Forskarna har sedan tidigare undersökt hur koppar transporteras mellan proteiner i cellerna med hjälp av ett särskilt eskortprotein. I cellgiftet cisplatin finns en annan metall – platina – och forskarna bestämde sig därför för att testa om detta läkemedel kunde bindas till eskortproteinet på samma sätt som koppar.
Transporterar koppar
Eskortproteinet heter Atox1 och det arbetar inne i cellens cytoplasma med att transportera koppar till membranproteiner i golgiapparaten. Här laddas metallen till de flesta av kroppens proteiner som behöver koppar, till exempel livsviktiga proteiner i andingskedjan och andra proteiner som med hjälp av koppar reglerar järnupptaget i våra celler. Utan koppar skulle vi inte kunna leva, men det är farligt med för mycket koppar eller kopparjoner som inte är bundna till proteiner eftersom det kan skada cellerna och leda till sjukdomar.
För första gången har nu forskarna visat att även cisplatin kan binda till Atox1 i vattenlösning.
– Överraskande nog kan cisplatin binda till eskortproteinet även om en kopparjon redan finns på plats. När detta händer placeras de två metallerna väldigt nära varandra. Det har vi kunnat visa med hjälp av spektroskopiska metoder, berättar Pernilla Wittung-Stafshede, professor i biologisk kemi vid Umeå universitet.
När cisplatin binder till eskortproteinet börjar det långsamt veckas upp och förlorar därefter sin funktionella form. Detta är någonting som bara händer för Atox1. Andra proteiner som forskarna har testat veckas inte upp i närvaro av cisplatin.
Kompletterande studier på levande cancerceller visade att Atox1-nivån i cellerna korrelerade med hur resistenta cellerna var mot cisplatin.
– Vår teori är att i cancercellernas cytoplasma så binder en stor del av cisplatinmolekylerna till Atox1- proteinet. Proteinet börjar då sakta att vecka upp sig och bryts sedan ned av cellens nedbrytningsmaskineri. Den största delen av läkemedlet har då ingen chans att nå fram till cancercellens DNA-molekyler i cellkärnan. Detta leder till resistens och cellerna överlever, förklarar Pernilla Wittung-Stafshede.
– Den här studien visar också hur givande det är med samarbeten mellan olika vetenskapliga disipliner. Projektet är ett samarbete mellan biofysikaliska kemister, experter som arbetar med kärnmagnetisk resonans, analytiska kemister, och kliniska cancerforskare, säger Pernilla Wittung Stafshede.
Originaltitel: Cisplatin binds human copper chaperone Atox1 and promotes unfolding in vitro
Författare: Maria Palm, Christoph Weise, Christina Lundin, Gunnar Wingsle, Yvonne Nygren, Erik Björn, Peter Naredi, Magnus Wolf-Watz, and Pernilla Wittung.-Stafshede
Tidskrift: Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America
http://www.pnas.org/content/early/2011/04/04/1012899108.abstract?sid=cceb3b76-fa9c-4ae6-9bee-472c8f7f0bf7 [Ref 1]
Bildtext: När cisplatin binder till eskortproteinet börjar detta protein långsamt veckas upp. Läkemedlet har då ingen chans att nå fram till cancercellens DNA-molekyler i cellkärnan. Detta leder till resistens och cancercellerna överlever.
Cisplatin används som cellgift mot de allvarligaste cancerformerna. Tyvärr är det ineffektivt och endast en liten mängd av läkemedlet lyckas nå cancercellernas DNA-molekyler och slå sönder dem. Forskare vid Umeå universitet och SLU har nu upptäckt en mekanism som kan förklara varför cellgiftet inte kan sköta sitt jobb.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta gärna:
Pernilla Wittung-Stafshede
Tel: 090-786 53 47
Mobil: 0730-34 51 41
E-post: pernilla.wittung@chem.umu.se
Pressbild av Pernilla Wittung-Stafshede. [Ref 2]
– Kursutbudet när det gäller maritim historia ökar varje år och det maritima börjar uppmärksammas mer och mer inom forskningen, så boken fyller ett uppdämt behov, både inom akademin och bland en intresserad allmänhet, säger Tomas Nilson, historiker och en av bokens redaktörer.
Läroboken tar ett samlat grepp om människans förhållande till havet genom tiderna. Den utgår från ett antal gemensamma teman som förankras i enskilda geografiska exempel. Med det menas att ett antal fall tas upp – i realiteten utgörs dessa av den territoriella begränsningen som ett enskilt hav utgör – där samma teman undersöks men med olika kronologier.
Exempel på teman i boken är handel, kulturmöten, livet till havs och havet som resurs. De medverkande forskarna kommer från olika lärosäten och har sin bakgrund i olika discipliner, allt från naturvetenskap till historia och arkeologi.
– Tanken är att boken ska kunna användas som kurslitteratur både i enstaka kurser och i längre utbildningar, till exempel på vårt kandidatprogram Kulturarvsstudier. Vi ser också en möjlighet att den ska kunna fungera som litteratur i andra sammanhang, till exempel på landets sjöfartsutbildningar, säger Tomas Nilson.
