Deras forskning publiceras i det kommande numret av ansedda Molecular and Cellular Proteomics.

– Idag kan det ta upp till ett år innan någon får diagnosen SLE. Det beror på att symptomen är diffusa och ofta misstas för andra sjukdomar. Men med det här blodbaserade testet går det att snabbt fastställa om någon har sjukdomen eller ej, säger Christer Wingren, docent i Immunteknologi vid Create Health, Lunds Tekniska Högskola.

Testet kan också ta reda på hur långt gången sjukdomen är. SLE kan förekomma i tre varianter, vilka alla kräver olika behandling.  Med befintliga metoder är det ofta problematiskt att ta reda på detta, vilket gör det svårt för läkare att sätta in rätt medicinering.

En tredje fördel med den nya tekniken är att det också blir möjligt att förutspå när sjukdomen blir aktiv.

– Kännetecknande för SLE är att sjukdomen går i vågor, eller skov. Utan förvarning kan sjukdomen blossa upp och göra personen utslagen under lång tid. Med vårt test hoppas vi kunna förutspå när ett skov är på gång och därmed förebygga med rätt medicinering, klargör Christer Wingren.

Om allt går väl, kan tekniken börja användas av sjukhusen om två till tre år.

Själva testet består av en liten platta, mindre än en lillfingernagel, där forskarna skapat ett rutmönster bestående av särskilt utvalda antikroppar. Antikropparna fungerar som ”fångarmolekyler”: Genom att droppa ett blodprov på plattan binder antikropparna de proteiner, eller biomarkörer, som finns i kroppen. På så sätt får man ett unikt fingeravtryck för varje patient som speglar sjukdomen.

– I vår artikel visar vi vilket mönster av biomarkörer, dvs fingeravtryck, man ska leta efter. Tekniskt sett så får vi ut en rad signaler som berättar om markören är där och hur mycket som finns av den. Dessa värden matas sedan in i datorn som sedan kan presenterar dem för läkaren på ett lättbegripligt sätt. Det är detta fingeravtryck som läkarna i framtiden skulle kunna använda sig av ute på kliniken, förklarar Christer Wingren, som ägnat de flesta dagar de senaste tio åren åt att utveckla tekniken och de senaste två åren med att tillämpa den för just SLE.

Enligt Christer Wingren har flera forskare runt om i världen försökt få fram något liknande, men inte lyckats. Att lundaforskarna gått i mål med uppgiften beror bland annat på att de funnit ett sätt att göra antikropparna stabila och därmed mer funktionella. Likaså har metoden blivit väldigt känslig.

För att forskningen ska komma patienterna till nytta har ett antal avgörande biomarkörsignaturer patenterats vilket ligger till grunden för testet. Resultaten har även förts över i ett nystartat bolag, Immunovia, grundat av Christer Wingren och tre andra kollegor på avdelningen.

Forskningen har sin upprinnelse i den cancerforskning som Christer Wingren och flera forskare inom det translationella cancercentrat Create Health sysslar med. Tillsammans med Carl Borrebaeck använder han där en motsvarande teknikplattform som kan spåra och diagnosticera olika typer av cancer.  

De har väldigt lovande data för att förutspå återfall i bröstcancer och för att diagnosticera cancer i bukspottkörteln.

För mer information, kontakta Christer Wingren, docent i Immunteknologi, 046-222 43 23, 070-60 11 856, Christer.Wingren@immun.lth.se och Gunnar Sturfelt, professor i Reumatologi, 046-17 21 56. Högupplöst bild av Christer Wingren finns i LU:s bildbank: http://bildweb.srv.lu.se/

Läs mer om SLE på Reumatikerförbundets hemsida:

Vår arvsmassa, som lagras i DNA, skadas hela tiden och måste därför också repareras fortlöpande. DNA-skador som inte genast åtgärdas ger upphov till mutationer, som kan medföra genetiska sjukdomar eller cancer. Det finns speciella signalvägar som aktiverar de proteiner som behövs för DNA-reparationen. Dessa signalvägar har liknande uppbyggnad i människor och andra däggdjur som i enklare organismer, till exempel bagerijäst som har använts i den här studien.

I artikeln presenterar Umeåforskarna Olga Tsaponina och Andrei Chabes, båda vid Institutionen för medicinsk kemi och biofysik, i samarbete med forskare vid Stockholms universitet en nyupptäckt del av den signalväg som aktiverar DNA-reparation. Det är proteinet Ixr1 som är nödvändigt för att aktivera tillverkningen av de byggstenar som används vid reparationen.

Det har tidigare visats att de jästceller som saknar Ixr1 är resistenta mot cisplatin, som är ett vanligt cellgift för cancerbehandling. Forskarna försöker nu förstå varför de jästceller som saknar Ixr1 och därför har låga koncentrationer av DNA-byggstenar överlever cisplatinbehandlingen bättre.

Referens: O Tsaponina, E Barsoumb, SU Åström, A Chabes: Ixr1 is required for the expression of the ribonucleotide reductase Rnr1 and maintenance of dNTP pools. PloS Genetics 7(5): e1002061
länk till arikeln [Ref 2]

Medan den högsta makten dribblas mellan 80-åringar på Kubas kommunistpartikongress bubblar en helt annan utveckling inom andra politikområden. Arbetet med att införa samkönat partnerskap, återuppta könsbytesoperationer, och genom populärkultur utmana gamla homofoba föreställningar leds av Mariela Castro Espín, Raúl Castros dotter, och enligt några bedömare möjligen Kubas framtida och första kvinnliga president.

Den nya kubanska sexualpolitiken formuleras inifrån etablissemangets hjärta, och har därmed en unik möjlighet att konfrontera det gamla gardet. Sexualpolitiken begränsas inte till lagförslag, utan utmanar även det klassiska kubanska ledarskapsidealet, vars pondus förkroppsligats av gerillasoldaternas uniform. De gamla ledarna möter nu helt nya krafter som vill göra upp med Kubas historia inifrån, samtidigt som de inspireras av rörelser som arbetar för sexuella rättigheter internationellt.

