Världens främsta joddlare finns i Latinamerikas regnskogar – inte i alperna. Forskare har upptäckt att vissa apor har en speciell teknik för djungelrop, som spelar stor roll i det sociala livet.
En internationell studie, där forskare från Kungliga tekniska högskolan medverkar, har upptäckt att vissa apor har rejäla röstresurser.
Hemligheten bakom lätena ligger i ett anatomiskt fynd. Aporna har ett extra tunt membran som sitter ovanpå stämbanden, det så kallade vokalmembranet. Den här strukturen i apornas struphuvuden – som människor har förlorat under evolutionen – fungerar som en förstärkare för både tonhöjd och hastighet i röstens variationer.
Aporna ropar med en teknik som påminner om alpjoddling, men med en twist. Deras röster sträcker sig över ett frekvensomfång som är fem gånger större än hos mänskliga joddlare. Medan vi människor kan tänja oss över en oktav, kan vissa apor nå över tre.
Joddling viktigt för socialt liv
Joddlingen fyller en viktig funktion i apornas sociala liv, enligt forskarna. Ljuden används för att väcka uppmärksamhet, skapa kontakt och identifiera varandra i regnskogens täta grönska.
Sten Ternström, professor i musikakustik vid KTH, har bidragit med analyser av så kallade elektroglottogram, elektromekaniska signaler som visar hur stämbanden arbetar.
Att ha ett extra tunt membran längs stämbandens överkant är ganska vanligt bland däggdjur.
– Givet att membranet finns, så är apornas förmåga inte så förvånande, säger Sten Ternström.
Vissa apor sticker ut
De mest avancerade joddlarna hittades i ett område som sträcker sig från Mexiko till Argentina. Där visade sig vrålapor, kapuciner, ekorrapor och peruanska spindelapor ha de största vokalmembranen av alla.
Studien bygger både på analyser med datortomografi och simuleringar samt fältarbete i det bolivianska djurskyddsområdet La Senda Verde Wildlife Sanctuary. Där fångades apornas rop i ljudinspelningar som nu hjälper forskarna att förstå röstens evolution – och dess potential i djurvärlden.
Antalet fall av hemolytiskt uremiskt syndrom – en sjukdom som orsakas av bakterier – har ökat bland barn i Sverige de senaste åren, enligt en studie från Karolinska institutet. Ökningen sammanfaller med en förändring i det nationella barnvaccinationsprogrammet.
Hemolytiskt uremiskt syndrom (pHUS) orsakas av pneumokocker, en typ av bakterier. Sjukdomen drabbar främst små barn och kan leda till njursvikt.
Vaccin mot pneumokocker ingår i barnvaccinationsprogrammet, men skyddet har varierat beroende på vilka undertyper av bakterien som ingår.
År 2010 infördes ett vaccin som skyddade mot 13 olika typer av pneumokocker. År 2019 ändrades vaccinet till att skydda mot tio typer, PCV10.
Vaccinationerna ändrades
I en studie har forskare vid Karolinska institutet granskat alla fall av den ovanliga, men allvarliga, sjukdomen i Sverige mellan 2009 och 2024. Totalt drabbades 25 barn. Forskarna har sedan analyserat vilken typ av pneumokocker som orsakat sjukdomen och vilket vaccin patienterna hade fått.
Forskarna upptäckte att majoriteten av fallen inträffade mellan 2022 och 2024, då förekomsten av sjukdomen var cirka tio gånger högre än tidigare.
– Ökningen sammanfaller med ändringen i vaccinationsprogrammet. Vi kunde också se att de som drabbats av pHUS var infekterade med två pneumokocktyper som det tidigare vaccinet, men inte PCV10, skyddar mot, säger Helena Hildenwall, docent vid Karolinska institutet.
Kan minska med nytt program
År 2024 ersattes PCV10 i barnvaccinationsprogrammet av PCV15 – ett vaccin som skyddar mot 15 pneumokocktyper och de mest sjukdomsframkallande bakterievarianterna.
– Det skulle kunna innebära att förekomsten av pHUS börjar minskar igen, men det finns också en risk att andra typer av pneumokocker tar över och börjar orsaka sjukdom. Därför är det viktigt att fortsätta övervaka förekomsten av allvarliga pneumokocksjukdomar hos barn, säger Milan Chromek, docent vid Karolinska institutet.
Orsakssamband kan inte fastställas
Forskarna betonar dock att de inte kunnat säkerställa sambandet, eftersom antalet drabbade barn var få. Dessutom kan covid-19-pandemin ha påverkat risken för sjukdom.
De kommer nu att fortsätta följa patienterna för att bedöma eventuella långsiktiga konsekvenser.
Tonåringar som lägger mycket tid framför skärmar utvecklar sämre sömnvanor. Det kan i sin tur leda till ökade nivåer av depression – särskilt bland flickor. Det visar en studie från Karolinska institutet.
Hösten 2024 lanserade Folkhälsomyndigheten nya rekommendationer för ungas skärmanvändning, med målet att förbättra deras sömnvanor.
Tidigare studier har pekat på ett samband mellan skärmtid, sömnvanor och depressionsnivåer för unga. Dock går depression och sömnstörningar ofta hand i hand, och orsakssambanden är inte helt fastställda.
3-4 timmar framför skärmen
I en studie vid Karolinska institutet följdes 4 810 högstadieelever i Stockholms län. Vid tre tillfällen mellan 2016 och 2019 fick deltagarna svara på enkätfrågor om skärmtid på fritiden, sömnlängd, sömnkvalitet, sovtider och depressiva symtom.
Folkhälsomyndigheten rekommenderar att ungdomar mellan 13 och 18 år begränsar sin skärmtid till 2–3 timmar per dag. Men enligt studien tillbringade den genomsnittliga högstadieeleven i Stockholms län 3–4 timmar framför skärmar på sin fritid.
Försämrade sömnvanor
Ungdomar med mer skärmtid än genomsnittet hade kortare och sämre sömn. Tiden framför skärmen ledde också till senare sovtider, vilket framför allt påverkade sömnen inför måndagar. Försämringarna uppstod inom tre månader – hos både pojkar och flickor.
Studien visar också att deltagare med längre skärmtid än genomsnittet hade en ökad risk för högre depressionsnivåer. Trots att skärmtidens påverkan var liten, och bara förklarade en liten del av framtida symtom, var effekten långvarig.
– I vår studie fann vi att ungdomar som rapporterade en längre skärmtid utvecklade sämre sömnvanor. Vilket i sin tur ledde till ökade nivåer av depression, särskilt bland flickor, säger Sebastian Hökby, doktorand vid Karolinska institutet.
Koppling till depression
För pojkar hade skärmtiden en direkt koppling till förhöjda depressionsnivåer året därpå, oavsett hur mycket sömnproblem som tiden framför skärmen medförde.
Bland flickor förklarades 38–58 procent av de framtida depressionsnivåerna av att skärmtiden först hade haft en störande effekt på deras sömn.
– Studiens resultat tyder på att minskad skärmtid sannolikt skulle förbättra ungdomars sömn och att folkhälsan, sett till förekomsten av depression, sannolikt skulle förbättras för framför allt svenska flickor och unga kvinnor, men möjligen även för pojkar och unga män, säger Sebastian Hökby.
Abborrar som lever i varmare ekosystem mognar snabbare och ändrar sina matvanor. Det visar en avhandling som undersökt hur fiskar kan anpassa sig genetiskt till högre temperaturer – och hur klimatförändringar kan driva på evolutionen.
Jingyao Niu, doktorand vid Sveriges lantbruksuniversitet, har jämfört abborrar som lever i ett konstgjort uppvärmt kustområde i Uppland med fiskar från ett närliggande naturligt ekosystem.
Undersökningen har gjorts i den så kallade Biotestsjön som värms upp av kylvatten från kärnkraftverket i Forsmark. I jämförelserna har data från över 40 år använts.
Fördel att bli könsmogen tidigt
Studien visar att abborrar i varmare vatten blir könsmogna vid en mindre storlek. När fiskarna hade levt i varmt vatten under flera generationer blev de könsmogna när de var ännu mindre. Det tyder på en evolutionär anpassning till det uppvärmda ekosystemet.
− När det gäller adaptiv evolution – att maximera sin egen reproduktiva framgång – är det ofta en avvägning mellan olika egenskaper hos fisken. Till exempel kan det vara en fördel att under varma förhållanden bli könsmogen vid en mindre storlek, säger Jingyao Niu vid Sveriges lantbruksuniversitet.
En mindre kropp förlorar mindre värme och använder mindre energi för tillväxt, vilket gör att mer energi kan gå till reproduktion.
− Att kunna föröka sig så tidigt som möjligt ökar också chanserna att reproducera sig när miljön är instabil eller ogynnsam, fortsätter Jingyao Niu.
Genetiska spår av anpassning
Hon har också jämfört dna från abborrar i de två ekosystemen, baserat på både äldre benprover och nyare muskelprover från de senaste 40 åren. Resultaten tyder på att fiskarna i det uppvärmda området har genomgått genetiska förändringar i takt med den höjda temperaturen.
