Lärarutbildningen har sedan länge satsat på Informations- och kommunikationsteknik, så kallad IKT. Tidigare har en ”portabel datasal” köpts in. Det är en vagn med ett tjugotal Mac-datorer som ska bidra till ett mer flexibelt användande.

– Istället för att gå till en datasal, kommer datasalen dit man vill. Det bidrar till ett mer flexibelt användande, säger Tobias Ruhtenberg, universitetsadjunkt med specialisering mot IKT och fortsätter:

– Alla inriktningar på lärarutbildningen har idag inslag av IKT och det ökar hela tiden. Att vi köper in iPads är ytterligare ett steg i den här utvecklingen. Det är viktigt att studenterna får använda den senaste tekniken, säger Tobias Ruhtenberg.

Även om han inte vet exakt hur en iPad kan användas i undervisningen så tror han att det finns många möjligheter.

– Jag blev inspirerad under en mässa i London där engelska skolelever använde dem i musik och språk. Nu får vi själva utforska hur de kan användas i den pedagogiska verksamheten.

Blivande lärare i framkant
Lärarstudenter med inriktning mot kultur, kommunikation och media blir glatt överraskade när de får höra att högskolan köpt in iPads.

– Det är jättebra att institutionen satsar. Vi har diskuterat mycket om dem. Nu får vi en chans att prova dem, säger Andrea Fasth och hennes klasskompis Lina Häger håller med:

– Då står vi verkligen i framkant när det gäller ny teknik och får lära oss något extra innan vi kommer ut i arbetslivet.

Studenterna har knappt ett år kvar på utbildningen och ser många fördelar med att få möjlighet att diskutera kring och prova hur iPads kan användas i skolan.

– Det är svårt att veta i förväg hur de kan användas, men det ska bli intressant att få lära sig, säger Amanda Blad Wallner.

– Kanske de fungerar bra för barn med koncentrationssvårigheter? En iPad kan kanske fokusera lärandet? föreslår Kenny Svensson.

Lärarstudenterna är överens om att det är viktigt för lärarstatusen att ”hänga med” och vara uppdaterad på den teknik som barn kan.

– Man har hört om skolor där 9-åringarna får hjälpa läraren att sätta på DVD:n, menar Lina Häger.

De hoppas på att kunna få föra in mer IKT i skolorna när de kommer ut i arbetslivet.

– IKT ska inte bara användas halvhjärtat för att det står i läroplanen. Genom att använda olika medier och tekniska hjälpmedel i undervisningen nås fler elever. Alla lär ju sig på olika sätt, konstaterar Marylill Nätt Mönsmo.

Fakta: iPad och Högskolan i Borås

Kontaktinformation
Kontakt:
Lars-Erik Olsson, prefekt Institutionen för pedagogik tfn: 0705-634004

Andrea Fasth, student lärarutbildning, tfn: 0736-362695

Tvåspråkiga barn i Iran i åldern 7–12 år jämfördes med jämnåriga i ett bokstavstest och ett test uppbyggt av kategorier. Barnen testades på persiska, som är språket som används i skolorna, medan barnens hemspråk är turkiska eller kurdiska.

Barnen fick i uppgift att säga så många ord de kunde komma på som började på en viss bokstav eller som tillhörde en viss kategori som till exempel kroppsdelar. De hade tre minuter på sig per bokstav och kategori.

Medan de yngre tvåspråkiga barnen presterade lika bra i kategoritestet och bättre i bokstavstestet än sina klasskamrater så presterade de äldre tvåspråkiga barnen sämre än sina klasskamrater. Även om alla barnen utvecklades i och med ålder och årskurs, blev skillnaderna tydliga högre upp i årskurserna. Barn med ett språk utvecklades snabbare och byggde upp ett större ordförråd än sina tvåspråkiga klasskamrater.

– Det är förvånande eftersom vi fram tills nu trott att det var tvärtom. Att tvåspråkiga barn ligger efter under de första åren i skolan men sedan kommer ikapp.

Balans mellan språken
En förklaring till detta kan vara att allteftersom skolspråket blir starkare och språken hamnar i balans blir det svårare för barnen att hålla isär dem och det ena språket stör det andra.

– Men en helt motsatt förklaring kan vara att barnen i Iran inte får någon utbildning i sitt hemspråk, vilket gör att det snarare blir en obalans mellan språken. Ju äldre barnen blir ju starkare blir deras skolspråk medan hemspråket blir svagare och detta påverkar dem negativt.

– Det stämmer överens med en av mina tidigare studier där svenska skolbarn, som får undervisning i sina hemspråk vid sidan av skolspråket, deltog. För de svenska barnen blir det jämvikt mellan språken när skolspråket kommer i kapp hemspråket. Och för dem har tvåspråkigheten visat sig vara en fördel högre upp i åldrarna. En balans mellan språken är alltså att föredra i sådana fall.

Resultaten hänger också samma med att barnens språkkunskaper i de lägre årskurserna är kopplade till ljud – hur orden låter. Men högre upp i åldrarna blir såväl det visuella som ordens betydelse viktigare och eftersom barnen i Iran inte läser och skriver på sitt hemspråk i skolan så utvecklas inte hemspråket i samma utsträckning inom dessa områden. Detta visar sig främst i kategoritestet.

Reza Kormi-Nouri anser att det behövs forskning som följer barnen under en längre tid. Det bästa vore att följa barn som får hjälp att utveckla sin förmåga att läsa, skriva och tala i båda språken och jämföra dem med barn som talar ett språk.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Reza Kormi-Nouri 073-788 03 12, reza.kormi-nouri@oru.se

– Det kan faktiskt liknas vid en tidsresa. Fiskar lämnar knappt några egna rester efter sig när de dör, men om vi istället undersöker förekomsten av organismer som påverkas av fisk kan vi hitta tydliga spår. Genom att studera munrester från tofsmyggor i bottensedimenten från en sjö kan vi återskapa sjöns historia från tidigt 1800-tal och framåt, säger Fredrik Palm vid Zoologiska institutionen, Göteborgs universitet.