Men den kubanska sexualpolitiken är också motsägelsefull. Kuba har väldigt täta utrikespolitiska kontakter med länder som Iran och Nicaragua, och har röstat med dessa i FN för att förhindra skrivningar som fördömer utomrättsliga avrättningar på grund av sexuell läggning. Dessa länders extremt restriktiva politik kring till exempel samkönad
sexualitet går totalt emot den kubanska inrikespolitiken, förklarar Silje Lundgren.

Och att genomföra förändringar i praktiken är inte okomplicerat.

– Vissa saker går bara att genomföra uppifrån. Att filmen Brokeback Mountain visades på kubansk statstelevision är en händelse av enorm betydelse i det här sammanhanget. Den Oscarsnominerade kubanska filmen ”Jordgubbar och choklad” från 1993 som handlade om vänskapen mellan en ung kommunist och en homosexuell konstnär, visades till exempel inte på kubansk tv förrän 2007, utan bara på bio, av rädsla för hur en bredare publik skulle reagera, säger Silje Lundgren.

Andra initiativ nerifrån har haft svårare att ta plats. Ett exempel är Oremi, en grupp för lesbiska och bisexuella kvinnor. Först fick gruppen stort stöd och resurser av sexualundervisningscentrat som leds av Mariela Castro. Men efter att grannar klagat på vad de ansåg vara obscena offentliga kärleksyttringar mellan kvinnor, så har gruppen nu begränsats till en självhjälpsgrupp där man inte får samlas fler än 25 kvinnor i taget, berättar Silje Lundgren.

Avhandlingen bygger på fältarbeten i huvudstaden Havanna, och författaren fokuserar på vilken betydelse omförhandlingarna av idealen kring genus och sexualitet har i folks vardag. Avhandlingen relaterar även till Kubas historiska ögonblick, i ett samhälle som fortfarande återhämtar sig efter 90-talets ekonomiska kris efter Sovjetunionens fall, präglat av nya klasskillnader och ibland förvirrande nya hierarkier.

– När vi väl börjar diskutera invanda föreställningar om sexualitet och genusideal så öppnar detta för ifrågasättanden inom en rad områden i våra liv. I det kubanska fallet är detta är en mycket intressant process att följa, som vi kan lära oss mycket av här i Sverige, säger Silje Lundgren.

I samband med disputationen kommer en av Kubas mest framstående sexualitetsforskare, dr. Abel Sierra Madero att gästa Sverige, och ge en föreläsning om nationalism, genus och sexualitet på Kuba sedan revolutionen 1959. Föreläsningen kommer att hållas vid Stockholms universitet. Kontakta Silje Lundgren, se kontaktinformation nedan, för ytterligare information om denna.

För mer information, kontakta: Silje Lundgren e-post: Silje.Lundgren@antro.uu.se eller tel. 0732-55 71 33.
Uppsala universitet – kvalitet, kunskap och kreativitet sedan 1477. Forskning i världsklass och högklassig utbildning till global nytta för samhälle, näringsliv och kultur. Uppsala universitet är ett av norra Europas högst rankade lärosäten. www.uu.se

Att bli utsatt för grovt våld drabbar många svenskar årligen. Tidigare studier har visat att upp emot 80 % av svenskarna har någon gång utsatts för en så kallad traumatisk händelse. Merparten av denna siffra representerar personer som varit utsatt för brott, vilket leder till varierande grader av ohälsa och andra problem.??

I Brottsofferprojektet, som Olof Sembs avhandling är en del av, har syftet varit att undersöka konsekvenserna av ett grovt våldsbrott (ett enstaka, oprovocerat brott som begåtts av en tidigare okänd gärningsman) i ett tvåårsperspektiv. Två grupper brottsutsatta har intervjuats, och den ena gruppen har också erbjudits tidig psykologisk behandling.

En grupp intervjuades direkt efter brottet samt erbjöds behandling i form av psykoterapi. Den andra gruppen intervjuades först åtta månader efter brottet och beskriver ett så kallat naturligt förlopp. Fokus för avhandlingen ligger på den senare gruppen. Totalt har 91 personer intervjuats, och i avhandlingen är det främst de 41 som inte erbjudits behandling som varit i fokus. Båda grupperna deltog dessutom i en uppföljning två år efter brottet.??

Resultaten visar att såväl kvinnor som män drabbas av en mängd mer eller mindre svåra allmänpsykiatriska symptom (t ex depression, ångest och relationsproblem) och av så kallade traumaspecifika symtom som exempelvis plågsamma minnesbilder från händelsen, undvikandebeteende och känslomässig överretbarhet. Symtomnivåerna ligger över såväl riksnormen som kliniska gränsvärden för dessa symtom.

Kvinnor drabbas i högre grad än män av svåra symtom. Efter två år kvarstår huvudsakligen symtomen, dvs. ingen markant förbättring har skett. Dessutom visar sig en stor del av de brottsutsatta vid tvåårsuppföljningen ha drabbats av nya motgångar som separationer, nya brott eller motsvarande kriser. Kvalitativa resultat visar på att brottsutsatta generellt känner sig missförstådda och misstänkliggjorda av samhällsinstanser, samt känner sig övergivna i sin utsatthet. Dock förekommer mycket få uttryck för hämndbegär eller bitterhet.??

Riskfaktorer för ohälsa eller upplevt lidande identifierades vid intervju åtta månader efter traumat. I analysen framgick att förekomsten av starka akuta känslomässiga reaktioner direkt efter brottet (s. k. peritraumatiska reaktioner) ökar risken för psykologiskt lidande. Peritraumatiska reaktioner kan t ex vara starka overklighetskänslor, ångest och/eller en reaktion av rädsla.

Dessa reaktioner, tillsammans med kvinnligt kön, förekomst av upplevd kontrollförlust under brottet, tidigare psykiatrisk ohälsa samt förekomst av problematiska uppväxtförhållanden utgör ökad risk för ohälsa efter våldsbrott. En annan viktig riskfaktor för ohälsa visade sig vara skam – såväl känslor av skam i relation till brottet som en benägenhet att reagera med skam i olika situationer. Skuldkänslor och skuldbenägenhet är dock inte kopplade till ökad risk för ohälsa.??

