Smältande glaciärer bidrar till att havsnivån stiger snabbare än någon gång under de senaste 350 åren. Det är upptäckten av nya forskningsresultat som ett team från Aberystwyth University, Exeter University och Stockholms universitet gjort. Resultaten som nyligen publicerats i Nature Geoscience bygger på en studie av de 270 största glaciärerna som löper ut från det norra och södra isfälten i Patagonien, Sydamerika.

– Vi har kartlagt förändringar i glaciärernas utbredning sedan “Lilla istiden”, då glaciärerna nådde sin maximala utbredning efter den sista istiden. Sedan beräknade vi glaciärernas volymförändringar under de senaste 350 åren och jämförde med hur mycket is som försvunnit under de senaste 30 åren. Resultatet visar att glaciärerna förlorar volym 10-100 gånger snabbare under de senaste 30 åren jämfört med på 350 år. Som exempel har San Rafael glaciären i Patagonien, en av de 270 glaciärerna som ingår i den här studien, dragit sig tillbaks 8 km på 350 år vilket är anmärkningsvärt, säger Krister Jansson forskare vid Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet.

Forskarna drar slutsatsen att avsmältningen och därmed också bidraget till den globala havsnivåökningen från de Patagonska glaciärerna ökat markant under de senaste 30 åren. Hur bergsglaciärer bidrar till havsnivåförändringar har tidigare endast kunna studeras i korta tidsskalor och täcker endast de senaste 30 åren d.v.s. den tid vi haft tillgång till satellitbilder. Genom en kartering av landformer som glaciärerna skapat och utvecklandet av en ny metod blev det möjligt att titta på längre tidsskalor.

Kontaktperson och mer information:
Krister Jansson, Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet Tel: 086747158 alt Krister.jansson@natgeo.su.se
Artikeln med titeln “Sea level contribution from the Patagonian Icefields since the Little Ice Age” publicerades nyligen i Nature Geoscience
Universitetet i huvudstaden – utbildning och forskning på högsta nivå där öppna sinnen möts och utvecklas. Universitetet deltar i regionala, nationella och internationella samarbeten, i debatt och i samhällsutveckling. Här är mer än 50 000 studenter och 6 000 medarbetare verksamma inom humaniora, juridik, naturvetenskap och samhällsvetenskap.

Studenter vid Luleå tekniska universitet har i ett projekt kallat Marvel, inom rymdingenjörsutbildningen, konstruerat ett flygplan med samma namn som ska kunna utforska planeten Mars yta. Den europeiska rymdorganisationen ESA har i en andra prövning godkänt studenternas förslag till flygplanskonstruktion.

– Det var skönt eftersom det var mycket jobb upp till den punkten och det var många långa nätter då vi satt 13 personer i en stor grupp och arbetade, säger Philip Påhlsson som är studenternas projektledare och studerar till civilingenjör i rymdteknik vid rymdcampus i Kiruna som tillhör Institutionen för system- och rymdvetenskap vid Luleå tekniska universitet.

Studenterna vid LTU har utvecklat ett flygplan som är kapabelt att flyga på väldigt höga höjder, upp till 30 kilometers höjd ovanför jorden. Det är ungefär samma förhållanden som gäller på Mars vad gäller tryck och temperatur. Studenternas flygplan har hittills passerat två tester i rymdorganisationen ESA:s rymdforskningsprogram BEXUS.

Deras lösning påminner om ett vanligt glidflygplan och är ett steg på vägen mot att kunna studera planeten Mars yta, bättre än tidigare försök. Genom ESA:s projekt får studenterna, om de godkänns i alla steg, möjlighet att testa sitt flygplan genom ett lyft till hög höjd med en heliumballong. I deras lösning ingår även utveckling av en markstation där de kan kontrollera planets styrning.

– Vi ser i Google Earth faktiskt där vi sitter med en joystick och kan styra den och får upp på dataskärmen exakt var den befinner sig och vi utvecklar även ett system för hur vi kan fästa den på ballongen och släppa den via ett telekommando, säger Philip Påhlsson.

