Tidigare har sociologin haft sin plats inom samhällskunskapsämnet och Rolf Lidskog har redan tidigare varit medförfattare i läroböcker i det ämnet.
– Eleverna har läst sociologi utan att egentligen veta om det. Nu blir det tydligare och varje år kommer flera tusen elever att läsa sociologi. Det leder förhoppningsvis till att fler också blir intresserade av att fortsätta med det på universiteten.
Inte oväntat anser Rolf Lidskog att sociologi är ett viktigt ämne, som beskriver varför samhället ser ut som det gör och hur människor fungerar
tillsammans. Med en bakgrund i en icke-akademisk miljö och egna erfarenheter som lärare har det varit viktigt för honom att inte skapa avstånd utan förståelse för sociologiämnet.
– Att läsa sociologi är att skaffa kunskap om samhället. Alla kan ha åsikter om olika saker i samhället, men har man dessutom kunskaper om samhället är det lättare att förstå varför till exempel globalisering och urbanisering fungerar
som de gör och varför samhället är skiktat på olika sätt.
Den största utmaningen med bokskrivandet är att veta hur svåra resonemang man kan föra, särskilt som den ska fungera både på yrkesförberedande och
högskoleförberedande gymnasieprogram.
– Jag ser vilken spännvidd det är bland de 19-åringar som börjar läsa här på universitetet. En lärobok får varken bli för enkel eller för svår. Dessutom får det inte vara för mycket siffror, de blir snabbt föråldrade. Men böcker ska bygga på kunskap och det är bättre att forskare skriver läroböcker och får, om de behöver det, hjälp med att popularisera sina resonemang än att den som är bra på att skriva gör det utan att ha kvalificerade kunskaper i det ämne man skriver om.
Boken Sociologi är utgiven på Libers förlag. Sociologiämnet är obligatoriskt
på samhällsvetenskapsprogrammet och barn- och fritidsprogrammet.
– Det här handlar om en strategisk satsning mot en mer kostnadseffektiv vinterväghållning, säger Anna Arvidsson, forskare på VTI och den som leder projektet.
Införandet av ny teknik bland annat för halkövervakning betyder att nya möjligheter ges för utveckling av en effektivare vinterväghållning. SRIS, Slippery road information system, är en av de nyare teknikerna som finns att tillgå på den svenska marknaden. Den bygger på att fordon på våra vägar samlar in information under tiden de kör.
Denna information tillsammans med exempelvis vägväderinformationssystem, kan sedan ligga till grund för en detaljerad bild av hur vägklimatet ser ut i realtid. En viktig del för att SRIS-tekniken ska kunna vara till användning är att regelverket för vinterväghållning anpassas till de nya möjligheterna som tekniken medför.I en förlängning menar man att samhällskostnaderna på så sätt ska kunna minska.
Projektet som VTI leder syftar till att utveckla det nuvarande regelverket som till stor del styr hur entreprenörernas arbete utförs. Med ett förnyat regelverk ska de kunna uppnå en effektivare vinterväghållning. Arbetet genomförs i nära samarbete med Trafikverket och berörda entreprenörer.
– För att få genomslag för en teknikförändring krävs det att entreprenörerna får vara med i utformandet av användandet och på så sätt få en positiv inställning till den förändring som ett förnyat regelverk innebär. Därför lägger vi stor vikt på att ha god kontakt med entreprenörerna och under projektets gång sprida och diskutera resultaten. Det är avgörande för att det nya regelverket ska bli framgångsrikt, säger Anna Arvidsson.
Inom projektet planeras också en effektiv resultatspridning. Förutom seminarier och deltagande i konferenser och workshops kommer man även att ha kontakt med de olika entreprenörsgrupperna som är tänkta att kopplas till projektet.
Projektet sträcker sig över fyra år och i och med detta kan flera testområden användas.
– Detta ger möjligheten att kunna utveckla regler och kriterier gentemot de förutsättningar som finns geografiskt och vägtekniskt. Testområdena ska representera olika typer av vintervägsklasser.
En utveckling av regelverket förväntas vidare ge möjlighet till effektivare vinterväghållning genom att det blir en starkare koppling mellan vad som förväntas och krävs i form av åtgärder och de åtgärder som egentligen utförs på vägen.
Användningsområden vad det gäller den nya tekniken och därtill kopplade regelverk blir viktiga delar både i beslutsprocessen för åtgärdsplanering och för uppföljning.
Projektet beräknas vara avslutat under 2015. Det drivs inom branschprogrammet BVFF, Bana väg för framtiden, med finansiering från i huvudsak Trafikverket.
Webbplats för branschprogrammet BVFF
Juan Carlos Márquez, forskare och doktorand vid Skolan för teknik och hälsa vid KTH, har undersökt hur textila elektroder lämpar sig för bioimpedansmätningar och deras tillförlitlighet när det kommer till att använda den i e-hälsoapplikationer för hemvård av patienter med kroniska tillstånd som njur- eller hjärtsvikt.Resultatet är mycket positivt.
Traditionella elektroder måste nämligen fästas av sjukvårdspersonal för att elektroderna ska placeras rätt. De fästs dessutom med en klibbig, ledande gelé och eftersom detta kan vara allergiframkallande lämpar de sig inte för långvarig användning.
Målsättningen att istället designa klädesplagg med inbäddade elektroder som patienten själv enkelt kan hantera och som ska kunna sitta på kroppen en längre tid är desto bättre. Detta innebär fördelar för både patienten och sjukvården, samt minskade kostnader.
