Familjevåld, inte minst våld mot gravida kvinnor, är fortfarande ett skambelagt ämne. Detta trots det allvarliga hälsoproblem som våldet kan innebära då såväl moderns som det ofödda barnets hälsa hotas.
Det finns få svenska studier som undersökt hur vanligt fysiskt våld är mot gravida kvinnor och de få studier som finns visar stor spridning i förekomst; från 1,3 till 11,0 procent.
Ingen tidigare forskning
Hafrún Finnbogadóttir, forskare vid Malmö högskola och med lång klinisk erfarenhet som barnmorska, blev för tolv år sedan medveten om det stora hälsoproblem som våld mot gravida kvinnor utgör.
– Jag insåg att jag som barnmorska måste ha mött flera av dessa kvinnor och att jag varken hade haft kunskap eller beredskap att ta hand om dem, berättar hon.
Detta är en av anledningarna till att Finnbogadóttir valt att fokusera sin forskning på just våld – såväl psykiskt som fysiskt – mot gravida kvinnor. Det har inte gjorts någon forskning inom området i södra Sverige tidigare.
Våld och värksvaghet
Värksvaghet har stora negativa konsekvenser för förlossningsutfallet och är bland annat orsaken till hälften av alla oplanerade kejsarsnitt. Finnbogadóttir har undersökt huruvida erfarenhet av våld påverkar kvinnans förlossningsarbete. Studien, i vilken 2 652 förstföderskor ingick, visade att de kvinnor som hade erfarenhet av våld och som under sin graviditet drack alkohol hade en förhöjd risk att drabbas av värksvaghet. Finnbogadóttir fann dock inget samband mellan våldserfarenhet och värksvaghet i fullgången tid.
– Det behövs fler studier på området. Nyligen visade en studie från Iran att risken för värksvaghet ökar då kvinnan varit utsatt för våld av sin partner/make.
Negativa konsekvenser
Internationell forskning har visat att våld under graviditeten har stora negativa konsekvenser, bland annat har en studie från USA visat att psykiskt våld ökar risken för att barnet drabbas av tillväxthämning. Trots detta har man i södra Sverige inga rutiner inom mödravården för att identifiera familjevåld under graviditeten. Man saknar också såväl handlings- som vårdplan på området.
Barnmorskor utan stöd
Finnbogadóttir har även gjort en studie bland barnmorskor där en fjärdedel uppger att de aldrig har upptäckt att en kvinna utsätts för våld.
– Barnmorskorna efterlyser såväl kunskap som verktyg när det gäller våldutsatta kvinnor. De saknar stöd och känner att de sviker såväl kvinnan som det ofödda barnet, säger Finnbogadóttir.
Hon hoppas nu att hennes forskningsresultat ska uppmärksamma problemet och att mödravården i södra Sverige skapar rutiner för att identifiera familjevåld.
– Det behövs såväl handlings- som vårdplan. Barnmorskorna behöver dessutom kontinuerlig utbildning samt stöd inom området säger hon.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta Hafrún Finnbogadóttir, tfn: 040 – 665 74 65 eller 070 – 568 66 86.
Inom EU har människor som talar arabiska tillgång till över 300 tv-kanaler och runt om i Europa har medias roll för integration väckt debatt.
– I vissa europeiska länder väcker paraboler både oro och rädsla eftersom det påstås att invandrare inte är intresserade av att lära sig hur samhället och medierna fungerar i landet som de valt att bosätta sig i utan att de endast tittar på arabiska tv-kanaler som till exempel Al Jazeera, säger Leonor Camauër, som leder den svenska delen av EU-projektet.
Men samtidigt har det saknats kvantitativa data om vad invandrare tittar på. Forskarna bakom EU-projektet Medier och medborgarskap bestämde sig för att undersöka detta liksom vilken betydelse deras medievanor har, för att debatten skulle kunna föras på vetenskapliga grunder.
Forskarna har samlat in data från sju EU-länder: Cypern, Frankrike, Nederländerna, Spanien, Storbritannien, Sverige och Tyskland. Resultaten visar att invandrare inte enbart använder sig av ursprungslandets tv-kanaler utan tittar på olika kanaler av olika anledningar.
– Om de vill följa vad som händer i världen så hoppar de mellan många kanaler. De jämför hela tiden rapporteringen i de inhemska, de europeiska, de transnationella arabiska och nationella arabiska tv-kanalerna. Dessutom jämför de rapporteringen i tv med den i tidningar och på internet.
– De är kritiska och analyserar inte bara vad som sägs utan också hur det sägs i såväl arabiska medier som i svenska. De är oerhört mediekritiska, säger Leonor Camauër, som var med och presenterade resultaten för EU-kommissionen i Bryssel nyligen.
– Intervjupersonerna berättar att när de drabbas av hemlängtan tittar de gärna på tv från sitt ursprungsland eller andra arabiska kanaler. Nyheter eller arabiska såpor för att se landskapet, husen och naturen. De svenska tv-kanalerna använder man för att ta del av nyheter och debatter och ibland också som en slags språkkurs.
Precis som tv-tittandet är delat så finns det en dubbelhet i medborgarskapet. De äldre i studien kände ofta en starkare koppling till landet de flytt från än den yngre generationen. Många berättade om en komplex och ibland motsägelsefull relation till såväl sitt nya som sitt gamla land.
– Många säger att jag är irakier men jag är också svensk. De funderar kring vad det innebär att vara svensk men också europé – både vad gäller rättigheter och skyldigheter.
