Deltagare i Sfi kan få upp till 12 000 kronor för att klara vissa kurser inom en viss tid. Syftet med bonusen är att öka deltagandet och förbättra resultaten. Innan Sfi-bonusen infördes i hela landet 1 juli 2010, gjordes ett ettårigt försök med bonus i ett antal försökskommuner. Detta försök studeras i rapporten.

Rapportförfattarna finner inte att bonusen gjorde att deltagandet i Sfi steg i allmänhet. I Stockholm verkar dock reformen ha gjort att fler valde att studera vidare och fortsätta till mer kvalificerade bonusberättigande kurser.

I Stockholms kommun, med drygt 60 procent av de boende i försöks­kommunerna, slutförde fler deltagare kurserna som en följd av bonusen. Av hundra nyanlända var det tre fler än tidigare som klarade Sfi. Dessa effekter var likartade för män och kvinnor, men större för unga än för de lite äldre.

I de andra försökskommunerna tycks bonusen inte ha någon effekt. Det är svårt att säga säkert varför effekterna skiljer sig åt.

– Vi tror att en bidragande orsak kan vara att fler börjar Sfi snabbare i Stockholm. De har då längre tid på sig att uppnå målen och fler kanske uppfattar bonusen som möjlig att nå, säger Olof Åslund.

INFORMATION
Bakgrund, material och metod
Svenska för invandrare (Sfi) erbjuder svenskundervisning till utlandsfödda som saknar kunskaper i svenska. Under 2011 deltog drygt 100 000 personer. Prestationsbonusen ges till vissa grupper av invandrade om kursen är avklarad en viss tid efter påbörjad kurs och invandringstidpunkt. I det försök som rapporten bygger på indelades 28 kommuner som visat intresse för bonus­försöket slumpmässigt i behandlings- och kontrollgrupp. Studien jämför utvecklingen över tiden i grupperna avseende deltagande och resultat i Sfi. Analysen baseras på registerdata över samtliga nyanlända under perioden 1 juli 2006–30 juni 2010.

IFAU-rapport 2012:27 är en sammanfattning av Working paper 2012:24, bägge skrivna av Olof Åslund vid IFAU och Mattias Engdahl vid Nationalekonomiska institutionen, Uppsala universitet.
er.

En avhandling från Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet har studerat förekomsten av en särskild hudbakterie, Staphylococcus aureus, vid flera vanliga hudsjukdomar, bland dem svinkoppor.

Studierna visar att omkring 30 procent av bakterierna som orsakar svinkoppor har blivit resistenta mot antibiotikakrämen fusidin, som varit det vanligaste behandlingsalternativet.

För att inte ytterligare öka resistensen menar doktoranden Mikael Alsterholm att antibiotikakräm med fusidin inte bör användas mot svinkoppor.

– I lindriga fall kan upprepad noggrann rengöring med avlägsnande av skorpor och bakterier hjälpa men ofta behövs annan behandling. Rekommendationen är då att antibiotikakräm som inte innehåller fusidin används, säger Mikael Alsterholm, doktorand vid Sahlgrenska akademin.

Läkemedelsverket har avrått från behandling med fusidin, men användningen är fortfarande utbredd vilket kan leda till ökad förekomst av resistenta stafylokocker.

– I förlängningen finns risken att fusidinkräm blir verkningslöst mot de stafylokocker som finns i samhället. Detta vore mycket olyckligt eftersom fusidin i tablettform används för att behandla svåra infektioner med andra typer av resistenta stafylokocker, till exempel MRSA-bakterien, säger Mikael Alsterholm.

I avhandlingen ingår också en studie som visar att patienter med svårt eksem har ett större antal stafylokocker på huden än andra eksempatienter. De bär också oftare stafylokocker på frisk hud, i näsan och svalget.

– Vi vet inte i vilken utsträckning det här påverkar eksemsjukdomens uppkomst eller graden av eksem, men resultaten visar att behandling mot stafylokocker kan vara ett sätt att behandla de som är svårast drabbade, säger Mikael Alsterholm.

Avhandlingen Studies on colonization and infection with Staphylococcus aureus and other microbes in skin disease försvaras vid en disputation den 14 december.

I blodcirkulation transporteras immunceller, neutrofiler, vilka oavbrutet söker av blodkärlens insida efter tecken på angrepp, varvid de snabbt tar sig ut till vävnaden och oskadliggör inkräktarna. I en studie som nyligen publicerades i tidskriften Blood har en forskargrupp vid Uppsala universitet visat att det finns vissa neutrofiler som tar sig från cirkulationen till delar av kroppen som är syrefattiga. Dessa neutrofiler hjälper där till med att bilda nya blodkärl för att öka tillströmningen av syrerikt blod.

