En ny teknik och metod för att klassificera och beskriva olika vägförhållanden har tagits fram av forskare inom kompetenscentret CASTT vid Luleå tekniska universitet. Med hjälp av teknik i form av sensorer och olika klassificeringsmetoder som forskarna utvecklat kan trafiksäkerheten höjas.
– De mest riskfyllda väglagen är de som är svåra för föraren att upptäcka och som uppkommer plötsligt på vägen. En sensor som kan klassificera vägförhållanden skulle kunna förbättra trafiksäkerheten avsevärt, säger Johan Casselgren vars forskning sker inom CASTT (Centrum för bilsystemteknik och testning) vid Luleå tekniska universitet med forskning i nära samarbete med biltestbranschen.
Statistiken visar att många trafikolyckor med svår utgång kan relateras till halt väglag. Forskningen handlar om att beskriva olika vägförhållanden som torr asfalt och asfalt täckt med vatten, is och snö. För att ge en uppfattning om väggrepp krävs förutom underlaget uppskattningar av parametrar som t ex hur ojämn och djup beläggningen är. Det har forskarna undersökt både i laboratoriemiljö och på riktiga vägar med hjälp av en modell för ljuspropagering som kan göra sådana analyser. För att kunna klassificera olika väglag har man använt en sensor vid namn Road eye som består av tre ljuskällor av olika våglängd och en detektor som kan mäta det återreflekterade ljuset.
– Beroende på hur ytan har absorberats, spritt och polariserat ljuset är det möjligt att klassificera de olika vägförhållandena, säger Johan Casselgren.
Den information som man får fram med hjälp av Road eye sensorn och de metoder som forskarna utvecklat kan t ex systemet användas i ett fordon för att informera förare och fordonets olika system. Informationen kan även användas för att identifiera vägsträckor i stort behov av halkbekämpning.
Över tusen artiklar av 350 olika författare publiceras idag på Biodiverses hemsida. Artiklarna är skrivna av forskare, tjänstemän, beslutsfattare och praktiker i naturvårdssektorn för att kunna läsas av alla med intresse för biologisk mångfald. Biodiverse används också i undervisningen på gymnasieskolor och universitetskurser.
Drygt 5000 prenumeranter får Biodiverse i brevlådan. Med internetpubliceringen vill CBM ge tidskriften spridning utanför prenumerantkretsen och göra äldre artiklar aktuella igen.
Biodiverse strävar efter att ge ut saklig information om ibland kontroversiella naturvårdsämnen som vargfrågan, främmande arter och så kallade biopirater. Publiceringen på nätet gör det möjligt för läsarna att själva kommentera innehållet och på så vis driva naturvårdens utveckling framåt.
Biodiverse kommer även fortsättningsvis att ges ut i pappersupplagan.
Biodiverse finns här
_______________
Mer information
Biodiverse är en kostnadsfri tidskrift från Centrum för biologisk mångfald som tar upp aktuella ämnen inom svensk och internationell naturvård och biologisk mångfald. Biodiverse startade 1996 och ges normalt ut fyra gånger per år. Utvecklingen av internetversionen gjordes under 2011 med medel från forskningsrådet Formas. En version för mobila läsenheter planeras till senare i höst.
Oloph Demker, redaktör
Tel. 018-671393, 0708-202266
E-post: Oloph.Demker@slu.se
SLU:s vision: SLU är ett universitet i världsklass inom livs- och miljövetenskaper.
Narkotikabruket i korthet:
– Det experimentella/tillfälliga bruket minskade 2004-2008 och är mindre i Sverige än i övriga Europa, men har börjat öka.
– Narkotikabruk är vanligare bland män än kvinnor samt i yngre åldersgrupper. Däremot är användningen av narkotikaklassade eller beroendeskapande läkemedel vanligare bland kvinnor. Åtta procent bland kvinnorna har använt den typen av läkemedel någon gång i livet och fyra procent av männen.
– Fler vårdas med narkotikarelaterade diagnoser.
– Samtidigt som män generellt sett använder narkotika i högre utsträckning än kvinnor så visar studier att kvinnor som använder narkotika ofta är betydligt mer utsatta än män, med mindre socialt stöd och större psykisk sjuklighet, säger Helena Löfgren, utredare.
Åtgärderna mot narkotikabruk den gångna femårsperioden har främst varit fokuserade på att förhindra illegal verksamhet och att begränsa tillgängligheten. Tullens och polisens arbete är avgörande för detta och det arbetet har under de senaste åren ökat i omfattning.
Det är också viktigt att förändra attityder och beteenden. Det kräver ett kontinuerligt arbete för att upprätthålla en restriktiv hållning i det allmänna medvetandet och för att få fortsatt stöd för en restriktiv narkotikapolitik.
Framtida åtgärder behöver utvecklas inom främst två områden för att minska narkotikabruket. För det första behöver lagar och normer utvecklas för att göra narkotika mindre tillgänglig, eftersom det är ett av de främsta instrumenten för att minska narkotikabruket. För det andra behövs ett kontinuerligt arbete för att påverka attityder och beteenden kring narkotikabruket; det är centralt för att hålla narkotikabruket på en fortsatt låg nivå.
Förslag till framtida prioriterade åtgärder är att
– utveckla regelverken för narkotikaklassificering,
– upprätthålla och stärka allmänhetens stöd för en restriktiv narkotikapolitik,
– stödja utvecklingen av en regional och lokal verksamhet för att tidigt upptäcka narkotikabruk samt stödja unga vuxna som använder narkotika,
– stödja kompetensutveckling om förebyggande metoder mot narkotikabruk, inklusive illegalt bruk av narkotikaklassade läkemedel.