– Patienten kan med lätthet ta på sig det funktionella klädesplagget, koppla upp sig mot mätsystemet och sända över relevant information som total kroppsvätska eller hjärtats slagvolym till sjukhuset. Sjukhuspersonalen kan få en daglig övervakning och samtidigt minska behovet av sjukhusinläggning, säger Juan Carlos Márquez.
I sin avhandling som precis presenterats visar Juan Carlos Márquez att textila elektroder inbäddade i klädesplagg kan användas för så väl mätning av total kroppssammansättning med bioimpedansspektroskopi som för övervakning av hjärtfunktionen med så kallad impedanskardiografi. De textila elektroderna gav tillförlitliga mätresultat, jämförbara med resultaten från traditionella elektroder.
– Att säkerställa att textila elektroder mäter lika väl som traditionella är ett viktigt första steg mot att utveckla ett professionellt klädesplagg som kan användas i ett personaliserat övervakningssystem för sjukvården, säger Juan Carlos Márquez.
En tidigare pilotstudie som genomförts av KTH-forskaren Fernando Seoane Martinez, som arbetar tillsammans med Juan Carlos Márquez, visar att textila elektroder även kan skydda bebisars känsliga huvuden. När för tidigt födda barn övervakas med EEG i intensivvården finns det nämligen en risk att de många elektroderna, oftast uppåt 8 stycken och som fästs på bebisarnas huvuden, skadar deras hud.
För att råda bot på problemet testades två slags textila elektroder på fem vuxna försökspersoner och jämfördes med standardelektroder av hög kvalitet. Signalerna befanns vara likvärdiga ur de flesta aspekter och forskarna drar slutsatsen att de textila elektroderna kan vara möjliga kandidater för användning vid EEG-övervakning.Bioimpedansmätningar visar bland annat vikt, kroppsfett, muskelmassa, vätskenivåer och metaboliska ålder.
Forskningen runt textila elektroder inbäddade i klädesplagg är ett samarbete mellan KTH och Högskolan i Borås.
Reumatoid artrit (RA), även kallat ledgångsreumatism, har visat sig ha stark koppling till de gener eller delar av arvsmassan (DNA) som är viktiga för kroppens immunförsvar. Dessa ”immungener” ligger delvis bakom de så kallade autoimmuna reaktioner mot kroppens egna organ och vävnader, vilket i sin tur orsakar reumatism och andra liknande sjukdomar. Samtidigt har tidigare forskning visat att risken att drabbas av reumatisk sjukdom är starkt kopplad till miljöfaktorer, som till exempel rökning.
Epigenetiska mekanismer kan ses som en länk mellan genetiskt arv och miljöpåverkan, exempelvis när det gäller att orsaka sjukdom. Genom miljöpåverkan sker epigenetiska modifieringar av arvsmassan utan att förändra själva DNA-sekvensen. En sådan epigenetisk mekanism är så kallad metylering, alltså en biokemisk process som förenklat innebär att metylgrupper fäster på eller avlägsnas från vissa delar av DNA-molekylen. Denna mekanism är nödvändig för att rätt gener ska vara aktiva vid rätt tillfällen i olika celltyper, och man vet sedan länge att den epigenetiska ”tolkningen” av arvsmassan kan vara påverkad vid olika sjukdomar, framförallt cancer.
I den nu publicerade studien har forskarna visat att epigenetiska förändringar kring vissa immungener inte endast är associerade med RA, men också att vissa av dem i själva verket tycks förmedla de ärftliga riskerna för sjukdomen. Forskarna analyserade metylering och DNA-sekvenser i blodceller från ett större antal patienter med RA och friska kontrollpersoner. Dessa data behandlades sedan med hjälp av en ny matematisk modell för att upptäcka samband. Forskarna kunde då se att metyleringen på vissa ställen bara skedde om en person hade en viss variant av en gen och att denna metylering med andra ord kunde förmedla den genetiska risken för sjukdomen.
– Det här kan förklara varför riskgener slår igenom och orsakar sjukdom och varför vissa personer drabbas lättare än andra. Som ett exempel kan nämnas den genvariant som tidigare kopplas till att rökare har ökad risk för RA. Vi undersöker nu om det finns ett epigenetiskt mellanled som knyter samman arv och miljö när det gäller rökning och RA, säger Tomas Ekström, professor i molekylär cellbiologi vid Karolinska Institutet och verksam vid Centrum för molekylär medicin (CMM).
Arbetet med studien har letts av Tomas Ekström i samarbete med professor Lars Klareskog, Karolinska Institutet och CMM, och professor Andrew Feinberg, Center for Epigenetics vid Johns Hopkins. Studien har finanserats med anslag från AFA Försäkring, Vetenskapsrådet, ERC (europeiska forskningsrådet) och Reumatikerförbundet.
Publikation: ”Epigenome-wide association data implicate DNA methylation as an intermediary of genetic risk in rheumatoid arthritis”, Yun Liu, Martin J Aryee, Leonid Padyukov, M Daniele Fallin, Espen Hesselberg, Arni Runarsson, Lovisa Reinius, Nathalie Acevedo, Margaret Taub, Marcus Ronninger, Klementy Shchetynsky, Annika Scheynius, Juha Kere, Lars Alfredsson, Lars Klareskog, Tomas J Ekström & Andrew P Feinberg, Nature Biotechnology, online 20 January 2013.
