Som förklaring till att kvinnor inte avancerar till högre positioner anges ibland att det saknas kvinnor. Vad gäller åtminstone universitet och högskolor stämmer inte detta.
I sin studie har Caroline Berggren, forskare vid institutionen för pedagogik och specialpedagogik, följt nästan 600 forskarstuderande, födda 1948, 1953 och 1967. Studien visar att det är kvinnorna som i hög grad stannar kvar inom akademin.
– Den mest troliga förklaringen till att männen lämnar högskolan och till att kvinnorna stannar där är de olika ämnesområden inom vilka män och kvinnor verkar, säger Caroline Berggren.
Kvinnor har utökat sina ämnesval inom akademin, från att ha varit vanliga inom humaniora, till att nu utgöra en stor andel inom samhällsvetenskap, medicin och till viss del inom naturvetenskap. Männen dominerar inom teknik och naturvetenskap. Kvinnorna som studerat samhällsvetenskap, humaniora och medicin är i större utsträckning hänvisade till offentlig sektor när det gäller tjänster.
– Män har fler alternativ. Det är inte enbart den dåliga löneutvecklingen som avgör för dem. Troligen bidrar också den ständiga konkurrens som råder inom akademin för att få forskningsmedel och de allt större kraven på att prestera, både vad gäller antalet studenter som ska undervisas och antalet artiklar som ska skrivas, säger Caroline Berggren.
Studien innehåller också uppgifter om lönenivån för forskarstuderande och disputerade. Männen har, oavsett vilken disciplin de studerat inom, högre lön än kvinnorna. Detta förklaras dels av att männen verkar inom sektorer på arbetsmarknaden som har en högre lönenivå, dels av att det är betydligt fler män som varit yrkesverksamma länge och därför hunnit uppnå en högre lönenivå.
Trots att fler kvinnor stannar kvar i akademin avancerar de i lägre grad än männen. I en annan aktuell rapport, Forskarkarriär för både kvinnor och män?, från Högskoleverket i april, konstateras att fler män än kvinnor når professorsgraden efter att de tagit doktorsexamen. Dagens professorskår utgörs av 80 procent män och 20 procent kvinnor. Skillnaderna mellan könen där minskar dock, men långsamt.
Rapporten visar att kvinnliga forskare publicerar färre vetenskapliga artiklar än sina manliga kollegor, vilket är av betydelse för den vetenskapliga karriären. Skilda forskningsvillkor anges som en orsak, där akademins kvinnor bland annat har sämre resurser och nätverk än männen.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Caroline Berggren, 031-7862061, caroline.berggren@ped.gu.se
Man räknar med att ungefär 1,6 miljarder människor i världen är överviktiga eller feta, och över femtio procent av den vuxna delen av befolkningen i USA och Europa faller inom denna kategori. Den nu aktuella studien, som letts av Weili Xu vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, bekräftar tidigare resultat som visar att viktminskning och goda kost- och motionsvanor i medelåldern minskar risken att drabbas av demenssjukdom.
Forskarna analyserade data från 8534 tvillingar i 65-årsåldern och uppåt. Av dessa hade 350 personer diagnostiserats med demens och 114 med trolig demens. Uppgifter om vikt och längd hade registrerats redan när deltagarna var i 30-årsåldern. Deltagarna delades in i fyra grupper med utgångspunkt från BMI-värde: underviktiga, normalviktiga, överviktiga och feta. Övervikt definierades som BMI mellan 25 och 30 och fetma som BMI över 30. Av deltagarna i studien var 2541 personer eller nära 30 procent överviktiga eller feta som medelålders.
Det visade sig att personer som hade varit överviktiga eller feta i mitten av livet hade 80 procent ökad risk att utveckla demens, Alzheimers sjukdom eller vaskulär demens jämfört med normalviktiga. Resultatet kvarstod efter att forskarna tagit hänsyn till andra faktorer som kunde påverka utfallet, så som utbildning, diabetes och hjärt-kärlsjukdom. Av de som inte drabbades av demens var 26 procent överviktiga och 3 procent feta. Bland de som fick demens var 39 procent överviktiga och 7 procent feta.
Forskarna analyserade också data från tvillingpar, där den ena tvillingen hade demens och den andra inte. Det visade sig då att det inte längre gick att se en signifikant koppling mellan övervikt/fetma och demenssjukdom.
– Det här talar för att genetiska faktorer och omgivande miljö tidigt i livet påverkar kopplingen mellan övervikt i medelåldern och risk för demens senare i livet, säger Weili Xu.
Studien finansierades genom bidrag från amerikanska National Institute of Aging, Vetenskapsrådet, Swedish Brain Power, Stiftelsen för gamla tjänarinnor, Gun och Bertil Stohnes stiftelse, Demensfonden, Loo och Hans Östermans stiftelse för geriatriska sjukdomar. Weili Xu är även verksam vid Aging Research Center i Stockholm, ett samarbete mellan Karolinska Institutet och Stockholms universitet.
Karolinska Institutet är ett av världens ledande medicinska universitet. I Sverige står Karolinska Institutet för drygt 40 procent av den medicinska akademiska forskningen och har det största utbudet av medicinska utbildningar. Sedan 1901 utser Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet mottagare av Nobelpriset i fysiologi eller medicin.
Publikation: ”Midlife overweight and obesity increase late-life dementia risk: A population-based twin study”, W. Xu, A.R. Atti, M. Gatz, N.L. Pedersen, B. Johansson & L. Fratiglioni, Neurology®, the medical journal of the American Academy of Neurology, May 3, 2011 paper issue.
Kontaktinformation
För frågor, kontakta:
Weili Xu, läkare, med dr
Tel: 08 690 58 48 eller 076 7881481
E-post: weili.xu@ki.se
Laura Fratiglioni, professor
Tel: 08 6905818 eller 070 773518
E-post: laura.fratiglioni@ki.se
Nancy Pedersen, professor
Tel: 08-5248 7418 eller 070 664 5528
E-post: nancy.pedersen@ki.se
En parallelldator är ett system av datorer som samverkar för att lösa en uppgift snabbare än vad en enskild dator skulle förmå. Det sker genom att uppgiften delas upp i flera deluppgifter som hanteras samtidigt av flera processorer. Processorerna måste också kunna kommunicera med varandra för att koordinera arbetet. Om delarna är för små riskerar koordinationen att bli alltför kostsam och därmed spoliera nyttan med parallella beräkningar. Lars Karlsson har i sin avhandling tagit fram metoder där syftet är att få en bra balans mellan, å ena sidan, hur stora deluppgifterna är och, å andra sidan, hur effektivt de parallella processorerna utnyttjas.