Kontaktinformation
För mer information:
Hela rapporten ”Narkotika. Kunskapsunderlag för Folkhälsopolitisk rapport 2010” finns tillgänglig på www.fhi.se [Ref 1].
För ytterligare information:
Helena Löfgren, utredare, 063-19 97 91, e-post: helena.lofgren@fhi.se
Presstjänsten nås på 063-19 96 52
Problemen med skadeinsekter i odlingslandskap och hemträdgårdar skulle kunna reduceras om de naturliga fienderna fick bättre livsbetingelser. Så beskriver Ulf Nilsson tanken bakom så kallad ”bevarande biologisk bekämpning” i sin doktorsavhandling från SLU. I det moderna odlingslandskapet saknas ofta nektarproducerande växter, som ger föda åt parasitsteklar, och ostörda övervintringsplatser för rovlevande skalbaggar och spindlar.
Hortonom Ulf Nilsson har i sitt doktorsarbete vid SLU studerat förutsättningarna för att stärka den biologiska bekämpningen av liljebaggen (Lilioceris lilii) och lilla kålflugan (Delia radicum). Han inventerade liljebaggens fiender i tre regioner av södra Sverige och i Stockholm. Fyra arter av parasitsteklar som angriper liljebaggen konstaterades och förekomsten av de olika arterna varierade mellan regionerna. Mellan 21 till 57 procent av liljebaggens larver var parasiterade beroende på region och år.
– Effekten av parasitisteklarna på liljebaggen kan stärkas genom att jorden runt liljorna lämnas orörd under hösten, säger Ulf Nilsson. Då skadas inte det övervintrande stadiet av parasitsteklarna.
Den lilla kålflugans larver gör stor skada på angripna kålplantors rötter. Tidiga angrepp kan döda upp till 90 procent av plantorna om inga bekämpningsåtgärder vidtas, och det finns få tillåtna kemiska bekämpningsmedel att använda.
Parasitismen på kålflugans larver visade sig öka med 60 procent när parasitsteklarna hade tillgång till nektar från bovete i ett burförsök. Dill och bovete kombinerades med perenna gräs i blomster/gräsremsor inom kålfältet i ett annat treårigt och storskaligt fältförsök. Nektarn från blommorna gav föda åt parasitsteklar, som angriper kålflugans larver, och det perenna gräset erbjöd övervintringsplats åt rovlevande skalbaggar.
Blomster/gräsremsorna medförde inte signifikant ökning av parasitism på lilla kålflugan under respektive säsong – däremot ökade den totala parasiteringen från det första året till det sista, även i kontrolledet. Det kan ha berott på att antalet angripna kålplantor ökade parallellt under samma period, men också på att blomster/gräsremsorna hade stärkt parasitstekelns fältpopulation. Förekomsten ökade av vissa andra naturliga fiender, t.ex. kortvingen Aleochara bipustulata, i närheten av blomster/gräsremsorna, samtidigt som skadeinsektens frekvens inte påverkades.
– Även om bevarande biologisk bekämpning har potential att förbättra förutsättningarna för kålflugans fiender på sikt, bör andra bekämpningsstrategier användas parallellt, säger Ulf Nilsson. Man skulle exempelvis kunna applicera insektspatogena svampar och nematoder tidigt på säsongen för att reducera den första generationen av lilla kålflugan. Den biologiska bekämpningen av den andra generationen av kålflugorna kan också stärkas av blommande växter.
——————————
Hortonom Ulf Nilsson, område växtskyddsbiologi vid SLU, försvarar sin avhandling med titeln ”Conservation biological control of insect pests in two horticultural crops. A study of the cabbage root fly Delia radicum and the lily leaf beetle Lilioceris lilii”. Disputationen avser agronomie doktorsexamen.
Tid: fredagen den 7 oktober klockan 10.00
Plats: Craafordsalen, Navet, Alnarp, SLU
Opponent: Dr Tim Haye, CABI Europé.
Mer information
Ulf Nilsson, 040-41 52 6, 076-114 87 32, ulf.nilsson@slu.se
Hemlän: Blekinge
Avhandlingen
SLU:s vision: SLU är ett universitet i världsklass inom livs- och miljövetenskaper.
Många vuxna svenska säger att deras konsumtion av frukt och grönsaker ligger i linje med de rekommenderade nivåerna samt har positiva uppfattningar om dem generellt. Men samtidigt har bloggande konsumenter delade åsikter om hur mycket och varför man bör äta frukt och grönsaker.
De drygt 1300 individer som svarade på enkätfrågor rapporterade en genomsnittskonsumtionen som motsvarar fem portioner av frukt och grönsaker per dag. Högst konsumtion rapporterade kvinnor och män födda utanför Sverige samt de respondenter som var fysiskt mest aktiva. Resultaten från samma enkät visar att uppfattningar om frukt och grönsaker är mestadels positiva eller neutrala. Positiva attityder är oftare kopplade till kvinnor, högre konsumtion, högre ålder samt informationssökning om kost och hälsa.
Frukt och grönsaker intresserar även bloggande lekmän, vars bloggtexter analyserades med hjälp av kvalitativa analysmetoder.
– Mest vanlig bloggartyp, särskilt bland kvinnor, är så kallade ”exhibitionist-bloggare” vilka gärna berättar om sina vardagliga händelser och upplevelser där även matval ingår, säger Anna-Mari Simunaniemi vid Institutionen för kostvetenskap, Uppsala universitet.
