Mainstreaming innebär att en fråga ska genomsyra all verksamhet istället för att behandlas i särskilda instanser. Integrationsfrågor ska, enligt beslut av regeringen, mainstreamas i den regionala tillväxtpolitiken. Det innebär att analyser ska präglas av integrationsperspektivet, att invandrare ska vara med i det praktiska genomförandet av åtgärder, och i utvärderingar och uppföljningar. Det ska kort sagt vara naturligt att jobba med integrationsfrågor och tillsammans med invandrare i tillväxtpolitiska sammanhang.

Men så fungerar det inte i praktiken. Det konstaterar Ragnar Andersson i sin doktorsavhandling som läggs fram vid Tema Q, Linköpings universitet. Vid Tema Q forskar man bland annat om lokal och regional utveckling. Ragnar Andersson har studerat regionala tillväxtprogram samt dokument från Tillväxtverket och andra myndigheter som arbetar med tillväxtfrågor. Han har också gjort intervjuer, och observationer i en djupstudie av Östergötland. Och hans slutsats är entydig:

– Mainstreaming, i regeringens definition, har inte uppnåtts i något fall. Det är nära i några fall. Men oftast stupar det på att invandrare inte finns med i processen.
Orsakerna, tror han, finns att söka i tids- och resursbrist, men också i en rotad föreställning om att invandrare inte hör ihop med tillväxtfrågor. Säråtgärder riktade mot invandrare har ökat, men de blir inte en del av vardagsarbetet i regionerna och kommunerna, konstaterar Ragnar Andersson.

Mainstreaming är en stark trend idag. Inte mindre än en tredjedel av alla politikområden ska genomföras inom andra politikområden. Det gäller exempelvis områden som jämställdhet och politik för global utveckling.

Ragnar Andersson disputerar den 20 maj. Avhandlingen heter ”Mainstreaming av integration – om översättning av policy och nätverksstyrning med förhinder i den regionala utvecklingspolitiken 1998-2007”. Ragnar Andersson nås på 0736-569261.

Människor med utländsk härkomst har varit, och är fortfarande, marginaliserade i det svenska samhället. I Malmö kommer fyra procent av alla med utländskt ursprung från Afrika, och de flesta har flyttat dit relativt sent. Flera studier visar att gruppen är extra utsatt för rasism och diskriminering. 

Ingen homogen grupp
Under sex månader 2007–2008 genomförde Jonathan Ngeh, själv från Kamerun, en fältstudie i Malmö, där han intervjuade individer och grupper med ursprung i Somalia och Kamerun och genomförde deltagande observationer på olika samlingspunkter, som exempelvis föreningslokaler. Dessutom utfördes också intervjuer med några etniska svenskar, och med tjänstemän på centrala samhällsinstitutioner. 

I tidigare studier har invandrade personer från Afrika ofta behandlats som en homogen grupp. Det är dock stora variationer vad gäller vilka upplevelser man har från tidigare hemländer, varför och hur flytten till Sverige sett ut och hur livet har kommit att bli här i Sverige. Det kan gälla skilda ekonomiska villkor, skillnader mellan kvinnor och män eller delaktighet i olika nationella eller regionala nätverk. Det Jonathan Ngeh visar är att somalier och kamerunare uppfattar de utmaningar som de möter i Sverige på olika sätt. Några ser marginaliserande handlingar som kränkningar av deras grundläggande rättigheter, och svarar genom ett aktivt motstånd, genom att påtala och synliggöra kränkningen. Andra är mindre kritiska, och gör lite eller inget motstånd. 

En central aspekt kan vara att Kamerun och Somalia har olika politisk historia och ekonomisk utveckling. I Somalia rasar ett brutalt inbördeskrig, och många invånare har flytt landet. Det är en större grupp som har invandrat till Sverige. I Kamerun är spänningar mellan regioner, stammar och olika etniciteter fortfarande hög, och många flyttade till Sverige av ekonomiska skäl och för att utbilda sig. Jämfört med somalier är de relativt få, och har inte bott så länge i landet. 

Tjänstemän ignorerar ofta problemen
Enligt Jonathan Ngeh bidrar etablerade regler och rutiner på arbets- och bostadsmarknaden, men också människors vardagliga handlingar, till somaliers och kamerunares marginalisering i samhället. Det kan handla om att deras erfarenheter negligeras på arbetsmarknaden, att man blir åsidosatt vid tjänstetillsättningar, att man inte får bostäder man står i kö för av skäl som uppfattas som märkliga, att kollegors agerande bidrar till att man får de tyngsta eller de mest monotona arbetsuppgifterna, att lärare ignorerar klasskamraters rasistiska uttalanden.