För mer information, kontakta gärna Olof Semb på
telefon 090-785 64 93
mobil 070-314 81 57?
e-post olof.semb@psychiat.umu.se
Högupplöst bild i halvfigur [Ref 1]

Fredag 13 maj försvarar Olof Semb, Institutionen för klinisk vetenskap, sin avhandling med titeln Distress after Criminal Victimization: Quantitative and Qualitative Aspects in a Two-year Perspective (Svensk titel: Ohälsa efter våldsbrott: Kvantitativa och kvalitativa aspekter i ett tvåårsperspektiv).?
Disputationen äger rum klockan 9.00 i sal A, psykiatriska kliniken, byggnad 23, Norrlands universitetssjukhus. Fakultetsopponent är docent Dan Stivne, Linköpings universitet.

Avhandlingen är elektroniskt publicerad, se
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-42781 [Ref 2]

Hälften av Bangladesh befolkning är utsatta för denna exponering av arsenik i dricksvattnet, sedan biståndsorganisationer borrat miljontals brunnar som långt senare visade sig innehålla arsenik i sedimentet från bergen i norr. Många andra länder och regioner är också drabbade av förhöjda halter av arsenik i dricksvatten.

I veckans nummer av tidskriften Environmental Health Perspectives rapporterar Dr Anisur Rahman och medarbetare från Uppsala universitet och forskningsinstitutionen ICDDRB i Dhaka att den pågående miljökatastrofen med arsenik i brunnsvatten i Bangladesh också ökar risken för annan vanlig sjuklighet hos de små barnen, när mödrarna varit utsatta för arsenik i sitt dricksvatten under graviditeten.

–    Resultaten visar på nödvändigheten att utan ytterligare fördröjning säkra tillgången på rent och arsenikfritt dricksvatten för drabbade människor i Sydasien, säger Lars-Åke Persson, professor i internationell barnhälsovård vid institutionen för kvinnors och barns hälsa, Uppsala universitet.

Studien omfattar 1552 spädbarn som föddes av mödrar i Matlab, Bangladesh under 2002-2004. Exponeringen för arsenik mättes i mödrarnas urin vid två tillfällen under graviditeten, vecka 8 och 30.  Barnens symptom på lunginflammation och diarré följdes upp vid månatliga hembesök det första levnadsåret.

Resultatet visar 69 procents ökad risk för lunginflammation och 54 procents ökad risk för allvarlig lunginflammation hos barnen vars mödrar haft de högsta värdena av arsenik i urinen (medelvärde: 262–977 µg/L), jämfört med de med låga halter arsenik i urinen. För diarré var motsvarande siffra 20 procent.

–    Detta stödjer hypotesen att det finns ett samband mellan exponering för arsenik under graviditeten och spädbarnsdödlighet orsakade av infektionssjukdomar, säger Lars-Åke Persson.

Länk till akrtikeln på tidskriften hemsida [Ref 1].

För mer information, kontakta Lars-Åke Persson, tel: 018-611 92 94, 070-425 09 31, lars-ake.persson@kbh.uu.se
Uppsala universitet – kvalitet, kunskap och kreativitet sedan 1477. Forskning i världsklass och högklassig utbildning till global nytta för samhälle, näringsliv och kultur. Uppsala universitet är ett av norra Europas högst rankade lärosäten. www.uu.se

Bisfosfonater är läkemedel som minskar risken för benskörhet, osteoporos, och som har använts kliniskt sedan 1990-talet. Bisfosfonaterna inaktiverar de celler som bryter ner ben och förhindrar därmed frakturer på grund av benskörhet.

Misstankar har dock funnits länge att bisfosfonater kan orsaka en annan typ av benbrott, utmattningsbrott, genom att de också förhindrar en naturlig bennedbrytning:

Benet kan inte bytas ut och vissa typer av sprickor i benet läks inte naturligt. De första fallbeskrivningarna kom 2007.

Dessa misstankar bekräftas nu av Per Aspenberg, professor i ortopedi vid Linköpings universitet, och hans medarbetare. De har gjort en nationell studie på kvinnor äldre än 55 år. Bland 12 777 kvinnor med lårbensbrott hittade de 59 med utmattningsbrott. Av dessa 59 kvinnor hade en stor majoritet, 78 procent, medicinerats med bisfosfonater, medan motsvarande andel i befolkningen som helhet var bara 5 procent.

– En internationell debatt pågår om just dessa biverkningar av bifosfonater, säger Per Aspenberg. Med den här studien torde den debatten vara avgjord. Sambandet är så starkt att vi vågar tala om ett orsakssamband.

Men studien visar också att risken för utmattningsbrott snabbt avtar när man slutar medicinera med bisfosfonater. Efter ett år utan medicin har risken minskat med 70 procent.
– Det kan tala för att man bör använda bisfosfonater som doseras sällan och att man bör sluta efter några års behandlingstid, säger Per Aspenberg.

Han betonar dock att bisfosfonaternas goda egenskaper vida överstiger de dåliga.
– Bisfosfonaternas huvudsakliga effekt kravstår: De minskar kraftigt risken för frakturer vid osteoporos. Även om det nu fastställda sambandet är starkt handlar det om en mycket liten grupp och en liten total risk.

– Bisfosfonaterna förebygger många fler benbrott än de orsakar. Alla läkemedel har biverkningar, det måste man vara medveten om. Det viktiga är att man bara använder läkemedel när man behöver dem och att de inte ges till friska människor.
Studien presenteras i en artikel i New England Journal of Medicine, en av de högst rankade vetenskapliga tidskrifterna där bara en handfull svenskar årligen får chansen att publicera sig.

– Vi gjorde en liknande studie i mindre skala 2008 där vi fick liknande resultat, berättar Per Aspenberg. Den presenterade vi i Acta Ortopaedica, en mindre känd tidskrift. Men den fick inget genomslag.

Läkemedelsindustrin har hittills förnekat att bisfosfonater skulle kunna ha dessa biverkningar. I USA pågår flera skadeståndsprocesser som kan komma att påverkas av de nu redovisade forskningsrönen.