Av tradition har den historiska forskningen intresserat sig för händelser på land. En förklaring till det ökade intresset för den maritima historien kan vara den nuvarande synen på havet som en ändlig resurs.
– Idag talas det mycket om till exempel utfiskning och nedskräpning av haven. Då finns det ett behov av en historisk bakgrund för att kunna ge perspektiv på vad det är som händer just nu, säger Tomas Nilson som tycker boken är viktig i ännu ett sammanhang.
– Göteborgs historiska betydelse som sjöfartsstad börjar uppmärksammas mer och mer, och i det sammanhanget spelar vår bok också en viktig roll, säger han.
Kontaktinformation
Kontakt:
Tomas Nilson, universitetslektor, institutionen för historiska studier, telefon: 031–786 4659, 0704–964 924, e-post: tomas.nilson@history.gu.se
Bilder för nedladdning, se: http://www.gu.se/media/Aktuellt/journalistseminarier/
Krisen i fiskeripolitiken innebär att stora fiskebestånd inom Nord- och Östersjöområdet minskat avsevärt, många till en alarmerande nivå som till exempel torsken i Kattegatt. Vid sidan av de politiska frågorna handlar konflikten framför allt om vilken slags kunskap (fiskarnas eller forskarnas) som skall ges företräde i hanteringen av havsmiljöfrågor.
– Oenighet kring både problemets natur och dess lösning har skapat en kunskaps- och legitimitetsbrist som bottnar i ett demokratiskt underskott, säger Sebastian Linke.
Som en möjlig väg ut ur konflikten har det sedan 2002 skapats så kallade Regional Advisory Councils (RACs) för ett utökat deltagande och integration av olika intressegrupper i fiskeriförvaltningen (fiskare, forskare, NGOs). Men Sebastian Linke är kritisk till hur fiskarnas kunskap tas till vara på det här sättet.
– Det är tänkt att fungera demokratiskt men i verkligheten saknar RACs direkt inflytande i beslutsprocessen – i själva verket kan det kallas för en skendemokrati.
I diskussionen kring den nya reformen av fiskeripolitiken i 2012 föreslås även att fiskerinäringen ska ta ett större ansvar genom självförvaltning för att få ett hållbart fiske. Det ska ske genom att näringen måste visa att den bedriver sin verksamhet på ett ansvarsfullt sätt för att få tillgång till fiske, så kallad ”omvänd bevisbörda”.
Sebastian Linke visar hur interaktionen mellan olika deltagarna och speciellt vetenskapens roll kommer att förändras när fiskerinäringen får mer ansvar.
– Forskarna och fiskarna måste kommunicera direkt med varandra och inte bara genom förvaltning och politikerna. Frågan är hur och i vilken utsträckning fiskeripolitikens förändringar innebär en vändpunkt från en vetenskaplig styrning med kortfristiga förvaltningsmål (årliga fiskekvoter) mot en ny, delaktig styrning som verkligen inkludera alla olika intressenter (fiskare, NGOs, forskare) och ger ansvar – och därmed också mer makt – till fiskerinäringen genom självförvaltning.
Kontaktinformation
Kontakt:
Forskare Sebastian Linke, institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskapsteori, telefon: 031-786 4754, 0735-736 703, e-post: sebastian.linke@sts.gu.se
Bilder för nedladdning, se: http://www.gu.se/media/Aktuellt/journalistseminarier/
– Djur som klonar sig själva, där delar av den egna kroppen går vidare till nästa individ, har speciella förutsättningar att hålla sig vid god hälsa. Därför är det bra att studera dem för att förstå åldrandets mekanismer även hos människor, säger Helen Nilsson Sköld på institutionen för marin ekologi vid Göteborgs universitet.
Det finns enorma skillnader i livslängd mellan jordens alla arter. De djur och växter som förökar sig genom delning kan i stort sett få evigt liv, det finns exempel på djuphavskoraller som är tiotusentals år gamla. Helen Nilsson Sköld har valt att studera sjöpungar och sjöstjärnor, arter vars gener har stora likheter med människans.
– Genom min forskning kan jag visa att sjöpungar föryngrar sig genom att aktivera enzymet telomeras för att bygga på sina kromosomer och skydda sin arvsmassa. De har också en speciell förmåga att göra sig av med ”skräp” från sina celler. Äldre delar av djuret bryts helt enkelt ner, för att delvis återanvändas när nya och friska delar växer ut.
Bland sjöstjärnor finns både arter som förökar sig genom delning och arter som fortplantar sig sexuellt. Det gör dem särskilt intressanta att studera. Även om båda typerna av sjöstjärnor kan återbilda förlorade kroppsdelar, så har de arter som förökar sig genom delning exceptionellt mycket bättre hälsa.
Ett resultat av att djur förökar sig genom delning är emellertid att de som art betraktat får en väldigt låg genetisk variation. Det gör att de blir särskilt utsatta för klimatförändringar, då miljön förändras. Det finns en risk att dessa djur och växter är förlorare – och därmed kan vi förlora viktig kunskap om åldrandets gåta.
