– Jag upptäckte att den officiella sockerstatistiken är helt missvisande när jag i min idéhistoriska forskning försökte rekonstruera västerlandets möte med socker. Socker är en skapad kulturprodukt. Sockerätandet är därför ingen naturgiven institution, säger Kristian Petrov, doktor i idéhistoria och projektforskare på Södertörns högskola.

Sockerkonsumtionen har ökat sedan 1600-talet, oberoende av löneutvecklingen, importrestriktioner och handelsblockader. Sockerindustrin har själv hävdat att det någon gång vid mitten av 1900-talet skulle ha skett en nertrappning. Men Kristian Petrov menar att det handlar om missvisande mätningar:

– Ökningen fortsatte efter andra världskriget men i form av socker som man beslutat sig för att inte mäta, det vill säga fruktos, glukos med mera.

Förr i tiden använde ”vanligt folk” exempelvis kummin, mynta och enbär som smaksättning i matlagning och bakning (samt sötningsmedel med naturliga bismaker som honung och torkad frukt). Mer exotiska kryddor var främst förbehållna adeln, till exempel saffran och kardemumma. Det var dock en väldigt nyanserad smakvärld med många olika slags framträdande ingredienser. Men detta förändrades när socker började ersätta andra smaksättningsmedel och blev den nya statussmaken, menar Kristian Petrov.

– Pepparkaka är en av få länkar till en medeltida smakvärld. Pepparkakan innehåller många starka smaker, bland annat av kryddpeppar, ingefära och nejlika, sådana smaker ges knappt något utrymme i dag. Sockerkaka under 1970-talet, eller de senaste årens cupcakes är exempel på vår tids likriktade smak. Vi har fått standardiserade smakpreferenser med en allestädes närvarande intensiv rund sötma. Det är den smaken som vi tycker om och vill ha. Det har gått från en väldigt diversifierad smak till en mer enkelsidig.

Denna utveckling syns bland annat i att Kajsa Warg efterhand fick kritik för att hon använde för mycket kryddor och för lite socker sin matlagning. Det sågs som ett tecken på bakåtsträvande.

Kristian Petrov menar att dietister, folkhälsovårdande myndigheter, läkare och hälsobloggare är rörande överens med tillverkare av socker och sockerrika produkter, om att svenskar inte har ökat sin sockerkonsumtion under de senaste 40 åren, vissa säger till och med de senaste 80 åren.

– Det finns en samstämmighet kring att vi endast har övergått från att äta hemlagade söta efterrätter till att dricka fabrikstillverkade flytande kalorier i form av läsk, säger Kristian Petrov.

Påståendet om oförändrat sockerintag bygger emellertid på förbrukningsstatistik från Jordbruksverket som endast mäter det uppskattade intaget av sackaros, så kallat ”vitsocker”, men inte av andra sockerarter, som utvinns ur andra källor än sockerrör och sockerbeta.

– Sackaros är i dag inte längre det viktigaste energi- och sötningsmedlet i läsk, godis, glass och snacks. Istället utgör till exempel glukos- och fruktossirap, som utvinns ur majs, en allt större andel.

Sockerstatistiken speglar inte att konsumtionen av socker och plockgodis har ökat lavinartat sedan 1980-talet. Den mäter bara en liten del av det socker som svenskarna varje år får i sig genom mat, dryck och bakverk.

– Konfektyr- och snacksindustrin kan bekvämt luta sig tillbaka eftersom sockerkonsumtionen inte tycks ligga bakom den parallellt galopperande fetmaepidemin, menar Kristian Petrov.

– Att tillverkare av sötsaker inte har intresse av att slå hål på denna myt är en sak. Att kostexperter och folkhälsopolitiker inte gör det är däremot märkligare, säger Kristian Petrov.
Mer information

Kristian Petrov forskar annars vanligen om rysk och sovjetisk idéhistoria och om kosmopolitism i en östeuropeisk kontext, men har på senare tid även börjat utforska områden som tangerar psykiatri, medicin och nutrition, med fokus på känslolivets och den psykiska ohälsans idéhistoria samt kontroverser inom näringsfysiologi. Områdena kallas för Food Studies och Medical Humanities.

