IVF är en vanlig metod för att få hjälp att bli gravid – men behandlingen är tuff, dyr och inte alltid lyckad. Nu har forskare tagit fram ett enkelt test som visar vilken hormonbehandling som passar bäst för varje kvinna. Resultaten är lovande: med rätt behandling ökade antalet graviditeter med 38 procent.
Ungefär 15 procent av alla par i fertil ålder är ofrivilligt barnlösa. En betydande orsak till att så många behöver hjälp med assisterad befruktning är att fler nu för tiden allt oftare skjuter upp att bilda familj, en trend som väntas fortsätta öka de kommande åren.
Vid IVF-behandling, också kallat provrörsbefruktning, finns det två olika hormonbehandlingar att välja mellan för att äggen ska mogna: biologiska eller syntetiska.
Den kraftiga hormonbehandlingen medför dock en risk för allvarliga biverkningar som gör att kvinnorna ibland måste få intensivvård – och många försök till graviditet genom provrörsbefruktning misslyckas. I Sverige subventioneras IVF av staten, men med max tre försök.
– Det finns en övertro på IVF-behandlingar. Ungefär 75 procent av alla försök misslyckas och upp till 20 procent av kvinnorna får biverkningar, en del så allvarliga att de måste söka vård akut. Valet av hormonbehandling är en bidragande faktor, och en stor utmaning är att vården idag till viss del måste gissa vilken behandling som passar kvinnan bäst, säger Ida Hjelmér, laboratorieforskare vid Lunds universitet.
25 000 IVF-behandlingar om året i Sverige
IVF-behandling, också kallat provrörsbefruktning, innebär att man stimulerar kvinnans äggstockar att mogna fram många ägg. Man plockar sedan ut äggen och befruktar dem med spermier utanför kroppen.
Det befruktade ägget, som kallas embryo, förs sedan tillbaka in i livmodern några dagar efter befruktningen. Där fortsätter det förhoppningsvis att utvecklas till ett barn.
I Europa genomförs en miljon IVF-behandlingar om året, i Sverige är motsvarande siffra 25 000.
Källa: Lunds universitet, 1177
Kvinnans gener visar vilken behandling som fungerar bäst
För att ta reda på vem som svarar bäst på vilken hormonbehandling vände sig forskarna till genetiken. Totalt ingick 1466 kvinnor som genomgick IVF-behandling vid Skånes universitetssjukhus i Malmö i studien. Av dem lottades 475 till två olika hormonbehandlingar medan de övriga utgjorde kontroller. Sedan kartlades gener med betydelse för befruktning genom så kallad gensekvensering, med fokus på de gener som styr hormoner som är viktiga för äggproduktion.
Särskilt intressant är den gen som har betydelse för effekten av det hormon som hjälper till att förbereda kroppen för befruktning och möjlig graviditet. Studien upptäckte att kvinnor med en särskild variant av den genen svarade bäst på den biologiska hormonbehandlingen, medan den syntetiska typen av hormon passade andra bättre.
Genom att redan på förhand veta vilken genprofil kvinnan har, kan man alltså öka antalet lyckade graviditeter, förklarar Yvonne Lundberg Giwercman.
– Vi ser en relativ ökning om 38 procent i antalet graviditeter och fler födda barn bland de kvinnor som fick en hormonbehandling som matchade deras genvariation jämfört med dem som inte fick det. Omräknat innebär det att för 1 000 kvinnor som genomgår IVF-behandling, så föds motsvarande fyra fler skolklasser: 110 fler bebisar, säger Yvonne Lundberg Giwercman, professor vid Lunds universitet som under många år forskat om fertilitet hos både män och kvinnor.
Utvecklat enkelt test
Att kartlägga gener är kostsamt och tar tid. Därför har forskarna nu utvecklat ett enkelt test som tas i munnen. Inom en timme visar testet vilken hormonbehandling som passar bäst. Om testet visar gult ska kvinnan ha biologiska hormoner. Är provsvaret rosa ska de få syntetiskt framställda hormoner.
Forskarna har sökt patent för testet, startat ett bolag och vill nu kommersialisera produkten.
– Vår förhoppning är att detta ska minska risken för lidande hos kvinnorna, öka antalet lyckade behandlingar – och minska kostnaderna för skattebetalarna. Vårt mål är att testet ska bli tillgängligt i början av 2026, säger Yvonne Lundberg Giwercman, som även är VD för det bolag som utvecklar munsvabbtestet.
Politiken i utanförskapsområden har förändrats de senaste decennierna. Till en början handlade insatserna i områdena ofta om att främja samarbete mellan boende, kommun och andra institutioner. Nu, 35 år senare, har politiken blivit mer auktoritär, menar forskaren Henrik Örnlind.
Samhällets insatser i utsatta områden är en fråga som står högt upp på den politiska dagordningen. Men sättet som politiken har hanterat utanförskapet har förändrats från 1980-talet till i dag. Det visar Henrik Örnlind, forskare i socialt arbete vid Linnéuniversitetet, i sin doktorsavhandling. Den följer den svenska urbanpolitikens utveckling 1988–2023 och pekar på flera lärdomar.
Henrik Örnlind ger en historisk överblick av de politiska insatser som gjorts för att bryta segregation, minska arbetslöshet, öka delaktigheten och motverka gängkriminalitet.
– Trots högt ställda målsättningar och engagemang från både myndigheter och civilsamhälle har utanförskapet visat sig vara svårt att bryta. En central fråga har varit att försöka förstå varför segregation och den ojämna utvecklingen av städer har varit beständig trots de otaliga insatser som genomförts under de senaste decennierna, säger Henrik Örnlind.
Områden visade ”demokratins kris”
De första statliga projekten riktade mot utanförskapsområden kom på slutet av 1980-talet. Hösten 1988 tillsatte den socialdemokratiske statsministern Ingvar Carlsson en statlig utredning, kallad Storstadsutredningen, för att förbättra villkoren för utsatta grupper i storstäderna och öka den demokratiska delaktigheten.
– Storstadsutredningen behöver förstås mot några viktiga samhällsförändringar på slutet av 1980-talet. Valdeltagandet hade just minskat för andra riksdagsvalet i rad, samtidigt som Sveriges starka industriella tillväxt avtog. Många av de som kommit hit för att arbeta i fabriker stod utan arbete, ofta bodde de i förorterna.
När utredningen presenterades två år senare användes formuleringen ”minst attraktiva områden”. Ett sådant område definierades utifrån hur stor del av de boende som tog emot socialbidrag, jämfört med staden som helhet. Totalt 51 områden identifierades i Stockholm, Göteborg och Malmö. Majoriteten var byggda under miljonprogrammet.
– Det talades om en demokratins kris, och i de här områdena syntes problemen särskilt tydligt. Många kände sig inte representerade av de politiska partierna och utredningen pekade på risken för en negativ utvecklingsspiral. Man befarade att socialbidrag, invandrartäthet, låginkomsttagare, förtidspensionärer och långtidssjukskrivna skulle öka i de här områdena.
Många av de områden som pekades ut som ”minst attraktiva” i Storstadsutredningen var byggda under miljonprogrammet. På bilden syns Fittja som ligger söder om Stockholm, fotograferat 1997. Bild: Johan Stigholt, Stockholms läns museum*
Direktdemokrati och lokalt engagemang
De tidiga urbanpolitiska projekten kännetecknades av en vilja att decentralisera makten till en lokal nivå, involvera de boende och främja samarbete mellan boende, kommun och andra institutioner som en väg ur utanförskapet.
