Nyhet Arkiv - Sida 777 av 1670

De allra flesta äldre personer i Sverige bor kvar i sina egna hem. Det beror på att den så kallade kvarboendeprincipen har styrt svensk äldrepolitik de senaste decennierna men också på att de flesta äldre vill bo kvar.

– För att göra det möjligt att bo kvar i sina egna hem erbjuds äldre olika former av hjälp och stöd varav dagrehabiliteringen är en av dessa, säger Anita Tollén, som skrivit en avhandling i medicin vid Örebro universitet om den grupp äldre personer, som bor kvar i eget boende, men som efter en tids sjukdom eller skada har fysiska funktionsnedsättningar som gör vardagen svår att hantera.

Klarar vardagliga sysslor
– Målsättningen med dagrehabiliteringen är att upprätthålla eller förbättra deltagarnas fysiska funktionsförmågor och förmågan att utföra aktiviteter som ingår i personens vardag.

Forskningsstudien, som undersökt såväl deltagarnas upplevelse av rehabiliteringen som journaldokumentation, visar att dagrehabiliteringen bidrar till positiva förändringar både fysiskt och psykiskt. Deltagarna i Anita Tolléns studie fick till exempel bättre balans och gångförmåga, vilket gör att de nu klarar av sina vardagliga sysslor bättre och att de kan återuppta fritidsaktiviteter.

– Resultaten visar att det är en kombination av händelser. Den psykiska hälsan påverkas av umgänget med de andra i gruppen. De sporrar varandra att göra sitt bästa på träningarna och när de upptäcker att de klarar av att prestera lika bra som de andra stärks de i tron på den egna förmågan.

Leva ett aktivt liv
– Det är glädjande att se att många äldre som ofrivilligt helt eller delvis upphört med både aktiviteter och umgänge återigen kan leva ett mer aktivt liv.

Deltagarna upplever att rehabiliteringen lett till förändringar som gör vardagen meningsfull och de ser positivt på framtiden.

– Dagrehabiliteringen kan förlänga tiden av oberoende i det egna hemmet och i förlängningen gynnar det både individen och samhället, säger Anita Tollén.

I avhandlingen identifieras en rad olika jämställdhetsmönster på arbetsplatser och hur de är kopplade till upplevelser av hälsa och ohälsa. Att arbeta på en arbetsplats med jämställda löner och ett jämställt uttag av föräldraledighet var kopplat till en låga nivåer av psykiska besvär som oro, ängslan eller ångest för både män och kvinnor.

För kvinnor fanns två typer av jämställdhetsmönster som var kopplade till högre nivåer av psykiska besvär. Det ena var arbetsplatser med en majoritet kvinnor men som var jämställda vad gäller löner och utbildning. Den andra typen av arbetsplatser var ojämställda arbetsplatser med en majoritet män, lägre löner för kvinnor, längre utbildning för kvinnor och större uttag av föräldraledighet för kvinnor.

Resultaten baseras på enkät- och registerdata från Luleå-kohorten, som består av ca 1 000 personer som följts med jämna mellanrum sedan 1981 då de gick ut nionde klass i Luleå. Professor Anne Hammarström är forskningsledare för kohorten. Avhandlingen baseras också på fokusgruppintervjuer med anställda i äldreomsorgen i norra Sverige.

Många aspekter av jämställdhet
Arbetsplatsen är en viktig del av de sociala omständigheter som skapar möjligheter och begränsningar för hälsan. Ojämställdhet i arbetslivet kan innebära olika konsekvenser för mäns och kvinnors hälsa. Att identifiera jämställdhetsmönster är ett sätt att synliggöra flera dimensioner av jämställdhet samtidigt.

– En jämställd könssammansättning på arbetsplatsen, med mellan 40 och 60 procent kvinnor, var ofta kopplat till ojämställdhet i andra faktorer som lön, utbildningsnivå och uttag av föräldraledighet, förklarar Sofia Elwér sina resultat. En mångdimensionell syn på jämställdhet på arbetsplatser är därför nödvändig för att förstå specifika arbetsplatssituationer och dess hälsokonsekvenser. En jämställd representation av kvinnor och män på arbetsplatsen är en bra början men inte slutstationen för jämställdhetsarbetet.

Äldreomsorgen i fokus
Fokusgruppsintervjuerna inom äldreomsorgen visade att det som de anställda uppfattade som negativt för sin hälsa ofta var kopplat till resursbrist samt andra processer som inte går att påverka inom ramen för den egna organisationen. Exempelvis uppfattades arbetsbördan ofta som orimlig. Ständiga omorganisationer upplevdes också som stressande och ett störande moment i det dagliga arbetet. Det som de anställda uppfattade som positivt för hälsan handlade om relationerna på den egna arbetsplatsen: att känna stöd och uppmuntran från kolleger och att kunna skratta tillsammans. Men det handlade också om att få bekräftelse på ett gott utfört arbete från de gamla och deras anhöriga.

– Även om relationerna på arbetsplatsen i viss mån kan kompensera för stress så kan dessa relationer också vara sårbara i en hårt pressad arbetssituation, förklarar Sofia Elwér.