Studenternas projektet har väckt stort intresse bland Erasmus Mundus studenter från SpaceMaster programmet och projektgruppen har utökats till ett 20-tal personer. Man har även utlyst en tävling riktad till andra LTU:studenter med deadline en 15 april om vem som ska få styra Marvel. Läs mer om tävlingen och projekt Marvel.

En del tidigare försök att utforska planeten Mars har gjorts med markbaserade fordon och satelliter, där det först nämnda har begränsad räckvidd och det senare inte kan användas för att göra fältmätningar. En luftburen farkost, som LTU-studenternas flygplan, ska kunna övervinna sådana problem genom att den kan undersöka ett större område och har förmåga att göra atmosfäriska mätningar på Mars yta. I slutet av april står LTU:studenterna inför en tredje prövning (critical design rewiev) då flygplanets design ska vara helt klar.
– Vi ska ha definierat varje litet skruvhål, vartenda litet material och gjort alla simuleringar, säger Philip Påhlsson som tillsammans med sina studentkollegor reser till ESA:s tekniska enhet i Nordijwiik, Holland för att presentera flygplansdesignen.

Samtidigt har studenterna redan påbörjat nästa steg i projektet med att testa hårdvaror, elektronikkomponenter o d inför bygget av flygplanet. LTU-studenternas projekt Marvel ingår i den europeiska rymdorganisationen ESA:s Forskningsprogram REXUS/BEXUS. Det är ett program som i sin tur genomförs i samarbete mellan tyska Aerospace Center (DLR), den svenska Rymdstyrelsen och den Europeiska rymdorganisationen ESA. Det stöds även av Esrange Space Center och Mobile Rocket Base.

Hon har kunnat konstatera att de här kostfibrerna innehåller rikligt med fruktan och arabinoxylan, två ämnen som anses vara nyttiga för människan. De kan nämligen gynna tillväxten av de hälsosamma bifidobakterierna samt ge upphov till nyttiga nedbrytningsprodukter i tarmen.

Lina Haskå har också sett att de lösliga arabinoxylanerna och fruktanerna ökar mängden propionsyra i tarmen. Det är bra eftersom propionsyra tros kunna bidra till sänkt kolesterolhalt. Liksom andra kortkedjiga fettsyror kan propionsyra också minska risken för benskörhet och tarmsjukdomar.

– Förhoppningsvis kan mina resultat på sikt utgöra ett litet bidrag till nyttigare mat. Människor behöver ju äta mer fiber, och spannmålsfiber överlag har visat sig ha flera hälsofördelar, säger Lina Haskå, doktorand i Industriell näringslära och livsmedelskemi vid LTH.

På vilket sätt industrin kommer att fånga upp resultaten är ännu inte klart. Kanske kan nästa steg vara att ta reda på hur vi bäst använder dessa vetefibrer praktiskt i vår kost.

– Områden att utforska kan vara att utvärdera fiberns bakegenskaper och hur vi människor upplever dess smak. Eller om det går att strö det på filen och att använda det som fibertillskott i bröd, föreslår hon.

Idag processas vetet till mat i form av vetemjöl, stärkelse och gluten. En viss del används också till att framställa etanol. För att få ner utsläppen av koldioxid måste bensin nämligen innehålla en mindre andel etanol, som idag alltså kan framställas från bl a vete. EU föreslår fördubblad etanolhalt i bensin, vilket medför att mängden biprodukter från vete kommer att öka ytterligare.

Efter att vetet processats klart återstår alltså de biprodukter som Lina Haskå studerat. De flesta studier om fruktaners fysiologiska effekter har hittills utförts på fruktaner som isolerats från cikoriarot. Sådana fruktaner säljs av utländska bolag som livsmedelsingredienser och finns även i Sverige. Exempelvis används de som fettersättningsmedel i många produkter.

– Det vore så klart en fördel i sammanhanget om istället svensk råvara kunde användas även för detta. Men hittills har man inte vetat så mycket om vetefruktanerna, som har en något annorlunda kemisk struktur, säger Lina Haskå.

Projektet har finansierats av Vinnova, Cerealiastiftelsen och Lantmännen.
Lina Haskå disputerade torsdagen 31 mars kl 9.15 i hörsal B på Kemicentrum.