Jingyao Niu gjorde även ett experiment där hon kläckte larver från abborrägg som samlats in från de två områdena. Larverna från det uppvärmda vattnet åt färre men större djurplankton, vilket tyder på att de kan ha anpassat sitt sätt att söka föda.
Uppvärmda ekosystem ger effekter
Avhandlingen visar att uppvärmning kan driva på evolutionära förändringar hos fiskar – och att dessa förändringar i sin tur kan påverka hela ekosystemet.
− Min forskning visar vikten av att ta hänsyn till evolutionära processer tillsammans med ekologiska faktorer när man utvärderar effekterna av klimatförändringarna. Jag har inte bara studerat effekterna av temperaturhöjningen i sig, utan, ännu viktigare, effekterna av att ett ekosystem värms upp, säger Jingyao Niu.
En hemlig lista på 774 nazikollaboratörer har skapat politisk storm i Kanada. Skandalen briserade när en 98-årig veteran hyllades i parlamentet – och en kanadensisk forskare avslöjade sanningen i en tweet.
Ottawa, 22 september 2023: Ukrainas president Zelenskij är på besök i Kanadas parlament. Talmannen ber en 98-årig inbjuden kanadensisk veteran som stred mot ryssarna under andra världskriget att ställa sig upp. Han får stående ovationer från hela församlingen inklusive premiärminister Justin Trudeau. En tweet från en kanadensisk forskare några timmar senare grumlar firandet: Mannen har högst sannolikt kämpat för nazisterna, skriver han. Tweeten får spridning, uttalandet verifieras. Talmannen får avgå och skandalen är ett faktum.
Historiker spårar sanningen i arkiven
Hur kunde detta hända? För att förstå händelsen, som kommit att kallas för ett av Kanadas mest pinsamma ögonblick, behövs en historisk tillbakablick – och historiker.
Per Anders Rudling är en av dem. Han är docent i historia vid Lunds universitet och forskar på etnisk nationalism och identitetsbyggande i de länder som utgör det forna Sovjetväldet.
Sedan femton år tillbaka samarbetar han med den amerikanske historikern Jared McBride vid University of California, UCLA. Tillsammans har de gått igenom korrespondensen mellan Kanada och flera länder, sammanställt material från olika arkiv och på sätt kunnat rekonstruera en lista på krigsförbrytare som Kanada valt att hemlighålla.
– Även om Kanada inte vill tillgängliggöra informationen så finns den nu tillgänglig och kommer offentliggöras inom några dagar, säger han.
Veteraner från Waffen-SS fick skydd i Kanada
Men först den historiska tillbakablicken. Under andra världskriget tog hundratusentals män runt om i Europa värvning i Waffen-SS, nazisternas frivilligarmé. I krigsslutet hamnade flera av dem som krigsfångar hos de allierade.
Soldater med rötter i länder och områden som inlemmats i Stalins Sovjet i samband med Molotov-Ribbentrop-pakten slapp förvisning dit, då de västliga allierade inte accepterade den sovjetiska ockupationen. Få länder var först villiga att ta emot dem. Men 1950 bestämde USA – som höll i taktpinnen – att dumpa dessa veteraner i länder i det brittiska samväldet, främst Kanada och Australien.
– En orsak till att det blev just Kanada var att landet hade en ukrainsk diaspora som lobbade för att de skulle komma just dit. Detta i kombination med att det knappt fanns en judisk minoritet som kunde föra sin talan. Under kriget hade Kanada en synnerligen strikt migrationspolitik och vägrade ta emot judiska flyktingar.
Gömdes och glömdes i arkiven
Efter en mycket begränsad granskning av soldaternas förgångna – bara två procent granskades – tilläts Waffen-SS-veteranerna invandra till Kanada. Allteftersom inlemmades de i samhället – och deras mörka historia gömdes i arkiven och glömdes mer eller mindre ofta bort. (Därutöver fanns alla de nazister som flydde Europa, ofta under fingerat namn, och dessa hamnade vanligtvis inte i några register alls.)
– Man ska komma ihåg att när de kom till Kanada i slutet av 1940-talet var det väldigt lite intresse runt Förintelsen, inte heller i Europa, utan då var bara kommunistspöket på tapeten. Dessutom behövdes arbetskraft i en snabbväxande ekonomi, så det var praktiskt att de kom.
Omvärldens intresse för Förintelsen tog fart först efter Eichmannrättegången 1961 och därefter Sexdagarskriget 1967 efter vilket Israel och USA hamnade på samma sida i kalla kriget. Med TV-serien ”Förintelsen” 1978 blev folkmordet på Europas judar en del av det kollektiva minnet.
I samma veva ökade trycket från framför allt förintelseöverlevare att öppna upp arkiven och göra upp med historien.
– Det har varit väldigt stor skillnad i hur samarbetsvilliga länderna varit i frågan. Kanada utmärker sig på ett negativt sätt här, de har verkligen lagt locket på, säger Per Anders Rudling.
Falsk rapport släpptes
Kanada initierade visserligen en egen sanningskommission, den så kallades Deschênes-kommissionen, på 1980-talet. Problemet var att kommissionens rapport hemligstämplades av den kanadensiska regeringen. I stället gick man ut med en offentlig rapport som i korthet slog fast att männen grundligt hade screenats och att krigsbrott inte kunde styrkas.
Slutsatserna gick i mångt och mycket stick i stäv med vad kommissionen faktiskt kommat fram till, skulle det sedan visa sig. Våren 2024, efter fadäsen i parlamentet då trycket på regeringen ökade, släpptes till slut en fullständig, nästan ocensurerad rapport. I den stod att över tvåhundra av namnen kunde länkas till krigsbrott, och drygt tjugo för särskilt allvarliga krigsbrott som kommissionen rekommenderade skulle utredas av kanadensiska myndigheter.
– Ingen har dömts, och enbart en person har deporterats, säger Per-Anders Rudling.
Öppenhet det bästa i längden
Kanadas regering valde alltså till slut släppa rapporten, dock ej listan på namn. Men Per Anders Rudling är på väg att tillsammans med sina amerikanska kollegor att göra det.
Genom att bland annat spåra korrespondens med USA som från början registrerade dessa personer och där transparensen är betydligt högre har de en fått fram en lista på namn.
Per Anders Rudling understryker att han som forskare inte är aktivist och att hans syfte inte är att ”sätta dit” den kanadensiska regeringen. Hans syfte är att som forskare verka för kunskap och öppenhet.
– Det här fiaskot i parlamentet hade kunnat undvikas om landet hade haft större öppenhet och gjort upp med sin historia. Idag finns så klart en rädsla att spela ryssarna i händerna, eftersom flera kom från Galizien som idag hör till Ukraina, men bättre att bita i det sura äpplet och göra upp med historien.
– Huvudbudskapet i hela den här historien är att öppenhet och historisk kunskap är det bästa i längden.
Men vad är vinsten med att gå ut med just en namnlista så långt efteråt? Nästan alla är avlidna och kan inte ställas inför rätta?
– Transparens och tillgång till källmaterial är en förutsättning för att förstå det förgångna, i bästa fall också kunna dra lärdomar av det. Tillgång till källmaterial 80 år efter andra världskrigets slut, inte minst runt den ganska solkiga historien runt invandringen av fyrsiffriga nummer av Waffen-SS-veteraner till Kanada runt 1950, skulle kunnat undvika skandalen i parlamentet.
Svensk parallell: Baltutlämningen och efterspelen
Den så kallade baltutlämningen 1946 och det som följde efter har liknats vid en svensk motsvarighet, enligt Per Anders Rudling. Namnet till trots fick nästan alla av de totalt 36 000 baltiska krigsflyktingarna stanna i Sverige. Bland dem fanns flera med problematisk bakgrund, som alltså fick en fristad här.
Dock utlämnades 146 Waffen-SS-soldater med främst lettisk bakgrund, samt 2 700 tyskar och österrikare, till Sovjetunionen.
Utvisningen ledde till en starkt polariserad debatt i Sverige som lämnade djupa spår. Simon Wiesenthal Center gav också Sverige låga betyg vid flera tillfällen för bristande samarbete när det gällde att lagföra misstänkta nazistiska krigsförbrytare.
Av: Kristina Lindgärde, Lunds universitet. Artikeln är en bearbetning av en text från nyhetsbrevet Apropå.
Kor använder kroppsspråk för att visa att de har ont. Smärtan kan upptäckas genom att tolka både ansiktsuttryck och beteenden, enligt en studie vid SLU. Bättre förståelse av kornas signaler kan bana väg för snabbare behandlingar och minskat lidande.
Det är känt sedan tidigare att kor kan visa att de har ont i kroppen, men då har det främst handlat om stark och tydlig smärta. Hur de reagerar på låg till måttlig smärta är mindre utforskat.
– Många ser kor som stoiska djur som uthärdar i tystnad. Men det stämmer inte. Det handlar bara om att vi måste lära oss att läsa deras signaler, säger Maja Söderlind, doktorand vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
Hon har i en studie utgått från ett etablerat verktyg som mäter smärta, Cow Pain Scale, och studerat vilka beteenden kor som haltar visar.