Thomas Sjögren presenterar i sin avhandling forskning inom signalbehandling för syntetisk aperturradar (SAR). SAR har förmågan att avbilda stora markområden från till exempel rymden med hög upplösning och oberoende av väder och ljusförhållande. Detta ger SAR-sensorer stora fördelar jämfört med vanliga optiska sensorer (kameror).

Givetvis finns även andra fördelar med SAR jämfört med optiska sensorer. En av dessa är att SAR tillåter oss att upptäcka objekt som rör sig och man kan även mäta deras rörelse med hög noggrannhet. Detta även vid extremt låga hastigheter. Som exempel kan nämnas att SAR-sensorer i rymden kan mäta glaciärers rörelse ner till hastigheter under cm/dag. SAR kan även detektera långsamma rörelser och det är inom detta område som Thomas framför allt inriktat sin forskning. Resultatet skulle kunna användas för att till exempel hitta nödställda till havs.

Andra tillämpningar är detektering och lokalisering av bilar och lastbilar för trafikövervakning eller till exempel logistikforskning. SAR-sensorer avbildar hela Sverige kontinuerligt och de kan på så sätt användas för att få statistik över antalet bilar på alla svenska vägar och deras hastighet. Sådana tillämpningar är av intresse för både civila och militära användare.

De nyutvecklade metoderna som presenteras i avhandlingen ger möjligheter att upptäcka rörliga objekt, uppskatta hur det rör sig och att skapa en fokuserad SAR-bild av objektet. Dessutom presenteras en metod för att beräkna noggrannheten i de uppmätta rörelseparametrarna ur en SAR-bild. I en del av avhandlingen presenteras olika fönster för undertryckning av sidlober i SAR-bilder. Genom att undertrycka sidlober så kan mindre objekt framhävas.

Ett av de viktigaste forskningsresultaten Thomas presenterar har uppnåtts med ett unikt svensk utvecklat SAR-system, LORA, utvecklat av FOI. Med hjälp av speciell rumtidsprocessning har Thomas kunnat undertrycka skog och bebyggelse i en SAR-bild och samtidigt framhävt ett rörligt objekt, en lastbil. Innan den speciella processningen syntes lastbilen knappt, medan efter processningen framträder den tydligt, så tydligt att lastbilen är starkaste objektet i bilden. Dessa resultat är unika i världen.

Den ena handen vet inte vad den andra gör. Upphandling av byggande respektive underhåll av järnvägen sköts idag i två separata divisoner inom Trafikverket. Korta kontraktstider och lägsta pris som avgörande i valet av anbud bidrar till att incitamenten för att bygga hållbart är mycket små.

Det konstaterar Sofia Lingegård, doktorand i industriell miljöteknik vid Linköpings universitet. I sin lic-avhandling har hon undersökt hur dagens upphandlingsprocess skulle kunna förbättras. Det är Trafikverket självt som finansierar hennes forskning.

Bristen på information och kommunikation är en stor svaghet i dagens modell, säger Sofia Lingegård.

– Bygg och underhåll upphandlas i separata processer, på separata kontrakt av två olika divisioner, där informationsöverföringen är mycket begränsad. Detsamma gäller för entreprenörerna. De sitter på mycket information som aldrig återförs till Trafikverket.

Det innebär att man inte lär av verkligheten och gjorda erfarenheter. När nästa upphandling ska göras är utgångspunkten samma informationsunderlag som förra gången. Det leder i sin tur till en teknisk inlåsning och motverkar innovationer.

Sofia Lingegård undersöker en annan upphandlingsmodell, funktionsförsäljning, som idag används bl a av Rolls Royce och BT Toyota. I den fokuserar man mer på slutresultatet (”tågen ska komma fram i tid”) än på vägen dit. Nyckelorden är helhetsansvar och livscykeltänkande.

