Tidigare studier av metastasering (spridning av dottertumörer) har framför allt fokuserat på hur cancercellens egenskaper bidrar till spridning. I den aktuella studien studerade forskarna istället funktionen av en specifik signalväg som består av proteinet endoglin i blodkärl i tumörbärande möss. De kom fram till att när genen som kodar för endoglin saknades i blodkärl i tumörer i bröst, lunga eller bukspottkörtel ledde detta till en ökad metastasering till andra organ.
– Studien visar att blodkärlen spelar en viktig roll i att förhindra spridning av tumörceller genom blodbanan. Blodkärl med brist på endoglin förändrades nämligen i form på ett sådant sätt att cancercellerna lättare fick tillträde till blodbanan och kunde sprida sig till andra organ. Baserat på detta föreslår vi att läkemedel utvecklas för att förstärka blodkärlens barriärfunktion för att därigenom hindra spridning av cancer, säger Kristian Pietras, professor vid Lunds universitet och även verksam som forskare vid Karolinska Institutet.
Studieresultatet har även betydelse för patienter med det sällsynta ärftliga syndromet Hereditary Hemorrhagic Telangiectasia (HHT), som orsakas av just avsaknad av en kopia av genen för endoglin. HHT leder till missbildningar i kroppens minsta blodkärl och ökad blödningsrisk. Forskarna menar att HHT-patienter med cancer bör följas speciellt noga eftersom deras blodkärlsbarriär mot metastasering kan vara defekt.
– Samtidigt visar vi också att tumörer som utvecklats i möss som saknar genen för endoglin har en dramatiskt ökad känslighet för behandling med en viss typ av blodkärlshämmande läkemedel som slår mot tillväxtfaktorn VEGF. HHT-patienter med cancer bör därför ha stor nytta av de VEGF-blockerande läkemedel som idag används i sjukvården, säger Kristian Pietras.
– Baserat på vår studie föreslår vi paradoxalt nog därför också att en kombination av läkemedel som samtidigt blockerar endoglin och VEGF bör vara en effektiv behandling mot cancer; en kombination som redan nu testas i kliniska studier i USA, säger Kristian Pietras.
Den aktuella studien har finansierats av bland annat Cancerfonden, Vetenskapsrådet, Linné-nätverket STARGET, Karolinska Institutets strategiska forskningsprogram inom cancer, StratCan, samt genom en donation av Göran och Birgitta Grosskopf.
Publikation: ”Deficiency for endoglin in tumor vasculature weakens the endothelial barrier to metastatic dissemination”, Charlotte Anderberg, Sara I Cunha, Zhenhua Zhai, Eliane Cortez, Evangelia Pardali, Jill R Johnson, Marcela Franco, Marta Páez-Ribes, Ross Cordiner, Jonas Fuxe, Bengt R Johansson, Marie-José Goumans, Oriol Casanovas, Peter ten Dijke, Helen M Arthur, Kristian Pietras, Journal of Experimental Medicine, online 11 februari 2013.
– Det här är Sveriges största storskaliga crowdsourcingprojekt om framtidens trafik och transporter. Det rör främst Sveriges tre största städer, och går under namnet Post Car(d) Urbanism, säger Alexander Ståhle, stadsbyggnadsforskare på Arkitekturskolan vid KTH och projektledare för forskningsprojektet.
Det är hans tillsammans med KTH-kollegorna Daniel Jonsson (trafikforskaren som nyligen fick en hel del uppmärksamhet om lönsamheten för Stockholms tunnelbana) och framtidsforskaren Noah Raford (futurist från toppuniversitetet MIT) som nu drar igång den demokratiska framtidsstudien Post Car(d) Urbanism. 180 experter, forskare och trafikplanerare har redan registrerat sig på och börjat använda sig av webbtjänsten med samma namn.
Men det är inte bara experter som är välkomna och som behövs i framtidsstudien.
– Forskningsprojektet vänder sig förstås till alla som arbetar som trafikfrågor och stadsplanering, som forskare, experter, trafikplanerare och politiker. Men även alla de som har ett aktivt intresse för stadsutveckling och trafikfrågor är välkomna att delta. De som tycker att ämnet är både roligt och viktig, säger Alexander Ståhle.
Vad är då Post Car(d) Urbanism mer specifikt? Jo, det är en webbtjänst där man snabbt registrerar sig och sedan berättar vad man själv anser i olika trafikfrågor, och tar del av vad andra tycker. Användarna kan lägga in olika trender om framtidens städer och transporter och beskriver hur dessa trender påverkar varandra. Mer än 500 trender är redan inlagda. Webbplatsen genererar i realtid en trendkarta där användarna kommenterar, lägger till och röstar på andras trender.
– Varför man ska vara med? Bra fråga. För att det är roligt förstås. Användarna kan se hur deras egna tankar om framtidens trafik relaterar till andras idéer om samma sak. Detta är ett givande sätt att utbyta tankar och idéer om hur framtiden kan se ut, och i förlängningen lär sig användarna mycket. Inte minst för att det är väldigt många kunniga människor som är med och bidrar, säger Alexander Ståhle.