Ett tydligt exempel på detta är Ytterstadssatsningen i Stockholm under 1990-talet. Ambitionerna var mycket höga: Staden satsade 500 miljoner kronor för att förbättra förorterna genom direktdemokrati och lokalt engagemang. Flera tusen personer deltog på lokal nivå, och samverkansgrupper bildades där boende kunde föreslå förbättringsåtgärder. Stockholms stad arrangerade öppna möten där målet var att de boende själva skulle kunna påverka beslut om deras område.
– Ytterstadssatsningen förde med sig flera framgångar. Ett framstående exempel är Tensta konsthall, som fortfarande är en viktig plats för demokrati och kulturell utveckling.
Men det fanns också problem som var typiska för projekt som adresserar utanförskap.
– En återkommande utmaning har varit huruvida de boende i områdena faktiskt kom till tals i de samverkansgrupper som bildades. Det var ofta svårt att nå kvinnor och yngre. Det är något som alltid har funnits i de här lokalpolitiska satsningarna. De som redan var politiskt drivna fick höras mer.
Största satsningen hittills
Den hittills största statliga satsningen för att motverka segregation skedde mellan 1999 och 2006 i Stockholm, Göteborg och Malmö. Den så kallade Storstadssatsningen innehöll mer än 1 000 projekt i 24 stadsdelar i de tre storstäderna. Satsningarna var breda, det handlade om att motverka arbetslöshet, stärka hälsa, minska beroendet av bidrag, stärka demokratin, skapa mer attraktiva områden och förebygga brottslighet.
– Det går inte att prata om urbanpolitiken utan att sätta Storstadssatsningen i centrum. Då testades flera av de idéer som senare skulle användas i resten av landet för att hantera demokratiska utanförskap och långtidsarbetslöshet. Förorterna blev platsen där man provade nya lösningar för exempelvis arbetsmarknaden, berättar Henrik Örnlind.
Man gjorde många experiment för att se hur väl olika policys fungerade mot de problemen som man såg i stadsdelarna, och arbetade tillsammans med forskare för att utvärdera nya möjliga lösningar.
– Ett känt exempel är Skärholmsmodellen, döpt efter en stadsdel i Stockholm, som gick ut på att minska beroendet av socialbidrag genom att ställa krav på att arbetslösa söker alla typer av jobb. Flera av dessa åtgärder har i dag spridit sig över hela landet och blivit en central del av en kommunal arbetsmarknadspolitik.
Kraven på att arbetslösa ska söka alla typer av jobb har i dag spridit sig i hela Sverige. Bild: Dylan Gillis, Unsplash
Nytt sätt att definiera utanförskapsområden
En brytpunkt i synen på utanförskap och hur man finansierade insatser i utanförskapsområden skedde i och med övergången till den borgerliga regeringen 2006. Frågorna skulle i första hand hanteras på lokal nivå med befintliga resurser.
– I frånvaron av statliga medel blev det viktigare att skapa partnerskap med den privata sektorn och bostadsbolag för att utveckla områdena, berättar Henrik Örnlind.
Det gjordes också en viktig skillnad i hur man definierade utanförskapsområden.
– I stället för att som tidigare kategorisera mindre attraktiva områden utifrån hur stor andel som hade socialbidrag i relation till hela storstaden, så tog man bort det relationella måttet och fokuserade på hur många som hade långvarigt försörjningsstöd. En viktig betydelse av detta är att ett ensidigt fokus på den ena gruppen riskerar att osynliggöra den ojämlikhet som finns mellan områden, eftersom ojämlikhet är ett relationellt mått.
Nytt fokus i utsatta områden
Sedan mitten av 2010-talet har begreppet ”utsatta områden” fått stort genomslag i media, och politiken kring dessa platser har fokuserat mer på polisiära och brottsförebyggande frågor samt kriminella gäng.
– Man kan se att sättet man diskuterar de här områdena i dag är helt annorlunda hur det var på 1980-talet, även om platserna i många fall är desamma. Vi bevittnar för närvarande en historisk utveckling där lagen och auktoritär politik har blivit centrala verktyg för att reglera urbana sociala problem, säger Henrik Örnlind.
Hur kommer det sig att stora förhoppningar och brett samhällsengagemangs om kännetecknade 1980- och 90-talets projekt har övergått till en mer repressiv inriktning för att hantera de sociala problemen? En bidragande orsak till denna förändring är att de tidigare insatserna inte har gett tillräcklig effekt.
– I alla de här projekten har man försökt bygga upp ett samhälle utan att få med sig de boende i segregerade områden. Vi kan förstå den repressiva inriktningen som ett svar på detta. När staten inte lyckas med ett frivilligt samhällskontrakt så skjuts frågan över till statens mer repressiva sidor för att upprätthålla samhällsordning, säger Henrik Örnlind.
De senaste tio åren har politiken kring utsatta områden fokuserat mer på polisiära och brottsförebyggande frågor. Bild: Depositphotos
Svårt att mötas på grund av ojämlikhet
Det finns lärdomar att hämta från de senaste decenniernas politik, menar Henrik Örnlind. Den första är att de demokratiska institutionerna har svårt att nå fram i utanförskapsområden och att ge en röst åt de marginaliserade grupper som den har haft för avsikt att hjälpa.
– Man försöker inkludera marginaliserade grupper i beslutsprocesser, men det är svårt att få med dem i den demokratiska processen och att hitta en gemensam grund att bygga samhället på, just eftersom det råder så stora skillnader mellan grupper. Eller annorlunda uttryckt, de senaste decenniernas intensifierade segregationsökning undergräver möjligheterna till demokratisk påverkan.
Frågan om ekonomi och tillgångar behöver också hamna i centrum, enligt Henrik Örnlind.
– De flesta som bor i utsatta områden bor i hyresrätter och får inte ta del av värdeökningen när bostadsområden ökar i attraktivitet. Insatser som höjer attraktiviteten kan leda till höjda hyror, vilket gör det svårare för de boende att bo kvar. Politiken behöver lösa frågan hur de som lever, verkar och engagerar sig i områdena kan få ta del av det värde som skapas där.
En kombination av luftföroreningar, tät bebyggelse och brist på grönområden ökar risken för astma hos både barn och vuxna. Med bättre stadsmiljö skulle vart tionde astmafall kunna undvikas, visar en studie med forskare från bland annat Karolinska institutet.
Flera forskargrupper inom ett EU-samarbete har i en studie kombinerat olika miljöfaktorer för att se hur de påverkar risken för att utveckla astma.
Studien omfattar nära 350 000 personer i olika åldrar från sju länder. Eftersom forskarna kände till deltagarnas hemadresser kunde de koppla miljörisker i stadsmiljön till varje individ.
Bättre bild av miljörisker
De riskfaktorer som analyserades var luftföroreningar, utomhustemperatur och grad av tätbebyggelse. Bedömningen av tätbebyggelse baserades bland annat på satellitbilder som visade grå, gröna och blå områden – det vill säga var det fanns bebyggelse, grönområden och vatten.
– Tidigare gjorda studier har vanligen beräknat risken för en miljöfaktor i taget. Vi har kombinerat flera miljöfaktorer och beskrivit hur de tillsammans påverkar risken för att utveckla astma. Det ger en bättre bild av miljöriskerna, eftersom livet i en stad vanligen innebär exponering för flera miljöriskfaktorer samtidigt, säger forskaren Zhebin Yu vid Institutet för miljömedicin vid Karolinska institutet.
Var tionde astmafall kan undvikas
Under studieperioden utvecklade nära 7 500 deltagare astma som barn eller i vuxen ålder. Forskarna kunde se att 11,6 procent av astmafallen kan förklaras av kombinationen av miljöfaktorer. Det innebär att i en mer gynnsam miljö hade ungefär var tionde astmafall kunnat undvikas.
