Resultaten av studierna med preparatet calmangafodipir publiceras i det senaste numret av cancertidskriften Translational Oncology med professor Rolf G. G. Andersson som huvudförfattare.
Forskningen inleddes på en substans, mangafodipir, som användes som kontrastmedel vid magnetkameraundersökningar. Men farmakologer vid LiU upptäckte att den också skyddade friska celler i samband med cancerbehandling.
– Vi fann att substansen kunde påverka bildningen av syreradikaler som är en orsak till biverkningar av cellgifter, säger Rolf G.G. Andersson.
Hos nästan alla patienter minskar till exempel mängden vita blodkroppar kraftigt, vilket öppnar för infektioner som till och med kan vara dödliga.
Forskarna började med cellförsök och gick sedan vidare på möss som infekterats med cancerceller. Mössen behandlades med cellgifter och fick samtidigt mangafodipir. Tumörbildningen minskade samtidigt som de vita blodkropparna skyddades.
Ett problem var att en stor del av manganet i substansen frisattes med följden att den positiva effekten avtog. Det fria manganet kan också vara giftigt och orsaka hjärnskador.
– Vi gjorde då om substansen och ersatte en del av manganet med calcium. Det gav ett stabilare komplex som visade sig vara ännu bättre på att skydda celler och dessutom öka anticancereffekten, säger Rolf G.G. Andersson.
Effekten av mangafodipir bekräftades i en mindre studie på patienter med coloncancer, som publicerades i Translational Oncology i februari 2012.
Jan Olof G. Karlsson är docent vid Linköpings universitet och seniorforskare vid PledPharma AB som utvecklar läkemedlet som kommer att marknadsföras under namnet PledOx®. Nyligen inleddes en internationell fas2-studie där patienter med tjocktarmscancer deltar. Resultaten väntas i slutet av året.
Artikel: Superior therapeutic index of calmangafodipir in comparison to mangafodipir as a chemotherapy adjunct, av Jan Olof G. Karlsson, Tino Kurz, Susanne Fleichsig, Jacques Näsström och Rolf G.G. Andersson. Publicerad i Translational Oncology vol 5 nr 6, december 2012.
Det finns både för- och nackdelar med användandet av kommunikations-utrustning under körning. VTI rapport 770A kan ses som en verktygslåda av åtgärder med syfte att motverka de trafikfarliga aspekterna av kommunikation under körning och samtidigt bevara de positiva effekterna. En viktig del i uppdraget från Näringsdepartementet var att belysa alternativ till lagstiftning om förbud.
Åtgärdsförslagen täcker flera områden. Ett av områdena är teknik, vilket innefattar både teknik i fordonet, teknik i kommunikationsutrustningen och en sammankoppling med infrastrukturen. Ett annat område handlar om utbildning och information och beskriver olika sätt att öka människans kunskap och förståelse. Ett tredje område belyser olika möjligheter som samhället har att påverka människans beteende, både via förbud och lagar och via incitament.
Hur användandet ska hanteras är ett komplext problem och det är osannolikt att en enskild åtgärd står för hela lösningen. En åtgärd kan till och med vara beroende av att andra åtgärder redan är implementerade. Många åtgärder har en baksida och man kan inte förvänta sig entydiga och rakt igenom positiva resultat. Man måste därför lyfta blicken och inse att om fördelarna överväger nackdelarna så är åtgärden värd att genomföra. Olika åtgärder kan dock stärka varandra och delvis fånga upp möjliga negativa sidoeffekter.
Åtgärderna har olika angreppssätt för att minska trafikfarlig användning av kommunikationsutrustning. Utbildning och information ska huvudsakligen ändra individernas och samhällets inställning och förhållningssätt till kommunikationsutrustning. Förståelsen för vad som är farligt och när det är farligt ska ökas och feluppfattningar ska motverkas.
Finansiella incitament kan förstärka förarens vilja att anamma ett säkrare beteende med avseende på kommunikation under körning. En finansiell vinst utgör en belöning som kan upprätthålla motivationen att bibehålla ett säkert beteende. För att kunna koppla försäkringspremier till hur föraren använder sig av kommunikationsutrustning under körning behövs tekniska lösningar.
Tekniken kan alltså bidra till att möjliggöra andra åtgärder, men den kan även i sig själv hjälpa och stötta föraren. Åtgärderna handlar om att anpassa vilken funktionalitet som finns tillgänglig för föraren baserat på den rådande trafiksituationen, att varna den distraherade föraren, att bygga hjälpmedel och skyddsnät i fordonet och i infrastrukturen, och att förbättra förarens möjlighet att tolka trafiksituationen genom informationsutbyte mellan infrastrukturen, fordonen och de mobila enheterna. Många forsknings- och utvecklingsinitiativ är redan på gång, och speciellt för den tekniska sektorn gäller det att kanalisera utvecklingen i rätt riktning.
En lagstiftning behöver vara teknikneutral och rikta sig mot det vårdslösa beteendet snarare än mot användandet i sig. En sådan lagstiftning kan vara normbildande och ger ett tydligare regelverk mot trafikfarlig användning av kommunikationsutrustning. Lagstiftning och krav på upphandling kan även användas för att främja säkra system, säker infrastruktur, säkra användare och därmed säker kommunikation.
Rapporten är skriven på engelska med en svensk sammanfattning.