Försurning av mark och vatten är ett av de största miljöproblemen i modern tid. En stor andel av våra svenska sjöar visar tydliga tecken på försurning, med en omfattande fiskdöd och en kraftigt minskad biologisk mångfald som följd.

Senare forskning har visat på ett tydligt samband mellan fiskdöd och förekomsten av tofsmygglarver i sjöar. Mundelar från tofsmyggors som bevaras i sjöbottnar kan därför användas för att påvisa fiskdöd och andra fiskförändringar i svårt försurade sjöar.

Kan se historien i backspegeln
Den nya metoden gör det möjligt att studera försurningens effekter i sjöar där det inte tidigare skett någon provtagning och där historiska uppgifter om fisksamhället saknas. Eftersom bottenprover kan åldersbestämmas kan metoden också ge kunskap om när olika förändringar har inträffat.

– Genom att analysera tofsmyggornas mundelar som vi hittar i bottensedimentet, kan vi säga hur olika fisksamhällen har förändrats. Vi kan inte bara få reda på om fisken har dött ut och försvunnit, vi kan också se hur olika fiskarter har påverkats. Mört är till exempel mer känslig mot försurning än abborre och vi har kunnat visa om sjöar historiskt sett har innehållit mörtfiskar eller ej. Rester från försurningskänsliga djurplankton kan samtidigt användas för att visa försurningsutvecklingen i sjöar.

Ger underlag för att återställa
Då metoden avslöjar hur fisksamhället i en sjö har förändrats de senaste århundradena, kan den också användas för att vrida klockan tillbaka som underlag för hur en biologisk återställning av en försurad sjö bör gå till. Metodens historiska perspektiv gör det också möjligt att kartlägga naturliga variationer i sjöars ekosystem.

Fredrik Palm och hans kollegor har därför genomfört sina studier i västra Götaland och Bohuslän, med speciellt fokus på Gårdssjöområdet i Ucklum, som i många årtionden stått i centrum för svensk försurningsforskning.

Avhandlingen Paleolimnological reconstructions of fish population changes in acidified lakes (Sedimentära rekonstruktioner av förändrade fisksamhällen i försurade sjöar) försvaras vid en disputation på Zoologiska institutionen den 25 mars. Handledare: Torgny Bohlin
Länk till avhandlingen: hdl.handle.net/2077/24148

Kontaktinformation
KONTAKT:
Fredrik Palm, Zoologiska institutionen, Göteborgs universitet
031-786 3668
fredrik.palm@zool.gu.se

Bildtext: Tofsmyggans mundelar (mandibler) varierar i storlek från 0,1 till 0,4 millimeter. Mundelarna som återfinns i sjöarnas bottnar är artspecifika och visar vilka olika arter av tofsmyggor som funnits i sjön i olika tidsperioder. Foto: Fredrik Palm

Transformatorer är bryggan mellan din dator, tv och tvättmaskin hemma och kärnkraftverket. De utgör också kopplingen mellan företaget och samma kraftverk. När transformatorer går sönder kostar det alltså samhället och företagen miljontals kronor. Nu har forskare vid KTH börjat fila på en ny metod som gör att det går att hålla koll på transformatorns hälsa och därmed skippa onödiga och kostsamma strömavbrott.

Ett fel på en av Vattenfalls många transformatorer orsakade för ett år sedan ett flera timmar långt strömavbrott i Lilla Edet. 2 700 kunder blev utan ström, vilket inkluderade Inland Knauffs kartongfabrik. Platschefen Åke Andersröd kunde då konstatera att strömavbrottet kostat företaget miljonbelopp, enligt lokaltidningen TTELA.

Det är bara ett exempel bland många under de senaste åren då felande transformatorer ställt till det. Även elbolaget drabbas när transformatorer går sönder då de tvingas betala ut stora skadestånd till kunderna. Kunderna i sin tur riskerar att förlora allt från matvaror till information som inte sparats ner till hårddisken när strömmen går.

En viktigt steg på vägen mot en säkrare strömförsörjning tas nu när KTH forskarna Martin Norgren, lektor i teoretisk elektroteknik, och Hans Edin, lektor i elkraftsystem, börjat titta närmare på problemet. Genom att sätta sensorer (antenner) som sänder ut och ta emot mikrovågor som studsar mot transformatorn olika delar går det att utläsa hur transformatorn mår samt hur mycket slitage den hittills utsatts för.

– Vill man hålla koll på transformatorns åldringsprocess behöver man kunna se finstrukturerna och då måste man använda vågor som har en kort våglängd. Med den informationen kan vi förhoppningsvis förstå hur vi ska undvika kostsamma strömavbrott i framtiden och veta när en transformator behöver bytas ut, säger Martin Norgren.

Samtidigt kan tyckas att det egentligen bara vore att ta transformatorerna ur drift och undersöka hur de mår. Men att bryta driften för att undersöka dem, koppla in reservtransformatorer eller leda om strömmen, kan bli mycket dyrt det också.

Vad Martin Norgren och Hans Edin känner till så har ingen tidigare valt att diagnostisera transformatorns hälsotillstånd med hjälp av mikrovågor. I detalj innebär undersökningar med mikrovågor att föremålets material- och isolationsegenskaper och ledningsförmåga kan studeras.

– Denna metod har inte provats på transformatorer tidigare, det en ny idé. Metoderna vi använder oss av är dock beprövade i andra sammanhang, säger Martin Norgren.

Han tillägger att om forskningsprojektet lyckas väl kan det innebära att det i framtiden kommer att gå att få kontinuerligt information om transformatorns hälsa, vilket till exempel är extra viktigt vid solstormar vilka kan utsätta transformatorerna för stora påfrestningar.