Kontaktinformation
KONTAKT:
Helen Nilsson Sköld, institutionen för marin ekologi, Kristineberg, vid Göteborgs universitet
0523–185 29
helen.skold@marecol.gu.se
– Det är jättelätt att göra en miljövänlig båtbottenfärg, lika lätt att göra en effektiv båtbottenfärg. Ändå saknas det fortfarande en färg som är både effektiv och miljövänlig, vilket gör både miljömyndigheter och båtägare missnöjda, säger Hans Blanck, professor i ekotoxikologi vid institutionen för växt- och miljövetenskaper, Göteborgs universitet.
Hans Blanck har lett flera delprojekt i det tvärvetenskapliga forskningsprogrammet Marine Paint, som finansieras av Mistra. Marine Paint är Sveriges största samlade forskningsprojekt inom området marin påväxt och miljöanpassad båtbottenfärg. Projektet startade 2003 med en substans som visat sig effektiv mot havstulpaner; medetomidin. Idag utvecklar forskarna recept för att hindra all typ av påväxt genom så kallade optimerade blandningar av biocider, det vill säga ämnen som kan döda levande organismer.
– Dagens båtbottenfärger innehåller ofta en eller två olika biocider och för att slå ut alla typer av påväxtorganismer behöver de doseras högt. Idén med optimerade blandningar bygger på att istället använda många olika biocider i färgen, som är effektiva mot flera av påväxtorganismerna, och att anpassa relationen mellan substanserna optimalt för att bli av med all påväxt. På så sätt minskar det totala behovet av biocider i färgen drastiskt.
För att få fram recept på optimala blandningar har forskarna utvecklat ett system av modeller där man väger olika biociders effekt på olika typer av påväxtorganismer mot förväntad miljörisk. Resultatet är en uppsättning recept – med olika koncentrationer och kombinationer av biocider – som alla är lika effektiva när det gäller att hindra påväxt. Det som skiljer dem åt är den förväntade risken för miljön. På så sätt kan alltså recepten effektivt anpassas efter olika förhållanden. De substanser som forskarna valt ut är, förutom medetomidin, biocider som finns på marknaden idag och som sannolikt kommer att klara en utvärdering enligt EU:s biociddirektiv.
Ett annat vanligt problem med dagens båtbottenfärger är att de aktiva substanserna läcker ut för snabbt. Därför behövs stora mängder biocider för att färgen ska vara effektiv under lång tid.
– Genom att använda så kallade mikrokapslar, en mikroskopisk bubbla av polymermaterial som innehåller lösta biocider, kan frisättningen kontrolleras bättre. Den tekniken fungerar för i princip vilken biocid som helst.
Kontaktinformation
KONTAKT:
Hans Blanck, professor, institutionen för växt- och miljövetenskaper vid Göteborgs universitet
031–786 2609
hans.blanck@dpes.gu.se
I den första kartläggningen av cancercellinjen handlar det om att visualisera den kompletta genetiska koden från celler med ursprung i en form av skelettcancer.
I celler med samma ursprung har bland annat forskarna också under lång tid ägnat sig åt att kartlägga alla människans proteiner inom det stora Protein Atlas-projektet, och förhoppningen är nu stor att de ska kunna tillgodogöra sig information om hur förändringar på proteinnivå hänger ihop med förändringar i cellens DNA.
Alltså, genom att kombinera informationen från DNA-sekvenseringen med data över proteinuttryck i cellinjen hoppas forskarna kunna få ökad förståelse för arvsmassans påverkan vid utvecklingen av cancer.
– Vårt mål är att skapa gränsöverskridande forskning där den nyvunna kunskapen ska kunna användas för att göra landvinningar inom bland annat det medicinska området, säger Joakim Lundeberg, genforskare på KTH och ansvarig för cellinjestudien på Science for Life Laboratory.
I studien har han och kollegorna efter noggrann bioinformatisk analys kunnat karakterisera ett antal avgörande drag hos cancercellinjen, som kallas U2-OS.
– Kännedomen om olika viktiga omstruktureringar och mutationer i arvsmassan kan i kombination med redan befintlig data på proteinnivå vara till stor framtida hjälp i tolkningen av sjukdomsbilder till följd av olika cancerformer, säger Pelin Akan, som står för majoriteten av själva forskningsarbetet.
Han tillägger att informationen som kartläggningen givit är mycket omfattande.
– När jag ser den här kartläggningen blir jag otroligt ödmjukt inför cancer. Det är inte helt enkelt att utröna vad som är hönan eller ägget i detta kaos, säger Joakim Lundeberg.
Samtidigt är kartläggningen ett steg i riktingen mot bättre förståelse för hur cancer uppstår. Exempel på det är när vissa gener tappat sina normala funktioner, något som framgår av kartläggningen.
– Delar av kartläggningen visar till exempel att en del av kromosomen är borta. Om det i denna del låg en kontrollfunktion, en mekanism för att hålla koll på celltillväxt som blir okontrollerad vid cancer, kan det ge en fingervisning vad som hänt, säger Joakim Lundeberg.
För mer information, kontakta Joakim Lundeberg på 08 – 524 81 469 / joakim.lundeberg@biotech.kth.se eller Pelin Akan på 08 – 524 81 452 / pelin.akan@scilifelab.se.