Forskarna har tidigare sett att total avsaknad av neutrofiler gör att blodkärl tillväxer dåligt och i den nuvarande studien har de identifierat en specialiserad population av dessa celler som är särskilt förberedda för uppgiften att bilda nya blodkärl. Dessa celler som hittades i de syrefattiga områdena bar nämligen med sig ämnen som är viktiga för just blodkärlstillväxt och skilde sig därmed sig från neutrofiler som befann sig i inflammatoriska områden.

Denna kunskap om en särskild immuncellstyp som har viktig inverkan på tillväxt av blodkärl innebär nya infallsvinklar vid utvecklandet av metoder att styra blodkärlstillväxt vid exempelvis cancer eller efter transplantation.

INFORMATION & KONTAKT
För mera information, kontakta Mia Phillipson, docent, institutionen för medicinsk cellbiologi,
e-post: mia.phillipson@mcb.uu.se, tel: 018-4714419

Gustaf Christoffersson, doktorand, institutionen för medicinsk cellbiologi,
e-post: gustaf.christoffersson@mcb.uu.se, tel: 018-4714324

Christoffersson G, Vågesjö E, Vandooren J, Lidén M, Massena S, Reinert RB, Brissova M, Powers AC, Opdenakker G, Phillipson M. VEGF-A recruits a proangiogenic MMP-9-delivering neutrophil subset that induces angiogenesis in transplanted hypoxic tissue.
Blood. 2012 Nov 29;120(23):4653-62.

Personer som lider av ångestproblematik och kronisk smärta samtidigt är överrespresenterade bland långtidssjukskrivna och de har stora svårigheter att komma tillbaka i arbete. Vad som orsakar den här samsjukligheten och varför den är så vanlig finns det inte så stor kunskap om.

– Vi behöver också bli bättre på att behandla dessa personer, säger Maria Tillfors, professor i psykologi inom forskargruppen CHAMP (Center for Health and Medical Psychology) vid Institutionen för juridik psykologi och socialt arbete vid Örebro universitet.

Förutom att studera kopplingen mellan social ångest och kronisk smärta, ska projektet prova en ny behandling i form av vägledd kognitiv beteendeterapi via internet.

– Det finns studier av internetbehandling av social fobi, men nu vill vi hitta former för att behandla patienter som även lider av kronisk smärta, säger Fredrik Holländare, psykolog och forskare vid Psykiatriskt forskningscentrum, Örebro läns landsting och Institutionen för hälsovetenskap och medicin, Örebro universitet.

Internetbehandlingen går till så att patienten först får läsa om hur man förändrar tankar och beteenden. De får sedan konkreta övningar att göra i vardagen. De har sedan via internet fri tillgång till psykologen via ett krypterat e-postprogram.

Pengarna till projektet söktes i samarbete med professor Torsten Gordh vid Smärtcentrum på Akademiska sjukhuset, Landstinget i Uppsala län och Uppsala universitet.

Regionala forskningsrådet är ett samarbete mellan sju landsting i Uppsala-Örebro regionen som delar ut forskningsmedel till klinisk forskning.

Kontakt: Fredrik Holländare, E-post: fredrik.hollandare@orebroll.se,Telefon: 0737-600 700. Maria Tillfors, E-post: maria.tillfors@oru.se, Telefon: 019-303959

Kajsa Lidström Holmqvist har undersökt hur arbetsterapeuter arbetar med klienter som drabbats av kognitiva nedsättningar efter en hjärnskada, vanligen efter en stroke eller våld mot huvudet. En stor del av dem får kognitiva problem, till exempel nedsatt minne, planeringsförmåga och simultankapacitet och annat som påverkar vardagslivet. Syftet med avhandlingen är att synliggöra praxis, alltså det arbetsterapeuten faktiskt gör tillsammans med klienten.

Avhandlingen visar att arbetsterapeutens samarbete med klienten, dennes närstående och andra professioner ses som en förutsättning för en lyckad rehabilitering. Detta är ett mycket komplext samarbete, ett mönster som inte beskrivits i tidigare studier.

Arbetsterapeuternas arbete är i hög grad inriktat på att få igång aktivitetsförmågan, att träna upp förmågor som drabbats av hjärnskada eller att hitta vägar för att kompensera förmågor som gått förlorade. Det handlar om både mentala strategier och olika hjälpmedel, som till exempel almanacka eller handdator. I det sammanhanget ser sig arbetsterapeuterna själva som ett viktigt verktyg för att uppmuntra och guida klienterna mot ett bra utfall av terapin.

– Det används få instrument som kan hjälpa arbetsterapeuterna att identifiera dels de nedsättningar klienterna har men framför allt hur dessa nedsättningar tar sig uttryck vid utförandet av olika aktiviteter. De instrument som används är alltför generella och ger därmed arbetsterapeuten sämre underlag för att fatta beslut om lämpliga åtgärder, säger Kajsa Lidström Holmqvist.