Störst betydelse för astma hade kombinationen av luftföroreningar, brist på grönområden och tät bebyggelse.
– Det här är användbart för politiker eller andra som arbetar med stadsplanering. Metoden gör det möjligt att hitta riskområden i en befintlig stadsbebyggelse, men den går också att använda vid planering av framtida urbana miljöer, säger Erik Melén, professor vid Institutionen för klinisk forskning och utbildning, Södersjukhuset.
Blodprover ska analyseras
Nästa steg för forskarna är att analysera blodprover från vissa av studiens deltagare. Målet är att kartlägga deras metabolom – en samlad bild av kroppens ämnesomsättning och nedbrytningsprodukter. Syftet är att förstå hur yttre miljöfaktorer påverkar kroppen och därigenom få en bättre bild av hur astma utvecklas.
Mödrar som får högre ersättning under föräldraledigheten har lägre risk att drabbas av psykisk ohälsa efter förlossningen. Det visar en ny studie som lyfter sambandet mellan ekonomisk trygghet och nyblivna mammors mående.
En studie från Stockholms universitet och Karolinska institutet har följt över 210 000 förstföderskor i Sverige mellan 2007 och 2011. Resultaten visar att kvinnor med mer generös föräldrapenning hade bättre psykisk hälsa under det första året efter förlossningen.
Sämre ersättning påverkar mående
Av kvinnorna i studien fick 17 procent enbart grundförmåner, medan 83 procent kvalificerade sig för inkomstbaserad ersättning – omkring 80 procent av lönen. De mammor som endast fick grundförmåner löpte dubbelt så hög risk att behöva psykiatrisk vård.
– Vi såg att mödrar med grundläggande föräldrapenning oftare fick psykiatrisk vård efter förlossningen – även när vi tog hänsyn till psykisk hälsa före graviditeten, inkomst och anställningsstatus, säger Amy Heshmati, doktorand vid Karolinska Institutet och även verksam vid Institutionen för folkhälsovetenskap, Stockholms universitet.
– Det visar att tillgång till mer generösa föräldrapenningförmåner inte bara är en ekonomisk fråga, utan även en hälsofråga, fortsätter hon.
Otrygg anställning påverkar
I Sverige baseras den mer generösa, inkomstbaserade föräldrapenningen på mammans senaste arbetslivserfarenhet och inkomst. Det innebär att kvinnor som varit arbetslösa eller haft osäkra anställningar före förlossningen riskerar att gå miste om ett ekonomiskt stöd som, enligt studien, kan skydda den psykiska hälsan efter förlossningen
Forskarna menar att bättre tillgång till trygga anställningar för kvinnor, tillsammans med en översyn av villkoren för föräldrapenning, kan bidra till att förebygga psykisk ohälsa efter förlossningen och främja familjers välbefinnande.
– Den här forskningen har verkliga konsekvenser för beslutsfattare. Om vi vill ha friskare mödrar måste vi säkerställa att alla familjer – inte bara de med trygga anställningar – får ta del av generösa föräldrapenningförmåner, säger Sol Juárez, universitetslektor vid Institutionen för folkhälsovetenskap, Stockholms universitet.
För 80 år sedan tog andra världskriget slut, men det var inte bara fred som följde – det var också början på händelser som fortfarande påverkar relationer mellan länder i Europa. Nu, när ett krig återigen pågår i vårt närområde, väcks frågan: Hur mycket av vår nutid är format av arvet från 1945?
När Nazityskland kapitulerade i maj 1945 markerade det slutet på andra världskriget i Europa – men också början på en rad beslut som än i dag sätter spår i det politiska landskapet.
Med ett pågående krig i Europa och uttalanden om en ny världsordning är frågan hur mycket av arvet från 1945 som fortfarande formar dagens Europa.
– Freden firades över hela Europa, men för de människorna som levde i Polen, Tjeckien och Tyskland kunde det vara förfärligt. Miljontals människor tvångsförflyttades. Väldigt många av dem var tyska kvinnor, barn och äldre som kördes i väg när Sovjetunionen till exempel tog över områden. Även ukrainare på den polska sidan drevs i väg för att stabilisera relationerna till Sovjet, säger Thomas Lundén, professor emeritus i kulturgeografi vid Södertörns högskola.
De här händelserna har satt djupa spår. Samtidigt som Polen och Tyskland i dag har goda relationer inom EU, inte minst under ledning av Donald Tusk, har Polen och Ryssland ett spänt förhållande. Spänningarna mellan Polen och Ukraina har historiska rötter i just de befolkningsomflyttningar som följde på kriget.
EU:s roll och gränsernas sköra status
Efter kalla kriget kom en period av öppnare gränser i Europa. EU byggdes steg för steg som ett försök att överbrygga de historiska motsättningarna. Men även inom EU är maktbalansen känslig.
– EU är ingen demokratisk stat utan en kompromiss, ungefär som en federation med delvis självständiga stater, säger han.
När pandemin slog till 2020 blev det tydligt att gränser fortfarande har stor praktisk betydelse. Gränsen mellan Sverige och Finland stängdes – något som påminde många om att statsgränser inte bara är symboliska.
Kriget i Ukraina väcker frågan om hur arvet från andra världskriget påverkar oss i dag. Bild: Jade Koroliuk, Unsplash
Sveriges roll i en orolig tid
Även Sveriges egen historia påverkar hur landet förhåller sig till dagens utmaningar. Enligt Oscar Nygren, doktorand i historia vid Södertörns högskola, har Sveriges neutralitetspolitik ofta beskrivits som en självklarhet, men i själva verket har den varit både flexibel och omstridd.
– Neutraliteten har blivit en del av vår nationella berättelse, men historiskt har vi brutit mot den flera gånger, ofta för att vi inte haft något val, säger han.
Efter första världskriget uppstod ett maktvakuum i Östersjöregionen när Tyskland och Ryssland försvagades, och Sverige hamnade oväntat i en starkare position. Diskussionen om neutralitet gick också längs politiska skiljelinjer.
– De konservativa höll fast vid neutraliteten, medan socialdemokrater och liberaler ville se ett större internationellt ansvarstagande.
Den svenska neutraliteten har varit omstridd och historiskt har vi brutit mot den flera gånger. Bild: Christer Lässman, Unsplash
Likheter och skillnader med i dag
Oscar Nygren ser att det finns paralleller mellan 1930-talet och i dag, särskilt i den växande misstron mot internationella samarbeten. Men det finns också skillnader.
– Europa är i dag betydligt mer enat genom EU, och Sverige är inte lika sårbart när det gäller handel och försörjning, säger han.
Samtidigt påminner Sveriges historik om ett återkommande mönster: landet har ofta varit dåligt rustat när det verkligen behövs.
– Under första världskriget, andra världskriget och nu i samband med Ukrainakriget har vi reagerat sent. Det visar hur långsamt förändringar sker.
”Det farligaste är att inte vilja lära”
När vi diskuterar Europas framtid och säkerhet är det tydligt att historien fortfarande sätter sin prägel. Men Oscar Nygren varnar för att se historien som en färdig manual.
– Samtidigt är det betydligt värre att tro att man inte kan lära av historien än tvärtom.
Flodpärlmusslan gör mer än att filtrera vatten. Arten, som minskar i Europa, påverkar både nedbrytning av löv och fiskars beteenden i vattendrag. Dessutom kan musslorna bidra till att minska knott.
En avhandling vid Karlstad universitet har undersökt hur flodpärlmusslor påverkar biologiska processer i svenska vattendrag – både i fält och i laboratoriemiljö.