Läs mer här: http://www.lu.se/o.o.i.s/12581
Högupplöst bild på Lina Haskå finns i Lunds universitets bildbank. http://bildweb.srv.lu.se/ Skriv namnet i sökfältet.

För mer information kontakta Lina Haskå, 046-222 83 21, 0707-38 96 90,
Lina.Haska@appliednutrition.lth.se eller handledare Margareta Nyman, professor, Industriell näringslära och livsmedelskemi, 046-222 45 67, Margareta.Nyman@appliednutrition.lth.se.

I maj är det återigen dags för Shell Eco Marathon där studenter från olika universitet i Europa får tävla med bilar som de själva konstruerat. Studenter vid Luleå tekniska universitet, inom utbildningsprojektet Baldos, ställer i år upp med sin bil, med det samiskt klingande namnet Skilži (istapp). På förarplats sitter i år en ung kvinnlig mediastudent

– Jag pluggar till ljudtekniker men har väl alltid varit motorintresserad och när det här  erbjudandet dök upp så kände jag det självklart att ställa upp, säger Caroline Åkerberg, som sedan 2008 studerar Arena MMT (media, musik och teknik) vid Luleå tekniska universitet.
Hon får det ansvarsfulla uppdraget att köra LTU:studenternas istappsliknande bil Skižli i klassen prototyp, i slutet av maj (26-28 maj) när årets upplaga av Shell Eco Marathon körs i den tyska staden Lausitz.

– Carro kändes som en riktigt bra förare från första början, liten och anpassad för Skilži och med ett brinnande intresse för fordon och motorer, det kunde ju inte bli bättre, säger Julia Erikson, studenternas projektledare i Team Baldos.

Tävlingen, som har miljöprofil och går ut på att köra med så liten bränsleförbrukning som möjligt, är till för studenter från olika universitet i Europa, en tävling där Caroline Åkerberg har alla förutsättningar att göra bra ifrån sig.

– Ja jag är väl uppvuxen på motorcykel från början, min pappa kör motorcykel och tävlar i roadracing och jag själv har kört motorkross och tävlat lite på amatörnivå, och min mamma kör också motorcykel och familjen gillar även bilar och båtar, säger hon.

Uppdraget att köra LTU:studenternas bil fick hon, mer eller mindre, av en ren tillfällighet genom kommunikation på Facebook.

– Det var en kompis som kände en i projektgruppen som lagt ut facebokstatus om att de sökte en liten person, och min kompis skrev lite skämtsamt tillbaka att ”carro” är säkert villig att banta och så kom jag väl på att det väl inte är en så tokig idé, säger hon.

Caroline Åkerberg, som kommer från Ljusterö i Stockholms skärgård, tyckte att hon ville se något nytt när hon för 3 år sedan valde att flytta till Luleå och studera vid Luleå tekniska universitet.

– Jag gillar väldigt mycket vinter, snö och skidåkning och då tänkte jag att Luleå verkar bra, jag trivs jättebra här eftersom det är trevligt folk och en väldigt trevlig skola, säger hon.

Nu är det inte bara så att hon ska ratta en studentracer i Tyskland. Mediastudent som hon är så ska hon även göra en dokumentärfilm om tävlingen och om studenternas arbete med bilen, helt enkelt skildra projektet från ax till limpa.

– Den största delen kommer jag att filma i Tyskland när det mesta händer men sen blir det en del i verkstäder när vi bygger, och möten och lite intervjuer med studenterna i teamet om hur arbetet fortskridit, säger hon.

Hur hon ska kunna filma sig själv under själva tävlingen är så länge höljt i dunkel, men vissa tankar har hon.

– Jag får väl tvinga någon annan i teamet och hålla i kameran och så har jag väl funderat på om det går att filma inifrån bilen men det är ju inte så lätt eftersom man ligger och kör, säger hon.

Caroline Åkerberg är en av 12 studenter från Luleå tekniska universitet som ingår i utbildningsprojektet Baldos. De flesta av studenterna i projektet studerar till civilingenjör med olika inriktningar som t ex datavetenskap, maskinteknik, mekatronik och industriell ekonomi. Tidigare år har studenterna nått stor publicitet och framgång med sina blå och röda Baldosbilar, liksom prototypbilen Skižli i samband med ShellEco Marathon.