– Just nu håller vi på med en förstudie med prototyper där vi ska testa principer för att bevisa att detta fungerar. Vi är också mitt uppe i rekryteringen av en doktorand som ska hjälpa till med forskningen, säger Martin Norgren.

För mer information, kontakta Martin Norgren på 08-790 74 10 eller martin.norgren@ee.kth.se.

Forskare inom journalistik, medie- och kommunikationsvetenskap och retorik har tillsammans undersökt hur kommunikation om risker och hot på olika sätt påverkar social och kulturell integration och vilka konsekvenser det får.

– När man följer nyhetsrapporteringen i tidningar, radio och tv är det lätt att få intrycket att vi lever i en tid då den ena krisen avlöser den andra, säger Stig Arne Nohrstedt.

När det gäller till exempel vetenskap eller ny teknik låg fokus förr på nya lösningar som skulle föra utvecklingen framåt. Nu fokuserar media ofta på problemen och konflikter som uppstår på grund av den tekniska utvecklingen.

– Därmed inte sagt att det var bättre förr, men det har blivit allt svårare för medborgaren att förhålla sig till de motstridande besked som sprids till exempel i samband med kärnkraftshaverier som Tjernobyl 1986 eller Fukushima just nu.

– Andra exempel på detta är klimatfrågan, olyckor inom kemisk industri och genteknikens risker. I media målas det värsta scenariot upp för hur det ena eller andra kan drabba den egna befolkningen på värsta sätt. Oberoende om man ser positivt på detta för att det ökar människors engagemang eller om man ser mer skeptiskt på det som en form av cynisk exploatering av människors rädsla så får det ändå konsekvenser.

– När dessa problem, risker och faror i medierna förvandlas till hot kan det bidra till konflikter eftersom det konstrueras som att ”vi” är hotade av ”dom”. Detta kan lätt ge medvind åt populistiska politiska budskap: För att säkra vår livsstil måste vi försvara oss mot ”dom andra”, säger Stig Arne Nohrstedt.

Forskarna varnar för att detta ”threat society”, detta ”hotsamhälle”, kan utvecklas till ett ”hatsamhälle”.

– Även om det inte behöver gå så långt så ser vi redan tecken på att den medierade kommunikationen om risker och hot ökar såväl diskrimination som främlingsfientlighet.

Även om globala kriser är otänkbara utan mediernas informationsspridning, så är det självklart inte bara medierna som påverkar utvecklingen. Medierna både påverkar och påverkas av det som händer inom till exempel politiken.

– Politiken handlar allt mer om att hantera hot och att måla upp hot och katastrofer för att mobilisera maktresurser. När förre presidenten George W. Bush proklamerade ”the global war on terror” var det samtidigt ett sätt att beteckna massmorden 11 september 2001 som en krigsförklaring, vilket gav honom möjligheter att starta ett krig utan geografiska och tidsmässiga begränsningar som fått oerhörda politiska och mänskliga konsekvenser, säger Stig Arne Nohrstedt.

Vilken riktning globaliseringen kommer att ta handlar i betydande utsträckning om hur medierna skildrar dess möjligheter och utmaningar. Stig Arne Nohrstedt anser att medierna har både möjlighet och ansvar för att motverka populism och istället bidra till att stärka det demokratiska samtalet där allas mänskliga rättigheter och lika värde är fundamentet.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Stig Arne Nohrstedt 070-516 3068

– Samhället riskerar att för sent upptäcka och anpassa sig till förändringarna. Resultaten indikerar att vattenförråden och flödesvägarna i marken på något vis håller på att ändras, vilket bör påverka planering för infrastruktur och samhällen i framtiden, säger Arvid Bring vid Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi.

I studien undersöktes situationen i 14 stora floder i Ryssland, Kanada och Alaska. Vattenflödet i floderna har generellt ökat mer än nederbörden, och tinande permafrost kan vara en möjlig bidragande källa till överskottet på vatten.

Samtidigt har antalet mätstationer för vattenflöden minskat kraftigt i alla områden, och särskilt i de områden där ökningen i temperatur och nederbörd förväntas bli som störst. Orsaken till minskat antal mätstationer är troligtvis dels resursbrist och dels oklara prioriteringar i de arktiska staternas miljöövervakning.

– Om tendensen fortsätter kommer man att ha allt sämre möjligheter att koppla ihop vatten och klimat för att bättre förstå processerna och i tid kunna anpassa samhället till förändringarna, säger Arvid Bring.

Vetenskaplig artikel:

Relevance of Hydro-Climatic Change Projection and Monitoring for Assessment of Water Cycle Changes in the Arctic

Ytterligare information:

Arvid Bring, Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet.
Georgia Destouni, Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet.

Bara i Sverige finns det ungefär 80 000 potentiellt förorenade områden som kan utgöra en risk för både människor och omgivande miljö. Negativa effekter orsakade av skadliga ämnen och möjliga åtgärder bedöms och utvärderas i miljöriskanalyser, som kan delas i riskbedömning, riskkommunikation och riskhantering. Osäkerhet som beror på kunskapsbrist samt naturlig variabilitet finns alltid närvarande i denna process. Syftet med Monikas avhandling är att utvärdera några olika tillvägagångssätt samt diskutera hur osäkerhet och variabilitet hanteras. Att denna hantering är trovärdig och transparent är nödvändigt för att riskbedömningen ska vara användbar för beslutsfattande.

Monika har bland annat undersökt metallers katalytiska effekt på bildning av klorerade aromatiska ämnen under upphettning av flygaska. Koppar visade en positiv katalytisk effekt medan kobolt, krom och vanadin istället katalyserade nedbrytningen. Kunskap om katalytisk potential för bildning av skadliga ämnen är viktigt vid val och design av förbränningsprocesser för att minska utsläppen, men det är också ett exempel på hur en fara kan identifieras och karaktäriseras.