– Vi hoppas att forskningen kan bidra till en mer nyanserad debatt och minska oron, avslutar Leonor Camauër.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Leonor Camauër: leonor.camauer@oru.se, 019-301140
I avhandlingen studerar Wirginia Bogatic skärningspunkten mellan de stora berättelserna och de individuella besluten. Beslutet om att stanna kvar eller att återvända fattades av överlevande polska kvinnliga koncentrationslägerfångar som räddades till Sverige 1945 med Röda Korsets räddningsaktion. Wirginia Bogatic har intervjuat både de kvinnor som återvände till sitt hemland och de som valde att stanna kvar i exil.
I avhandlingen dras paralleller mellan de polska kvinnornas val 1945-1947 och de val dagens flyktingar i exil i Sverige får göra. Avhandlingen visar att om flyktingarna kommer från krigshärjade områden, där krig och lidanden utgör en del av deras erfarenhetsrum, till ett land, där det finns utvecklingsmöjligheter och trygghet, uppstår nya erfarenheter och dessa blir en del i varje flyktings individuella erfarenhetsrum. När tillfället ges att återvända till ett hemland som har varit i krig, kan förväntningar på framtiden gällande fred, säkerhet och framtidsutsikter kopplas samman med exillandet och i förlängningen återvändandet väljas bort. Tiden och informationen från hemlandet spelar också in vid beslutsfattande. Om informationen från hemlandet är negativ (press- och nyhetsbevakning, brev från släktingar och vänner), kan återvändandet uppskjutas. Ju längre tid från ankomsten till mottagarlandet till återvändandet till hemlandet, desto mer förankrad blir flyktingen i det nya landet och desto svårare blir det att återvända. I synnerhet gäller det om flyktingarna skapar rötter genom giftermål och familjebildning. Uppmuntras flyktingarna av familjemedlemmarna i hemlandet att stanna kvar i exil eller upptäcker att det inte finns några släktingar kvar i hemlandet efter kriget, bidrar dessa erfarenheter till att förväntningarna på framtiden flätas samman hårdare med exillandet. I avhandlingen presenteras denna process mot bakgrund i de polska kvinnornas livsberättelser.
Å andra sidan, som de polska återvändande kvinnorna återger i sina livsberättelser, är tiden i exillandet kort och inga nya rötter växer fram, därmed förblir förväntningarna på framtiden sammankopplade med hemlandet och återvändandet. Brev från släktingar och vänner som kallar till återvändandet, bidrar till känslan att flyktingarna behövs i hemlandet och bör återvända snarast, precis som de återvändande polska kvinnorna återger i sina livsberättelser.
I avhandlingen framkommer det också att för de kvinnor som tog medvetet ställning och deltog aktivt i frihetskampen för sitt hemland, bidrar dessa känslor till att de ville återvända och hjälpa till att återuppbygga landet i större utsträckning än för de som gjorde passivt motstånd och råkade ut för förföljelser utan att de själva kunde ange förklaringar till detta.
I avhandlingen synliggörs att alla flyktinggrupper såsom de polska kvinnorna berörs av mottagarlandets flykting- respektive återvändarpolicy, av informationsflödet mellan myndigheterna och de enskilda flyktingarna och flyktingföreningarna som bildas i diaspora mm.
En av slutsatserna som kan härledas ur avhandlingsarbetet är att myndigheter som ansvarar för mottagandet av flyktingar bör fråga, utöver de vanliga frågorna gällande skäl till varför flyktingen söker asyl, om flyktingen kan tänka sig att återvända (eller stanna i exil) om skälen till exil upphör. Utifrån svaret bör en handlingsplan utarbetas som kan stödja flyktingens val där de som kan tänka sig att återvända får en form av stöd medan de som vill stanna kvar kanske kan få en annan. Den sortens samtal kan också vara till stöd för flyktingen. Frågorna om det finns nätverk kvar i hemlandet, anledningar till flykten och tiden som har förflutit från att flyktingen har lämnat hemlandet, kan åskådliggöra för flyktingen hur realistiska funderingarna om återvändandet är och i förlängningen kan en integrationsprocess påbörjas.
Wirginia Bogatic är historiker vid Linnéuniversitetet i Växjö. Avhandlingen ”Exilens dilemma: att stanna eller att återvända” försvaras den 16 april, kl. 10.15. Disputationen äger rum i sal Homeros, Hus F, Växjö.
Fakultetsopponent är docent Mattias Tydén, Institutet för Framtidsstudier, Stockholm.
Kontaktinformation
Kontakta Wirginia Bogatic, telefon: 0766 21 66 30 eller e-post: wirginia.bogatic@vaxjo.se
Avhandlingen går att beställa genom Linnaeus University Press, telefon: 0470-70 82 67 eller e-post: lupress@lnu.se
Forskarna har sedan tidigare undersökt hur koppar transporteras mellan proteiner i cellerna med hjälp av ett särskilt eskortprotein. I cellgiftet cisplatin finns en annan metall – platina – och forskarna bestämde sig därför för att testa om detta läkemedel kunde bindas till eskortproteinet på samma sätt som koppar.
Transporterar koppar
Eskortproteinet heter Atox1 och det arbetar inne i cellens cytoplasma med att transportera koppar till membranproteiner i golgiapparaten. Här laddas metallen till de flesta av kroppens proteiner som behöver koppar, till exempel livsviktiga proteiner i andingskedjan och andra proteiner som med hjälp av koppar reglerar järnupptaget i våra celler. Utan koppar skulle vi inte kunna leva, men det är farligt med för mycket koppar eller kopparjoner som inte är bundna till proteiner eftersom det kan skada cellerna och leda till sjukdomar.