Även ”övertalare-bloggare” skriver från egna upplevelser men till skillnad från exhibitionister försöker övertalare tydligt påverka sina läsares kostrelaterade beteende och attityder. Fler män än kvinnor klassifierades som ”auktoritet-bloggare”. Typiskt för dessa är att de vill agera som opinionsbildare genom att förmedla någon annans erfarenheter. Den minst vanliga bloggaren i analysen var förmedlaren som beskrivs som en neutral observatör.
Analys av hur konsumenter kommunicerar om frukt- och grönsakskonsumtion i lekmanbloggar visar att ämnet diskuteras främst från tre perspektiv. I normativ konsumtion motiveras optimala kostval genom fysiologiska mekanismer samt biologiska effekter av specifika nutrienter. Bloggare med intresse mot autentisk konsumtion strävar efter den ursprungliga naturliga dieten, även om uppfattningarna om vad ”naturlig kost” egentligen är varierar mellan olika individer. Den tredje diskursen handlar om altruistisk konsumtion, där etiska frågor lyfts till exempel om hur man genom kostval kan påverka andra människornas välmående, djurrättigheter samt miljön.
Samtliga delstudier i den aktuella avhandlingen är kopplade till delprocesser av dietetikens kommunikation. Studierna kan tillämpas som forsningsmetodologiska exempel på hur dessa högst aktuella fenomen, individualisering av kostval och kommunikation i sociala media, kan studeras. Resultaten kan även användas i planering av hälsokommunikationsprojekt där man vill utgå från konsumentperspektiv och de moderna kommunikationssätten.
För mer information kontakta Anna-Mari Simunaniemi, tel. +358 44 7692 217 e-post: anna-mari.simunaniemi@ikv.uu.se
Avhandlingen: Consuming and Communicating Fruit and Vegetables. A Nation-Wide Food Survey and Analysis of Blogs among Swedish Adults
Grupp A-streptokocker är den vanligaste bakterietypen vid halsfluss men orsakar också hudinfektioner som rosfeber. I sällsynta fall ligger dessa bakterier också bakom livshotande tillstånd med blodförgiftning, vävnadsnedbrytning och toxisk chock. Sådana angrepp får ofta ett snabbt förlopp med hög dödlighet trots omfattande intensivvård, vilket ligger bakom populärbenämningen ”mördarbakterier”.
De gifter som anses orsaka de allvarliga tillstånden kallas superantigener och i avhandlingen närstuderas förmågan hos patienters immunförsvar att blockera deras effekt. Genom analys av patienternas antikroppar mot den infekterande bakteriens superantigener i serum insamlat både före, under och efter infektionen följs också utvecklingen av nya antikroppar efter genomgången infektion.
Studierna visar att de personer som från början har låga nivåer av superantigenblockerande antikroppar är mer benägna att utveckla livshotande toxisk chock vid blodförgiftning. Resultaten tyder också på att antikroppsskyddet mot superantigener varierar i sin förmåga att blockera gifterna. I allmänhet förblev antikroppsskyddet mot superantigener svagt också efter infektionen för de patienter som från början saknade skydd. Patienter som behandlades med gammaglobulin, det vill säga antikroppar i koncentrerad form, visade sig få ett gott skydd mot superantigenerna.
Avhandlingen visar också att de infekterande bakteriestammarna skiljer sig när det gäller uppsättningen av gener som kodar för de i dag totalt 11 kända superantigener som förekommer hos grupp A-streptokocker. Genom att fastställa bakteriernas superantigengenprofil kombinerad med karaktären hos ett ytprotein, M-protein, kunde undergrupper av bakterierna identifieras.
Linda Maripuu, som är uppvuxen i Borlänge och numera bosatt i Östersund, har
magisterexamen i molekylärbiologi från Umeå universitet, där hon är doktorand vid Institutionen för klinisk mikrobiologi. Hon kan nås på
mobil 070-249 79 74
e-post linda.maripuu@climi.umu.se
Fredag 7 oktober försvarar Linda Maripuu, Institutionen för klinisk mikrobiologi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Superantigens in Group A Streptococcus: Gene Diversity and Humoral Immune Response (Superantigener hos grupp A-streptokocker: Genetisk diversitet och humoralt immunsvar).
Disputationen äger rum kl. 09.00 i sal E04, Biomedicinhuset, NUS.
Fakultetsopponent är professor Susan Hollingshead, University of Alabama, Birmingham, USA.
Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-46454
I dag rapporterar SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) och Skogsstyrelsen sina slutsatser till regeringen om hur vi ska få nödvändig kunskap om älgstammen och dess inverkan på skogstillståndet. Förutom avskjutningsstatistik, älgobservationer (Älgobs), spillningsinventering av älg och kalvvikter rekommenderas fyra utökade metoder; flyginventering av älg, åldersstruktur och reproduktion för älg utifrån skjutet material, hälsostatus och genetisk övervakning.
Regeringen uppdrog i år åt SLU, Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen att föreslå kostnadseffektiva inventeringsmetoder som bör användas rutinmässigt inom älgförvaltningsområdena för att nå erforderlig kunskap om älgstammen samt dess foderresurs och inverkan på skogstillståndet.
För SLU:s räkning har uppdraget handlat om inventeringsmetoder som rör älgen och SLU rekommenderar, efter samråd med Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket och en referensgrupp med företrädare för olika intressen, åtta tillförlitliga inventeringsmetoder för älgstammen.
Deluppdraget rapporteras av SLU i form av manualer som kan laddas ned på www.slu.se/algmanual.
