Aortastenos, eller aortaklaffsförträngning, är den vanligaste hjärtklaffssjukdomen och orsakas av en förkalkning av hjärtklaffen. Aortaklaffsförträngning drabbar framför allt äldre, men kan även bero på ett medfött klaffel. Aortaklaffsförträngning behandlas idag genom att den sjuka klaffen opereras bort, men forskning pågår för att utveckla mediciner som kan bromsa sjukdomens utveckling.
I en ny studie, som presenteras i den vetenskapliga tidskriften Circulation, visar forskare från Karolinska Institutet att inflammation är en viktig bakomliggande orsak vid utvecklingen av aortastenos.
Genom att studera hjärtklaffar från patienter som opererats för olika klaffsjukdomar har forskarna visat att immunsystemets celler och en grupp inflammatoriska ämnen, leukotriener, återfinns i förkalkade hjärtklaffar. Den mest betydande inflammationen sågs hos de patienter som på ultraljud uppvisade de tätaste aortaklaffsförträngningarna. Forskarna har även visat i cellodling att leukotriener stimulerar förkalkning av hjärtklaffsceller.
Det finns stora likheter mellan, ateroskleros (åderförkalkning) och aortastenos. Mediciner som kan förebygga åderförkalkning, så kallade statiner, har dock visat sig vara verkningslösa mot förkalkning i hjärtklaffen.
– Resultaten pekar på att anti-inflammatoriska läkemedel skulle kunna utgöra en framtida behandling av aortaklaffsförträngning. Det skulle betyda mycket för de ofta äldre patienterna om man kan bromsa sjukdomen så mycket att de inte behöver opereras, säger docent Magnus Bäck, som är hjärtläkare och en av forskarna bakom studien.
Karolinska Institutet är ett av världens ledande medicinska universitet. I Sverige står Karolinska Institutet för drygt 40 procent av den medicinska akademiska forskningen och har det största utbudet av medicinska utbildningar. Sedan 1901 utser Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet mottagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin.
Publikation: ”Upregulation of the 5-lipoxygenase pathway in human aortic valves correlates with severity of stenosis and leads to leukotriene-induced effects on valvular myofibroblasts”, Nagy E, Andersson DC, Caidahl K, Eriksson MJ, Eriksson P, Franco-Cereceda A, Hansson GK and Bäck M, Circulation 14 mars 2011.
Bild: Magnus Bäck, foto Ulf Sirborn
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Docent Magnus Bäck
Institutionen för medicin, Solna
Tel: 08 517 70780
Mobil: 070 767 7470
E-post: Magnus.Back@ki.se
Avhandlingen vill definiera psykoanalysen som en vetenskap och försöker ringa in dess kunskapsobjekt. Freuds bidrag till psykoanalysens egentliga kunskapsobjekt är enbart de observationer som han gjorde omkring sekelskiftet 1900 i samband med sitt arbete med drömmar.
Ett mer lovande objekt finns hos den chilenske analytikern Matte Blanco, som hävdar att det finns ett medfött ”icke bortträngt omedvetet system” i motsats till Freuds tanke om ett bortträngt omedvetet system som bildas efter födseln. Matte Blanco kopplar också detta system till våra känslor och kan med hjälp av matematisk mängdlära beskriva logiken i det, kallad symmetrisk logik. Freuds bidrag låter sig lätt beskrivas inom denna logik och framstår då som olika former av tankemisstag.
Med denna bas hämtar avhandlingen material från psykoanalysen, filosofin, ontologin och den nya tvärvetenskapliga neuropsykoanalysen för att beskriva psykoanalysens kunskapsobjekt under sex rubriker: Allmänna egenskaper; Självet; Känslosinnet; Logik; Språk samt Implicit minne och implicit medvetande. Sammanfattningen kallas ”det statiska systemet”.
Medan författaren letar efter psykoanalysens kunskapsobjekt tränger sig ett annat tema fram i den kliniska vardagen: Våra självbilder. Efter ett antal år samlar sig erfarenheterna till en idé om att vi föds med ett självbildssystem som skildrar oss själva i grandiosa, omnipotenta ordalag. Självbildssystemet tycks dessutom vara skyddat av en självbildsbevarande drift, som är mycket starkare än både sexualdriften och självbevarelsedriften.
Till sist undersöker avhandlingen möjligheten att kunskapsobjektet, sammanfattat som ”det statiska systemet” kan utökas och förenas med idén om ett självbildssystem och finner belägg för att det är möjligt.
Tony Sporrong är pensionerad läkare och psykoanalytiker, bosatt i Stora Rör på Öland. Han är också doktorand vid Institutionen för klinisk vetenskap, enheten för psykiatri, Umeå universitet, och kan nås på
tel. 0485-56 51 97
epost tony.sporrong@psychiat.umu.se
eller tonysporrong@hotmail.com
Måndagen den 21 mars försvarar Tony Sporrong, Institutionen för klinisk vetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”Idag är jag inte mig själv” – En undersökning av psykoanalysens kunskapsobjekt (”Today I am not quite myself” – A study of the object of knowledge of psychoanalysis).
Disputationen äger rum kl. 13.00 i Sal A, psykiatriska kliniken, by 23, NUS.
Fakultetsopponent är doc. Björn Wrangsjö, Karolinska Institutet.
Läs hela eller delar av avhandlingen på
Resultatet visar bland annat att integrerade sociala medier i läsplattetidningar kan öka betalviljan hos läsarna och att läsarna föredrar helsidesannonser som är en applikation i applikationen.
Det är Tora Jansson och Anna Kvernplassen, båda nybakade civilingenjörer i medieteknik vid KTH, som studerat läsplattor i sina respektive examensarbeten.
– Det finns en betalvilja för tidningar i läsplattor, säger Anna Kvernplassen, som tittat närmare på potentiella intäktsmodeller.
Hon ser bland annat att flera möjliga betalmodeller finns, dock experimenterar dagstidningarna inte med dem i någon större utsträckning. Betalviljan för digitalt innehåll är större hos personer som äger en läsplatta, än hos de som inte gör det. Resultaten visar även att dagstidningarna bör integrera sociala medier i sin produkt för att öka värdet för produkten hos läsplatteägare.
Vidare värderar läsare sin papperstidning utifrån flera olika faktorer, varav lokala och internationella nyheter är störst. Även bilagor, morgonritual, distribution och mobilitet är viktiga faktorer att ta hänsyn till vid intåget av nya mediekanaler som läsplattor.