VTI rapport 770A: Countermeasures against dangerous use of communication devices while driving
[
Fossilfynd visar att bägardjuren utvecklades redan under kambrium, för 520 miljoner år sedan, och var faktiskt mer avancerade än dagens bägardjur är.
Dagens bägardjur liknar små svajande tulpaner på havsbotten och är helt mjuka. De filtrerar vatten för att få föda och sitter hela sitt liv förankrade på en sten eller gammalt skal, ofta tillsammans i kolonier. Bägardjuren är ofta bara en knapp millimeter höga, därför förvånade det forskarna att fossil av bägardjurens anfäder var ca 100 gånger större.
Första fossila förvånar
Forskarna hade inte förväntat sig att hitta fossil av bägardjurens anfäder, främst eftersom de saknar hårda delar och skal. Men ett stort antal ytterst välbevarade fynd i södra Kina av urtida bägardjur har nu gjorts. Fossilen är 520 miljoner år gamla och visar att bägardjuren på den tiden var mycket större än i dag, 5-6 centimeter höga med ett pansar av skal. Naturhistoriska riksmuseet ingår tillsammans med forskare från Uppsala universitet i den svensk-kinesiska forskargruppen bakom upptäkten som nu publiceras i Scientific Reports, som ges ut av Nature.
– Det är inte så ofta vi ser djur som under evolutionen går tillbaka till en enklare livsform, men det här fyndet visar att bägardjuren ursprungligen var större och hade både pansar och kroppshåla, säger Christian Skovsted, forskare vid Naturhistoriska riksmuseet.
Likheter med dagens bägardjur
Fossilen hittades i en skifferbergart i södra Kina som är välkänd för att ha rikligt med välbevarade fossil av de tidigaste djuren. De tillhör arten Cotyledion tylodes och består av en smal stjälk och en klockformad bägare som täcks av mikroskopiska skaldelar (skleriter). Cotyledion tylodes har tidigare tolkats som en primitiv tagghuding eller ett nässeldjur, men undersökningar av ett stort antal exemplar har alltså visat att fossilen istället representerar de äldsta kända bägardjuren. Bland annat uppvisar fossilen en likadan krans av tentakler som nutida bägardjur och en u-formad tarm.
– Denna upptäckt är viktig eftersom vi nu kan visa att de moderna, mikroskopiska bägardjuren kan ha utvecklats genom miniatyrisering av större, skalbeklädda former under tidsperioden kambrium, och att man därför i framtiden kan förvänta sig att hitta fossil av ytterligare bägardjur från denna tidsperiod, säger Christian Skovsted.
Forskare vid SLU vill förbättra fruktsamheten hos alpackor med hjälp av modern teknik som idag används i koavel. Det långsiktiga målet är att kunna använda artificiell insemination och embryoöverföring även på alpackor och andra kameldjur. Detta skulle leda till ökad tillgång på spermier från bra avelshannar och mindre risk för smittspridning. Dessutom kan teknikerna användas i bevarandeprogram för att rädda bestånd av vilda, små kameldjur. I projektet medverkar även svenska alpackaägare och sydamerikanska och australiensiska forskare.
Alpacka, lama, guanaco och vikunja är sydamerikanska kameldjur med en uråldrig historia och sägenomspunnen ull. Alpackan har under de senaste decennierna blivit populär även i Sverige och idag finns besättningar med upp till 100 djur.
– Intresset ökar för de här söta djuren och deras eftertraktade ull, säger Renée Båge, och berättar att det finns uppskattningsvis 1 000–3 000 alpackor i Sverige.
För att utveckla svensk, och internationell, alpack-avel behövs både teknikutveckling och mer kunskap om de fruktsamhetsproblem som finns, och detta är syftet med det forskningsprojekt som nu sätts igång vid SLU.
Över hela världen är det välkänt att kameldjuren har väldigt speciell sperma, som är svår att samla in, svår att hantera och svår att frysa, vilket är skälet till att man hittills inte har lyckats ta fram metoder för insemination och transport av genetiskt material mellan och inom länder. Likaså är djurens embryon speciella, och svåra att samla in, frysa och frakta runt mellan gårdar och länder.
I projektets första del vill forskarna utveckla metoder för hantering av sperma, bedömning av spermiekvalitet och utveckling av en laboratoriemetod för studier av spermiernas befruktningsförmåga.
– Vi tror att detta kommer att ge bättre dräktighetsresultat hos alpackorna, säger forskarstudenten Celina Abraham. Vi vill också utveckla metoder för frysning av spermier. Det skulle minska behovet av att importera alpackor, och göra att genetiskt värdefulla handjur kan användas till fler hondjur. Dessutom blir det möjligt att spara spermier från handjur som dött eller kastrerats.
I projektets andra del ska forskarna studera tidig embryodöd och identifiera skötselfaktorer som kan orsaka detta.
Dagfjärilen påfågelöga, Inachis io, har fyra stora ögonfläckar på ovansidan av vingarna. Under vila döljer påfågelögat sina ögonfläckar genom att sitta med vingarna hopslagna. Foto Christer Wiklund.
Det är inte bara småfåglar som skräms av fjärilars ögonfläckar. Även större predatorer som hönsfåglar uppfattar ögonfläckarna som skrämmande. Detta visar en ny studie vid Stockholms universitet och Linköpings universitet som publicerats i den internationella tidskriften Behavioral Ecology.