Han tillägger att användarna kan välja att följa vissa personer, till exempel en viss trafikforskare eller politiker, och ta del av vad den tycker och resonerar runt vissa trafikfrågor. Det hela fungerar i mångt och mycket som Twitter.
– Innehåll på Post Car(d) Urbanism baseras på vad användarna tror om framtiden. De kan rösta på och kommentera varandras tankar, och därmed se vad som mest sannolikt ska inträffa. Efter ett tag så kommer vi att göra en nätverksanalys av all information för att se åt vilket håll trenderna pekar. Hur ser till exempel framtiden ut för Hökarängen? Tanken är att informationen ska kunna användas i en stadsplaneringsprocess, säger Alexander Ståhle.
Tekniken som ligger till grund för forskningsprojektetet – så kallad ”large scale crowdsourcing” – är unik och utvecklad av redan omskrivne framtidsforskaren Noah Raford på Skolan för arkitektur och samhällsbyggnad vid KTH. Han har en bakgrund från MIT där han bland annat forskat om ”Large Scale Participatory Futures Systems”.
Webbplatsen är offentlig och kommer att vara öppen under våren 2013. Resultatet kommer att sammanfattas i ett antal vykort från framtidens stad – därav namnet Post-Car(d) Urbanism. Forskningsprojektet syftar till att ta fram realistiska framtidsscenarier som kan leda till bättre planering och styrning av städers utveckling mot hållbarhet.
Forskningsprojektet Post-Car(d) Urbanism drivs på KTH och finansieras av FORMAS.
Här hittar du Post-Car(d) Urbanism: http://www.postcardurbanism.net/
Kvicksilver finns naturligt i berggrunden men också i våra landskap, sjöar och hav. En del av det kvicksilver som cirkulerar i landskap och akvatiska miljöer ombildas till metylkvicksilver av bakterier som lever i sediment och jordar. Detta metylkvicksilver ackumuleras och anrikas i vattenlevande organismer och påverkar både djur och människors hälsa negativt.
Industriella processer samt förbränning av fossila bränslen har under de senaste 200 åren ökat den mängd kvicksilver som gjorts tillgänglig för metylering. I dag har tiotusentals sjöar i Sverige halter av kvicksilver i fisk som överstiger de gränsvärden som anses vara säkra för konsumtion och Svenska livsmedelsverket rekommenderar kvinnor i fertil ålder att äta exempelvis abborre, gädda och färsk tonfisk högst 2-3 gånger per år.
Det finns ambitioner att minska människans bidrag till det stora miljöproblemet och under ledning av FNs miljöprogram (UNEP) enades 140 länder, så sent som för några veckor sedan, i en historisk global överenskommelse om minskade kvicksilverutsläpp.
Det är dock oklart hur snabbt minskade utsläpp av kvicksilver kan resultera i minskade halter i fisk. Detta beror delvis på att det inte är känt hur det kvicksilver som finns lagrat från historiska utsläpp i sediment och jordar bidrar till kvicksilverhalterna i fisk. I sin avhandling har Sofi Jonsson utvecklat nya tekniker för att i experimentella system kunna särskilja bidrag från nya och gamla kvicksilverutsläpp.
Studien utförde hon med hjälp av experimentella slutna modellekosystem, så kallade mesokosmer, där förhållandena efterliknar de som förväntas i naturliga ekosystem. Mesokosmer består av stora tankar med vatten och sediment där temperatur och ljus kan detaljstyras. En mesokosmanläggning finns vid Umeå marina forskningscentrum. För att simulera nyligt deponerat kvicksilver tillsatte Sofi Jonsson isotopanrikat kvicksilver löst i vatten till vattenpelaren. Kvicksilver bundet till organiskt material och som en kristallin fas injicerade hon i sediment för att simulera tidigare deponerat kvicksilver.
Experimenten visade att kvicksilver som nyligt importerats till kustsystemet var betydligt mer tillgängligt för metylering och bioackumulering än den pool av kvicksilver som fanns lagrat i sedimentet.
– På grund av detta skulle man alltså kunna förvänta sig en relativt snabbt minskning av kvicksilver i fisk om den mängd kvicksilver som deponerats direkt från atmosfären till vattensystemet minskar, säger Sofi Jonsson.
Samtidigt visar dock studien att kvicksilver som transporteras via landavrinning kan fördröja återhämtningen av ekosystemet och att det finns en betydande risk att de miljöförändringar som klimatförändringar medför i stället kan leda till ökade halter av kvicksilver i vattenlevande organismer.
Detta beror på att klimatförändringar i Skandinavien förväntas leda till ökad landavrinning och därmed ökad transport av kvicksilver från mark till vatten. I avhandlingen visar Sofi Jonsson att både bildningen och bioackumuleringen av metylkvicksilver ökar för det kvicksilver som tillförs från mark till vatten.