Den traditionella förklaringen till varför vissa människor utvecklar fobier är att de varit med om obehagliga upplevelser som kopplas till det fobiska stimulit, till exempel spindlar i spindelfobi. Nya studier visar att även uppmärksamhetsprocesser är inblandade i fobier. I en ny avhandling vid Stockholms universitet har Joakim Norberg studerat uppmärksamhetsprocesser i spindelfobi. Han har undersökt hur personer som är fobiskt rädda för spindlar aktivt och passivt processar det de är rädda för.
– Tänk dig att du kör bil och att en läskig spindel börjar kravla sig upp för vindrutan mitt framför dig, säger Joakim Norberg. För personer med spindelfobi är detta scenario bland det värsta man kan tänka sig. Frågan är om man kan låta bli att processa spindeln genom att fokusera mer på bilkörningen. I min avhandling har jag visat att det inte fungerar. Spindeln kommer ändå att processas, rädsla låter sig alltså inte regleras genom distraherande arbetsuppgifter.
Medfödd rädsla för spindlar
Avhandlingen visar att personer som är fobiskt rädda för spindlar inte kan ignorera spindlar, även om de försöker genom att sysselsätta sig med andra uppgifter. Även personer som inte är rädda för spindlar uppmärksammar spindlar mer än andra stimuli.
– Det tyder på att spindlar är speciella objekt, säger Joakim Norberg. Att uppmärksamheten dras till spindlar hos alla människor, både de med och utan fobi, stämmer överrens med tidigare fynd att människor lär sig rädsla till spindlar snabbare och lättare än till andra stimuli som till exempel vapen. En möjlig förklaring är att spindlar har utgjort ett hot mot människor under vår evolutionära historia, och att snabb detektion av dem därför utvecklats i försvarssyfte.
Avhandlingen visar även att fobier inte bara handlar om rädsla, det vill säga känslor, utan också involverar komplicerade perceptuella processer.
– Möjligen är uppmärksamhetsprocesser värda att studera även i andra ångeststörningar, som tvångssyndrom eller panikångest, säger Joakim Norberg. I förlängningen skulle det kunna leda till bättre förståelse för hur ångeststörningar uppstår och hur de effektivt kan behandlas.
De flesta av det 40-tal vacciner som finns på marknaden är flytande och ges med en spruta. Förpackningarna är skrymmande och behöver kylas under transport och lagring, vilket ställer till problem i utvecklingsländerna. Dessutom måste vaccinet ges av sjukvårdspersonal. Därför finns det ett stort behov av vaccin i tablett- eller pulverform, som till exempel kan användas i flyktingläger och vid massvaccineringar.
Kolera är en av de sjukdomar som skulle kunna minska om det gick att ge vaccin i tablettform. Sjukdomen ger kraftiga vattniga diarréer som orsakar vätskebrist, och kan vara livshotande om den smittade inte blir behandlad.
Jakten på rätt hjälpämne
Det vaccin som finns mot kolera idag, Dukoral, kan drickas och det ger ett tillräckligt skydd.
– För att vaccinet ska behålla alla viktiga egenskaper när det formuleras till ett pulver eller en tablett, så har vi upptäckt att man måste använda tillsatser, så kallade hjälpämnen, säger Annika Borde som nyligen disputerat i farmaceutisk teknologi vid Chalmers.
Avhandlingen visar att valet av hjälpämnen utgör en viktig del i designen av torra vaccinformuleringar som ges via slemhinnorna. Först måste man hitta rätt hjälpämne som stabiliserar vaccinet under torkningsprocessen, så att det får samma goda effekt som ett flytande vaccin. Sedan gäller det att hitta just de hjälpämnen som gör att den aktiva substansen frisätts i kroppen på rätt sätt och stimulerar immunförsvaret.
– Det är inte självklart vad man ska använda, säger Annika Borde. I tester på möss har jag till slut hittat ett hjälpämne som fungerar för att frystorka Dukoral.
Hon har också undersökt möjligheten att ge vaccin i tablettform via slemhinnan under tungan, med en modellsubstans. Hittills är alla dessa studier gjorda på flytande beredningar och bara på djur.
– Vi ville veta om vaccinet skulle frisättas långsamt eller snabbt för att få bästa möjliga effekt. I försök på möss såg vi att det bästa alternativet verkar vara att välja ett hjälpämne som leder till en snabb frisättning av vaccinet.
Tablett under tungan mot kolera
Under de senaste åren har Annika samarbetat med Jan Holmgren, professor i mikrobiologi och immunologi på Göteborgs universitet, som har lång erfarenhet av mukosal vaccinering – det vill säga vaccin som ges via slemhinnorna. Än så länge finns det bara fem till sex godkända vacciner som ges via slemhinnorna; ett influensavaccin som ges via näsan och ett antal vaccin som ges oralt, bland annat mot polio. Drickvaccinet Dukoral, som bland andra Jan Holmgren har utvecklat, är dyrt och kräver tillgång till rent vatten.
– I framtiden hoppas vi kunna utveckla en tablett eller en pulverformulering som man lägger under tungan, mot tarmbakterier som orsakar diarré, säger Annika Borde. Det är enklare än att behöva svälja en tablett, och vatten som är en bristvara i många utvecklingsländer behövs inte för intaget. Nya och bättre flytande vacciner är under utveckling, och när deras effekt är testad kan vi gå vidare och hitta en torr formulering.
Fakta:
Avhandlingen heter Design of solid dosage forms for mucosal vaccination – Investigations on the influence of excipients on product performance.