– Vi bedömer sex olika punkter som handlar om vad kon utrycker med sitt kroppsspråk och ansikte. Till exempel bedöms kons hållning, öronens position och ansiktets uttryck. Sedan sammanställs bedömningarna som ger en totalpoäng, säger Maja Söderlind.
Smärta kan upptäckas
Forskarna fokuserade på ortopedisk smärta som orsakar hälta – ett vanligt men ofta svårupptäckt problem som kan leda till stort lidande om det inte behandlas i tid.
Totalt deltog 36 halta kor i studien. Korna bedömdes både under tiden de haltade och efter att de tillfrisknat. Resultatet visar att korna som tillfrisknat hade lägre poäng på smärtskalan.
– Vi vet nu att smärtskalan fungerar även vid mer subtila, ortopediska besvär. Det ger oss möjlighet att upptäcka fler fall i ett tidigare skede, säger Maja Söderlind.
Korna kan få snabb hjälp
Det tar bara ett par minuter att använda verktyget. Om djurägare och veterinärer lär sig vad de ska titta efter, kan fler kor få hjälp i tid. Men metoden har sina begränsningar.
– Vi har sett att beteenden varierar mellan individer, vilket gör det viktigt att känna till kons normala uttryck. Förändringar i ansiktsuttrycket kan indikera ortopedisk smärta, men vi behöver veta mer om hur ansiktsuttrycket varierar över tid, säger Maja Söderlind.
I nästa steg ska metoden förfinas. Förhoppningen är att på sikt kunna använda AI för att tolka smärtsignaler med hjälp av filmer. Då skulle exempelvis övervakningskameror i ladugårdar kunna upptäcka lidande djur snabbt och automatiskt.
Var tionde kopp kaffe som bryggs på restauranger når inte gästerna. I stället hälls de ut. Totalt kan det handla om 119 miljoner koppar kaffe per år i Sverige, enligt en studie från SLU.
– Det är oerhörda mängder kaffe som vaskas. Det är en onödig belastning på miljön och för restaurangernas ekonomi, säger Rosa Hellman, doktorand vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
I en studie har hon och forskarkollegor försökt ta reda på hur mycket kaffe som kastas på svenska restauranger. De undersökte kaffesvinnet på sex restauranger under 76 dagar.
Studien visade att tio procent av det bryggda kaffet, ungefär 3,3 kilo per restaurang och dag, åkte ner i vasken.
Över 17 000 ton kaffe
Om svinnet är lika stort på alla Sveriges restauranger handlar det om 17 800 ton kaffe, eller cirka 119 miljoner koppar, som går till spillo. Då räknar forskarna bara med det kaffe som blir över i kannor och termosar – inte det som lämnas kvar i gästernas koppar.
– Vår studie omfattar bara sex restauranger, så det är möjligt att andra ställen häller ut mer eller mindre kaffe. Oavsett visar resultaten att kaffesvinnet är stort. Hade vi räknat in allt kaffe som gästerna själva lämnar, hade antalet vaskade koppar varit ännu högre, säger Rosa Hellman.
Forskarna tror att många inte ser kaffesvinn som lika allvarligt som till exempel matsvinn – trots att kaffeproduktionen kan ha stor miljöpåverkan. Regnskog huggs ner för odlingar, bönor besprutas och skeppas sedan över stora avstånd.
– Vi hoppas att fler ska få upp ögonen för att kaffesvinn är problematiskt, dyrt och går att minska, säger Rosa Hellman.
Många förväntar sig en påtår
Den största anledningen till att så mycket kaffe hälls ut är att det alltid ska vara möjligt att få en kopp. Restauranger brygger därför extra mycket för att inte riskera att det tar slut. Det blir ännu knepigare när många gäster förväntar sig påtår.
– Det blir svårt för restauranger att räkna ut hur mycket kaffe som kommer att gå åt. En effektiv lösning för att minska svinnet vore att ta bort erbjudandet om påtår. Men det är lättare sagt än gjort. Kaffedrickande är känsligt – många blir arga om de inte får som de vill ha det, säger Rosa Hellman.
Tid ett hinder
Studien visar att restauranger främst vill minska kaffesvinnet för att spara pengar. Men de känner också ett ansvar och anser att det inte är hållbart att slänga kaffe.
– Den som vill minska sitt svinn och förstå vilka metoder som fungerar måste mäta allt som kastas. Men det är något som restaurangerna i studien upplever att de inte har tid att göra. Då kan det kännas enklare att fortsätta svinna och ta kostnaden för det, säger Rosa Hellman.
När vi inte gör något särskilt är hjärnan ändå sysselsatt med att producera tankar och dagdrömmar. Det mentala tjattret ökar av sömnbrist, visar forskning, och ibland kan det även bli ett hinder för sömnen. Men det finns tekniker för den som behöver vila från sina tankar.
Efter en löprunda eller lång promenad är det skönt att slappna av och låta musklerna vila. Också hjärnan behöver vila från intryck och mentalt arbete – men försök att tänka på ingenting en stund och du upptäcker kanske att det uppstår ännu fler tankar.
– Från ett psykologiskt perspektiv så är vila svårdefinierat, säger Peter Fransson professor i hjärnans systemfysiologi, som har forskat på hjärnans vilotillstånd – alltså vad hjärnan gör när den inte gör något särskilt.
Förr tänkte forskarna att hjärnans aktivitet borde minska när den går från att fokuserat tänka på en uppgift till att bara vila. Men den bilden ändrades redan på 1930-talet när EEG, en teknik för att mäta hjärnvågor med sensorer utanpå huvudet, uppfanns. Då upptäckte forskare att hjärnan alltid är mer eller mindre aktiv, men att hjärnvågorna skiljer sig beroende på om vi till exempel är vakna eller sover (se faktaruta).
Hjärnan är ständigt sysselsatt
Den vakna hjärnan är ständigt sysselsatt med grundläggande kroppsfunktioner, men också med att generera tankar. Att tänka på ingenting är en svår uppgift, menar Peter Fransson.
– Det är väldigt svårt att göra det. Efter ett tag så börjar tankarna vandra i väg för de flesta. Man börjar till exempel tänka på vad man gjorde igår, eller att farmor fyller år i morgon. Ska jag göra det ena eller det andra? Det är en inre monolog som hela tiden pågår, man börjar prata med sig själv, säger han.
Den här typen av tankar genereras framför allt av ett särskilt nätverk av regioner i hjärnan som aktiveras när vi inte gör något särskilt. Det kallas standardnätverket, eller default mode network, och ger upphov till dagdrömmar och tankar om det förflutna och framtiden. Det arbetar också när vi löser uppgifter som involverar oss själva och vår relation till andra, exempelvis när vi funderar på moraliska frågor.
– Standardnätverket har på olika sätt med jagupplevelsen att göra. Det jobbar när vi tittar in i oss själva, säger Peter Fransson.
Två nätverk i hjärnan med motsatt fokus
I hjärnan finns också många andra nätverk som fyller olika funktioner. En slags motpol till standardnätverket är det exekutiva nätverket som är aktivt när vi fokuserar på en utåtriktad uppgift.
Peter Fransson har upptäckt att de här två nätverken ofta är antikorrelererade – när aktiviteten är hög i det ena är den lägre i det andra – och att det sker en spontan växling mellan dem även när vi gör ingenting.
– Det finns en grundläggande dualitet, ett slags yin och yang i hjärnan. När man ligger och gör ingenting så svänger man hela tiden mellan de här tillstånden, säger Peter Fransson.
Standardnätverket finns även hos andra djur som möss och apor. Det är rimligt ur ett evolutionärt perspektiv att hjärnan fungerar på det här sättet, tycker Peter Fransson.
– Det här är mina spekulationer, men balansen mellan de här nätverken har kanske utvecklats så att vi kan ha ett inre liv samtidigt som vi är alerta på vår omgivning. När vi levde på savannen kunde man inte gå runt och dagdrömma hela tiden. Man var tvungen att vara uppmärksam på hot eller andra faror, säger han.
Hjärnans yin och yang gör att vi växlar mellan inre och yttre uppmärksamhet – även i vila.
Inte fullt uppkopplat hos spädbarn
Hos spädbarn är standardnätverket inte fullt uppkopplat. Först vid två års ålder börjar det få utseendet och kopplingarna som vi har som vuxna, har Peter Fransson visat. Det har troligen betydelse för barnens jagupplevelse – hur det känns att vara bebis.
– Möjligen kan det också förklara varför vi inte har minnen från tidig ålder, säger han.
Det finns stora individuella skillnader i vad våra hjärnor gör när vi bara är. Aktiviteten i standardnätverket är ett slags kognitivt fingeravtryck som forskarna nu försöker tyda.
– Standardnätverket är delaktigt i en avspegling av hur vi är som personer, vilket mentalt fundament vi har, säger Peter Fransson.
Standardnätverket har troligen också sin speciella signatur vid olika diagnoser, som adhd, autism, fibromyalgi och Alzheimers sjukdom, något som Peter Fransson studerar tillsammans med andra forskare.