Per Aspenberg nås på 0733-866468

Forskargruppen har följt svenska, finska och isländska patienter med prostatacancer. 347 män hade randomiserats till operation av prostatakörteln, radikal prostatektomi, medan 348 män inte fick behandling utan övervakades med noggranna kontroller och fick hormonbehandling om sjukdomen fortskred (watchful waiting). Männen var i genomsnitt 65 år gamla när de fick sin prostatacancer.

Studien har analyserats vart tredje år och har haft stort nationellt och internationellt genomslag för hur patienter behandlas idag. Det är den enda randomiserade studien i hitintills som har visat att operation minskar risken för död i prostatacancer. Majoriteten av männen hade en tumör som gick att känna och endast 12 procent av männen hade en prostatacancer som man inte kunde känna (palpera) och som endast upptäcktes med PSA (markör för prostatacancer).

Efter femton års uppföljning hade 48 procent av männen i den opererade gruppen avlidit och i den andra gruppen 58 procent. Det ger att man måste operera 15 män för att rädda en man på 15 år. 16 procent dog av sin prostatacancer i gruppen som opererades medan 23 procent dog av sin prostatacancer i ”vänta och se” gruppen. Risken för spridning av cancern bortom prostatakörtel minskade med 12 procent i den opererade gruppen.

Det var framförallt yngre män som hade nytta av operation. När forskarna analyserade åldersgrupper fann man att män yngre än 65 år hade störst nytta av operation. Där fann man att 7 män måste behandlas för att rädda en på 15 års tid. Bland de äldre männen fann man ingen signifikant skillnad mellan den opererade gruppen och ”vänta och se gruppen” sannolikt beroende på att de äldre männen har högre risk att dö av andra sjukdomar och det därför skulle behövas en mycket större studie för att kunna påvisa en skillnad.

Forskarna undersökte också en grupp med minst aggressiv tumör en så kallad lågriskgrupp och fann att även där var det en skillnad i överlevnad om man opererades eller inte. Den lågriskgrupp som studerats i denna studie är dock inte helt jämförbar med lågriskgrupper idag men det behövs bättre markörer för att se om en tumör övergår i en mer aggressiv form.

– Studien visar att operation minskar risken för död i prostatacancer, även bland män med lågrisktumörer. Däremot har inte alla nytta av operation och därför måste man väga in den enskilda patientens risker och eventuella vinster utifrån ålder, andra sjukdomar, hur tumören ser ut och vad patienten själv önskar, säger Anna Bill-Axelson, överläkare vid Institutionen för kirurgiska vetenskaper vid Uppsala universitet.

Vidare fann man att de män som opererades och hade en tumör som växte utanför prostatakörteln hade en sjufaldigt högre risk att dö i prostatacancer än de som hade en tumör avgränsad inom prostatakörteln. Dessa patienter kan ha stor nytta av tilläggsbehandling med exempelvis strålning.

Biverkningar efter operation var framförallt impotens och urinläckage. I ”vänta och se” gruppen av patienter behövde däremot fler efter ett antal år behandlas med lindrande behandling (hormonbehandling och strålning mot spridningshärdar). Både tidiga biverkningar till följd av operation och sena biverkningar till följd av lindrande behandling påverkar patienternas livskvalitet och måste tas med i diskussionen med patienterna när man beslutar om behandling.

Studien SPCG-4 (Scandinavian Prostate Cancer Group Study 4) har finansierats av Cancerfonden och de senaste åren också från amerikanska National Institutes of Health.

I USA pågår just nu en stor studie som liknar SPCG-4-studien och resultat därifrån väntas komma snart. I Storbritannien pågår också en stor studie som också jämför mellan operation, strålning och ”vänta och se” för lokaliserad prostatacancer.

För mer information, kontakta Anna Bill-Axelson, tel: 070- 532 32 12, eller e-post: anna.bill.axelson@akademiska.se

Läs artikeln i New England Journal of Medicine [Ref 1].
Radical Prostatectomy versus Watchful Waiting in Early Prostate Cancer, N Engl J Med 2011;364:1708-17.


Uppsala universitet – kvalitet, kunskap och kreativitet sedan 1477. Forskning i världsklass och högklassig utbildning till global nytta för samhälle, näringsliv och kultur. Uppsala universitet är ett av norra Europas högst rankade lärosäten. www.uu.se

Bakom den nya studien står Fred Travis, Maharishi University of Management i USA, Harald Harung, Högskolen i Oslo och Yvonne Lagrosen, Högskolan Väst. De talar om hög mind brain development och det verkar som att detta är en grogrund för att kunna bli riktigt, riktigt bra på något.

Forskarna mäter mind brain development på flera sätt. EEG visar speciella mönster i hjärnans elektriska aktivitet hos dem med hög mind brain development. De har väl samordnade pannlober. Det är pannloberna vi använder för högre hjärnfunktioner som planering och logiskt tänkande. Ett annat kännetecken är att aktivitet med en viss frekvens, så kallade alfavågor, dominerar. Alfavågor uppträder när hjärnan sätter samman detaljintryck till helheter. Ytterligare ett EEG-mått visar att personer med hög mind brain development använder sina hjärnresurser på ett ekonomiskt sätt. De är alerta och aktionsberedda när det är funktionellt att vara det, men avspända och avvaktande när det är funktionellt att vara det.
Två frågeformulär används också för att mäta mind brain development. Det ena handlar om moraliskt tänkande. De med hög mind brain development har nått längre här. Det andra undersöker något som kallas för peak experiences. Detta beskrivs som ett högre medvetandetillstånd. Man får en intensiv känsla av lycka och harmoni och av att gå bortom begränsningar. Personer med hög mind brain development har många peak experiences.

Fred Travis understryker att allt vi gör påverkar våra hjärnor. Transcendental meditation och musicerande hör till de saker man ska ägna sig åt om man vill förändra sitt psyke i rätt riktning. Men man kan komma långt bara genom att följa de vanliga hälsoråden: Sova tillräckligt, inte stressa, träna fysiskt, äta nyttigt och låta bli droger. Hur man tänker spelar också roll.
– Om du är en mycket avundsjuk, arg och elak person och tänker i linje med detta om andra människor, då är det detta tänkande som kommer att stärkas i hjärnan. Men om du är öppen och stödjande då kommer andra kopplingar att stärkas, säger Fred Travis.