Exponering för giftiga ämnen i miljön styrs bland annat av vårt beteende, fysiologiska egenskaper samt flera yttre faktorer. Det är nödvändigt med kunskap om dessa exponeringsfaktorer för att kunna bedöma exponering. Monika Filipsson har sammanställt information om och tagit fram statistik som beskriver variabilitet och osäkerhet i olika exponeringsfaktorer samt visat hur dessa kan tillämpas vid riskbedömning av förorenade områden.

En del av avhandlingen fokuserar på riskhantering och en enkät skickades till alla anställda, som arbetar med förorenad mark, på länsstyrelserna i Sverige. Monika kunde konstatera att anställdas kön, ålder och erfarenhet har en inverkan på granskningsprocessen av riskbedömningar. Kön var den mest betydande variabeln, speciellt i fråga om hur man uppfattade kunskap. Det fanns också skillnader i de anställdas svar beroende på om riskbedömningen finansierades av statliga bidrag eller av en ansvarig verksamhetsutövare.

Monika Filipsson är född i Kalmar och uppvuxen i Kulltorp (Vassmolösa) två mil söder om Kalmar. Hon gick i grundskolan i Hagbyskolan och Ljungbyskolan (numera Södermöreskolan), läste naturvetenskapliga programmet på Lars Kaggskolan i Kalmar och sedan miljövetenskap på dåvarande Högskolan i Kalmar innan doktorandstudierna påbörjades.

Avhandlingen ”Uncertainty, variability and environmental risk analysis” försvaras den 18 mars, 2011 på Linnéuniversitetet i Kalmar. Opponent är professor Lars Rosén från Chalmers Tekniska Högskola.

För mer information kontakta Monika Filipsson, telefon: 073-0259817 eller e-post: monika.filipsson@lnu.se

Avhandlingen kan beställas från Linnaeus University Press: lupress@lnu.se

Datortomografi är en avancerad röntgenundersökning där bilderna som genereras är väldigt detaljrika och till stor nytta för att diagnostisera patienter. Sänker man exponeringen, det vill säga graden av stråldosen, för mycket blir bilderna brusiga och det finns risk att man inte ser små detaljer i bilden.

Författaren till avhandlingen, sjukhusfysiker Kerstin Ledenius, har tillsammans med röntgenläkare, sjuksköterskor och sjukhusfysiker vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, undersökt och använt en ny metod. Med denna metod har man lyckats kombinera den lägsta graden av stråldos med vad röntgenläkaren bedömer som god bildkvalitet för att ställa rätt diagnos. Forskargruppen har även i olika studier undersökt bildkvaliteten från datortomografiundersökningar av hjärnan och magen på barn i olika åldersgrupper, från 0 till 17 år.

Via datormanipuleringar av bilder från redan genomförda undersökningar, simulerades olika sänkningar av röntgenstrålningen. Forskargruppen har sedan utvärderat resultatet av simuleringen och därefter tagit ställning till om och i så fall hur mycket röntgenexponeringen bör justeras för nästa patient med samma förutsättningar. På så sätt har man kunnat hitta lägsta exponeringen som ändå tycks ge en tillräckligt bra bild beroende på vilken typ av undersökning som ska göras.
– Att justera exponeringen är viktigt då en liten patient inte behöver samma exponering som en stor patient. Barn har även annorlunda anatomiska förutsättningar jämfört med vuxna, som påverkar behovet av bildkvalitet, säger Kerstin Ledenius på avdelningen för radiofysik vid Sahlgrenska akademin.

Idag används metoden redan på Drottning Silvias Barn- och Ungdomssjukhus och Kerstin Ledenius hoppas att fler sjukhus tar efter.
– Vår metod säkerställer att röntgenundersökningarna fungerar på ett bra sätt, dels att röntgenbilderna håller hög kvalitet, dels att patienterna utsätts för minsta möjliga strålning.

FAKTA DATORTOMOGRAFI
Datortomografi är en medicinsk undersökningsmetod som innebär datorstödd framställning av skiktbilder som visar uppbyggnaden av vävnaden inom ett skikt av kroppen. Röntgenstrålarna passerar kroppsskiktet från olika håll. Datortomografi används främst för diagnostik av sjukdomar i skalle och ryggrad. 2005 utfördes 5.4 miljoner röntgenundersökningar i Sverige, varav datortomografi stod för 12 procent och motsvarade cirka 60 procent av den totala stråldosen från av alla röntgen-undersökningar. Tre år senare, 2008 var dosbidraget från datortomografiundersökningar uppe i 72 procent och antalet datortomografiundersökningar hade ökat med 36 procent, dock hade enskilda stråldoser sänkts under samma tid. Orsaken till ökningen är att det sker fler datortomografiundersökningar, eftersom diagnosticeringen är mer träffsäker vid dessa, än vid vanliga röntgenundersökningar.

Avhandling för medicine doktorsexamen vid Sahlgrenska akademin, institutionen för kliniska vetenskaper, avdelningen för radiofysik.

Avhandlingens titel: Optimization of Paediatric CT Examinations – An Approach to Minimize Absorbed Dose to Patients with Regard to Image Quality and Observer Variability

Avhandlingen är försvarad.

Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Kerstin Ledenius, sjukhusfysiker och forskare på avdelningen för radiofysik vid institutionen för kliniska vetenskaper, telefon 031-342 40 27, mobil 0708-18 58 15, e-post kerstin.ledenius@vgregion.se

Handledare:
Anne Thilander Klang. 1:e sjukhusfysiker och docent vid Sahlgrenska akademin, telefon 031-342 40 26, mobil 0707-60 40 26, e-post anne.thilander-klang@vgregion.se

Den långsamma signalsubstansen dopamin spelar en viktig roll i flera av hjärnans funktioner, till exempel vid viljestyrda rörelser och motivation. Ny forskning har visat att nervceller som använder sig av dopamin också kan använda sig av en helt annan slags signalsubstans, det snabba glutamatet. Dessa nervceller kan därmed använda två skilda typer av signaler, och därmed förmedla olika slags budskap i hjärnan. Det ena är snabbt via glutamatet och det andra långsamt via dopaminet.