Avhandlingsarbetet understryker betydelsen av en grundläggande förståelse för kvicksilvers processer på molekylär nivå för att modellera processer på ekosystemnivå. Baserat på resultat och hypoteser från experimentella studier, jämvikts- och kinetikmodelleringar samt teoribildning av processer på nanometerskala har Sofi Jonsson utformat experiment för mesokosmer, system som är tillräckligt komplexa för att resultaten ska kunna skalas upp på ekosystemnivå.
– Den nya tekniken kan få stor betydelse för möjligheterna att modellera och prediktera hur olika ekosystem kan förväntas svara på såväl minskade kvicksilverutsläpp som på klimatförändringsscenarier, säger Sofi Jonsson.
Sofi Jonsson är född och uppvuxen i Bollnäs och flyttade 2003 till Umeå och tog 2007 ut sin magisterexamen i kemi vid Umeå Universitet. Sofi har utfört sina doktorandstudier vid Umeå marina forskningscentrum samt vid kemiska institutionen, Umeå Universitet.
Läs hela eller delar av avhandlingen på:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-64286
Utbildningen till barnskötare var ursprungligen en vårdutbildning i landstingets regi som betonade omsorgen. Men i och med att pedagogikens betydelse har ökat i förskolan har barnskötare fått svårt att hävda sig som en egen kår.
– Omsorg uppfattas inte längre som en viktig kompetens för barnskötare. De ses i stället som mindre kvalificerade pedagoger, säger Eva Reimers.
Hon är professor i pedagogiskt arbete och genomför tillsammans med historikern Birgitta Plymoth en studie av utbildningarna till barnskötare och förskollärare.
Barnomsorgen hade en central roll i det svenska välfärdsbygget på 1970-talet . Det uppfattades som radikalt och statusfyllt att jobba där, men det fanns en växande spänning mellan omsorgens och pedagogikens utrymme i både utbildningen och yrkesrollen.
När behovet av personal växte på 1980-talet skapades korta utbildningar för arbetslösa, dagbarnvårdare och barnskötare utan utbildning.
– Det fanns en mängd versioner av utbildningen, på en termin upp till två år och det blev oklart vad det egentligen var för utbildning. Statusen sjönk och det blev svårare för barnskötarna att få jobb med bra anställningsvillkor, säger Eva Reimers.
Utbildningens guldålder inträffade i början av 1990-talet när den var ett treårigt program i gymnasieskolan som gav behörighet till högre studier. För många ambitiösa tjejer var programmet en möjlighet att få både en yrkesutbildning och kunna läsa vidare.
Idag är barn- och fritidsprogrammet en yrkesförberedande utbildning som inte ger behörighet till högre studier. Programmet har en pedagogisk inriktning som kan leda till bland annat arbete som barnskötare, men många blir personliga assistenter.
Utbildningen har många sökande, men det är svårt att få fast anställning som barnskötare. Även kommuner som själva anordnar utbildningen kan ha som policy att inte anställa barnskötare i förskolan.
I nästa steg av studien, som finansieras av Vetenskapsrådet, analyserar Birgitta Plymoth och Eva Reimers förskollärarnas utbildning och yrke.
Eftersom majoriteten av all godstrafik på järnväg sker nattetid är sömnstörningar en av de allvarligaste negativa hälsoeffekterna för människor som bor i närheten av järnvägsspår och stationer.
Men på vilket sätt nattliga vibrationer påverkar vår sömn är dåligt utforskat. Forskare vid Arbets- och miljömedicin vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har nu i en studie låtit tolv försökspersoner sova i ett ”sömnlaboratorium”, som inretts som ett hemtrevligt sovrum men där deltagarna under sin nattsömn exponerats för samma vibrationer och bullerstörningar som från tung godstrafik.
I försöket, som redovisas i tidskriften PLOS One, utsattes deltagarna för vibrationer av olika styrka, samtidigt som deras hjärtfrekvens övervakades via EKG och aktiviteten i hjärnan studerades genom så kallad polysomnografi. Deltagarna fick dessutom svara på en enkät om hur de upplevt sin nattsömn.
Studien, som genomförts inom EU-projektet Cargovibes, visar att vibrationer motsvararande förbipasserande godstrafik fick de sovandes hjärtrytm att öka.
– När vi ökade vibrationernas styrka ökade också sömnstörningarna, samtidigt som sömnkvaliteten sjönk, säger Michael Smith, forskare vid Sahlgrenska akademin.
Enligt Michael Smith påverkas vi av tung tågtrafik mer än vi själva märker.
– Den tunga tågtrafiken skapar starka lågfrekventa vibrationer som letar sig in i folks hem. De mjuka svenska markförhållandena gör dessutom att dessa vibrationer kan fortplantas en ganska lång sträcka.
– Efterom vi vet att sömnstörningar kan ha allvarliga konsekvenser för hälsan och livskvaliteten, både på kort och lång sikt, behöver vi definiera vilka vibrationsnivåer som kan vara acceptabla från nattlig godstrafik, och vidta åtgärder som kan minska störningarna.
De tolv försökspersonerna i studien var samtliga unga och friska. De sov totalt sex nätter i sömnlaboratoriet, inklusive en kvälls tillvänjning, en kontrollnatt utan störningar och fyra nätter med vibrations- och bullerexponering.