Omsättningen av metaller och andra grundämnen i miljön beror på en rad faktorer, som kan varierar mellan olika platser och över tid. Anna har i sin studie presenterat några frågeställningar över hur förändringar i miljön kan påverka transport, speciering, exponering och risker förknippade med olika element, företrädesvis metaller. Även om miljön kan ändras av många olika anledningar, så fokuserar avhandlingen på klimatförändringar kopplade till temperatur eller hydrologi, samt till förändringar orsakade av skiftande mänsklig markanvändning.

Anna har undersökt skillnader mellan olika platser i fråga om grundvattenkemin i in- och utströmningsområden. Genom sina olika hydrologiska förutsättningar kan skillnader mellan dessa områden visa på effekter vid en klimatförändring. Studien omfattade två platser, Forsmark och Simpevarp, vilka har skilda mineralogiska förutsättningar. Trots detta så observerades samma skillnader mellan in- och utströmningsområden. En lägre redoxpotential i utströmningsområden visade sig påtagligt påverka förekomsten av lösta former av flera studerade metaller.

Förändring över tid
Avhandlingen visar även hur transporten av element kan förändras över tid, bland annat genom analyser av en ca 5500 år gammal sedimentborrkärna från sjön Lehmilampi i Finland. Resultaten visar att variationen av de flesta element varit lägre under de senaste 150 åren än tidigare, även om ökningar mot ytan observerades.

Erosionsintensiteten påverkas av klimatförändringar. Därför har Anna jämfört erosionen under perioder som varit varma och torra, med sådana som varit kallare och våtare. Men erosionen påverkas också av ändrad markanvändning, och därför kompletterades studien med en vegetations- och landskapsrekonstruktion baserad på pollenanalys. De perioder som indikerade mänsklig aktivitet i området visade sig då sammanfalla med perioder av kraftigast erosion. Lägst erosion observerades under varma och torra perioder. Det visade sig vidare att andelen lättlakade former av element var högre under perioder av låg erosion. Detta beror, menar Anna, sannolikt på att stabila perioder med låg erosion ger en ökad vittring och utlakning av jorden.

Studieobjekt: Kallinge Bruk
Anna har också studerat förändringar över tid med hjälp av en modell som beräknar exponering från förorenad mark. Modelleringen gjordes för kadmium, och med Kallinge Bruk som studieobjekt. Mot bakgrund av en grundinställning av de ingående modellvariablerna som representerar nutida förhållanden, så ändrades de sex variabler som kunde anses klimatkänsliga med mellan 5 procent och 20 procent. Detta resulterade i att exponeringen ökade med flera tiotals procent. En sådan ökning kan innebära att flera områden där exponeringen idag bedöms ligga strax under toxikologiska referensvärden i framtiden skulle bedömas ha en exponering som var för hög. Trots att stora osäkerheter finns i bedömningen så visar denna studie att exponering och risker enligt tillgängliga bedömningsmetoder påverkas av klimatförändringar, och det utgör goda incitament för vidare studier av hur transport och exponering av olika ämnen kan komma att ändras när omvärlden gör så, till exempel till följd av en klimatförändring.

Anna Augustsson är född och uppvuxen i Motala. Hon tog sin magisterexamen vid Högskolan i Kalmar och sedan 2004 har hon varit doktorand vid Högskolan i Kalmar/Linnéuniversitetet.

Avhandlingen ”Climate change and metal mobility in an environmental risk perspective” försvarades den 29 april, 2011 på Linnéuniversitetet i Kalmar. Opponent var professor Dan Berggren Kleja, Statens geotekniska institut, Stockholm.

För mer information kontakta Anna Augustsson, telefon: 0480-44 62 20 eller e-post: anna.augustsson@lnu.se

Avhandlingen kan beställas från Linnaeus University Press: lupress@lnu.se

Eftersom det tar tid att producera vaccin mot ett nytt pandemisk virus, blir antivirala läkemedel riktade mot virusets ytproteiner M2 (adamantaner) och neuraminidas (Relenza® /zanamivir samt Tamiflu®/oseltamivir) det enda som finns att tillgå. Resistens mot adamantaner har utvecklats väldigt snabbt varför zanamivir och oseltamivir återstår som
den enda specifika åtgärden mot pandemisk influensa. På senare tid har forskningen dock visat att det också finns oseltamivir-resistenta varianter av det humana säsongsinfluensaviruset H1N1.

Goran Orozovic har i sin avhandling undersökt om resistensmutationer mot de antivirala medel kan hittas i proteinet neuraminidas hos fågelinfluensa. Han har analyserat RNA-sekvenser från virus isolerade i Ottenby på Öland och från NCBI databas. Omkring 2 procent av NCBI-sekvenserna och 6 procent av sekvenserna från Ottenby visade sig innehålla resistensmutationer. Analyser visade att ett H12N3 mutantvirus var fullständigt resistent mot de antivirala läkemedlen. Det är första gången ett lågpatogent aviärt influensavirus, som är resistent mot både zanamivir och oseltamivir, har rapporterats i en vetenskaplig studie.

– Det är av yttersta betydelse att fortsätta med så kallad influensaövervakning när det gäller aviär influensa hos vilda fåglar, menar Goran Orozovic. Fågelinfluensaviruset förändras konstant och sådana förändringar kan vara farliga för människor. Övervakningsprogrammen underrättar myndigheterna om cirkulerande fågelinfluensavirus i syfte att motarbeta sjukdomen. Det är också angeläget ta fram flera nya läkemedel mot influensavirus och att utveckla teknologier för snabbare och effektivare produktion av influensavaccin, avslutar han.

Orozovics arbete visade också att större användning av antivirala läkemedel kan innebära ökade koncentrationer av dessa substanser i miljön och möjligen deras ackumulering i vilda fåglar. Därför finns det oro för att antiviralresistenta subtyper av influensavirus kan bli fler i vilda fåglar och att de skulle kunna överföras till människor som nya pandemiska subtyper.