De anställda inom äldreomsorgen uppfattade i hög utsträckning jämställdhet som ett problem på samhällsnivå med en könssegregerad arbetsmarknad och lägre lönernivåer för kvinnor. I relationerna på arbetsplatserna fanns samtidigt en tendens till att försvara ojämställdheter i arbetsfördelningen genom att fokusera på personligheter och individuella intressen. En sådan individualisering av könade fenomen gör det svårt att komma tillrätta med ojämställdheter eftersom den försvaras med att vi är olika som personer.

En viktig slutsats i avhandlingen är att arbetsplatser utgör viktiga arenor för hälsofrämjande arbete och det är viktigt att jämställdhet i arbetsfördelning, ansvar och erkännande vävs in i det hälsofrämjande arbetet för att uppnå ett rättvisare och hälsosammare arbetsliv.

Avhandlingen Jämställdhet och hälsoupplevelser: Arbetsplatsmönster i norra Sverige (engelsk titel: Gender equality and health experiences: Workplace patterns in Northern Sweden).

Spridning av organiskt avfall på mark bidrar till ett naturligt kretslopp av näringsämnen och förbättrar viktiga egenskaper hos jorden. I organiskt avfall kan dock även finnas sjukdomsframkallande bakterier, parasiter och virus. Källan till dessa smittämnen kan vara sjuka djur och människor, men de kan även komma från symptomfria bärare.

Genom olika hygieniserande behandlingar, som exempelvis görs med värme eller ammoniak, alternativt restriktioner som till exempel begränsar bete, skörd eller val av gröda, kan risken för spridning av sjukdomsframkallande mikroorganismer minskas.

”Smittskydd viktigt”
– Smittskyddsfrågan är viktig, säger Josefine Elving. Syftet är inte att jaga skräck i allmänheten utan att belysa ett problem. Även fraktioner som avloppsslam, som vi i dag inte vill sprida på åkrarna, går att återanvända om vi ser det ur ett smittskyddsperspektiv.

– Smittskyddsaspekten är viktig att ta i beaktande likväl som återföring av växtnäringsämnen för att vi ska kunna upprätthålla ett långsiktigt hållbart lantbruk.

Josefine Elving har studerat hur kombinationer av tid och temperatur kan göra organiskt avfall som gödsel och hushållsavfall hygieniskt säkert att använda på lantbruksmark. Hon räknar med att hennes resultat ska kunna vara vägledande för de rekommendationer om hygienisering av organiskt avfall som SVA lämnar till andra myndigheter samt branschorganisationer.

Värm upp till över 50 grader
För att uppnå kraven i EU-förordningarna för hur man ska hygienisera material mot salmonella, enterokocker och värmetåliga virus rekommenderar Josefine Elving att materialet värms upp till över 50 grader. För att undvika tillväxt av exempelvis salmonella är det viktigt att under behandlingen undvika zoner i materialet som håller låg temperatur.

I vissa fall, beroende på värmetåligheten hos olika mikroorganismer, kan dock smittämnen dödas vid betydligt lägre temperaturer än 50 grader. Material smittat med fågelinfluensavirus är ett bra exempel på det, där redan temperaturer kring 35 grader kan räcka för att uppnå fullgod effekt.

– Vid utbrott av till exempel fågelinfluensa så har transporter av material till destruktion visats innebära risker för smittspridning. Då är kompostering på gården istället en möjlig väg att gå. Vi har en del att lära av länder som USA och Kanada som jobbar med detta, säger Josefine Elving.

Lagring och restriktioner kan inte ersätta hygienisering
Andra sätt att minska mängden av ett smittämne i organiskt avfall, som till exempel lagring och olika restriktioner för bete, skörd och grödor, kan inte helt ersätta en hygieniserande behandling, betonar hon i sin avhandling. Efter spridning till mark kan många mikroorganismer överleva lång tid i miljön och på så vis kan smittan föras vidare in i livsmedelskedjan.

Om ohygieniserat material sprids finns det även en risk för smittspridning i miljön genom avrinning till vattendrag och översvämning av landareal. Smittan kan även innebära en risk för vilda djur och människor som vistas i området, samt kan spridas vidare via vektordjur som fåglar och gnagare. Liksom vid lagring sker med tiden en minskning av mängden sjukdomsframkallande mikroorganismer även efter spridning av materialen till mark. Men det är svårt att förutse hur stor och snabb minskning som uppnås och variation i väderlek mellan år och säsong och många andra parametrar spelar därmed en viktig roll.

Josefine Elving arbetar nu vidare med riskvärderingar på en tvåårig post-doc-tjänst vid SVA.

– Många människor tänker på miljön i sin vardag; de källsorterar, cyklar eller åker kollektivt till jobbet och väljer ekologiska livsmedel – men när det kommer till semesterresan verkar det som om man inte vill ta ansvar för miljön utan andra saker får styra besluten, säger Therese Hedlund, Handelshögskolan.