Tänk dig att du vill utföra en beräkning med matriser i en parallelldator. Matriserna lagras då i datorns minne och processorn hämtar sedan in matriselementen. Därefter utförs beräkningarna i processorn och de nya matriselementen skickas tillbaka till minnet. Eftersom kommunikationen med datorns minne är ganska långsam innehåller processorer en hierarki av snabba men små så kallade cacheminnen. Matriselementen mellanlagras först i ett eller flera cache-minnen och på detta sätt slipper man involvera det långsamma minnet alltför ofta. Detta ger snabbare överföringar mellan dator och processor och därmed i slutändan snabbare beräkningar. Eftersom cache-minnen har begränsad kapacitet är det viktigt att använda dem på bästa sätt. Specifikt handlar det om att omorganisera beräkningsmetoderna så att överföringarna till och från minnet så ofta som möjligt går direkt till ett cache-minne.
Dessutom måste datorn lagra matriserna på ett sätt som passar den aktuella metoden. Lars Karlsson har i sin avhandling tagit fram nya metoder som använder cache-minnen mer effektivt än tidigare. Han har även tagit fram parallella metoder som minnessnålt omordnar lagrade matriselement till format som passar så kallade flerkärniga processorer.
Torsdagen den 19 maj försvarar Lars Karlsson, Institutionen för datavetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Scheduling of parallel matrix computations and data layout conversion for HPC and multi-core architectures.
Svensk titel: Schemaläggning av parallella matrisberäkningar samt konvertering av datalagringsformat för högpresterande och flerkärniga datorarkitekturer.
Disputationen äger rum kl 13.00 i hörsal KB3B1, KBC-huset.
Fakultetsopponent är professor Charles Van Loan, Department of Computer Science, Cornell University, USA.
E-publikation av avhandlingen
[Ref 1]
För ytterligare information, kontakta gärna:
Lars Karlsson Telefon: 090-7866190 E-post: larsk@cs.umu.se
Genom sin upptäckt har forskarna Johan Lindgren, Per Uvdal och Anders Engdahl med kollegor visat att det finns rester av typ 1-kollagen, en bindvävsfiber, i mosasaurie-fossil. De har med hjälp av bland annat synkrotronljus på MAX-lab i Lund kunnat visa på att materia som innehåller aminosyror finns i mosasauriens benvävsstrukturer, strukturer typiska för kollagen. Tidigare har andra forskarlag hittat spår av kollagen i dinosauriefossil med hjälp av masspektrometri av benextrakt från större benbitar.
Där andra forskarlag gissat att det borde finnas biologiskt material, har nu Lindgren, Uvdal, Engdahl och kollegor synliggjort att det verkligen finns biomolekyler kvar i fossilet.
Man har också kunnat visa att dessa strukturer verkligen är mosasauriens och inte någon nedsmutsning från nutida bakterier eller kollagenlika proteiner. Det betyder att man inte behöver begränsa sökandet efter andra mjukvävnader eller biomolekyler till just stora benfossil som begravts i sandstenssediment, utan att de också kan finnas i relativt små skelettdelar i marina sediment, vilket öppnar för framtida framsteg inom området.
En artikel om upptäckten publiceras nu i den vetenskapliga tidskriften PLoS ONE.
Snabbfakta:
• Mosasaurierna var ödlor som levde under yngre krita (ca 100-65 miljoner år sedan) och är släkt med vår tids varaner.
•Kollagen är det dominerande proteinet i ben.
•Forskarna har använt sig av flera olika metoder för att komma fram till sina resultat. Förutom synkrotronljusbaserad infraröd spektroskopi har bland annat masspektrometri och aminosyraanalys gjorts. Nästan alla experiment har gjorts i Lund.
På MAX-lab har experimenten gjorts vid experimentstationen för IR-mikroskopi vid strålrör 73 på MAX I-ringen.
Om MAX-lab
MAX-lab är en synkrotronljusanläggning som är en del av MAX IV-laboratoriet. MAX IV-laboratoriet är ett nationellt forskningslaboratorium och består av MAX-lab och MAX IV-projektet. Det drivs av Lunds universitet och Vetenskapsrådet och finns i Lund. www.maxlab.lu.se
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Dr Johan Lindgren
tel. 0768-54 14 91, e-post johan.lindgren@geol.lu.se. Institutionen för geo- och ekosystemvetenskaper, Lunds universitet
Professor Per Uvdal, Tel. 0733-00 49 48, e-post per.uvdal@chemphys.lu.se. Kemisk fysik, Lunds universitet,
Samt på MAX-lab Dr Anders Engdahl
Tel. 0768-93 77 08, e-post anders.engdahl@maxlab.lu.se. MAX-lab
Tillsammans med Terry Callaghan, forskare vid Kungliga vetenskapsakademien, är hon redaktör för de två kapitel som handlar om snö och permafrost.
– De förändringar vi ser är dramatiska. Och de är inga tillfälligheter. Trenderna är entydiga och avviker från mönstren om man jämför med ett längre tidsperspektiv, säger hon.
Arktis är en av de delar på vårt jordklot som värms upp snabbast idag. Mätningar av lufttemperaturen visar att den senaste femårsperioden har varit den varmaste sedan 1880, då mätningarna startade. Andra data, från bland annat trädringar, visar att sommartemperaturerna under de senaste decennierna har varit de högsta på 2000 år. Som en följd har snötäckningen i maj och juni minskat med närmare 20 procent. Vintersäsongen har också blivit nästan två veckor kortare – på bara några decennier. Dessutom har temperaturen i permafrosten ökat med mellan en halv och två grader.
– Det finns inget som tyder på att permafrosten inte kommer att fortsätta tina, säger Margareta Johansson.
– Våra data visar att det är betydligt mer än vad man tidigare har trott. Det finns ungefär dubbelt så mycket kol där som det finns i atmosfären idag, säger Margareta Johansson.
Kolet kommer från växtmaterial som ”djupfrystes” i marken under den senaste istiden. Så länge marken är frusen håller sig kolet stabilt. Men när permafrosten tinar finns en risk att koldioxid och metan, som är en mer än 20 gånger kraftfullare växthusgas än koldioxid, frigörs, vilket skulle kunna förstärka den globala uppvärmningen.