Vardagliga handlingar leder på olika vis till att individer ur vissa grupper marginaliseras i samhället. Jonathan Ngehs studie visar hur etniska svenskars större inflytande i samhället, på grund av att de har större tillgång och kontroll över centrala resurser i samhället som till exempel arbetstillfällen och bostäder är mer betydelsefullt än handlingar utförda av personer ur olika etniska minoriteter. För invandrade personer som till exempel saknar kontaktnät i samhället, blir det svårare att få arbetslivserfarenhet, något som leder till arbetslöshet och till utanförskap i form av fattigdom och sämre levnadsstandard. Ngeh menar att tjänstemän vid olika institutioner, till exempel Arbetsförmedlingen, ofta väljer att ignorera att rasism och diskriminering är ett stort problem, och detta är en del av strukturen som skapar påtaglig marginalisering. 

Fakta om disputationen
Fredag den 20 maj försvarar Jonathan Ngeh, sociologiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln “Conflict, mariginalisation and transformation: African migrants in Sweden.” Disputationen äger rum kl. 13.15 i hörsal E, Humanisthuset. Fakultetsopponent är docent Peo Hansen, Institutet för forskning om migration, etnicitet och samhälle (REMESO), Linköpings universitet. 

Kontakta gärna:
Jonathan Ngeh (talar engelska)
Sociologiska institutionen, Umeå universitet
Telefon: 076-262 3907
E-post: Jonathan.ngeh@soc.umu.se
Avhandlingen finns som e-publikation

Med hjälp av Force Concept Inventory (FCI), en metod utvecklad i USA, har Phimpho Luangrath testat förståelse av mekanikbegrepp på mer än 1000 förstaårsstudenter från tre universitet i Laos. Vissa frågor handlar om sammanhang som är obekanta för laotiska studenter och därför konstruerades en laotisk version av testet. De laotiska studenterna fick låg poäng på FCI. Den genomsnittliga poängen på provet varierade från 21 till 26 procent.

– Införandet av den laotiska versionen gav bara en liten förbättring av poängen, men det hjälpte studenterna att läsa och förstå frågorna snabbare, säger Phimpho Luangrath.
Det var svårt att se i svaren på FCI om eleverna använt alternativa föreställningar men i videoupptagningar från gruppdiskussionerna kan man se att en del elever har använt välkända alternativa föreställningar. I många fall tycktes eleverna använda sina vardagserfarenheter för att hitta svaren på FCI frågorna i stället för att hänvisa till fysikens begrepp. Men detta ledde dem ofta till att välja fel svar.

Phimpho Luangrath har också undersökt laotiska studenters agerande när de löser fysikproblem i grupp. I den första typen av gruppdiskussioner löste 29 grupper standardproblem och tre grupper videofilmades. En av grupperna beskrev fysiken i problemet innan de valde ekvationer och löste framgångsrikt problemet. Studenter i denna grupp var inte rädda för att ta upp olika åsikter, de ställde frågor och turades om att besvara dem vilket resulterade i en givande diskussion. De andra två grupperna gjorde båda samma misstag när de inte tog hänsyn till att objektet rörde sig med konstant hastighet. Studenterna föreslog ekvationer att använda utan att ange några fysikargument. Båda grupperna körde fast och behövde hjälp från läraren. Två tecken på lärande observerades. En student lärde sig det rätta sättet att använda sinus och cosinus och många studenter upptäckte vikten av att använda informationen om konstant hastighet.

I den andra typen av gruppdiskussioner diskuterade 52 grupper kvalitativa flervalsfrågor. I gruppdiskussionerna samarbetade de flesta studenter och konstruerade gemensamt fram ett svar. I avhandlingen konstateras dock att när studenterna inte lyssnar på varandra leder detta till misslyckade gruppdiskussioner. I en grupp fanns motstridiga idéer som studenterna löste med en omröstning istället för att fortsätta sin diskussion tills de kunde enas om ett svar.

Studenterna tycks i allmänhet inte komma fram till en förståelse av fysikbegreppen och den efterföljande diskussionen i helklass var nödvändig för att få en bättre förståelse.

– För att förbättra gruppdiskussionerna behöver studenterna mer tid och de bör också lära sig att arbeta i grupp på ett bra sätt. I avhandlingen finns ett avsnitt med mina rekommendationer, säger Phimpho Luangrath.