Avhandlingen baseras på data från två olika enkäter med 681 respektive 732 svarsdeltagare från Sverige. Medelåldern var 44 respektive 52 år. Antalet kvinnor och män var jämnt fördelade i båda enkäterna sammantaget.

Resultaten visar att turister i hög grad utgår ifrån individuella fördelar framför kollektiva och mer miljövänliga val när de prioriterar.

– Att exempelvis ta flyget för att snabbt och bekvämt kunna ta sig fram ligger kanske närmare till hands när man har tidsbrist eller reser med barn. De negativa miljökonsekvenserna som drabbar oss kollektivt känns då långt borta, tror Therese Hedlund.

Alla som tillfrågats i enkäten föredrog flyg framför tåg och buss oavsett vilka grundläggande värderingar de hade. Dock visade resultaten att de som sätter sina egna intressen först föredrog flyg i högre grad än de som värdesätter välstånd hos andra människor och naturen. Trots att många såg transportmedlet som ett viktigt val, var miljömedvetenheten kring det låg.

Resultaten visar också att turister inte är villiga att betala för att en researrangör ska arbeta för miljön på destinationen. Däremot är de villiga välja ett miljömärkt (oftast dyrare) boende framför ett icke-miljömärkt boende. Genom att välja ett miljömärkt boende kan man visa andra att man vill och kan betala för ett boende som är mer fördelaktigt för miljön, ett beteende som kan ge status i dagens samhälle, menar Therese Hedlund.

– Att betala mer till en researrangör för att främja miljön är en dold handling som inte syns och därmed inte ger samma status. Det är mer troligt att en turist väljer gröna alternativ om det ger en fördel.

Läs hela eller delar av avhandlingen
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-63801

– Det är otroligt stimulerande att få ett sådant här anslag och inte så lite omtumlande, säger Per Jensen som har forskat på husdjurens beteende sedan 1970-talet och i tio år varit ledamot av EU:s vetenskapliga kommitté för djurskydd.

De nya pengarna ska användas till att fördjupa forskningen på hur stress i olika livsfaser påverkar genernas samspel och uttryck hos höns. Framförallt är Jensen intresserad av hur stresseffekter kan ärvas genom så kallade epigenetiska förändringar. Sedan ska han starta ett nytt, stort projekt för att kartlägga gener som styr olikheter i beteende hos hundar.

Sammanlagt delar ERC ut 680 miljoner euro till 302 forskningsledare i 24 länder. Den långsiktiga finansieringen ska ge dem chansen att driva sina mest banbrytande idéer i vetenskapens frontlinje.

Vid Sahlgrenska akademin och Göteborgs universitet pågår sedan 1970-talet en större befolkningsstudie som följt hälsoutvecklingen hos män födda i Göteborg mellan 1915 och 1925.

Forskare kan med hjälp av det unika materialet nu visa att permanent stress kraftigt ökar risken för män att drabbas av diabetes typ 2.

Av de 7 994 män som inkluderades i den nya studien utvecklade 899 diabetes. Förekomsten av diabetes jämfördes sedan med en enkät som männen besvarat, där de fick gradera sin stressnivå på en sexgradig skala utifrån faktorer som till exempel irritation, ångest och sömnsvårigheter kopplat till förhållandena på arbetet eller i hemmet.

Resultaten visar att män som upplevt permanent stress hade 45 procent högre risk att få diabetes, jämfört med män som inte upplevt sig stressade. Sambandet mellan stress och diabetes är statistiskt säkerställt även efter justering för ålder, socioekonomisk status, fysisk inaktivitet, BMI, systoliskt blodtryck och användning av blodtryckssänkande medicin.

Männen som ingick i studien hade heller ingen tidigare historia av diabetes, kranskärlssjukdom eller stroke.

– Stress är idag inte erkänd som en faktor som kan orsaka diabetes. Vår studie bevisar att det verkligen finns ett oberoende samband mellan permanent stress och risken att insjukna i diabetes, vilket understryker behovet av förebyggande åtgärder, säger forskaren Masuma Novak som lett studien.

Artikeln Perceived Stress and Incidence of Type 2 Diabetes: A 35-Year Follow-up Study of Middle-Aged Swedish Men publicerades i tidskriften Diabetic Medicine i december 2012.

FAKTA OM STUDIEN
De 7 494 män som deltog i studien undersöktes första gången mellan januari 1970 och mars 1973, då de var mellan 47 och 56 år. Männen har sedan följts fram till utgången av 2008, eller tills de avled.

Karin Nykvist har läst barndomsskildringar och berättelser om barn från 1800 och fram till 1900-talets slut.

– Det har inte gått att vara heltäckande, berättar hon, eftersom det finns så många barndomsskildringar, men jag har läst väldigt många!
Från att nästan inte ha funnits i litteraturen alls flyttar barndomsskildringarna in i litteraturen för att stanna under 1800 och 1900-talet. Här finns allt ifrån de idylliska skildringarna till de tokroliga, där föräldrarna snarast är barn, som Masarins pappa Loranga.