Denna kombinerade dopamin- och glutamatsignalering ger dessa nervceller en ”tvåspråkighet” som antagligen är viktig för att dessa nervceller, och de funktioner de är involverade i, ska kunna signalera normalt. Professorerna Louis-Eric Trudeau och Laurent Descarries vid Université de Montréal, Kanada, har under senare år beskrivit hur dopamincellernas anatomi och sätt att signalera gör det möjligt för dem att använda dessa två signalsubstanser.

Förra året ledde docent Åsa Mackenzie vid Uppsala universitet en studie som visade att dopamincellerna i hjärnans belöningssystem kombinerar dopamin- och glutamatsignalering för att förmedla effekten av beroendeframkallande psykostimulantia som amfetamin. Denna studie går man nu vidare med i labbet vid Institutionen för neurovetenskap i Uppsala.

Professor Salah El Mestikawy vid McGill University, Kanada, har visat att samma tvåspråkighet finns hos de nervceller som primärt använder sig av serotonin istället för dopamin och som är involverade i ångest och depressionslika tillstånd. Även dessa nervceller har alltså förmågan att använda sig av hjärnans gaspedal, glutamat.

Dessa studier, samt andra studier av olika aspekter av den nyupptäckta samsignaleringen hos vissa nervceller i centrala och perifera nervsystemet, beskrivs nu i artikeln i Nature Reviews Neuroscience.

– Upptäckten om denna ”tvåspråkighet” hos vissa nervceller ger en fördjupad kunskap av mekanismerna bakom flera av de svåra hjärnsjukdomar som drabbar människor och som beror bland annat på felaktig signalering av dopamin eller serotonin. Exempel på sådana sjukdomar är Parkinsons sjukdom, schizofreni, ångest och depression samt olika former av beroenden, exempelvis drogmissbruk. Genom att lära oss mer om denna samsignalering kan man tänka sig att den nya kunskapen på sikt kan vara vid särskild nytta vid läkemedelsutvecklingen för dessa sjukdomar, berättar Åsa Mackenzie.

Läs artikeln i Nature Reviews Neuroscience. Referens: april 2011, volym 12, nummer 4.

”FROM GLUTAMATE CORELEASE TO VESICULAR SYNERGY: NEW PERSPECTIVES ON THE FUNCTIONS OF VESICULAR GLUTAMATE TRANSPORTERS”
AV Salah El Mestikawy, Åsa Wallén-Mackenzie, Guillaume M. Fortin, Laurent Descarries and Louis-Eric Trudeau

För mer information kontakta:
Åsa Mackenzie, tel: 070-1679389, e-post: asa.mackenzie@neuro.uu.se
Uppsala universitet – kvalitet, kunskap och kreativitet sedan 1477. Forskning i världsklass och högklassig utbildning till global nytta för samhälle, näringsliv och kultur. Uppsala universitet är ett av norra Europas högst rankade lärosäten. www.uu.se

Att tillverka papper är en mycket energiintensiv process. Svensk skogsindustri är Sveriges största, och även en av Europas största enskilda användare av elektricitet. Ledande företrädare för branschen motsatte sig länge politiken för en grön omställning och en hållbar energiförsörjning.
I slutet på 1980-talet inleddes omställningen av den svenska energipolitiken. Biobränsle, tillverkad av bl.a. biomassa från skogen, skulle ersätta de fossila bränslena och minska klimathotet. Mikael Ottosson har i sin avhandling granskat hur den svenska skogsindustrin reagerat på denna omställning. Han har studerat rapporter, remissyttranden, debattartiklar och andra dokument från branschen åren 1989-2009, och gjort egna enkäter och intervjuer. Han disputerar vid Tema teknik och social förändring inom forskarskolan Energisystem, Linköpings universitet.
Ledande branschföreträdare motsatte sig länge, ända in på 2000-talet, att skogsråvara skulle användas för annat än produktion inom skogsindustrin.
– De var helt emot satsningar på bioenergi, säger Mikael Ottosson. De visade en stor obenägenhet att förändras.
Branschens företrädare motsatte sig också Sveriges mål för minskning av växthusgaser och ansåg att skogsindustrin borde undantas från handeln med utsläppsrätter. Inte ens när deras egna företag började tjäna pengar på att sälja grön el försvann den generella motviljan mot omställningen.
Den här trögheten är inte ovanlig hos mogna homogena branscher där oligopol råder, dvs. ett fåtal företag dominerar, säger Mikael Ottosson. En hel del forskning har påvisat en ökad trögrörlighet och ovilja att förändras under sådana förhållanden.
Men bilden är inte entydig. En del av skogsindustrin, som framställer pappersmassa på kemisk väg, är själva elproducenter istället för stora elkonsumenter. De tjänar på omställningen till en hållbar energiproduktion. Ledande skogsföretag, som SCA och Södra, investerar också i storskaliga vindkraftsparker, och Domsjö har startat ett s.k. bioraffinaderi för framställning av biodrivmedel. Företrädare för Södra uttalar sig positivt om högre elpriser, medan branschorganisationen håller fast vid kraven på billig el.
Mikael Ottosson visar också hur de nya idéerna kom utifrån, från vad han kallar industrialister ”i det vilda”, skogsforskare och andra experter. De kunde i kalkyler visa att skogsindustrin skulle kunna tjäna mycket pengar på att medverka i omställningen i stället för att motarbeta den.
– Ändå dröjer det många år innan dessa tankar börjar slå igenom.
Mer än hälften av massa- och pappersbruken saknade fortfarande år 2007 en långsiktig energistrategi. Det är förvånande, skriver Mikael Ottosson, att företag i en av världens mest energiintensiva branscher därmed inte verkar prioritera frågan om energieffektivitet.
Mikael Ottosson disputerar den 1 april. Avhandlingen heter  ”Opposition and Adjustment to Industrial ‘Greening’. The Swedish Forest Industry´s (Re)Actions Regarding Energy Transition, 1989-2009”. Mikael Ottosson nås på 013-282260, mobil 0708-42 76 32, e-post: mikael.ottosson@liu.se
 