– I dag är alla fokuserade på att minska tillförseln av gödningsämnen till havet för att minska övergödningen i Östersjön, men genom att hjälpa naturen att själv ta hand om den fosfor som släpps ut kan vi skapa en turboeffekt i kampen mot övergödningen, säger professor emeritus Anders Stigebrandt vid institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet.
Idén till att syresätta döda havsbottnar kommer från naturen själv. Metoden att syresätta djupvattnet i Östersjön kan jämföras med att anlägga våtmarker på land. Bägge metoderna bygger på att man skapar förutsättningar för ekosystemtjänster genom att etablera nya ekosystem som effektivt kan binda näringsämnen.
Binder 5 ton fosfor/kvadratkilometer
– Om syrefria bottnar i Östersjön syresätts kan man räkna med att varje kvadratkilometers bottenyta på kort tid kan binda 5 ton fosfor, vilket är en rent geokemisk effekt. Om bottnarna därefter hålls syresatta under längre tid etableras djurliv på och i bottnarna. Det leder till att bottensedimenten blir syresatta ner till flera centimeters djup och det nya ekosystemet bidrar sannolikt till att ytterligare fosfor kan bindas till sedimentet.
I forskningsprojektet Baltic Deepwater Oxigenation, som leds av Anders Stigebrandt, prövas hypotesen att varaktig syresättning av Östersjöns djupvatten ger en långsiktig och ökande bindning av fosfor i bottensediment. En viktig fråga är hur de syresatta djupvattenområdena kan binda fosfor på längre sikt. Svaren söker man genom pilotstudier i Byfjorden på västkusten och Kanholmsfjärden på ostkusten samt i laboratorieexperiment. I projektet ingår att undersöka hur de syresatta bottnarna koloniseras och hur det påverkar fosforupptaget.
Storskaligt försök med vinddriven pump
Nu projekterar Anders Stigebrandt ett försök med storskalig vinddriven pumpning på öppet vatten i Östersjön, i samarbete med Inocean AB som konstruerar pumpen utifrån etablerad teknik från off-shoreindustrin. Pumpen placeras i en 60 meter hög och 100 meter djup rörformad boj som förankras i ett öppet läge, i en ännu inte bestämd djuphåla utanför svenska ostkusten. Genom att ge bojen en liten tvärsnittsarea vid vattenytan, blir pumpen okänslig för vågrörelser.
– Pumpen skall ha kapacitet att pumpa 30 kubikmeter vatten per sekund, vilket är 15 gånger mer än pumpen i Byfjordsexperimentet. Om detta fungerar skall det inte bjuda på några större problem att sätta in en fem gånger så stor pump i en ca 120 meter djup boj. Det är den storlek vi räknar med att pumpar behöver ha i ett framtida storskaligt system för syresättning av Östersjöns djupvatten, säger Anders Stigebrandt.
Kontaktinformation
KONTAKT: Anders Stigebrandt, professor emeritus i oceanografi vid institutionen för geovetenskap, Göteborgs universitet 031- 786 2851 anst@gvc.gu.se
En ofattbar stor andel av de djur som lever i havet är så ovanliga att det är svårt att hitta mer än enstaka exemplar. Att lägga det mesta av resurserna på att rädda enskilda arter är inte bara en dyr affär – det skulle också riskera att ödelägga grundstommen för ekosystemen. Det visar professor Kerstin Johannessons forskning.
Hennes forskargrupp kan visa att det är de vanliga arterna som har verkligt stor betydelse för ekosystemen genom att de bygger upp fungerande livsmiljöer för andra arter. Det betyder att det med stor sannolikhet också är de vanligaste arterna som styr över framtiden för alla arter. Om de vanliga arterna försvinner får det stora konsekvenser.
Ett skrämmande exempel på hur det kan gå är att alla torskbestånd i fjordarna i Bohuslän med något undantag har försvunnit. Därmed har dessa fjordar tappat en av sina viktigaste arter. Det kan få långtgående konsekvenser på flera andra arter när de grunda vikarnas miljöer förändras.
– Utan de stora rovfiskarna växer sjögräsängarna igen, vilket leder till att de grunda vikarna inte längre fungerar som skafferier och barnkamrar för kustnära fisk. Medan livet sakta dör ut får övergödningen skulden.
Kerstin Johannessons forskning handlar om hur olika bestånd inom en art kan vara så genetiskt olika att de egentligen inte har särskilt mycket med varandra att göra, och att de framförallt inte är utbytbara. Om ett lokalt bestånd försvinner så kommer det inte automatiskt att ersättas genom att individer från ett annat bestånd vandrar in. I värsta fall kan inte ens individer av det andra beståndet klara sig i det utrotade beståndets miljö.
– Så är det med torskbestånden i Bohuslän. Trots hårda fångstbegränsningar och trots att Nordsjötorsk varje år besöker de bohuslänska fjordarna får vi inte tillbaka torskbestånden där. Ett liknande exempel är torsken utanför New Foundland i Kanada, som inte återkommit trots att fisket är helt stoppat sedan nästan 20 år.
Att sätta arten i fokus för att bevara artrikedomen i havet är därför ett feltänk som istället kan leda till större bortfall. Trots det saknas idag lagstiftning och rekommendationer för hur genetisk variation inom arter ska förvaltas.