Om disputationen:
Fredagen den 20 maj försvarar Phimpho Luangrath, Institutionen för fysik, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Student activity ­ a way to improve the conceptual understanding of physics in Lao PDR? Svensk titel: Är studerandeaktiva arbetsformer en möjlighet för att förbättra förståelsen av fysikbegrepp i Laos? Disputationen äger rum kl 13:00 i rum N430 i Naturvetarhuset. Fakultetsopponent är Professor Svein Sjøberg, Institutt for lærerutdanning og skoleutvikling, Universitetet i Oslo, Norge.

E-publikation av avhandlingen:
Student activity — a way to improve the conceptual understanding of physics in Lao PDR
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-43355

För ytterligare information, kontakta gärna:
Phimpho Luangrath
Telefon: 090-786 5702
E-post: phimpho.luangrath@physics.umu.se

Det praktiska hantverket för det teoretiska när hon insåg att ljuddämpande textilier ansågs komplicerade av många textildesigners, trots stor efterfrågan. I sin avhandling ”Textile Sound Design” har hon skapat ett ”språk” som ska integrera ljudet i designprocessen.

Textila ljudabsorbenter blir allt hetare på marknaden. Tidigare har offentliga miljöer dominerats av sterilitet genom glas och betong, men nu går inredningstrenderna mot det mer ombonade där textilier får större utrymme – många gånger som ljudabsorbenter. Margareta Zetterblom vill dock inte kalla textilier för ljudabsorbenter, istället pratar hon om textila ljudpåverkande material.

– Alla textilier påverkar ljud på något sätt, och dessutom har inredningstrenderna startat en efterfrågan efter estetiskt tilltalande textilier för offentlig miljö.

Öppnar nya dörrar för textildesign
Genom att prata med olika textildesigners har hon upptäckt att de tycker ljud och akustik är tekniskt svårt. Hon ville hitta ett sätt som skulle förenkla och integrera ljudet i designprocessen, och därmed öppna upp nya dörrar för spännande lösningar.

– När ljud beskrivs handlar det oftast om vart ljuder kommer ifrån. Det kan handla om slammer från köket i en restaurang eller sorl i ett personalrum. Jag har gjort ett första försök att beskriva textiliernas ljuduttryck genom ett antal koncept som snarare ska beskriva hur textilien förändrar ett ljud, än vad ljudet kommer ifrån.

Margareta Zetterblom har också tittat på hur olika textilier påverkar olika ljud och skapat matriser och figurer som ska användas av textildesigners som ett komplement till en muntlig beskrivning.

– För en textildesigner är det värdefullt att kunna de här bitarna. Det blir mer vanligt att ljudpåverkande textilier blir en del av en inredning och då är det viktigt att ljudtänket finns med som en del i designprocessen. Metoden och språket som jag har skapat ska hjälpa dem att ställa de rätta frågorna och minska avståndet och rädslan för att arbeta med ljudpåverkande textilier.

Margareta Zetterblom disputerar den 24 maj med avhandlingen ”Textile Sound Design”.
Tid: kl. 13:00, Plats: Galleriet, vån 2, Textilhögskolan
För mer information: Kontakta Margareta Zetterblom, tfn: 033-435 4858, mobil: 0702-625400

Högskolan i Borås bedriver utbildningar inom biblioteks- och informationsvetenskap, ekonomi och informatik, mode och textil, beteendevetenskap och lärarutbildning, teknik samt vårdvetenskap. Campus ligger mitt i city, och vi har 15 000 studenter och 650 anställda.
Högskolan i Borås försöker ständigt minimera gapet mellan teori och praktik. Därför utbildas våra studenter nära arbetslivet. Vi satsar på problembaserad forskning med tydliga professionskopplingar. Våra studenter ska snabbt kunna fungera i yrkeslivet efter avlagd examen. Vi förflyttar akademin ut i professionerna. Och professionerna in i akademin. Under 2010 har Högskolan i Borås fått fyra examensrättigheteratt bedriva forsk arutbildning inom tre områden. Ytterligare en pusselbit har därmed fallit på plats i vår strävan mot att bygga det kompletta professionslärosätet.

– Vi vet mycket om upphandlingens tekniska aspekter och hur man skriver avtal, men de politiska effekterna vet vi inte så mycket om, säger Lisa Hansson på Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI.