Lätt att börja älta vid vila
Att bara vara kan vara vilsamt och skönt – men inte alltid. Vissa har till exempel lätt att hamna i negativa tankar om sig själva, ett ältande av problem. Även då är standardnätverket aktivt.
– Det finns studier som tyder på att standardnätverket är överaktivt vid djup depression, säger Peter Fransson.
Ett sätt att för stunden skruva ned volymen på standardnätverket är att ägna sig åt något som kräver koncentration, som att lösa ett korsord.
Ett annat kan möjligen vara att lära sig meditera. Den som mediterar upptäcker snabbt hur tankarna tenderar att vandra i väg åt olika håll. Genom olika meditationstekniker – som att fokusera på andningen och låta tankar passera utan att fästa sig vid dem – kan man öva sig på att vara mer i nuet.
Det finns också studier som kopplar meditation till minskad och förändrad aktivitet i standardnätverket hos erfarna meditationsutövare. Peter Fransson har inte forskat om denna fråga, men är inte främmande för att det kan ligga något i det.
– Jag tror inte vi kan styra över det grundläggande mönstret – växlingen mellan inre och yttre uppmärksamhet under vila står utanför vår kontroll. Men det kan säkert finnas sätt att tysta ned aktiviteten lite grann, säger han.
Korsord kan vara ett sätt att aktivera hjärnan och släppa ältande.
Sömn påverkar dagdrömmandet
En annan faktor som påverkar tendensen att sväva i väg i spontana tankar och dagdrömmar är hur mycket vi har sovit. Det berättar Per Davidson, forskare vid institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska Institutet, som forskar om sömnens betydelse för känslomässigt laddade minnen.
I hans studier får försökspersonerna vara med om någonting, till exempel se hemska bilder. Sedan får de antingen sova eller stirra in i en vägg – och därefter testas hur väl de minns upplevelsen och hur stark den emotionella responsen är.
Av praktiska skäl och hänsyn till studiedeltagarna görs forskningen på tupplurar. Det skulle bli för tråkigt för kontrollgruppen annars. De får nämligen inte ägna sig åt tidsfördriv som att kolla på mobilen eller titta på TV, utan ska bara låta tiden passera.
Bakgrunden till forskningen är att sömn anses stärka minnen – om vi har lärt oss något så fastnar det bättre om vi sover efteråt jämfört med om vi är vakna. Men enligt Per Davidson är det oklart vilken roll sömnen egentligen spelar.
Sömnen skyddar från nya intryck
– Vi vet inte i vilken utsträckning sömnen har en aktiv minnesstärkande roll. Sömnen är också ett passivt tillstånd då vi är skyddade från nya intryck, säger han.
Att förstå hur sömn påverkar känslomässiga minnen kan vara viktigt i vissa kliniska situationer, exempelvis i vården av personer som varit med om bilolyckor eller andra traumatiska upplevelser.
– Ifall sömn och vakenhet visar sig ha olika effekter på hur vi bearbetar en emotionell upplevelse bör det påverka hur vi förhåller oss till huruvida vi ska sova eller inte efter en sådan händelse, förklarar Per Davidson.
Enligt Per Davidson visar forskningen att sömn generellt stärker minnen. Men i hans experiment har han inte kunnat se att sömn minskar just den känslomässiga laddningen i minnen jämfört med vakenhet.
Han har också gått igenom annan forskning på området och kommit fram till att resultaten spretar. Det vill han råda bot på med ett nytt projekt som kallas many naps, där många laboratorier ska göra samma experiment för att öka tillförlitligheten i resultaten.
Sömn bra för humöret
Det är en allmän uppfattning att saker känns lättare efter en god natts sömn. Det stämmer enligt Per Davidson att sömn generellt är bra för humöret, men det kanske inte får minnet av specifika negativa upplevelser att kännas bättre.
– Gå och lägg dig så kanske du mår bättre i morgon är allt man kan säga, säger han.
Men när det gäller ett specifikt utfallsmått är resultaten mer samstämmiga, även om Per Davidson framhåller att också detta behöver bekräftas i större studier.
– Det verkar som att sömn gör att negativa minnen blir mindre påträngande. Människor som varit med om något negativt kommer oftare att ofrivilligt tänka på minnet om de var vakna efter händelsen, jämfört med om de hade sovit, säger Per Davidson.
Förklaringen, tror han, kan vara att sömn befäster minnet på ett sätt som gör det mindre rörigt och fragmenterat vilket kanske gör det lättare att kontrollera när man tänker på det och inte.
Sömnbrist gör oss mindre fokuserade
Det är också känt att sömnbrist leder till ökat dagdrömmande, och svårigheter att frivilligt bestämma vilka minnen och tankar som kommer upp i medvetandet, generellt. Dagdrömmar kan vara positiva, lekfulla eller konstruktiva tankar som ökar ens välbefinnande. Men det kan också vara störande tankar som gör det svårt att fokusera, eller som är förknippade med negativa känslor.
– En typ av negativa dagdrömmar som blir värre av sömnbrist kan vara just ofrivilliga minnen. Själva minnet av en negativ händelse förändras kanske inte av sömn, men sömnbristen gör oss sämre på att styra vår koncentration, förklarar Per Davidson.
Att sova ordentligt kan alltså vara till hjälp för den som besväras av negativa dagdrömmar. Och under själva sömnen får vi också vila från våra ständigt snurrande tankar. Men hjärnan fortsätter ändå att vara aktiv.
Hjärnan har fullt upp, även när vi gör ingenting.
Det svänger alltid om din hjärna
Olika typer av hjärnvågor, synkroniserad elektrisk aktivitet i hjärnans nervceller, kan uppmätas beroende på vad som just då sker i hjärnan.
30-80 Hz Gammavågor: Problemlösning med samordning av hjärnbarksområden.
14-30 Hz Betavågor: Aktivt eller oroligt tänkande, koncentration och upprymdhet.
8-13 Hz Alfavågor: Typiskt för människor som är vakna men har slutna ögon och slappnar av eller mediterar.
4-7 Hz Thetavågor: Kan uppmätas vid djup avslappning eller meditation, men även under REM-sömn.
1-3 Hz Deltavågor: Observeras hos individer som befinner sig i djup sömn eller i koma.
Källor: Brainfacts.org, Theconversation.com/Alpha, beta, theta: what are brain states and brain waves? And can we control them?, Per Davidson
Hjärnan aktiv även när vi sover
– När vi sover tar vi inte in lika mycket intryck från omvärlden. Men det är inte så att hjärnan gör ingenting. Den gör något annat, säger Susanna Jernelöv, forskare vid institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet
Djupsömnen, det sömnstadium som anses vara viktigast för återhämtningen, utgör ungefär 20 procent av sömntiden. Då går hjärnans aktivitet långsammare och vi är svåra att väcka.
Under REM-sömnen, då vi drömmer som mest, är hjärnan ungefär lika aktiv som vid vakenhet, men aktiviteten varierar mellan olika delar. Den främre delen av hjärnan som är viktig för logiskt tänkande vilar, medan till exempel amygdala som är involverad i bearbetning av känslor är mer aktiv.
Liksom dagdrömmar kan nattliga drömmar vara både angenäma och mindre trevliga upplevelser. För vissa blir återkommande mardrömmar ett problem och då blir ju sömnen ingen vidare vila. Men det går faktiskt att behandla, berättar Susanna Jernelöv.
Nytt slut kan förändra mardrömmen
En metod som hon själv har arbetat med och som enligt henne har forskningsstöd heter image rehearsal therapy. Den bygger på att man skriver ner drömmen som en berättelse och sedan ändrar slutet – om man till exempel går nedför en trappa i drömmen och möter en häxa, kan man i den nya berättelsen i stället gå ut ur huset.
– Sedan tränar man på att föreställa sig den nya berättelsen som inre bilder. Behandlingen bygger på att drömmar är bilder snarare än ord. Det har visat sig att det här kan leda till att återkommande mardrömmar förändras, säger Susanna Jernelöv.
I gränslandet mellan sömn och vakenhet kan också märkliga upplevelser uppstå. En del upplever hypnagoga hallucinationer – intensiva drömbilder fast man är medveten och vaken.
Hjärnan kan vila lokalt
– En möjlig förklaring är att man växlar fram och tillbaka mellan olika sömnstadier. Men en nyare hypotes, som kan förklara de här fenomenen väldigt bra, är att en del av hjärnan drömmer samtidigt som en annan är vaken, berättar Susanna Jernelöv.
På senare tid har forskarna börjat intressera sig alltmer för vad som händer i hjärnans olika delar under sömnen.
– Man har börjat prata om lokal sömn, att hjärnan kanske vilar olika delar i taget. Det finns också studier som tyder på att de delar som har varit mest aktiva under dagen är de som sedan sover mest djupsömn, säger Susanna Jernelöv.
Det är ett användbart perspektiv när sömnproblem behandlas, förklarar hon.
– Man tänker ofta att man måste vila för att kunna bli pigg, och personer med sömnproblem ligger ofta längre tid i sängen för att försöka samla ihop mer sömn. Men det fungerar sällan, säger Susanna Jernelöv.