Kontaktinformation
Kontakt: Kerstin Johannesson, professor, institutionen för marin ekologi, Tjärnö, vid Göteborgs universitet 0526–686 11 kerstin.johannesson@marecol.gu.se
Genom storleken på datortomografen är det möjligt att undersöka såväl fram-och bakben som huvud på häst.
– För smådjur finns sedan tidigare möjligheten att undersöka med datortomograf på ett antal veterinärkliniker i Sverige. Men för häst har det inte varit möjligt förrän nu eftersom det krävs ett speciellt bord som klarar vikten av en häst, säger Margareta Uhlhorn, chefsveterinär på bilddiagnostiska kliniken vid UDS.
Inom humanvården används datortomografi för undersökningar av i princip alla organ. Med hjälp av datortomografi kan patienten avbildas i både två och tre dimensioner och man får ingen överlappning av strukturer som vid vanlig röntgen.
Nu kan även veterinärvården erbjuda utökade möjligheter inom diagnostik.
–Det här ger fantastiska möjligheter att se skador hos djuret som annars kan vara svåra att upptäcka med vanlig röntgen, säger Margareta Uhlhorn.
Bilddiagnostiska kliniken vid UDS har sedan tidigare tillgång till flera avancerade tekniker som magnetresonanstomografi och scintigrafi .
Datortomografen, som är en investering på 3,5 miljoner kronor, blir ett bra tillskott till klinikens utrustning för att kunna undersöka sjuka och skadade djur på ett effektivt sätt.
Även inom den veterinärmedicinska forskningen kommer DT-tekniken att bli värdefull, ett aktuellt projekt är forskning kring artros i hasled hos häst.
För mer information:
Margaretha Uhlhorn, chefsveterinär på bilddiagnostiska kliniken på UDS vid SLU.
Margareta.Uhlhorn@uds.slu.se 018-67 10 16
SLU:s vision är att vara världsledande inom Life Science. Detta blir möjligt genom hög kvalitet och kreativitet inom forskning och utbildning, nyskapande och tongivande miljöanalys, samt att vara en innovativ partner för de gröna näringarna.
Byggindustrin utmärks av att den har många aktörer. Av alla de delar som ingår i ett hus, och som krävs i en byggprocess, är det bara en mindre del som tillverkas av byggaren själv. Inköpsfunktionen blir därmed central. Den påverkar såväl produktionen som marknadsföring, design och logistik in och ut. Det handlar inte bara om ett rätt saker ska levereras i rätt tid, de måste också finnas i rätt mängd och på rätt plats, för att inte hela processen ska bromsas upp.
Louise Bildsten är nybliven licentiat i industriell marknadsföring vid Linköpings universitet. Hon tillhör forskargruppen inom LWE, Lean Wood Engineering, se http://www.ltu.se/lwe. Hon har ägnat sin licentiatavhandling åt att studera just inköpsfunktionen och leverantörsrelationer i byggindustrin. En stor del av byggbranschen karakteriseras idag av kortsiktiga relationer, säger hon. En av de sektorer som hon studerat är tillverkare och leverantörer av köksinredningar. Hon jämförde en lokal småskalig leverantör med en stor leverantör. Hon kunde visa att, byggföretaget vann på att utveckla och behålla relationerna till det lilla lokala företaget, detta trots initialt högre transaktionskostnader och högre priser. Förseningarna blev färre och kvaliteten på de färdiga husen blev bättre.
Inköpsstrategier i projekt med långa projekttider och tidiga preliminära order tvingar ofta fram justeringar sent i byggprocessen som leder till stora extrakostnader och därmed i slutändan sämre lönsamhet.
– Här behövs ett integrerat synsätt, säger Louise Bildsten, på vad man själv producerar och vad leverantören kommer med. Man behöver granska, dokumentera och kontrollera hela processen för att se vad som påverkar vad och kunna koordinera den.
Istället för att jaga de billigaste leverantörerna bör man undersöka vilka som skapar mest värde i produktionen, säger hon. Och här vinner man på att bygga upp långsiktiga relationer.
– Vi talar om äktenskap mellan företag, säger hon drastiskt.
Hon konstaterar också att det är lättare att bygga upp en bra inköpsstrategi för industriellt husbyggande, jämfört med om man bygger direkt på byggarbetsplatsen. Det beror på att man lättare kan kontrollera hela processen om så mycket som möjligt av den sker i fabriken.
Louise Bildsten nås på 013 281547, louise.bildsten@liu.se
SiS har genomfört en särskild satsning på utbildning i självmordsprevention för all personal som har direktkontakt med ungdomar och klienter. Utbildningen handlar om att öka kunskaperna om bedömningar och åtgärder i arbetet med självmordsnära personer.
Fokus på arbetet har varit att ta fram riktlinjer och använda handlingsplanen för arbete med självmordsprevention. I riktlinjerna finns bland annat ett frågeformulär med 13 frågor. Frågorna är konkreta och bör ställas så fort som möjligt efter intagning. På SiS ungdomshem Råby har frågorna hunnit bli rutin. Sedan ett år tillbaka får den pojke eller flicka som blir intagen frågorna inom en timme.