– Men det kan också bli så att den vegetation som kan växa när marken tinar tar upp koldioxiden. Det här vet vi fortfarande väldigt lite om. Med den kunskap vi har idag kan vi inte säkert säga om den tinande tundran blir en sänka eller en källa till växthusgaser i framtiden, säger Margareta Johansson.
Den här typen av effekter, så kallade feedback-effekter, har stor betydelse för hur omfattande den globala uppvärmningen blir i framtiden. Margareta Johansson och hennes kollegor presenterar i sin rapport nio olika feedback-effekter. En av de viktigaste just nu är reduktionen av Arktis albedo. Minskningen av de snö- och istäckta ytorna innebär att mindre solinstrålning reflekteras tillbaka ut i atmosfären. Istället absorberas den, med resultatet att det blir ännu varmare. Arktis har alltså trätt in i ett stadium där Arktis själv förstärker klimatförändringen.
Framtiden ser inte ljusare ut. Klimatmodellerna visar att temperaturen kommer att öka med ytterligare 3 till 7 grader. I Kanada kommer de översta metrarna av permafrosten att tina på ungefär en femtedel av den yta som idag har permafrost. Motsvarande siffra för Alaska är 57 procent. Vintersäsongens längd och snötäckningen i Arktis kommer att fortsätta minska och dess glaciärer kommer troligen att förlora mellan 10 och 30 procent av sin totala massa. Allt detta innan århundradet är slut och med stora konsekvenser för ekosystem, befintlig infrastruktur och människors levnadsvillkor.
Nya beräkningar visar också att havsnivåhöjningen år 2100 kommer att ligga mellan 0,9 och 1,6 meter, det vill säga ungefär dubbelt så högt som FN:s klimatpanel IPCC förutspådde i sin rapport år 2007. Detta till stor del beroende på Arktis snabba isavsmältning. Mellan år 2003 och 2008 stod avsmältningen i Arktis för 40 procent av den globala havsnivåhöjningen.
– Det står klart att stora förändringar väntar. Det är i Arktis allting händer just nu. Och det som händer där påverkar oss alla, säger Margareta Johansson.
Rapporten ”Impacts of climate change on snow, water, ice and permafrost in the Arctic” har sammanställts av närmare 200 polarforskare. Det är den mest omfattande kunskapssammanställningen om Arktis som har presenterats under de senaste sex åren.
Arbetet har organiserats av Arktiska rådets arbetsgrupp för miljöövervakning (Arctic Monitoring and Assessment Program) och rapporten kommer att fungera som underlag till IPCC:s femte rapport, som beräknas vara klar år 2014.
Förutom Margareta Johansson har även Torben Christensen från Lunds universitet deltagit i arbetet.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Margareta Johansson, Institutionen för naturgeografi och ekosystemanalys, Lunds universitet, telefon: 046-2224480, mobil: 070-6842965, e-post: Margareta.Johansson@nateko.lu.se
Terry Callaghan, Kungliga vetenskapsakademien, e-post: terry_callaghan@btinternet.com
”Det är fyra saker som identifierar mig som person, och en av dessa är cykling. De andra tre är min kristna tro, min nationalitet och att jag är man.”
Orden är Henrys, en av 36 downhillcyklister i Åre och Whistler som Helena Lindahl har intervjuat i sin avhandling. Downhillcykling går ut på att man tar en lift upp på ett berg, för att sedan följa markerade leder nerför en sluttning, via olika hopp, velodromkurvor och avsatser. Många aktiva lägger ner mycket tid, pengar och socialt engagemang i sitt fritidsintresse, och Henry är inget undantag:
”Cykling har funnits med som en del av mitt liv sedan jag var ung. Det är ett fritidsintresse som helt klart har påverkat min livsstil och till och med hur jag klär mig och vilken musik jag lyssnar på.”
Helena Lindahl, tidigare själv aktiv downhillcyklist, har analyserat fritidsintresset med utgångspunkt från dagens samhällsutveckling, där klass, religion och utbildning minskar i betydelse för personers tillhörighet, identitet och normer. Istället använder vi oss allt oftare av fritidsaktiviteter och konsumtion för att få ”vi-känsla” och möjlighet att skapa vilka vi är.
Helena Lindahl menar att det är fyra viktiga beståndsdelar som avgör vilka cyklisterna är som människor. Förutom kompisar och prylar, handlar det till stor del om de särskilda platser de vistas på och upplevelser de får av själva cyklingen. Hon menar att dessa aspekter också gäller för andra fritidsaktiviteter.
– Kunskapen om downhillcyklister kan även öka förståelsen för de som ofta håller på med yoga, flugfiske, innebandy eller liknande fritidssysselsättningar, säger Helena Lindahl.
Studien kan även ge företag, som utvecklar produkter, tjänster och upplevelser, en annan syn på sina kunder. Helena Lindahl har analyserat hur fritidsutövares identitet påverkar konsumtionsbeteendet, något som kan öka kunskapen om hur långsiktiga och lönsamma relationer kan byggas upp mellan personer och företag eller turistdestinationer. Ulf Olofsson, ansvarig för Åre Bike Park, håller med.
– Ett seriöst engagemang i ett fritidsintresse som till exempel downhillcykling leder många gånger till en ökad varumärkeslojalitet. Cyklisterna fortsätter att använda ett cykelmärke som de är nöjda med, eller återkommer till en destination där de tillsammans med sina kompisar har skapat minnesvärda upplevelser.
Helena Lindahl är uppvuxen i Leckersbo och Söderköping i Östergötland, men har bott närmare tolv år i Åre. Där arbetar hon idag som destinationsutvecklare och ansvarar för utvecklingsprojekt som stödjer ”Vision 2020”, det vill säga hur Åre ska bli ”Europas mest attraktiva alpina året-runt-destination”. I visionen ingår målet att öka antalet cykeldagar från dagens cirka 17 000 till 50 000.
Fredag den 6 maj försvarar Helena Lindahl, Handelshögskolan, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Sociala identiteter i seriösa fritidsaktiviteter – om samspelen mellan seriösa fritidsaktiviteter, platser, sociala världar och konsumtionsföremål i downhillcykling.
Disputation äger rum kl. 13.15 i hörsal C, Samhällsvetarhuset.
Fakultetsopponent är professor Peter Björk, Svenska Handelshögskolan (Hanken), Finland.