Studien On the influence of freight trains on humans: A laboratory investigation of the impact of nocturnal low frequency vibration and noise on sleep and heart rate, publicerades I PLOS One den 7 februari.
Detta bidrar till bättre modeller av cellens regulatoriska nätverk som i sin tur kan användas för att förstå hur sjukdomstillstånd uppstår.
Den nya metoden presenteras i en artikel i den vetenskapliga tidskriften Nature Methods. Metoden använder en kombination av högfrekvent och högupplöst ljusmikroskopi och statistiska datorberäkningar.
Traditionella biokemiska mätningar av kinetik i celler bygger på att miljontals molekyler förs ur jämvikt med hjälp av någon form av yttre störning och sedan observerar man hur fort medelvärdet återgår till jämvikt. Den typen av experiment går sällan att göra i levande celler eftersom molekylerna befinner sig i olika tillstånd och all information om hur fort molekylerna växlar mellan tillstånden försvinner om man tittar på medelvärden.
– Genom att betrakta en molekyl i taget och se hur den rör i cellen kan vi få information om hur ofta molekylen byter bindningstillstånd, säger forskaren Fredrik Persson vid Uppsala universitet.
Molekyler och andra små objekt i vattenlösning rör sig slumpmässigt i ett rörelsemönster som kallas diffusion och som drivs av ständiga kollisioner med molekyler i den omgivande vätskan. Hur fort molekylerna förflyttar sig med hjälp av diffusion beror på molekylens storlek; små molekyler diffunderar snabbare än stora, och det är detta samband som forskarna har utnyttjat för att detektera när molekylerna byter bindningspartners.
– Förändringen är svår att se med blotta ögat, men med hjälp av statistiska datorberäkningar går det att räkna ut hur många olika diffusionstillstånd en viss molekyl uppvisar. Man kan också se hur ofta molekylen byter mellan olika tillstånd och därmed mäta kemiska reaktionskonstanter i levande celler utan att utsätta dem för yttre störningar, säger Martin Lindén, forskare vid Stockholms universitet.
Vad kan man då använda den nya metoden till?
– Kunskap om vilka bindningstillstånd proteinerna har inne i cellen och hur fort de binder till olika komplex gör det möjligt för oss att förstå hur biokemin i en levande cell skiljer sig från det man kan mäta i provrör, säger Johan Elf, professor i fysikalisk biologi vid Uppsala universitet.
Den nya metoden kan även utnyttjas för att göra bättre modeller av cellernas regulatoriska nätverk. Dessa modeller kan sedan användas till exempel för att förstå hur sjukdomstillstånd uppstår och i bästa fall hur de kan botas.
ScilifeLab är ett forskningscentrum som utvecklar, tillämpar och erbjuder storskalig teknik för molekylär biovetenskap, med fokus på biologi och medicin.
VTI rapport 775 är en kunskapsöversikt som utgör resultatet av en litteraturstudie angående lågtrafikerade vägar. Med lågtrafikerade vägar avses vägar med en trafikmängd upp till 1 000 fordon per dygn.
Lågtrafikerade vägar har för visso låga trafikflöden men det är ofta samma människor som använder vägen och drar på sig ökade driftkostnader och sämre komfort. Ofta är dessa användare helt beroende av vägen. På de belagda lågtrafikerade vägarna besväras användarna mest av slaghål, ojämnheter och dåliga lagningar. På grusvägar är motsvarande skadetyper potthål, tjälskador och korrugeringar. Dessa skadetyper, på såväl belagda vägar som grusvägar, ger också upphov till mest skador på fordonen.
Nedbrytning av lågtrafikerade vägar är mer komplex än på det högtrafikerade vägnätet där trafiken utgör den väsentligaste parametern. På det lågtrafikerade vägnätet är tidsperspektivet längre liksom det faktum att flera parametrar, såsom åldring, beständighet och klimat i större grad påverkar. Livslängden hos en väg ökar dock avsevärt när dräneringen förbättras. I framtiden kommer sannolikt nederbördsmängderna, speciellt i form av regn, att öka i, i princip, hela Norra periferin. Genom att se hur vägarna skadas i dagens klimat och vid dagens extremväder kan man förutspå hur de kommer att reagera på de framtida klimatförändringarna.
När det handlar om lågtrafikerade vägar är det mycket svårt att finna samhällsekonomiska motiv för att rättfärdiga bra tillstånd på vägarna. Dessa modeller innefattar nämligen inte kostnader och nyttor för påverkan på det sociala livet och den industriella produktionen.
Dessutom ger en stor förbättring av vägtillståndet på en lågtrafikerad väg en mycket liten reduktion i trafikkostnaderna för hela samhället jämfört med en liten förbättring på en högtrafikerad väg. Detta medför att kompletterande metoder och modeller behövs för att rättfärdiga en bra standard också på lågtrafikerade vägar.
Vägarna måste ha en lägsta acceptabel standard, en s.k. ”skamgräns”, som åtminstone möjliggör att folk tar sig till och från hemmet på ett säkert sätt.