– Genom det här sättet att fråga har vi hittat unga som tidigare försökt ta livet av sig och som ingen, vare sig föräldrar, socialtjänsten eller sjukvården, kände till. Det lönar sig alltså att ställa frågan, säger Eva da Silva, psykolog och metodutvecklare och på SiS och tillägger:
– Det är viktigt att få tag på de klienter som tidigare gjort självmordsförsök, speciellt under senaste året eftersom de är i riskzonen att göra det igen.
Behandlingspersonalen inom SiS möter i sitt arbete människor med komplicerade livssituationer och förväntas ha kunskap inom många områden. Tidigare har personalen inte haft särskilt fokus på självmord men genom den här satsningen har allas kunskap och preventiva beredskap ökat.
Många ungdomar har reagerat positivt på att någon frågar och visar intresse. En del har sagt att det här har de berättat många gånger men att ingen frågat vidare. På Råby har man ställt samman resultaten från det första året med frågeformuläret. Statistiken visar att nästan var fjärde ungdom, 23 procent, försökt ta sitt liv. Tre av tio har haft självmordstankar.
– Det finns ingen anledning att tro att det här skulle vara specifikt för Råby. De tar inte emot ungdomar som i sin problematik är särskilt självmordsbenägna, säger Eva da Silva.
Förra året utbildades personalen på i stort sett alla institutioner. Alla kommer dessutom att vidareutbildas och dessutom kommer det varje år att hållas en utbildning för nyanställd behandlingspersonal. En effekt som satsningen haft på personalen är att många känner en större trygghet och säkerhet när de möter en självmordsnära person.
FAKTA
anmälda fall enligt Lex Maria – källa Granskningsenheten SiS
År 2009
LVM
antal självmord 5
antal självmordsförsök 2
LVU
antal självmord 2
antal självmordsförsök 11
År 2010
LVM
antal självmord 2
antal självmordsförsök 4
LVU
antal självmord 0
antal självmordsförsök 4
Kontaktinformation
Frågor:
Eva da Silva , metodutvecklare och psykolog 08-453 40 49
Göran Leijon, särskild utredare på granskningsenheten, 08-453 29 09
Miljöteknik består bland annat av avfallshantering, bullerdämpning, energieffektivisering, förnybar energi, luftrening och vattenrening. Statistik från Statistiska Centralbyrån visar att de svenska miljöteknikföretagens försäljning ökade med 57 procent från 2006 till 2008 och antalet företag ökade med 83 procent. För industrin i allmänhet var motsvarande siffror 7 procent och 3 procent.
För att underlätta lönsam företagsexpansion på växande marknader, som till exempel marknader för miljöteknik, behövs kunskap om vilka strategier som driver ekonomiska resultat.
– Branschen för miljöteknik är en framväxande bransch och det finns stora möjligheter för svenska företag. Men det är viktigt att identifiera vilka samband som finns mellan strategi och lönsamhet och vad som kan göras för att öka ett företags lönsamhet, säger Anders Pehrsson.
Studien visar att ett företag som är kundorienterat och betonar till exempel lösning av kunders problem och bygge av kundrelationer kan öka antalet kunder och nå högre lönsamhet på en växande marknad. Företaget kan också öka lönsamheten om det breddar produktsortimentet. Företag på växande marknader anpassar sina strategier till konkurrenters strategier i hög grad. Kundorientering och sortimentsbredd har däremot inga samband med lönsamhet för företag på mogna marknader.
– Det är avgörande att ett företag på en växande marknad inom till exempel miljöteknik har god kunskap om konkurrensen och vilka konkurrensfördelar som kunderna värdesätter. Med sådan kunskap kan företaget hitta en lönsam strategi, fortsätter Anders Pehrsson.
I studien testades hypoteser på information från 262 svenska miljöteknikföretag på växande marknader och 170 svenska företag på mogna marknader. Informationen samlades in med en enkät, personliga intervjuer och analys av årsredovisningar. Forskningen har hittills resulterat i två artiklar som kommer att publiceras internationellt av European Business Review respektive Journal of Strategy and Management. Forskningen finansieras av Ragnar Söderbergs stiftelse.
För vidare upplysningar
Professor Anders Pehrsson, 073-978 01 26, Anders.Pehrsson@lnu.se
Christina Dahlgren, pressansvarig, 0470-70 85 51, 070-572 26 56
Den nya kunskapen kan på sikt bidra till bland annat nya behandlingar mot neurodegenerativa sjukdomar som till exempel Parkinsons sjukdom.
Studien är gjord med hjälp av salamandrar som, till skillnad från däggdjur, fullt återhämtar sig från ett tillstånd som liknar Parkinsons sjukdom inom loppet av fyra veckor. Parkinsons sjukdom är en neurodegenerativ sjukdom som kännetecknas av att dopaminproducerande nervceller i mellanhjärnan dör. Salamandern återskapar samtliga förlorade dopaminproducerande nervceller, och forskarna frågade sig hur salamanderns hjärna känner av att dessa celler saknas i hjärnan. Denna fråga är grundläggande eftersom det har varit okänt hur nybildningen av nervceller kommer igång och varför inte processen fortsätter när det korrekta antalet nervceller har återbildats.