Huvudresultatet i avhandlingen är att cellerna i hälsenor, både normala och senor med tendinos, innehåller neurotrofinerna BDNF och NGF och cytokinen TNF-alfa samt deras receptorer. Det har konstaterats med hjälp av mikroskop och markerande ämnen för visualisering, dels på proteinnivå, dels på budbärar-RNA-nivå, det vill säga den kod som styr vilka protein som en cell ska kunna tillverka. Sammantaget talar fynden för att sencellerna själva kan producera de neurotrofiner och TNF-alfa.
En av receptorerna till TNF-alfa — TNFRI — uppvisade högre nivåer i tendinossenor än i friska senor, vilket kan förklara varför sencellerna i de förstnämnda oftare är utsatta för självdöd. Intressant nog påträffades ett samband mellan graden av fysisk aktivitet och nivåerna av receptorn TNFRI i blodet hos patienter med tendinos. Sambandet kan beskrivas som att personer med tendinos som var mycket fysiskt aktiva hade allmänt sett högre nivåer av denna receptor.
Det är tidigare väl känt att neurotrofinerna är oumbärliga för människans nervsystem och att ämnen i tumörnekrosfaktorfamiljen (TNF) kan döda tumörceller. Båda dessa grupper av substanser har visats ha viktiga funktioner vid flera allvarliga sjukdomar. De är också involverade vid inflammation och vävnadsomvandling och de kan framkalla smärta. Substanserna kan dessutom förändra cellers ämnesomsättning, något som kan avgöra om en viss cell ska dö eller leva vidare.
Ett tillstånd som hälsenan kan angripas av är hälsenetendinopati, vilket innebär smärtor i en eller båda hälsenorna, speciellt vid belastning vid gång eller löpning. Ofta blir besvären långvariga, hos en del patienter till och med livslånga. Om det dessutom finns förändringar i senvävnaden kallar man tillståndet tendinos. Ingen inflammation ses vid detta tillstånd, men cellerna ändrar form och ökar i antal eller drabbas av onormal celldöd, något som i värsta fall kan leda till att senan går av. Förutom ökningen av antalet senceller ses vid tendinos även en tillväxt av blodkärl och i viss mån nerver.
Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-63660
Skolor runt om i Sverige står inför ett faktum. Elevernas samtal, i form av debatt och diskussioner i digitala sociala forum på Internet, får konsekvenser för samtalen i klassrummet. Men när retoriken från Nätet brakar in i det vanliga klassrummet kan det uppstå en konflikt som förvandlar läraren till ofrivillig åsiktspolis.
Erik Andersson har nyligen disputerat i pedagogik vid Örebro universitet och Högskolan i Skövde. I sin doktorsavhandling analyserar han samtal i nätgemenskapen Svarthjärta. Han gör det för att vi bättre ska förstå hur ungdomar använder sociala medier för forma sig själva och andra till politiskt medvetna samhällsmedborgare.
En fördel med samtalen på Nätet, enligt Erik Andersson, är att fler perspektiv kommer upp till ytan än vid jämförbara diskussioner i ett vanligt klassrum. Något händer helt enkelt med en samtalet när debattdeltagarna inte längre kommunicerar ansikte mot ansikte.
– Därför menar jag att vi i skolan borde kombinera digitala samtal framför datorn med vanliga klassrumsdiskussioner. Det skulle minska risken att lärarna måste gå in och agera åsiktspolis på ett sätt som egentigen inte är demokratiskt, säger Erik Andersson.
Öppna konflikter
I sin avhandling går Erik Andersson igenom tio ämnestrådar i Svarthjärta och gör en retorikanalys av kommunikationen mellan debattdeltagarna. Det visar sig att samtalen använder sig av vad Erik Andersson kallar öppen retorik.
– Diskussionerna i forumet är argumentativa och polemiska. Det handlar inte om att nå konsensus utan det är istället den öppna konflikten som driver samtalet framåt, säger Erik Andersson.
Det konfliktorienterade och öppna sättet att föra diskussion på ligger långt från den debattstil vi kan höra politiker använda sig av i massmedia. Enligt forskning i politisk retorik använder våra beslutsfattare ofta dold retorik. Förenklat uttryckt innebär dold retorik att debattdeltagarna döljer vilka politiska intressen som ligger bakom deras argument.
Ett undervisningsrum bland andra
Erik Andersson betonar att diskussionerna i Svarthjärta handlar lika mycket om att upptäcka sig själv som att försöka övertyga någon annan.
– Diskussionerna i sociala medier som Svarthjärta är en form av utbildning. Den
formar unga människors politiska tänkande. Vi måste förstå diskussionens form,
inte minst för att agera på ett bra sätt när vi som lärare ska prata om
svåra ämnen i skolan, säger Erik Andersson.
FAKTA: Nätgemenskapen Svarthjärta skapades ursprungligen av ungdomar
som hade intresse för en viss typ av kläder och musik. Allt eftersom tiden har
gått har nätgemenskapen växt och idag är den mycket bred. Gemensnittsåldern på medlemmarna i Svarthjärta är mellan 17 och 18 år. Svarthjärta är ett fiktivt namn.
Myggjaktens premiärår (2012) blev mycket lyckat! Totalt fick SVA in 97 olika fångster med mygg, från Barsebäck i söder till Kiruna i norr. Arbetet med att räkna och artbestämma myggen avslutas någon gång i mars. SVA planerar för en ny myggjakt som ska starta i juni lagom till nästa säsong.En stor överraskning efter fjolårets skörd är den i landet nyfunna arten Ochlerotatus nigrinus.