– Sötvattensmusslor är mästare på att forma sina livsmiljöer. De filtrerar stora mängder vatten, omvandlar näring och bildar täta musselbestånd som påverkar vattenflödet, säger Raviv Gal, forskare i biologi vid Karlstads universitet.
Påverkar nedbrytning av löv
Resultaten visar att flodpärlmusslornas närvaro påverkar både hur snabbt löv bryts ner i vattnet och vilka arter som trivs på platsen.
– Nedbrytningen gick faktiskt långsammare i närvaro av musslor – men det berodde inte på att det fanns färre nedbrytande insekter. Det kanske berodde på att musslorna bromsade vattenflödet, eller att insekterna hellre åt musslornas bajs framför själva löven, säger Raviv Gal.
Flodpärlmusslan är en av Sveriges mest långlivade djur – vissa individer kan bli upp till 280 år gamla. Bild: Raviv Gal
Knotten trivs inte lika bra
Samtidigt visade studien att musslorna kan förändra sammansättningen av småkryp i vattendrag. Särskilt tydlig var effekten på knottlarver, som trivs i snabbt strömmande vatten. Lokalt bromsar musslorna vattenflödet, vilket missgynnar knotten – men gynnar andra arter och ökar den biologiska mångfalden.
– Gillar man inte knott så ska man se till att bevara musslorna , säger Raviv Gal.
Studien visade också att unga öringar påverkas av musslornas närvaro. I strömakvarier simmade de minsta öringarna mer när musslor fanns i närheten, medan de större ofta höll sig nära dem. Detta kan även gynna musslorna eftersom de behöver laxfiskar som värddjur under larvstadiet.
Flodpärlmusslan minskar i Europa
Trots sin nyckelroll i ekosystemet har flodpärlmusslan minskat dramatiskt i Europa under de senaste 90 åren. I Norden finns fortfarande en stor andel kvar av arten. Det för också med sig ett särskilt ansvar för att skydda arten, menar Raviv Gal.
– När musslorna försvinner riskerar vi att förlora inte bara en fascinerande organism – utan också de ekosystemtjänster de bidrar med i våra vattenmiljöer, säger han.
Många skalbaggar och svampar som lever av döda träd är i dag hotade. För att de ska överleva krävs inte bara att död ved finns kvar i skogen – även det omgivande landskapet är viktigt. Det visar en avhandling vid Sveriges lantbruksuniversitet.
Den torra stammen eller grenen som ligger på marken i skogen kanske inte ser mycket ut för världen – men otaliga svampar och omkring en fjärdedel av Sveriges cirka 4 500 skalbaggsarter är beroende av sådan så kallad död ved.
– Inget i skogen är så levande som i ett dött träd, säger Paulina Bergmark, forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
Skalbaggar lever i veden
Skalbaggarna lever sina liv i den döda veden, samtidigt som de skapar livsmiljöer för andra insekter och blir föda för fåglar. Tillsammans med svampar och mikroorganismer bidrar de till den viktiga nedbrytningen av trädrester – en process som för näring tillbaka till jorden.
Vedlevande arter hotas i dagens produktionsskogar, där döda träd ofta är en bristvara. I en avhandling har Paulina Bergmark undersökt om dessa arter bevaras bättre i landskap där naturvård kombineras med skogsbruk – så kallade multifunktionella landskap eller ekoparker.
Hon studerade skalbaggar och svampar i kapade höga stubbar inom fem av Sveaskogs ekoparker, och jämförde resultaten med fyra områden med produktionsskogar. Resultaten visar att det fanns gott om döda träd och en större blandning av olika trädslag i ekoparkerna.
Paulina Bergmark hittade flera vanligt förekommande skalbaggsarter i produktionsskogarna, men i ekoparkerna trivdes fler svampar och skalbaggar.
– Generellt hittade vi både fler arter och ett större antal rödlistade arter i ekoparkerna jämfört med i produktionsskogarna, säger hon.
Varierad skog är viktig
Olika typer av död ved gynnar också olika hotade arter. Många trivs bäst i rester från lövträd som brutits ned under en viss tid. I avhandlingen betonas därför vikten av variation i skogslandskapet och framför allt ett större inslag av lövträd.
– I ekoparkernas varierade landskap finns en större andel skog där både gamla och unga träd bidrar till att det skapas ny död ved allt eftersom. Att öka variationen med både lövträd och barrträd som är i olika nedbrytningsstadier kan vara ett effektivt sätt att stärka den biologiska mångfalden i brukade skogar, säger Paulina Bergmark.
Långsiktig betydelse för överlevnad
Idag finns 37 ekoparker för att gynna arter som påverkas negativt av traditionellt skogsbruk. De första inrättades för ungefär 20 år sedan. Här kombineras skogsbruk med naturvård, och de utvalda områdena bedömdes ha höga naturvärden redan innan de fick sin status som ekoparker.
– Utifrån min avhandling kan vi inte säga om det är skötselåtgärderna i ekoparkerna som har en effekt på vilka arter vi hittar där idag eller om det beror på hur områdena sköttes redan innan det blev ekoparker. Det vi kan säga är att multifunktionella skogslandskap som ekoparkerna verkligen har potential att på lång sikt gynna vedlevande skalbaggar och svampar, säger Paulina Bergmark.
Skattepolitik kan spela en avgörande roll för små barns överlevnad i låg- och medelinkomstländer. En ny studie visar att höjda cigarettskatter inte bara kan rädda över 200 000 barns liv varje år – utan också bidra till att minska klyftorna i överlevnad mellan de rikaste och fattigaste grupperna.
En internationell studie, som letts av forskare vid Karolinska institutet, har tittat på hur cigarettskatter hänger ihop med dödlighet bland barn under fem år, särskilt i låg- och medelinkomstländer. Forskarna har analyserat data från 94 länder.
Världshälsoorganisationen, WHO, rekommenderar skatter på minst 75 procent av cigaretters detaljhandelsvärde, men många länder har betydligt lägre skatter än så.
– Om alla länder som ingick i studien hade höjt cigarettskatterna till den nivå som rekommenderas av WHO skulle potentiellt över 280 000 barnliv ha kunnat räddas under ett enda år. Dessutom skulle de socioekonomiska skillnaderna i barnadödlighet kunna jämnas ut, vilket är i linje med FN:s globala mål för hållbar utveckling, säger Márta Radó, forskare vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik vid Karolinska institutet.
Skattehöjning effektivt mot tobak
Enligt Världshälsoorganisationen WHO är höjda skatter det mest effektiva sättet att minska tobaksanvändning. Andra strategier som WHO rekommenderar för att minska efterfrågan är: * Skydd mot passiv rökning. * Hjälp att sluta använda tobak. * Förbud mot reklam för tobak.
Klyftor jämnas ut
Forskarnas beräkningar visar att höjda cigarettskatter inte bara förbättrar överlevnaden bland barn i alla samhällsgrupper. De minskar också skillnaderna i överlevnad mellan de rikaste och fattigaste grupperna. Den tydligaste effekten sågs vid höjningar av punktskatter, alltså fasta belopp per cigarettpaket.
– Rökrelaterad sjuklighet och dödlighet bland barn är oproportionerligt hög i låg- och medelinkomstländer. Höjda skatter på cigaretter är en viktig policyåtgärd som kan förbättra barns hälsa globalt, särskilt i de mest utsatta grupperna, säger Olivia Bannon, forskare vid Karolinska institutet och Linköpings universitet.
Rökning dödar
Rökning ökar risken för en rad dödliga sjukdomar som hjärt-kärlsjukdom, cancer och kroniskt obstruktiv lungsjukdom. Även den som utsätts för passiv rökning löper ökad risk att drabbas. Varje bloss frigör partiklar och gaser som kan innehålla upp till 8 000 olika kemiska föreningar.