– Den romantiska barndomsskildringen bygger på att barnet är oskuldfullt och oförstört. Barndomen är paradiset och vuxenblivandet, blir därför något som inte sällan av inträder det litterära barnet vaknar sexuellt, säger Karin Nykvist och fortsätter, det finns också exempel där barndomen är hotad, eller där uppväxten upplevs vara en riktig barndom eftersom barnet är utsatt, ofritt eller hotat på något vis, säger Karin Nykvist.

Allt sedan romantiken har alltså barndomen börjat betraktas som något som ska vara lycklig och fri för att vara en barndom i egentlig mening.
Det finns flera anledningar till att barnet och barndomen med tiden blivit så viktiga och vuxenlitteraturen, tror Karin Nykvist. Det handlar dels om hur barnet i sig blivit allt synligare, dels om hur barndomen tillmäts en allt viktigare roll för vilka vi blir som vuxna. Här finns det en dubbelhet. Å ena sidan kan man aldrig bli fri från sin uppväxt, å den andra är barndomen alltid förlorad när man väl är vuxen. I svensk litteratur finns dessutom en särskild fäbless för det autonoma barnet.

– Det självständiga och frimodiga barnet har till och med varit en viktig del av vår svenska nationella identitet och för den svenska välfärdsstatens framväxt under första halvan av 1900-talet, och som de litterära skildringarna har hjälpt till att bygga upp. Det handlar om alltifrån Nils Holgersson till Reine i Barnens Ö. Se på Pippi, som ju i sig själv blivit en symbol både för Sverige på internationella fotbollsmatcher, och för det autonoma barnet, säger Karin Nykvist.

I Sverige har de här barnen dessutom haft en särskild kärlek till kollektivet, samtidigt som de varit symboler för självständighet. Här finns till exempel arbetarlitteraturens selfmade man, som mot alla odds klarar sig, följer sina egna lagar, lyckas, men aldrig glömmer gruppen, kollektivet. Det autonoma barnet är helt enkelt en viktig del av berättelsen om och förståelsen av Sverige.

Projektet ska studera hur tjänstemän vid Migrationsverket, poliser, socialsekreterare, gode män och ensamkommande asylsökande ungdomar agerar vid återvändandeprocesser, både sådana där ungdomar återvänder frivilligt och där återvändandet tvingas fram.

Syftet med forskningsprojektet är att nå ökad kunskap om Migrationsverkets, polisens, socialtjänstens och god mans samarbete och samverkan kring ensamkommande ungdomar som har fått utvisningsbeslut. Två perspektiv ska lyftas, det ena är myndigheternas upplevelser, erfarenheter och kunskapsanvändning beträffande återvändararbete och det andra är upplevelser och erfarenheter hos ensamkommande ungdomar med utvisningsbeslut. Projekttiden är 2,5 år.

– Ensamkommande flyktingungdomar är en utsatt grupp och svenska myndigheter måste hantera krav både på att öka antalet verkställda utvisningar och på att dessa skall ske på värdigt sätt. Hur såväl myndigheter som ungdomar upplever detta vet vi inte mycket om. Medlen ger en möjlighet att bidra med systematisk kunskap i angelägna frågor inom ett område där lite forskning hittills bedrivits, säger projektledarna Lars Erik Lauritz, Malin E. Wimelius och Mehdi Ghazinour.

För att navigera behöver man en fast punkt att förhålla sig till. Vi människor har sedan lång tid tillbaka tagit hjälp av stjärnornas positioner på himlen. Metoden används också av fåglar och sälar. Dyngbaggar är det första exemplet på en insekt som har förmåga att utnyttja ljuset från stjärnor för att hitta rätt i mörkret.

Dyngbaggarna navigerar dock inte efter enstaka stjärnor utan istället använder de Vintergatans ljusa band som löper tvärs över natthimlen. Enstaka stjärnor är nämligen för små och ljussvaga för att skalbaggarnas facettögon ska kunna uppfatta dem.

– Även om detta är den första beskrivningen av en insekt som använder Vintergatan för att orientera sig kommer denna förmåga kanske visa sig vara utbredd i djurvärlden, säger Marie Dacke, forskare vid biologiska institutionen, Lunds universitet.

Marie Dacke och hennes kollegor har under många fältsäsonger studerat dyngbaggar i den sydafrikanska naturen. Dyngbaggarna behöver kunna navigera för att snabbt komma bort från konkurrensen vid dynghögen där de hämtar sin mat. De rullar iväg sina små matpaket, dyngbollar, i en rak linje från dynghögen. Dyngbaggarna klarar av att hålla rätt kurs nattetid om det är stjärnklart, men inte då natthimlen är mulen.

Forskarna visste sedan tidigare att dyngbaggarna kan navigera med hjälp av månen, men har nu förstått att det inte är enda sättet. Beviset fick Marie Dacke och hennes kolleger bland annat när de lånade planetariet i Johannesburg i en vecka och flyttade dyngbaggarna inomhus. Baggarna rullade ungefär lika rakt när man projicerade en komplett stjärnhimmel över dem som när man bara visade ljuset från Vintergatan. Om man däremot enbart visade enstaka stjärnor eller lät det vara helt mörkt fick dyngbaggarna problem.