Fyra basmetoder rekommenderas att rutinmässigt användas; avskjutningsstatistik för älg, älgobservationer (Älgobs), spillningsinventering av älg och kalvvikter. Vidare rekommenderar SLU att fyra utökade metoder används givet behov och resurstillgång; flyginventering av älg, åldersstruktur och reproduktion för älg utifrån skjutet material, hälsostatus och genetisk övervakning. För kvalitetssäkringen föreslår SLU ett system med sex till nio nationellt representativa referensområden för metodutveckling, kalibrering, uppföljning och utbildning. Professor Göran Ericsson har koordinerat det fakultetsövergripande arbetet inom SLU.
– Grunden för den framgångsrika älgförvaltningen är att den år efter år använder sig av samma inventeringsmetoder och att metoderna är vetenskapligt utvärderade. Gör vi det leder det till ett bra beslutsunderlag som gör det möjligt att ta hänsyn till olika intressen i samhället, säger Göran Ericsson.
– De fyra basmetoderna fungerar, är kostnadseffektiva och är redan i dag det som Sveriges jägare och markägare på ett förtjänstfullt sätt samlar in data med, fortsätter Göran Ericsson.
Inventeringsmetoderna är vetenskapligt utvärderade och kan direkt användas inom ett älgförvaltningsområde (ÄFO). För att underlätta viltförvaltningsdelegationernas (VFD) arbete med det övergripande mål- och uppföljningsarbetet, har SLU i enlighet med uppdraget valt att fokusera på de metoder som kan användas för samtliga älgförvaltningsområden.
Älgförvaltningsområden kommer preliminärt att variera i storlek över landet mellan 50 000 och en miljon hektar. Metoderna är adaptiva vad gäller areal och kan rutinmässigt användas. SLU har också tagit hänsyn till regeringsuppdraget om utbildning i adaptiv älgförvaltning genom att anpassa manualerna så att blir en del av det kommande utbildningsmaterialet.
Skogsstyrelsen har utvecklat nya metoder för foderprognoser samt för inventering av betesskador som är mer anpassade för södra Sverige.
– Det är viktigt att den nya älgförvaltningen får tillgång till beslutsunderlag kring betesskador och om fodertillgång. Det skapar bättre förutsättningar för en älgförvaltning anpassad till förutsättningarna i skogen, säger enhetschef Johan Wester, Skogsstyrelsen.
Skogsstyrelsen fortsätter arbetet med att färdigställa metoderna under hösten och slutrapporterar i december.
För ytterligare information:
Professor Göran Ericsson, SLU tel 070-676 50 12
Viltspecialist Christer Kalén, Skogsstyrelsen, tel 033-48 25 24
Att djurs beteende påverkas av djurets gener är välkänt och så kallade onormala beteenden är inget undantag. Grisar som biter på andra grisars svansar och höns som plockar fjädrar från andra höns är exempel på onormala beteenden som inte bara försämrar lantbrukarens ekonomi, utan som också ses som allvarliga välfärdsproblem, både för de djur som utför beteendet och för dem som drabbas. Trots att svansbitning och fjäderplockning påverkas av miljöfaktorer kan beteendena vara svåra att förebygga, även i mer djurvänliga produktionsmiljöer.
Det är dock inte alla djur på en gård som utvecklar beteendena, vilket tyder på att individuella faktorer hos djuret kan påverka hur benäget det är att utveckla dessa beteenden. Det Emma Brunberg och hennes kollegor har undersökt är hur starkt aktiverade olika gener är i hjärnan hos grisar och höns som utför eller drabbas av svansbitning eller fjäderplockning. Syftet var att undersöka vad det är som gör dessa djur annorlunda i jämförelse med djur som inte utför eller tar emot onormala beteenden.
Hos grisarna visade det sig att det var de djur som varken utförde eller drabbades av svansbitning – trots att de bodde i samma box som svansbitare – som hade ett annorlunda genuttryck* i jämförelse med de andra grisarna i samma stall. Dessa ”neutrala” djur verkar alltså ha egenskaper som gör dem mindre benägna att utföra onormala beteenden som är riktade mot andra djur. Emma Brunbergs slutsats är att man i framtida forskning bör fokusera på varför vissa djur inte utför eller tar emot onormala beteenden, trots att de befinner sig i en miljö som bidrar till att det utvecklas onormala beteenden hos andra individer.
Bland de gener som uttrycktes på ett annorlunda sätt hos neutrala grisar, i jämförelse med övriga griskategorier, fanns gener som i tidigare studier har konstaterats påverka produktionsegenskaper hos gris, undersökande beteende hos människa samt socialt beteende hos både möss och människor. Alla dessa tre funktioner skulle alltså kunna ha stor relevans för utvecklandet av svansbitning. Att sociala egenskaper tycks ha betydelse bekräftas av de beteendestudier som genomfördes.
– De neutrala grisarna utförde och tog emot färre onormala beteenden som var riktade mot andra grisar. De onormala beteendena var i stället riktade mot boxinredningen. Detta skulle kunna vara förklaringen till att de är mindre inblandade i svansbitning, säger Emma Brunberg.
Genom att använda samma metoder i studier av fjäderplockning hos höns undersökte Emma Brunberg och hennes kollegor om liknande biologiska mekanismer påverkar båda beteendena. Resultaten tyder bland annat på att skillnader som rör immunförsvaret kan göra både grisar och höns mer benägna att utveckla svansbitning respektive fjäderplockning.
* I studierna användes ”genexpressionschips” som mäter genuttryck i tusentals gener samtidigt. Genuttrycket är ett mått på hur ”aktiv” en gen är, dvs. hur mycket RNA som kopieras från den.