Stora ögonfläckar finns hos ett flertal djurarter som insekter, groddjur och fiskar. Tidigare studier har visat att småfåglar undviker att attackera eller skräms iväg av fjärilar som har ögonfläckar, trots att dessa är både ätliga och ofarliga.
– Dagfjärilen påfågelöga, Inachis io, har fyra stora ögonfläckar på ovansidan av vingarna. Under vila döljer påfågelögat sina ögonfläckar genom att sitta med vingarna hopslagna och ser då mest ut som ett visset löv. Om den störs ändrar den dock drastiskt sin taktik och slår hastigt upp sina vingar för att visa upp ögonfläckarna. Tidigare försök har visat att vilda småfåglar, så som talgoxe och blåmes, skräms iväg av detta beteende och undviker att attackera, säger Martin Olofsson, doktorand vid Zoologiska institutionen, Stockholms universitet.
En tänkbar förklaring till att småfåglarna skräms av fjärilars stora ögonfläckar kan vara att de påminner fåglarna om deras egna predatorer, exempelvis ögonen hos en sparvuggla. En annan förklaring kan vara att småfåglar blir skrämda av bjärta färgmönster i sig, eftersom deras normala byten oftast är kamouflagefärgade och svåra att få syn på. Forskningen har under de senaste åren varit inriktad på att avgöra vilken förklaring som är mest sannolik. – I den nya studien har vi undersökt om ögonfläckarna också skrämmer tamhöns, som ju är betydligt större fåglar. Vi iscensatte interaktioner mellan höns och fjärilar som antingen hade intakta ögonfläckar eller där ögonfläckarna var övermålade. Resultaten visade att även hönsen blev skrämde av fjärilens plötsliga display, säger Martin Olofsson.
De höns som mötte fjärilar med intakta ögonfläckar blev mer vaksamma och tog längre tid på sig att komma tillbaka till fjärilen. De var också mer benägna att ge ifrån sig ett särskilt larmläte än de höns som mötte fjärilar som hade ögonfläckarna övermålade. Det särskilda larmlätet hönsen gav ifrån sig är ett läte de ger ifrån sig när de är oroliga och det är markbundna predatorer som räv, katt eller vessla i närheten.
– De nya resultaten visar alltså att ögonfläckar framkallar rädsla hos hönsen, snarare än att hönsen bara har en motvilja mot iögonfallande mönster som sådana. Det här stöder idén om att stora ögonfläckar hos fjärilar faktiskt har som funktion att härma ögonen hos fjärilspredatorernas egna fiender och att de kan skrämma också relativt stora predatorer som höns, säger Martin Olofsson.
Artikeln i Behavioral Ecology:
http://beheco.oxfordjournals.org/content/24/1/305.full.pdf+html?sid=44fcfc6d-d3b2-41cd-8314-d3ba2bea9737
Avhandlingen är en etnologisk studie om individer födda på 1970- och 80-talet i Japan, som flyttat till New York för att satsa på karriärer inom kreativa sysselsättningar och livsstilar långt från hemlandets konventioner och krav. De har bosatt sig i och omkring stadsdelen Williamsburg i Brooklyn, som sedan slutet av 1990-talet är välkänt för de många unga kreatörer som flyttat dit från olika delar av världen för att jobba med till exempel mode, musik, konst och fotografi.
Doktoranden Lisa Wiklund har undersökt det kreativa sammanhanget i Williamsburg och hur det utgör en möjlighet för de unga människor som sökt sig dit att ta avstånd från konventionella medelklasslivsstilar genom en delvis alternativ syn på såväl konsumtion som arbete.
70- och 80-talisterna från Japan tillhör en för sitt hemland speciell generation, då Japan de senaste åren har genomgått en brytningstid med betydande förändringsprocesser. De har kunnat göra val som inte var tillgängliga för deras föräldrar, något som till stor del har möjliggjorts av globaliserande inslag i vardagslivet.
– De personer jag studerat och intervjuat ger exempel på hur en globalt präglad värld kan ge möjligheter att bryta med nationella normer kring exempelvis en mallad medelklassidentitet, bestämda könsroller eller tabun kring sexualitet. I detta ligger förstås en väldig kraft, säger avhandlingens författare Lisa Wiklund.
Men beslutet att flytta och att välja alternativa vägar när det gäller arbetsliv och familjebildning medför också att en eventuell flytt tillbaka till hemlandet inte är självklar eftersom vissa sammanhang och gemenskaper har valts bort.
– En av avhandlingens viktigaste poänger är att visa hur våra olika erfarenheter, präglade bland annat av nationella omständigheter, inte innebär att vi människor är produkter av våra ”kulturer” utan förmögna att göra även ibland obekväma val.
De unga boende i Williamsburg brukar kallas för hipsters och beskylls ibland av media för att vara lata och onyttiga individualister. En global lågkonjunktur och en förändrad arbetsmarknad är dock också en orsak till att många unga idag inte har möjligt att få fasta anställningar och lönande jobb.
– Japanerna i Williamsburg är ett tydligt exempel på denna globala tendens eftersom kollapsen av Japans bubbelekonomi på nittiotalet hade stora konsekvenser för deras position på arbetsmarknaden. Medelklassens ställning är idag inte lika självklar som tidigare och ekonomiska felval kan få konsekvenser även för individer från relativt ”trygga” bakgrunder, säger Lisa Wiklund.
Studien är baserad på etnografiskt fältarbete utfört i New York och Japan mellan 2008 och 2012. Sammanlagt 16 unga japaner ingick i studien. När den gjordes jobbade de bland annat som fotografer, designers, konstnärer och musiker.