Sömnrestriktion ger bättre sömn
Enligt henne är det bättre för sömnen att vara aktiv när man är vaken, jämfört med att ligga i sängen i ett halvvaket tillstånd. Att minska tiden man ligger i sängen kallas sömnrestriktion, och har i Susanna Jernelövs studier visat sig fungera bra mot insomni – svårigheter att somna eller att bibehålla sömnen under natten.
– Till en början sover man ofta mindre än tidigare, men efter några veckors tid så brukar man börja sova bättre i stället, säger Susanna Jernelöv.
För den som ligger vaken är det också vanligt att tankarna känns mer oregerliga än de är dagtid. Förmågan till problemlösning är nedsatt och det är svårt att tänka sig sömnig. Enligt Susanna Jernelöv är det i det läget bäst att byta strategi för att hjärnan till slut ska få sin efterlängtade vila.
– Skriv ned tankarna så att du får ut dem ur huvudet. Gå sedan upp och gör något annat en stund gör ett nytt försök senare, säger hon.
Text: Ola Danielsson för Medicinsk vetenskap nummer 1, 2025
Varje år anmäls 2 400 personer som lever med demenssjukdom försvunna till polisen. Risken för att komma till skada vid försvinnandet ökar bland annat om det är en man och om det är första gången personen försvinner.
En studie från Högskolan i Borås har undersökt 1 000 polisanmälda försvinnanden av personer som levde med demenssjukdom under 2022. Studien undersökte också vad som påverkade risken för skada vid försvinnandena.
Av de 1 000 anmälningarna som undersöktes kom 61 personer, alltså sex procent, till skada. Risken för att skadas var inte lika för alla.
– Den var större första gången en person med kognitiv svikt försvann, nästan fem gånger större, och var fördubblad för män jämfört med kvinnor, säger Mikael Larsson, polis och doktorand vid Akademin för vård, arbetsliv och välfärd vid Högskolan i Borås, som genomfört studien.
Fem saker ökade skaderisken
Studien hittade fem faktorer som ökade risken för att personen skulle komma till skada:
Kön
Förstagångsförsvinnanden
Årstid
Fördröjd anmälan till polisen
Insatstid
Om den försvunna var man, anmäld försvunnen för första gången, försvann på den kalla årstiden mellan oktober och mars och ju längre tid som förflöt innan personen återfanns, desto större var sannolikheten för skada.
Polisinsatser vid försvinnanden kräver betydande resurser. För att minska antalet försvinnanden av personer som lever med demenssjukdom, och för att öka säkerheten för dem som försvinner, är det viktigt med tidiga insatser och bättre samverkan mellan polis, kommunal äldreomsorg och anhöriga, enligt studien.
Det här är en omarbetad artikel som först publicerades av Högskolan i Borås.
Marinarkeologer från bland annat Stockholms universitet kan nu bekräfta att en antik hamn i Asine på Peloponnesos har existerat. Men när byggdes hamnanläggningen egentligen? Forskarna hoppas att fynd som lerkrukor ska ge vägledning till svaret.
Asine var en grekisk bosättning under sen stenålder i landskapet Argolis på Peloponnesos. I arkeologiska undersökningar har rester av bebyggelse påträffats på en udde som sträcker sig ut mot Argolis-bukten, men också på en intilliggande kulle.
Platsen började undersökas av svenska arkeologer 1922, men det skulle dröja ända till 1970-talet innan utgrävningar återupptogs under ledning av Svenska institutet i Aten.
Hamnanläggning under ytan
Under de senaste fyra åren har forskare från bland annat Stockholms universitet inventerat fornlämningar under vattnet i ett anslutande område till bosättningen. Arkeologer har länge trott att en hamnanläggning kan ha funnits i området. Dykningar och utgrävningar av havsbotten som gjordes hösten 2024 kan bekräfta att detta stämmer.
Forskare vid Stockholms universitet har funnit en stor uppbyggd plattform på botten vid Asine. Bild: Niklas Eriksson
Mer om den grekiska bosättningen
Asine nämns bland annat i antika källor och på 700-talet före vår tideräkning invaderades bosättningen av stadsstaten Sparta. Asine har haft en strategisk betydelse genom historien. Under hellenismen konstruerades en befästning på platsen som förstärktes under venetiansk tid.
Det äldsta omnämnandet i text av bosättningen är från Homeros skeppskatalog där Asine omnämns som deltagare i det trojanska kriget.
Det rör sig om en stor uppbyggd hamnplattform som sträcker sig upp till 70 meter ut från den nuvarande stranden. Genom olika geologiska processer har plattformen hamnat under vatten. Det som ursprungligen var marknivån när plattformen byggdes återfinns nu på cirka två meters djup.
– Nu när vi konstaterat att plattformen under vattnet är artificiell, ställer man sig osökt frågan om hur gammal den är? På platsen finns spår av mänsklig aktivitet från stenåldern fram till idag, frågan är när och i vilket sammanhang som denna ganska omfattande hamnanläggning uppfördes, säger Niklas Eriksson, docent i arkeologi vid Stockholms universitet och specialiserad på marinarkeologi.
Oklart när hamnen byggdes
Men bland de arkeologiska fynden finns delar av amforor, lerlkärl, som är inkilade bland stenarna i den uppbyggda plattformen.
– Dessa fynd kanske inte ser så mycket ut för världen men de är intressanta ledtrådar för att datera hamnanläggningen. Med en mer precis datering kan vi förstå under vilket skeende i Asines långa historia som hamnanläggningen uppfördes, säger Niklas Eriksson.
Marinarkeologer har hittat lerkärl på fyndplatsen. Bild: Jens Lindström
Utgrävningarna fortsätter
Genom att studera hamnanläggningen och det omgivande maritima landskapet kan forskarna bättre förstå hur en plats som Asine fungerade för handel och transporter, men också krigföring.
I slutet av september planerar forskarna att fortsätta arbetet med att gräva ut, datera och bättre förstå hur Asines sjunkna hamn fungerade och när den anlades.
Utgrävningarna görs i samarbete med Svenska institutet i Aten, Göteborgs universitet och grekiska myndigheten för undervattensarkeologi.
40 års miljöövervakning visar en dyster trend i Bottenhavet. Tillståndet för näringsväven, som är viktig för balansen i Östersjöns ekosystem, har försämrats.
Ökat fiske och stigande fosforhalter har försvagat näringsväven i Bottenhavet, visar en studie vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
Enligt forskarna är den negativa trenden dåliga nyheter för hela Östersjön. Friska näringsvävar är avgörande för ett fungerande samspel mellan växter och djur, men också viktigt för klart vatten och starka fiskebestånd.
Lång tidsserie ger helhetsbild
Studien bygger på en omfattande analys av 42 års data, från 1979 till 2021. Forskarna har bland annat undersökt växtplankton, djurplankton, bottenlevande ryggradslösa djur, fisk och säl.
– Tack vare denna långa tidsserie har vi kunnat få en helhetsbild av hur näringsväven har förändrats över tid i förhållande till både naturliga faktorer, som salthalt och klimatförändringar, och mänsklig påverkan som fiske och näringsämnen i vattnet, säger Carolyn Faithfull, forskare vid institutionen för akvatiska resurser på SLU.
Mindre strömming – och färre vitmärlor
Studien belyser bland annat hur strömmingen, som är en nyckelart i Bottenhavets näringsväv, påverkats av ett allt hårdare fiske. Även en av strömmingens viktigaste födokällor, den bottenlevande vitmärlan, har minskat i takt med ökande vattentemperaturerna och högre koncentrationer av fosfor.
– Strömmingarna har minskat i storlek och biomassan strömming har sjunkit. Strömmingen är avgörande för det småskaliga kustfisket, men den är också en viktig målart för det pelagiska fisket till havs – en sektor vars fångster har mer än fördubblats sedan tidigt 2000-tal, säger Carolyn Faithfull.
Mer fosfor bidrar till övergödningen
Studien visar också att fosfornivåerna i Bottenhavet har fortsatt att stiga under de senaste 15 åren – trots åtgärder för att minska näringsläckage från land. Fosfor spelar en nyckelroll i övergödningen av Östersjön genom att bland annat bidra till tillväxten av cyanobakterier och omfattande algblomningar.
– Det krävs snabba insatser för att minska fisketrycket och sänka fosfornivåerna, om vi ska kunna bromsa utvecklingen och förhindra att näringsväven i Bottenhavet försämras ytterligare, säger Carolyn Faithfull.
I låginkomstländer har merparten av svårt sjuka patienter inte tillgång till intensivvård. I Sverige är en av tio patienter på sjukhus kritiskt sjuka, men även här vårdas många utanför en intensivvårdsavdelning. Det visar en studie vid Karolinska institutet.
En internationell forskargrupp har i en tidigare studie konstaterat att många patienter på sjukhus i Afrika är kritiskt sjuka samtidigt som de vårdas på en vanlig avdelning.