Det visade sig att stamcellerna hos salamandern aktiveras automatisk när koncentrationen av dopamin sjunker till följd av att de dopaminproducerande nervcellerna dör. Dopamin fungerar alltså som en konstant broms för stamceller.
– Den medicin som man ofta ger till Parkinsonpatienter är L-dopa, som i sin tur omvandlas till dopamin i hjärnan. När salamandrarna behandlades med L-dopa förhindrades nybildningen av dopaminproducerande nervceller nästan fullständigt och djuren kunde inte återhämta sig. Men det omvända gäller också. Om man blockerar dopaminsignaleringen, föds det nya nervceller utan att de egentligen behövs, säger Andras Simon, som lett studien vid institutionen för cell- och molekylärbiologi.
Liksom hos däggdjur är nybildningen av nervceller i salamanderns mellanhjärna i stort sett obefintlig under normala förhållanden. Därför kan man med hjälp av att studera salamandern förstå hur nybildningen av nervceller kan komma igång när den en gång har avstannat, och hur den stannar av igen när inga fler nervceller behövs. Det är just i denna reglering som dopamin verkar spela en avgörande roll. Många observationer tyder också på att liknande regleringsmekanismer är aktiva även hos andra djurarter. Fortsatta jämförande studier kan leda till ökad förståelse av hur signalsubstanserna styr stamcellerna i hjärnan, vilket på lång sikt kan bidra till att nya behandlingar för neurodegenerativa sjukdomar utvecklas.
– Ett sätt att försöka reparera hjärnan i framtiden är att stimulera de stamceller som finns där. Det är ett av de perspektiv i vilket vår studie är intressant och man bör undersöka om inte L-dopa, som idag används för att behandla Parkinsonspatienter, kan förhindra en sådan process hos andra arter inklusive oss människor. Ett annat perspektiv är hur mediciner som blockerar dopaminsignaleringen och som används in samband med andra sjukdomar, exempelvis psykoser, påverkar stamcellsdynamiken i hjärnan, säger Andras Simon.
Salamandrar är en form av groddjur, mest kända för egenskapen att förlorade kroppsdelar som svans och ben växer ut igen.
Publikation: ”Dopamine Controls Neurogenesis in the Adult Salamander Midbrain in Homeostasis and during Regeneration of Dopamine Neurons”, Anders A Berg, Matthew Kirkham, Heng Wang, Jonas Frisén & Andras Simon, Cell Stem Cell, online 7 April 2011.
Bild: Andras Simon, foto av Ulf Sirborn
Kontaktinformation
För frågor, kontakta:
Andras Simon, med dr
Tel: 073-9044040
E-post: andras.simon@ki.se
Placken som undersöktes samlades in från patienter som genomgick halskärlkirurgi på Södersjukhuset till följd av otillräckligt blodflöde till hjärnan, något som kan orsaka attacker av syrebrist (Trans Ischemic Attacks, TIA) och i vissa fall stroke. Placken daterades på Uppsala universitet med en teknik kallad Accelerator Mass Spectrometry (AMS) som bestämmer innehåll av C14 i biologiska prover.
C14-datering med AMS är en metod som utnyttjar de testsprängningar av atombomber som gjordes på 50- och 60-talen. Koncentrationen av C14 i atmosfären steg kraftigt till följd av atomsprängningarna, men har sedan den sista testsprängningen sjunkit successivt. Genom att mäta innehållet av C14 i biologiska material kan man fastställa hur gammalt materialet är.
– Vi förstod att placken skulle vara betydligt yngre än patienterna, som i genomsnitt var 68 år när det kirurgiska ingreppet genomfördes. Men vi blev förvånade när vi fann att placken inte ens var 10 år gamla, säger docent Johan Björkegren, som lett studien vid Institutionen för medicinsk biokemi och biofysik.
Ett annat spännande fynd var att variationen i plackåldern var förvånansvärt låg, vilket tyder på att placken i halskärlen bildas under en relativt kort period (3-5 år) och dessutom sent i livet. Om detta visar sig vara fallet innebär det att placktillväxten – och därmed dess konsekvenser för liv och hälsa – borde kunna förhindras tämligen sent i livet. Kanske så sent som vid 60 års ålder och vissa fall även ännu senare.
Under senare år har en rad C14-dateringsstudier publicerats från Karolinska Institutet, där man visat på en möjlig betydelse av biologisk ålder för folksjukdomar som involverar nervceller, fettceller och hjärtats muskelceller. Men till skillnad från tidigare studier daterade forskarna denna gång inte DNA, i syfte att kartlägga nybildningen av celler, utan inriktade sig istället på hela det biologiska materialet i placket som mestadels består av fett i olika former.
Låg plackålder kunde också kopplats till högre nivåer av insulin i blodet. Plack med låg ålder (nybildade) visade sig dessutom bära på en molekylär karaktärstik som tyder på instabilitet och därmed ökad benägenhet att orsaka TIA och stroke.