– Den hittades i två kommuner, Laholm och Jönköping. Fyndet var inte helt oväntat, myggan är sedan tidigare känd från de flesta av våra grannländer. Men detta till trots så är resultatet glädjande, då det visar på att projektets metoder uppenbarligen fungerar, säger forskare Anders Lindström.
Genomgången av materialet från 2012 har hittills visat på över 30 funna arter.
– Det måste ses som framgångsrikt då man uppskattar att det finns omkring 50 olika arter stickmyggor i vårt land. Syftet med projektet är att få en uppfattning om vilka myggarter som finns och var i Sverige de finns. En del arter kan sprida sjukdomar till både djur och människor.
Målet med projektet Myggjakten är att kunna använda den insamlade informationen vid övervakning och riskbedömning. Projektet finansieras år 2013 med medel från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.
– Vi välkomnar fler som har myggfällor att skicka in fångster till oss i sommar, säger Anders Lindström och passar på att tacka alla dem som bidragit under 2012.
Mer information om Myggjakten finns på SVA:s webbplats, http://www.sva.se/myggjakten eller via mejl myggjakten@sva.se.
Fakta om Ochlerotatus nigrinus
Arten är nära släkt med den ökända myggan Ochlerotatus sticticus, som på sina håll kan finnas i mycket stora antal och då vara mycket irriterande för människor och djur. Ochlerotatus nigrinus trivs i öppen terräng och lägger sina ägg på översvämmade ängar och liknande. Den påträffas sällan i stora antal och den är inte känd för att sprida några sjukdomar.
Att mode idag är en betydelsefull kulturell yttring anser Bia Mankell, docent i Konst- och bildvetenskap samt initiativtagare och en av redaktörerna för projektet ”Modets bildvärldar”, blir tydligt genom dagens bildfixering där det ligger ett extremt fokus på det imaginära och på att synas. Kläderna blir därmed inte bara ett sätt att signalera till utan även gestalta för omgivningen vilka vi vill vara.
Det är först under senare tid som mode har blivit del av den akademiska forskningsmiljön och har även börjat etableras som ett eget ämne, men trots detta menar Bia Mankell att det fortfarande är ett obeforskat område.
– På ett teoretiskt plan är det beforskat, men vi vill både använda teorin och ta utgångspunkt från de konkreta objekten. Våra museer är fulla av objekt och samlingar som riskerar att bli bortglömda. Dessutom saknas det ofta en bas och kunskap kring mode som forskning på våra museer, så därför ser de väldigt positivt på denna typ av samarbete. Vår ambition är att skapa en brygga mellan museerna, allmänheten och akademin, säger hon.
Men projektet, som pågick mellan 2010 och 2012, är inte enbart ett samarbete mellan museet och akademin, utan även mellan olika forskningsdiscipliner. Förutom det konst- och bildvetenskapliga perspektivet diskuteras Röhsskas modesamling ur etnologiska, företagsekonomiska och konsumtionsteoretiska perspektiv. Samarbetet mellan olika discipliner anser Bia Mankell har gett en bredd som annars hade gått förlorad.
– Vi har inte bara suttit var för sig och forskat och skrivit våra respektive artiklar, utan vi har träffats regelbundet och diskuterat igenom våra texter och vår forskning. Detta har gett nya uppslag och ingångar som vi kanske inte annars hade fått.
Bia Mankell har även tidigare varit involverad i ett liknande projekt, men då gällde det teaterbilder och ett samarbete med Stadsmuseet. Hon är väldigt nöjd med projektens slutresultat och framhåller när det gäller Modets bildvärldar att förutom att det är en fin bok, så är den skriven på ett sätt som vänder sig till alla och inte bara till forskare inom akademin. Dessutom anser hon att den bjuder på en del överraskningar som till exempel en diskussion kring godispapperskorsetten och dess problematisering av kvinnorollen i kapitlet ”Visuell Couture”, samt kapitlet om Boijes Magasin, Sveriges första seriösa modetidskrift, verksam 1818-1844.
Text: Karin Jorhé
Projektet ”Modets bildvärldar” har finansierats av Söderbergska stiftelserna och fakultetsmedel medan Röhsska museet finansierat tryck och publicering av boken.
Redaktörer och medförfattare till Modets bildvärldar — Studier med utgångspunkt i Röhsska museets modesamling är Docent Bia Mankell, Institutionen för kulturvetenskaper vid Göteborgs universitet och FD Per Dahlström, tidigare intendent på Röhsska museet, numera på Konstmuseet. Övriga medverkande författare är FD Viveka Kjellmer, konst- och bildvetenskap och FD Eva Knuts, etnologi, verksamma vid Institutionen för kulturvetenskaper, Göteborgs universitet; Professor Karin M Ekström, företagsekonomi, Högskolan i Borås; Professor emerita Lena Johannesson, konst- och bildvetenskap, tidigare verksam vid Göteborgs universitet.
– Våra resultat är de första som visar att det på allvar går att använda nanotrådar för att göra solceller, säger Magnus Borgström, forskare i halvledarfysik och huvudförfattare.
Forskningen på solcellsnanotrådar runt om i världen är på uppåtgående. Hittills var den ouppnådda och hägrande drömgränsen tio procents verkningsgrad – men nu kan Magnus Borgström och hans kollegor rapportera 13,8 procents verkningsgrad.