Antibiotika tillhör våra vanligaste förskrivna läkemedel och vi förlitar oss på dess effekt vid behandling av såväl livshotande som lindrigare infektioner. Många av de antibiotika vi använder idag utvecklades för flera decennier sedan men trots den omfattande användningen är kunskapen om hur de bör doseras fortfarande bristfällig. Resultatet av behandlingen styrs av ett komplext samspel mellan läkemedlet, patienten och bakterien. Detta till trots har doseringen tidigare valts utifrån förenklade och statiska karakteriseringar av dessa samband. Idag har vi tillgång till effektivare metoder för att analysera och karakterisera dessa komplexa interaktioner.

– Mot alla antibiotika sker en resistensutveckling som till slut leder till att antibiotikat blir verkningslöst. Vi är därför i ett stort behov av nya antibiotika och av en ökad kunskap om hur vi ska dosera dessa substanser så optimalt som möjligt. Modellerna som utvecklades i avhandlingen kan främja en effektivare och mer lönsam läkemedelsutvecklingsprocess och har stor potential att åstadkomma förbättrade doseringsstrategier för såväl nya som redan tillgängliga antibiotika, säger Elisabet Nielsen.

Hur kroppen omsätter antibiotikasubstansen, det vill säga dess farmakokinetik, avgör vilken läkemedelsexponering bakterien utsätts för och påverkar behandlingsresultatet. I vissa patientgrupper är farmakokinetiken fortfarande okänd, vilket gör det svårt att avgöra vad som är en lämplig dosering.

En sådan grupp, där infektioner dessutom är en av de vanligaste dödsorsakerna, är nyfödda barn. Deras farmakokinetik av antibiotikat gentamicin studerades därför i en klinisk studie på neonatalavdelningen på Akademiska barnsjukhuset i Uppsala. Förmågan att omsätta gentamicin fanns vara beroende av barnets kroppsvikt, men även av i vilken graviditetsvecka barnet föddes samt barnets ålder. Doseringen bör därför anpassas efter dessa faktorer.

Exponeringen av läkemedel i kroppen avgör hur snabbt och i vilken omfattning bakterierna avdödas. I avhandlingsarbetet utvecklades en matematisk modell för att bättre beskriva tillväxt och avdödning av bakterier då de utsätts för olika antibiotikaexponeringar. Modellen utvecklades för sex av våra vanligaste antibiotika och modellprediktioner visade att det som tidigare är känt om sambandet mellan exponering och effekt kunde förutses med hjälp av modellen för samtliga substanser. Denna modell bidrar därmed till en ökad kunskap om samspelet mellan bakterien och antibiotikat och kan vara ett hjälpmedel för att optimera doseringsstrategierna.


För mer information, kontakta: Elisabet Nielsen tel: 0704-80 53 54, e-post: elisabet.nielsen@farmbio.uu.se

Avhandlingen finns att ladda ner från universitetets hemsida [Ref 1].
Uppsala universitet – kvalitet, kunskap och kreativitet sedan 1477. Forskning i världsklass och högklassig utbildning till global nytta för samhälle, näringsliv och kultur. Uppsala universitet är ett av norra Europas högst rankade lärosäten. www.uu.se

Den första utvärderingen av psykiatrireformerna i Norden visar generellt att slutenvården kraftigt minskats och att användning av psykosläkemedel ökat.
– Det är en komplex och något ambivalent situation som målas upp; de nordiska psykiatrireformerna står, när de nu fortsätter, inför dilemmat att optimera utbudet av behandlingar och sociala insatser, samt att ge brukarna ökat inflytande över vårdens innehåll.
Det menar professor Rafael Lindqvist som tillsammans med sina forskarkollegor ansvarar för den jämförande analys där resultat av psykiatrireformen i Danmark, Finland, Norge och Sverige presenteras. Den visar att övergången från ett vårdsystem inom psykiatrin där de flesta fick vård inom en institution till öppenvård har brister.
Trots att intentionerna varit likartade är variationerna i servicestruktur och arbetsformer stora, i de fyra länderna. Det gäller även resultatet för patienterna. Slutenvårdsplatserna har minskats kraftigt i alla länderna men i övrigt skiljer sig resultaten åt. Exempel på detta är att när det gäller konsumtion av psykosläkemedel finns påtagliga variationer mellan länderna, Finland ligger i topp och Norge lägst. I Sverige finns en bristande tillgänglighet när det gäller både sluten- och öppenvård. Det är också olika befolkningsgrupper som är mest eftersatta i de olika länderna.
En genomgående problematik som rapporten sätter fokus på är hur primärvårdens roll ska bli tydlig och effektiv i vård- och stödsystemet; både i förhållande till slutenvårdspsykiatri och socialtjänst. Något reellt brukarinflytande har ännu inte tagit form, i psykiatrireformernas spår. Det är också uppenbart att jämlik vård är svår att förverkliga, inte minst i glesbygd. Utmaningen är i dag att verka för en attitydförändring, motverka stigmatisering och diskriminering.

Rapporten kommer att presenteras vid ett symposium vid Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap, NHV den 12 april, som avslutas med en debatt med beslutsfattare i de nordiska länderna.