Förutom det beroendeframkallande nikotinet innehåller tobaken kolmonoxid som skadar hjärta och kärl samt giftiga substanser som vätecyanid, arsenik och ett 60-tal cancerframkallande ämnen.
Källa: Hjärt-lungfonden
Hinder mot skatter ska undersökas
Även om studien tar hänsyn till flera olika faktorer som kan påverka resultaten, betonar forskarna att beräkningen för enskilda länder bör tolkas med viss försiktighet.
– Vi vill nu fortsätta studera hur andra tobaksförebyggande åtgärder, såsom rökfria lagar, kan påverka barnadödligheten. Det är också viktigt att studera vilka faktorer som förhindrar länder att höja cigarettskatterna, inklusive tobaksindustrins påverkan, och identifiera sätt att övervinna dessa hinder, avslutar Márta Radó.
Så gjordes studien
Studien utgår från offentligt tillgängliga data från WHO, Världsbanken och FN:s Inter-agency Group for Child Mortality Estimation (UN IGME) under åren 2008–2020.
Forskarna analyserade kopplingen mellan barnadödlighet och flera olika typer av cigarettskatter: punktskatt (en fast avgift per förpackning oavsett pris), värderelaterad skatt (en procentandel av produktens värde) eller andra skatter som importtullar och moms.
Skolans värld är full av intressant data – och används den rätt kan den höja utbildningskvaliteten. Men brist på kompetens ställer till problem på vägen.
Att analysera och agera på data, till exempel om elevers frånvaro, årskursens provresultat eller klassrummens utnyttjande, kan ge positiva effekter. Elever som riskerar att bli hemmasittare kan få hjälp i tid, svåra moment i matematiken kan repeteras och schemaläggningen göras mer effektiv – för att bara nämna några exempel.
Med datadrivna metoder kan utbildning i princip skräddarsys för varje enskild individ. Genom att analysera hur elever presterar kan anpassningar göras både för den som ligger i framkant och den som har halkat efter.
– Forskning om datadrivna metoder i skolan har bedrivits i ett par decennier. Ändå finns inte så många studier om hur skolor tar sig an uppgiften när de får lägga upp arbetet helt själva. Oftast har skolan fått en färdig idé från en forskare eller sin huvudman, berättar Robert Hegestedt, doktorand vid Institutionen för data- och systemvetenskap på Stockholms universitet.
Han har 20 års erfarenhet av att jobba som högstadielärare. De senaste åren har Robert Hegestedt även studerat hur datadrivna metoder kan införas i svenska grund- och gymnasieskolor.
– Jag ville se hur skolor arbetar när de får planera, implementera, och avgöra hur de ska använda resultaten. Vad är det som främjar eller hindrar skolor som vill jobba datadrivet?
I ett treårigt program fick han möjlighet att göra just detta, som följeforskare. Lärdomarna lyfts fram i hans licentiatuppsats.
Att analysera data kan göra det lättare att ge elever en mer anpassad skolgång. Bild: Jeswin Thomas, Unsplash
Didaktik, demokrati och mental hälsa
Runt 100 deltagare – rektorer, lärare och administrativ personal – från 17 skolor deltog i programmet. Av de sex representerade huvudmännen är fyra kommunala och två privata. Skolorna formade utvecklingsgrupper och började arbeta med olika områden där de såg att datadrivna metoder kan göra skillnad.
– Det spretar lite mellan de 17 grupperna, men många jobbade med didaktiska problem inom ämnen som matte, svenska och SO. Några jobbade med demokratifrågor, som inkludering. Andra utvecklade praktiken kring bedömning och planering. Och några tittade på mental hälsa kopplat till frånvaro, säger Robert Hegestedt.
Via enkäter, semistrukturerade intervjuer, fokusgrupper och fallstudier har han samlat in empiri om hur skolpersonalen tänkte och gjorde i sina projekt. Datalitteracitet är ett viktigt begrepp.
– Datalitteracitet handlar i det här fallet om lärares och rektorers förmåga att jobba datadrivet. I det ingår att välja ett problem att angripa, att skapa relevanta frågeställningar kring problemet, och förstås att samla in, analysera och agera på data – på ett systematiskt sätt.
Brist på kompetens
Och just datalitteraciteten – eller snarare bristen på den – visade sig vara en stötesten i flera projekt. Många ansåg att kompetens fattades, delvis kopplat till GDPR. De visste inte hur de fick samla in, använda och lagra data. Ibland saknade skolpersonal ett gemensamt språk för att arbeta datadrivet. Det gjorde det svårt att utveckla de frågeställningar som behövdes för att komma vidare i arbetet.
– Ett annat problem är de befintliga digitala systemen. Skolan är full av data, men ändå kan det vara svårt att jobba datadrivet. Systemen är inte kompatibla med varandra, eller så går det bara att få ut data på aggregerad nivå, förklarar Robert Hegestedt.
– Slutligen hade många skolor svårt att hitta tid och resurser till att arbeta med datadrivna projekt. Vardagen är full av arbetsuppgifter ändå.
I sina fallstudier valde Robert Hegestedt att fokusera på två skolor som ville arbeta datadrivet för att öka elevernas mentala välbefinnande. Frågor om anonymitet och etik var ständigt närvarande.
– En skola ville kunna se vad varje individ svarade i undersökningarna, för att snabbt kunna fånga upp elever med problem. Men att inte få vara anonym kan göra att elever inte vill berätta om de mår dåligt. Det finns inget enkelt svar på hur man bör göra, man måste se till syftet med datainsamlingen.
Det finns flera utmaningar för skolor som vill kunna samla in och analysera data om elever. Bild: Depositphotos
Lyckat att involvera elever
I båda skolorna ville man involvera eleverna i satsningen på att arbeta datadrivet i syfte att förbättra den mentala hälsan. Resultat redovisades regelbundet – och det uppskattades av eleverna.
– Eleverna blev mer engagerade när skolan visade att den brydde sig om hur de mådde. Det ledde till förbättrad datakvalitet, säger Robert Hegestedt.
– Det blev också tydligt att organisatoriska förändringar var nödvändiga. Skolorna resonerade att ”Vi kan inte fortsätta som tidigare när vi nu har börjat samla in data”. I den ena skolan förändrade man hur mentorstiden planerades. I den andra skolan fokuserade man på elevhälsan – att gå från brandkårsutryckningar till att stötta på bättre sätt.
Datadrivna metoder ska vara en del av vardagen
Att datadrivna metoder kan ha positiva effekter i skolan är de flesta överens om. Men hur når vi dit? Robert Hegestedts studier visar att det behövs genomgående förändringar.
– Det är svårt att lösa komplexa problem med enkla åtgärder. Vi måste ha ett systematiskt arbetssätt för att komma vidare.
Han pekar på organisationskulturen som en avgörande faktor.
– Det finns en förenklad bild av vad det innebär att arbeta datadrivet. I själva verket krävs ganska stora förändringar för att få positiva effekter. Man behöver utbilda i datalitteracitet, jobba regelbundet och konkret för att bygga upp skolans kapacitet att utnyttja de digitala verktyg som finns.
– Datadrivna metoder ska vara en del av vardagen, ett naturligt arbetssätt, säger Robert Hegestedt.
För att datadrivna metoder ska ge bra effekt i skolan måste de användas i vardagen. Bild: Terrillo Walls, Unsplash
6 lärdomar om att arbeta med data i skolan
Skolpersonal behöver utbildning för att de ska kunna jobba effektivt med data.
Att använda datadrivna metoder kan stärka lärares eget lärande.