Forskningsresultaten publiceras nu i den vetenskapliga tidskriften Current Biology.

För att uppnå en god ljudmiljö utomhus, som förbättrar hälsa och välbefinnande, behövs en helhetssyn inom stadsutveckling. För att kunna jobba med en planeringsprocess för en urban akustisk miljö krävs tvärvetenskaplig kunskap och erfarenhet inom traditionellt skilda ämnen som stadsplanering, trafikplanering, arkitektur, bulleråtgärder och design av ljudlandskap, såväl som kännedom om de politiska processerna.

– Ljudlandskapet bestäms redan vid ritbordet, säger projektsamordnare Wolfgang Kropp vid Teknisk akustik på Chalmers.

Ett framgångsrikt stadsbyggande kräver en helhetssyn och dessutom en god kommunikation mellan expertområdena. Inom akustik finns det flera specialområden som behöver knytas samman genom ett ökat samarbete och en breddad förståelse. Det kan till exempel handla om:
• de senaste beräkningsmodellerna för innergårdar eller andra tysta områden
• planering av ljudlandskap med aspekter av psykologi och beteendevetenskap
• storskalig bullerplanering med hänsyn till trafikplanering
• djupare teoretisk förståelse för bulleråtgärder som handlar om skärmning, absorption, markeffekt, mindre bullriga vägbanor, et cetera.

För ett framgångsrikt projekt krävs också att kunskap och verktyg inom forskningen görs tillgängliga för mer praktiskt användande.

Avdelningen för teknisk akustik på Chalmers ska nu koordinera EU-projektet Sonorus, en forskarskola som är ett så kallat Initial Training Network (ITN) inom EU:s sjunde ramprogram. Avdelningen har tidigare arbetat med det stora nationella projektet Ljudlandskap för bättre hälsa. Teknisk akustik har också stor erfarenhet från ett flertal tidigare EU-projekt som de har koordinerat. Detta ITN-projekt är dock det första som koordineras av Chalmers.

På längre sikt syftar projektet till att ge ett stort antal urbana ljudplanerare som kan vända trenden med försämrade bullermiljöer, och istället förbättra vår hälsa och vårt välbefinnande. Dessutom ska projektet ge en förstärkning av den europeiska kunskapsekonomin.
De som är antagna till forskarskolan kan se fram emot ett stort internationellt utbyte inom EU. De städer som är med i projektet är Berlin, Antwerpen, Brighton/Hove och Rom, där olika fallstudier kommer att genomföras.

Utbyte mellan städer och andra parter sker under projektets gång. Dessutom anordnas flera gemensamma workshops och kurser, bland annat i bullerreglering, ljudutbredning utomhus, numerisk analys av ljudlandskap, virtuell akustik samt kommunikation.
EU betalar ut 3.8 miljoner euro för projektet.

Fakta om projektet Sonorus
Koordinerande partner: Chalmers Tekniska Högskola.
Andra partners: Eindhoven University of Technology, Seconda Università degli Studi di Napoli SUN, The University of Sheffield, Ghent University
Müller-BBM, The Italian National Institute for Environmental Protection and Research, EMPA, SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut.
Associerade partners: Planungsbuero Richter-Richard, Roma Capitale, Dipartimento Tutela Ambientale e del Verde – Protezione Civile, City of Berlin – Senate Department for Urban Development and the Environment, AG Stadsplanning Antwerpen, Brighton & Hove, The Netherlands Organization for Applied Scientific Research.
www.fp7sonorus.eu.

Om projekt på Avdelningen för teknisk akustik, Institutionen för bygg- och miljöteknik:
http://www.chalmers.se/cee/SV/avdelningar/teknisk-akustik/forskargrupper

Ljudboken, resultat av det tidigare projektet Ljudlandskap för bättre hälsa:
http://www.ljudlandskap.acoustics.nu/ljudbok.php

Sjunde ramprogrammet, FP7, People:
http://www.vinnova.se/sv/EU-internationell-samverkan/EUs-ramprogram/People

Alla alger och bakterier behöver kväve i sin tillväxtmiljö. I akvatiska miljöer är tillgången till kväve låg och detta begränsar tillväxt och produktion. De som gynnas är en speciell grupp av mikroorganismer som har förmåga att omvandla gasformigt kväve till ammonium genom en process som kallas kvävefixering. Cyanobakterier anses vara de mest betydelsefulla kvävefixerarna i världshaven men även heterotrofa (icke-fotosyntetiserande) bakterier kan fixera kväve. Kunskapen om dessa heterotrofa kvävefixerare och deras betydelse i den marina kvävecykeln är dock mycket begränsad.

Hanna Farnelid, forskare i mikrobiologi vid Linnéuniversitetet, redovisar i sin avhandling resultat från en världsomspännande studie där Farnelid undersökte förekomsten av kvävefixerare i ytvatten. Mångfalden och förekomsten av heterotrofa kvävefixerare var stor och utgjorde en betydande del av den sammanslagna genpoolen av nifH, genen som kodar för nitrogenasenzymet som möjliggör kvävefixering. Även i Östersjön påvisades heterotrofa bakterier med de genetiska förutsättningarna för kvävefixering.