För första gången har nu forskarna visat att även cisplatin kan binda till Atox1 i vattenlösning.
– Överraskande nog kan cisplatin binda till eskortproteinet även om en kopparjon redan finns på plats. När detta händer placeras de två metallerna väldigt nära varandra. Det har vi kunnat visa med hjälp av spektroskopiska metoder, berättar Pernilla Wittung-Stafshede, professor i biologisk kemi vid Umeå universitet.
När cisplatin binder till eskortproteinet börjar det långsamt veckas upp och förlorar därefter sin funktionella form. Detta är någonting som bara händer för Atox1. Andra proteiner som forskarna har testat veckas inte upp i närvaro av cisplatin.
Kompletterande studier på levande cancerceller visade att Atox1-nivån i cellerna korrelerade med hur resistenta cellerna var mot cisplatin.
– Vår teori är att i cancercellernas cytoplasma så binder en stor del av cisplatinmolekylerna till Atox1- proteinet. Proteinet börjar då sakta att vecka upp sig och bryts sedan ned av cellens nedbrytningsmaskineri. Den största delen av läkemedlet har då ingen chans att nå fram till cancercellens DNA-molekyler i cellkärnan. Detta leder till resistens och cellerna överlever, förklarar Pernilla Wittung-Stafshede.
– Den här studien visar också hur givande det är med samarbeten mellan olika vetenskapliga disipliner. Projektet är ett samarbete mellan biofysikaliska kemister, experter som arbetar med kärnmagnetisk resonans, analytiska kemister, och kliniska cancerforskare, säger Pernilla Wittung Stafshede.
Originaltitel: Cisplatin binds human copper chaperone Atox1 and promotes unfolding in vitro
Författare: Maria Palm, Christoph Weise, Christina Lundin, Gunnar Wingsle, Yvonne Nygren, Erik Björn, Peter Naredi, Magnus Wolf-Watz, and Pernilla Wittung.-Stafshede
Tidskrift: Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America
http://www.pnas.org/content/early/2011/04/04/1012899108.abstract?sid=cceb3b76-fa9c-4ae6-9bee-472c8f7f0bf7 [Ref 1]
Bildtext: När cisplatin binder till eskortproteinet börjar detta protein långsamt veckas upp. Läkemedlet har då ingen chans att nå fram till cancercellens DNA-molekyler i cellkärnan. Detta leder till resistens och cancercellerna överlever.
Cisplatin används som cellgift mot de allvarligaste cancerformerna. Tyvärr är det ineffektivt och endast en liten mängd av läkemedlet lyckas nå cancercellernas DNA-molekyler och slå sönder dem. Forskare vid Umeå universitet och SLU har nu upptäckt en mekanism som kan förklara varför cellgiftet inte kan sköta sitt jobb.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta gärna:
Pernilla Wittung-Stafshede
Tel: 090-786 53 47
Mobil: 0730-34 51 41
E-post: pernilla.wittung@chem.umu.se
Pressbild av Pernilla Wittung-Stafshede. [Ref 2]
– Kursutbudet när det gäller maritim historia ökar varje år och det maritima börjar uppmärksammas mer och mer inom forskningen, så boken fyller ett uppdämt behov, både inom akademin och bland en intresserad allmänhet, säger Tomas Nilson, historiker och en av bokens redaktörer.
Läroboken tar ett samlat grepp om människans förhållande till havet genom tiderna. Den utgår från ett antal gemensamma teman som förankras i enskilda geografiska exempel. Med det menas att ett antal fall tas upp – i realiteten utgörs dessa av den territoriella begränsningen som ett enskilt hav utgör – där samma teman undersöks men med olika kronologier.
Exempel på teman i boken är handel, kulturmöten, livet till havs och havet som resurs. De medverkande forskarna kommer från olika lärosäten och har sin bakgrund i olika discipliner, allt från naturvetenskap till historia och arkeologi.
– Tanken är att boken ska kunna användas som kurslitteratur både i enstaka kurser och i längre utbildningar, till exempel på vårt kandidatprogram Kulturarvsstudier. Vi ser också en möjlighet att den ska kunna fungera som litteratur i andra sammanhang, till exempel på landets sjöfartsutbildningar, säger Tomas Nilson.
Av tradition har den historiska forskningen intresserat sig för händelser på land. En förklaring till det ökade intresset för den maritima historien kan vara den nuvarande synen på havet som en ändlig resurs.
– Idag talas det mycket om till exempel utfiskning och nedskräpning av haven. Då finns det ett behov av en historisk bakgrund för att kunna ge perspektiv på vad det är som händer just nu, säger Tomas Nilson som tycker boken är viktig i ännu ett sammanhang.
– Göteborgs historiska betydelse som sjöfartsstad börjar uppmärksammas mer och mer, och i det sammanhanget spelar vår bok också en viktig roll, säger han.
Kontaktinformation
Kontakt:
Tomas Nilson, universitetslektor, institutionen för historiska studier, telefon: 031–786 4659, 0704–964 924, e-post: tomas.nilson@history.gu.se
Bilder för nedladdning, se: http://www.gu.se/media/Aktuellt/journalistseminarier/
Krisen i fiskeripolitiken innebär att stora fiskebestånd inom Nord- och Östersjöområdet minskat avsevärt, många till en alarmerande nivå som till exempel torsken i Kattegatt. Vid sidan av de politiska frågorna handlar konflikten framför allt om vilken slags kunskap (fiskarnas eller forskarnas) som skall ges företräde i hanteringen av havsmiljöfrågor.