När skolor jobbar systematiskt med datainsamling och analyserar data kan det höja skolans kvalitet.
Skolans digitala system måste vara kompatibla med varandra för att stötta arbetet.
Bilden av att arbeta datadrivet i skolan är ofta förenklad – viktigt att nyansera den.
Datadrivna metoder behöver bli en del av vardagen och skolans kultur för att ge goda effekter på lång sikt.
Utbildningsnivå och var man bor – stad eller landsbygd – spelar i dag en större roll för ungas benägenhet att stödja radikala högerpartier än tidigare. Det visar en avhandling vid Stockholms universitet.
En avhandling baserad på data från Sverige och andra västeuropeiska länder visar att de politiska skillnaderna mellan stad och landsbygd har ökat över generationerna. Även skillnaderna mellan olika utbildningsnivåer har blivit större.
Bland yngre generationer är även sambandet mellan social position och stöd för radikala högerpartier starkare än för äldre personer, visar avhandlingen.
– Unga män med låg utbildning som bor på landsbygden tenderar i högre grad att rösta på partier som Sverigedemokraterna, jämfört med unga högutbildade kvinnor i städer, som tenderar att rösta på progressiva vänster-inriktade partier, säger Amanda Almstedt Valldor, doktorand vid Institutet för social forskning vid Stockholms universitet.
Utbildningens innehåll tycks spela roll
Hon har också undersökt hur utbildningsinriktning påverkar politiska värderingar. Resultaten visar att personer som studerat humaniora och samhällsvetenskap är mindre benägna att stödja radikala högerpartier än de som studerat på tekniska eller jordbruksinriktade utbildningar.
– Vi ser till exempel att varje år på en samhällsvetenskaplig eller humanistisk utbildning hänger ihop med att utveckla mer progressiva attityder och lägre sannolikhet att stödja radikala högerpartier. Det verkar alltså som om det är något i själva utbildningen som formar värderingar, säger Amanda Almstedt Valldor och fortsätter:
– Många tror att skillnaden i åsikter beror på arbetsmarknadsutsikterna efter utbildningen. Men resultaten pekar snarare på att det är utbildningens innehåll och värdegrund som spelar större roll.
Yrke kopplas inte till politisk hemvist
Avhandlingen ifrågasätter också etablerade teorier som kopplar vissa arbetsuppgifter till politiska attityder. Tidigare forskning har till exempel föreslagit att yrken där man arbetar med människor – som lärare och sjuksköterskor – leder till mer progressiva värderingar. Men Amanda Almstedt Valldor hittar inget stöd för den förklaringen.
– Teorin att arbetsuppgifter centrerade kring sociala interaktioner leder till mer progressiva värderingar kunde inte bekräftas. Inte heller kunde tidigare teorier om att ledningsansvar leder till mer ekonomiskt högerorienterade åsikter bekräftas. Tvärtom fann jag att de som fick mer ledningsuppgifter över tid tenderade att utveckla mer ekonomiskt vänsterorienterade åsikter, säger Amanda Almstedt Valldor.
Ökad polarisering bland unga
Hon menar att resultaten kan vara viktiga för beslutsfattare som vill minska den politiska polariseringen.
– Minskad ojämlikhet och minskad segregation skulle kunna dämpa den ökade politiska polarisering vi sett växa fram mellan sociala grupper inom särskilt den yngre generationen. Det är också viktigt att lyfta fram betydelsen av samhällsvetenskaplig och humanistisk utbildning för att stärka liberal-demokratiska värderingar, säger Amanda Almstedt Valldo.
Under jaktsäsongen kan älgarnas överlevnad handla om var de väljer att vara. Forskning vid Sveriges lantbruksuniversitet visar att älgtjurar som betar i öppna landskap – med gott om föda – löper större risk att bli skjutna.
Hur viltet rör sig i landskapet kan spela en avgörande roll för chansen att överleva jaktsäsongen. När människans jakt utgör det största hotet kan nyckeln till överlevnad vara att undvika trakter där risken att stöta på jägare är som störst.
I Sverige, där jakttrycket är hårt och upp till 30 procent av älgarna skjuts varje år, finns dock begränsad kunskap om hur älgens rörelsemönster och val av plats under jakten påverkar chansen att klara sig undan jägarna.
Älgarnas rörelsemönster undersöktes
För att ta reda på hur valet av livsmiljö påverkar chansen att överleva jaktsäsongen analyserade forskare tio års rörelsedata från vuxna älgkor och älgtjurar i Öster Malma i Sörmland och i Växjö i Småland – två områden där stora rovdjur saknas.
Forskarna tog fram data kring var älgarna befann sig under olika perioder: före brunsten, under brunsten samt under tre veckor före och efter jakten. Älgarnas val av miljö jämfördes sedan med deras öde – om de sköts, överlevde eller dog av andra orsaker. Detta för att kunna se om det fanns skillnad i beteenden mellan älgarna.
Områden med gott om föda
Resultatet visar att älgar i allmänhet föredrar områden med gott om mat – helst i närheten av skog och långt från vägar.
Studien visar också att älgarnas chans att överleva jakten påverkas av både kön och individuellt beteende. Älgkor som vistas närmare vägar under jaktsäsongen löper större risk att bli skjutna.
– För kor är det en bra överlevnadsstrategi att undvika vägar. Jägare kan föredra att skjuta stora djur som älgar nära vägar eftersom det är lättare att ta hand om kropparna, säger doktoranden Lukas Graf vid Sveriges lantbruksuniversitet.
Ödesdigra matvanor före jakt
För tjurar är det i stället valet av livsmiljö före jakten som spelar roll. De som rör sig mer i öppna områden med mycket mat har en högre dödlighet.
– Älgar som väljer öppna habitat löper större risk att upptäckas av jägare och bli påskjutna senare eftersom jägarna vet var de brukar vara, säger Lukas Graf.
Över 70 procent av religiösa församlingar i Sverige har utsatts för någon form av brott det senaste året. Det visar en studie som kartlagt församlingars utsatthet och sårbarhet för brott.
Studien, som gjordes av forskare vid Marie Cederschiöld högskola, undersökte 1 184 församlingar från både statsbidragsberättigade trossamfund och Svenska kyrkan.
Resultatet visar tydliga skillnader i hur utsatta olika samfund är.
– Brottens karaktär skiljer sig mellan olika samfund – allt från elektroniska angrepp och inbrott till direkta våldshandlingar, hot och anlagda bränder, säger Linnea Lundgren, lektor vid Institutionen för civilsamhälle och religion vid Marie Cederschiöld högskola, i ett pressmeddelande.
Fyra av tio församlingar utsattes för våldsbrott
Två tredjedelar av församlingarna har drabbats av egendomsbrott, där ekonomisk brottslighet, elektroniska angrepp och inbrott är vanligast. Våldsbrott drabbade drygt fyra av tio församlingar. De riktades främst mot personer (snarare än lokaler) och den vanligaste formen var hot och hat i digitala miljöer.
Forskarna kom fram till att det finns två typer av sårbarhet bland trossamfunden.
Den första typen gäller församlingar som är väldigt öppna och har omfattande verksamhet. Särskilt Svenska kyrkan, katolska kyrkan och frikyrkorna är utsatta på grund av sina öppna lokaler och arbete med socialt utsatta grupper.
Den andra typen av sårbarhet är kopplad till religiös och etnisk tillhörighet. Judiska, muslimska och delvis även ortodoxa församlingar är särskilt utsatta för systematiska och återkommande våldsbrott som grundar sig i hat och fördomar.