Den som bygger blir också ansvarig för underhållet och får starka incitament för att välja hållbara lösningar i byggprocessen. Kontrakten skulle då också behöva förlängas, från dagens 5-7 år till kanske bortemot 40 år. Med så långa kontrakt måste också möjlighet till omförhandlingar finnas.

– Med långa kontrakt och en helhetssyn skulle man kunna välja bättre material, som håller längre och kräver mindre underhåll. Det skulle i sin tur spara såväl tid som pengar och energi.
Här går ekonomi och miljö hand i hand.

Vid Trafikverket finns ett stort intresse för hennes arbete, även om en vanlig invändning är att järnväg är något väldigt komplicerat att bygga och underhålla.

– Då pekar jag på Rolls Royce som levererar stridsflygplan till det brittiska flygvapnet. Det är också ganska komplicerade produkter och processer. Men de klarar det.

Hon påpekar dock samtidigt att det här inte är någon universallösning. Det krävs ganska stora projekt för att vara meningsfullt. Botniabanan hade kunnat vara ett sådant projekt, Ostlänken är ett annat.

I sitt fortsatta doktorandarbete ska Sofia Lingegård räkna på vad en funktionsförsäljningsmodell skulle kosta i arbete och förändringar i miljöpåverkan jämfört med dagens sönderhackade upphandlingsmodell.

Fotnot: Funktionsförsäljning kallas också livscykelkontrakt. Den engelska termen är Integrated Products Services Offering, IPSO.

Länk till avhandlingen.

För att nå EU:s miljömål måste Sverige minska mängden koldioxidutsläpp från 50 miljoner ton till nära noll fram till 2050. Aktuell forskning från KTH visar att det finns en potential på hela sex miljoner tons minskning enbart genom sophantering. Det betyder dock tuffare styrmedel, till exempel strängare krav på återvinning, förbud mot förbränning av återvinningsbart avfall och viktbaserad avfallstaxa.

År 2010 släpptes det i Sverige ut drygt 50 miljoner ton koldioxid. För att uppnå de europeiska miljömålen ska den siffran år 2050 ligga nära noll.

– Nu måste samhället ta till tuffare styrmedel för att åstadkomma riktiga förändringar och lyckas uppnå miljömålen, och vi forskare ser stor potential i en effektivare avfallshantering, säger Göran Finnveden, professor i miljöstrategisk analys vid KTH.

Han pekar på två samhällsåtgärder har lyfts fram som extra effektiva. Att ställa strängare krav på återvinning, och att införa viktbaserad avfallstaxa.

På senare år har återvinningen och förbränningen av hushållssopor ökat radikalt i Sverige och samtidigt har i stort sett all deponering av hushållsavfall till soptippar försvunnit.
Samhället har till och med lyckats hantera avfallsfrågan så bra att avfallshanteringen leder till minskade utsläpp av växthusgaser – det är följden av att energi från förbränning och återvunnet material kan ersätta annan energi och andra material.

Men den minskningen räcker inte för att möta miljömålen. Genom att fortsätta på samma sätt som i dag kan avfallssektorn som bäst bidra med en minskning på två miljoner ton till år 2030.

– Om vi däremot skulle skärpa miljölagstiftningen i samhället, bland annat genom strikta krav på att allt återvinningsbart material måste återvinnas, så visar uträkningar av KTH-docent Anna Björklunds forskargrupp att besparingen av miljöutsläpp kan öka till sex miljoner ton, säger Göran Finnveden.