Kontaktuppgifter:
Helena Lindahl
Handelshögskolan, Umeå universitet
Telefon: 070-554 29 72
E-post: helena.lindahl@usbe.umu.se, helena@aredestination.com
Läs hela eller delar av avhandlingen
År 1909 påbörjades arbetet med att liberalisera och individualisera äktenskapslagstiftningen. Det var en anpassning till det nya moderna Sverige man hoppades skapa. Genom stora sociala reformer skulle fattigdom och ojämlikhet byggas bort. Hundra år senare, 2009, fick samkönade par rätt att ingå äktenskap. Detta efter en livlig diskussion sedan 1980-talet som resulterat i sambolag för homosexuella och det registrerade partnerskapet.
De historiska förändringarna av äktenskapet reser en rad frågor: Vad är ett äktenskap i statens ögon? Hur har äktenskapet förändrats under de senaste hundra åren? Är det möjligt att tänka sig ett samhälle utan äktenskap? Vilka förändringar av äktenskapet under 1900-talet gjorde en könsneutral äktenskapslagstiftning möjlig? Svaren har Catrine Andersson sökt i de utredningar som förberedde lagändringarna under de senaste hundra åren för att se hur staten själv har formulerat och motiverat reformerna.
– Statens reglering av intima relationer har successivt blivit mer inkluderande och mindre moraliserande, säger Catrine Andersson.
Äktenskapet har under 1900-talet kompletterats av fler samlevnadsformer – sambolagar skyddade den svagare parten i ett förhållande, och sambolagen för homosexuella samt partnerskapslagen gav samkönade par en juridisk ram för sina relationer. Dessa inkluderingar har samtidigt inneburit nya gränsdragningar. Där tidigare heterosexualitet var ett kriterium för att en intim relation skulle omfattas av statens beskydd har istället tvåsamhet, äkthet och sexuell normalitet blivit centrala kriterier.
– Tvåsamhetsnormen handlar inte bara om utformningen av äktenskapet, utan om en generell samhällssyn. Det måste i ett välordnat samhälle vara möjligt att kunna förutse effekter av lagar och regler. Därför vill staten dra skarpa gränser mellan intima och ickeintima samt mellan sexuella och icke-sexuella relationer, såväl som mellan familj och icke-familj. Genom att även fortsättningsvis utgöra navet i dessa statliga gränsdragningar behåller äktenskapet sin avgörande betydelse i det svenska samhället, säger Catrine Andersson.
För mer information, kontakta Catrine Andersson; e-post: catrine.andersson@ibf.uu.se, tel: 026-420 65 23, 018-471 78 45 eller 073-9912507
Uppsala universitet – kvalitet, kunskap och kreativitet sedan 1477. Forskning i världsklass och högklassig utbildning till global nytta för samhälle, näringsliv och kultur. Uppsala universitet är ett av norra Europas högst rankade lärosäten. www.uu.se
Sillen och flera andra arter i Östersjön minskade kraftigt i kroppsstorlek under 80-talets slut. Eftersom fiskekvoter beräknas utifrån vikt ökade fisketrycket, samtidigt som beståndet minskade. Tecken visar nu att sillen i våra vatten är uppgång igen. Noel Holmgren vid Högskolan i Skövde är precis hemkommen från Köpenhamn där han presenterat nya resultat för rätt reglering av sillbeståndet i Östersjön.
Det är organisationen ICES (The International Council for the Exploration of the Sea) som har träffats i Köpenhamn och under en vecka gått igenom resultat från olika arbets- och forskargrupper.
– Vår forskargrupp har under två års tid tittat på ekosystemet i Finska viken och sillbeståndet i egentliga Östersjön. I Köpenhamn presenterade vi resultaten i gruppen Baltic Fisheries Assessment Working Group, berättar Noél Holmgren, professor vid Högskolan i Skövde, som tillsammans med Niclas Norrström på forskningscentrum för systembiologi vid Högskolan i Skövde, ingår i forskargruppen med forskare från Finland och Estland.
ICES sammanställer nu alla rapporter och lämnar sedan vidare dessa till EU-kommissionen och Ryssland.
Ett tidigare hårt fiskande av sill har pressat ner beståndet och fiskekvoterna har under de senaste åren gått tillbaka till normal nivå och då har beståndet börjat öka igen.
– När vi har tittat på effekterna av det förhöjda fisketrycket så ökar inte fångsterna jämfört med vårt framräknade lägre fisketryck. Efter ett decennium börjar dock skillnaderna bli stora och man får mycket mindre fångster än man skulle ha fått med ett mildare fisketryck. Nu har länderna runt Östersjön åtgärdat fisketrycket, men det kommer att ta ett decennium innan sillen återhämtat sig helt. Fram till 2007 har fiskerinäringen förlorat sillfångster till ett värde av 4,5 miljard kronor säger Noél Holmgren.
Fram till förra året sattes kvoter efter försiktighetsprincipen. Det har inneburit att fisketrycket varit förhållandevis högt utan att man ska riskera beståndets fortlevnad. Nu har EU beställt rekommendationer för att maximera långsiktigt hållbara fångster. För många bestånd innebär det att fisketrycket minskar och att bestånden kommer att öka i storlek.
– Lite paradoxalt kanske, men med tiden kommer ett minskat fisketryck leda till att fångsterna blir större än vad de är idag, menar Noél Holmgren.
För att implementera det nya systemet som forskargruppen med Noél tagit fram krävs en stor omställning men trots detta mottogs de nya idéerna bra på mötet i Köpenhamn.
– Tiden är rätt för att göra dessa justeringar nu. Man är mottaglig för nya resultat då mycket forskning behövs för att det nya systemet skall fungera bra. Vi har fått flera förfrågningar om fortsatt deltagande från forskargruppen där Högskolan i Skövde ingår, avslutar Noél Holmgren.
För frågor kontakta:
Noél Holmgren
Professor vid Högskolan i Skövde
E-post: noel.holmgren@his.se
Telefon: 0500 – 448607
I många tropiska utvecklingsländer används intensiv kemisk bekämpning mot kålmalen, som är en svår skadegörare på ett flertal kålväxter runt om i världen. Det är inte ovanligt att en kålodling besprutas tio gånger med olika preparat under den omkring nio veckor långa växtperioden, utan att det görs någon bedömning av det faktiska bekämpningsbehovet.