Geografi spelar också en avgörande roll. Församlingar i städer är mer utsatta för både egendoms- och våldsbrott jämfört med församlingar på landsbygden, oavsett samfundstillhörighet.
Känsla av otrygghet bland medlemmar
Säkerhetsläget påverkar hur församlingar uttrycker sig och agerar, visar resultatet. Var fjärde församling med sociala mediekonton har avstått från att publicera inlägg av säkerhetsskäl. Drygt två av tio församlingar har valt att avstå från aktiviteter på grund av rädsla för att utsättas för hat och hot.
Det råder en utbredd känsla av otrygghet bland medlemmar, särskilt inom judiska och muslimska församlingar, där många upplever en oro för hot och trakasserier.
Dessutom visar studien att det finns ett betydande mörkertal i polisanmälningar. Sex av tio brottsutsatta församlingar har inte polisanmält ett enda av de brott de utsatts för det senaste året. Orsakerna är främst att det upplevs som meningslöst eller att det varit en bagatell, men också att församlingarna själva hanterat situationen. Inom vissa församlingar finns det också en rädsla för att polisanmälningar leder till medial uppmärksamhet som kan få negativa konsekvenser.
Vill se samarbete för att motverka brott
Bristande brandskydd och trängsel vid religiösa sammankomster är också en säkerhetsrisk i vissa församlingar.
Det förebyggande säkerhetsarbetet varierar kraftigt. Närmare hälften av alla församlingar saknar rutiner för förebyggande åtgärder mot hot, hat och trakasserier. Många församlingar upplever också att administrativa hinder och resursbrist försvårar nödvändiga säkerhetsåtgärder.
– Nio av tio församlingar anser att trossamfunden behöver samarbeta mer över religionsgränserna för att motverka antireligiösa brott. Trots många goda exempel på samverkan med kommuner och blåljusinstanser känner sig många församlingar bortglömda och upplever ett bristande intresse från lokala offentliga aktörer, säger Linnea Lundgren.
Studien gjordes på uppdrag av Myndigheten för stöd till trossamfund.
Med hjälp av kamerahalsband och älgarnas egna filmer har forskare undersökt vad som styr deras matvanor. Studien visar att älgarna gör medvetna val bland växterna – för att få i sig precis den näring de behöver.
Under sommaren 2022 utrustades tre älgtjurar på ön Vega i Norge med kamerahalsband. Anledningen var att forskare från Norge, i samarbete med Sveriges lantbruksuniversitet, ville förstå deras matvanor bättre.
Under fem dagar filmade kamerorna 25 sekunder var tredje minut.
Har koll på kosten
Filmerna visade hur älgarna betedde sig och vad de valde att äta. För att bättre förstå deras matval analyserade forskarna både matobservationer och näringen älgarna fick i sig under måltiderna. De undersökte även tillgången på mat i området.
– Vi såg att älgarna noggrant balanserade sin kost genom att anpassa sitt intag av protein, sockerarter och fetter för att matcha den näringsprofil som finns hos videväxter som till exempel sälg. Om det inte fanns videväxter i närheten åt älgarna i stället en blandning av andra växter för att hålla sig nära sitt näringsmål, säger Robert Spitzer som är forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå.
Bild: Robert Spitzer/SLU
Viktig kunskap för viltförvaltning
Resultaten från sommaren stämmer överens med en tidigare studie som gjorts i Sverige vintertid. Då undersökte forskarna bland annat älgarnas avföring för att se vad de åt när tillgången på mat var begränsad. När videväxter saknades och snötäcket var tunt valde älgarna i stället att äta tall och blåbärsris, som tillsammans ger ungefär samma näring som vide.
– Resultaten från Norge ger oss värdefulla insikter för viltförvaltning och naturvård och understryker ytterligare älgens sofistikerade koststrategier, säger Robert Spitzer.
Ett liknande projekt med kameror på älgar har också startat i Sverige, men det dröjer några år innan resultaten blir klara.
SLU:s samarbetspartner är Norska institutet för naturforskning, NINA.
Kameror på älgarna visar att de gör medvetna kostval. Bild: Robert Spitzer/SLU
Älgarna gillar lövträd bäst
Älgarna i studien fick sin makronäringsenergi, det vill säga totalt intag av fett, kolhydrater och protein, främst från:
Kolhydrater – 74,2 procent
Protein – 13,1 procent
Fetter – 12,7 procent
Dieten dominerades av lövträd som björk och pil (71 procent). Videväxter som sälg valdes i hög grad ut och utgjorde 51 procent av den genomsnittliga dieten.
Varför finns grammatik? Kanske för att göra språket lättare för hjärnan att förstå. Med hjälp av AI kan forskare hitta nya sätt att studera hur språk växer fram och vad det säger om människans intelligens.
Ett av de stora mysterierna inom språkforskningen och filosofin har varit frågan om hur ord får sin mening. På 1990-talet visade forskaren Luc Steels vid VUB AI Lab i Bryssel att självorienterade AI-system kan utveckla språkliga konventioner genom enkla interaktioner.
I det så kallade ”naming game” fick digitala agenter eller robotar interagera genom att namnge objekt. En agent sa ett ord, en annan pekade på ett föremål, och med tiden uppstod stabila språkliga konventioner. Experimentet visade hur språk kan självorganisera sig i en population – en insikt som tidigare varit svår att bevisa.
– I vår nuvarande forskning bygger vi vidare på de här insikterna genom att även testa hur grammatik kan uppstå genom enkla inlärningsmekanismer. Vi tror att grammatik utvecklas för att göra språket lättare att lära eftersom vi människor har begränsningar i hur mycket information vi kan hålla i minnet och bearbeta. Vi ser också att om vi skapar en AI med begränsat minne så hittar den spontant grammatiska mönster när den matas med text och belönas för att känna igen meningar, säger Anna Jon-And, forskare vid Centrum för kulturell evolution vid Stockholms universitet.
Med hjälp av AI studerar hon hur grammatik kan växa fram helt spontant – och vad det säger om vår egen intelligens.
Forskare har sett att en AI, med lika begränsat minne som en människa, själv börjar skapa grammatiska mönster när den matas med text. Bild: Romain Vignes, Unsplash
AI saknar förståelse som människor har
Många blev förvånade när de första stora språkmodellerna, som ChatGPT, lanserades och visade en oväntad språkförmåga.
– Det var fascinerande att se hur bra de kunde generera språk trots att de inte verkar förstå det på ett mänskligt sätt, säger Anna Jon-And.
Trots att stora språkmodeller kan generera text som verkar intelligent finns det fortfarande tydliga begränsningar. Ett enkelt exempel är att be ChatGPT skapa en mening med exakt elva ord. Ibland lyckas den, men ofta blir meningen för kort eller för lång. Det visar att stora språkmodeller inte symboliserar och förstår numeriska begrepp, något som är väldigt enkelt för människor.
Missförstånd som kan få konsekvenser
Stora språkmodellers brist på det vi kallar förståelse kan ha praktiska konsekvenser, både i forskning och i vardagen:
– Stora språkmodeller verkar ofta ”förstå” vad man frågar den om, men det kan vara en illusion, säger Anna Jon-And.
Det blir tydligt när stora språkmodeller får uppgifter som kräver exakt planering eller spatial förmåga. I forskningsstudier har man testat stora språkmodellers förmåga att planera vägar i ett utrymme. På ytan verkar den klara uppgiften, men när komplexiteten ökar misslyckas de. Detta påminner oss om att AI:s förmåga att generera språk inte betyder att den förstår världen på samma sätt som vi gör. Det är en viktig insikt både för AI-forskare och för alla som använder AI i vardagen. En annan vanlig missuppfattning är att AI måste kunna tänka eller ha egen vilja för att utgöra en risk för människor:
– Men AI kan påverka oss på sätt vi inte har kontroll över, utan att tänka som vi gör. Min kollega Fredrik Jansson, som forskar om AI:s samhällskonsekvenser vid Centrum för kulturell evolution, lyfter till exempel hur AI styr vilken information vi ser i vardagen – något som kan forma våra åsikter utan att vi ens märker det, säger Anna Jon-And.