– Oenighet kring både problemets natur och dess lösning har skapat en kunskaps- och legitimitetsbrist som bottnar i ett demokratiskt underskott, säger Sebastian Linke.
Som en möjlig väg ut ur konflikten har det sedan 2002 skapats så kallade Regional Advisory Councils (RACs) för ett utökat deltagande och integration av olika intressegrupper i fiskeriförvaltningen (fiskare, forskare, NGOs). Men Sebastian Linke är kritisk till hur fiskarnas kunskap tas till vara på det här sättet.
– Det är tänkt att fungera demokratiskt men i verkligheten saknar RACs direkt inflytande i beslutsprocessen – i själva verket kan det kallas för en skendemokrati.
I diskussionen kring den nya reformen av fiskeripolitiken i 2012 föreslås även att fiskerinäringen ska ta ett större ansvar genom självförvaltning för att få ett hållbart fiske. Det ska ske genom att näringen måste visa att den bedriver sin verksamhet på ett ansvarsfullt sätt för att få tillgång till fiske, så kallad ”omvänd bevisbörda”.
Sebastian Linke visar hur interaktionen mellan olika deltagarna och speciellt vetenskapens roll kommer att förändras när fiskerinäringen får mer ansvar.
– Forskarna och fiskarna måste kommunicera direkt med varandra och inte bara genom förvaltning och politikerna. Frågan är hur och i vilken utsträckning fiskeripolitikens förändringar innebär en vändpunkt från en vetenskaplig styrning med kortfristiga förvaltningsmål (årliga fiskekvoter) mot en ny, delaktig styrning som verkligen inkludera alla olika intressenter (fiskare, NGOs, forskare) och ger ansvar – och därmed också mer makt – till fiskerinäringen genom självförvaltning.
Kontaktinformation
Kontakt:
Forskare Sebastian Linke, institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskapsteori, telefon: 031-786 4754, 0735-736 703, e-post: sebastian.linke@sts.gu.se
Bilder för nedladdning, se: http://www.gu.se/media/Aktuellt/journalistseminarier/
– Djur som klonar sig själva, där delar av den egna kroppen går vidare till nästa individ, har speciella förutsättningar att hålla sig vid god hälsa. Därför är det bra att studera dem för att förstå åldrandets mekanismer även hos människor, säger Helen Nilsson Sköld på institutionen för marin ekologi vid Göteborgs universitet.
Det finns enorma skillnader i livslängd mellan jordens alla arter. De djur och växter som förökar sig genom delning kan i stort sett få evigt liv, det finns exempel på djuphavskoraller som är tiotusentals år gamla. Helen Nilsson Sköld har valt att studera sjöpungar och sjöstjärnor, arter vars gener har stora likheter med människans.
– Genom min forskning kan jag visa att sjöpungar föryngrar sig genom att aktivera enzymet telomeras för att bygga på sina kromosomer och skydda sin arvsmassa. De har också en speciell förmåga att göra sig av med ”skräp” från sina celler. Äldre delar av djuret bryts helt enkelt ner, för att delvis återanvändas när nya och friska delar växer ut.
Bland sjöstjärnor finns både arter som förökar sig genom delning och arter som fortplantar sig sexuellt. Det gör dem särskilt intressanta att studera. Även om båda typerna av sjöstjärnor kan återbilda förlorade kroppsdelar, så har de arter som förökar sig genom delning exceptionellt mycket bättre hälsa.
Ett resultat av att djur förökar sig genom delning är emellertid att de som art betraktat får en väldigt låg genetisk variation. Det gör att de blir särskilt utsatta för klimatförändringar, då miljön förändras. Det finns en risk att dessa djur och växter är förlorare – och därmed kan vi förlora viktig kunskap om åldrandets gåta.
Kontaktinformation
KONTAKT:
Helen Nilsson Sköld, institutionen för marin ekologi, Kristineberg, vid Göteborgs universitet
0523–185 29
helen.skold@marecol.gu.se
– Det är jättelätt att göra en miljövänlig båtbottenfärg, lika lätt att göra en effektiv båtbottenfärg. Ändå saknas det fortfarande en färg som är både effektiv och miljövänlig, vilket gör både miljömyndigheter och båtägare missnöjda, säger Hans Blanck, professor i ekotoxikologi vid institutionen för växt- och miljövetenskaper, Göteborgs universitet.
Hans Blanck har lett flera delprojekt i det tvärvetenskapliga forskningsprogrammet Marine Paint, som finansieras av Mistra. Marine Paint är Sveriges största samlade forskningsprojekt inom området marin påväxt och miljöanpassad båtbottenfärg. Projektet startade 2003 med en substans som visat sig effektiv mot havstulpaner; medetomidin. Idag utvecklar forskarna recept för att hindra all typ av påväxt genom så kallade optimerade blandningar av biocider, det vill säga ämnen som kan döda levande organismer.
– Dagens båtbottenfärger innehåller ofta en eller två olika biocider och för att slå ut alla typer av påväxtorganismer behöver de doseras högt. Idén med optimerade blandningar bygger på att istället använda många olika biocider i färgen, som är effektiva mot flera av påväxtorganismerna, och att anpassa relationen mellan substanserna optimalt för att bli av med all påväxt. På så sätt minskar det totala behovet av biocider i färgen drastiskt.