Avhandlingen beskriver hur arbetsterapeuter arbetar i praktiken och synliggör denna praxis, som i tidigare forskning visat sig ha god effekt men där innehållet i arbetsterapin inte framgått. Det gör den också lämplig att använda i undervisningen av blivande arbetsterapeuter om hur klientgruppen med kognitiva nedsättningar efter förvärvade hjärnskador kan behandlas. Den kan också vara en utgångspunkt för diskussioner om förhållandet mellan teori och praxis.

Kajsa Lidström Holmqvist är förvånad över den begränsade användningen av bedömningsinstrument utvecklade för att bedöma patienternas kognitiva nedsättningar och dess konsekvenser i utförandet av vardagliga aktiviteter. Eftersom deras nedsättningar ofta leder till svårigheter att sätta ord på det som är svårt, finns det behov av fler och bättre sådana instrument. Arbetsterapeuternas beskrivna praxis kan vara en bara utgångspunkt för ytterligare forskning för att utveckla och förbättra rehabiliteringen för denna klientgrupp.

KONTAKT
För mer information kontakta Kajsa Lidström Holmqvist, E-post: kajsa.lidstrom-holmqvist@oru.se , Telefon: 019-301016

 

Båda dessa gener är centrala för utvecklingen av hjärntumörer och även andra typer av cancer. EGFR är en receptor (mottagare) på cellens yta som skickar signaler in till cellkärnan för att reglera cellens tillväxt medan P16 är en så kallad tumörsuppressor med uppgift att kontrollera celldelningen. Det är vanligt att något av dessa regleringssystem är stört hos cancerpatienter. Den nya rönen, som publiceras i tidskriften PloS One, är att riskvarianterna är en förlust av den ena kopian av EGFR-genen samt en deletion (utplåning) av p16-genen.

Att det finns ett samband mellan specifika varianter av vissa gener och ökad risk för gliom har bland andra professor Beatrice Melins forskargrupp vid Umeå universitet kunnat visa i tidigare studier. Hur dessa genvarianter förmedlar den ökade risken är dock inte klart och den frågan besvaras nu delvis i den nya studien. Forskargruppen har undersökt kopplingar mellan dessa riskvarianter och så kallad genomisk instabilitet i tumörerna. Det senare är vanligt hos cancerceller och innebär bland annat att vissa gener kan öka i antal medan andra kan minska eller till och med helt försvinna. Detta kan i sin tur påverka tumörutvecklingen.

Bakom de nya rönen ligger analyser av blod- och tumörprover från gliompatienter som opererats i Umeå samt av data från amerikanska prover som gjorts tillgängliga via The Cancer Genome Atalas (TCGA). Ytterligare funktionella studier behövs för att klargöra vad det är som gör att de båda genetiska varianterna har samband med utvecklingen av gliom.

INFORMATION & KONTAKT
För mer information, kontakta gärna professor Beatrice Melin, tel. 0730-91 80 28
e-post beatrice.melin@onkologi.umu.se

eller 1:e forskningsingenjör Carl Wibom, tel. 070-206 74 34 e-post carl.wibom@onkologi.umu.se 
båda vid Institutionen för strålningsvetenskaper, enheten för onkologi, Umeå universitet.

Referens
C Wibom, S Ghasimi, PV Loo, T Brännström, J Trygg, C Lau, R Henriksson, T Bergenheim, U Andersson, P Rydén, B Melin: EGFR Gene Variants Are Associated with Specific Somatic Aberrations in Glioma
PloS One, 7 dec 2012
Artikellänk [Ref 2]

Högskoleverket (HSV) har i en nationell utvärdering bedömt kvaliteten på alla examina som ges i landet för ämnet engelska. Högskolan i Jönköping erbjuder utbildning i engelska vid Högskolan för lärande och kommunikation (HLK) som kan leda till en kandidatexamen. Inom ett av fem utvärderade områden i utbildningen påpekas brister, medan de övriga fyra visar på hög kvalitet.
Högskolan har nu ett år på sig att rätta till bristerna och därefter kan HSV dra tillbaka sitt ifrågasättande. Dagens besked påverkar inte redan antagna studenter i pågående utbildningar.
– Under hösten har HLK nyanställt en universitetslektor i engelska med inriktning mot litteraturvetenskap, och utöver det bedömer vi att det är relativt små åtgärder som krävs för att rätta till de brister som HSV påpekar, säger Stefan Engberg, utbildningschef vid HLK.
– Vi arbetar med ständiga förbättringar inom alla våra utbildningar för att hålla en god kvalitet. När det gäller engelskan har HLK redan vidtagit åtgärder och kommer även att fortsätta utveckla utbildningen vidare, säger Anita Hansbo, rektor vid Högskolan i Jönköping.