Den nyutvecklade tekniken ligger bakom att gruppen nyligen fick ett anslag på 4,3 miljoner kronor från EU i ett så kallat Marie Curie-program för att länka samman de ledande forskningsgrupperna i Europa på området diabetesavbildning.
Professor Ulf Ahlgren med medarbetare vid Umeå centrum för molekylär medicin, UCMM, har efterhand vidareutvecklat tekniken för biomedicinsk avbildning med så kallad optisk projektionstomografi (OPT). Till att börja med kunde metoden bara användas på mycket små preparat, men för fem år sedan kunde Umeåforskarna anpassa tekniken för att studera hela organ, bland annat bukspottkörtlar, från vuxna möss i tredimensionella bilder.
De nu presenterade rönen beskriver en fortsatt utveckling av OPT-tekniken genom att gå från vanligt, synligt ljus till området nära infarött ljus. Det är ett ljus med längre våglängd som lättare kan ta sig genom vävnader. Därigenom, och i kombination med en del tekniska förbättringar, kan betydligt större prover studeras, till exempel bukspottkörtlar från råttor. Det är organ som är upp till sex gånger större än hittills, vilket har betydelse eftersom råttor som försöksdjur anses vara fysiologiskt mer lika människor.
Anpassningen till det nära infraröda ljusområdet innebär också att forskarna får tillgång till en bredare del av ljusspektrumet så att fler celltyper kan studeras i ett och samma preparat. I artikelfilmen exemplifierar forskarna möjligheten genom samtidigt spåra de insulinproducerande Langerhanska öarna, de autoimmuna infiltrerande cellerna och blodkärlens utbredning i ett modellsystem för typ 1-diabetes.
Internationellt satsas idag stora resurser för att utveckla avbildningsmetoder för att kunna studera antalet kvarvarande insulinceller vid utvecklingen av diabetes. Sådana skulle få mycket stor betydelse i vården eftersom det idag bara finns indirekta metoder för detta. Ett stort problem i sammanhanget är emellertid att hitta lämpliga kontrastmedel som binder specifikt till insulincellerna i bukspottkörteln. Umeåforskarnas OPT-teknik kan här få en viktig roll att spela genom att göra det möjligt att utvärdera nya kontrastmedel i bukspottkörteln och även kalibrera resultatet från till exempel magnetröntgen (MRI).
Det här ska nu prövas i det nystartade Marie Curie-projektet ”European Training Network for Excellence in Molecular Imaging in Diabetes”.
Umeåforskarnas studie presenteras i den vetenskapliga tidskriften Journal of Visualized Experiments, som är först med att erbjuda videoformatet för publicering inom livsvetenskaperna. Visualisering på film underlättar i hög grad förståelsen för och beskrivningen av komplicerad experimentteknik. Den kan bidra till lösningen på två utmaningar för dagens biovetenskapliga forskning: Låg transparens och dålig reproducerbarhet av biologiska experiment samt minska den tid och det arbete som går åt för att lära sig nya experimentella tekniker.
Övriga medförfattare till artikeln är Christoffer Svensson, Anna Eriksson, Abbas Cheddad, Andreas Hörnblad, Maria Eriksson, Nils Norlin, Elena Kostromina och Tomas Alanentalo, alla vid UCMM; Fredrik Georgsson vid Institutionen för datavetenskap; samtliga vid Umeå universitet, samt Antonello Pileggi, Miami University, USA, och James Sharpe vid CRG, Barcelona, Spanien.
Länk till videoartikeln
Patienter med svår njursvikt får i regel dialys för att överleva. I samband med den behandlingen förekommer ofta undernäring och sänkt muskelfunktion. Blodfetterna är en viktig energikälla och det viktiga enzymet lipoproteinlipas (LPL) bidrar till att omvandla fettet i maten till fria fettsyror som används som energi i kroppen. Störningar i funktionen hos detta enzym kan ge undernäring och höga blodfetter och därmed öka risken för hjärt-kärlsjukdomar. Tidigare studie har visat att patienter i bloddialys endast har ungefär hälften så bra LPL-funktion som friska personer.
Vid långvarig bloddialys används bland annat heparin som blodförtunnande medel för att motverka blodlevring i dialysfiltren. I avhandlingen visas att också tinzaparin, ett annat blodförtunnande medel, medför att LPL frigörs från blodkärlsväggarna för att snabbt brytas ner i levern. Det leder till rubbad fettomsättning vid varje dialystillfälle, något som anses öka risken för hjärt-kärlskador och annan sjuklighet. I patienternas blod finns dessutom höga halter av vissa ämnen (angiopoietin-liknande) som motverkar LPL-funktionen. Detta kan reduceras genom att använda särskilda, högpermeabla filter vid dialysen. Också patienter i så kallad påsdialys (CAPD, en metod där bukhinnan används som dialysmembran) har en liknande brist på LPL, men de utsätts inte för ytterligare förluster av enzymet i samband med dialysen.
I avhandlingen studeras även en ny blodförtunnande substans (citrat) som kan motverka blodlevring direkt via dialysvätskan. Den har inte samma negativa effekter på LPL som heparin och tinzaparin. Fortsatta långtidsstudier ska visa i vilken grad denna nya teknik kan ge bättre energiomsättning och mindre hjärtkärlskador.