En längre sammanfattning på svenska finns på s. 63–65 i avhandlingen.
———————————————————-
Agronom Emma Brunberg, institutionen för husdjurens miljö och hälsa, SLU, försvarar sin avhandling Tail biting and feather pecking: using genomics and ethology to explore motivational backgrounds.
Tid: Fredag den 30 september 2011, kl 13.15
Plats: Sal L, Undervisningshuset, SLU, Ultuna, Uppsala
Opponent: Dr Bas Rodenburg, Wageningen University, Nederländerna
Mer information: Emma Brunberg, 073-649 21 63, Emma.Brunberg@slu.se
Länk till avhandlingen (pdf): http://pub.epsilon.slu.se/8319/
Stefan Barath har utsatt unga friska försökspersoner för både ozon och dieselavgaser, var för sig och i sekvens, och sedan studerat vad som händer i deras luftrör och i blodkärl. Bronkoskopier med sköljning för att få fram inflammatoriska celler och ämnen som medverkar i den inflammatoriska processen samt venös ocklusionsunderarmsplethysmografi (ett sätt att mäta blodflödet i armen, se bilden nedan) har använts i jakten på de mekanismer som ligger bakom den ökade sjuklighet och död som man noterat i samband med ökade halter av luftföroreningar.
Vi vet att människor får försämrad astma, KOL [om KOL] och mer kärlkramp och till och med fler hjärtinfarkter när halterna av luftföroreningar ökar, men inte riktigt hur och varför. Vi vet också att barn som växer upp närmare än 500 meter från motorvägar inte utvecklar sina lungor normalt. De börjar alltså på lägre nivå från början och ändå bygger vi stora vägar intill bostadskomplex där framför allt barnfamiljer bor, exempelvis Kolbäcksvägen/E4-Mariestrand i Umeå. Lekplatserna ligger där tiotalet meter från vägen. Detta är väl känt sedan länge, och ändå bryr man sig inte om det. Kunskapen om mekanismerna och vilken del av luftföroreningarna som är skadliga är därför viktiga att ta reda på.
Det har visat sig att den inflammation i luftrören som ozon [om ozon] orsakar förstärks om man också exponeras för dieselavgaser. Vidare visar sig unga friska försökspersoners blodkärl inte klara av att vidga sig eller kunna lösa proppar lika bra efter dieselavgaser, något man sett tidigare när avgaserna kommit från en motor på tomgång. I Stefan Baraths studie användes en motor som programmerats att gå efter ett stadsprogram med gas och broms. En annan viktig information fick man av att exponera försökspersonerna för ozon och sedan se hur blodkärlen reagerade. Blodkärlen påverkades inte alls, tvärtemot vad man tidigare trott. Om ozonet ger en annan typ av påverkan eller bara är skadligt i kombination med partiklar går inte att säga. Tillsammans med tidigare studier inom samma område kan man säga att vi vet att det är partiklarna som ger de negativa hälsoeffekterna.
Stefan Barath har också testat en apparat som används i sjukvården för att se om astmapatienters luftvägsinflammation är tillräckligt behandlad, på unga friska försökspersoner efter exponering för ozon eller dieselavgaser. Man fann en mätbar inflammation efter dieselavgaser men inte efter ozon. Apparaten skulle vara möjlig att använda i forskning för att leta skadliga nivåer på partikulära luftföroreningar. Studien är intressant eftersom den talar för att ozon och dieselavgasers påverkan på luftrören skiljer sig åt, och att man behöver leta mer i mekanismerna bakom detta.
Stefan Barath är uppvuxen utanför Halmstad, läste medicin i Umeå och gjorde AT-tjänsten i Skellefteå. Han arbetar nu som specialistläkare i lungmedicin vid medicincentrum, Norrlands universitetssjukhus. Kontakta honom gärna på
mobiltelefon 0730-63 86 87
e-post stefan.barath@lung.umu.se
Onsdag 5 oktober försvarar Stefan Barath, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, lungmedicin, sin avhandling med titeln Respiratory and Cardiovascular effects of oxidative air pollution (Svensk titel: Effekter av oxidativa luftföroreningar på luftvägar och blodkärl).
Disputationen inleds klockan 9.00 i sal 933, Tandläkarhögskolan (byggnad 1D), Norrlands universitetssjukhus. Fakultetsopponent är Professor H.M. Kipen, Robert Wood Johnson Medical School, Piscataway, New Jersey, USA.
Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-46533
Fyndet, som presenteras i American Journal of Human Genetics, möjliggjordes genom detaljerad biokemisk utredning av en svensk familj där två barn drabbats av en progredierande hjärnskada och leverpåverkan som inte kunnat förklaras med kända mekanismer. Barnen uppvisade bland annat en störd omsättning av aminosyran metionin. Genom att sekvensbestämma samtliga proteinkodande gensekvenser i familjen – så kallad helexomsekvensering – kunde en gen identifieras, vars funktion passade med den biokemiska avvikelsen. Helexomanalyserna utfördes vid Science for Life Laboratory (SciLifeLab) i Stockholm. Två ytterligare obesläktade familjer kunde sedan identifieras, med samma sjukdomsbild och med mutationer i samma sjukdomsgen.