Trådarna byggs av halvledande indiumfosfid och fungerar likt antenner som suger åt sig solljuset och genererar en ström. Trådarna sorteras i kvadratmillimeter stora ytor som var och en rymmer fyra miljoner nanotrådar. En nanotrådssolcell kan ge flera gånger mer effekt per aktiv ytenhet än dagens kiselceller.
Nanotrådssolceller har ännu inte hittat ut från laboratorierna, men planen är att tekniken så småningom kan användas i exempelvis stora solcellsanläggningar i soliga områden som sydvästra USA, södra Spanien och Afrika.Det lundaforskarna nu lyckats med är att hitta och konstruera snudd på den ideala diametern på trådarna.
– Rätt storlek är avgörande för att trådarna ska kunna absorbera så många ljus-fotoner som möjligt. Är de bara några tiotal nanometer mindre fungerar de betydligt sämre, berättar Magnus Borgström.
De kiselsolceller som används för att exempelvis ge el till dagens bostäder är relativt billiga, men ineffektiva eftersom de bara förmår utnyttja en begränsad del av solljusets effekt. Anledningen är att ett enda material inte kan ta upp mer än en viss del av strålningens spektrum.
Ett parallellt forskningsspår till nanotrådstekniken går därför ut på att kombinera olika slags halvledarmaterial för att fånga upp ett bredare spektrum. Nackdelen är att dessa blir extremt dyra och därför bara kan användas i nischade sammanhang, exempelvis på satelliter och militärflygplan.
Så är dock inte fallet med nanotrådarna. På grund av deras små dimensioner kan samma sorts materialkombinationer skapas med mycket mindre möda, vilket kan ge hög verkningsgrad till lågt pris. Processen är tillika mindre komplicerad. Med nanotrådar kan man välja flera slags substrat och inte bara dyrt så kallat III-V substrat. I Science-artikeln visar forskarna ur nanotrådarna kan generera strömmar på samma nivå som en tunn film av samma material, även om de bara täcker ca 10 procent av ytan istället för 100 procent.
Forskningen har bedrivits inom ramen för ett EU-finansierat projekt, AMON-RA, som koordinerats av Knut Deppert, professor i fysik vid Lunds universitet. (www.amonra.eu)
– Som koordinator är jag mycket stolt över ett sådant fantastiskt slutresultat av projektet som klart ligger över våra förväntningar. Vi kommer förstås att fortsätta forskningen kring nanotrådssolceller där vi vill få ännu högre verkningsgrad än de 13,8 procent som vi rapporterar nu, säger Knut Deppert.
Artikeln finns än så länge endast online i Sceince Magazine – läs här:
http://www.sciencemag.org/content/early/2013/01/16/science.1230969.full
MTG-radio driver sju musikradiostationer i Sverige och de baltiska staterna. I likhet med många andra medieföretag har MTG-radio de senaste tio åren genomgått stora förändringar. Digitala studior och datorprogram för innehållsproduktion har blivit alltmer vanligt förekommande och ökad digitalisering, till exempel genom fildelning och andra nya sätt att
distribuera musik via internet, har skapat ny konkurrens. Etablerade medieföretag har också fått nya möjligheter av den tekniska utvecklingen. De kan producera och sprida andra typer av innehåll över flera kanaler. I MTG:s fall handlar det till exempel om såväl videoproduktioner som textproduktioner för digitala plattformar och inte bara – som förut – ljudproduktioner för FM-utsändningar.
Fredrik Stiernstedts doktorsavhandling vid Örebro universitet är en etnisk produktionsstudie som omfattar åren 2000 – 2010. Han har följt produktionen, intervjuat ledning och personal och läst dokument för att se hur de stora förändringarna under perioden påverkat maktrelationerna på redaktionen.
– Jag visar för det första att digitala produktionsteknologier ofta har introducerats av ledningen som ett sätt att minska möjligheterna till självbestämmande och autonomi. Till exempel bidrar de till en kraftig centralisering av beslutsfattandet och till ökad automatisering av produktionen. Det här bekräftar den bild som vi fått i liknande tidigare studier av medieförändring och arbete i medieindustrierna. Men programledare och producenter också kan utnyttja nya medieteknologier för att öka sitt självbestämmande.
– Till skillnad från tidigare studier, visar resultaten i den här studien att de kan ”rekrytera” och använda till exempel nya plattformar för innehållsproduktion för att skapa sig större möjligheter till självbestämmande i produktionen, säger Fredrik Stiernstedt. De digitala medierna som ”idé” eller ”föreställning”, till exempel om vilken slags konkurrens de innebär, är också något som programledare och producenter använder gentemot ledningen för att belysa det nödvändiga och rationella i mer självbestämmande för företagets innehållsproducenter.
De omorganisationer som skedde i medieföretaget MTG mellan år 2000 och 2010 och som resulterade i uppbyggandet av ett så kallat ”mediehus” innebar också att själva metoderna för att leda och styra arbetet förändrades som sådana.
– Resultaten i avhandlingen problematiserar den teori om mediearbete och medieproduktion som utgår från en motsättning mellan ”kreativ autonomi” å den ena sidan, och ”ledningens kontroll” å den andra. Från ledningen sida betonades kreativitet och självbestämmande. Men det gavs samtidigt nya innebörder och en ny mening och blev en del av ledningens ”styrningsteknologier”. När programledare och producenter på MTG-radio strävar efter kreativitet och självbestämmande kommer de därmed att agera helt enligt ledningens intentioner, och underordna sig dess kontroll.