Slutsatserna visar att dagstidningar bör testa flera olika betalmodeller och att paketering av innehållet bör ske med stort kundfokus. Lokala dagstidningar bör avvakta med att finnas i läsplattor just nu, men kan börja förbereda strategin för mediekanalen.
Tora Jansson har studerat annonser i läsplattetidningar då detta är helt nytt för annonsörerna. Syfte har varit att undersöka vilken annonsering som användare föredrar med avseende på utformning, funktion och placering.
Resultaten visar bland annat att användarna föredrar helsidesannonser som är en applikation i applikationen och att de kan utforska en produkt direkt i annonsen istället för att surfa vidare på internet.
Slutsatserna visar att annonser bör utformas med en begränsad men intuitiv interaktion där bilder, i form av ikoner, härleder användaren i sin utforskning av annonsen.
Vidare dras slutsatserna att annonsörer kan ingå samarbeten för att tillsammans producera en, för användarna mer tilltalande annons. Exempelvis kan en researrangör ha en stor annons, och i den annonsen kan sedan lokala företag annonsera om fördelaktiga erbjudanden, som utflykter eller restauranger.
– Fler samarbetet mellan annonsörer skulle gagna både användare och annonsörer, säger Tora Jansson.
Läsplattemarknaden ser dessutom ut att kunna bli stor i Sverige, då upp till 655 000 surf- och läsplattor skulle kunna finnas i landet inom ett år.
Undersökningen har skett på uppdrag av organisationen Tidningsutgivarna.
För mer information, kontakta Tora Jansson på 070 – 422 56 25 / toraj@kth.se eller Anna Kvernplassen på 070 – 413 38 16 / annakve@kth.se.
Studien visar hur viktiga de små vattendragen är vid storskaliga uppskattningar av ett ekosystems kolbalans.
Det norra barrskogsbältet är en komplex mosaik av skogsmark, myrar och vattendrag. Kolförrådet är stort och det har stor betydelse för klimatet om detta kolförråd ökar eller minskar. Att skogslandskapens ytvatten har en viktig roll i kolets kretslopp har klarlagts, bland annat genom undersökningar av kolomsättning i sjöar och av mängden kol som följer med älvarna ut i havet. Hur mycket kol som transporteras i bäckar och små vattendrag, som står för merparten av den totala längden rinnsträcka i Sverige, har man däremot vetat ganska lite om. Framförallt har det saknats kunskap om hur mycket koldioxid som avges direkt från bäckarna till atmosfären, vilket är temat för Marcus Wallins avhandling från SLU.
I sitt doktorsarbete har Marcus Wallin undersökt hur mycket koldioxid som avges från vattendrag inom Krycklans avrinningsområde, ett 67 kvadratkilometer stort område beläget sex mil nordväst om Umeå. Alla bäckar i området visade sig ha högre koldioxidhalter än atmosfären, och de avger koldioxid året runt. Merparten av koldioxiden härrörde från nedbrutet organiskt material, och hade alltså transporteras med markvattnet från den omgivande marken. De högsta koldioxidhalterna uppmättes i bäckar som avvattnar myrar.
Bäckarna i området är alltså övermättade på koldioxid och Marcus Wallins beräkningar visar att koldioxidavgången är en snabb process, som räknas i timmar. Mycket av den koldioxid som når bäckarna har avgivits till atmosfären redan innan vattnet lämnat de minsta vattendragen.
Mängden koldioxid som avges styrs dels av koldioxidhalten i vattnet, men även av andra faktorer. Det som visade sig ha störst betydelse för koldioxidutbytet mellan vattnet och atmosfären var vattendragets lutning. Ett brantare vattendrag leder till högre turbulens och därmed till ett större gasutbyte mellan vatten och atmosfär. I avhandlingen visar Marcus Wallin att lutningen på svenska vattendrag vanligen avtar med storleken, dvs. att bäckar sluttar mer än åar och älvar.
Med hjälp av datormodelleringar visar avhandlingen att nära 70 procent av det kol som transporterades från Krycklans avrinningsområde via vattendrag avgavs från vattenytan till atmosfären. I modelleringen användes fältobservationer, beräkningar av lutningens inverkan på koldioxidutbytet samt en datorbaserad, högupplöst höjdkarta över området.
Avhandlingen visar hur viktiga de små vattendragen är vid storskaliga uppskattningar av den vattenburna koltransporten från skogsmark till havet. En stor del av det kol som lämnar marken återförs snabbt till atmosfären i form av koldioxid, och detta sker dessutom i de minsta vattendragen. Kunskap om koltransport i små vattendrag kan dessutom ha betydelse vid storskaliga uppskattningar av ett ekosystems kolbalans, särskilt för ekosystem som är nära jämvikt med atmosfären.
—————————————————————-
FM Marcus Wallin, institutionen för vatten och miljö, SLU, försvarade sin avhandling Evasion of CO2 from streams – Quantifying a carbon component of the aquatic conduit in the boreal landscape i Uppsala den 4 mars 2011. Opponent var Dr. Robert Striegl, U.S. Geological Survey, Boulder, Colorado, USA.
Mer information: Marcus Wallin, 070-974 36 46, 018-67 30 26, Marcus.Wallin@slu.se
Länk till avhandlingen (pdf):
Detta och övriga pressmeddelanden från SLU:
http://www.slu.se/sv/om-slu/fristaende-sidor/aktuellt/pressmeddelanden/ [Ref 4]
SLU:s vision är att vara världsledande inom Life Science. Detta blir möjligt genom hög kvalitet och kreativitet inom forskning och utbildning, nyskapande och tongivande miljöanalys, samt att vara en innovativ partner för de gröna näringarna.
Om potatis under skörd eller lagring utsätts för mekanisk skada eller ljusexponering, ökar produktionen av de giftiga ämnena glykoalkaloider (solaniner). Sådana stressade knölar kan efter konsumtion ge upphov till olika förgiftningssymptom. Nurun Nahar har i sitt doktorsarbete vid SLU nu identifierat de gener som styr denna giftökning, vilket kan komma att få betydelse för framtida potatisförädling.
Glykoalkaloider är giftiga föreningar som förekommer naturligt inom växtfamiljen potatisväxter (Solanaceae). De vanligaste glykoalkaloiderna i odlade potatissorter är alfa-solanin och alfa-chakonin. De förekommer i hela växten, och ibland i så höga halter att knölarna blir otjänliga, eller till och med farliga, som föda.