Kontaktinformation
lars.freden@nhv.se
rafael.lindqvist@socwork.gu.se

Tidigare studier har antytt att patienter med ”tät aortastenos” (förträngning i stora kroppspulsådern) men med låg tryckskillnad över aortaklaffen och normal pumpfunktion, mätt som mängd blod som pumpas ut i aorta vid varje hjärtslag, representerar en grupp med ett avancerat stadium av aortaklaffsjukdom med dålig prognos som kräver tidig kirurgi. Kurt Boman (bilden) med medarbetare har därför utvärderat hur det gått för dessa patienter med ”svår aortastenos”, vilket definieras som patienter med klaffarea <1 cm² och en genomsnittlig tryckskillnad över aortaklaffen =40 mm Hg i den förberedande SEAS-studien, se New England Journal of Medicine (NEJM) september 2008.

Utfallet hos patienter med denna defintion av ”svår aortastenos” jämfördes med utfallet hos patienter med måttligt tät stenos, d v s de med aortaklaffarea 1-1,5 cm² och en genomsnittlig tryckskillnad över klaffen på 25-40 mm Hg. Det primära utfallsmåttet innefattade död på grund av hjärt-kärlincident, aortaklaffoperation och hjärtsvikt beroende på aortastenos.

Forskarna fann att 435 patienter av 1 525 hade en ”svår aortastenos” och 184 hade en måttligt tät aortastenos. Efter 46 månaders uppföljning inträffade 48,5 % jämfört med 44,6 % händelser i gruppen med ”tät aortastenos” jämfört med gruppen med ”måttligt tät aortastenos”. Sammanfattningsvis fann Boman et al att patienter med ”tät aortastenos” men med låg tryckskillnad över aortaklaffen och med normal pumpfunktion hade likartad prognos som patienter med måttligt tät aortastenos. Förklaringar till fynden finns beskrivna i artikeln.

Referens:
N Jander, J Minners, I Holme, E Gerdts, K Boman, P Brudi, J B Chambers, K Egstrup, Y A Kesäniemi, W Malbecq, C A Nienaber, S Ray, A Rossebø, T R Pedersen, T Skjærpe, R Willenheimer, K Wachtell, F-J Neumann och C Gohlke-Bärwolf: Outcome of patients with low grade ”severe” aortic stenosis and preserved ejection fraction. Circulation 1 mars 2011;123(8):887-95.

Enligt traditionell nationalekonomisk teori tenderar människor att åka snålskjuts på andras ansträngningar för att det är bättre för dem som individer. Därför antas ingen vilja bidra till kollektiva nyttigheter, så som till exempel en bro över Mekongfloden i byn Giong Trom i Vietnam.

Men under senare år har forskningsresultat visat att människor visst vill och kan samarbeta kring gemensamma resurser. Inte minst har Elinor Ostrom, statsvetare som fick ekonomipriset till Alfred Nobels minne 2009, visat att människor som gemensamt sköter och har bestämmanderätt över naturresurser hittar sätt att förvalta dem på långsiktigt hållbara sätt.

Nationalekonomen Nam Pham Khanh har i sin doktorsavhandling studerat mänskligt samarbete och hur olika sociala influenser påverkar individens beteende och vilja att bidra till en gemensam resurs.

I byn Giong Trom fick 200 fattiga risbönder möjlighet att bidra till en gemensam bro i ett experiment som samtidigt var helt verkligt. Varje familj fick 400 000 dong (140 kronor) i gåva av forskningsprojektet. De fick veta att förutsättningen för att bron skulle byggas var att byborna tillsammans bidrog med 40 miljoner dong. Det motsvarade ett genomsnittligt bidrag på 200 000 dong. Ytterligare pengar som krävdes för att få bron färdig skulle projektet stå för.

Varje familj var fri att behålla hela den skänkta summan eller bidra med vilken summa som helst från noll till fullt bidrag (400 000 dong). Bidragen lämnades anonymt, så ingen i byn eller i forskningsprojektet visste hur mycket respektive familj bidrog med. Om det skulle bli pengar över skulle dessa fördelas tillbaka till familjerna i proportion med den summa de bidragit med.

Familjerna indelades i fem grupper som fick olika information i valsituationen där de anonymt skulle ange hur mycket de ville bidra med. I en grupp fick deltagarna veta att andra familjer i byn intervjuats om sina bidrag och att ett av de vanligaste bidragen till bron var en ganska låg summa (100 000 dong). I en annan grupp fick deltagarna välja bland flera alternativa summor genom att flytta en markör, som i deras fall stod på noll från början. I båda dessa grupper sjönk det genomsnittliga bidraget med 20 procent, jämfört med referensgruppen som inte fick någon information alls.

Forskningsresultaten visar alltså att individens bidrag till en gemensam resurs påverkas av information om hur andra har valt att bidra. Lika mycket påverkas individen av förekomst av ett förvalt alternativ.

– Resultaten är användbara inte minst i utvecklingsländer, där uppbyggnad av kollektiva nyttigheter är beroende inte bara av staten utan också av människors frivilliga bidrag. Vi visar att hur information till individer utformas, påverkar ett samhälles förmåga att få till stånd gemensamma resurser, som i sin tur är avgörande för ekonomisk och social utveckling. säger Nam Pham Khanh.

Avhandlingen har genomförts med stöd av Sidas miljöekonomiska kapacitetsuppbyggnadsprogram.

Tid och plats för disputationen: Fred 18 nov kl 10, sal E 43, GU, Handelshögskolan, Vasag 1

Avhandlingens titel: ”Prosocial Behavior, Social Interaction and Development: Experimental evidence from Vietnam”.