År 2000 gjordes ett stort genombrott när forskare lyckades kartlägga det mänskliga genomet och ta reda på den exakta ordningsföljden av de cirka 3 miljarder baspar som den mänskliga DNA-strängen består av. Dessa baspar kallas A, C, G och T. Själva kartläggningen är dock inte tillräckligt för att förstå den mänskliga genetiken.
– Man kan säga att genomet är som en bok skriven på ett främmande språk, vi kan bokstäverna men vi förstår fortfarande inte texten. På motsvarande sätt kan vi i dag inte säga varför ett mänskligt genom skapar en människa medan genomet från en mus skapar en mus, eller varför en del individer löper större risk att utveckla exempelvis hjärt-kärlsjukdom eller cancer, säger Arttu Jolma, doktorand vid institutionen för biovetenskaper och näringslära vid Karolinska Institutet och en av forskarna bakom studien.
För att bättre kunna läsa och förstå det mänskliga genomet behöver man också känna till vilka gener som är aktiva eller inte. I den processen spelar de så kallade transkriptionsfaktorerna en avgörande roll. Transkriptionsfaktorerna är en särskild grupp av proteiner som binder till korta avsnitt av DNA-strängen och påverkar vilka gener som uttrycks eller inte, det vill säga vilka gener som bildar proteiner eller inte. Hur dessa transkriptionsfaktorer binder DNA påverkar alltså om vissa genetiska anlag, till exempel för olika sjukdomar, kommer att aktiveras eller inte.
Det anses finnas ungefär ett tusental sådana proteiner som kallas transkriptionsfaktorer. Forskarna vid Karolinska Institutet har nu lyckats ringa in de DNA-sekvenser som 400 av dessa proteiner binder till, alltså för nära hälften av alla transkriptionsfaktorer. Forskarna har använt sig av en ny metod som möjliggör DNA-sekvensanalyser av ett stort antal prover parallellt.
– Det här är ett stort steg mot ytterligare förståelse för det mänskliga genomet. Vårt arbete gör det möjligt att lättare förstå varför vissa personer med anlag för en sjukdom utvecklar densamma medan andra förblir friska, säger Arttu Jolma.
Studien stöds av Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, Vetenskapsrådet, Cancerfonden och Science for Life Laboratory. Den har även finansiering från europeiska forskningsrådet genom ERC Advanced Grant GROWTHCONTROL och forskarnätverket Systems Biology and Colorectal Cancer (SYSCOL) inom EU:s sjunde ramprogram.
Sammanfattning finns i tidskriften Cell.
Publikation: ”DNA-Binding Specificities of Human Transcription Factors”, Arttu Jolma, Jian Yan, Thomas Whitington, Jarkko Toivonen, Kazuhiro R. Nitta, Pasi Rastas, Ekaterina Morgunova, Martin Enge, Mikko Taipale, Gonghong Wei, Kimmo Palin, Juan M. Vaquerizas, Renaud Vincentelli, Nicholas M. Luscombe, Timothy R. Hughes, Patrick Lemaire, Esko Ukkonen, Teemu Kivioja och Jussi Taipale, Cell, online 17 january 2013.
Resultaten av studierna med preparatet calmangafodipir publiceras i det senaste numret av cancertidskriften Translational Oncology med professor Rolf G. G. Andersson som huvudförfattare.
Forskningen inleddes på en substans, mangafodipir, som användes som kontrastmedel vid magnetkameraundersökningar. Men farmakologer vid LiU upptäckte att den också skyddade friska celler i samband med cancerbehandling.
– Vi fann att substansen kunde påverka bildningen av syreradikaler som är en orsak till biverkningar av cellgifter, säger Rolf G.G. Andersson.
Hos nästan alla patienter minskar till exempel mängden vita blodkroppar kraftigt, vilket öppnar för infektioner som till och med kan vara dödliga.
Forskarna började med cellförsök och gick sedan vidare på möss som infekterats med cancerceller. Mössen behandlades med cellgifter och fick samtidigt mangafodipir. Tumörbildningen minskade samtidigt som de vita blodkropparna skyddades.
Ett problem var att en stor del av manganet i substansen frisattes med följden att den positiva effekten avtog. Det fria manganet kan också vara giftigt och orsaka hjärnskador.
– Vi gjorde då om substansen och ersatte en del av manganet med calcium. Det gav ett stabilare komplex som visade sig vara ännu bättre på att skydda celler och dessutom öka anticancereffekten, säger Rolf G.G. Andersson.
Effekten av mangafodipir bekräftades i en mindre studie på patienter med coloncancer, som publicerades i Translational Oncology i februari 2012.
Jan Olof G. Karlsson är docent vid Linköpings universitet och seniorforskare vid PledPharma AB som utvecklar läkemedlet som kommer att marknadsföras under namnet PledOx®. Nyligen inleddes en internationell fas2-studie där patienter med tjocktarmscancer deltar. Resultaten väntas i slutet av året.
Artikel: Superior therapeutic index of calmangafodipir in comparison to mangafodipir as a chemotherapy adjunct, av Jan Olof G. Karlsson, Tino Kurz, Susanne Fleichsig, Jacques Näsström och Rolf G.G. Andersson. Publicerad i Translational Oncology vol 5 nr 6, december 2012.
Det finns både för- och nackdelar med användandet av kommunikations-utrustning under körning. VTI rapport 770A kan ses som en verktygslåda av åtgärder med syfte att motverka de trafikfarliga aspekterna av kommunikation under körning och samtidigt bevara de positiva effekterna. En viktig del i uppdraget från Näringsdepartementet var att belysa alternativ till lagstiftning om förbud.