Goran Orozovic är född i Zenica, och uppvuxen i Banja Luka i före detta Jugoslavien. Han kom till Sverige 1996 och tog sin magisterexamen vid Högskolan i Kalmar 2004, innan han påbörjade sina doktorandstudier vid Högskolan i Kalmar/Linnéuniversitetet.

Avhandlingen ”Resistance to neuraminidase inhibitorsin influenza A virus isolated from mallards” försvarades den 8 april, 2011 på Linnéuniversitetet i Kalmar. Opponent var professor Sigvard Olofsson, Göteborgs universitet

För mer information kontakta Goran Orozovic, telefon: 0480-44 67 47 eller e-post: goran.orozovic@lnu.se

Avhandlingen kan beställas från Linnaeus University Press: lupress@lnu.se

Virusinfektioner i ögat är ett stort problem i många delar av världen, speciellt i tätbefolkade områden. Varje år drabbas miljontals människor av dessa infektioner, vilket i sin tur leder till stora samhällsekonomiska förluster. Ett antal virus från flera olika virusfamiljer har förmåga att infektera ögat, t.ex. medlemmar av adenovirus-, picornavirus- och herpesvirusfamiljerna.

Tre adenovirustyper: 8, 19 och 37, orsakar den allvarliga ögoninfektionen epidemisk keratokonjuktivit (EKC). EKC går normalt sett över inom ett par veckor, men i vissa fall kan synnedsättningen dröja kvar i veckor eller månader. Även permanent synnedsättning har rapporterats.

Akut hemorrhagisk konjunktivit (AHC) orsakas framförallt av två medlemmar av picornavirusfamiljen: enterovirus 70 (EV70) och coxsackievirus A24 variant (CVA24v). Förutom symptom i ögonen kan man även drabbas av feber, huvudvärk och inflammation i övre luftvägarna. EV70 och CVA24v orsakar epidemiska utbrott av AHC men även pandemier. I dagsläget finns ingen medicinsk behandling för ögoninfektioner som orsakats av adeno- eller picornavirus.

Kolhydraten sialinsyra har tidigare identifierats som den struktur på cellytan som adenovirus typ 37 (Ad37) binder till. Eftersom det inte finns någon antiviral behandling av EKC så har Emma Nilsson utvärderat den virus-hämmande effekten av sialinsyrebaserade molekyler. Resultaten från dessa studier visar tydligt att multivalenta molekyler (en molekyl med flera sialinsyror kopplade till en bärare) hämmar Ad37-orsakade ögoninfektioner mycket bra i laboratoriemiljö (in vitro).

Vidare har Emma Nilsson kartlagt den exakta strukturen hos den sialinsyre-innehållande receptorn. Den struktur som hon tillsammans med sina medarbetare identifierat innehåller totalt sex kolhydrater varav två sialinsyror, som EKC-orsakande adenovirus binder effektivt till.

Emma Nilsson har även identifierat kolhydraten sialinsyra som receptor för ytterligare ett ögonvirus (CVA24v). Resultaten från dessa studier kan förhoppningsvis bidra till utveckling av nya antivirala läkemedel för behandling av virus-orsakade ögoninfektioner.
Emma Nilsson är doktorand vid Institutionen för klinisk mikrobiologi, virologi.

Fredag 13 maj försvarar Emma Nilsson, Institutionen för klinisk mikrobiologi, virologi sini avhandling med titeln Cellular receptors for viruses with ocular tropism (Svensk titel: Cellulära receptorer för virus med ögontropism).

Disputationen äger rum klockan 13.00 i hörsal Major Groove, Institutionen för molekylärbiologi.

Fakultetsopponent är professor Eric J. Kremer, Institut de Génétique Moléculaire de Montpellier, Frankrike.

Läs hela eller delar av avhandlingen.

Hälften av Sveriges dricksvatten kommer från naturligt eller konstgjort grundvatten och de största grundvattentillgångarna finns i rullstensåsar. När föroreningar upptäcks i grundvatten handlar det ofta om BAM*, en mycket stabil nedbrytningsprodukt som härrör från det sedan mer än tjugo år förbjudna ogräsmedlet Totex. Detta preparat användes inte på åkermark, men det spreds i stora mängder på annan mark som skulle hållas ogräsfri, och sipprar nu långsamt ned genom marklagren.

Martin Bergvall har i sitt doktorsarbete använt fältmätningar och beräkningsmodeller för att utvärdera hur vattenlösliga föroreningar sprids i Umeå kommuns dricksvattentäkt. Arbetet bygger på flera års studier i rullstensåsen mellan Piparböle f.d. plantskola och Forslunda vattenverk. Detta vattenverk levererar huvuddelen av Umeå kommuns dricksvatten och råvattnet kommer från både naturligt och konstgjort grundvatten.

Genom att mäta halterna av BAM på olika djup i marken vid plantskolan och i åsvattnet på olika avstånd från denna plats har Martin Bergvall kartlagt hur ämnet transporterats och brutits ned sedan 1970- och 1980-talen, då Totex användes på plantskolan, och fram till idag. Med hjälp av matematiska beräkningsmodeller har han även gjort prognoser för framtida förekomster i grundvattnet. Trots att användningen av Totex var relativt begränsad visar avhandlingen att BAM-halterna har överskridit Livsmedelsverkets gränsvärde för tjänligt dricksvatten under flera decennier i delar av åsen.

En viktig del i avhandlingsarbetet var att utarbeta strategier som säkerställer att vattnet i Forslunda håller dricksvattenkvalitet i framtiden. Beräkningsmodellerna visar hur föroreningarna lakas ned genom marklagren vid den gamla plantskolan och sedan sprids nedströms i en plym när de möter grundvattnet. Enligt Martin Bergvall behövs två åtgärder för att komma till rätta med problemet. Den ena är att använda anlagda  ”spärrbrunnar” intill plantskolan, varifrån förorenat vatten kan pumpas bort. Den andra är att ”styra bort” föroreningsplymen från vattenverket genom att reglera  flödet till de infiltrationsdammar som används för att skapa konstgjort grundvatten i åsen. På detta sätt kommer alla uttagsbrunnar att kunna ge ett opåverkat dricksvatten.