Halten av glykoalkaloider varierar mellan olika potatissorter, men kan också ökas av olika stressförhållanden som t.ex. skada och ljusexponering. Om knölen har varit utsatt för ljus bildas också grönt klorofyll. Denna grönfärgning är i sig ofarlig, men innebär att glykoalkaloider kan ha bildats, och grön potatis bör därför undvikas som föda. Symptom på glykoalkaloidförgiftning är diarré, huvudvärk och kräkningar, men allvarligare symptom kan också uppträda.
För en god livsmedelssäkerhet rekommenderar Livsmedelsverket en högsta halt i matpotatis på 200 mg glykoalkaloider per kg friskvikt. Tyvärr överskrids ibland dessa halter, och exempelvis ingår den tidigare populära sorten ’Magnum Bonum’ inte längre i sortlistan på grund av dess tendens att bilda höga halter av glykoalkaloider.
Glykoalkaloider betyder alltså mycket för potatisens kvalitet som livsmedel, men man har hittills inte haft klart för sig hur de bildas, eller varför en del potatissorter har högre halter av de giftiga ämnena än andra.
Nurun Nahar har nu i sitt doktorsarbete vid institutionen för växtbiologi och skogsgenetik, SLU, sökt identifiera gener och enzymer som ingår i bildandet av glykoalkaloider. Hon har studerat hur aktiviteten av ca 15 000 gener varierar i knölar från ’King Edward’ och ’Bintje’; två potatissorter som hon visat har en hög respektive låg grad av stressinducerad glykoalkaloidbildning. Knölarna utsattes för stress i form av mekaniska skador eller belysning.
Resultaten visar att både skada och ljusexponering aktiverar ett antal gener bland annat i bildandet av steroler, föreningar som finns i cellmembran hos alla djur och växter, och som tidigare antagits vara förstadium till glykoalkaloider. Sterolhalt och sterolsammansättning visades ändra sig efter stress, och framför allt hade en ökning av sterolen kolesterol ett samband med högre halter av glykoalkaloider. Med masspektrometrisk analys kunde hon sedan visa att kolesterol verkligen utgör ett biokemiskt förstadium till glykoalkaloider.
Nurun Nahar visade också att ett antal av de identifierade generna aktiverades klart starkare i ’King Edward’, dvs. den potatissort som snabbast bildade glykoalkaloider. Dessa gener kan därför antas spela en väsentlig roll i potatisens ökade syntes av glykoalkaloider efter stress. När hon minskade aktiviteten av en av dessa gener till en tiondel så minskade halten glykoalkaloider signifikant, både i stressade och i icke-stressade knölar.
– Den ökade bildningen av glykoalkaloider som sker i potatisknölar efter både skador och ljusexponering beror alltså på ökad aktivitet av ett fåtal nyckelgener, säger Nurun Nahar, och ökningen skiljer sig från en potatissort till en annan. Det här är något som kan komma till användning när matpotatis förädlas så att livsmedelskvaliteten på sikt kan förbättras.
——————————
MSc Nurun Nahar, Institutionen för växtbiologi och skogsgenetik, SLU, försvarar sin doktorsavhandling med titeln ”Regulation of sterol and glycoalkaloid biosynthesis in potato (Solanum tuberosum L.) – Identification of key genes and enzymatic steps”. Disputationen avser filosofie doktorsexamen.
Tid: Fredagen den 18 mars 2011, klockan 09.00
Plats: Genetikcentrums aula, Ultuna
Opponent: Professor Stefan Jansson, Institutionen för fysiologisk botanik, Umeå universitet
Mer information
Nurun Nahar, nurun.nahar@slu.se, 018-67 32 41. Hemort: Uppsala
Folke Sitbon, folke.sitbon@slu.se, 018-67 32 43 (handledare vid inst. för växtfysiologi och skogsgenetik, SLU.)
Avhandlingen,
SLU:s vision är att vara världsledande inom Life Science. Detta blir möjligt genom hög kvalitet och kreativitet inom forskning och utbildning, nyskapande och tongivande miljöanalys, samt att vara en innovativ partner för de gröna näringarna.
Svampinfektioner kan orsaka livshotande hälsoproblem för patienter med nedsatt immunförsvar. Patienternas hälsa försvagas ytterligare av infektionen, och i många fall kan de inte genomgå den behandling eller operation de har sökt vård för. Hos patienter med bristande immunförsvar kan exempelvis mögelsvampen Aspergillus utbreda sig från lungorna och luftvägarna till hela kroppen.
Forskarna vid laboratoriet Molekylär Infektionsmedicin Sverige (MIMS) i Umeå har nu hittat en ny väg för att hjälpa patienter med kronisk granulomatös sjukdom, CGD. CGD är en ärftlig immunbristsjukdom som varje år drabbar en av ?70 000 människor. Barn som fötts med sjukdomen lider av svåra svamp- eller bakterieinfektioner som i många fall utvecklas till tumörliknande bildningar, granulom, i inre organ. Genterapi och benmärgstransplantation är framgångsrika behandlingsmetoder, men patienternas hälsotillstånd är ofta så pass kritiskt till följd av infektionerna att dessa behandlingar inte kan genomföras, och inte sällan dör patienterna i förtid.
Orsaken till CGD är en svår defekt i de så kallade neutrofila granulocyterna, en typ av vita blodkroppar. Hos friska personer oskadliggör dessa immunceller de sjukdomsframkallande celler som infekterar organismen. Blodkropparna bildar syreradikaler som dödar inkräktarna, sväljer och bryter ner dem innan de hinner ta över i kroppen. CGD-patienters neutrofila ganulocyter kan inte bilda syreradikaler och därmed inte avdöda sjukdomsframkallande celler. Immunsystemet kan inte stoppa svamp- eller bakterieinfektionen.
Constantin Urban, som är forskningsledare vid MIMS-laboratoriet i Umeå, studerar mekanismer av svampinfektioner för att hitta möjligheter till nya behandlingsmetoder. I tidigare studier med en annan svamp, Candida, kunde han visa att neutrofila granulocyter normalt bildar nätfällor, på engelska benämnda neutrophil extracellular traps, NET. De fångar och brytar ner Candida-svamparnas hyfer, avlånga tunna celltråder som tränger in i vävnaderna vid en infektion.