Torsdagen den 24 januari försvarar Dana Mahmood, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, sin avhandling med den svenska titeln Lipoproteinlipasaktiviteten är sänkt hos dialyspatienter. Studier av faktorer med tänkbar inverkan på lipaset (engelsk titel: Lipoprotein lipase activity is reduced in dialysis patients. Studies on possible causal factors).
Disputationen äger rum kl. 09.00 i sal E04, Biomedicinhuset, by. 6E, NUS.
Fakultetsopponent är professor emeritus Per Ola Attman, Göteborgs universitet.
Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-62733
.
Nu har skogsforskarna testat var gränsen för skogsplantornas tillväxt går under ideala förhållanden. Med noggrant utförd plantering, skydd mot frost och insekter samt näringsbevattning med hjälp av slangar växer en skogsplanta dubbelt så bra som under normala förhållanden.Men hur mycket av den potentialen kan man uppnå i praktiken?
– Jag tror att man kan realisera upp till 50 procent bättre tillväxt hos dagens vanliga skogsplantor, säger Karin Johansson vid Skogforsk, som gjort testerna
.
Att lägga ut slangar i skogsplanteringarna är inte aktuellt – det är för dyrt. Men man kan komma en bit på väg mot bättre tillväxt ändå, menar Karin Johansson:
– Med en ambitiösare markberedning där humus och mineraljord blandas kan näringen enklare kan tillgodogöras av plantans rötter. I våra försök hade plantorna utan näringsbevattning växt mer än två meter på fem år – det är ändå riktigt, riktigt bra!
Skogforsk är det svenska skogsbrukets forskningsinstitut, finansierat av staten och skogsnäringen.
För vägars konstruktion, drift och underhåll innebär klimatanpassningen i de flesta fall relativt stora förändringar, men det saknas idag en övergripande bild av det totala klimatanpassningsbehovet nationellt sett samt vilka åtgärder som behöver tas och som är rimliga att tas. Denna rapport har som mål att ge en insyn i vilka klimatanpassningar som är nödvändiga för vägtransportsystem med fokus på svenska förhållanden.
Rapporten går igenom historiken för Sveriges arbete med klimatanpassning inom transportsystemen, vilka klimatförändringar vi kan förvänta oss, hur dessa påverkar vägtransportsystemen på olika sätt och vilka risker och sårbarheter som klimatförändringarna innebär för Sveriges och Nordens transportsystem.
Sambandet mellan klimatet (temperatur, fukt) och vägkonstruktionen är komplext och gör det svårt att förutsäga de interna klimatparametrarna i konstruktionen utifrån det yttre klimatet. Dessutom har konstruktionens randvillkor som hydrauliska förutsättningar och dräneringstillstånd samt dess effektivitet stor betydelse. Vägmaterialens egenskaper, bundna samt obundna, påverkas också av klimatet. När klimatet förändras påverkas därmed vägens beteende och livslängd. Eftersom klimatförändringarna generellt varierar mellan Sveriges klimatzoner är det förenat med stora svårigheter att förutsäga vilken påverkan klimatförändringarna får på vägarnas beteende och livslängd.
En jämförelse mellan de nordiska länderna visar att konsekvenserna av klimatförändringarna kommer att bli störst i Norge och minst på Färöarna. Detta beror inte bara på klimatförändringen i sig utan också på hur känsligt landet är till exempel med avseende på topografi, var bebodda områden finns och vägars sträckning. Inom vinterväghållningen i Sverige kommer saltanvändandet totalt sett att minska på grund av det varmare klimatet. Plogningstillfällena kommer antagligen minska, men beredskapen bör inte minskas för mycket eftersom de mer extrema tillfällena sägs komma att öka.
Dubbdäcksanvändningen har de senaste åren minskat framförallt i de södra delarna av landet bland annat på grund av förbud mot dubbdäck på fler och fler gator i stadskärnorna. Kostnaden för vinterväghållning bedöms för staten i stort bli oförändrade. Det kommer att bli en förskjutning norrut av insatserna. Med en övergång till mildare vintrar och därmed fler temperaturväxlingar runt noll grader förväntas problemen med tunga fordon som blockerar vägar vid dåligt väglag öka.
I södra Sverige kan extrema snöfall förekomma, men alltmer sällan. Kommunernas kostnader för drift och underhåll kommer förmodligen bli lägre i söder och högre i norr.
VTI rapport 771
I sociala medier finns konflikten som en drivkraft i samtalen, man ska tycka och tänka olika och det utvecklar attityder och färdigheter medan skolan mer lär ut av skolan fastställda ståndpunkter. I avhandlingen Det politiska rummet har Erik Andersson vid Örebro universitet studerat hur ungdomar tillägnar sig politiska värderingar och färdigheter samt skapar utbildningssituationer i sociala medier.
– Ungdomarna klarar av att hantera även mycket kontroversiella ämnen, som till exempel abort, pedofili, Sverigedemokraterna och global uppvärmning, säger Erik Andersson, som studerat en nätgemenskap som i avhandlingen benämns Svarthjärta (ett fiktivt namn) som vänder sig till
ungdomar mellan 14 och 28 år.
Sociala medier studeras inom kommunikationsvetenskap, men här är ämnet pedagogik och hur unga människor skaffar sig politiska värderingar, attityder och färdigheter i sociala medier.
– På nätet skapar ungdomar rum för utbildning. Jag har identifierat fem villkor som de behöver förhålla
sig till i sina samtal. Den digitala infrastrukturen handlar om de villkor tekniken medför och administratörspedagogen är de funktioner som styr regler och normer för forumet.