VTI rapport 775
Turbulensen gör att luft som ursprungligen finns på en högre höjd och har en högre ozonhalt blandas med luft från lägre höjder.
I sin avhandling har Maria Mihalikova studerat två olika fenomen som förekommer i polaratmosfären (atmosfären på höga latituder). Det andra fenomenet är de veck som ibland uppstår högst upp i den delen av atmosfären som kallas för troposfären (sk ”tropopause folds”). Ozonrikluft från stratosfären viks ner och tränger ner i troposfären. Den här processen påverkar också höjdprofilen av ozon och den kemiska sammansättningen i troposfären.
– Förekomsten av ozon i stratosfären skyddar jordytan från skadlig UV-strålning medan ozonet i troposfären är en giftig växthusgas, säger Maria Mihalikova. Det är därför viktigt att undersöka hur mycket ozon som finns i troposfären och hur det förändras med tiden.
För att studera både turbulensen och veck i astmosfären har Maria Mihalikova använt radar.
Observationer har gjorts med ESRAD-radarn på Esrange och MARA-radarn, som då mätningarna gjordes var placerad på de antarktiska forskningsstationerna Wasa och Troll. Som komplement till radarmätningarna sändes ozon- och radiosonder upp för att få höjdprofiler av atmosfärsparameterar som temperatur, luftfuktighet och ozonhalt. Observationerna jämfördes också med resultat från datormodeller.
I sin avhandling visar Maria Mihalikova att veck i atmosfären är vanligt förekommande även över Antarktis, något som man tidigare inte trodde.
Förekomsten varierar under året med ett maximum på vintern och ett minimum på sommaren.
– Vår observationer visar att stratosfärsluft från högre höjder blandas med troposfärsluft även i polområdena, berättar Maria.
Polaratmosfärforskningsprogrammet, IRF: http://www.irf.se/program/paf/
Avhandlingen: http://www.irf.se/link/disputation_mihalikova
Maria Mihalikova växte upp i Ivanka pri Dunaji, i närheten av Bratislava. Hon har en magisterexamen i fysik med inriktning mot meteorologi och klimatologi från Comenius universitetet i Bratislava. Efter att under ett antal år arbetat som luftfartsmeteorolog vid Slovak Hydrometeorological Institute, började Maria Mihalikova som doktorand inom Polaratmosfärforskningsprogrammet vid IRF i Kiruna 2009. Hon har samtidigt varit inskriven vid Luleå tekniska universitet, där hon tillhört Institutionen för system- och rymdteknik och Forskarskolan i rymdteknik.
Forskaren Pleunie Hogenkamp har tillsammans med sina kollegor på institutionen för neurovetenskap vid Uppsala universitet sett att både människans medvetande och kroppens reaktioner bestämmer matintaget. En liten etikett med näringsinnehåll kan påverka hur mycket av matvaran du kommer att äta.
Forskarna bjöd in kvinnliga studenter vid totalt fyra frukosttillfällen och serverade dem en bestämd mängd sötad yoghurt som antingen var fattig eller rik på kalorier. Vid två av dessa frukosttillfällen var båda varianterna av yoghurt märkta med korrekt kaloriinformation. Vid de andra två tillfällena var yoghurten felmärkt, det vill säga lågkaloriyoghurten såg ut att ha högt kaloriinehåll och tvärt om.
Både innan och efter frukosten fastställdes hungerkänslorna och hormonnivåer mättes, däribland ghrelin, det så kallade hungerhormonet. Att maten var uppmärkt med ett högt kaloriinehhåll påverkade inte hungerkänslorna hos försöksdeltagarna och forskarna kunde inte se någon effekt på deras hormonresponser.
Däremot kunde forskarna observera att kaloriinformationen gav effekt på hur mycket man ville fortsätta äta. När studiedeltagarna en halvtimme efter att de ätit yoghurten också serverades bröd, vindruvor och muffins ville de som ätit lågkaloriyoghurt, som de trodde var hökaloriyoghurt, inte ha lika mycket.
– Jag tror detta resultat hjälper till att kontrollera vårt matintag på ett tillfredsställande sätt genom att det helt enkelt får oss att på förhand räkna med de kalorier vi kommer få i oss och därmed begränsa matintaget, säger Pleunie Hogenkamp, forskare vid institutionen för neurovetenskap.
Resultaten visar på att märkning kan påverka efterföljande matintag. Den inkorrekta kaloriinformationen påverkade påföljande matintag efter att personerna i studien ätit lågkaloriyoghurt men inga effekter observerades efter att de ätit högkaloriyoghurt. Dessa resultat tyder på att både kognitiv och fysiologisk information bestämmer människans matintag. När det verkliga kaloriintaget var tillräckligt för att skapa en mättnadskänsla spelade de kognitiva faktorerna, själva kaloriinformationen ingen roll. Men när personerna i studien hade måttliga hungerkänslor påverkade kaloriinformationen matintaget. Försökspersonernas antagande om ett högt kalorieinnehåll i yoghurten kan ha resulterat i en förhöjd hjärnaktivitet i de områden som är involverade i undertryckandet av hunger och matintag.