Det skulle med andra ord innebära en besparing på cirka 12 procent, alltså närmare en åttondel av Sveriges nuvarande totala utsläppsmängd av koldioxid.
– Siffrorna visar att avfallshanteringen är en viktig del av framtida miljöinsatser för att möta miljömålen. Vi kan i dag konstatera att den svenska avfallshanteringens riktigt stora framgångar uppnåtts tack vare lagstiftningen om deponeringsförbud, deponeringsskatt och producentansvar för återvinning av förpackningar och tidningspapper, säger Göran Finnveden, som medverkat i Naturvårdsverkets forskningsprogram ”Hållbar avfallshantering” sedan 2006.
Som nästa steg mot miljömålen ser han behov av ytterligare regler och samhällsinsatser för att minska mängden avfall och att öka återvinningen av det avfall som ändå uppstår. Överblivet material och matrester bör användas effektivare: matavfall kan exempelvis tas om hand och omvandlas till värdefull biogas.
Redan i dag används så kallad viktbaserad avfallstaxa i flera av landets kommuner. Genom billigare avgift för hushållssopor som väger mindre hoppas kommuner kunna uppmuntra villa- och radhusägare att sortera ut matrester till ett separat sopkärl, och samtidigt öka utsorteringen av andra avfall.

Principen är att ju bättre man sorterar, desto lägre blir avgiften, och den som sorterar ut matavfall får i vissa områden dra av 300 kronor på grundavgiften.

– Vi ska komma ihåg att miljövinsten som avfallstaxan kan ge är helt beroende av att människor verkligen går med på att källsortera avfallet i större utsträckning. Samtidigt är det intressant att notera att viktbaserad avfallstaxa ändå leder till något minskade avfallsmängder. Sannolikt beror detta på de informationsinsatser som görs samtidigt som man inför viktbaserad avfallstaxa, säger Göran Finnveden.

Om avgiften i stället leder till ökad illegal avfallshantering, där osorterade sopor dumpas olagligt, bränns i villapannor eller majbrasor, så uteblir de positiva miljöeffekterna. Då kan i stället utsläppen av miljöfarliga ämnen bli tusenfalt högre jämfört med vid kontrollerad avfallsförbränning.
EU har satt upp mål för ett koldioxidsnålt samhälle fram till 2050, och ett viktigt led i miljöarbetet har konstaterats vara just att se till att begränsade naturresurser används på ett effektivt sätt. Det kan ske genom reglering av utsläppsrätter av koldioxid, och belöning till företag som satsar på ekonomiskt energismarta lösningar.

– Min frustration är att miljöarbetet går så långsamt. Visst krävs det stora förändringar, men de är å andra sidan kanske inte så svåra att genomföra, de behöver inte innebära så enorma åtaganden, säger Göran Finnveden.

I slutet av 2012 ska Naturvårdsverket presentera en färdplan 2050 för hur Sverige ska kunna ha noll nettoutsläpp av växthusgaser 2050.

För mer information kontakta Göran Finnveden på 08 – 790 73 18 eller goran.finnveden@abe.kth.se. 

Formas och VINNOVA finansierar de svenska deltagarna med drygt 21 miljoner kronor och projektens intressenter bidrar med ytterligare cirka 6,5 miljoner.

 – Mer än hälften om världens befolkning bor i städer. Städerna är ofta motorer för hållbar utveckling samtidigt som de står inför stora utmaningar, som behöver studeras på en mer övergripande nivå än den nationella. Därför är den gemensamma europeiska forskningen om våra städer viktig, säger Anna Ledin, huvudsekreterare på Forskningsrådet Formas. Vi fick in många innovativa förslag, och ett par länder höjde sin budget ytterligare när de såg hur mycket spännande ansökningar som kom in.

59 ansökningar kom in varav 40 hade svenska sökanden. Totalt beviljas tio ansökningar medel varav sex med svenska deltagare. I ett projekt utvecklar forskarna tillsammans med de som bor och arbetar i områdena nya former för styrning och förvaltning i två stadsområden i Wien respektive Stockholm, i ett annat utvecklas mobila e-tjänster i Åbo och Örebro och i ett tredje undersöks vilka sociala konsekvenser migrationen från central- och östeuropeiska länder får. I ett projekt jämförs  stadsutvecklingsprogram i så kallade utsatta förorter, i Amsterdam, Wien och Stockholm. I ett annat studeras nya klimatvänliga, robusta och mångfunktionella metoder att hantera dagvattnet med
bland annat Kiruna som exempel.