I en ny studie har forskare undersökt förekomst av kritisk sjukdom* på åtta sjukhus i tre länder med olika ekonomiska förutsättningar: Sverige, Sri Lanka och Malawi.
Många vårdas inte på IVA
Cirka tolv procent av totalt drygt 3650 patienter som vårdades på sjukhusen var kritiskt sjuka. Studien visar också att 96 procent av dem vårdades på vanliga avdelningar, det vill säga utanför intensivvårdsavdelningar. Närmare 19 procent av patienterna dog.
I Sverige var förekomsten av kritisk sjukdom 10,5 procent. Av de svårt sjuka patienterna vårdades 94 procent på vanliga vårdavdelningar, och närmare 18 procent avled under sjukhusvistelsen.
– Våra resultat visar att kritisk sjukdom är betydligt vanligare än vad beslutsfattare och allmänheten tror, med hög förekomst och dödlighet globalt – och även i Sverige, säger Carl Otto Schell, läkare och forskare vid institutionen för global folkhälsa, Karolinska Institutet.
– Ska man rädda många liv behöver man fokusera på att förbättra vården av kritiskt sjuka patienter på vanliga vårdavdelningar där den stora majoriteten av de kritiskt sjuka får sin vård, fortsätter Carl Otto Schell.
Enkla åtgärder kan rädda liv
Enligt forskarna bakom studien finns ett behov av åtgärder som kan genomföras utanför intensivvårdsavdelningarna. I ett stort internationellt samarbete har KI-forskarna tidigare utvecklat konceptet EECC, Essential Emergency and Critical Care, för avgörande vård vid kritisk sjukdom.
– Denna enkla livräddande vård är både billig och effektiv, men missas ofta. Ett tydligare fokus på EECC skulle kunna rädda många liv till en låg kostnad, säger Tim Baker, läkare och docent vid Karolinska institutet.
* Kritisk sjukdom definieras som ett tillstånd där vitala organ är påverkade och där hög risk för död finns om vård inte ges.
Bättre luftkvalitet i Stockholms innerstad och färre barn och vuxna som påverkas negativt av luftföroreningar. Det blir effekterna när fossildrivna fordon förbjuds i stadskärnan i år.
När Stockholms stad under 2025 ska förbjuda alla bensin- och dieseldrivna fordon att köra i vissa delar av innerstaden, blir man först i Sverige – och kanske även Europa – att införa en så kallad miljözon klass 3. Som stöd för sitt långtgående beslut utgick kommunen bland annat från slutsatser i Olena Gruzievas forskningsprojekt.
– Vi har sett negativa hälsoeffekter av luftföroreningar redan på små barn. Dessutom har nytillkomna studier visat att till och med små förbättringar av luftkvalitén är förknippat med förbättrad lungfunktion och minskad risk att drabbas av astma från barndom till tidig vuxenålder, säger Olena Gruzieva, docent i epidemiologi vid Karolinska Institutet.
Samband mellan luftkvalitet och astma
Vid Karolinska Institutet pågår sedan flera decennier det så kallade BAMSE-projektet, som delfinansieras av forskningsrådet Forte. Forskare har följt cirka 4 000 personer som föddes i mitten av 1990-talet, och genom åren har projektet fått fram mycket kunskap om sambanden mellan luftföroreningar och folksjukdomar som astma och allergi.
– Stockholms stad hörde av sig med en remiss till Karolinska Institutet och ville veta vad forskningen säger om hälsoeffekter. Då kunde vi använda vår studie på spädbarn och även några andra studier, förklarar Olena Gruzieva.
I delprojektet Exponering för luftföroreningar och luftvägsproblem från barndomen till vuxen ålder, som hade ekonomiskt stöd av Forte, studerade Olena och hennes kollegor bland annat lungkapaciteten hos spädbarn som har växt upp i Stockholms innerstad. En viktig slutsats var att redan måttligt förhöjda halter av partiklar i inandningsluften leder till försämrad lungfunktion vid sex månaders ålder.
Även spädbarn påverkas av dålig luft
Nedsatt lungfunktion är i sig ingen sjukdom, men det ökar risken för att senare i livet drabbas av astma, kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) samt hjärt- och kärlsjukdomar, konstaterar Olena Gruzieva.
– Det är oroväckande att vi ser den här typen av påverkan hos små barn även i en stad som Stockholm, som ur ett internationellt perspektiv ändå har en relativt bra luftmiljö.
För Olena Gruzieva är det viktigt att forskningresultaten sprids utanför akademin och kommer till nytta i samhället.
– Men det är också viktigt för mig som forskare att vara försiktig när vi tolkar och kommunicerar våra studier, så att vi bygger kommunikationen på faktiska resultat och inte gör övertolkningar.
Vad är en miljözon?
En miljözon är ett särskilt känsligt område i en stad eller tätort som man vill skydda från avgaser och utsläpp. För att kunna reglera miljözonerna har man infört ett antal utsläppsklasser som kallas Euro I‒VI.
Inom miljözon klass 1 finns restriktioner för tunga fordon, som lastbilar och bussar.
Miljözon klass 2 är striktare och tillåter bara lättare bussar, lastbilar samt personbilar med minst Euroklass Euro V.
Inom miljözon klass 3 får bara elbilar och fordon som drivs av gas eller bränsleceller tillgång.
För varje klass finns dock undantag.
Beslutet att införa den nya miljözonen har kritiserats, bland annat av näringslivet som pekar på svårigheter för varutransporter i området. Men utifrån ett folkhälsoperspektiv är som sagt vetenskapen tydlig.
– Tidigare studier visar att det inte finns något tröskelvärde, under vilket luftföroreningar inte påverkar hälsan negativt. Därför är det viktigt att få ner luftföroreningarna så mycket som möjligt, säger Olena Gruzieva.
Biltrafiken är en stor källa till luftföroreningar. Dessutom utsätts många för hälsofarliga ämnen på sina arbetsplatser. Visserligen drabbar vägtrafiken fler individer, men nivåerna av farliga ämnen – och hälsoriskerna – är ofta högre i arbetsmiljön. Karin Broberg är professor i miljömedicin vid Karolinska Institutet:
– Jag upplever att arbetsmiljöriskerna är lite bortglömda. Många människor tänker att det finns gränsvärden och att vi därför är säkra. Men det kan ta många år innan symptom och sjukdomar upptäcks.
Sexvärt krom kan ge lungcancer
Sexvärt krom är ett känt cancerframkallande ämne där exponering ökar risken för lungcancer. Trots det används ämnet fortfarande vid bland annat ytbehandling av metaller och sprids oavsiktligt vid svetsning i kromhaltigt stål. Totalt rör det sig om 18 000 svenska arbetstagare som på ett eller annat sätt exponeras för sexvärt krom, berättar Karin, Broberg.
– Både myndigheter och företag känner till riskerna med sexvärt krom och det finns ett gränsvärde. Men vi har inte haft några nya data om exponeringsnivåer sedan 90-talet, säger Karin Broberg.
I forskningsprojektet SafeChrom har Karin, i samarbete med kollegor i Sverige, Danmark och Finland, undersökt luften på 15 arbetsplatser och även tagit blod- och urinprover på totalt 116 arbetstagare. Även om majoriteten av de undersökta arbetstagarna, cirka 90 procent, utsätts för halter under nuvarande svenska gränsvärdet exponeras ungefär var tionde undersökt person för nivåer över gränsvärdet.
– Men det är viktigt att komma ihåg att sexvärt krom är cancerframkallande även i små mängder. Att hålla sig under gränsvärdet är ingen garanti för att undvika cancer, säger Karin, Broberg.
Sänkt gränsvärde för sexvärt krom väntas
Kartläggningen har lett till att Arbetsmiljöverket kommer att föreslå sänkt gränsvärde från och med årsskiftet 2025/2026 – från dagens 5 mikrogram till 1 mikrogram per kubikmeter luft.
– Vi har känt till att risknivån vid dagens gränsvärde är hög. SafeChrom har gett oss kunskap om den faktiska exponeringen och det har givit oss stöd att föreslå en sänkning, säger Karin Staaf, sakkunnig handläggare på Arbetsmiljöverket.
Det sänkta gränsvärdet är avsett att leda till lägre exponering för sexvärt krom på arbetsplatser och på sikt färre människor som drabbas av cancer. Men det är viktigt att minska exponeringen ytterligare, enligt Karin Broberg vid Karolinska Institutet.
– Gränsvärden bör sättas utifrån hälsorisker men sätts också utifrån vad som är tekniskt och ekonomiskt möjligt. Och eftersom sexvärt krom är tröskellöst cancerframkallande, bör exponeringen komma ner så långt det bara går.
Vad gäller för miljözon klass 3?
Miljözon klass 3 ställer högst krav på vilka fordon som får färdas i zonen.