P.S. Hogenkamp, J. Cedernaes, C.D. Chapman, H. Vogel, O.C. Hjorth, S.
Zarei, L.S. Lundberg, S.J. Brooks, S.L. Dickson, C. Benedict, H.B. Schiöth, Calorie anticipation alters food intake after low-caloric but not high-caloric preloads, doi: 10.1002/oby.20293
http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/oby.20293/pdf
Sedan 2008 har svenska fladdermöss undersökts om de kan vara infekterade med det så kallade European Bat Lyssavirus (EBLV), som även kallas för fladdermusrabies. De första fynden av antikroppar mot denna sjukdom i Sverige gjordes 2009 hos fladdermöss fångade i Skåne.
Fladdermöss skiljer sig från andra djur genom att de kan överleva infektion av sin egen variant av rabiesvirus. Om de tidigare kommit i kontakt med EBLV och överlevt, påvisas detta genom att de har antikroppar mot viruset i blodet. Flera studier har visat att till synes friska fladdermöss kan ha antikroppar. Inget virus kunde dock påvisas i saliven hos de fladdermöss som nu visat sig ha antikroppar.
Främst drabbas fladdermöss av EBLV men i sällsynta fall kan de även smitta andra varmblodiga djur, inklusive människa, och då orsaka dödlig rabies. Smitta kan ske via bett eller om fladdermusens saliv kommer i kontakt med skadad hud hos andra djur eller människor. Man ska alltid vidta försiktighet genom att bära handskar vid hantering av fladdermöss. Ägaren till den fastighet där djur med antikroppar hittades har informerats.
Den art som SVA främst undersökt är vattenfladdermus, som är starkt förknippad med en variant av viruset, EBLV2. Resultaten stärker uppfattningen att denna rabiesform i Sverige förekommer hos särskilda fladdermusarter. Det är välkänt sedan lång tid att fladdermöss i Europa kan bära på EBLV, och det förekommer i flera av våra grannländer.
SVA planerar för att i sommar återigen undersöka fladdermöss i Skåne.
Fakta
Rabies är en virussjukdom som framför allt drabbar djur. Sjukdomen förekommer i olika former varav fladdermusrabies är en. Det vaccin som idag används på människor vid befarad smitta av klassiskt rabiesvirus ger även skydd mot fladdermusrabies.
I Sverige finns arton olika arter av fladdermöss. Fladdermöss är fredade enligt jaktlagstiftning och får inte fångas eller dödas. De är även fridlysta enligt artskyddsförordningen och får inte avhysas utan dispens från länsstyrelsen. För att undersöka levande fladdermöss fångas de in, och när prover tagits släpps de åter fria.
– Odal nämns på en rad runstenar under 1000-talet i Mälardalen, säger Torun Zachrisson, arkeolog som undersökt förhållandet mellan egendom och ära i ett projekt finansierat av Riksbankens Jubileumsfond.
Nu har hon slutredovisat det och kan visa att äganderätten, inte minst i form av arvsrätten inte bara är en seg struktur, den strukturerade också mycket i livet.
– Att vara odalman innebar i princip att vara en fri man. Den som var odalman hade till exempel rätt att delta på ting, och bara den som kunde visa att man ägt samma gård i sex generationer bakåt kunde kalla sig odalman. Det var alltså ett samhälle som var väldigt tillbakablickande. Att kunna räkna upp och på så sätt visa ägandeförhållande till sin gård sex generationer bak, vittnar om att det var ett samhälle där muntlig tradition spelade en viktig roll.
– Jag menar att man över tid kan se hur det här sättet att se på egendom har etablerats i Norden, eftersom det får konsekvenser för hur man har begravt sina döda. Jag talar i min forskning om begravningsvärdiga och fram till 400-talet hittar vi lika många gravar för såväl kvinnor som män och barn. Men från 400-talet och framåt märks hur begravningskicket ändras, barn begravs oerhört sällan på gravfälten och gravhögar blir allt vanligare.
Många gravhögar placeras dessutom i anslutning till gårdarna, och jag menar att det har att göra med odalrätten – för gravhögen blev ett enkelt och synligt tecken för dem som hade ägt sin gård och mark i sex generationer eller mer. Den här förändringen av hur man begravde folk förstärktes senare. Jag menar dessutom att man kan se hur Gamla Uppsala med monumentala gravhögar från omkring 560-talet började stå modell för hur en begravning skulle gå till i Mälardalslandskapen. Det blev helt enkelt mer likriktat, tack vare att man möttes vid stora sammankomster, och det påverkade synen på arvsrätten och egendomen. Runstenarna spelar också en roll i den utvecklingen. Det ser man exempelvis genom att många runinskrifter indirekt just gör anspråk på en gård, och så att säga markerar odalrätten.
Läs mer om Torun Zachrissons forskning i hennes slutredovisning.