Oftast finns det dessutom inga tillförlitliga studier av hur effektiva olika kemiska och biologiska bekämpningsalternativ verkligen är. Freddy Miranda från SLU har nu undersökt förutsättningarna att bekämpa kålmal med kemiska och olika biologiska metoder i Nicaragua.
Hans doktorsavhandling kan ses som något av en ögonöppnare, genom att tydligt visa hur en slentrianmässig användning av bekämpningsmedel kan straffa sig.
I Freddy Mirandas undersökningsområde, som får antas vara representativt, visade det sig nämligen att skadorna av kålmalens larver är väsentligt mer omfattande på kålhuvuden från gårdar som använder kemisk bekämpning, än på kålhuvuden som produceras på gårdar där man inte använder kemisk bekämpning.
Orsakerna till skillnaderna tycks vara att kålmalens naturliga fiender (parasitsteklar, spindlar och rovinsekter) minskar i antal när man besprutar fälten med kemiska bekämpningsmedel, samt att kålmalen utvecklat resistens som gör den mindre känslig för gifterna. Bönder som använde bekämpningsmedel förlorade alltså på denna relativt stora investering. De bönder som inte använde kemisk bekämpning fick inte heller ut den fulla vinsten av sin odling, eftersom det ännu inte finns någon fungerande marknad för ekologiska produkter i Nicaragua och inte heller några exportmöjligheter.
En inventering av småkrypsfaunan i och omkring vitkålsodlingarna visade att det finns ett brett spektrum av rovinsekter och spindeldjur som kan äta upp kålmalens ägg och larver. De naturliga fienderna var särskilt talrika på gårdar där man inte använde kemiska bekämpningsmedel. Bland dessa predatorer verkar vargspindlar, mattvävarspindlar, kortvingar, hoppspindlar och fältrovskinnbaggar ha bäst förutsättningar att begränsa kålmalens skadegörelse.
Att bekämpa kålmal med kemiska medel tycks alltså vara olämpligt av flera anledningar i Nicaragua. För det första dödas naturliga fiender, vilket stör den naturliga kontrollen. För det andra lägger bonden ekonomiska resurser på något som inte alltid behövs. För det tredje påverkas framförallt jordbruksarbetarnas hälsa negativt. Fenomenet verkar utbrett, då liknande resultat har rapporterats från andra delar av världen, om än inte lika tydligt som här.
– Lösningen på problemen med kålmalen är sannolikt att minska användningen av kemisk bekämpning samtidigt som man aktivt försöker gynna de naturliga fienderna, säger Freddy Miranda.
———————————————————————–
MSc Freddy Miranda, institutionen för ekologi, SLU, försvarar sin avhandling Biological control of diamondback moth – The roles of predators, parasitoids and insecticides.
Tid: Fredag den 6 maj 2011, kl 13.00
Plats: Sal L, Undervisningshuset, SLU, Ultuna, Uppsala
Opponent: Professor Trond Hofsvang, Universitetet for miljø- og biovitenskap, Ås, Norge
Mer information: Freddy.Miranda@slu.se
Frågor på svenska:
Prof. Christer Björkman, 018-67 15 32, Christer.Bjorkman@slu.se
Docent Helena Bylund, 018-67 23 28, Helena.Bylund@slu.se
Docent Riccardo Bommarco, 018-67 24 23, Riccardo.Bommarco@slu.se
Länk till avhandlingen (pdf)
Detta och övriga pressmeddelanden från SLU:
http://www.slu.se/sv/om-slu/fristaende-sidor/aktuellt/pressmeddelanden/ [Ref 4]
SLU:s vision är att vara världsledande inom Life Science. Detta blir möjligt genom hög kvalitet och kreativitet inom forskning och utbildning, nyskapande och tongivande miljöanalys, samt att vara en innovativ partner för de gröna näringarna.
– Vi vet sedan tidigare att ett arbete är en av de viktigaste komponenterna för en lyckad integration. En fast förankring på arbetsmarknaden är inte bara samhällsekonomiskt positiv, utan framför allt oerhört viktig för den enskilde individen. Min forskning visar på stora skillnader mellan olika kommuner när det gäller att snabbt få ett arbete för nyanlända invandrare. Ökad kunskap om dessa skillnader kan därför förhoppningsvis bidra till ökad sysselsättningsgrad för utrikes födda, säger Maria Mikkonen.
Mikkonens avhandling består av tre uppsatser som studerar flyktingar från forna Jugoslavien som kom till Sverige i början av 90-talet samt invandrare som blev uppsagda i mitten på 80-talet. Forskningen visar på att även om arbetslöshet och hög utbildning är faktorer som ökar benägenheten att flytta hos invandrare tycks inte en flytt påverka situationen på arbetsmarknaden i någon större utsträckning. Män som flyttat har i genomsnitt har t o m lägre lön än de som stannat kvar vid den undersökta periodens slut.
– Eftersom strategin att fördela nyanlända flyktingar över Sveriges alla kommuner inte tar tillräcklig hänsyn till chansen att få arbete har den inte heller lett till en minskad koncentration av utrikes födda i storstäderna. Nyanlända flyktingar som får bostad anvisad på en mindre ort väljer i stor utsträckning att flytta in till storstäderna. Och de som inte själva fått påverka sitt val av bostadsort och samtidigt hamnat i en region med låg sannolikhet att få arbete är de mest flyttbenägna. Och på samma sätt stannar de som fått arbete i högre grad. Ökad kunskap kring detta kan förhoppningsvis bidra till åtgärder som i sin tur ökar chansen för lyckad integration. Sådana åtgärder skulle exempelvis kunna vara att arbeta med både informationsspridning och ekonomiska incitament, säger Maria Mikkonen.
Avhandlingen visar också att invandrare som blir uppsagda drabbas hårdare än svenskfödda som blir uppsagda i termer av ökad ohälsa.
– I en strukturomvandling kommer några grupper att få bära kostnaden och det är viktigt att dessa grupper går att identifiera så att man kan sätta in extra åtgärder för att stötta dessa vid exempelvis stora varsel och uppsägningar, avslutar författaren.
Maria Mikkonen kommer ursprungligen från Norrköping. Forskarstudierna har bedrivits under handledning av professor Dominique Anxo, verksam vid Linnéuniversitet i Växjö. Maria Mikkonen arbetar idag på Arbetsförmedlingens Forskningsenhet i Stockholm.