– Kopplingen mellan höga insulinnivåer i blodet, låg plackålder och instabilitet var också i linje med våra fynd avseende genuttryck, där nivåer av genaktivitet kopplad till immunförsvaret visade sig vara hög i plack som nyligen bildats. Men det är för tidigt att säga något om den generella betydelsen av plackens biologiska ålder för risken att råka ut för TIA eller stroke. För detta krävs fler och större kliniska studier, säger Johan Björkegren.
Karolinska Institutet är ett av världens ledande medicinska universitet. I Sverige står Karolinska Institutet för drygt 40 procent av den medicinska akademiska forskningen och har det största utbudet av medicinska utbildningar. Sedan 1901 utser Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet mottagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin.
Publikation: ”Carotid Plaque Age Is a Feature of Plaque Stability Inversely Related to Levels of Plasma Insulin” Sara Hägg, Mehran Salehpour, Peri Noori, Jesper Lundström, Göran Possnert, Rabbe Takolander, Peter Konrad, Stefan Rosfors, Arno Ruusalepp, Josefin Skogsberg, Jesper Tegnér & Johan Björkegren, PLoS ONE, online 7 April 2011.
Bild: Johan Björkegren, foto av Camilla Svensk
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Docent Johan Björkegren
Institutionen för medicinsk biokemi och biofysik
Tel: 08-517 775 49
Mobil: 073-356 81 81
E-post: johan.bjorkegren@ki.se
Den vanligaste ekonomiska förklaringsvariabeln till bättre trafiksäkerhet är arbetslöshet där en ökning av arbetslösheten indikerar en nedgång av antalet trafikdödade. En del av nedgången i antalet trafikdödade tros då bero på att unga förare minskar sitt bilåkande.
I ett projekt har trafikforskare undersökt dels vilka typer av olyckor som är mest känsliga för ekonomisk konjunktur och vilka trafikantgrupper som är inblandade i dessa olyckor.
– I en annan del av studien har vi tittat på vissa tillstånd, såsom andel tung trafik, andel ungdomar bland körkortsinnehavare, trafikarbete uppdelat på åldersgrupper etcetera för att se hur dessa samvarierar dels med konjunkturen, dels med utfallet i dödade och skadade, säger Lennart Simonsson på VTI.
Frågan om hur konjunkturen påverkar trafiksäkerheten är av stort intresse bland annat på grund av den lågkonjunktur som stora delar av världen befinner sig i nu.
VTI rapport 704 [Ref 1]
VTI, Statens väg-och transportforskningsinstitut, är ett oberoende och internationellt framstående forskningsinstitut inom transportsektorn. Med omkring 190 medarbetare är VTI den största transportforskningsmiljön i Sverige. VTI utför tillämpad forsknings- och utvecklingsverksamhet som rör samtliga transportslag.
Kontaktinformation
Kontakt
För mer information kontakta Åsa Forsman [Ref 2], forskare, 013-20 42 79
Kristina Andersson undersöker i sin avhandling ”Lärare för förändring – att synliggöra och utmana föreställningar om naturvetenskap och genus” hur man som lärare kan arbeta mer jämställt i skolan.
– Även den som har målsättningen att arbeta jämställt kan visa sig värdera barnen olika så att till exempel pojkars aktiviteter värderas högre än flickors. Då måste man i första hand bli medveten om och förändra den egna föreställningen, min avhandling visar olika sätt att ”få syn på” sina egna föreställningar, säger Kristina Andersson.
– Redan i lärarutbildningen måste studenterna få bättre genuskunskaper och bli mer medvetna om vilka föreställningar de själva bär på. Men det kräver en tuff och känslomässigt engagerande utbildning i genusmedvetenhet.
Hon menar att det behövs ett genusperspektiv även på ämnets innehåll. Hur påverkas undervisningen av en stereotyp och manligt kodad bild av naturvetenskap och teknik som hård, rationell och svår?
Kristina Andersson har i flera år bedrivit sin forskning tillsammans med en grupp förskollärare och lärare som arbetade med naturvetenskap, men inte alltid hade ämneskunskaper.
– För dem fungerade kunskaperna i undervisning och lärande som en bra utgångspunkt för att utvecklas som lärare även i naturvetenskap. Att enbart prata om behovet av ämneskunskaper fungerar inte.
Kompetensutveckling med feministiska anslag kan hjälpa lärarna att utveckla kunskapsstoffet.
För läraren gäller det att använda barnens egna erfarenheter av naturvetenskap, ställa öppna frågor som utmanar och fånga det oväntade som kan väcka nyfikenhet. Det kan ge en ny syn på vad naturvetenskap för barn kan innebära.
För att kunna förändra den undervisning hon studerat har Kristina Andersson använt sig av aktionsforskning. Hon menar att det är en metod som fungerar i ett förändringsarbete som gäller genus och naturvetenskap, men att det kräver både tid och kontinuitet för att ge resultat i klassrummet.
Den 8 april försvarar Kristina Andersson sin avhandling kl 10.15 i sal 99:132 vid Högskolan i Gävle.
Kontaktinformation
För mer information, v v kontakta:
Kristina Andersson, universitetsadjunkt, akademin för teknik och miljö 026-64 82 45 eller 070-333 32 74