Innehållsfokuseringen ska bidra med nytt innehåll och att hålla sig till ämnet. Villkoret polemisk gemenskap gäller att deltagarna accepterar en gemensam spelplan för meningsstrid och konflikt kring de politiska samtalen. Det femte villkoret är kommunikativ gemenskap, att vara socialt öppna och villiga att förstå varandra i sina meningsutbyten.
De politiska samtalen i Svarthjärta är ofta tävlingsinriktade och konfrontativa. Med inspiration från taktik inom fotbollen har Erik Andersson identifierat fyra olika slags sätt att agera politiskt. Att utmana, att ge understöd, att sätta press och att ge understöd.
– Villkoren för kommunikationen styr deltagarnas samtal väldigt starkt och är väldigt kvalificerade, det går helt enkelt inte att delta hur som helst.
Skolans svårigheter
Deltagandet i forumdiskussionerna skapar en tydlig utbildningssituation där deltagarna måste
skaffa kunskaper och färdigheter genom sin medverkan och som bygger på förmågan
att kommunicera och samarbeta.
– Skolan har svårigheter att hantera kontroversiella frågor inom sitt demokratiuppdrag. Min studie kanske kan bidra till att utveckla skolundervisningen där digitala medier kan vara ett sätt att hantera politiskt kontroversiella frågor, säger Erik Andersson.
Ett öppet och tillåtande politiskt samtal är centralt för att skolan ska kunna bidra till att utveckla politiskt intresserade och engagerade
ungdomar, det visar tidigare forskning.
Genom analyser av hälsotidskrifter från 2009 och från åren 1910-13 visar Wilhelm Kardemark hur populära sätt att förstås hälsa förändrats.
– Jag tolkar förändringarna i hälsoförståelse som nära knutna till förändrade perspektiv på människan. Somliga förändringar är följd av skiftningar inom medicinska perspektiv. Många är också av en än mer generell karaktär och har att göra med föreställningar om vad du som människa ska sträva efter och vad som bör vara viktigt i livet, säger han.
Belysande för förändringarna i människosyn och hälsoförståelse är synen på vilka relationer som gör hälsan viktig. Utifrån det tidiga 1910-talets perspektiv framstår individens hälsa som en av nationens resurser. I vår samtid är hälsan en individuell angelägenhet och något som relateras till de allra närmaste, men framförallt till individens målsättningar och förhoppningar. Med det äldre perspektivet motiverar tillhörigheten till folket hälsan.
– Det tidiga 1900-talets nationalistiska perspektiv på hälsofrågor är ingen nyhet. Vad som däremot är nytt är den tydliga inverkan lutherska perspektiv hade på synen på hälsa. Som jag visar bör många av de antaganden om hälsa vi möter i dåtidens hälsotidskrifter ses i förhållande till en luthersk människosyn. Med den kommer en betoning av arbete som ett sätt att tjäna medmänniskan där manlighet och hälsa knyts till varandra.
Även synen på kroppen talar för genomgripande förändringar vad gäller människosyn och hälsoförståelse. Idag ges många gånger en bild av kroppen och hälsan som kontrollerbar och som en fråga om aktiva val individen är ansvarig för. Processer in på cellnivå kan stödjas med ”rätt” mat och livsstil.
– Målsättningarna är ofta höga då det handlar om att ”maximera” och ”optimera”. Man ska få ut det mesta möjliga av mat, träning och livet i stort. Kontroll är en grundbult som varvas med förståelser som betonar vikten av att uppleva kroppen och känna hur skönt exempelvis träning kan vara.
Att känna till vanliga föreställningar om hälsa och förhålla sig kritisk till dem är viktigt inom sjukvårds- och utbildningssektorn.
– Men jag vill också framhålla vikten av rön som mina inom den växande hälso- och wellnessbranchen. För dem som exempelvis arbetar som personlig tränare är det viktigt att ha kännedom om vanliga föreställningar om hälsa och träning eftersom klienterna mycket väl kan ha dem, säger Wilhelm Kardemark.
Granskade hälsotidskrifter: Hälsovännen, Hälsokällan, Hälsovindar (tre historiska tidskrifter, utgivna 1910-1913), MåBra, I Form (två nutida tidskrifter, båda från 2009).
Akut hjärtinfarkt har länge varit den enskilt vanligaste dödsorsaken för både män och kvinnor i Sverige. Chansen att överleva är beroende av möjligheten att få ett snabbt och effektivt omhändertagande.
Men förutsättningarna för att snabbt få rätt vård varierar stort beroende på vem du är, vilket kön du har och var du bor. Det visar en avhandling vid Göteborgs universitet.
Annica Ravn-Fischer, doktorand vid Sahlgrenska akademin och hjärtläkare vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset, har i sin avhandling studerat 5 200 patienter med misstänkt hjärtinfarkt.
Studierna visar att kvinnor som söker med hjärtsymtom, till exempel bröstsmärtor, mer sällan än män blir inlagda på en hjärtintensivavdelning. Kvinnor får även vänta längre än män både på att bli undersökta med kranskärlsröntgen, på att få blodproppsförebyggande medicin samt på att få en vårdplats.