Avhandlingen “Internal Migration, Labour Market Integration, and Job Displacement: An Ethnic Perspective” behandlas vid ett offentligt försvar tisdagen 3 maj, klockan 13.15. Disputationen äger rum i sal Weber, Hus K, Linnéuniversitet, Växjö. Opponent är professor Eskil Wadensjö, verksam vid Stockholms universitet.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Maria Mikkonen, telefon: 0709-547878 eller e-post: maria.mikkonen@lnu.se
Avhandlingen kan beställas från Linnaeus University Press, lupress@lnu.se, 0470-708267.
Forskningen om hur tvåspråkiga lär sig främmande språk i skolan är inte entydig. Många resultat visar att tvåspråkiga har fördelar, men detta gäller främst i länder där eleverna talar två nationalspråk, som till exempel i Spanien (spanska-katalanska/baskiska).
Avhandlingens författare Johanna Klawitter Beusch har följt och testat en grupp elever med utländsk bakgrund som lärde sig tyska som nybörjarspråk på tre olika gymnasieskolor i Göteborg. En grupp elever med svensk bakgrund gjorde samma tester och fungerade som kontrollgrupp. För att ge en rättvis bild av eleverna med utländsk bakgrund undersöktes så många bakgrundsfaktorer som möjligt.
– Det visade sig att eleverna med utländsk bakgrund ofta hade sämre betyg i engelska och svenska samt hade studerat färre främmande språk i skolan. Deras föräldrar hade också något lägre utbildning men eleverna var mer positivt inställda generellt till främmande språk och till tyska i synnerhet. Dessutom var de mer motiverade.
Alla undersökta bakgrundsfaktorer visade på ett samband med de uppnådda testresultaten i båda undersökningsgrupperna. Starkast samband uppmättes mellan främmandespråkskompetensen (det vill säga antal främmande språk som eleven läst i skolan och betyg i dessa) och testresultaten.
När enbart genomsnittsresultaten jämfördes presterade de enspråkiga eleverna något bättre än de tvåspråkiga. När hänsyn togs till ovan nämnda bakgrundsfaktorer utjämnades dock dessa skillnader och de tvåspråkiga hade till och med något bättre resultat.
– Min undersökning visar på komplexiteten i språkinlärning. Jag försöker hålla en rad bakgrundsfaktorer konstanta för att ta reda på om tvåspråkighet i sig innebär fördelar vid inlärning av ett främmande språk och hittar väldigt få tecken på att så kunde vara fallet. En möjlig förklaring kan vara en otillräcklig grad av tvåspråkighet hos de undersökta.
Enligt tämligen entydiga forskningsresultat visar sig kognitiva fördelar först när den tvåspråkige har en hög och åldersanpassad kompetens i bägge sina språk. Detta visar hur viktigt det är med modersmålsundervisning för första och andra generationens invandrare, men också vikten av en god svensk språkbehärskning, är en av Johanna Klawitter Beusch slutsatser.
Kontaktinformation
Mer information:
Johanna Klawitter Beusch, tel: 0768-937211, e-post: johanna.beusch@tyska.gu.se
Hemsida: www.sprak.gu.se/kontakta-oss/doktorander/beusch-johanna/
Avhandlingens titel: Durch Zweisprachigkeit schneller ans Ziel? Zu Leseverständnis und Lexikonerwerb bi- und monolingualer Deutschlerner der schwedischen Oberstufe
Tid och plats för disputation: Fredagen den 29 april kl. 13.00, T 302, Olof Wijksgatan 6, Göteborg
Fakultetsopponent: Professor Britta Hufeisen, Institut für Sprach- und Literaturwissenschaft, Technische Universität Darmstadt
Avhandlingen kan lånas på UB och finns även hos avhandlingsförfattaren. Den är tryckt som disputationsupplaga.
Stadsmiljön är en av de snabbast växande människoinfluerade miljöerna på jorden. Hur påverkas vilda arter av denna utveckling? Vilka arter kommer att klara förändringarna bäst, och vilka riskerar att missgynnas mest? En grupp unga forskare vid evolutionsbiologiskt centrum, Uppsala universitet, har under ledning av Dr. Alexei Maklakov, Dr. Simone Immler och docent Niclas Kolm i en ny studie undersökt om hjärnans storlek hos olika fågelarter kan spela roll för deras anpassningsförmåga till stadsmiljöer. Tidigare studier tyder på att det finns ett samband mellan hjärnans storlek och kognitiv förmåga hos däggdjur, fiskar och fåglar, t ex att arter med större hjärnor har ett bredare spektrum av beteenden och potentiellt är mer flexibla när det gäller att finna skydda och föda.
Genom att jämföra hjärnans storlek i relation till kroppsstorlek hos fågelarter som klarar att häcka i storstadsmiljö i 12 europeiska städer med arter som ännu inte häckar i dessa stadsmiljöer, har nu forskargruppen för första gången kunnat visa att hypotesen stämmer: Fåglar med stora hjärnor är bättre på att anpassa sig till stadsmiljön.
– Våra data tyder på att arter med hög kognitiv förmåga lättare anpassar sig till miljöer som förändrats för att passa människan. Studien har stor betydelse för vår kunskap om vilka arter som kan behöva särskilt stöd i framtiden för att klara sig i en värld under snabb förändring, säger Niclas Kohlm,
För mer information, kontakta: Niclas Kolm, tel: 018-471 26 39, 073-0980809, nicklas.kolm@ebc.uu.se eller Alexei Maklakov, tel: 018-471 27 02, alexei.maklakov@ebc.uu.se
Uppsala universitet – kvalitet, kunskap och kreativitet sedan 1477. Forskning i världsklass och högklassig utbildning till global nytta för samhälle, näringsliv och kultur. Uppsala universitet är ett av norra Europas högst rankade lärosäten. www.uu.se
– Resultaten är viktiga för att kunna bedöma vilken spridningsrisk det finns för föroreningar från sediment i kustnära områden, säger Sarah Josefsson.
Maskarterna Marenzelleria upptäcktes för första gången i södra Östersjön i mitten av 1980-talet, och tros ha kommit hit med ballastvatten på skepp. På senare år har det visat sig att det finns tre Marenzelleria-arter i Östersjön, med olika geografiska ursprung. Maskarna gräver i sedimentet ner till 50 cm djup, djupare än andra Östersjöarter, och deras grävande kan frigöra föroreningar som har sedimenterat under det senaste århundradet i Östersjön.