– Samarbetet är ett viktigt steg i vårt gemensamma uppdrag att utveckla forskningen inom samhällsbyggnadsområdet. Städer och tätorter måste organiseras så att de förblir attraktiva och inte tär på jordens resurser. Väl fungerande städer utgör hörnstenar i den ekonomiska utvecklingen
i ett land och är nödvändiga för samhällets välfärd säger Charlotte Brogren på VINNOVA.

JPI, Joint Programming Initiative Urban Europe är ett initiativ från EU:s medlemsstater som syftar till att koordinera europeisk stadsforskning och därmed bidra till ett bättre utnyttjande av de statliga forskningsmedlen. I dag deltar Belgien, Cypern, Danmark, Finland, Frankrike, Holland, Irland, Italien,Malta, Norge, Sverige, Turkiet och Österrike; Spanien och Portugal är observatörer.

Utlysningar av medel till forsknings- och innovationsprojekt är en viktig del av samarbetet.
I bifogad fil (pdf-dokument) nedan finns projekten som bevilats medel listade

Formas [Ref 1] har till uppgift att främja och stödja grundforskning och behovsmotiverad forskning inom områdena miljö, areella näringar och samhällsbyggande. Den forskning som stöds ska vara av högsta vetenskapliga kvalitet och av relevans för rådets ansvarsområden. Formas får också finansiera utvecklingsverksamhet i begränsad omfattning.

VINNOVA [Ref 2] är Sveriges innovationsmyndighet. VINNOVAs uppgift är att främja hållbar tillväxt genom att förbättra förutsättningarna för innovation och att finansiera behovsmotiverad forskning.

Nils-Erik Svensson var mångårig chef vid Riksbankens Jubileumsfond. Varje år delas stipendier (NES-stipendier) ut i hans namn i syfte att underlätta för unga, svenska forskare att verka vid framstående europeiska forskningsmiljöer. Årets NES-stipendier går till fyra forskare som får 100 000 kronor var.
Kulturgeografen Linn Axelsson vid Stockholms universitet vill skapa ett nytt forskningsprojekt för att teoretiskt utveckla förståelsen för hur statens gränser fungerar i praktiken och vilka effekter gränsgörande har på olika former av globala flöden genom att utgå från topologiska förutsättningar. Det hoppas hon ska bidra till helt ny kunskap om hur dagens gränser påverkar internationell rörlighet och globala flöden.
På The Department of Geography, The Open University, Milton Keynes i England vill hon utveckla internationella kontakter och ta del av den unika kompetens om rumslig topologi som institutionens forskare förfogar över.
Per Becker vid Lund University Centre for Risk Assessment and Management fokuserar på att förstå och stödja samhällsförändring för hållbar utveckling; vad som gör ett samhälle säkert och hållbart för störningar, avbrott och katastrofer samt kapacitetsutveckling som ett verktyg för att skapa och underhålla denna säkerhet och hållbarhet.
Han har bjudits in till Environmental Change Institute, University of Oxford, ett världsledande tvärvetenskapligt institut för forskning, utbildning och innovation inom området. Där ämnar han samla material till sin kommande bok samt skapa kontakter för framtida samarbete mellan de två forskningsmiljöerna.
Två av stipendiaterna kommer från Uppsala universitet. Johanna Ringarp, Historiska institutionen, vistas under våren vid Institut für Erziehungswissenschaft, Universität Münster, för att utvecklas som forskare inom fältet Policy education och lärarprofessionsforskning. Genom vistelsen i Münster får hon möjlighet att utveckla den komparativa dimensionen i sitt postdoktorsprojekt ”Kunskapsmätningarnas dilemma. Internationella kunskapsmätningars påverkan på utbildningspolitiska reformer i Sverige och Tyskland 2000-2011”. Förutom den egna personliga utvecklingen tror hon att tiden kan gynna den svenska utbildningshistoriska forskningen i stort.
Från Institutionen för Informatik och Media förflyttar sig Anders Olof Larsson till Research Group for Media and ICT (MICT) vid Gents University i Belgien. I sin avhandling undersökte han, tillsammans med danska och norska forskare, hur politiska aktörer och etablerade medier använder internet och sociala medier för att kommunicera med sin publik. Nu kan han utvidga området till Beneluxländerna eftersom forskningsgruppen i Gent intresserar sig för samma frågor. Genom att tillsammans bedriva olika typer av komparativa studier kring hur politiska aktörer i Skandinavien och Beneluxländerna använder sig av sociala medier förväntar han sig att besöket kommer att utveckla forskningsområdet.