Hon är statsvetare och har nyligen doktorerat vid Linköpings universitet med en avhandling om politiska effekter av upphandling av kollektivtrafik. Hon har undersökt hur politiker och tjänstemän på den lokala nivån agerar och varför de ibland inte följer lagstiftningen.

– När lagen inte följs kan det bero på att olika mål strider mot varandra. De politiska målen på lokal nivå stämmer inte alltid med lagstiftningens intentioner. Målen kan handla om att främja konkurrens för att sänka kostnaderna, men också vilken service som politikerna vill ska finnas kvar på orten, konstaterar Lisa Hansson.

I kollektivtrafiken finns några stora transportbolag, men också många små bolag och ensamföretagare med bisysslor som är viktiga för orten. De kan vara beroende av till exempel färdtjänsten för att taxinäringen ska överleva. Det gör att service som inte ingår i upphandlingen kan utplånas helt om det lokala företaget förlorar.

– Det finns negativa effekter som framförallt slår mot landsbygden. Upphandlingar handlar dessutom om stora belopp och låser in de politiska besluten i många år, säger Lisa Hansson.

För att kunna genomföra sin politik behöver politikerna handlingsutrymme. Vid upphandlingar kan det skapas genom att lägga ett stort ansvar på tjänstemännen, men om en upphandling visar sig leda till negativa lokala effekter ökar politikernas engagemang. Det förekommer också att handlingsutrymme skapas genom att kringgå lagen, visar Lisa Hansson i sin avhandling. Felaktigheter rapporteras ofta av privata aktörer som förlorat upphandlingen.

Avhandlingen lades fram vid Tema Teknik och social förändring vid Linköpings universitet  och heter Public Procurement at the Local Government Level, se resurslänk till höger. Disputationen ägde rum den 29 april 2011.
 

Kontaktinformation
Lisa Hansson kan nås på lisa.hansson@vti.se och 013-204038 (mobil anknytning).

När en människa drabbas av långvarig sjukdom ställer den förändrade livssituationen krav på ett lärande. Vården har länge försökt stötta genom att ge råd och information om sjukdom och behandling. Avhandlingen visar att det finns en risk att dessa råd och information endast leder till ett lärande på ytlig nivå vilket till och med kan locka fram ett falskt spel, där patienter låtsas följa de råd de får. Mia Berglund menar istället att patientens motstånd mot sjukdom och förändring måste synliggöras och konfronteras.

– Många personer som drabbats av långvarig sjukdom skjuter till en början undan sjukdomen till förmån för det välkända livet, säger Mia Berglund. Något som på lång sikt kan innebär att de sätter sina liv på spel. Resultatet i min avhandling visar att patienters lärande sker på en existentiell nivå vilket innebär att lärandet också behöver stödjas på denna mer djupgående nivå. Först då får de en verklig chans att lära sig leva med långvarig sjukdom och själv styra sitt liv. Detta lärande måste stödjas utifrån den drabbades hela situation och under lång tid, det räcker alltså inte med att ge information då en person har drabbats av långvarig sjukdom.

Det empiriska resultatet visar att lärandet som följer livet med långvarig sjukdom, pressas fram på ett nödvändigt sätt för att svara an mot en strävan att leva det vardagliga och välbekanta livet. Lärandet är en process som visar sig vara svår och tar tid, lärandet resulterar i att de drabbade ger sig själva med sjukdom mer plats i livet. Förståelsen av det empiriska resultatet fördjupas i avhandlingen med en livsvärldsfilosofisk belysning, med vars hjälp betydelsefulla händelser, så kallade lärande vändpunkter framträder. Reflexionens betydelse för lärandet tydliggörs och konkretiseras i den didaktiska modellen.

Mia Berglund är doktorand i vårdvetenskap vid Linnéuniversitetet och arbetar på Högskolan i Skövde som universitetsadjunkt. Hon har en bakgrund som sjuksköterska inom njurmedicinskvård vid Skaraborgs sjukhus i Skövde.

Avhandlingen ”Att ta rodret i sitt liv – lärande utmaningar vid långvarig sjukdom” försvaras den 20 maj 2011 kl. 10.30. Disputationen äger rum i sal Myrdal, Hus K, Linnéuniversitetet i Växjö. Opponent är professor Britt-Marie Ternestedt, Ersta Sköndals Högskola.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Mia Berglund, telefon 0702-41 81 55 eller e-post mia.berglund@his.se

Avhandlingen kan beställas från Linnaeus University Press, 0470-70 82 67 eller lupress@lnu.se

Den här utvecklingen har undersökts i forskningsprojektet ”Utbildning som medborgerlig rättighet – föräldrarätt eller barns rätt eller…?” vid akademin för Humaniora, Utbildning och Samhällsvetenskap, HumUS, vid Örebro universitet. Projektet, som startade 2007, har finansierats av Vetenskapsrådet och slutrapporteras nu i en antologi med professor Tomas Englund som redaktör. Boken heter som projektet och ges ut på Daidalos förlag.