De föroreningar som Sarah Josefsson undersökt i studien är persistenta organiska föroreningar, så kallade POP-föreningar, dit bland annat föroreningarna polyklorerade bifenyler (PCB) och dioxiner hör. Dessa ämnen är hydrofoba, och undviker vattnet när de släpps ut i det. Istället binder de till partiklar och sedimenterar ner till havs- eller sjöbotten. När utsläppen från den ursprungliga föroreningskällan upphör finns det i sedimenten kvar stora mängder föroreningar som kan läcka ut till vattnet och sprida sig till organismer. Sedimenten fungerar då som en källa till föroreningar.
Om föroreningarna som kommer ner till sedimentet täcks med rent sediment blir de begravda och är då inte längre i kontakt med vattnet. För många POP-föreningar har utsläppen från primärkällor minskat kraftigt under de senaste decennierna, och därför är koncentrationerna i regel högre längre ner i sedimentet än vid ytan.
För att minska utflödet av föroreningar från sediment kan det saneras. En metod är så kallad capping (täckning), vilket innebär att ett skikt av rent material placeras som ett täcklager på sedimentet. För att uppnå tillräcklig effektivitet behöver skikten ofta vara tjocka, vilket kan förstöra de bottenlevande djurens miljö.
Sarah Josefsson har i sitt doktorsarbete visat att genom att använda aktiva material som binder de organiska föroreningarna kan tunnare skikt användas. Tillsats av aktivt material (aktiverat kol eller kraftlignin, som är en biprodukt från pappersmasseframställning) minskade både utläckage och bottenlevande djurs ackumulation av olika föroreningar, bland annat dioxiner. Aktiverat kol var mest effektivt, och en 3 cm tjockt täcke med 3,3 procent aktiverat kol minskade utläckage och ackumulation med cirka 90 procent. Resultaten från avhandlingen visar att täckning i tunna skikt är en effektiv saneringsmetod.
Sarah Josefsson är uppvuxen i Niilivaara, Gällivare kommun, och har tagit magisterexamen i miljövetenskap vid Lunds universitet.
Fakta om disputationen:
Fredagen den 6 maj försvarar Sarah Josefsson, Kemiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Fate and transport of POPs in the aquatic environment – with focus on contaminated sediments. Den svenska titeln är Fördelning och transport av persistenta organiska föroreningar i akvatiska miljöer – med fokus på förorenade sediment. Disputationen äger rum kl 10.00 i sal KB3B1, KBC-huset. Fakultetsopponent är professor Jussi Kukkonen, Institutionen för biologi, Östra Finlands universitet, Joensuu, Finland.
För mer information, kontakta:
Sarah Josefsson
Kemiska institutionen, Umeå universitet
Tel: 090-786 93 39
E-post: sarah.josefsson@chem.umu.se
Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-42107
I svenska livsmedelsbutiker är skivat nötkött och nötfärs vanligen centralpaketerat i så kallad modifierad atmosfär, vilket oftast innebär en gasblandning med 80 procent syre och 20 procent koldioxid. Syrgasen ger köttet en stabil, vacker, klarröd färg som de flesta konsumenter ser som ett tecken på att köttet är färskt och av bra kvalitet, och det är också därför livsmedelskedjorna väljer just denna gasblandning. Tillsatsen av koldioxid hämmar bakterietillväxt och ger köttet än längre hållbarhet än om det hade förpackats i ett tråg svept i plastfolie.
Åsa Lagerstedt Norström från SLU har i sitt doktorsarbete jämfört kvaliteten på nötkött som förvarats i olika typer av förpackningar. Hennes slutsats är att konsumenter som är ute efter en god middag inte ska välja det klarröda köttet i förpackningar med hög syrgashalt, av flera skäl. Den höga syrgashalten gör att köttets proteiner lättare kan oxidera, vilket ger ett segare kött. Dessutom minskar E-vitaminhalten och det finns en ökad risk att köttet börjar smaka lite härsket, eftersom även fettet kan oxideras av syrgasen.
Ett annat stort problem är att den klarröda färgen hos nötkött som förpackats i hög syrgashalt gör att köttet ser färdiglagat ut vid en lägre temperatur. Köttet ser genomstekt ut vid ca 55°C istället för vid 70°C, som är den temperatur som behövs för att bakterier ska dö. Detta är särskilt viktigt vid tillagning av köttfärs. Om man inte mäter temperaturen utan bara utgår från om färsen ser genomstekt ut kan resultatet till exempel bli köttfärsbiffar som inte är helt genomstekta, vilket är en möjlig hälsorisk för konsumenter. Denna risk gäller även skivat nötkött – köttet kan se välstekt ut även om det steks till en lägre temperaturer än 70°C.
I en vakuumförpackning eller en skin pack* har luften sugits ut ur förpackningen och utan syre ser köttet purpurrött ut. En stor fördel med olika typer av vakuumförpackningar är å andra sidan att mörningsprocessen fortsätter under lagringstiden.
– I våra försök har vi visat att vakuumförpackat nötkött är mörare och smakar bättre än nötkött som förpackats i en gasblandning med mycket syrgas. Dessutom förlorar det mindre vätska och har en längre hållbarhet, säger Åsa Lagerstedt Norström. Helst ska köttet ha lite insprängt fett, så kallad marmorering. Det ger god smak och det blir lättare att lyckas med tillagningen.
Enligt Åsa Lagerstedt Norström är det viktigt att handeln och konsumenterna förstår att det inte bara är färgen som avgör hur köttet smakar, utan även hur köttet förpackas. Hon menar att det skivade nötkött som handeln erbjuder i dag inte är optimalt, och att mer vakuumförpackat kött skulle kunna minska matsvinnet samtidigt som konsumenterna får ett godare kött.
Ett alternativ är att livsmedelsbranschen gemensamt bestämmer sig för att gå över till en gasblandning utan syrgas, vilket man har gjort i Norge.
– Norska köttförpackningar innehåller kvävgas och koldioxid. Det gör att köttet ser purpurrött ut snarare än klarrött, men man får ett par dagars extra hållbarhet och ett mörare kött, berättar Åsa Lagerstedt Norström.
* ”Skin pack” är en ny typ av vakuumförpackning. Köttet läggs på en bricka varefter ett plastlock krymps över köttet.
En längre sammanfattning på svenska nås via en länk nedan.
