning, ska ett studiecirkelmaterial tas fram i samarbete med funktionshindersorganisationer. Materialet behandlar frågor om politik, politiskt inflytande, möjligheter för påverkan och att göra sin röst hörd. Det består av delar på lätt svenska och diskussionsfrågor som är anpassade för intellektuellt funktionshindrade.
Bland människor med intellektuella funktionsnedsättningar är valdeltagandet lägre än för befolkningen i stort. Under forskningsarbetet har det också visat sig att vissa inom målgruppen känner sig hindrade i sin politiska delaktighet och stoppas från att gå och rösta.
– Man säger att vi fick allmän rösträtt 1921, men i själva verket dröjde det ända till 1989. Det var först då det så kallade ”förmyndarskapsstrecket” togs bort och människor med intellektuella funktionsnedsättningar fick inflytande över politiken på lika villkor som andra. Vi hoppas att vårt arbete i förlängningen ska bidra till att öka deras valdeltagande, säger Matilda.
Sjuksköterskor inom hemsjukvården känner sig osynliga sedan de flyttade över till kommunen. Ofta är förhållandena dåliga och resurserna knappa, samtidigt som stöd saknas. Mentorskap för nya sjuksköterskor och mer närvarande chefer skulle förbättra arbetsmiljön, menar forskare.
Gunvor och Pernilla heter egentligen något annat. De är två av de arton sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor inom hemsjukvården som forskarna Ingrid Hellström och Elzana Odzakovic har följt längs deras väg från patient till patient. En arbetsmiljö som har visat sig vara fylld av utmaningar.
I och med hemsjukvårdsreformen 2014 tog kommunerna över hemsjukvården från regionerna på många håll i landet. Målen med reformen var ökad patientsäkerhet och bättre vård. Men hur har bytet av arbetsgivare påverkat arbetsmiljön för de tiotusentals sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor som jobbar inom hemsjukvården?
Vad är hemsjukvård i dag?
Hemsjukvården är till för dem som inte kan ta sig till sin vårdcentral och behöver vård i hemmet. Här jobbar sjuksköterskor, undersköterskor, vårdbiträden, arbetsterapeuter, fysioterapeuter, ett mindre antal specialistsjuksköterskor, men inga läkare. Behöver läkare konsulteras får hemsjukvårdens sjuksköterskor kontakta läkarna som fortfarande är anställda på de regionägda eller privata vårdcentralerna.
Arbetsuppgifterna i hemsjukvården ska bestå av medicinska insatser som att ge insulin, göra i ordning dosetter med medicin, ta prover, vårda sår eller sköta habilitering och rehabilitering. Men enligt Ingrid Hellströms studie får personalen ofta utföra betydligt mer medicintekniskt avancerade vårdmoment än så – som att hantera central venkateter, smärtpump, sätta näringsdropp eller vårda döende patienter.
Att sjuksköterskorna i den kommunala hemsjukvården och vårdcentralernas läkare nu har olika arbetsgivare försvårar enligt studien kommunikationen dem emellan. De jobbar i olika system, har inte direkttillgång till samma information och är inte längre kollegor utan kommunicerar bara via fax eller telefon. Läkarna träffar sällan hemsjukvårdens patienter.
Sköterskorna känner sig osynliga
– Vår bild är att många av dem känner sig osynliga sedan de flyttade över till kommunen. De upplever inte att den övriga sjukvården vet hur sjuka patienter de får ta hand om i dag, eller hur deras arbetssituation ser ut. Många tvingas jobba med knappa resurser och under dåliga förhållanden. Ingen kontrollerar heller vad de gör – de kan göra ett jättebra jobb eller ett väldigt dåligt. Att inte bli sedd urholkar känslan av att du gör något värdefullt, säger Ingrid Hellström.
Ingrid Hellström är demenssjuksköterska och professor inom vård av äldre på Institutionen för vårdvetenskap vid Marie Cederschiöld högskola i Stockholm. Hon kan se ett liknande osynliggörande inom forskningen.
– Mycket av den tidigare forskning som gjorts kring vårdpersonal i hemsjukvården använder bara begreppen ”nurses” eller ”sköterskor”. Sjuksköterskor, undersköterskor, vårdbiträden och specialistsjuksköterskor klumpas ihop, vilket gör att de enskilda yrkesgruppernas kompetens och situation inte uppmärksammas.
Tuff vardag i hemsjukvården
Det ville Ingrid Hellström och hennes kollega Elzana Odzakovic börja göra något åt. Under hela 2018 skuggade och intervjuade de därför tretton sjuksköterskor och fem specialistsjuksköterskor inom den kommunala hemsjukvården i två mellanstora kommuner i sydöstra Sverige.