– NET är mycket smidiga redskap, säger Constantin Urban. De är jämförbara med spindelnät som fångar sjukdomsframkallande mikrober. Dessa nätfällor är utrustade med antimikrobiella substanser och vi kunde i tidigare studier visa att NET bildar ett speciellt protein, calprotectin, som avdödar sjukdomsalstrande celler.
I samarbete med kliniska forskare vid barnsjukhuset i Zürich kunde forskarna från Umeå studera nya detaljer som ligger bakom den svåra immunbristsjukdomen CGD. De undersökte patienters neutrofila granulocyter före och efter genterapi.
– Vi kunde nu påvisa att calprotectin är viktigt även för neutrofila granulocyters försvar mot Aspergillus-infektioner, säger Constantin Urban.
Tillsammans med forskarstuderande Maria Joanna Niemiec och läkarna i Zürich upptäckte Constantin Urban att neutrofila granulocyter hos CGD-patienter inte utsöndrar calprotectin och kan därför inte kan bryta ner Aspergillus i NET-fällor.
– Vi fann att efter genterapin var granulocyternas förmåga att bilda calprotectin och nät återställd, säger Maria Joanna. Det betyder att calprotectin är en nyckelsubstans för neutrofila granulocyters försvar mot Aspergillus-svampar. Vi vet nu att calprotectin kan användas som en ”molekylär protes” för att korrigera neutrofila immuncellers defekt hos CGD-patienter.
– Vi är övertygade om att vår studie kan leda till en behandling av CGD-patienter tills de kan få genterapi eller benmärgstransplantation, som är en mer uthållig behandlingsmetod. Och vi funnit vara en möjlig behandlingsmetod för CGD-patienter kan i framtiden också vara en möjlighet för andra patienter med nedsatt immunförsvar, kommenterar Constantin Urban.
Originalpublikation:
Matteo Bianchi, Maria J Niemiec, Ulrich Siler, Constantin F. Urban, and Janine Reichenbach: Restoration of anti-Aspergillus defense by neutrophil extracellular traps in human chronic granulomatous disease after gene therapy is calprotectin-dependent
Journal of Allergy and Clinical Immunology, online publication, 4th march 2011, doi: 10.1016/j.jaci.2011.01.021
För mer information, kontakta gärna:
Constantin Urban, forskare vid The Laboratory for Molecular Infection Medicine Sweden (MIMS) och Institutionen för molekylärbiologi, Umeå universitet på
E-post: constantin.urban@mims.umu.se
Tel: +46 (0)90 785 08 06
Janine Reichenbach, MD, Division of Immunology/Hematology/BMT, University Children’s Hospital Zurich, Steinwiesstrasse 75, 8032 Zurich, Switzerland.
E-post: janine.reichenbach@kispi.uzh.ch
Underlag till pressmeddelandet: Eva-Maria Diehl
[Ref 1]
Högupplöst bild [Ref 2]
Bildtext: Svepelektronmikroskopibild av neutrofila granulocyter infekterade med Aspergillus nidulans. Bilderna är från en och samma patient före respektive efter genterapi. Innan behandlingen kan neutrofilerna inte bilda extracellulära fällor, men efter genterapin är denna förmåga återställd. Bild: Matteo Bianchi.
I Smålandsposten skrev Martin Tunström att: ”De Humboltdska idealen står sig än. I en torftig högskolepolitisk debatt har Högskolan i Borås bidragit med att ge fördjupning.” En bloggare utnämnde boken till 2010 års viktigaste inlägg om utvecklingstrender i det svenska högskolelandskapet.
Nu presenteras en uppföljare. Den har samma huvudtitel, det vill säga Från Högskolan i Borås till Humboldt, men en annan undertitel: ”Bildning och kunskapskulturer”.
– Vi hoppas och tror att även den nya volymen kommer att stimulera till debatt och meningsutbyten om högre utbildning och forskning, säger Maria Lindh. Hon har, tillsammans med Johan Sundeen och Catta Torhell, varit redaktör för skriften.
I den nya boken medverkar agrarhistorikern Janken Myrdal, nationalekonomen Lars Calmfors, filosofen Hans Ruin, vetenskapsteoretikern Jan Nolin samt rektorn för Högskolan på Gotland Jörgen Tholin.
Artiklarna tar upp angelägna ämnen som förhållandet mellan humanvetenskap och naturvetenskap; vikten av att forskare deltar i samhällsdebatten; följderna för de vetenskapliga disciplinerna av nya, digitala publiceringsmönster.
I boken diskuteras också hur arvet från Humboldt ska förstås och tas tillvara samt ges handfasta exempel på hur Högskolan på Gotland arbetar med bildning inom ramen för utbildningsformen Liberal Education.
– Av universitet och högskolor kan förväntas att de ska vara plattformar för ett aktivt medborgarskap och ge generöst utrymme för personlig utveckling driven av ett nyfiket och fritt kunskapssökande, säger Johan Sundeen.
Han pekar på att bildningsbegreppet framstår som centralt i ifrågasättandet av en instrumentell och ekonomistisk syn på högre utbildning och forskning.
– Vi kan idag förmärka ett ökat försvar för kunskapssökandets egenvärde.
Vid den välbesökta bokpresentationen framhölls behovet av föra ett aldrig upphörande samtal om meningen med högre utbildning och forskning. Sådana diskussioner gör lärosätena bättre rustade att hantera dagens och morgondagens utmaningar. Det framhölls också att bildningstanken kan fungera som en ingång till möten mellan discipliner och samarbeten mellan vetenskapsområden.
Högskolan i Borås bedriver utbildningar inom biblioteks- och informationsvetenskap, ekonomi och informatik, mode och textil, beteendevetenskap och lärarutbildning, teknik samt vårdvetenskap. Campus ligger mitt i city, och vi har 15 000 studenter och 650 anställda.
Högskolan i Borås försöker ständigt minimera gapet mellan teori och praktik. Därför utbildas våra studenter nära arbetslivet. Vi satsar på problembaserad forskning med tydliga professionskopplingar. Våra studenter ska snabbt kunna fungera i yrkeslivet efter avlagd examen. Vi förflyttar akademin ut i professionerna. Och professionerna in i akademin. Under 2010 har Högskolan i Borås fått fyra examensrättigheteratt bedriva forsk arutbildning inom tre områden. Ytterligare en pusselbit har därmed fallit på plats i vår strävan mot att bygga det kompletta professionslärosätet.
Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta pressansvarig informatör Annie Andréasson:
ann-christine.andrasson@hb.se tel: 033 – 435 40 22, 0708 – 17 41 22
Antalet renar i Sverige varierar ständigt och har under det senaste århundradet pendlat mellan 150 000 och 300 000. En viktig orsak till svängningarna tros vara en varierande födotillgång. Om en förändrad tillgång på bete inte upptäcks i tid, eller om renskötseln av sociala och ekonomiska skäl inte kan anpassas tillräckligt snabbt, kan konsekvenserna bli minskad produktion i hjorden och slutligen överbetning, födobrist och undernäring.
Förvaltningen av betesresurserna försvåras dessutom av utbyggnaden av infrastruktur inom renskötselområdet, som gör att tillgången på betesmark minskar. För att kunna hantera dessa ständiga förändringar behöver rennäringen metoder och kunskap som gör det möjligt att i ett tidigt skede upptäcka och tolka förändringar.
Anna Olofssons doktorsarbete ger en vetenskaplig grund för en adaptiv förvaltning av betesresurserna inom en sameby. Tanken är att uppgifter om tillståndet i renhjorden och betesmarkerna ska samlas in och utvärderas fortlöpande, och att detta ska ge värdefulla insikter om hur det biologiska systemet fungerar. På sikt ska dessa insatser bädda för ett optimalt och uthålligt nyttjande av betesresurserna.
I arbetet har Anna Olofsson identifierat två mått som kan användas för att påvisa förändringar i renhjordar och betesmarker. Det ena måttet är lavhöjd, som används som mått på lavbetets kvalitet – en viktig faktor vintertid. Studierna visar att det är viktigt hur mätpunkterna fördelas i landskapet och att väderförhållandena noteras, eftersom lavens höjd kan påverkas av fukt. Det andra måttet är uppgifter om renars vikt och kroppskondition vid slakt. Dessa uppgifter finns i form av statistik hos Sametinget, och Anna Olofsson visar att de ger ett bra mått på renhjordarnas kondition, och indirekt på de beten djuren använder före slakt, barmarksbetena. På några punkter kan statistiken dock förbättras; det handlar bland annat om att särskilja han- och honkalvar, att skilja unga djur från äldre och att säkerställa att endast årskalvar klassificeras som kalvar.
Därutöver har Anna Olofsson utvecklat en matematisk modell som beskriver samspelet mellan lavtillgång, renarnas kondition och hjordens struktur. Modellen kan användas för att öka förståelsen för hur renarna och betet samspelar och påverkar renhjordens produktion i ett långsiktigt perspektiv. Resultaten baseras på de data som matas in, t.ex. information från de mått som övervakas. Modellen består av tre moduler som interagerar med varandra: Den första modulen beskriver dynamiken i lavbetet, den andra modulen beskriver renens energibudget och tillväxt samt dynamiken på barmarksbetet och den tredje modulen beskriver renhjordens storlek och struktur. Innan modellen kan användas som stöd i förvaltningen måste den anpassas till förhållandena i respektive sameby.
Valet av vilka faktorer som ska övervakas i förvaltningen bör ske på lokal nivå, så att måtten är relevanta för lokala förhållanden, men Anna Olofsson menar att de mått hon har granskat är en bra grund att börja med. I vissa områden kan det dock finnas andra faktorer som behöver övervakas, t.ex. rovdjurstäthet.
Grunden för en ny, adaptiv förvaltningsmodell är alltså lagd, men för att den ska kunna tas i bruk måste en del praktiska problem lösas. Det handlar dels om resurser för insamling och lagring av data, men också om stöd i form av statistiska analyser av mätresultaten. Dessutom behöver den matematiska modellen anpassas och vidareutvecklas.
– Det som behövs just nu är kunskap om lokala förhållanden, och det får vi bäst genom ett fullskaligt experiment, säger Anna Olofsson.
En längre sammanfattning på svenska finns på s. 49–55 i avhandlingen (se länk nedan).
—————————————————–
Anna Olofsson, institutionen för husdjurens utfodring och vård, SLU, försvarade sin avhandling Adaptive management of reindeer grazing resources den 11 mars 2011.
Opponent var Professor Rolf Anker Ims, Universitetet i Tromsø, Norge.
Länk till avhandlingen
Detta och övriga pressmeddelanden från SLU:
http://www.slu.se/sv/om-slu/fristaende-sidor/aktuellt/pressmeddelanden/ [Ref 5]
SLU:s vision är att vara världsledande inom Life Science. Detta blir möjligt genom hög kvalitet och kreativitet inom forskning och utbildning, nyskapande och tongivande miljöanalys, samt att vara en innovativ partner för de gröna näringarna.
Antalet rapporterade incidenter 2010 var 876, jämfört med 787 år 2009. För ungdomshemmen ligger antalet incidenter på nästan samma nivå som året innan. Här var incidenterna 638, vilket är en minskning med nio incidenter sedan 2009.
Sparkar, slag och tillhyggen vanligast
Verbalt hot är vanligaste rapporterade incidenten. Inom LVM skedde en markant ökning av hot med eller utan tillhygge. Antalet hot utan tillhygge ökade från 13 till 53 och hot med tillhygge ökade från 40 till 81. Inom ungdomsvården ökade hot med tillhygge något och hot utan tillhygge minskade något.
Vanligaste tillhyggena var inventarier, vassa föremål och glas. Vanligaste våldsincidenterna utan tillhygge var sparkar, slag eller liknande. Inom LVM rapporterades 79 incidenter med sparkar och slag och 32 med bett, blod och spott. På ungdomssidan var siffrorna 499 respektive 130.
Inom LVM var det psykisk obalans hos klienterna som utlöste de flesta incidenterna medan det på ungdomssidan var konflikter kring att den unge vägrade följa rutiner och ordningsregler.
Utsatt personal
Den största personalkategorin hos SiS är behandlingsassistenter och följaktligen är det också den mest utsatta gruppen för våld och hot. 175 personer fick någon form av psykisk skada, vilket är en ökning från 100 år 2009. 374 personer fick någon form av fysisk skada – det är en stor ökning från 2009 då antalet låg på 260 personer. Personer som fick grov fysisk skada ökade från 13 till 44 personer.