Kvävefixering är en process som är mycket syrekänslig och som kräver låga syrekoncentrationer. I Östersjön finns utbredda områden av syrefattiga bottnar. Gränsen mellan syrerikt och syrefattigt vatten kan vara en plats där kvävefixering av heterotrofa bakterier förekommer. Farnelids studie visar att nifH-gener från en stor mängd olika heterotrofa bakterier var vanligt förekommande vid gränsen mellan syrerikt och syrefattigt vatten i Östersjön. Eftersom syrefattigt djupvatten är rikt på tillgängligt kväve har kvävefixering inte ansetts vara till fördel för organismer i denna miljö. Dock uppmättes kvävefixering även i syrefattigt djupvatten vilket tyder på att kvävefixering sker i större utbredning än vad som tidigare var känt.

Genom sekvensering av nifH gener visades även att heterotrofa kvävefixerare kan leva i symbios med heterotrofa dinoflagellater (encelliga, mikroskopiska plankton) från kvävebegränsade vatten i Indiska Oceanen. Farnelids studie visade en samexistens av icke kvävefixerande cyanobakterier och kvävefixerande heterotrofa bakterier hos dinoflagellaterna.

Sammanfattningsvis visar denna avhandling på en stor mångfald och utbredning av heterotrofa kvävefixerare och att de är aktiva i marina miljöer. Denna kunskap är av stor vikt för att möjliggöra en framtida kartläggning av betydelsen av heterotrofa kvävefixerande bakterier i den marina kvävecykeln och den globala kvävebudgeten.

Hanna Farnelid är född i Göteborg och uppvuxen i mellanöstern. Hon tog sin civilingenjörsexamen i bioteknik vid Chalmers Tekniska Högskola 2006. Sedan 2007 har hon varit doktorand inom mikrobiologi vid Högskolan i Kalmar/Linnéuniversitetet.

Avhandlingen Distribution and activity of nitrogen fixing bacteria in marine and estuarine waters försvaras den 25 januari, 2013 på Linnéuniversitetet i Kalmar. Opponent är Professor Jonathan Zehr, Ocean Science Department, University of Califonia, USA.

Avhandlingen kan beställas från Linnaeus University Press: lupress@lnu.se

Pia Rosander lät, i en av tre studier, personlighetstesta 200 gymnasieelever i södra Sverige i samband med att de började gymnasiet. Tre år senare, när de fått sina slutbetyg, kunde hon konstatera ett starkt samband mellan personlighet och slutbetyg.

När man inom personlighetspsykologin talar om ”the big five” så menar man de fem största personlighetstyperna – öppenhet, samvetsgrannhet, extraversion, neuroticism och samstämmighet. Dessa egenskaper påverkar hur en person beter sig och är relativt stabila egenskaper vilket innebär att de inte förändras särskilt över varken tid eller situationer.

En av egenskaperna hade ett klockrent samband med höga betyg; samvetsgrannhet. Även neuroticism, det vill säga den egenskap som innebär att ångest och oro driver på eleven, ledde till höga betyg. Tvärtemot vad Pia Rosander hade trott så ledde inte öppenhet eller, med andra ord, intellektuell nyfikenhet, till höga betyg.

– Vi har alltså ett skolsystem som gynnar samvetsgranna och ångestdrivna elever, säger Pia Rosander. Det är så klart inte bra för det psykologiska välbefinnandet i det långa loppet om ångesten är en drivkraft. Det innebär dessutom att den så kallade djupinlärningen uteblir. Djupinlärningen sker bäst bland de öppna personlighetstyperna, det vill säga de som drivs av nyfikenhet.

Dagens skola gynnar alltså de så kallade ”duktiga flickorna”. Pojkar har oftare den personlighetstyp som drivs av lust och nyfikenhet och som alltså inte belönas av betygssystemet.

I flickornas fall finns ett samband mellan hög IQ och samvetsgrannhet. I pojkarnas fall är det förvånande nog raka motsatsen som gäller; de samvetsgranna pojkarna har ofta lägre IQ än de mindre skötsamma.

– En ökad skötsamhet, dvs att göra saker när de ska göras, att komma i tid etc., kan vara ett sätt för pojkarna att kompensera för bristande IQ, säger Pia Rosander, som menar att hennes resultat borde få lärare att reflektera över vad de egentligen sätter betyg på.

Andra förvånande resultat från undersökningen är att introverta personlighetstyper får högre betyg än extroverta. Pia Rosander själv antar att det beror på att extroverta personlighetstyper har så mycket annat omkring sig att de får svårt att hinna med skolarbetet.

– Mina studier visar tydligt att skolan måste vara mer individualiserad, säger Pia Rosander. Hur fångar vi annars upp begåvade elever med ”fel” personlighetstyp, de vi kallar underpresterare, som har hög begåvning men inte förmågan att t.ex. planera sitt skolarbete?