Högskolan för lärande och kommunikation (HLK) är en av fyra fackhögskolor inom Högskolan i Jönköping. HLK erbjuder utbildningar inom lärande och kommunikation. Vid HLK finns fyra forskningsmiljöer: CHILD, Livslångt lärande, Medie- och kommunikationsforskning samt Skolnära forskning. HLK har cirka 5 000 studenter, cirka 180 anställda och omsätter 178 mkr.

Sammanlagt har 33 utbildningar i ämnet engelska vid 20 lärosäten har utvärderats. 14 av dessa utbildningar får omdömet bristande kvalitet. Sex utbildningar får betyget mycket hög kvalitet.
Bland de 13 utbildningar som bedöms ha hög kvalitet återfinns engelska på kandidatnivå vid Högskolan i Gävle.

– Högskoleverkets utvärdering är ett kvitto på att ämnesgruppens satsning på kvalitet i undervisning över åren har gett resultat, säger ämnesansvarig Marko Modiano. Alla lärare satsar hårt på sin undervisning och samarbetar för att ge studenterna de bästa möjliga förutsättningarna för
sina studier. En bidragande faktor är också att utbildning och forskning sammanvävs på ett lyckosamt sätt.

Engelska ges som ämne i ämneslärarutbildningen och ges även i andra program. Det finns även fristående kurser på A-, B- och C-nivå.

– Engelska har en stor betydelse för Högskolan i Gävle. Engelska är en väsentlig del inom humaniora, vilket gör ämnet särskilt viktigt inför den fortsatta utvecklingen av området, säger Svante Brunåker, chef Akademin för utbildning och ekonomi.

Högskolan i Gävle sätter människan i centrum och utvecklar kunskapen om en hållbar livsmiljö. Vi erbjuder mer än 50 olika utbildningsprogram och cirka 1 000 kurser inom humaniora, samhälls- och naturvetenskap och teknik.

– Det återstår mycket forskning, men vi tror att det här skulle kunna användas när exempelvis bredspektrumantibiotika visat sig otillräckligt, säger professor Arne Holmgren, världsledande expert på just thioredoxinsystemet, som lett arbetet med studien

Thioredoxinsystemet finns i alla levande celler och har stor betydelse för förmågan att göra nytt DNA (arvsmassa). Det är också viktigt för skydd mot så kallad oxidativ stress, som är överskott av syreradikaler och andra oxiderande ämnen som uppstår vid exempelvis vita blodkroppars attack på bakterier och som kan skada eller döda cellen. De viktigaste beståndsdelarna i thioredoxinsystemet är enzymerna thioredoxin och thioredoxin reduktas, där det första  mycket förenklat behövs i processen  att skapa byggstenarna till det som ska bli nytt DNA och det andra ser till så att thioredoxin hålls aktivt.

Utöver thioredoxinsystemet har människor och andra däggdjur, och även vissa bakterier, en annan liknande biokemisk process i cellen som bygger på enzymet glutaredoxin. Thioredoxinsystemet och glutaredoxinsystemet fungerar som ett slags backup för varandra. Många sjukdomsframkallande bakterier, så som Helicobacter pylori som orsakar magsår, TBC-bakterien Mycobacterium tuberculosis och den multiresistenta stafylokockbakterien MRSA, har dock bara thioredoxinsystemet och saknar glutaredoxin. Dessa bakterier är därför mycket sårbara för ämnen som hämmar thioredoxin och thioredoxin reduktas.

– Thioredoxinreduktas har dessutom väldigt olika kemisk sammansättning och struktur i bakterier och människa. Och just den här olikheten och att vissa bakterier saknar glutaredoxinsystem gör att potentiella läkemedel som slår mot thioredoxin reduktas kan användas som antibiotika, vilket vi upptäckt, säger Arne Holmgren.

I den nu publicerade studien har forskarna använt läkemedelskandidaten ebselen, som tidigare  testats för behandling av stroke och inflammation. Forskarna upptäckte att ebselen och nya liknande syntetiska ämnen bland annat hämmar bakteriers thioredoxin reduktas. I sina laboratorieexperiment kunde forskarna se att ebselen dödade vissa typer av bakterier men inte andra. Genom att genetiskt förändra bakterien Escherichia coli (E. coli), som normalt inte är känslig för ebselen, kunde de undersöka mekanismerna bakom den antibiotiska effekten. De såg då att bakterier där de gener i DNA-molekylen som kodar för enzymet glutaredoxin eller bildning av tripeptiden glutation, en annan viktig beståndsdel i glutaredoxinsystemet, hade slagits ut var mycket känsligare för ebselen än normalt.