Säkerhetsarbetet skärptes
SiS har intensifierat arbetsmiljö- och säkerhetsarbetet de senaste åren. Alla anställda utbildas två gånger om året i konflikthanteringsmodellen No power – No lose och en ny handbok i hur man arbetar med metoden är på gång. Vidare har SiS uppdaterat sin krisplan, arbetet med en kartläggning av särskilt utagerande klienter pågår och dessutom görs en kunskapsöversikt om hanteringen av hot- och våldssituationer. Under 2011 gör SiS dessutom en särskild satsning på missbruksvården. De fem LVM-hem som tar emot de mest krävande klienterna får extra stöd i form av bland annat ekonomiska resurser, metodutveckling och lokaler.
– Vi inom SiS ledning ser mycket allvarligt på det höga antalet incidenter. Vi måste arbeta på alla nivåer för att vår personal inte ska utsättas för skador i tjänsten. Siffrorna kommer inte som någon överraskning och vi har redan börjat arbetet med att vidta åtgärder, säger Nils Åkesson, utvecklingsdirektör på SiS.
SiS incidentrapportering är en del i arbetsgivarens skyldighet att se till att arbetsmiljön uppfyller föreskrivna krav. Tillbud och händelser eller hot om våld mot personal ska dokumenteras och utredas.
*Lagen om vård av missbrukare i vissa fall
Kontaktinformation
Nils Åkesson, utvecklingsdirektör SiS, 08-453 40 85, 070-589 0459
Robert Stenbom, regionchef Norr, 018-610 19 51, 070-325 03 75
När FN bildades 1945 kunde länder oavsett statsskick bli medlemmar. Både demokratier och diktaturer tog plats i FN. Det internationella samfundets uppgift blev att upprätthålla fred och ordning mellan stater, men vad stater gjorde inom sina gränser var ingen stor fråga för FN. Staters suveränitet skulle respekteras.
Under slutet på 1900-talet förändrades detta. Man började tala om humanitära interventioner, och sådana gjordes också exempelvis i Somalia, Haiti, Östtimor och forna Jugoslavien. Det ledde till en debatt om FNs rätt att skydda en civilbefolkning mot dess egen regering. År 2005 antog generalförsamlingen principen om ”skyldigheten att skydda” (responsibility to protect, R2P) som föreskriver att stater, individuellt och kollektivt, har en skyldighet att skydda mot allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter. Peter Håkansson har i sin avhandling i statsvetenskap undersökt hur denna princip växte fram och vad den innebär för vår syn på vad en stat är och vad mellanstatliga relationer syftar till.
– Vi går tillbaka till tidigare århundradens syn, där man gjorde åtskillnad på stater, säger han. Fram till början av 1900-talet talade man om ”civiliserade” och ”icke-civiliserade” folk och stater. Civiliserade stater hade inte bara en rätt att neka icke-civiliserade folk erkännande, utan hade också en upplevd rätt och skyldighet att sprida den västerländska civilisationen. Så legitimerades kolonialismen, ”den vite mannens börda”.
Principen skyldigheten att skydda använder inte dessa begrepp, men gör ändå en åtskillnad mellan stater. För att en stat ska ses som en fullvärdig och ansvarstagande medlem i det internationella samfundet ska den inte bara respektera fundamentala mänskliga rättigheter utan även ha politiska institutioner av ett liberalt slag.
Peter Håkansson beskriver hur skyldigheten att skydda utmanar den pluralistiska och tillåtande syn på staten och internationella relationer som kodifierades 1945. Stater är fortfarande suveräna, men enligt skyldigheten att skydda baseras suveräniteten i ett visst agerande och i en viss typ av politiska institutioner.
– Det är ett progressivt synsätt på stater. När staters rätt till suveränitet och icke-intervention har sin grund i universella kriterier möjliggörs en rangordning av stater som eller mindre ansvarstagande, och i förlängningen som mer eller mindre utvecklade, säger Peter Håkansson.
Peter Håkansson disputerade den 11 mars. Han nås på 013-28 25 67, e-post peter.hakansson@liu.se.
Avhandlingen heter ”The United Nations Reformed – Responsibility, Protection and the Standing of States”.
Lundaforskarna Kristina Karlsson Green och Josefin Madjidian har studerat och mätt hur honligt och hanligt beteende i djurs och växters könskonflikter beskrivs i den akademiska litteraturen.
– Här kan vi visa på val och tolkningar som kan bygga på forskarens egen, kanske omedvetna, uppfattning om vad som är manligt och kvinnligt. Och nu har vi kvantifierat skillnaden i hur hanligt och honligt behandlas i forskningen. Det är alltså inte bara något som vi tycker och tror, säger Kristina Karlsson Green, Biologiska institutionen vid Lunds universitet.
Könskonflikter bland djur och växter innebär att honan och hannen är oense om parning och uppfödning av ungar. Forskning om sådana könskonflikter är ett område som växer snabbt. Därför är det extra viktigt att göra andra forskare medvetna om och observanta på att de egna referensramarna utgör en risk, menar Kristina Karlsson Green och Josefin Madjidian.
Ett beteende som är sprunget ur en könskonflikt innebär alltid en negativ påverkan på partnern, och därför borde sådana beteenden beskrivas på samma sätt och i samma termer. På så sätt kan man undvika att en omedveten skillnad görs på könen. De båda forskarna menar att så inte är fallet i dag.
– I litteraturen beskrivs hannen mer i termer av aktivitet för att främja sina egna intressen, medan honan beskrivs i mer passiva ordalag, som att hennes beteende endast är en reaktion på hannens. Detta trots att bägge könens beteende påverkar den andre negativt medan de egna intressena gynnas, säger Josefin Madjidian.
Kristina Karlsson Green menar att forskaren inte alltid är själv medveten om sina egna uppfattningar, i detta fall om könen, men att det är viktigt att vara observant på dem.
– Annars kan forskarna tolka resultat felaktigt, eller missa delar av konflikten, som att även hannar kan påverkas negativt av partnerns beteende, säger Kristina Karlsson Green.
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Kristina Karlsson Green, doktor i zooekologi, telefon: 0462223613, mobil: 0737850238, e-post: kristina.karlsson@biol.lu.se, Biologiska institutionen, Lunds universitet
Josefin Madjidian, doktorand i växtekologi, telefon: 0462229561, e-post: josefin.madjidian@biol.lu.se, Biologiska institutionen, Lunds universitet
Andungar är beroende av proteinrik mat de första två veckorna, och därför är insekter och andra ryggradslösa djur en viktig del av dieten. Förekomsten av fisk kan påverka mängden insekter negativt och därmed påverka andungarnas överlevnadsmöjligheter. Miljöstrateg Lisa Dessborn har i sitt doktorsarbete vid SLU och Högskolan i Kristianstad undersökt effekten av fisk på häckande änder.