Resultaten är intressanta för alla kommuner som hämtar dricksvatten från grundvattentäkter.
* BAM = 2,6-diklorbensamid
———————————————————–
Civilingenjör Martin Bergvall, institutionen för skogens ekologi och skötsel, SLU, försvarar sin avhandling Hydrogeological modeling to improve remediation strategies for a drinking water aquifer contaminated by an aqueous phase liquid.
Tid: Fredag den 6 maj 2011, kl 10.00
Plats: Sal Björken, SLU, Umeå
Opponent: Professor Richard Martel, Institut National de la Recherché Scientifique, Center – Eau Terre Environnement, Quebec, Kanada
Mer information: Martin Bergvall, 090-10 66 44, martin.bergvall@tyrens.se
Martin Bergvall är anställd på Tyréns AB och har varit industridoktorand vid SLU:s institution för skogens ekologi och skötsel. Doktorandstudierna har utförts inom utvecklingsklustret MCN – Marksaneringscentrum i Norr – i samarbete mellan SLU, Tyréns AB samt FOI, avdelningen för CBRN-skydd och säkerhet.

Länk till avhandlingen (pdf):

Detta och övriga pressmeddelanden från SLU:
http://www.slu.se/sv/om-slu/fristaende-sidor/aktuellt/pressmeddelanden/ [Ref 3]
SLU:s vision är att vara världsledande inom Life Science. Detta blir möjligt genom hög kvalitet och kreativitet inom forskning och utbildning, nyskapande och tongivande miljöanalys, samt att vara en innovativ partner för de gröna näringarna.

Det är i kalkyler under tidiga skeden av ett byggprojekt som kostnadsberäkningarna för tunnelbyggen blir fel, t ex Citytunneln och tunneln under Hallandsåsen. Peter Lundman, teknologie doktor, har i en avhandling vid Luleå tekniska universitet bl a gjort ett flertal fallstudier av tunnelprojekt i Sverige.

– Jämför man tidiga kostnadsberäkningar med slutsummor hittar man nästan alltid en fördyring och inte sällan är den stor, vilket innebär att det finns mycket som kan förbättras säger Peter Lundman som nyligen doktorerat vid Luleå tekniska universitet.

Peter Lundman arbetar f n som tf teknikchef för stora projekt vid Trafikverket. Han tog sin examen i Bergmekanik vid Luleå tekniska universitet 1992 och har sedan dess varit engagerad i stora byggen, t ex Götatunneln. 2001 blev han anställd vid Banverket och har bl a jobbat med Citytunneln och tunneln under Hallandsåsen.

En stor del av underlaget i Peter Lundmans avhandling kommer från fallstudier av ett 20- tal undermarksprojekt i Sverige och intervjuer med projektledare, konsulter och entreprenörer. I sin forskning pekar han på två unika förutsättningar för tunnlar som gör tidiga kalkyler osäkra, varav den första handlar om geologi.

– De geologiska osäkerheterna är stora, vill man bli bättre borde man generellt sett investera mer i undersökningar, alternativt borde osäkerheterna avspeglas i kostnadsbedömningarna, säger han.

Säkerhetsaspekter för tunnlar vid underjordsbygge är en annan osäkerhetsfaktor som är svår att kalkylera med i kostnadsberäkningar enligt Peter Lundman. De är både svårbedömda och kostsamma på grund av det slutna rummet och påverkas dessutom av såväl föreskrifter som externa parter. Han efterlyser en kunskapsbank med analys av genomförda projekt som kan användas vid kalkyler av nya projekt.

– Får vi till det arbetssättet så har vi en förbättringsplattform som kan ge både bättre kalkyler och därmed begränsa många problem, säger han.

Den undersökta skallen kommer från området Bulldog Shale nära staden Marree i södra Australien. Skallen tillhör en Platypterygius som hör till djurgruppen ichthyosaurer. Ichthyosaurerna var jättelika marina reptiler som levde för ungefär 120 miljoner år sedan. De var snabba simmare som främst jagade fisk och bläckfisk-liknande djur. En vuxen Platypterygius blev mellan fem och sex meter lång. Huvudet var nästan två meter långt.

När dessa djur levde satt den Australiska kontinenten fortfarande ihop med Antarktis och sträckte sig över den södra polcirkeln. Havet som täckte det som nu är Australien var kallt och kanske stötte Platypterygius då och då på isberg.

Den undersökta skallen återfanns i många mindre delar som sattes ihop i ett laboratorium. På käkens undersida syns märken efter läkta bitskador vilket visar att djuret överlevde attacken. Det finns väldigt få liknande fynd dokumenterade. 

– Detta enskilda fynd är viktigt eftersom det ger oss ledtrådar till detta utdöda djurs sociala beteende, säger Benjamin Kear, forskare i paleobiologi vid Uppsala universitet.

Forskarna har med hjälp av märkena efter det attackerande djurets tänder kunnat konstatera att den undersökta Platypterygius en inte blivit biten av ett större rovdjur eller av något av det djur som den själv jagade för föda. Däremot stämmer bitmärkena väl överens med tänderna hos en Platypterygius. Det verkar alltså som om djuret hamnat i strid med en artfrände.

Bett i ansiktet är vanligt bland djur idag och är ofta inte tänkta att döda utan att låsa motståndarens käkar. Storleken på den undersöka skallen visar att det rörde sig om en fullvuxen Platypterygius och enligt forskarna kan striden som ledde till skadorna ha handlat om mat, territorium eller parningspartner.

För mer information, kontakta: Benjamin Kear, tel: 018-471 2738, e-post: benjamin.kear@geo.uu.se
(pratar engelska)

Läs artikeln i Acta Palaeontologica Polonica [Ref 1].

MARIA ZAMMIT and BENJAMIN P. KEAR
Zammit, M. and Kear, B.P. 201X. Healed bite marks on a Cretaceous ichthyosaur. Acta
Palaeontologica Polonica 5X (X): xxx-xxx. doi:10.4202/app.2010.0117
Uppsala universitet – kvalitet, kunskap och kreativitet sedan 1477. Forskning i världsklass och högklassig utbildning till global nytta för samhälle, näringsliv och kultur. Uppsala universitet är ett av norra Europas högst rankade lärosäten. www.uu.se

I sin avhandling har Östen Axelsson utarbetat en ny psykologisk modell för hur estetisk upplevelse uppstår, och driver tesen att informationsbelastning är nyckelfaktorn bakom estetisk upplevelse. Avhandlingens slutsatser har stor betydelse för personer verksamma inom estetiska yrken, formgivning och produktutveckling.