Bakterier som är resistenta mot flera olika sorters antibiotika är i dag ett allvarligt och omfattande problem i hela världen. Det sätt att angripa bakterier genom att förhindra uppbyggnad av cellväggen som upptäcktes med penicillinet i början av förra seklet används fortfarande i olika variationer. Det har därför sedan en längre tid tillbaka stått klart att vetenskapen måste hitta nya sätt att bekämpa sjukdomar som orsakas av bakterieinfektioner. Forskarna bakom den nu publicerade artikeln konstaterar att den nya antibiotiska princip som de presenterar skulle kunna vara en del av lösningen

– Särskilt intressant är det att även MRSA och antibiotikaresistent TBC visade sig känsliga för ebselen och nya liknande syntetiska substanser. Men det är också värt att notera att ebselen är en antioxidant precis som C-vitamin, det vill säga skyddar  värden mot oxidativ stress och att man därför slår två flugor i en smäll, säger Arne Holmgren.

Utöver Arne Holmgrens forskargrupp vid Karolinska Institutet har även forskare vid Uppsala universitet, Smittskyddsinstitutet och Världshälsoorganisationen WHO deltagit i studien. Arbetet har finansierats med anslag från Cancerfonden, Vetenskapsrådet, Vinnova, Knut och Alice Wallenbergs stiftelse och Karolinska Institutet.

Publikation: ”Inhibition of bacterial thioredoxin reductase: an antibiotic mechanism targeting bacteria lacking glutathione”, Jun Lu, Alexios Vlamis-Gardikas, Karuppasamy Kandasamy, Rong Zhao, Tomas N Gustafsson, Lars Engstrand, Sven Hoffner, Lars Engman, Arne Holmgren, FASEB Journal, online 17 December 2012, doi:10.1096/fj.12-223305 , Vol. 27 April 2013.

Varför undviker investerare socialt ansvarstagande aktiefonder när forskning visar att dessa fonder inte ger sämre avkastning? Hur påverkar institutioner som G20 och OECD finansieringen av klimatåtgärder i utvecklingsländer och subventioner till fossila bränslen? Kan EU:s Ekodesigndirektiv bidra till Europas innovationsförmåga och konkurrenskraft? Kan grundlagsreformer bidra till hållbar utveckling? Om bland annat detta handlar de nio projekt som beviljas medel i denna gemensamma satsning.

– Humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning är viktigt för att vi ska uppnå en hållbar samhällsutveckling. Den här satsningen är resultatet av en utvärdering av samhällsvetenskaplig forskning om hållbar utveckling som genomfördes 2010. Den visade att de dåvarande finansieringsinstrumenten inte fullt ut tog tillvara den potential som finns i forskarvärlden, säger Anna Ledin, huvudsekreterare på Forskningsrådet Formas. Därför är vi flera forskningsfinansiärer som gått samman för att ge forskare som är i början av sin karriär bättre möjlighet att utveckla sin forskning och sina internationella kontakter.

Utlysning genomfördes i samverkan mellan Energimyndigheten, Formas, Riksbankens Jubileumsfond, Vetenskapsrådet och Östersjöstiftelsen. Totalt delas cirka 45 miljoner kronor ut till nio forskningsstöd varav Formas står för 18 miljoner kronor, Vetenskapsrådet 12, Riksbankens Jubileumsfond 5, Östersjöstiftelsen 5,2 samt Energimyndigheten 3,3. Energimyndigheten fattar 2013 beslut om ytterligare medel för år 2016, föreslagen totalsumma cirka 4,5 miljoner kronor.

– Många av de inkomna ansökningarna hade en hög kvalitet och visar att svensk samhällsvetenskaplig och humanistisk miljöforskning har en stor bredd. Vi tror att denna forskning kan bidra mycket till vår förståelse för många förhållanden som har betydelse för hanteringen av miljöfrågorna i samhället, säger Jane Summerton, professor på Oslo universitet och ordförande i beredningsgruppen.

2010 inledde forskningsfinansiärerna ett sammarbete för att utlysa medel till stöd för forskare inom samhällsvetenskaplig och humanistisk miljöforskning med inriktning på hållbar utveckling som ett svar på utvärderingen Mobilising Swedish Social Science Research on Sustainability (2010)

Läs utvärderingen i sin helhet: http://www.formas.se/PageFiles/5409/Mobilising%20Swedish%20Social%20Science%20Research.pdf

A large number of researchers from countries around the Baltic Sea have been collaborating on an interdisciplinary project to study the effects of global climate change on the environment in the Baltic Sea. They have combined today’s best climate models with models of additional factors that affect the environment in the Baltic Sea.

“There are plenty of studies showing the environmental impact of individual factors, or models showing global changes in the climate, but this is the first time that anyone has taken a detailed look at how these factors combine to affect a specific region. This makes this project unique,” says Jonathan Havenhand from the Department of Biological and Environmental Sciences at the University of Gothenburg.