Avhandlingens författare: Nam Pham Khanh

Kontaktinformation
För ytterligare information kontakta: Nam Pham Khanh 031 786 47 59,
pham.khanh.nam@economics.gu.se,

Handledare: Olof Johansson Stenman, 031 786 25 38, olof.johansson@economics.gu.se,
Fredrik Carlsson, 031 786 41 74, fredrik.carlsson@economics.gu.se

Informatör: Karin Backteman, 031 786 25 95, karin.backteman@economics.gu.se

  Studien publiceras denna vecka i Proceedings of the National Academy of Sciences, PNAS.

Det finns olika typer av smärta. Akut smärta är ett varningssystem för vävnadsskada. Vid skada på hud eller andra ytliga kroppsdelar uppkommer dessutom ofta en inflammation, som i sin tur ger en smärtupplevelse, så kallad inflammatorisk smärta. Den akuta smärtan kan mildras av att kroppsegna substanser utsöndras, exempelvis endogena opioider.

En annan allvarligare form av smärta är så kallad neurogen eller neuropatisk smärta, där en nerv skadats av sjukdom eller vävnadsskada, ofta med en inflammatorisk komponent. Denna typ av smärta kan inte regleras av kroppen och ibland kvarstår smärtan efter att den ursprungliga skadan läkt och kan då övergå i långvarig eller i värsta fall kronisk smärta.

– Denna typ av smärta är väldigt jobbig för den som drabbas och har inget direkt biologiskt syfte. Inflammationen anses ha en viktig roll och därför vill man försöka kontrollera den för att förhindra uppkomst av neurogen smärta, förklarar Klas Kullander, professor i genetisk utvecklingsbiologi vid institutionen för neurovetenskap.

Mycket skulle alltså vara vunnet med bättre kunskap om hur inflammatorisk smärta uppstår och signaleras i kroppen. Uppsalaforskarna har i en tidigare studie med hjälp av en musmodell visat att nervcellerna använder glutamat för att förmedla den inflammatoriska smärtsignalen. I den nya studien visar de att glutamat inte gör detta ensamt, utan får hjälp av neuropeptiden substans P. Det är ett protein som upptäckts i Sverige och som man förstått är inblandat vid smärta. Men det har varit okänt om substans P kan förmedla smärtsignalen direkt. Nu visar forskarna tydligt hur det fungerar.

– Detta är ett genombrott för smärtforskningen. Det betyder att vi nu vet att vissa nervceller, tillsammans med glutamat, är beroende av substans P för att kunna förmedla inflammatorisk smärta, något som tidigare inte varit känt, säger Klas Kullander.

De nyvunna kunskaperna kan hjälpa till vid utvecklandet av nya behandlingsformer för neurogen smärta.

Läs artikeln i PNAS.

För mer information, kontakta Klas Kullander, tel: 018-471 45 19, 070-846 75 24, klas.kullander@neuro.uu.se

Uppsala universitet – kvalitet, kunskap och kreativitet sedan 1477. Forskning i världsklass och högklassig utbildning till global nytta för samhälle, näringsliv och kultur. Uppsala universitet är ett av norra Europas högst rankade lärosäten. www.uu.se

Rashundar är avlade på specifika fysiska och beteendemässiga egenskaper och detta selektiva val ökar förekomsten av vissa genvarianter och ibland även risken för oväntade hälsokonsekvenser.

Det rynkiga skinnet hos Shar-Pei har ett överskott av hyaluronsyra, vilket troligen beror på att en av de gener som styr produktionen av hyaluronsyra, HAS2-genen, är överaktiverad. Denna ras är också drabbad av perioder av oförklarlig feber och inflammation, en sjukdom som liknar autoinflammatoriska febersjukdomar hos människa.

Forskarna jämförde rasens arvsmassa med andra rasers. De jämförde också arvsmassan hos friska och sjuka Shar-Peihundar. Båda studierna visade intressanta resultat i den region i DNA där HAS2-genen finns. Nära denna gen förekom ett DNA-segment i flera extra kopior hos Shar-Pei, som hos andra raser bara finns i enkel uppsättning.

–    Att sjukdomen och rynkorna hade samma genetiska bakgrund, vilket var jättespännande att upptäcka. Flera kopior av den aktuella regionen ökar risken för sjukdomen, som sannolikt orsakas av ett överskott av hyaluronsyra, säger Mia Olsson, doktorand och försteförfattare till studien.

–    Upptäckten bör göra det möjligt för uppfödare av rasen Shar-Pei att undvika avel på hundar med många kopior, vilket borde minska risken för avkomman att drabbas av dessa många gånger livshotande febertillstånd, säger medförfattaren veterinär Åke Hedhammar, professor vid institutionen för kliniska vetenskaper vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.

Studien kastar också ljus över hyaluronsyrans generella betydelse för inflammatoriska sjukdomar. Den genetiska bakgrunden till febersjukdomar hos människa är okänd i cirka 60 procent av fallen, så sambandet mellan febersjukdomen och störd reglering av HAS2-genen är mycket intressant.

–    Resultaten öppnar ett helt nytt forskningsfält för inflammatoriska sjukdomar både hos hund och människa. Vi har börjat leta efter samma mutation hos patienter, säger i Kerstin Lindblad Toh, director för Science for Life Laboratory Uppsala och forskningsledare vid Broad Institute.

Detta projekt ingår i forskarsamarbetet Science for Life Laboratory (SciLifeLab [Ref 1]) vid Uppsala universitet. I studien har man även samarbetat med Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.

För mer information, kontakta Kerstin Lindblad Toh, tel: 018-471 43 86, kerstin.lindblad-toh@imbim.uu.se (befinner sig i USA), Mia Olsson; mia.olsson@imbim.uu.se  eller Åke Hedhammar, 018-67 13 55.

Uppsala universitet – kvalitet, kunskap och kreativitet sedan 1477. Forskning i världsklass och högklassig utbildning till global nytta för samhälle, näringsliv och kultur. Uppsala universitet är ett av norra Europas högst rankade lärosäten. www.uu.se