Efter andra världskriget har överenskommelser om olika rättigheter skapats som ett sätt att skydda människor för diktaturers övergrepp. Rätten till utbildning finns inskriven såväl i FN-deklarationen om mänskliga rättigheter, Europakonventionen som i konventionen om barnets rättigheter. De olika konventionerna har formulerat rätten på olika sätt, den kan tolkas både som en rätt för föräldrarna att forma sina barns utbildning och som barnens rättighet till en fri utbildning som inte styrs av föräldrarna, vilket utförligare behandlas i antologins första avdelning.

I FN-deklarationen om mänskliga rättigheter infördes sent i processen föräldrarnas rätt att välja utbildning för sina barn. När Europakonventionen skrevs, uppstod en diskussion om det var staten eller föräldrarna som skulle bestämma om utbildningen och formuleringen blev en kompromiss. I konventionen om barnets rättigheter lyfts barnens rätt fram, men samtidigt ges föräldrarna en vägledande roll.

I antologins andra del diskuteras hur de olika konventionerna påverkat förhållandena i den svenska skolan. Under grundskoletiden från 1960-talet och långt in på 1980-talet var frågan om vem som ägde rätten till utbildning, barn eller föräldrar, ingen fråga som diskuterades. Men när strömningar under sent 1980-tal och senare mot ett mer individorienterat perspektiv på skolan vann mark, påverkade det också den svenska skolan. Vi fick friskolor och skolval vilket ledde till att föräldrarnas rätt att forma barnens utbildning stärktes.

Mot bakgrund av de två tidigare delarna i boken, diskuteras i den tredje möjliga motsättningar mellan föräldrars och barns rätt till utbildning. Föräldrarätten kan ge ett så starkt genomslag att den blockerar barns och ungdomars möjligheter till självständig utveckling. Det sker i ett kapitel, som kallas ”Ett ifrågasättande av föräldrars rätt till auktoritet i utbildningsfrågor”. I ett annat kapitel, ”Barns rätt att utveckla autonomi. Ett politisk-filosofiskt perspektiv”, diskuteras barnens rätt att utveckla förmåga till kritiskt tänkande och ställningstagande till olika idéer och värderingar i förhållande till föräldrarnas eventuella rätt att uppfostra barnen efter egna idéer.

Antologin har åtta olika författare, utom redaktören Tomas Englund är det FD, lektor Lars Eriksson, docent Ann Quennerstedt, doktorand Joachim Rosenquist, docent Ninni Wahlström, samtliga inom pedagogikämnet vid HumUS akademin vid Örebro universitet, doktorand Viktor Johansson och professor Klas Roth vid Stockholms universitet samt FD, lektor Ylva Bergström, Uppsala universitet.

Antologin kommer att presenteras vid ett seminarium i sal F133 i Forumhuset på Örebro universitet onsdagen den 25 maj kl 15.15. Temat återkommer vid en disputation och workshop 20-21 september (se vidare separat inbjudan).

Kontaktinformation
För mer information kontakta Tomas Englund:
E-post: tomas.englund@oru.se
Telefon: 019-303073, 070 8309591

 Mäns fysiska, sexuella och/eller psykologiska våld mot kvinnor i nära relationer är ett globalt folkhälsoproblem. Avhandlingen följer upp 378 kvinnor från León i Nicaragua tre år efter att de blivit tillfrågade om våld under graviditeten. Det visar sig då bland annat att flickor som fötts av de kvinnor som fortfarande var utsatta för våld hade försämrad längdtillväxt. De fortsatt våldsutsatta kvinnorna försökte också skydda sig mot fler graviditeter i högre utsträckning än andra.

För 60 procent av de kvinnor som varit utsatta för våld under graviditeten hade det upphört tre år senare, men andra kvinnor som inte varit utsatta för våld under graviditeten var utsatta för våld av sin partner tre år senare. De kvinnor som inte längre utsattes för våld hade i allmänhet bättre socialt stöd än de som hade fortsatt att leva i våldsrelationer.