I miljözon klass 3 är följande tillåtna:
rena elfordon (ej laddhybrider).
gasfordon med utsläppsklass Euro 6.
bränslecellsfordon.
laddhybrider med utsläppsklass Euro 6 (gäller endast tunga lastbilar och bussar).
alla mopeder och motorcyklar
Forskning ska komma till användning
SafeChrom avslutades under 2023. Sedan dess har forskarna jobbat med att sprida sina resultat, bland annat genom att presentera resultaten för såväl arbetstagare och företag som myndigheter. Forskarna lämnar också rekommendationer om hur exponeringen för sexvärt krom kan minska; dels hur förebyggande åtgärder som andningsskydd och ventilation kan användas mer effektivt, dels hur provtagning på arbetstagare bör utformas för att så tidigt som möjligt upptäcka dem som utsätts för höga nivåer.
– Vi som forskare har ett ansvar att sprida forskningsresultat och bidra till en förändring. Det är ofta svårt att få tid att följa upp effekterna i ett vanligt forskningsprojekt. Men för mig är det superviktigt att vetenskapliga resultat också kommer till praktisk användning, säger Karin Broberg.
Sveriges första miljözon klass 3 skulle införas i Stockholm den 1 januari 2025, men har försenats på grund av överklagande.
Det aktuella området i Stockholm city gäller följande gator:
Malmskillnadsgatan mellan broarna över Hamngatan respektive Kungsgatan
Regeringsgatan mellan Hamngatan och bron över Kungsgatan
Norrlandsgatan mellan Hamngatan och Kungsgatan
Biblioteksgatan
Oxtorgsgatan
Oxtorget
Lästmakargatan
Jakobsbergsgatan
Mäster Samuelsgatan öster om bron över Sveavägen
Smålandsgatan
Norrmalmstorg.
Målet med miljözon 3 är att:
sänka halterna av luftföroreningar till de riktvärden som WHO rekommenderar,
minska utsläppen från transportsektorn med 80 procent till 2030,
snabba på elektrifieringenutsläppsfri innerstad 2030.
Det förväntas även ge en säkrare och trevligare gatumiljö att vistas, gå och cykla i.
Källa: Stockholms stad
Ett av tio cancerfall beror på ärftliga faktorer. Om personer med ärftliga förändringar hittas i tid kan man ibland förebygga cancer. Men många vet inte om att de bär på mutationerna.
Att ha en medfödd mutation, genetisk förändring, i bröstcancergenerna BRCA1 eller BRCA2 ger en kraftigt ökad risk att utveckla bröstcancer och äggstockscancer. Eftersom det finns förebyggande åtgärder är det prioriterat att nå alla som bär på en mutation i de här generna.
I dag är det patienternas ansvar att informera sina släktingar om ärftliga faktorer och i Sverige vet vi inte hur många som nås. Ett forskningsteam undersöker nu om ett brev direkt från sjukvården kan få fler att testa sig.
– Alla bör få möjlighet att göra ett eget informerat val. Internationella studier visar att mindre än hälften av de som bör erbjudas testning faktiskt gör det. Vi vet inte hur många släktingar som nås i Sverige, men vi vet att information inte alltid kommer fram. Kanske är det fler som skulle testa sig om de visste mer, säger Anna Rosén, forskare vid Umeå universitet och överläkare i klinisk genetik på Norrlands universitetssjukhus.
Fick information från avlägsen släkting
Anna Rosén leder den Forte-finansierade DIRECT-studien som undersöker om ett brev från sjukvården till berörda individer kan öka andelen som testar sig. I dag sprids informationen om ärftlig cancer framför allt från person till person i drabbade släkter.
Som i Amanda Franks fall. Hon är bärare av en mutation i BRCA2-genen. Allt började med att hon fick ett brev från en avlägsen släkting som fått reda på att BRCA2 fanns i familjen. När Amanda Frank sedan testat sig och fått besked om att hon också bar på genförändringen fick hon i sin tur skriva ett brev till en kusin som hon inte känner.
Tack vare detta kom kusinen in i ett kontrollprogram för prostatacancer som visade att han bar på en aggressiv cancer som ännu inte hade gett symtom. Amanda Frank har ibland funderat på vad som hade hänt om hon inte skickat brevet.
– Om han hade testat sig ett halvår senare hade det kanske varit för sent. Tänk vilken skuld jag hade känt. Jag tycker egentligen att det är fel att det enbart var mitt ansvar att förmedla så viktig information till en släkting som jag inte ens känner.
Varje gång en patient visar sig ha en BRCA-mutation görs inom ramen för vården ett familjeträd för att se vilka mostrar, kusiner, farbröder och andra som är potentiella bärare. Målet är att alla ska få information.
– Vi uppmuntrar våra patienter att berätta för alla släktingar som riskerar att bära på samma mutation om möjligheten att testa sig, säger Anna Rosén.
Tack vare Amanda Franks brev till en kusin kunde det upptäckas att han hade en aggressiv cancer. (Personerna på bilden har inget samband med artikeln.) Bild: Aarón Blanco Tejedor, Unsplash
De flesta vill att sjukvården informerar
Många är förvånade över att vården lägger ansvaret att informera släkten på patienterna. Anna Rosén har i sin forskning visat att 90 procent av svenskarna vill veta om de bär på en ökad ärftlig risk för cancer, och majoriteten vill att informationen kommer från sjukvården. Oftast går det bra för patienten att informera de närmaste. Mer avlägsna släktingar är svårare.
– Patienterna vill nästan alltid att släktingarna ska få veta. Men det är inte alltid lätt att genomföra, många har kanske precis fått en cancersjukdom och vissa kan tycka att det är svårt att höra av sig till mer avlägsna släktingar.
När patienters informationsöverföring studerats inom ramen för DIRECT-studien visade det sig att det var väldigt olika hur det gick. Vissa tog uppdraget på stort allvar och följde upp sina släktingar. Men några beskrev också att de var rädda för att säga fel och det blev missförstånd kring vilka som egentligen behövde veta.
Även släktingar som fått ett brev direkt från hälso- och sjukvården har undersökts. Det visade sig att de trots allt helst vill ha information från sin släkting först. De som bara kontaktades av sjukvården blev besvikna på släktingen som inte hade berättat. Samtidigt tyckte de att vården ska hjälpa till och finnas till hands för frågor. De ville också att sjukvården skulle följa upp och se till att alla släktingar verkligen får den information som de har rätt till.
Större risk för cancer utan förebyggande vård
Amanda Frank har nyligen startat BRCA-förbundet tillsammans med några andra BRCA-bärare i syfte att sprida information om mutationer i BRCA1 och BRCA2. Hon upplever att det finns många patienter som har frågor och att det är olika hur mycket stöd de fått av sjukvården. Hon hade inte heller själv så mycket information inför sitt gentest 2016. Exempelvis visste hon inte om att man rekommenderades att operera sig i förebyggande syfte om man hade en mutation i BRCA2.
– Jag fick först en chock. Men eftersom jag vet hur många cancerfall vi haft i släkten så valde jag att operera mig och det har jag aldrig ångrat. Jag vet att jag fortfarande har ökad risk för bukspottkörtelcancer vilket kan göra mig orolig, men jag är ändå tacksam att jag fått möjligheten att minska risken för cancer så mycket det går.
Amanda Frank går på extra kontroller av bukspottkörteln, och alla kvinnliga bärare av BRCA1 och BRCA2 erbjuds MR-kontroller av brösten från 25 års ålder samt möjlighet att operera bort både bröstkörtelvävnad och äggstockar.
Anna Rosén förklarar att de flesta bärare av de här mutationerna får cancer om de inte gör riskreducerande kirurgi. Att hitta dessa riskindivider är därför både kostnadseffektivt och räddar liv.
– Äggstockscancer är en mycket allvarlig sjukdom som man ofta hittar när det är för sent, men den som opererar bort sina äggstockar kan inte få cancer i dem, den operationen är alltså en viktig riskreducering, säger hon.
Hon vet inte om DIRECT-studien, som avslutas 2025, kommer att visa att breven från sjukvården leder till att fler testar sig. Men oavsett vad studien kommer att landa i så anser hon att vården bör ta större ansvar än i dag för att sprida information.
– Vi behöver bli bättre på att skräddarsy lösningar och hjälpa patienterna mer aktivt med informationsspridning när de behöver det.
Örnar lockas till vägar och järnvägar för att äta trafikdödade djur, vilket leder till att de själva blir påkörda. En ny studie från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, visar att örnarna har ändrat sitt beteende i jakten på mat.
Med hjälp av data från 74 GPS-märkta kungsörnar har forskarna kunnat följa hur örnarna rört sig mellan åren 2010 och 2020. Studien visar att örnar över hela landet aktivt väljer att koncentrera sig nära järnväg och vägar, eftersom det finns gott om mat där. Fenomenet kallas för en ekologisk fälla (se faktaruta).
– Örnarna har helt enkelt lärt sig att välja de här habitaten på grund av de tusentals trafikdöda djur som ligger kvar. De här platserna blir attraktiva för örnarna eftersom de inte behöver lägga energi på att jaga, men samtidigt blir det en fälla när de riskerar att bli påkörda, säger Navinder Singh, universitetslektor vid institutionen för vilt, fisk och miljö på SLU i Umeå.
Han förklarar att en örn som blir skrämd vill flyga mot en öppen yta och inte in mot skogen. Blir de skrämda vid en järnväg eller väg, flyr de därför rakt mot trafiken istället.