Stora språkmodeller har överraskat med sin språkförmåga, men det är ändå tydligt att de inte förstår samma saker som människor gör. Bild: Solen Feyissa, Unsplash
AI kan ge nya svar på gamla frågor
AI kommer fortsatt att spela en central roll i forskningen om mänsklig kognition och språk. Samtidigt påminner forskningen oss om att AI:s förmågor och begränsningar måste förstås för att vi ska kunna använda tekniken på ett säkert och effektivt sätt.
– AI ger oss nya sätt att studera språk och intelligens, men vi måste skilja på olika typer av AI. Stora språkmodeller kan producera språk som liknar människors, men deras sätt att fungera skiljer sig från människors på många sätt. När vi vill förstå hur människor lär sig språk, bygger vi i stället enklare AI-modeller med få egenskaper. Dessa modeller hjälper oss att identifiera de grundläggande mekanismer som krävs för språkinlärning – något som är omöjligt att urskilja i komplexa språkmodeller med miljontals parametrar. Därför är våra minimalistiska modeller mer användbara för att förstå mänsklig kognition och inlärning, säger Anna Jon-And.
Med AI som verktyg kan forskare i dag utforska gamla frågor på nya sätt – och kanske till och med upptäcka helt nya sätt att tänka på vad intelligens egentligen är.
Ett enkelt urinprov kan i framtiden räcka för att upptäcka prostatacancer tidigt, visar ny forskning från bland annat Karolinska institutet. Med hjälp av AI och genanalyser har forskarna hittat träffsäkra biomarkörer i urinen – och resultatet överträffar dagens PSA-test.
Prostatacancer är den vanligaste cancerformen bland män i Sverige och en av de främsta dödsorsakerna globalt. En stor utmaning inom diagnostiken är bristen på exakta biomarkörer för att upptäcka tumören i ett tidigt skede.
Nu har en internationell forskargrupp, där Karolinska institutet ingår, identifierat nya och mer precisa biomarkörer som kan förbättra tidig upptäckt.
Celler analyserades med AI
Forskarna har analyserat mRNA-aktiviteten hos alla gener i tusentals enskilda celler som finns i prostatatumörer. Genom att koppla varje cells genaktivitet till dess plats i tumören och cancergrad kunde de skapa digitala modeller av sjukdomen.
Modellerna analyserades med hjälp av AI för att hitta proteiner som kan fungera som biomarkörer. Dessa testades sedan i blod, prostatavävnad och urin från närmare 2 000 patienter.
Biomarkörer i urin
Forskarna hittade biomarkörer i urin som med hög precision kan visa om en person har prostatacancer – och hur allvarlig den är. Enligt studien presterar biomarkörerna bättre än PSA-testet, som idag används inom vården.
– Det finns många fördelar med att mäta biomarkörer i urin. Det är en icke-invasiv och smärtfri provtagning som skulle kunna genomföras i hemmet och provet kan sedan analyseras med rutinmetoder i kliniska laboratorier, säger Mikael Benson, forskare vid Karolinska institutet som lett forskningen.
Behöver utvärderas i kliniska studier
Nästa steg i forskningen är storskaliga kliniska prövningar.
– Nya, mer precisa biomarkörer än PSA kan leda till tidigare diagnos och bättre prognos för män med prostatacancer. Dessutom kan det minska antalet onödiga prostatabiopsier bland friska män, säger Mikael Benson.
En studie vid SLU visar att barns kost redan i förskoleåldern ofta överskrider hållbara gränser för planeten. Enligt forskarna pekar resultaten på att vuxna inte lyckas visa att mat kan vara både god, näringsrik och hållbar.
– Min hypotes var att förskolorna skulle bidra till att göra barns matvanor totalt sett mer hållbara. Så jag blev lite besviken när det visade sig att det inte var så, säger Maria Jacobsen, nutritionist och doktorand vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
I en studie har hon och forskarkollegor undersökt över 700 fyraåringars matvanor i Sverige. Deras analys visar att de äter långt ifrån hållbart.
– Och hållbarhet handlar ju inte bara om klimatet, utan också om sådant som djurvälfärd, biologisk mångfald, vattenhushållning och jordbrukets utsläpp. Med hela den komplexiteten inräknad var det inte en enda fyraåring vars matvanor höll sig inom alla de planetära gränserna, säger Maria Jacobsen.
Överskrider gränsvärden
Forskarnas analys visar att fyraåringars matvanor överskrider fem av sex gränsvärden för indikatorer som mäter hållbarhet. Förklaringen är nivån på konsumtionen av rött kött, mejeriprodukter, grönsaker och frukt, som bidrar till stora koldioxidutsläpp, kväve- och fosforutsläpp och förlust av biologisk mångfald.
– Många förskolor serverar inte så mycket rött kött, men den hållbarhetsvinsten försvinner tyvärr, eftersom barnen äter så mycket mejeriprodukter i stället. Och hemma äter barnen förstås annorlunda än på förskolan, men det totala hållbarhetsavtrycket därifrån blir ungefär detsamma, säger Maria Jacobsen.
Pojkar äter mer kött, flickor mer grönt
Redan vid fyra års ålder syns tydliga könsskillnader i matvanor. Pojkar äter mer rött kött, vilket ger större klimatavtryck, medan flickor äter mer frukt och grönsaker – något som i sin tur kan påverka vattenförbrukning och användning av bekämpningsmedel. Mönstren följer med upp i vuxen ålder.
– Vuxna som föredöme här är jätteviktigt, vuxna som äter baljväxter och fullkorn och annan hållbar mat. Men det är förstås väldigt svårt att hitta vägar att påverka vad barnfamiljer äter hemma, och fortfarande fostrar vi tyvärr våra barn att äta ohållbart, säger Maria Jacobsen.
Regionala skillnader
Studien visar också att barn på landsbygden äter mindre hållbart än barn i storstäder – och att föräldrarnas utbildningsnivå påverkar hur hållbart barnen äter.
– Vuxna med längre utbildning äter mer hållbart än de med kortare utbildning, och detsamma gäller deras barn. Att barn på landsbygd äter mindre hållbart kan vara en kombination av föräldrars lägre utbildningsnivå och att mer hållbara matalternativ inte är lika tillgängliga i utbudet i mataffären, menar Maria Jacobsen.
Förskolan har en viktig uppgift
År 2023 hade 77 av Sveriges 290 kommuner rapporterat in till Livsmedelsverket att man har riktlinjer för mer hållbar mat i förskolan.
– Men fler måste göra mer för att vi ska nå resultat. Vi måste utbilda förskolans kockar i hållbarhet, och våga utsätta barnen för nya smaker och konsistenser. Här ser jag stor potential, för små barn är oftast ganska öppna för det. Och det går att laga jättemycket mat som är både god, näringsrik och hållbar, som olika vegetariska grytor, lasagner och soppor med härliga kryddor, till exempel, säger Maria Jacobsen.
I undersökningen ingick ett statistiskt representativt urval av 746 fyraåringar. Analysens grunddata kom från Riksmaten småbarn 2021-24. Det är Livsmedelsverkets sjätte rikstäckande undersökning av svenskarnas matvanor och den första med fokus på hur barn mellan 1,5 och 4 år i Sverige äter.
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