Kontakta 2012 års NES-stipendiater
Linn Axelsson, linn.axelsson@humangeo.su.se
Per Becker, per.becker@lucram.lu.se  
Anders Olof Larsson, anders.larsson@im.uu.se  
Johanna Ringarp, johanna.ringarp@hist.uu.se  
Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond (RJ) är en fristående stiftelse som har till ändamål att främja och understödja humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning.

– Det finns massiva hälsoproblem kopplade till elektronikskrot i Pakistan, samtidigt som skrotet försörjer tusentals människor, säger Shakila Umair.

Resultatet av den sociala livscykelanalysen visar att hanteringen av elektronikskrot enbart har negativa effekter. Människor plockar isär utrustningen för hand. De bränner sladdar för att utvinna koppar, och doppar gamla kretsar i syra för att utvinna dyrbara metaller guld och silver.
Arbetarna, både män och kvinnor, är mellan 6 och 50 år gamla. De andas in giftiga gaser varje dag, och saknar helt kunskap om hur detta påverkar deras hälsa.

De som arbetar med elektronikskrot i Pakistan saknar helt sociala förmåner och hälsovård. De arbetar i genomsnitt 12 timmar per dag, sex dagar i veckan. Myndigheterna tar inget ansvar för deras hälsa.

Samtidigt skulle små medel göra stor skillnad. Handskar och munskydd är exempel som skyddsutrustning som skulle förbättra deras arbetssituation väsentligt, men som de inte har råd med själva.

– Trots att det finns internationell lagstiftning hamnar elektronikskrotet via diverse kanaler i utvecklingsländer – enligt Naturvårdsverket även skrot från Sverige, säger Shakila Umair.
Nyligen förstärktes lagstiftningen kring elektronikskrot i både Indien och Kina. Tyvärr innebär det att mer skrot går till länder med svagare lagstiftning och mindre myndighetskontroll som Pakistan och Bangladesh. Strömmarna av skrot tar bara en annan väg. Import av elektronikskrot är illegalt i Pakistan, men produkterna kommer in i landet under andra namn. Det vanligaste är att skrotet märks upp som ”andrahandsutrustning”.

– På sätt och vis är det inte dåligt att elektronisk utrustning skickas till Pakistan. Det kan ju användas av personer som inte har råd att köpa en helt ny dator. Från ett hållbarhetsperspektiv kan det därmed förlänga produktens livslängd, vilket är en positiv sak. Trots det är elektronikprodukterna vanligtvis i så dålig kondition att skrotning är det enda alternativet, säger Shakila Umair.

Problemet med elektronikskrotet i Pakistan är att man återvinner det på ett mycket miljö- och hälsofarligt sätt. Tusentals personer riskerar sin hälsa, och vattendrag, luft och jord blir starkt förorenade av processerna. Shakila Umair skulle vilja se att IT-företagen inkluderar arbetsvillkoren för människor som hanterar elektronikskrot i sitt arbete med Corporate Social Responsibility, CSR, även om de befinner sig långt ned på produktionskedjan.
Shakila Umairs forskning har bedrivits vid Centre for Sustainable Communications på KTH.