För att få fram recept på optimala blandningar har forskarna utvecklat ett system av modeller där man väger olika biociders effekt på olika typer av påväxtorganismer mot förväntad miljörisk. Resultatet är en uppsättning recept – med olika koncentrationer och kombinationer av biocider – som alla är lika effektiva när det gäller att hindra påväxt. Det som skiljer dem åt är den förväntade risken för miljön. På så sätt kan alltså recepten effektivt anpassas efter olika förhållanden. De substanser som forskarna valt ut är, förutom medetomidin, biocider som finns på marknaden idag och som sannolikt kommer att klara en utvärdering enligt EU:s biociddirektiv.
Ett annat vanligt problem med dagens båtbottenfärger är att de aktiva substanserna läcker ut för snabbt. Därför behövs stora mängder biocider för att färgen ska vara effektiv under lång tid.
– Genom att använda så kallade mikrokapslar, en mikroskopisk bubbla av polymermaterial som innehåller lösta biocider, kan frisättningen kontrolleras bättre. Den tekniken fungerar för i princip vilken biocid som helst.
Kontaktinformation
KONTAKT:
Hans Blanck, professor, institutionen för växt- och miljövetenskaper vid Göteborgs universitet
031–786 2609
hans.blanck@dpes.gu.se
I den första kartläggningen av cancercellinjen handlar det om att visualisera den kompletta genetiska koden från celler med ursprung i en form av skelettcancer.
I celler med samma ursprung har bland annat forskarna också under lång tid ägnat sig åt att kartlägga alla människans proteiner inom det stora Protein Atlas-projektet, och förhoppningen är nu stor att de ska kunna tillgodogöra sig information om hur förändringar på proteinnivå hänger ihop med förändringar i cellens DNA.
Alltså, genom att kombinera informationen från DNA-sekvenseringen med data över proteinuttryck i cellinjen hoppas forskarna kunna få ökad förståelse för arvsmassans påverkan vid utvecklingen av cancer.
– Vårt mål är att skapa gränsöverskridande forskning där den nyvunna kunskapen ska kunna användas för att göra landvinningar inom bland annat det medicinska området, säger Joakim Lundeberg, genforskare på KTH och ansvarig för cellinjestudien på Science for Life Laboratory.
I studien har han och kollegorna efter noggrann bioinformatisk analys kunnat karakterisera ett antal avgörande drag hos cancercellinjen, som kallas U2-OS.
– Kännedomen om olika viktiga omstruktureringar och mutationer i arvsmassan kan i kombination med redan befintlig data på proteinnivå vara till stor framtida hjälp i tolkningen av sjukdomsbilder till följd av olika cancerformer, säger Pelin Akan, som står för majoriteten av själva forskningsarbetet.
Han tillägger att informationen som kartläggningen givit är mycket omfattande.
– När jag ser den här kartläggningen blir jag otroligt ödmjukt inför cancer. Det är inte helt enkelt att utröna vad som är hönan eller ägget i detta kaos, säger Joakim Lundeberg.
Samtidigt är kartläggningen ett steg i riktingen mot bättre förståelse för hur cancer uppstår. Exempel på det är när vissa gener tappat sina normala funktioner, något som framgår av kartläggningen.
– Delar av kartläggningen visar till exempel att en del av kromosomen är borta. Om det i denna del låg en kontrollfunktion, en mekanism för att hålla koll på celltillväxt som blir okontrollerad vid cancer, kan det ge en fingervisning vad som hänt, säger Joakim Lundeberg.
För mer information, kontakta Joakim Lundeberg på 08 – 524 81 469 / joakim.lundeberg@biotech.kth.se eller Pelin Akan på 08 – 524 81 452 / pelin.akan@scilifelab.se.
– I dag är alla fokuserade på att minska tillförseln av gödningsämnen till havet för att minska övergödningen i Östersjön, men genom att hjälpa naturen att själv ta hand om den fosfor som släpps ut kan vi skapa en turboeffekt i kampen mot övergödningen, säger professor emeritus Anders Stigebrandt vid institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet.
Idén till att syresätta döda havsbottnar kommer från naturen själv. Metoden att syresätta djupvattnet i Östersjön kan jämföras med att anlägga våtmarker på land. Bägge metoderna bygger på att man skapar förutsättningar för ekosystemtjänster genom att etablera nya ekosystem som effektivt kan binda näringsämnen.
Binder 5 ton fosfor/kvadratkilometer
– Om syrefria bottnar i Östersjön syresätts kan man räkna med att varje kvadratkilometers bottenyta på kort tid kan binda 5 ton fosfor, vilket är en rent geokemisk effekt. Om bottnarna därefter hålls syresatta under längre tid etableras djurliv på och i bottnarna. Det leder till att bottensedimenten blir syresatta ner till flera centimeters djup och det nya ekosystemet bidrar sannolikt till att ytterligare fosfor kan bindas till sedimentet.
I forskningsprojektet Baltic Deepwater Oxigenation, som leds av Anders Stigebrandt, prövas hypotesen att varaktig syresättning av Östersjöns djupvatten ger en långsiktig och ökande bindning av fosfor i bottensediment. En viktig fråga är hur de syresatta djupvattenområdena kan binda fosfor på längre sikt. Svaren söker man genom pilotstudier i Byfjorden på västkusten och Kanholmsfjärden på ostkusten samt i laboratorieexperiment. I projektet ingår att undersöka hur de syresatta bottnarna koloniseras och hur det påverkar fosforupptaget.