Fyndet illustrerar styrkan i att kombinera en detaljerad biokemisk utredning av patienter med de storskaliga metoderna för analys av vår arvsmassa som nyligen blivit tillgängliga, för att påvisa nya mekanismer bakom ärftliga sjukdomar. De nya genetiska analysmetoderna innebär kraftigt förbättrade möjligheter att identifiera de skador som ligger bakom ärftliga sjukdomar, något som är en förutsättning för att de drabbade familjerna ska kunna få korrekt information om sin sjukdom. Denna kunskap är också ett nödvändigt första steg i utvecklingen av nya behandlingsmetoder.
Den nyupptäckta sjukdomen, ADK-brist, visar på en oväntad funktionell koppling mellan två kända metabola processer: metionincykeln respektive adenosin/AMP-omsättningen, och belyser därmed en tidigare okänd sjukdomsmekanism. Studien har letts av professor Anna Wedell vid Institutionen för molekylär medicin och kirurgi, Karolinska Institutet . Anna Wedell är också knuten som forskare och läkare till Centrum för medfödda metabola sjukdomar vid Karolinska Universitetssjukhuset, och Centrum för molekylär medicin (CMM) samt SciLifeLab i Stockholm.
Publikation: “Adenosine Kinase Deficiency Disrupts the Methionine Cycle Causing Hypermethioninemia, Encephalopathy and Abnormal Liver Function”, Magnus K. Bjursell, Henk J. Blom, Jordi Asin Cayuela, Martin L. Engvall, Nicole Lesko, Shanti Balasubramaniam, Göran Brandberg, Maria Halldin, Maria Falkenberg, Cornelis Jakobs, Desiree Smith, Eduard Struys, Ulrika von Döbeln, Claes M. Gustafsson, Joakim Lundeberg & Anna Wedell, Am J Hum Genet, online 29 September 2011.
Kontaktinformation
För frågor, kontakta:
Professor Anna Wedell
Tel: 073-966 0743
E-post: Anna.Wedell@ki.se
Hur påverkar en revolution ett lands traditioner och historieskrivning? Revolutioner är drastiska omvälvningar i samhället där ett etablerat system ersätts av ett annat – ofta med hjälp av våld, alltid under häftiga former och genom konflikter som gör det svårt för revolutionärer som erövrat makten att ta ett steg eller ens blicka tillbaka.
Den gamla regimens symboler och föreställningar har ingen plats i det nya samhället, men finns ändå överallt och är i vägen när revolutionen vill skapa sin egen hjältehistoria. Samtidigt måste nämligen den nya regimen godkännas av folket, annars får den svårt att behålla styret. Och även om människor i allmänhet delar revolutionärernas politiska mål är de ofta mindre beredda att ge upp sina sedvänjor och traditioner. För att inte isolera sig från dem måste ledarna därför ta till sig en del av det gamla samhällets kulturarv, trots att det representerar just det system man vill bort ifrån.
I boken ”Kejsarens nya kläder Historiebruk och kulturarv under tidigmodern reformation och modern revolution” beskriver historikern Henrik Ågren hur olika regeringar har ställts inför detta problem och hur de har försökt lösa det. Av exempel från bland annat de franska och ryska revolutionerna samt den protestantiska reformationen i 1500-talets Västeuropa framgår att det inte är lätt att balansera mellan ideal och tradition. Hur mycket helgonkult kan en god protestant tolerera? Får en kommunist fira jul? Kan vi ha populära monument kvar om de hyllar den gamla regimens tyranner?
– Även de mest renläriga revolutionärer är tvungna att kompromissa och bevara företeelser de helst velat göra av med. Ideal i sig är svåra att bygga ett samhälle på, hur goda de än är. Den som vill vinna folket måste också ta hänsyn till människors behov trygghet i det gamla, säger Henrik Ågren.
För mer information kontakta Henrik Ågren, tel: 018-4717125, e-post: henrik.agren@hist.uu.se
Läs mer om boken.
Den personcentrerade vården tar sin utgångspunkt i patientens egen upplevelse av situationen och utgår i vårdplanering från den enskilde patientens förutsättningar och hinder, vilket innebär ett partnerskap mellan patienten och vårdgivaren: en är expert på att leva med sjukdomen, den andre expert på sjukdomen i sig. Patientens sociala nätverk involveras också i denna process.
Ledande inom området är Centrum för Person-centrerad vård (GPCC) vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet. Forskarna inom GPCC har nu i en unik studie jämfört 123 patienter som vårdats för försämrad hjärtsvikt inom den traditionella vården med 125 patienter som vårdats enligt den personcenterade vårdens principer. Syftet var att undersöka om en personcentrerad vård dels kan korta vårdtiden, dels förbättra patientens vardagliga funktionsförmåga, upplevda livskvalitet och återinläggningsfrekvens.
Resultaten visar att patienter som tas omhand utifrån den personcentrerade vårdens principer kortade sin vårdtid med i genomsnitt 2,5 dagar.
–Det motsvarar en förkortad vårdtid med hela 30 procent jämfört med patienter inom den traditionella vården, säger Inger Ekman, professor vid Sahlgrenska akademin och centrets föreståndare.
Trots den kortare vårdtiden visade patienterna i den personcentrerade gruppen ingen försämrad livskvalitet eller ökad återinläggningsfrekvens – däremot en signifikant förbättrad daglig aktivitetsförmåga.
Men studien visar också på svårigheterna med att få sjukvården att ändra perspektiv.
–Vår studie visar att en konsekvent genomförd personcentrerad vård innebär en effektiv vård av god kvalitet. Men bara 60 procent av patienterna fick verkligen en konsekvent personcentrerad vård under hela vårdtiden, säger Inger Ekman.