Researchers have studied how well the models work by entering data from 1850 until 2006, and then comparing the models’ predictions with what actually happened during that period.

The models proved to be reasonably accurate, and were therefore used to predict what will happen in the Baltic Sea between now and 2098. The models show that the salt content in the Baltic Sea will fall and that the temperature will rise as a consequence of increases in air temperature and precipitation.

The increase in temperature will cause the oxygen content of the water to fall, making the effects of eutrophication more pronounced. The change in salt content may result in species that are currently at the edge of their dispersion area disappearing, leading to a decline in the diversity of species.

“One such example is the blue mussel, which cannot survive if the salt content is lower than it is at present in the Northern Baltic Sea. It feeds on algae and purifies large volumes of water. This makes it an important species. We can also expect cod stocks to fall, even if we restrict fishing, as the oxygen content, temperature and salt content will change so much that reproduction will become difficult,” says Jonathan Havenhand.

In their study, the researchers showed that despite these changes it may be possible to counteract the effects of global climate change on the environment in the Baltic Sea, for example by reducing the run-off of nutrients from land. One special feature of the study is that it quantifies the effects of such measures.

“We aren’t making any judgement about what should be done, we’re simply providing a tool to allow decision-makers to assess what needs to be done in order to achieve a given desired effect,” says Jonathan Havenhand.

But according to a questionnaire-based survey conducted among decision-makers in the countries around the Baltic Sea, those in power would prefer to wait. The results showed that while they might view climate change as a problem, it is perceived to be something relatively remote in terms of time.

This led researchers to the conclusion that more information is needed about the importance and urgency of measures to counteract the effects of climate change.

The results of the study will contribute to the Helsinki Commission’s (HELCOM) proposed action plan for the Baltic Sea.

This project was a three-year BONUS project as part of the EU’s initiative for the Baltic region. The results were published recently in Environmental Research Letters (Meier et al. Environ Res Lett. 7 (2012).

Forests and agricultural fields on drained previous wetlands make up between five and ten percent of Sweden’s surface area. When these wetlands are drained, they become a significant source of greenhouse gas emissions.

“We note that drained wetlands which have been forested or used for agricultural purposes are a significant potential source of greenhouse gases of a magnitude that is at least comparable with the industrial sector’s greenhouse gas emissions in Sweden.”

Emissions from these drained wetlands can be reduced, but that involves rewetting the land – resulting in a negative impact on forestry production. According to the researchers, compromises may be necessary.

“As long as wetlands remain wet, only methane is given off,” says Åsa Kasimir Klemedtsson from the Department of Earth Sciences at the University of Gothenburg. “However, for more than a hundred years land has been drained for agriculture and forestry, producing large quantities both carbon dioxide and nitrous oxide.”

Together with researcher Örjan Berglund from the Swedish University of Agricultural Sciences, Dr Kasimir Klemedtsson was commissioned by the Swedish Environmental Protection Agency during the summer and autumn of 2012 to compile information about greenhouse gases from drained wetlands.

New rules were introduced at last year’s Durban Climate Change Conference with the second Kyoto Protocol phase. These rules include the possibility of reporting wetland drainage or rewetting of drained wetlands. Sweden now faces the choice of whether to include these ahead of the second Kyoto Protocol phase.

Catalysis is an incredibly valuable tool in the field of chemistry, with the Haber-Bosch process being one of the most important catalytic processes in the world. It is used to manufacture fertilizer, and calculations show that without it the world’s population would be just half of what it is today.

Precious metals expensive and harmful to the environment
Precious metals are often used as catalysts in organic chemistry as they enable the production of many organic molecules with applications in areas such as pharmaceuticals and fine chemicals. As recently as 2010 Richard F. Heck, Ei-ichi Negishi and Akira Suzuki were awarded the Nobel Prize in Chemistry for their work on palladium catalysis.

“A problem with precious metals like palladium is that they are both expensive and harmful to the environment,” says Per-Fredrik Larsson at the Department of Chemistry and Molecular Biology.

Non-precious metals instead
Recent years have seen researchers evaluating several different non-precious metals – primarily iron and copper – as cheap and environmentally friendly alternatives to precious metals.

“Iron catalysts have proven to be a competitive alternative to precious metals for a number of reactions,” says Per-Fredrik Larsson. “An in-depth understanding of how these reactions work is incredibly important if we are to take this further. The results from our studies with iron led to several important insights into just how complex the chemistry can be.”

Larsson’s research group works not only with experimental methods but also with calculation models to understand how the chemistry works.