– Förmodligen nedprioriteras kvinnorna eftersom hjärtinfarkt är mer ovanligt hos kvinnor än hos män. Men enligt vår mening är det viktigt att även kvinnor får en snabb första bedömning, och att man initialt är lika aggressiv med utredning och behandling som för männen, säger Annica Ravn-Fischer.
Hur snabb och effektiv vården är skiljer sig också mellan de tre akutmottagningarna inom Sahlgrenska Universitetssjukhuset. På akutmottagningarna på Sahlgrenska sjukhuset och Mölndals sjukhus blir 50 respektive 51 procent av alla som söker med bröstsmärtor inlagda, av dessa får 20 respektive 21 procent diagnosen hjärtinfarkt.
Av de som söker sig till akutmottagningen på Östra sjukhuset med samma symtom läggs 63 procent in – medan bara 8 procent får diagnosen hjärtinfarkt.
– Det är en låg träffsäkerhet, och orsakerna bör studeras djupare. Men att fler skrivs in kan bero på språkliga kommunikationssvårigheter, där tolkbehovet har visat sig vara större på Östra. Språksvårigheter kan också vara en orsak till att man tar det säkra före det osäkra och lägger in patienten. När det gäller diagnoserna kan skillnaden bero på att patienter på Östra i större utsträckning får diagnosen hjärtsvikt, säger Annica Ravn-Fischer.
Enligt internationella riktlinjer ska en högriskpatient med akut koronart syndrom (hjärtinfarkt plus instabil kärlkramp) kranskärlröntgas inom 24 timmar. Enligt avhandlingen når Sahlgrenska detta mål för många patienter oavsett risknivå, medan den genomsnittliga väntetiden på Östra sjukhuset är 50 timmar, och på Mölndals sjukhus 70 timmar.
–Även om patientunderlaget ser olika ut på de olika sjukhusen är skillnaden anmärkningsvärd. Men det pågår åtgärder för att bättre kunna prioritera patienter inför kranskärlsröntgen oavsett vilket sjukhus patienten ligger på. Sedan årsskiftet har vi infört ett nytt verktyg som bättre kan värdera vilka patienter som har störst risk att avlida. I vårt material har vi dock inte sett någon skillnad i risk att dö mellan sjukhusen, säger Annica Ravn-Fischer.
Avhandlingen visar också att vårdinsatsen skiljer sig för personer med olika etnicitet: icke-svensktalande patienter verkar få vänta längre än svensktalande innan de får röntgen och får komma till en vårdavdelning.
– Fördröjningen kan bero på kommunikationssvårigheter, något som skulle kunna åtgärdas om man i högre grad utnyttjande en tolk. Antalet icke-svensktalande patienter är dock ganska litet och även detta är något vi får titta vidare på, säger Annica Ravn-Fischer.
Annica Ravn-Fischers förhoppning är att avhandlingens resultat ska leda till förbättringar i det tidiga omhändertagandet av patienter med hotande hjärtinfarkter – och inte bara i Göteborg:
–Förhoppningsvis kan även akutverksamheter utanför Göteborg lära av våra erfarenheter, så att vi kan skapa en bättre fungerande hjärtsjukvård som är jämlik och rättvis oavsett ålder, kön, etnicitet eller geografisk tillhörighet.
Per Karlsson är områdeschef på Sahlgrenska Universitetssjukhuset:
– Vi är medvetna om de skillnader i hjärtsjukvården som framkommit i avhandlingen. Vi har ett internmedicinforum inom Sahlgrenska Universitetssjukhuset med representanter från de berörda verksamheterna som har som mål att skapa en mer jämlik vård, vad gäller kön och etnicitet men också mellan de olika sjukhustomterna, säger han.
Avhandlingen: ”Optimizing the early treatment of a threatening myocardial infarction” försvaras vid disputation fredagen den 1 februari.
Det så kallade mediatorkomplexet upptäcktes ursprungligen i jästsvampen Saccharomyces cerevisiae, mest känd som bagerijäst. Det har visat sig vara nödvändigt för regleringen av transkription, den process där cellkärnans DNA översätts till RNA. RNA transporteras sedan ut ur kärnan för att översättas till proteiner, i en process som kallas translation. Mediatorkomplexet (”mediatorn”) är en proteinstruktur som stimulerar transkription och fungerar som en brygga genom att överföra styrsignaler till det enzym som utför själva översättningen, RNA-polymeras II.
Trots en snabb forskningsutveckling för att kartlägga mediatorns struktur och funktioner är förståelsen för många av mediatorns aspekter fortfarande begränsad. I avhandlingen presenteras tre renodlade grundforskningsprojekt som utforskar mediatorn på olika sätt. I det första isoleras och karaktäriseras mediatorn för första gången i växtceller. Den har tidigare studerats i organismer som svampar (bakjäst), insekter (bananfluga) och däggdjur (människa), och identifieringen av mediatorkomplexet i växter bidrar till förståelsen av dess betydelse i alla högre levande organismer.
Det andra projektet är en mer detaljerad analys av funktionen hos en av beståndsdelarna i växtmediatorn. Att inaktivera den visar sig leda till att växten får en kraftigt ökad förmåga att överleva torka. Samtidigt får den fler blad – och kan alltså ge mer mat per planta vid odling – och blir motståndskraftig mot salt i jorden.