Antalet bakterier i havet överstiger antalet stjärnor i universum och utgör en viktig del av ekosystemet. Deras samhällsstruktur består av ett litet fåtal arter som förekommer i högt antal och ett stort antal arter som består av enbart ett fåtal individer. I den marina miljön har man kunnat visa att olika grupper av bakterier är anpassade till olika förhållanden och att sammansättningen av bakteriesamhället varierar både över årstider och mellan olika regioner. Trots det, har det fortfarande till största delen varit oklart vilka faktorer som är viktiga för utbredningen av specifika bakteriegrupper.
De miljöfaktorer Sjöstedt har studerat är bland annat temperatur, salthalt, näringsämnen och syrekoncentration, och hennes resultat visar att bakteriesamhällen är känsliga för miljöförändringar och att anpassning till nya förhållanden sker genom förändringar i sammansättningen. Åtminstone till viss del sker förändringar i sammansättningen genom att arter som tidigare funnits i väldigt lågt antal blir dominanta.
Hennes resultat tyder också på att olika bakteriearter kan utföra liknande funktioner. Därmed påverkas inte samhällets funktion av lägre grad av mångfald, åtminstone inte när man studerar generella funktioner såsom nedbrytning av löst organiskt kol. Sammansättningen av bakteriesamhället verkar styras av miljöfaktorerna i den lokala miljön. De bakteriearter som samexisterar i miljön har likande ekologiska behov och är mer genetiskt besläktade. Detta tyder på att där finns en koppling mellan ekologiska funktioner och släktskap.
Sjöstedts resultat baseras på en rad olika projekt där prover tagits från Östersjön, Skagerak, Adriatiska havet och Sargassohavet.
Johanna Sjöstedt är född och uppvuxen i Malmö. Hon tog sin examen i molekylärbiologi vid Lunds universitet 2006. Sedan 2007 har han varit doktorand inom mikrobiologi vid Högskolan i Kalmar/Linnéuniversitetet.
Avhandlingen kan beställas från Linnaeus University Press: lupress@lnu.se”>lupress@lnu.se
Det autonoma nervsystemet är ett viktigt stressystem i kroppen och består av två grenar. Det sympatiska systemet kan liknas vid gasen i kroppen. Vid ökad aktivitet slår hjärtat fortare, blodtrycket och blodflödet ökar.
Den andra grenen är kroppens bromsfunktion som gör att hjärtat slår långsammare och blodtrycket sjunker. Detta parasympatiska system främjar kroppens återuppbyggnad och förmåga att hantera stress.
Det måste råda balans mellan gas och broms, mellan aktivitet och avslappning. Men långvarig smärta i muskler kan skapa en stress i kroppen, vilket innebär att den här viktiga balansen rubbas, och det uppstår en obalans i det autonoma nervsystemets reglering.
Nacksmärta försämrar återhämtning under vila. David Hallmans fyra studier – som utförts både i laboratorium och i människors vardag – visar på en minskad parasympatisk aktivitet, alltså mindre broms, under sömn och vila hos dem med långvarig nacksmärta, vilket innebär en försämrad förmåga till återhämtning.
De visar också en förändrad sympatisk respons under fysisk belastning hos personer med långvarig nacksmärta, med lägre reaktioner på både blodtryck och blodflöde.
Personer med smärta mindre fysiskt aktiva. En annan viktig observation från studierna var att personer med smärta var mindre fysiskt aktiva än de besvärsfria personerna, speciellt på fritiden.
– Vi såg att personer med nacksmärta var inaktiva på fritiden. Otillräcklig fysisk aktivitet kan vara en möjlig förklaring till försämrad stressreglering i kroppen vid långvarig smärta. En förklaring till att de är mindre aktiva kan vara att de inte har energi över till fysisk aktivitet efter arbetet, eller att de undviker att göra något som ökar smärtan, säger David Hallman, doktorand vid Högskolan i Gävle och som står bakom forskningen.
– Det är viktigt med daglig fysisk aktivitet, till exempel att promenera till jobbet, ta trapporna i stället för hissen. En ökad fysisk aktivitet under dagen kan kopplas till en ökad förmåga till återhämtning, exempelvis under sömnen.
David Hallman disputerar den 8 februari, kl 10.00 vid Högskolan i Gävle, hus 33, sal 202, med
avhandlingen ”Autonomic nervous system regulation in chronic neck-shoulder pain”, med undertitel: ”Relations to physical activity and perceived stress”.
Opponent är Allan Toomingas, docent vid Institutet för miljömedicin, Karolinska Institutet. Huvudhandledare har varit Eugene Lyskov, forskare, Centrum för belastningsskadeforskning, Högskolan i Gävle.
Det är också möjligt att ta del av disputationen via Adobe Connect.
Det är sedan tidigare känt att bukfetma har ett samband med onaturligt förstorade fettceller och en inflammerad fettväv i buken. Dessa problem är dessutom en drivande orsak till insulinresistens, vilket i sin tur orsakat en global, fetmarelaterad diabetesepidemi.