Iron or copper?
The trend for swapping precious metals for non-precious alternatives also has a flipside. It was discovered during experiments with iron catalysis in conjunction with professor Carsten Bolm of RWTH Aachen University in Germany that some reactions thought to be catalysed by iron had actually been catalysed by traces of copper in the commercially available iron source.

The fact that traces of copper could catalyse a number of different reactions was surprising as copper had previously been thought to be an ineffective catalyst requiring large quantities and high reaction temperatures.

“Our results show that copper has been given an undeservedly bad name as a catalyst,” says Per-Fredrik Larsson. “Given that copper chemistry is over a century old, it’s surprising that nobody’s realised this before.”

Low quantities
It is important in the pharmaceutical industry to limit the use of catalysts as the quantity of metal in the end-product is strictly regulated and the recovery process can be both difficult and expensive. As such, the finding that small quantities of copper can be used is an important discovery.

“We’ve developed and studied reactions with small quantities of copper and tried to understand how and why they work,” says Per-Fredrik Larsson.

The results and conclusions for iron and copper catalysts are a major contribution to this field of research and are important for its continued development.

Link to thesis: http://hdl.handle.net/2077/29147

A reduction in the inland ice in the Antarctic and on Greenland will affect the water levels of the world’s oceans.

The ice mass in West Antarctica is shrinking
It is therefore problematic that we currently have insufficient knowledge about the ocean circulation near large glaciers in West Antarctica. This means that researchers cannot predict how water levels will change in future with any degree of certainty.

“There is a clear reduction in the ice mass in West Antarctica, especially around the glaciers leading into the Amundsen Sea,” says researcher Lars Arneborg from the Department of Earth Sciences at the University of Gothenburg.

Together with his research colleagues Anna Wåhlin, Göran Björk and Bengt Liljebladh, he has studied the ocean circulation in the Amundsen Sea.

Warm water is melting the glaciers from underneath
One reason why West Antarctica is particularly sensitive is that the majority of the ice rests on areas that are below sea level. Warm sea water penetrates beneath the ice, causing increased melting from underneath.

“It is therefore probably a change in the ocean circulation in the Amundsen Sea that has caused this increased melting,” continues Arneborg.

Winter data has been lacking until now
Until now, researchers have been referred to studies that use high-resolution computer models.

“But there have been very few oceanographic measurements from the Amundsen Sea to confirm or contradict the results from the computer models. Nor has there been any winter data. Sea ice and icebergs have made it impossible to get there in the winter, and it isn’t easy to have instruments in place all year round.”

However, since 2010 the researchers from Gothenburg have managed to have instruments positioned in the Amundsen Sea, enabling them to measure the inward flow of warm sea water against the glaciers.

Reality differs from the models
The observations show that the warm sea water flows in against the glaciers in an even stream all year round, in contrast to the model results which suggested a strong annual cycle.

“This shows just how important observations are for investigating whether the models we use describe something that resembles reality. Warm ocean currents have caused much more melting than any model has predicted, both in West Antarctica and around Greenland.

Better models for better understanding
The researchers want more and longer time series of observations in order to improve the models and achieve a better understanding.

“Only then will we be able to say anything about how the ice masses of the Antarctic and Greenland will change in the future.”

Vanliga granar sätter kottar först vid 20–25 års ålder, men nu har forskare från SLU, Skogforsk och KTH tagit fram en gran som kan fås att sätta kottar redan inom ett år efter frösådd. Den nya granen härstammar från en muterad gran som upptäcktes i Uppsalatrakten för över 100 år sedan. Med hjälp av storskalig sekvensanalys har forskarna även identifierat en gen som tros bidra till att granen sätter kottar så tidigt. Granens egenskaper kan komma till nytta i förädlingsarbete.

Barrträd genomgår en lång ungdomstid innan de börjar sätta kottar; för granar är denna period 20–25 år. Traditionell granförädling är alltså en mycket långsam process, med minst 20 år mellan varje förädlingssteg. En möjlighet att kunna styra ”kottsättningsåldern” hos granar skulle därför underlätta förädlingen av ett av våra viktigaste barrträd, och detta har också varit syftet med ett samarbete mellan forskare vid SLU och Skogforsk i Uppsala och kollegor vid Science for Life Laboratory i Stockholm.

Studien har utgått från en naturligt förekommande gran-varietet som fascinerat botaniker och skogsforskare under de senaste 150 åren. Redan i slutet av 1800-talet beskrev den dåvarande professorn i botanik vid Uppsala universitet, Theodor Fries, en gran som i motsats vanlig gran producerar kottar på toppskottet. Granen, som fick namnet acrocona*, sätter även kottar under år då övriga granar i Sverige vilar från kottsättning. Det forskarna nu har gjort är att producera inavelskorsningar av acroconagranen. Bland avkomman från en sådan korsning finns det plantor som har fått en förstärkning av sina kottsättande egenskaper. När forskarna sedan odlar dessa plantor i odlingskammare, där de kan styra temperatur och ljus, kan de få småplantor att sätta kottar inom ett år efter frösådd.