Andungarna har ett stort energibehov och dödligheten är ofta hög, bland annat på grund av näringsbrist. I sjöar utan fisk observerade Lisa Dessborn att inte bara andungarnas överlevnad var bättre, utan också att antalet andpar innan kullarna hade kläckts var större än vid sjöar med fisk. Detta tyder på att häckande änder aktivt undviker sjöar med fisk.
De flesta av de undersökta sjöarna hyste flera fiskarter, även rovfiskar som gädda. Att gädda tog andungar som rov kunde därför inte uteslutas. För att isolera sådana effekter sattes gädda ut i två fiskfria sjöar. Det blev ingen reducering av par under äggläggningsperioden, men däremot observerades en kraftig reduktion av kullar och andungar.
Ändernas observerade oförmåga att identifiera och undvika gädda är intressant, eftersom det har en tydlig effekt på häckningsframgången. Nykläckta andungar visade sig inte heller kunna känna igen, undvika och reagera på gädda.
– Om man vill upprätthålla en hög reproduktion av änder visar mina resultat tydligt att fiskfria vatten behövs, säger Lisa Dessborn. Den negativa effekten av fisk på häckande änder är påtaglig och änderna tycks inte kunna undvika sjöar med rovfisk.
Många sjöar i Sverige och Finland hade varit utan fisk om inte människan hade planterat ut dem. Även änder sätts ut för att öka jaktbeståndet.
– Det kan därför vara bra att koncentrera andutsättningarna till sjöar utan fisk, och framför allt att undvika att sätta ut fisk och änder i samma sjö, säger Lisa Dessborn.
—————————————–
Miljöstrateg (MSc) Lisa Dessborn, institutionen för vilt, fisk och miljö, SLU, försvarar sin avhandling med titeln ”The Influence of Food Abundance Patterns and Predation on Breeding Ducks with a Special Emphasis on the Interactions between Ducklings and Fish”. Disputationen avser filosofie doktorsexamen.
Tid: fredagen den 11 mars 2011 klockan 13.00
Plats: Aulan i Alnarpsgården, Alnarp.
Opponent: Andy Green, professor på Estación Biológica de Doñana, Spanien.
Mer information
Lisa Dessborn, 044-203464, 070-887 99 76, Lisa.Dessborn@hkr.se
Doktorand vid SLU i Umeå, http://www.slu.se/viltfiskmiljo
Arbetsplats: Högskolan i Kristianstad), http://hkr.se/templates/Page____9226.aspx
Hemort: Lund
– Framförallt är det avverkning av skog längs bäckar och åar och effekterna av detta som försämrar livsmiljön för öringen, säger Pär Gustafsson, nydisputerad forskare i öringekologi vid Avdelningen för biologi.
Enligt skogsvårdslagen ska trädridåer lämnas kvar intill vattendragen. Inte sällan sker ändå avverkningar ända ner till strandkanten. Pär Gustafsson har i sin forskning studerat några av de faktorer som man kan förknippa med att just träd och annan högre vegetation längs bäckar och älvar tas bort, till exempel i samband med skogsavverkning.
Bland annat visar det sig att de trädlevande insekter och andra småkryp som ofta faller ned i vattnet och där blir till föda för fisken är mycket viktiga för öringen. När Pär Gustafsson i fältexperiment tog bort denna resurs med hjälp av flera hundra meter långa plasttält blev följden att fisken svalt och minskade i tillväxt. I första hand kunde man se detta under sommaren när det är ont om alternativ vattenlevande föda.
En annan faktor är de strandnära träd som om skogen får stå orörd förr eller senare faller ner i vattnet. Att gamla träd tillåts hamna i vattnet och får ligga kvar är mycket viktigt för öringen av flera skäl, dels utnyttjar många insekter veden som både föda och boplats vilket ökar mängden insekter i vattnet och på så sätt ökar även mängden föda för fisken.
I de fältexperiment som Pär Gustafsson genomfört i bäckar i Glaskogens naturreservat mellan Arvika och Årjäng har det visat sig att öring som lever i miljöer med mycket död ved växer bättre än öring som lever utan död ved. Studier i Karlstads universitets unika strömakvarieanläggning har därefter visat att öring som lever i miljöer med mycket ved är betydligt mindre aktiv samtidigt som de fångar nästan lika mycket mat som öringar i miljöer med lite död ved.
Kontaktinformation
För mer info, kontakta Pär Gustafsson tfn 0730-77 19 63.
Avhandlingen visar att bromerade dioxiner och ämnen som liknar bromerade flamskyddsmedel är naturligt producerade och att halterna av dessa ämnen är höga i Östersjön. Mycket talar för att fintrådiga alger är den största boven i dramat. Halterna funna i alger och blåmusslor från Östersjön är så pass höga att eventuella effekter i ekosystemet behöver utredas.
– Strömming lägger gärna sin rom på algerna och eftersom flera forskare har visat på en dålig äggkläckbarhet bör kopplingen mellan dessa ämnen och romdöden undersökas, säger Karin
Löfstrand vid Institutionen för material och miljökemi, Stockholms universitet.
Det bromerade flamskyddsmedlet PBDE har använts för att flamskydda till exempel elektronik som tv-skärmar och mobiltelefoner. Dessa ämen kan komma ut i miljön och organismer kan sedan omvandla PBDE till OH-PBDE genom metabolism. Polybromerade dioxiner (PBDD) bildas oavsiktligt vid förbränning eller vid produktion av bromerade flamskyddsmedel och frigörs därmed till luften. Denna avhandling visar att OH-PBDE och PBDD troligen även bildas naturligt av alger.
Alger är sedan tidigare kända att producera andra bromerade eller klorerade organiska ämnen, många av vilka de använder som kemiskt försvar mot fiskar och därmed har en önskad giftig verkan. OH-PBDE och framför allt PBDD uppvisar giftighet och dess påverkan på ekosystemet bör utredas närmare.