Forskare vid Sahlgrenska akademin har i en ny studie lyckats identifiera mekanismen för hur fettceller bildas från kroppens stamceller. I fokus står ett protein kallat WISP2, som enligt den aktuella studien spelar en aktiv roll för ämnesomsättningen och för utvecklandet av fetma.
Resultaten visar att hos människor med insulinresistens är mekanismen som rekryterar nya och friska fettceller störd, vilket leder till att de befintliga fettcellerna blir skadligt stora och att fettväven blir inflammerad.
– Att förstå hur denna mekanism fungerar är viktigt av flera skäl. Dels kan det öppna nya möjligheter att behandla de komplikationer i ämnesomsättningen som orsakas av fetma, dels kan det förbättra diagnostiken kring vilka som löper risk att drabbas av typ 2-diabetes, säger Prof Ulf Smith, vid Sahlgrenska akademin, som lett studien.
Studien WISP2 regulates preadipocyte commitment and PPAR activation by BMP4 publicerades i PNAS den 28 januari.
Dagens moderna textilfärger är utformade att motstå tvätt, solljus, oxidation, matfläckar och enzymer med bibehållen färgkvalité. Det finns flera olika färgklasser men azo- och anthraquinonfärger är de mest använda idag. De reaktiva azofärgerna binder till textilens fibrer och ger väldigt god färgäkthet, men en del av färgen reagerar med ämnen i vattnet, vilket medför att 10-40 % av färgen hamnar i processvattnet. Metoden som Jörgen Forss har utvecklat ger en kostnadseffektiv och robust biologisk behandling av textilfärger i vatten och textilt avloppsvatten. Behandlingen bygger på mikrobiologiska filter där flis från skogen och risskal används som bas. I filtret växer bakterier med speciella enzymer som bryter ner färgresterna.
I arbetet har biologiska filter testats för optimering av nedbrytning av färger och deras metaboliter. Testerna har gjorts med olika system av anaerob och aerob behandling baserat på fraktioner som skogsflis, trämaterial och risskal. Effektiviteten av behandlingen har analyserats med spektrofotometer och kemiska analyser på vattnets sammansättning. Detaljerade undersökningar av molekylära sammansättningen med särskilt fokus på metaboliter ss. aromatiska aminer har följts med vätskekromatografi kopplad till massdetektor (LC/MS). De utvecklade biologiska filtrena har behandlat vattenlösningar av azofärgerna reactive red 2, reactive black 5 och antraquinonfärgen reactive blue 4. Vidare har industriellt textilt avloppsvatten från ett färgeri behandlats, vilket avfärgats till 90 % inom 67 timmar med god nedbrytning även av metaboliter.
Molekylärbiologiska metoder har använts för att följa utvecklingen av framförallt det bakteriella samhället, men även en del intressanta fynd av svamp i vattenfasen har identifierats. Ett flertal bakterier med gener för att producera det färgnedbrytande enzymet azoreduktas har identifieras i de biologiska filtrena.
Den enkla men robusta konstruktionen av reningsmetoden tillsammans med de goda behandlingsresultaten har rönt stort intresse från ett flertal forskare från utvecklingsländer och ses som en lovande teknik för implementering.
Jörgen Forss har bedrivit sina forskarstudier under handledning av docent Ulrika Welander vid Linnéuniversitetet i ett projekt finansierat av SIDA. De molekylärbiologska analyserna har utförts i samarbete med docent Jarone Pinhassi, Linnaeus University Centre for Ecology and Evolution in Microbial model Systems. LC/MS analyserna har utförts i samarbete med SP – Sveriges Tekniska Forskningsinstitut. Avhandlingen bygger på ett manuskript och fyra publicerade artiklar varav en i samarbete med Ege universitet i Turkiet.
Avhandlingen ”Microbial Treatment of Textile Wastewater Applicable in Developing Countries” försvaras fredagen den 8:e februari kl. 13.00 i hus M i sal 1083, Linnéuniversitet, Växjö. Opponent är Professor Bo Svensson, verksam vid Linköpings universitet.
Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, vill rekommendera hästägare att skydda sina dräktiga ston mot virusabort, främst genom att hålla dem avskilda. Ston kan också vaccineras mot EHV-1 i femte, sjunde och nionde dräktighetsmånaden.
– Abortviruset sprids främst via luftvägarna mellan hästar, säger Gittan Gröndahl, tf statsveterinär på SVA. Sjukdomen kan uppträda som en förkylning, ofta hos unghästar om vintern och i sällsynta fall ge förlamning. Många hästar bär på viruset året runt och det kan aktiveras av stress. Därför ska dräktiga ston inte utsättas för stress och transport i onödan, och de bör inte hållas tillsammans med unghästar eller hästar som reser och träffar andra.
Abortviruset EHV-1 (ekvint herpesvirus 1) drabbar endast hästdjur. Det är besläktat med herpesvirus som kan ge munsår hos människa. Stoet kastar sitt foster oftast helt utan förvarning eller tecken på sjukdom. Diagnos kan ställas via prover från foster eller fosterhinnor.
Stora mängder virus kan spridas från fostret och stoet. Isolering och sanering är viktigt för att förhindra ytterligare fall.