Vid Science for Life Laboratory i Stockholm finns expertis på storskaliga sekvensstudier av arvsmassan i olika organismer. Vid storskalig sekvensanalys studerar man inte generna en och en utan samtliga gener i en organism analyseras samtidigt. Att studera granar med denna metod är en extra utmaning, eftersom granens arvsmassa är mycket stor och än så länge inte helt kartlagd. Genom att analysera vilka gener som är särskilt aktiva i just tidigt kottsättande plantor av acrocona har forskarna kunnat identifiera tidigare helt okända kandidatgener, dvs. gener som sannolikt påverkar kottsättning. Dessa gener är dessutom unika för barrträd. En av dessa kandidatgener kodar för ett reglerande protein som kan vara direkt involverat i den tidiga kottsättningen.

Resultaten, som publiceras i det kommande numret av den vetenskapliga tidskriften Plant Physiology, innebär att forskarna i Uppsala och Stockholm nu har möjlighet att påbörja funktionella studier av gener som är aktiva under kottsättningen i gran. I och med att arbetet bedrivs i nära samarbete med Skogforsk kommer den grundläggande kunskapen att komma till direkt nytta. Förhoppningen är att kloner av acroconagranen ska kunna användas som grundstammar i granfröplantager. Projektets långsiktiga mål är att nyttja acroconagranens tidigt kottsättande egenskaper för att säkerställa en jämn tillgång till förädlat frömaterial för skogsbruket.

INFORMATION OCH KONTAKT
*Acrocona kallas även ”kottegran”, och ”ättlingar” till moderträdet i Uppsala finns i dag i trädgårdar runt om i Europa.

Läs mer
Länk till förhandsvisning av publikationen: http://www.plantphysiol.org/cgi/content/short/pp.112.207746?keytype=ref&ijkey=f3g63QX5dbl7Nj8

Kontaktpersoner
Daniel Uddenberg (018-67 33 31, daniel.uddenberg@slu.se) eller
Jens Sundström (018-67 32 47, 072-573 72 17, jens.sundstrom@slu.se)
Institutionen för växtbiologi och skogsgenetik, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), och Linnécentrum för växtbiologi i Uppsala

Olof Emanuelsson ( 08-524 814 58, 0703-22 37 94, olofem@kth.se)
Kungliga Tekniska Högskolan (KTH), Science for Life Laboratory

Curt Almkqist (018-18 85 57, curt.almqvist@skogforsk.se)
Stiftelsen skogsbrukets forskningsinstitut, Skogforsk

Fredrik Hellström ska följa de 180 tandläkarstudenterna i ett och halvt års tid under utbildningens praktiska moment. Syftet är att undersöka arbetsställningens betydelse för besvär i nacken och om mätning av nackens rörelsefunktioner kan användas som ett sätt att ta reda på hur mycket nackbesvär en person har.
–  Det behövs mer forskning kring samband mellan nackbesvär och sådant arbete som
innebär att man arbetar koncentrerat med armarna över axelhöjd och med nacken böjd, säger Fredrik Hellström.
Den här delen av studien har fått bidrag från AFA Försäkring med 2 400 000 kronor.
Fysiologiska processer. Ett annat forskningsprojekt på samma grupp tandläkarstudenter handlar om att hitta de fysiologiska processer och markörer för dessa, som är viktiga under utvecklingen av besvär i nackmusklerna. Det sker med hjälp av analyser av blod-, vävnads- och mikrodialysprover som tas med olika intervaller under projektets gång.
–  I detta projekt planerar vi följa utvecklingen av nackbesvär över en längre tid, och samtidigt ska vi vid upprepade tillfällen undersöka vad som händer inne i musklerna. Vi kan då på ett bättre sätt förstå vad som händer i muskler under den tid då nackbesvär håller på att utvecklas, säger Fredrik Hellström.
Detta forskningsprojekt har fått bidrag från FAS, forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, med 2 450 000 kronor.
Resultaten från den här forskningen kan användas både i framtida forskning och kliniskt i förebyggande arbete och rehabilitering.
Forskningen bedrivs vid Centrum för belastningsskadeforskning inom Akademin för hälsa och arbetsliv.
För mer information, v v kontakta:
Fredrik Hellström, forskare vid Centrum för belastningsskadeforskning, 026-64 86 60
Högskolan i Gävle sätter människan i centrum och utvecklar kunskapen om en hållbar livsmiljö. Vi erbjuder mer än 50 olika utbildningsprogram och cirka 1 000 kurser inom humaniora, samhälls- och naturvetenskap och teknik.