Resultatet blev fältanteckningar, fotodokumentation och nedskrivna intervjuer – ett omfattande material som de i omgångar har analyserat ur olika perspektiv. Fram träder bilden av en tuff vardag fylld av tillfälliga lösningar, där jakt efter parkeringsplats, provrör och viktig patientinformation inte bara äventyrar patientsäkerheten utan också visar på sjuksköterskornas utsatthet och avsaknad av stöd.
– Jag vill verkligen betona att sjuksköterskorna och specialistsjuksköterskorna i hemsjukvården gör vad de kan för att få det här att fungera. Men det blir tydligt att det inte är ett högstatusjobb att vårda gamla och sköra. Och att hemsjukvårdens personal har slussats in i ett system som inte är anpassat för deras behov, säger Ingrid Hellström.
Erkänn sjuksköterskornas jobb
Hon har många tankar kring hur deras arbetsmiljö skulle kunna bli bättre: införa mentorskap för nya sjuksköterskor, få cheferna att bli mer närvarande och avgränsa de geografiska områden som yrkesgrupperna jobbar i.
– Men det viktigaste är ändå att vi börjar erkänna deras arbete och kompetens. Att de blir synliga, kan känna stolthet och får chansen att göra ett bra jobb. För vad gör vi om alla erfarna sjuksköterskor slutar? Det finns inga att ersätta dem med. Och våra sjuka äldre blir allt fler, säger Ingrid Hellström.
Exempel på utmaningar
Några utmaningar som Gunvor, Pernilla och deras kollegor inom hemsjukvården tampas med på jobbet presenteras här av forskarna:
1
Utmaning: Task shifting
Begreppet task shifting används mycket inom vården och innebär att man gör en ansvarsförskjutning. Arbetsuppgifter flyttas från en yrkesgrupp till en annan för att få arbetet att flyta bättre, men ibland blir det inte bra.
Sjuksköterskorna i studien känner press från arbetsgivarna att delegera även svårare vårdmoment till undersköterskor och vårdbiträden för att hinna med; yrkesgrupper som egentligen inte har formell kompetens att utföra uppgifterna.
Ett exempel på delegering är Gunvor, Pernilla och de andra sjuksköterskorna märker upp olika typer av mediciner så att omsorgspersonalen ska veta hur tabletterna ser ut. För att medicineringen ändå ska bli rätt.
– Det här handlar om otroligt potenta läkemedel, där det kan bli väldigt farligt om det blir fel, säger forskaren Ingrid Hellström.
2
Utmaning: Brist på material och utrustning
Trots att sjuksköterskorna vårdar svårt sjuka patienter i hemmen saknar de ofta den utrustning och det material som krävs. De jagar blodprovsrör och får hitta på egna lösningar för olika vårdmoment.
En sjuksköterska har fått hänga upp blodpåsar i snören hemma hos patienter för att det inte funnits droppställning. En annan sjuksköterska har tvingats blanda antibiotika på en tvättmaskin. En tredje har fått lov att lägga material för ett näringsdropp på patientens järnspis.
Sjuksköterskorna samlar själva ihop det de behöver ta med sig till varje patient i plastpåsar, innan de åker ut.
Sjuksköterskorna saknar också jobbväskor och tvingas använda sina privata ryggsäckar. De har heller inte arbetskläder som tydligt signalerar att de är sjuksköterskor.
3
Utmaning: Kringsysslor och transporter
I forskaren Elzanas Odzakovic fältanteckningar står det: ”På morgonmötet säger chefen att alla ska ta ansvar för städningen av bilarna.”
Sjuksköterskorna tvingas göra många sysslor som egentligen inte hör till deras yrke eftersom det inte finns någon annan som gör dem. De tvingas till exempel tvätta sina bilar, se till att bilarnas däck byts och laga sina cyklar.
Varje dag jagar de parkeringsplatser. För trots att de åker med kommunens bilar får de inte parkera gratis vid patienternas boenden, eller ens vid vårdcentralerna när de ska lämna in prover de har tagit på en patient.
Eftersom det råder brist på kommunbilar behöver de ofta samåka med varandra. En stund varje morgon går därför åt till att försöka få ihop vem som åker med vem.
4
Utmaning: Kontor som inte passar för verksamheten
Sjuksköterskorna i studien berättar att känslig patientinformation ibland har förvarats i olåsta utrymmen eftersom de inte har kontor som går att låsa. I bland kan mat (i ett exempel en medarbetares apelsin och kaviartub) behöva förvaras i samma kylskåp som läkemedel eftersom det bara finns ett.
Ett av hemsjukvårdens kontor är inhyst i en gammal lägenhet i ett äldreboende.
– Hemsjukvården får ta det som blir över. Det är känslan vi får, säger Ingrid Hellström.