Ekologiska fällor lockar djur till farliga miljöer
När vi människor förändrar landskap och miljöer kan vi skapa platser som blir attraktiva för olika arter. Det kan vara till exempel tillgången på föda eller värme som lockar. Men samtidigt innebär miljöerna faror och djuren riskerar att dödas.
Ett exempel på en ekologisk fälla skapad av människan är artificiell belysning som lockar till sig arter som tror att ljuset kommer från solen eller månen.
Källa: SLU
Flerdubblad risk att dö för örnar som lever nära trafik
Statistik från Nationella viltolycksrådet visar att 650 kungsörnar och havsörnar dog i trafiken mellan 2010 och 2023. Samtidigt visar statistiken endast inrapporterade örnar, så det finns ett mörkertal.
I studien såg forskarna att risken att dö var 5,5 gånger högre för örnar som valde att leva längs vägar och järnvägar än de som levde och sökte mat på andra platser.
– Vi såg också att unga örnar var mer benägna att välja trafikdödade djur som föda. Många av dem hamnar i olyckor och det kan få stora konsekvenser för populationen i framtiden, säger Navinder Singh.
I en tidigare studie har samma forskargrupp tittat närmare på döda örnar och sett att de som dött i trafikolyckor hade högre nivåer av bly i levern. Blyet kom från ammunition som örnarna får i sig när de äter slaktrester. Studien visade att örnarnas rörelsebeteende och flygkapacitet förändrats av blyförgiftning.
– Örnar med bly i blodet förlorar koordination och flygförmåga vilket ökar risken för kollisioner, säger Navinder Singh.
Olika åtgärder behövs
Forskarnas slutsats är att det krävs flera olika åtgärder för att minska riskerna för örnar att dö i trafikolyckor. Det är också en fråga som berör förvaltningen i hela Skandinavien eftersom örnarna rör sig mellan länder och beter sig på samma sätt även i Norge och Finland.
När viltolyckor sker ska kadavren plockas bort från vägar och järnvägar så fort som möjligt för att inte till exempel örnar ska lockas dit. Men på svårtillgängliga platser blir de ofta liggande. Samtidigt pågår flera försök att minska viltolyckorna genom att till exempel skrämma bort djur från vägar och järnvägar.
–För att få bort den ekologiska fällan behöver vi se till att det inträffar färre viltolyckor, men också se över användandet av blyammunition, säger Navinder Singh.
Självmord ligger bakom nio av tio dödsolyckor i den spårbundna trafiken i Sverige. De flesta sker i Stockholms tunnelbana. Nu undersöker forskare smarta åtgärder som kan rädda liv.
Psykologen Johan Fredin-Knutzén arbetade länge som tågförare och trafikledare i Stockholms tunnelbana, men forskar nu om självmordsprevention – ett ämnesval som inte är någon slump.
– Som tågförare är sannolikheten tyvärr ganska stor att man någon gång kommer att köra på en människa, säger Johan Fredin-Knutzén som är doktorand vid nationellt centrum för suicidforskning och prevention, NASP, vid Karolinska institutet.
Nio av tio dödsolyckor i den spårbundna trafiken sker till följd av självmord. Det är en katastrof för personen själv och anhöriga, men får även stor påverkan på trafiken. Det är också en hemsk upplevelse för resenärer och tågförare att bevittna ett självmord. Att köra på en person är den händelse som vållar starkast akut stress hos tågförare, enligt en av Johan Fredin-Knutzéns studier.
Nu arbetar han på en avhandling om suicidprevention, alltså hur självmord kan undvikas, i transportsystemet och leder ett forskningsprojekt på uppdrag av Trafikverket. Målet är att hitta åtgärder som kan minska antalet självmord vid järnvägar, broar och vägtrafik.
Varje år dör 135 personer genom självmord i transportsystemet i Sverige.
Ungefär 85 självmord sker inom den spårbundna trafiken, till exempel vid tunnelbanestationer.
Staket hindrade självmord
De flesta självmorden i tunnelbanan sker vid stationer. Täckande plattformsväggar – som finns vid Odenplans nya pendeltågsstation i Stockholm – är effektiva hinder men anses för dyrt att införa överallt.
Johan Fredin-Knutzén undersöker därför om det finns enklare åtgärder som kan fungera – och resultaten har förvånat honom.
I en pilotstudie har han utvärderat effekten av att installera ett midjehögt staket mellan ett pendeltågspår och ett spår för snabbtåg. Den aktuella platsen var tidigare självmordsdrabbad, men efter att staketet sattes upp år 2014 har antalet självmord minskat. Inget självmord där någon passerat barriären har skett.
– Jag trodde vi skulle se en liten tendens, men jag blev förvånad över den stora minskningen, säger Johan Fredin Knutzén.
Staketet är enkelt att klättra över. Men Johan Fredin-Knutzén tror att det fungerar som ett psykologiskt hinder och ett sätt för personen att köpa tid.
– Det adderar även ett mått av osäkerhet som kan göra skillnad i det ambivalenta tillstånd som en person som överväger självmord ofta befinner sig i, säger han.
Hinder vid slutet av plattform
På en annan station i Stockholmsområdet har ett genomskinligt staket, som är några meter långt, byggts längs slutet av en plattform. Enligt en av Johan Fredin-Knutzéns studier har staketet tydligt minskat antalet obehöriga spårbeträdanden och förseningar. Det gick även att se en tendens mot att färre personer blev påkörda.
– Det är lika lätt att hoppa ner på spåret och gå in i tunneln som det var innan. Men man måste gå en lite längre sträcka där man blottar sig själv för allmänhetens ögon, och det är den sociala kontrollen som vi tror påverkar, säger han.
Han poängterar att studierna är små och att resultaten behöver bekräftas i fortsatt forskning. Men resultatet ligger i linje med erfarenheter från andra länder där olika typer av enklare barriärer införts. I Asien används till exempel halvhöga, i stället för heltäckande, plattformsdörrar på en del platser.
– Eftersom självmord är sällsynta händelser är det svårt att bevisa något i en enskild studie. Men jag tycker det finns tillräckligt empiriskt stöd för att skala upp den här typen av åtgärder i transportsystemet och fortsätta utvärdera dem, säger Johan Fredin-Knutzén.
Nät förebygger självmord
Samma tankesätt ligger bakom de självmordsförebyggande nät som kan ses under broar i exempelvis Schweiz och USA. Det är möjligt att hoppa ner på nätet och klättra vidare över kanten, men de minskar ändå antalet självmord på platsen.
– Effekten är jämförbar med att installera höga staket uppe på bron, något som ibland är svårt av tekniska skäl. Näten påverkar inte brons gestaltning eller utsikt på samma sätt, förklarar Johan Fredin-Knutzén.
Enligt Johan Fredin-Knutzén talar forskningen för att ett förhindrat självmordsförsök kan göra varaktig skillnad.
– Det handlar för flera om snabba och ambivalenta beslutsprocesser, det är inte säkert att personen återigen försöker ta sitt liv om man lyckas förhindra ett självmordsförsök, säger Johan Fredin Knutzén.
Åtgärderna är exempel på så kallad metodrestriktion, en strategi som läkare och psykologer använder för att hjälpa personer som är självmordsbenägna.
– Det kan till exempel innebära att man låser in farliga föremål som vapen eller mediciner och ger någon annan nyckeln. Detta för att minska tillgången till en dödlig metod i ett kritiskt ögonblick när man är som mest impulsdriven, säger Johan Fredin-Knutzén.
Färre självmord i blått ljus
En annan åtgärd som framför allt har använts i Japan är att byta ut belysning – från vitt till blått ljus. Det finns studier som tyder på att självmorden minskar på platser med blått ljus, men det är oklart hur det fungerar.
– En hypotes är att det har en lugnande effekt, men det kan också vara så att det påverkar människors rörelsemönster, säger Johan Fredin-Knutzén.
I en pilotstudie som han genomfört i samarbete med Storstockholms lokaltrafik, SL, såg man att människor uppehöll sig mindre på delar av perrongen som lystes upp med blått ljus.
– Det talar för att förse utsatta platser som plattformsändar med sådan belysning. Men om det visar sig att det fungerar lugnande, då kan det vara en bättre idé att sätta blå belysning över hela plattformen och biljetthallen, säger Johan Fredin-Knutzén som planerar att forska vidare om denna fråga.
Åtgärder mot suicid behövs tidigt
Kameror som larmar om att människor är på spåret och tydligare linjer samt skyltning på plattformar är andra komponenter i det självmordsförebyggande arbetet. Men transportsystemet kan bara bidra med sin begränsade del, betonar Johan Fredin-Knutzén.
– Att förhindra själva suicidförsöket är den sista möjligheten till intervention, många andra åtgärder behövs långt tidigare. Det är en bred och politisk fråga om hur vi skapar ett gott samhälle där alla känner sig delaktiga och värdefulla. Det är också viktigt att ha resurser för att hjälpa dem som lider av hopplöshet och psykiskt lidande, som kan leda till suicidtankar, säger han.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