– Formgivare och liknade yrkespersoner har vanligen en väl utvecklad kapacitet att bearbeta information inom sitt eget område, säger Östen Axelsson. Detta leder i regel till en strävan mot det komplexa, då det enkla känns allt för banalt och tråkigt. Om formgivaren drivs av sin egen smakuppfattning finns en uppenbar risk att denne med tiden utvecklar ett formspråk som är främmande för de flesta konsumenter, vilket kan väcka avsmak, eller rentav avsky.

Ett exempel är impressionisternas måleri. När detta lanserades i slutet av 1800-talet väckte det stark avsmak. Idag mer än 100 år senare har vi vant oss vid detta formspråk och uppskattar till exempel Claude Monets näckrosmålningar.

Om en person har hög förmåga att bearbeta information minskar informationsbelastningen. Informationsbelastning väcker i sin tur våra känslor till liv. Låg informationsbelastning upplevs som tråkigt, medan moderat informationsbelastning är behaglig. När komplexiteten sedan ökar väcker den ökande graden av belastning vårt intresse, för att därefter leda till ett starkt obehag om belastningen överstiger vår kapacitet att bearbeta informationen.

– Den stora faran uppstår då formgivning blir ett självändamål. Då kan formspråket lätt spåra ur, säger Östen Axelsson. Formgivning måste alltid underordna sig föremålens funktion eller ändamål, till exempel när det gäller bruksföremål, arkitektur eller grafisk formgivning.

Konstnären må vara fri, men formgivaren måste vara lyhörd inför målgruppen, för att lyckas i sitt yrke.

Avhandlingens namn: Aesthetic Appreciation Explicated

Ytterligare information:
Östen Axelsson, tfn 08-530 602 89, e-post osten.axelsson@decorumcommunications.se

Universitetet i huvudstaden – utbildning och forskning på högsta nivå där öppna sinnen möts och utvecklas. Universitetet deltar i regionala, nationella och internationella samarbeten, i debatt och i samhällsutveckling. Här är mer än 50 000 studenter och 6 000 medarbetare verksamma inom humaniora, juridik, naturvetenskap och samhällsvetenskap.

Studien, som är ett samarbete mellan Karolinska Institutet och Handelshögskolan, publiceras i PLoS Biology. Den utgår från det allmänmänskliga beteendet att reagera med aggressivitet när en annan människa agerar orättvist och därmed bryter mot normen att verka för gruppens bästa. Forskarna lät 35 försökspersoner spela ett ekonomiskt rättvisespel (Ultimatumspelet). Spelet går ut på att en person föreslår för en annan hur en bestämd summa pengar ska fördelas mellan dem båda. Personen som får förslaget kan tacka ja till fördelningen och då realiseras förslaget. Men personen kan också tacka nej till förslaget, vilket innebär att ingen av deltagarna får några pengar.

– Om summan som ska fördelas är 100 kronor och förslaget blir 50 kronor vardera så tackar alla ja till detta, eftersom det upplevs som rättvist. Men om förslaget är att du får 20 kronor och jag tar 80 kronor så upplevs det som orättvist. I ungefär hälften av fallen slutar det med att den som får det ojämnt fördelade förslaget tackar nej till hela uppgörelsen även fast det kostar dem 20 kronor. På det sättet straffar de personen som gav det orättvisa förslaget trots att de själva förlorade på det, säger Katarina Gospic, läkare.

Genom att mäta försökspersonernas hjärnaktivitet med MR-kameran under spelets gång kunde forskarna se att det område i hjärnan som styr dessa ekonomiska beslut återfinns i amygdala. Amygdala är en evolutionsmässigt äldre och därmed mer primitiv del av hjärnan som styr känslor av vrede och rädsla. Tidigare forskning har gjort gällande att förmågan att analysera och fatta beslut av ekonomisk karaktär återfinns i hjärnbarkens pannlober.

I den nu aktuella studien fick försökspersonerna antingen det lugnande läkemedlet oxazepam eller sockerpiller (placebo) samtidigt som de spelade rättvisespelet. Det visade sig då att de försökspersoner som fått lugnande läkemedel hade lägre aktivitet i amygdala samtidigt som de var mer benägna att acceptera en orättvis fördelning av pengarna. Detta trots att de på direkt förfrågan fortfarande upplevde förslagen som lika orättvisa.

I kontrollgruppen som bara fick sockerpiller var benägenheten att reagera med aggressivitet och straffa personen som föreslagit den orättvisa fördelningen av pengar direkt kopplad till ökad aktivitet i amygdala. Det fanns också en skillnad mellan könen, där män reagerade mer aggressivt på orättvisa förslag än kvinnor, med motsvarande skillnad i aktivitet i amygdala. Denna skillnad mellan könen återfanns inte i gruppen som fick lugnande läkemedel.

– Det är ett oerhört intressant resultat som visar att det inte bara är processer i hjärnbarken som avgör den här typen av ekonomiska rättvisebeslut, som man tidigare trott. Men våra fynd kan också ha etiska implikationer eftersom användning av vissa läkemedel helt uppenbart kan påverka vardagens beslutsfattande, säger professor Martin Ingvar.

Publikation: “Limbic Justice – Amygdala Involvement in Immediate Rejection in the Ultimate Game”, Katarina Gospic, Erik Mohlin, Peter Fransson, Predrag Petrovic, Magnus Johannesson & Martin Ingvar, PLoS Biology 9(5): e1001054, online 3 may 2011, doi:10.1371/journal.pbio.1001054.

Bild: Katarina Gospic, foto av William Ravaine

Kontaktinformation
För frågor, kontakta:

Katarina Gospic, läkare, doktorand
Tel: 08- 524 832 38 eller 073 97 44 026 E-post: Katarina.gospic@ki.se

Martin Ingvar, professor
Tel: 08-52483270 eller 070-4841247
E-post: martin.ingvar@ki.se