Storskaligt försök med vinddriven pump
Nu projekterar Anders Stigebrandt ett försök med storskalig vinddriven pumpning på öppet vatten i Östersjön, i samarbete med Inocean AB som konstruerar pumpen utifrån etablerad teknik från off-shoreindustrin. Pumpen placeras i en 60 meter hög och 100 meter djup rörformad boj som förankras i ett öppet läge, i en ännu inte bestämd djuphåla utanför svenska ostkusten. Genom att ge bojen en liten tvärsnittsarea vid vattenytan, blir pumpen okänslig för vågrörelser.
– Pumpen skall ha kapacitet att pumpa 30 kubikmeter vatten per sekund, vilket är 15 gånger mer än pumpen i Byfjordsexperimentet. Om detta fungerar skall det inte bjuda på några större problem att sätta in en fem gånger så stor pump i en ca 120 meter djup boj. Det är den storlek vi räknar med att pumpar behöver ha i ett framtida storskaligt system för syresättning av Östersjöns djupvatten, säger Anders Stigebrandt.
Kontaktinformation
KONTAKT: Anders Stigebrandt, professor emeritus i oceanografi vid institutionen för geovetenskap, Göteborgs universitet 031- 786 2851 anst@gvc.gu.se
En ofattbar stor andel av de djur som lever i havet är så ovanliga att det är svårt att hitta mer än enstaka exemplar. Att lägga det mesta av resurserna på att rädda enskilda arter är inte bara en dyr affär – det skulle också riskera att ödelägga grundstommen för ekosystemen. Det visar professor Kerstin Johannessons forskning.
Hennes forskargrupp kan visa att det är de vanliga arterna som har verkligt stor betydelse för ekosystemen genom att de bygger upp fungerande livsmiljöer för andra arter. Det betyder att det med stor sannolikhet också är de vanligaste arterna som styr över framtiden för alla arter. Om de vanliga arterna försvinner får det stora konsekvenser.
Ett skrämmande exempel på hur det kan gå är att alla torskbestånd i fjordarna i Bohuslän med något undantag har försvunnit. Därmed har dessa fjordar tappat en av sina viktigaste arter. Det kan få långtgående konsekvenser på flera andra arter när de grunda vikarnas miljöer förändras.
– Utan de stora rovfiskarna växer sjögräsängarna igen, vilket leder till att de grunda vikarna inte längre fungerar som skafferier och barnkamrar för kustnära fisk. Medan livet sakta dör ut får övergödningen skulden.
Kerstin Johannessons forskning handlar om hur olika bestånd inom en art kan vara så genetiskt olika att de egentligen inte har särskilt mycket med varandra att göra, och att de framförallt inte är utbytbara. Om ett lokalt bestånd försvinner så kommer det inte automatiskt att ersättas genom att individer från ett annat bestånd vandrar in. I värsta fall kan inte ens individer av det andra beståndet klara sig i det utrotade beståndets miljö.
– Så är det med torskbestånden i Bohuslän. Trots hårda fångstbegränsningar och trots att Nordsjötorsk varje år besöker de bohuslänska fjordarna får vi inte tillbaka torskbestånden där. Ett liknande exempel är torsken utanför New Foundland i Kanada, som inte återkommit trots att fisket är helt stoppat sedan nästan 20 år.
Att sätta arten i fokus för att bevara artrikedomen i havet är därför ett feltänk som istället kan leda till större bortfall. Trots det saknas idag lagstiftning och rekommendationer för hur genetisk variation inom arter ska förvaltas.
Kontaktinformation
Kontakt: Kerstin Johannesson, professor, institutionen för marin ekologi, Tjärnö, vid Göteborgs universitet 0526–686 11 kerstin.johannesson@marecol.gu.se
Genom storleken på datortomografen är det möjligt att undersöka såväl fram-och bakben som huvud på häst.
– För smådjur finns sedan tidigare möjligheten att undersöka med datortomograf på ett antal veterinärkliniker i Sverige. Men för häst har det inte varit möjligt förrän nu eftersom det krävs ett speciellt bord som klarar vikten av en häst, säger Margareta Uhlhorn, chefsveterinär på bilddiagnostiska kliniken vid UDS.
Inom humanvården används datortomografi för undersökningar av i princip alla organ. Med hjälp av datortomografi kan patienten avbildas i både två och tre dimensioner och man får ingen överlappning av strukturer som vid vanlig röntgen.
Nu kan även veterinärvården erbjuda utökade möjligheter inom diagnostik.
–Det här ger fantastiska möjligheter att se skador hos djuret som annars kan vara svåra att upptäcka med vanlig röntgen, säger Margareta Uhlhorn.
Bilddiagnostiska kliniken vid UDS har sedan tidigare tillgång till flera avancerade tekniker som magnetresonanstomografi och scintigrafi .
Datortomografen, som är en investering på 3,5 miljoner kronor, blir ett bra tillskott till klinikens utrustning för att kunna undersöka sjuka och skadade djur på ett effektivt sätt.
Även inom den veterinärmedicinska forskningen kommer DT-tekniken att bli värdefull, ett aktuellt projekt är forskning kring artros i hasled hos häst.
För mer information:
Margaretha Uhlhorn, chefsveterinär på bilddiagnostiska kliniken på UDS vid SLU.
Margareta.Uhlhorn@uds.slu.se 018-67 10 16
SLU:s vision är att vara världsledande inom Life Science. Detta blir möjligt genom hög kvalitet och kreativitet inom forskning och utbildning, nyskapande och tongivande miljöanalys, samt att vara en innovativ partner för de gröna näringarna.