Pia Rosander menar att lärare i skolan måste få kunskap om att personlighet är något som varken eleven, lärarna eller föräldrarna kan påverka. Det hjälper, enligt henne, inte att man skäller på en slarvig elev och ber honom eller henne att skärpa sig. I stället måste dessa elever få hjälp med exempelvis struktur och studieteknik.

Mer information om avhandlingen finns här.
Pia Rosander, lärare vid Högskolan i Kristianstad, disputerar vid Lunds universitet fredagen den 25 januari med avhandlingen The importance of personality; IQ and learning approaches: Predicting academic performance. Hon har också publicerats sin forskning i internationella vetenskapliga tidsskrifter. Se nedan: Rosander, P., Bäckström, M., & Stenberg, G. (2011). Personality traits and general intelligence as predictors of academic performance: A structural equation modeling approach. Learning and Individual Differences, 21, 590-596. Rosander, P., & Bäckström, M. (2012). The unique contribution of learning approaches to academic performance, after controlling for IQ and personality: Are there gender differences? Learning and Individual Differences, 22, 820—826,

Josefine Elving, SVA, har studerat hur kombinationer av tid och temperatur kan göra organiskt avfall som gödsel och hushållsavfall hygieniskt säkert. Foto: Mikael Propst, SVA.

Smittskydd viktigt
– Smittskyddsfrågan är viktig, säger Josefine Elving. Syftet är inte att jaga skräck i allmänheten utan att belysa ett problem. Även fraktioner som avloppsslam, som vi i dag inte vill sprida på åkrarna, går att återanvända om vi ser det ur ett smittskyddsperspektiv.

– Smittskyddsaspekten är viktig att ta i beaktande likväl som återföring av växtnäringsämnen för att vi ska kunna upprätthålla ett långsiktigt hållbart lantbruk.
Josefine Elving har studerat hur kombinationer av tid och temperatur kan göra organiskt avfall som gödsel och hushållsavfall hygieniskt säkert att använda på lantbruksmark. Hon räknar med att hennes resultat ska kunna vara vägledande för de rekommendationer om hygienisering av organiskt avfall som SVA lämnar till andra myndigheter samt branschorganisationer.

Josefine Elving arbetar nu vidare med riskvärderingar på en tvåårig post-doc-tjänst vid SVA.
Länk till avhandlingen Thermal Treatment of Organic Waste and its Function as a Controlled Risk Mitigation Strategy av Josefine Elving.

Fotnot:
Josefine Elving doktorerade vid SLU, eftersom SVA inte har examensrätt. Det vetenskapliga arbetet har finansierats av Jordbruksverket, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap samt EU.

– Intresset för Kina ökar i världen och det gäller även inom forsknings- och utbildningsområdet. Vid Uppsala universitet finns redan bra verksamhet och dessutom fantastiska möjligheter till tvärvetenskaplig kinarelaterad forskning, säger Joakim Enwall, professor i kinesiska och föreståndare vid det nya Forum för kinastudier.

Uppsala universitet har under senare år inrättat en rad tvärvetenskapliga centra/fora för studier om Afrika, Latinamerika, Ryssland, Tyskland. Det nyinrättade Forum för kinastudier blir ett viktigt tillskott. Ambitionen är att på sikt verka universitetsövergripande.

Verksamheten ska bland annat utveckla nya excellenta forsknings- och utbildningssamarbeten, inom universitetet och med Kina. Man ska också synliggöra Uppsala universitets kompetens om Kina för interna och externa aktörer och bidra till informationsutbyte mellan kinarelaterad verksamhet.

Ulla Moberg, docent i medie- och kommunikationsvetenskap, har varit projektledare för arbetet med presskonferenserna och har skrivit boken Politikernas arena – tillsammans med professorerna Göran Eriksson och Larsåke Larsson.

Forskarna har intervjuat många tidigare aktörer, som politikerna Thorbjörn Fälldin, Ingvar Carlsson och Göran Persson, journalister som Arvid Lagercrantz, Åke Ortmark och KG Bergström och regeringstjänstemän som Tage Erlanders pressekreterare Lars Bergqvist och diplomaten Kaj Björk.

– Kaj Björk har egna minnen av Per Albin Hansson och det var fascinerande att höra honom berätta kristallklara minnen, säger Larsåke Larsson.
Off the record

Det är just med Per Albin Hansson som presskonferenser på regeringsnivå börjar i slutet av 30-talet och behovet skapas av det stundande världskriget. Till en början var presskonferenserna ”off the record”, det som sades fick inte citeras utan vidare och det var chefredaktörer på de ledande tidningarna, som var inbjudna. Regeringen talade om vad man fick eller inte fick skriva, regeringen berättade om försörjningsläget och gav sin syn på krigets utveckling.

– Under kriget var Stockholm en central för många journalister, ett tag fanns det 140 journalister från alla olika håll ackrediterade, säger Larsåke Larsson.

Efter kriget fortsatte Tage Erlander med presskonferenser, men fortfarande bara ett tiotal om året och fortfarande ”off the record”. Det var Olof Palme, som införde den moderna presskonferensen, öppen för alla medier och nyhetsreportrar. Medieutvecklingen har bidragit till den ökade öppenheten och i
dag är många av departementens presskonferenser direktsända på webben.