– Det visar på svårigheten att ställa om vårdkulturen till att i första hand utgå från personen med en sjukdom, och inte sjukdomen hos en person. Den stora utmaningen blir att bryta med sjukvårdens traditionella och rigida strukturer.
Studien, som publiceras i ansedda Euorpean Heart Journal, är den hittills största kontrollerade studie som utvärderat vårdformens effekter för patienter med försämring av kronisk hjärtsvikt. Inger Ekman hoppas att studien ska utgöra ett första steg mot ett paradigmskifte, där den evidensbaserade vården kan kombineras med patientens sjukberättelse och kunskap om sitt tillstånd.
Göteborgsforskarna förbereder redan en ny undersökning, där de ska studera vilken effekt en personcentrerad vård har för patienter med akut kranskärlssjukdom.
Studien ”Effects of person-centred care in patients with chronic heart failure – the PCC-HF study” publiceras i ansedda tidskriften European Heart Journal.
Kontaktinformation
Kontakt Inger Ekman, Institutionen för vårdvetenskap och hälsa och föreståndare för Göteborgs universitets Centrum för Person-centrerad vård (www.GPCC.gu.se) 031- 786 3711 0739-815765 inger.ekman@gu.se
Hur mycket vi påverkas av området vi bor i är omdebatterat. Den stora frågan för forskarna är ta reda på vad som har med bostadsområdet i sig att göra och vad som beror på individens bakgrund. I USA har forskningen visat att områdeseffekten är stor, i synnerhet i socioekonomiskt utsatta områden.
Aktuell forskning vid Malmö högskola ger en annan bild. Caroline Mellgren, Fakulteten för hälsa och samhälle, visar i sin avhandling, ”What’s neighbourhood got to do with it?”, att de negativa områdeseffekterna är små.
– Det är naturligtvis positivt, men samtidigt är det viktigt att vi försäkrar oss att de förblir små. Amerikanska städer är betydligt mer segregerade än svenska, vilket kan förklara de större områdeseffekterna i den amerikanska forskningen. Ökar segregeringen i Sverige finns risk att vi kommer att se samma utveckling här, säger hon.
Med hjälp av en stor trygghetsundersökning i Malmö har Mellgren undersökt om människors oro för brott påverkas av området de bor i. Hon har haft särskilt fokus på ordningsstörningar, som till exempel vandalisering, störande grannar, berusade personer och nedskräpning. Undersökningen bygger på data från 4 500 individer i 110 olika områden i Malmö.
Resultaten visar att människor oroar sig för brott olika mycket beroende på var de bor, men att detta beror mer på individens bakgrund än på bostadsområdets egenskaper.
– Det behövs betydligt mer forskning inom området. Samtidigt är det viktigt att följa utvecklingen över tid så att vi kan ingripa med skräddarsydda åtgärder om de negativa områdeseffekterna ökar, säger Mellgren.
Disputationen äger rum fredag 30 september, kl. 11.15 i aulan på Fakulteten för hälsa och samhälle, ing 49, Skånes Universitetssjukhus i Malmö.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta Caroline Mellgren på tfn: 072 – 239 43 65.
Även om fysiken bakom våra kroppsrörelser är mycket komplicerad, klarar hjärnan att hantera dessa beräkningar blixtsnabbt och varje gång vi rör en fena.
Den här studien använder registreringar från apor och kompletterande försök på människor för att visa att fysiken bakom kroppsrörelserna hanteras i en signalväg till motorikcentrum i hjärnbarken. Att kroppsdelar som är förbundna med leder mekaniskt påverkar varandra är välkänt. Puffar man t.ex. till överarmen så får man alltid en rörelse också i underarmen. Man måste också aktivt hindra rörelser i armbågen för att kunna röra enbart axelleden och omvänt. Hur hjärnan löser sådana problem har inte varit känt vid vare sig viljemässiga armrörelser eller när man behöver korrigera för störningar av armens position. Vad Pruszynski och han medarbetare vid kanadensiska Queen’s University Kingston, Ontario, nu har visat är att det är just den motoriska hjärnbarken som rasande snabbt – på mindre än 70 tusendels sekunder – utlöser korrekta muskelreaktioner på mekaniska störningar av armpositionen.
Den häpnadsväckande snabbheten belyser hjärnans förmåga att snabbt och kontinuerligt reda ut fysiken bakom våra rörelser för att göra dem både mjuka och smidiga. Svårigheterna med att få konstgjorda lemmar och robotar att röra sig ”naturligt” beror i hög grad på att de inte har den här ständigt pågående återkopplingen och att de saknar förmågan att kompensera för mekaniska effekter mellan olika kroppsdelar. Det är huvudorsaken till att också en mycket avancerad robot visar en stapplande och mekanisk gångstil i jämförelse med en människas.
De här rönen innebär ett helt nytt sätt att se på hur hjärnbarken arbetar med kroppsmotoriken. De kan leda till bättre konstruktioner av robotar och gränssnitt mellan människa och maskin. I förlängningen ligger också förbättrad behandling för patienter med störningar i sina rörelsefunktioner, till exempel efter en stroke.
Andrew Pruszynski är postdoktor i fysiologi vid Institutionen för integrativ medicinsk biologi. Han kommer från Polen och har tidigare i år antagits till det europeiska Human Frontier Science Program för forskning om komplexa biologiska system (se http://www.hfsp.org/ ).
Han är engelsktalande och nås för tillfället bäst på
e-post andrew.pruszynski@physiol.umu.se
Referens
Pruszynski JA, Kurtzer I, Nashed JY, Omrani M, Brouwer B, Scott SH. Primary motor cortex underlies multi-joint integration for fast feedback control.