Åtgärdsförslagen täcker flera områden. Ett av områdena är teknik, vilket innefattar både teknik i fordonet, teknik i kommunikationsutrustningen och en sammankoppling med infrastrukturen. Ett annat område handlar om utbildning och information och beskriver olika sätt att öka människans kunskap och förståelse. Ett tredje område belyser olika möjligheter som samhället har att påverka människans beteende, både via förbud och lagar och via incitament.
Hur användandet ska hanteras är ett komplext problem och det är osannolikt att en enskild åtgärd står för hela lösningen. En åtgärd kan till och med vara beroende av att andra åtgärder redan är implementerade. Många åtgärder har en baksida och man kan inte förvänta sig entydiga och rakt igenom positiva resultat. Man måste därför lyfta blicken och inse att om fördelarna överväger nackdelarna så är åtgärden värd att genomföra. Olika åtgärder kan dock stärka varandra och delvis fånga upp möjliga negativa sidoeffekter.
Åtgärderna har olika angreppssätt för att minska trafikfarlig användning av kommunikationsutrustning. Utbildning och information ska huvudsakligen ändra individernas och samhällets inställning och förhållningssätt till kommunikationsutrustning. Förståelsen för vad som är farligt och när det är farligt ska ökas och feluppfattningar ska motverkas.
Finansiella incitament kan förstärka förarens vilja att anamma ett säkrare beteende med avseende på kommunikation under körning. En finansiell vinst utgör en belöning som kan upprätthålla motivationen att bibehålla ett säkert beteende. För att kunna koppla försäkringspremier till hur föraren använder sig av kommunikationsutrustning under körning behövs tekniska lösningar.
Tekniken kan alltså bidra till att möjliggöra andra åtgärder, men den kan även i sig själv hjälpa och stötta föraren. Åtgärderna handlar om att anpassa vilken funktionalitet som finns tillgänglig för föraren baserat på den rådande trafiksituationen, att varna den distraherade föraren, att bygga hjälpmedel och skyddsnät i fordonet och i infrastrukturen, och att förbättra förarens möjlighet att tolka trafiksituationen genom informationsutbyte mellan infrastrukturen, fordonen och de mobila enheterna. Många forsknings- och utvecklingsinitiativ är redan på gång, och speciellt för den tekniska sektorn gäller det att kanalisera utvecklingen i rätt riktning.
En lagstiftning behöver vara teknikneutral och rikta sig mot det vårdslösa beteendet snarare än mot användandet i sig. En sådan lagstiftning kan vara normbildande och ger ett tydligare regelverk mot trafikfarlig användning av kommunikationsutrustning. Lagstiftning och krav på upphandling kan även användas för att främja säkra system, säker infrastruktur, säkra användare och därmed säker kommunikation.
Rapporten är skriven på engelska med en svensk sammanfattning.
VTI rapport 770A: Countermeasures against dangerous use of communication devices while driving
[
Fossilfynd visar att bägardjuren utvecklades redan under kambrium, för 520 miljoner år sedan, och var faktiskt mer avancerade än dagens bägardjur är.
Dagens bägardjur liknar små svajande tulpaner på havsbotten och är helt mjuka. De filtrerar vatten för att få föda och sitter hela sitt liv förankrade på en sten eller gammalt skal, ofta tillsammans i kolonier. Bägardjuren är ofta bara en knapp millimeter höga, därför förvånade det forskarna att fossil av bägardjurens anfäder var ca 100 gånger större.
Första fossila förvånar
Forskarna hade inte förväntat sig att hitta fossil av bägardjurens anfäder, främst eftersom de saknar hårda delar och skal. Men ett stort antal ytterst välbevarade fynd i södra Kina av urtida bägardjur har nu gjorts. Fossilen är 520 miljoner år gamla och visar att bägardjuren på den tiden var mycket större än i dag, 5-6 centimeter höga med ett pansar av skal. Naturhistoriska riksmuseet ingår tillsammans med forskare från Uppsala universitet i den svensk-kinesiska forskargruppen bakom upptäkten som nu publiceras i Scientific Reports, som ges ut av Nature.
– Det är inte så ofta vi ser djur som under evolutionen går tillbaka till en enklare livsform, men det här fyndet visar att bägardjuren ursprungligen var större och hade både pansar och kroppshåla, säger Christian Skovsted, forskare vid Naturhistoriska riksmuseet.
Likheter med dagens bägardjur
Fossilen hittades i en skifferbergart i södra Kina som är välkänd för att ha rikligt med välbevarade fossil av de tidigaste djuren. De tillhör arten Cotyledion tylodes och består av en smal stjälk och en klockformad bägare som täcks av mikroskopiska skaldelar (skleriter). Cotyledion tylodes har tidigare tolkats som en primitiv tagghuding eller ett nässeldjur, men undersökningar av ett stort antal exemplar har alltså visat att fossilen istället representerar de äldsta kända bägardjuren. Bland annat uppvisar fossilen en likadan krans av tentakler som nutida bägardjur och en u-formad tarm.
– Denna upptäckt är viktig eftersom vi nu kan visa att de moderna, mikroskopiska bägardjuren kan ha utvecklats genom miniatyrisering av större, skalbeklädda former under tidsperioden kambrium, och att man därför i framtiden kan förvänta sig att hitta fossil av ytterligare bägardjur från denna tidsperiod, säger Christian Skovsted.