Regeringens verktyg
Presskonferenserna har fortsatt att vara ett verktyg för regeringen att nå ut med sin information och det är politikerna som har makten över dagordningen. De börjar med att politikerna presenterar sitt ärende och sedan är det öppet för frågor. Journalisternas frågor är sällan ansvarsutkrävande, presskonferenserna är oftast mer samarbetsinriktade och konkurrensen mellan olika reportrar och medier är begränsad.

– Det kritiska förhållningssättet blir mer tydligt när journalisterna fortsätter produktionen efter presskonferenserna. De kan ställa mer kritiska frågor enskilt, de kan vända sig till andra parter eller ofta själva vara de hårdaste kritikerna genom formuleringar som ”många menar” eller ”regeringens
kritiker hävdar”, säger Göran Eriksson.

Olika strategier
Boken beskriver också olika strategier i samband med presskonferenserna: Tage Erlander presenterade olika förslag, Olof Palme gjorde mer tydliga politiska lanseringar och den nuvarande regeringen utmärker sig genom att försöka visa att Alliansen är enad.

– Reinfeldt svarar ofta i vi-form och Maud Olofsson har till exempel formuleringen ”vi är tre som tycker” där hon inte ingår i ”vi” men där detta pronomen ändå markerar en enig Allians, säger Ulla Moberg.

Antalet presskonferenser har ökat från ett fåtal i periodens början till 150 nu. Formerna ändras också, den nuvarande regeringen gör ofta utspel utanför kanslihuset i miljöer som har anknytning till ämnet. Journalisterna fångar också ofta upp regeringsledamöter utanför kammaren i riksdagshuset och en annan nyhet är att det alltid finns med pressekreterare, som spelar in allt som sägs.

Regeringskansliet sa nej
Forskarna hade hoppats att med etnografiska metoder kartlägga förberedelserna inför presskonferenserna. Men dagens regeringskansli har inte ställt upp på intervjuer med motiveringen ”Regeringskansliet medverkar med intervjuer i forskningsprojekt etc. när det är RK som initierar projektet eller när projektet tillgodoser ett tydligt behov som RK har”. Det har också försvårat möjligheterna att närvara vid presskonferenserna.

En ny studie visar överraskande detaljer om svängningarna i jordens klimat för mer än 100 000 år sedan och detta kan utnyttjas i dagens modeller av framtidens klimat i en allt varmare värld. Temperaturen på Grönland var cirka åtta grader varmare än idag under den förra värmeperioden Eem för 130 000 till 115 000 år sedan för att sedan gradvis kylas av in i den senaste istiden.

De nya resultaten publiceras i den vetenskapliga tidskriften Nature den 24 januari och kommer från det internationella isborrprojektet NEEM (North Greenland Eemian Ice Drilling) på norra Grönland som avslutades i somras efter att ha borrat 2,5 kilometer ner till berggrunden.

– Analyserna av isborrkärnan visar på högre temperaturer under Eem än vad man med modeller har uppskattat för norra Grönland, säger Margareta Hansson professor i miljövetenskap vid Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholm universitet, och ledare för det svenska deltagandet i projektet. Forskare från Stockholms universitet, Uppsala universitet och Lunds universitet har deltagit i borrningarna tillsammans med deltagare från 14 olika nationer.

Trots den kraftiga uppvärmningen under Eem, en period då havsnivån var ungefär 4-8 meter högre än i dag, var ytan på inlandsisen bara några hundra meter lägre än den nuvarande nivån. Detta indikerar att Grönlands inlandsis bara kan ha bidragit till mindre än hälften av den totala havsnivåhöjningen.

– Den goda nyheten från denna studie är att Grönlands inlandsis inte är lika känslig för temperaturökningar under interglaciala perioder som vi tidigare trodde, säger Margareta Hansson. Den dåliga nyheten är att om Grönlands inlandsis inte försvann under Eem så måste Antarktis inlandsis vara ansvarig för en betydande del av höjningen av havsnivån och därmed vara känsligare än vad vi har räknat med.

Isen från Eem-perioden visar tydliga tecken på att ytan på inlandsisen smälte. Smältvatten rann ner genom snön och frös åter i smältlager. Sådana smältlager är sällsynta i isen från de senaste 5 000 åren vilket ytterligare styrker att Eem-perioden var betydligt varmare än idag. I juli 2012 upplevde forskarna på borrplatsen några dagar med extremt höga temperaturer. Det regnade och precis som under Eem-perioden bildades smältlager i snön.

Även om detta var en extrem händelse gör dagens ökande temperaturer det troligt att ytsmältning blir mer förekommande på Grönland och att de närmaste 50-100 åren får mer Eem-liknande klimatförhållanden.

– Det är en stor framgång för forskningen att samla och kombinera så många olika parametrar uppmätta i en iskärna och därigenom rekonstruera klimatutvecklingen under Eem-perioden, säger Dorthe Dahl-Jensen från Köpenhamns universitet och ledare för NEEM-projektet.

För bildmaterial: www.neem.dk/gallery/