Nature 28 sept. 2011
www.nature.com/
Upptäckten bekräftar något som astronomer länge har trott men aldrig kunnat bevisa: att galaxerna som är universums mest effektiva stjärnfabriker också är fabriker för exploderande stjärnor, supernovor. Forskningsresultaten publiceras i oktober i tidskriften Astrophysical Journal.
Forskarna använde ett världsomspännande nätverk av radioteleskop i fem länder, bland dem Sverige, för att kunna skapa extremt skarpa bilder av galaxen Arp 220.
Med radioteleskopen bevakade forskarna ett fyrtiotal radiokällor i centrum av galaxen Arp 220. Radiokällorna ligger dolda för vanliga teleskop bakom tjocka lager av stoft och gas. För att kunna upptäcka vad dessa radiokällor är gjordes mätningar på olika radiovåglängder under många år.
– Med alla data på plats kan vi nu vara säkra på att hela sju av dem är supernovor, stjärnor som exploderat under de senaste 60 åren, säger Fabien Batejat, huvudförfattare till artikeln om upptäckten.
Så många supernovor har aldrig tidigare upptäckts i samma galax. Men antalet stämmer väl överens med hur många stjärnor som bildas i Arp 220.
– I Arp 220 ser vi långt fler supernovor än i vår galax. Vi uppskattar att det smäller en stjärna i Arp 220 en gång i kvartalet. I Vintergatan blir det bara en supernova per sekel, säger Rodrigo Parra, astronom vid Europeiska sydobservatoriet i Chile och medlem i forskarlaget.
John Conway är professor i observationell radioastronomi vid Chalmers och vice föreståndare för Onsala rymdobservatorium.
– Arp 220 är känd som ett ställe där stjärnbildning är mycket effektiv. Nu har vi kunnat visa att sådana stjärnfabriker är också supernovafabriker, säger han.
Astronomdagarna 2011:
Resultaten presenteras av Fabien Batejat under konferensen Astronomdagarna i Göteborgden 30 september. Vid konferensen möts 120 av Sveriges astronomer, både proffs och amatörer. Chalmers står i år som värd för årets möte, som arrangeras av Institutionen för rymd- och geovetenskapoch Onsala rymdobservatorium tillsammans med Svenska Astronomiska Sällskapet och Kungl. Vetenskapsakademiens Nationalkommitté för astronomi.
Konferensdeltagarna kommer att få besöka Sveriges nyinvigda LOFAR-station [Ref 5]. Allmänheten bjuds in till Nordenmark-föreläsningen, som hålls i samarbete med Svenska Astronomiska Sällskapet torsdagen den 29 september. Årets föreläsare är professor Gösta Gahm, som berättar under rubriken ”Jord, luft, vatten eld: länken till kosmos”.
Läs artikeln här:
Rönen publiceras 20 oktober i tidskriften Astrophysical Journal [Ref 6], men online redan 4 oktober.
En pdf finns här
Om forskarteamet
Forskarteamet består av Fabien Batejat, John Conway och Rossa Hurley från Onsala rymdobservatorium och Chalmers, Rodrigo Parra (Europeiska sydobservatoriet, ESO, Chile), Philip Diamond (CSIRO, Australien), Colin J. Lonsdale (MIT Haystack Observatory, USA) och Carol J. Lonsdale (North American Alma Science Center, NRAO, USA).
Om teleskopen
Observationerna gjordes med teleskop som tillhör det Europeiska nätverket för långbasinterferometri (EVN) samt VLBA (Very Long Baseline Array). VLBA består av tio radioteleskop som ligger mellan Hawaii till St. Croix i Amerikanska Jungfruöarna och som drivs av National Radio Astronomy Observatory (NRAO).
Om Onsala rymdobservatorium
Onsala rymdobservatorium är Sveriges nationella anläggning för radioastronomi. Observatoriet förser forskare med utrustning för studier av jorden och resten av universum. I Onsala, 45 km söder om Göteborg, drivs två radioteleskop och en station i teleskopnätverket LOFAR. Observatoriet medverkar även i flera internationella projekt. Institutionen för rymd- och geovetenskap på Chalmers tekniska högskola är värd för observatoriet. Verksamheten drivs på uppdrag av Vetenskapsrådet.
Kontaktinformation
Mer info om forskning som presenteras på Astronomdagarna, samt bilder:
Robert Cumming, astronom och informatör, Onsala rymdobservatorium, 031 772 55 00, 070 493 31 14, robert.cumming@chalmers.se
Fabien Batejat, astronom, Onsala rymdobservatorium, 031 772 55 00, 076 583 89 96, fabien.batejat@chalmers.se
Med anledning av det har Dmitrij Juzovitski, student i industridesign vid Lunds Tekniska Högskola skapat en prototyp till en dammsugare som kan styras med gester av handen.
Bland robotdammsugaranvändare fann han ett missnöje med vissa problem, framförallt dålig uppsugning och svårigheter att hantera långa hårstrån. Trots det var de flesta mycket nöjda.
Misstron fanns huvudsakligen bland dem som inte använt robotdammsugare. För deras skull har Dmitij velat öka känslan av kontroll över apparaten. Det har han åstadkommit i sitt masterarbete efter studier av hur vi umgås med husdjur.
IRVC, Interactive Robotic Vacuum Cleaner, kallas konceptet.
En prototyp av dammsugaren finns i LTHs monter på Tekniska mässan i monter A09:01, 4-7 oktober. Kontaktuppgifter: Dmitrij Juzovitski- dmijuz@gmail.com, tel: 0704-385987