Byggindustrin utmärks av att den har många aktörer. Av alla de delar som ingår i ett hus, och som krävs i en byggprocess, är det bara en mindre del som tillverkas av byggaren själv. Inköpsfunktionen blir därmed central. Den påverkar såväl produktionen som marknadsföring, design och logistik in och ut. Det handlar inte bara om ett rätt saker ska levereras i rätt tid, de måste också finnas i rätt mängd och på rätt plats, för att inte hela processen ska bromsas upp.
Louise Bildsten är nybliven licentiat i industriell marknadsföring vid Linköpings universitet. Hon tillhör forskargruppen inom LWE, Lean Wood Engineering, se http://www.ltu.se/lwe. Hon har ägnat sin licentiatavhandling åt att studera just inköpsfunktionen och leverantörsrelationer i byggindustrin. En stor del av byggbranschen karakteriseras idag av kortsiktiga relationer, säger hon. En av de sektorer som hon studerat är tillverkare och leverantörer av köksinredningar. Hon jämförde en lokal småskalig leverantör med en stor leverantör. Hon kunde visa att, byggföretaget vann på att utveckla och behålla relationerna till det lilla lokala företaget, detta trots initialt högre transaktionskostnader och högre priser. Förseningarna blev färre och kvaliteten på de färdiga husen blev bättre.
Inköpsstrategier i projekt med långa projekttider och tidiga preliminära order tvingar ofta fram justeringar sent i byggprocessen som leder till stora extrakostnader och därmed i slutändan sämre lönsamhet.
– Här behövs ett integrerat synsätt, säger Louise Bildsten, på vad man själv producerar och vad leverantören kommer med. Man behöver granska, dokumentera och kontrollera hela processen för att se vad som påverkar vad och kunna koordinera den.
Istället för att jaga de billigaste leverantörerna bör man undersöka vilka som skapar mest värde i produktionen, säger hon. Och här vinner man på att bygga upp långsiktiga relationer.
– Vi talar om äktenskap mellan företag, säger hon drastiskt.
Hon konstaterar också att det är lättare att bygga upp en bra inköpsstrategi för industriellt husbyggande, jämfört med om man bygger direkt på byggarbetsplatsen. Det beror på att man lättare kan kontrollera hela processen om så mycket som möjligt av den sker i fabriken.
Louise Bildsten nås på 013 281547, louise.bildsten@liu.se
SiS har genomfört en särskild satsning på utbildning i självmordsprevention för all personal som har direktkontakt med ungdomar och klienter. Utbildningen handlar om att öka kunskaperna om bedömningar och åtgärder i arbetet med självmordsnära personer.
Fokus på arbetet har varit att ta fram riktlinjer och använda handlingsplanen för arbete med självmordsprevention. I riktlinjerna finns bland annat ett frågeformulär med 13 frågor. Frågorna är konkreta och bör ställas så fort som möjligt efter intagning. På SiS ungdomshem Råby har frågorna hunnit bli rutin. Sedan ett år tillbaka får den pojke eller flicka som blir intagen frågorna inom en timme.
– Genom det här sättet att fråga har vi hittat unga som tidigare försökt ta livet av sig och som ingen, vare sig föräldrar, socialtjänsten eller sjukvården, kände till. Det lönar sig alltså att ställa frågan, säger Eva da Silva, psykolog och metodutvecklare och på SiS och tillägger:
– Det är viktigt att få tag på de klienter som tidigare gjort självmordsförsök, speciellt under senaste året eftersom de är i riskzonen att göra det igen.
Behandlingspersonalen inom SiS möter i sitt arbete människor med komplicerade livssituationer och förväntas ha kunskap inom många områden. Tidigare har personalen inte haft särskilt fokus på självmord men genom den här satsningen har allas kunskap och preventiva beredskap ökat.
Många ungdomar har reagerat positivt på att någon frågar och visar intresse. En del har sagt att det här har de berättat många gånger men att ingen frågat vidare. På Råby har man ställt samman resultaten från det första året med frågeformuläret. Statistiken visar att nästan var fjärde ungdom, 23 procent, försökt ta sitt liv. Tre av tio har haft självmordstankar.
– Det finns ingen anledning att tro att det här skulle vara specifikt för Råby. De tar inte emot ungdomar som i sin problematik är särskilt självmordsbenägna, säger Eva da Silva.
Förra året utbildades personalen på i stort sett alla institutioner. Alla kommer dessutom att vidareutbildas och dessutom kommer det varje år att hållas en utbildning för nyanställd behandlingspersonal. En effekt som satsningen haft på personalen är att många känner en större trygghet och säkerhet när de möter en självmordsnära person.
FAKTA
anmälda fall enligt Lex Maria – källa Granskningsenheten SiS
År 2009
LVM
antal självmord 5
antal självmordsförsök 2
LVU
antal självmord 2
antal självmordsförsök 11
År 2010
LVM
antal självmord 2
antal självmordsförsök 4
LVU
antal självmord 0
antal självmordsförsök 4
Kontaktinformation
Frågor:
Eva da Silva , metodutvecklare och psykolog 08-453 40 49
Göran Leijon, särskild utredare på granskningsenheten, 08-453 29 09
Miljöteknik består bland annat av avfallshantering, bullerdämpning, energieffektivisering, förnybar energi, luftrening och vattenrening. Statistik från Statistiska Centralbyrån visar att de svenska miljöteknikföretagens försäljning ökade med 57 procent från 2006 till 2008 och antalet företag ökade med 83 procent. För industrin i allmänhet var motsvarande siffror 7 procent och 3 procent.