5
Utmaning: Stökig arbetsmiljö
Berättelserna om kaos är många. När kopphållaren i en sjuksköterskas bil var fylld med salva tvingades hon tvätta bilen innan hon kunde börja dagens arbetspass. I en annan bil var facket mellan förarsäte och passagerarsäte smutsigt och rymde en venkanyl, handsprit och yoghurt.
I forskaren Elzanas fältanteckningar står det: ”Sjuksköterskan Gunvor berättar att den här bilen brukar nattpersonalen använda. Därför är handskar utspridda vid fotändan bak i bilen. Sedan upptäcker jag att det ligger en oanvänd perifer venkateter vid flaskhållaren som Gunvor inte verkar ha upptäckt.”
6
Utmaning: Splittrad information, dåliga kommunikationsvägar och många samarbetspartners
”Det är mycket man ska ha koll på… många blir stressade över alla system som de måste behärska”, säger sjuksköterskan Gunvor.
Hemsjukvårdens sjuksköterskor får, och söker, efter viktig information i närmare tio olika digitala system varje dag. Utöver det måste de tömma fax och postfack varje dag för att inte missa något.
– De måste lägga otroligt mycket av sin arbetstid på att bara hitta rätt information och förstå vad de ska göra. Risken att något blir fel är stor och möjligheterna för dem att ställa följdfrågor, till exempel till vårdcentralens läkare, är små. Då måste de ringa läkarna och här har de svårt att nå fram, kommenterar Ingrid.
Hemsjukvården är också en väldigt komplex miljö att jobba i. Sjuksköterskorna samarbetar ofta med hemtjänsten, personliga assistenter, övrig vårdpersonal i hemsjukvården, team från geriatriska kliniker eller andra specialistteam och patienternas vänner, anhöriga och grannar. Ibland måste de också kontakta socialtjänst eller olika frivilligorganisationer. Att samarbeta med så många tar tid, kräver förkunskaper och är svårt för dem som är nya.
”Många av oss i hemsjukvården har arbetat länge inom hälso- och sjukvården och har bred erfarenhet från en rad olika områden”, säger sjuksköterskan Pernilla.
Efter svår hjärtsvikt har hjärtat extra svårt att bilda nya muskelceller för att läka. Men med hjälp av en hjärtpump kan ett skadat hjärta lättare reparera sig själv – till och med i snabbare takt än ett friskt. Det visar en studie från Karolinska institutet.
Förmågan hos människans hjärta att förnya sig genom att återbilda muskelceller, myocyter, är mycket begränsad.
När hjärtat skadas av svår hjärtsvikt är förnyelsen av celler ännu lägre jämfört med ett friskt hjärta. Det har forskare vid Karolinska institutet nu upptäckt. Men med hjälp av en hjärtpump förbättras förmågan.
Behandling med hjärtpump
Standardbehandling för patienter med avancerad hjärtsvikt är att operera in en pump som hjälper till att driva blodet framåt. Överraskande nog upptäckte KI-forskarna att patienter med en sådan pump, och som uppvisade en förbättrad hjärtfunktion, kan förnya hjärtmuskelceller sex gånger snabbare än friska hjärtan.
– Resultaten tyder på att det kan finnas en dold nyckel för att kickstarta hjärtats egen reparationsmekanism, säger Olaf Bergmann, forskare vid Institutionen för cell- och molekylärbiologi vid Karolinska institutet.
Mekanismen bakom den här effekten är dock fortfarande okänd.
– I befintliga data kan vi inte hitta någon förklaring till effekten, men vi kommer nu att fortsätta studera den här processen på cellulär och molekylär nivå, säger Olaf Bergmann.
Hopp om bättre återhämtning
Enligt forskarna kan resultaten öka möjligheten att utveckla nya behandlingar som stimulerar hjärtats förmåga att reparera sig själv efter skador. På så vis skulle patienter med allvarliga hjärtsjukdomar inte enbart behöva förlita sig på hjärttransplantationer eller andra typer av långvarigt mekaniskt stöd.
– Detta ger visst hopp om att återhämtningen efter en hjärtincident på något sätt kan påskyndas, säger Olaf Bergmann.
Så kan cellernas ålder avgöras
Det är generellt svårt att åldersbestämma celler i människokroppen, det vill säga avgöra vilka celler som är nya och vilka som är gamla.
Men med hjälp av en metod som tidigare utarbetats vid Karolinska institutet, har forskarna bakom den aktuella studien kunnat beräkna förnyelsehastigheten av hjärtmuskelceller.
Metoden bygger på att andelen radioaktivt kol i atmosfären, och därmed i våra celler, stadigt har minskat sedan förbudet mot kärnvapenprov infördes år 1963. För varje år som går blir det lite mindre radioaktivitet i nybildade celler, vilket innebär att de kan ”dateras”.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
.jpg){kind=link}