—————————————————————
Mer information:
Agronom Åsa Lagerstedt Norström, institutionen för livsmedelsvetenskap, SLU, försvarar sin avhandling Packaging methods and storage time – Effects on beef quality.
Tid: Fredag den 29 april 2011, kl 09.15
Plats: Loftets hörsal, SLU, Ultuna, Uppsala
Opponent: Dr Vivion Tarrant, Ballsbridge, Dublin, Irland
Mer information: Åsa Lagerstedt Norström, 018-67 19 82, Asa.Lagerstedt.Norstrom@slu.se
Länk till avhandlingen (pdf):
http://pub.epsilon.slu.se/8031/
Länk till en utförligare sammanfattning på svenska (pdf)
SLU:s vision är att vara världsledande inom Life Science. Detta blir möjligt genom hög kvalitet och kreativitet inom forskning och utbildning, nyskapande och tongivande miljöanalys, samt att vara en innovativ partner för de gröna näringarna.
Patienter som man misstänker har drabbats av en sjukdom kallad idiopatisk normaltryckshydrocefalus. INPH behandlas med en shuntoperation. Det gör att symptom som finns hos de ofta äldre patienterna, som demens och gång- och balanssvårigheter förbättras. Som en del av den medicinska utredningen genomförs ett infusionstest. Det används för att stödja diagnosen av INPH, för att välja ut de patienter som är hjälpta av en shuntoperation och för att avgöra om en inopererad shunt fungerar. Studier visar att endast var femte patient med denna diagnos får shuntbehandling. Förbättrade infusionstester skulle därför vara till stor nytta för dessa patienter.
I avhandlingen jämförs tre vanligt förekommande infusionsmetoder. Tidigare publicerade resultat bekräftas och vikten av en standardisering av infusionstest betonas. En matematisk modell som används för att beskriva det cerebrospinala vätskesystemet (ryggmärgsvätskesystemet) vidareutvecklas också i avhandlingen, och ett nytt sätt att genomföra infusionen och nya analysmetoder presenteras och undersöks.
Den nya infusionsmetoden, kallad Oscillating Pressure Infusion, jämförs med nuvarande metod i den hittills största repeterade studien med infusionstest. Fyrtiosju patienter med hydrocefalus har undersökts. Resultaten visar att den nya metoden, med sitt nya infusionsprotokoll och analysmetod, ger resultat som är fullt jämförbara med nuvarande metod. Den nya metoden har fördelar som samtidig bestämning av två viktiga parametrar med osäkerhetsmått, vilket möjliggör individuell och förkortad undersökningstid.
Kennet Anderssons forskning är en del av ett tvärvetenskapligt samarbete mellan Medicinsk teknik och Klinisk neurovetenskap vid Norrlands universitetssjukhus.
Avhandlingen är elektroniskt publicerad:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-4238
Kennet Andersson är doktorand vid Institutionen för strålningsvetenskaper, radiofysik, Umeå universitet. Vid frågor, kontakta honom gärna på
telefon 090-785 41 52
mobil 0730-27 12 62
e-post kennet.andersson@radfys.umu.se
Fredag 6 maj försvarar Kennet Andersson, Institutionen för strålningsvetenskaper, sin avhandling med titeln Assessment of cerebrospinal fluid system dynamics – Novel infusion protocol, mathematical modelling and parameter estimation for hydrocephalus investigations (Svensk titel: Bestämning av cerebrospinalvätskesystemets dynamik – nytt infusionsprotokoll, matematisk modellering och parameteruppskattning för hydrocefalusundersökningar).
Disputationen äger rum klockan 9.00 Bergasalen, by. 27, NUS. Fakultetsopponent är professor Karin Wårdell, Linköpings universitet.
Moln- och griddteknik (på engelska grid och cloud computing) är två ansatser för att skapa virtuella datormiljöer där flera olika datorsystem upptäcks och kopplas samman vid behov. De sammankopplade datorsystemen har större kapacitet än de enskilda systemen och erbjuder även nya modeller för användning av datorbaserad beräkningskraft inom vetenskapliga tillämpningar. Svårigheterna med den här typen av sammankopplingar ligger i att ju fler datorer som kopplas samman desto mer komplexa blir systemen och desto större blir utmaningarna i att hantera beräkningar i systemet.
För att förenkla sammankopplingarna har Per-Olov Östberg i sin avhandling konstruerat mekanismer som automatiskt distribuerar olika typer av beräkningar. Dessa mekanismer består av av algoritmer och system som på egen hand upptäcker, identifierar och kopplar samman datorer och utför vetenskapliga beräkningar. Poängen med denna typ av abstraktion och automation av sammankoppling av datorsystem är att självständiga mekanismer tillåter fler användare att använda system som kopplar ihop fler datorer. Dagens gridd- och molnsystem består av hundratusentals sammankopplade datorer och användare. Systemen används till allt från molekyldesign för läkemedel och virtuella krocktester till analys av data från fysikaliska högenergiexperiment och väderprognoser.
Per-Olov Östberg har även konstruerat verktyg för design och utveckling av programvaror som tjänster i virtuella miljöer, till exempel gridd- och molnsystem. Programvaruutveckling för denna typ av miljöer är en väldigt komplex process och består till stor del av att hantera fel som kan uppstå i distribuerade miljöer. Avhandlingen bidrar med designmönster, programmeringsmodeller och verktyg för tjänstebaserad mjukvaruutveckling som till exempel automatiskt genererar kod för att koppla ihop programvaror över nätverk och hanterar fel självständigt. Syftet med dessa bidrag är att förenkla utveckling av distribuerade vetenskapliga programvaror och underlätta användning av gridd- och molnmiljöer för forskare.
För ytterligare information, kontakta:
Per-Olov Östberg
E-post: p-o@cs.umu.se
Telefon: 070- 999 22 89
Om disputationen
Torsdagen den 5 maj försvarar Per-Olov Östberg, institutionen för datavetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”Virtual Infrastructures for Computational Science: Software and Architectures for Distributed Job and Resource Management”. Svensk titel: ”Virtuella infrastrukturer för beräkningsvetenskap: Programvaror och arkitekturer för distribuerad jobb- och resurshantering”.
Disputationen äger rum kl. 13:30 i sal MA121, MIT-huset.
Fakultetsopponent är Prof. Odej Kao, Tekniska universitetet Berlin, Tyskland.
Läs hela eller delar av avhandlingen
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-42428