För att underlätta lönsam företagsexpansion på växande marknader, som till exempel marknader för miljöteknik, behövs kunskap om vilka strategier som driver ekonomiska resultat.
– Branschen för miljöteknik är en framväxande bransch och det finns stora möjligheter för svenska företag. Men det är viktigt att identifiera vilka samband som finns mellan strategi och lönsamhet och vad som kan göras för att öka ett företags lönsamhet, säger Anders Pehrsson.
Studien visar att ett företag som är kundorienterat och betonar till exempel lösning av kunders problem och bygge av kundrelationer kan öka antalet kunder och nå högre lönsamhet på en växande marknad. Företaget kan också öka lönsamheten om det breddar produktsortimentet. Företag på växande marknader anpassar sina strategier till konkurrenters strategier i hög grad. Kundorientering och sortimentsbredd har däremot inga samband med lönsamhet för företag på mogna marknader.
– Det är avgörande att ett företag på en växande marknad inom till exempel miljöteknik har god kunskap om konkurrensen och vilka konkurrensfördelar som kunderna värdesätter. Med sådan kunskap kan företaget hitta en lönsam strategi, fortsätter Anders Pehrsson.
I studien testades hypoteser på information från 262 svenska miljöteknikföretag på växande marknader och 170 svenska företag på mogna marknader. Informationen samlades in med en enkät, personliga intervjuer och analys av årsredovisningar. Forskningen har hittills resulterat i två artiklar som kommer att publiceras internationellt av European Business Review respektive Journal of Strategy and Management. Forskningen finansieras av Ragnar Söderbergs stiftelse.
För vidare upplysningar
Professor Anders Pehrsson, 073-978 01 26, Anders.Pehrsson@lnu.se
Christina Dahlgren, pressansvarig, 0470-70 85 51, 070-572 26 56
Den nya kunskapen kan på sikt bidra till bland annat nya behandlingar mot neurodegenerativa sjukdomar som till exempel Parkinsons sjukdom.
Studien är gjord med hjälp av salamandrar som, till skillnad från däggdjur, fullt återhämtar sig från ett tillstånd som liknar Parkinsons sjukdom inom loppet av fyra veckor. Parkinsons sjukdom är en neurodegenerativ sjukdom som kännetecknas av att dopaminproducerande nervceller i mellanhjärnan dör. Salamandern återskapar samtliga förlorade dopaminproducerande nervceller, och forskarna frågade sig hur salamanderns hjärna känner av att dessa celler saknas i hjärnan. Denna fråga är grundläggande eftersom det har varit okänt hur nybildningen av nervceller kommer igång och varför inte processen fortsätter när det korrekta antalet nervceller har återbildats.
Det visade sig att stamcellerna hos salamandern aktiveras automatisk när koncentrationen av dopamin sjunker till följd av att de dopaminproducerande nervcellerna dör. Dopamin fungerar alltså som en konstant broms för stamceller.
– Den medicin som man ofta ger till Parkinsonpatienter är L-dopa, som i sin tur omvandlas till dopamin i hjärnan. När salamandrarna behandlades med L-dopa förhindrades nybildningen av dopaminproducerande nervceller nästan fullständigt och djuren kunde inte återhämta sig. Men det omvända gäller också. Om man blockerar dopaminsignaleringen, föds det nya nervceller utan att de egentligen behövs, säger Andras Simon, som lett studien vid institutionen för cell- och molekylärbiologi.
Liksom hos däggdjur är nybildningen av nervceller i salamanderns mellanhjärna i stort sett obefintlig under normala förhållanden. Därför kan man med hjälp av att studera salamandern förstå hur nybildningen av nervceller kan komma igång när den en gång har avstannat, och hur den stannar av igen när inga fler nervceller behövs. Det är just i denna reglering som dopamin verkar spela en avgörande roll. Många observationer tyder också på att liknande regleringsmekanismer är aktiva även hos andra djurarter. Fortsatta jämförande studier kan leda till ökad förståelse av hur signalsubstanserna styr stamcellerna i hjärnan, vilket på lång sikt kan bidra till att nya behandlingar för neurodegenerativa sjukdomar utvecklas.
– Ett sätt att försöka reparera hjärnan i framtiden är att stimulera de stamceller som finns där. Det är ett av de perspektiv i vilket vår studie är intressant och man bör undersöka om inte L-dopa, som idag används för att behandla Parkinsonspatienter, kan förhindra en sådan process hos andra arter inklusive oss människor. Ett annat perspektiv är hur mediciner som blockerar dopaminsignaleringen och som används in samband med andra sjukdomar, exempelvis psykoser, påverkar stamcellsdynamiken i hjärnan, säger Andras Simon.
Salamandrar är en form av groddjur, mest kända för egenskapen att förlorade kroppsdelar som svans och ben växer ut igen.
Publikation: ”Dopamine Controls Neurogenesis in the Adult Salamander Midbrain in Homeostasis and during Regeneration of Dopamine Neurons”, Anders A Berg, Matthew Kirkham, Heng Wang, Jonas Frisén & Andras Simon, Cell Stem Cell, online 7 April 2011.
Bild: Andras Simon, foto av Ulf Sirborn
Kontaktinformation
För frågor, kontakta:
Andras Simon, med dr
Tel: 073-9044040
E-post: andras.simon@ki.se