I intervjuerna av de kvinnor som inte längre var våldutsatta förekom uttryck som ”Jag kom till ett vägskäl”, ”Jag ändrade mig” eller ”Relationen slutade eller ändrades”. Framförallt använde de informella nätverk för att komma ur sin utsatta situation. Svårighetsgraden hos våldet, ekonomiskt oberoende för kvinnan och minskande kontrollbehov från partnern var faktorer som påskyndade våldets upphörande. Att bli tillfrågad om våldutsatthet var också befrämjande för processen liksom stöd från polisen och sjukvården.

En majoritet av dem som tillfrågades vid uppföljningen, oavsett om de hade varit utsatta för våld eller inte, uttryckte en tydlig normförskjutning i riktning mot minskande tolerans för våld. Flertalet kvinnor som inte längre var utsatta för våld fortsatte ännu att leva med samma partner, även om betydligt fler av dem hade lämnat sin relation än de som inte varit utsatta för våld.

Avhandlingen visar vikten av att förändra samhällets attityder när det gäller våld mot kvinnor genom kampanjer som inbegriper också de informella nätverken, genom att förstärka myndighetsskyddet för kvinnorna samt genom att fråga om våldutsatthet i samband med graviditet, barnhälsovård och preventivmedelsrådgivning.

Mariano Salazar, läkare i Nicaragua, är doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, enheten för epidemiologi och global hälsa. Han är engelskspråkig och kan nås på
mobil 072-734 85 41 e-post mariano.salazar@epiph.umu.se

Fredagen den 20 maj försvarar Virgilio Mariano Salazar Torres, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Intimate partner violence in Nicaragua. Studies on ending abuse, child growth, and contraception

Svensk titel: Partnervåld i Nicaragua – uppföljningstudier tre år efter förlossningen om fortsatt våldsutsatthet, barnens tillväxt och preventivmedelsanvändning.

Disputationen äger rum kl. 09.00 i sal 135, enheten för allmänmedicin, NUS.

Fakultetsopponent är professor Rachel Jewkes, Medical Research Council, Pretoria, Sydafrika.

Läs hela eller delar av avhandlingen.

Doktoranden Auli Arvola Orlander har under en termin följt elever i årskurs 9 i deras biologiundervisning. Ett av studiens syften var att undersöka vad det är för kunskaper och föreställningar om människokroppen som blir tillgängliga och vad som utesluts i skolans undervisning.

– Biologiundervisningen är viktig på flera sätt. Som en av eleverna i min studie uttrycker det så är det viktigt vad vi lär oss om människokroppen för ”det handlar ju om oss själva”, säger Auli Arvola Orlander. 

Avhandlingen består av fyra fristående studier som analyserar händelser hämtade ur skolans vardag. Resultatet visar att det finns intressanta spänningsfält i olika undervisningssituationer som både kan utvecklas till en tillgång liksom till en begränsning av ämnesinnehållet. Dessa spänningsfält har betydelse till exempel i fråga om vilka föreställningar om kvinnor och män som blir tillgängliga för eleverna.

– Mina resultat visar att biologiundervisningen är fylld av värderingar som formar elevernas föreställningar om till exempel kvinnor och män. Om läraren är beredd att tillmötesgå skillnader i undervisningssituationer där olika värderingar och synsätt får möjlighet att mötas och utvecklas då finns tillfällen i biologiundervisningen med oanade möjligheter som kan bidra till utveckling av ämnesinnehållet. Ämnesinnehåll som välkomnar olikheter, säger Auli Arvola Orlander. 

I delstudierna undersöks bland annat när några elever samtalar om innehållet i sexualundervisningen och situationer där eleverna dissekerar ett kalvöga och mötet mellan lärare och elever där syftet är att lära eleverna ”basfakta” om människans könsorgan.

För mer information kontakta gärna:
Auli Arvola Orlander, Institutionen för matematikämnets och naturvetenskapsämnenas didaktik, tel. 070 – 735 51 14

Läs/ladda ner avhandlingen på Digitala vetenskapliga arkivet:
Med kroppen som insats. Diskursiva spänningsfält i biologiundervisningen på högstadiet.
 
Universitetet i huvudstaden – utbildning och forskning på högsta nivå där öppna sinnen möts och utvecklas. Universitetet deltar i regionala, nationella och internationella samarbeten, i debatt och i samhällsutveckling. Här är mer än 50 000 studenter och 6 000 medarbetare verksamma inom humaniora, juridik, naturvetenskap och samhällsvetenskap.