Avhandlingens namn: Trends and exposure of naturally produced brominated substances in Baltic biota – with focus on OH-PBDEs, MeO-PBDEs and PBDDs [Ref 1]
Ytterligare information:
Karin Löfstrand, Institutionen för material och miljökemi, Stockholms universitet, tfn: 08-16 20 18 mobil: 070-478 91 13, e-post: karin.lofstrand@mmk.su.se
Universitetet i huvudstaden – utbildning och forskning på högsta nivå där öppna sinnen möts och utvecklas. Universitetet deltar i regionala, nationella och internationella samarbeten, i debatt och i samhällsutveckling. Här är mer än 50 000 studenter och 6 000 medarbetare verksamma inom humaniora, juridik, naturvetenskap och samhällsvetenskap.
– Högerkammarens storlek och funktion ger viktig information vid ett stort antal hjärtsjukdomar. När den är påverkad leder det oftast till ett längre och mer allvarligt sjukdomsförlopp, förklarar Karin Loiske, som är biomedicinsk analytiker, med ultraljudsundersökningar av hjärtat som specialitet.
Eftersom den högra hjärtkammaren ligger bakom bröstbenet, är det svårt att få en bra bild av den med ultraljud. Dessutom har den en komplicerad anatomi.
Olika metoder ger olika resultat
– Vänsterkammaren är rund som en apelsin, medan högerkammaren är avlång och lite böjd, som en banan. Och det gör det mycket svårare att mäta storleken.
I dag används olika metoder för att mäta högerkammarens storlek inom vården, och Karin Loiske har jämfört fem av dem och utvärderat hur tillförlitliga de är. Resultaten skilde sig märkbart åt, både mellan de olika metoderna och vid upprepade mätningar med samma metod. Men två av metoderna visade sig mer pålitliga än de andra, och därför rekommenderar hon att de ska användas som standardmetoder.
– Alla bör givetvis använda samma metod. Annars blir det ju som att jämföra äpplen med päron, och det blir svårare att ställa en säker diagnos.
Okänd hjärtsjukdom
Karin Loiske tittade också på olika metoder för att undersöka hur väl högerkammaren fungerar, framför allt om den slappnar av som den ska mellan sammandragningarna. Om den inte gör det kan det vara ett tidigt symptom på hjärtsvikt.
– Dessutom vill jag understryka att det är viktigt att man har som rutin att göra en funktionsbedömning av högerkammaren vid ultraljudsundersökningar, något som tyvärr inte görs överallt i dag.
I en avslutande studie har hon också undersökt hjärtsjukdomen takotsubo kardiomyopati. Det är en ovanlig hjärtsjukdom, men eftersom den är ganska okänd, även inom läkarkåren, är det osäkert hur många som egentligen drabbas, utan att få rätt diagnos.
– Min förhoppning är att den här sjukdomen ska bli mer känd, eftersom det förmodligen finns ett flertal fall som missas på grund av okunskapen om den och dess symptom.
Viktigt med rätt diagnos
Sjukdomen upptäcktes i början på 1990-talet och har liknande symptom som vid en hjärtinfarkt. Den drabbar framför allt kvinnor efter klimakteriet, och föregås ofta av plötslig emotionell stress.
Hittills har man trott att den endast påverkar vänster hjärtkammare, men Karin Loiskes undersökning visar att även den högra hjärtkammaren ofta drabbas.
– Det är viktigt att ställa rätt diagnos, eftersom patienterna oftast blir helt återställda med rätt behandling. Min studie visar bland annat att man också bör titta på högerkammarens funktion vid misstänkt takotsubo kardiomyopati.
Karin Loiske disputerar på avhandlingen ”Echocardiographic measurements of the heart with focus on the right ventricle” 11 mars, klockan 13.00, i Wilandersalen på Universitetssjukhuset Örebro.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Karin Loiske, 070-385 46 62, eller karinloiske@hotmail.com.
Forskning tyder på att mikrogliaceller, immunceller i nervsystemet, spelar en viktig roll i neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers och Parkinsons sjukdom. Överaktivering av dessa celler i hjärnan kan leda till inflammation med följden att nervceller dör.
Forskare vid Karolinska Institutet och universitetet i Sevilla i samarbete med Lunds universitet har nu hittat ett sätt att hindra mikrogliacellerna från att aktiveras, och därmed motverka inflammationen. Nyckeln är att blockera vissa enzymer, kaspaser, som forskarna har visat styr mikrogliacellernas aktivering.
– Kaspaserna är en grupp av enzymer som är kända för att orsaka celldöd. Att de också fungerar som signalmolekyler som kontrollerar andra cellers aktivitet är en oväntad upptäckt som ger dem helt ny roll i kroppen, säger docent Bertrand Joseph som har lett studien.
Genom försök i cellodling och möss visar forskarna att kaspaser (kaspas 3, 7 och 8) inte tar död på mikrogliacellerna, utan får dem att aktiveras vilket i sin tur utlöser en inflammationsreaktion. Möss som gavs kaspas-hämmande substanser fick färre aktiverade mikrogliaceller och minskad inflammation och celldöd i omgivande nervceller.
Forskarna har även undersökt prover från avlidna patienter med Alzheimers och Parkinsons sjukdom och upptäckt ökad förekomst av aktiverade kaspaser inuti deras mikrogliaceller.
– Vi ska nu gå vidare och undersöka om substanser som hämmar kaspaserna kan bli aktuella som läkemedel mot vissa neurodegenerativa sjukdomar, säger Bertrand Joseph.
Forskningen är bland annat finansierad av Vetenskapsrådet, Parkinsonsfonden, Alzheimersfonden och Cancerfonden. Karolinska Institutet är ett av världens ledande medicinska universitet. I Sverige står Karolinska Institutet för drygt 40 procent av den medicinska akademiska forskningen och har det största utbudet av medicinska utbildningar. Sedan 1901 utser Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet mottagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin.
Publikation: ”Caspase signaling controls microglia activation and neurotoxicity”, Miguel A. Burguillos, Tomas Deierborg, Edel Kavanagh, Annette Persson, Nabil Hajji, Albert Garcia-Quintanilla, Josefina Cano, Patrik Brundin, Elisabet Englund, Jose L. Venero & Bertrand Joseph, Nature, AOP 9 March 2011 on www.nature.com.
Bild: Bertrand Joseph, foto av Markus Dagnell
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Docent Bertrand Joseph
Institutionen för Onkologi-Patologi
Tel: 08 517 73 826
Mobil: 073 706 7110
E-post: Bertrand.Joseph@ki.se