I det tredje projektet studeras mediatorkomplexets anknytning till DNA. Det visade sig att de gener som mediatorn mestadels samspelar med har en typisk kromatinstruktur – med andra ord är DNA-spiralen packad på ett visst sätt – och att dessa gener ofta är nödvändiga för överlevnaden hos celler som utsätts för ändrade odlingsbetingelser. Det visade sig också att mediatorn finns i många olika former och att de enskilda komponenternas funktion varierar mellan olika gener. Man har tidigare trott att mediatorns roll varit densamma för alla gener, och denna upptäckt väcker många nya frågor.
Läs hela eller delar av avhandlingen.
Den nya föreslagna kollektivtrafikförbindelsen mellan Vallentuna och Arlanda är mycket kontroversiell. Den innebär intrång i värdefulla natur- och kulturmiljöer samtidigt som den skulle innebära en långsiktig lösning för det transportbehov som finns i Stockholms nordostsektor. Studenter vid Stockholms universitet har granskat miljöeffekterna av kollektivtrafikförbindelsen inom ramen för kursen ”miljökonsekvensbeskrivning”.
Förbindelsen kan bidra med tillväxt och attraktivitet samt fungera som en viktig knytpunkt för såväl Arlanda som Stockholms län men samtidigt kan flera intressekonflikter identifieras. Förbindelsen kommer utöver att ta mycket mark i anspråk även kraftigt påverka kulturmiljön och den biologiska mångfalden.
– Det är angeläget att förbättra kommunikationerna mellan Stockholms nordostsektor och Arlanda. En utbyggnad kan dock medföra stora ingrepp i det känsliga kulturlandskapet Markim-Orkesta. Ett område som till och med föreslagits som världsarvsområde. Innan beslut fattas om projektets utveckling är det viktigt att de långsiktiga konsekvenserna av en utbyggnad analyseras noggrant, säger Bo Eknert, kursansvarig lärare.
I dagsläget finns ingen miljökonsekvensbeskrivning vilket försvårar debatten. En första miljökonsekvensbeskrivning av förslaget på ny kollektivtrafikförbindelse mellan Vallentuna och Arlanda har nu tagits fram av ett femtiotal studenter från Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi vid Stockholms universitet.
– Förhoppningen är att rapporten ska bidra till en fördjupad, konstruktiv och kritisk diskussion som kan berika beredningen av planärendet. Bland annat mot bakgrund av att Stockholms Lokaltrafik ska ta fram en officiell miljökonsekvensbeskrivning, säger Bo Eknert. Syftet med en miljökonsekvensbeskrivning är att objektivt belysa och lyfta fram olika konsekvenser och effekter som kan uppstå samt väga dem mot varandra. Jag tycker att studenterna gjort ett gediget arbete med att granska för- och nackdelar med de olika alternativen.
– Den sammantagna bedömningen av effekterna är att inget av de alternativ som studerats kan betraktas som miljömässigt hållbara.
– Nollalternativet, om inget av de föreslagna alternativen genomförs, är att föredra på kort sikt jämfört med en utbyggnad av Roslagsbanan eller en ökad busstrafik. På längre sikt kommer det dock att generera ökad trafik vilket inte är förenligt med hållbar utveckling.
– En ökad busstrafik mellan Täby, via Vallentuna och Upplands Väsby, till Arlanda med delvis ny vägsträckning är det alternativ som kortsiktigt skulle innebära minst intrång och störningar i landskapet på lokal nivå. Det finns dock osäkerheter om förbindelsens fördelar kan väga upp den trafikökning som vägsträckningen skulle innebära.
– En förlängning av Roslagsbanan skulle minska transporternas klimatpåverkan och därmed bidra till en hållbar utveckling. Däremot är påverkan på landskapets kultur- och naturvärden stor.
– Speciellt kultur-, men även naturvärden, står i motsättning till kollektivtrafiken. Det blir därmed en värderingsfråga av vilka värden som har störst betydelse för ett hållbart samhälle.
Presentation av rapporten
Resultatet av miljökonsekvensbeskrivningen kommer att presenteras i Vallentunas nya kulturhus den 18 januari klockan 10. Alla är varmt välkomna, dock finns det endast 190 sittplatser så det är först till kvarn som gäller.
Twitter: Stockholms-studenter@mkbstudenter
Facebook: Arlandaförbindelse-MKB
E-post:su.miljokonsekvens@gmail.com”> su.miljokonsekvens@gmail.com
Förkortningen KOL står för ”kroniskt obstruktiv lungsjukdom” och gör att patienterna får svårt att andas. Men sjukdomen påverkar inte bara lungorna utan även andra organ. Den är också kopplad till en högre risk för sjukdomar som diabetes, cancer och hjärtsvikt.
– Ändå har det hittills varit mest fokus på luftvägsinfektioner, och infektioner i andra organ har inte studerats så mycket, säger läkaren Malin Inghammar.
I sin avhandling visar hon bland annat att personer i Sverige med en KOL-diagnos hade tre gånger högre risk för aktiv tuberkulos än befolkningen i allmänhet. De löpte också en högre risk för svår pneumokocksjukdom, en typ av infektion som kan ge bland annat hjärnhinneinflammation och blodförgiftning.
I en annan studie har Malin Inghammar tittat på förekomsten av bakterier i blodet hos KOL-patienter respektive kontrollpersoner ur den allmänna befolkningen. Både pneumokocker, kolibakterier och så kallade gula staphylokocker, den bakterie som förknippas med så kallad sjukhussjuka, visade sig vara 2.5 gånger vanligare i blodet hos KOL-patienterna.
Tuberkulos är en ovanlig sjukdom i Sverige, så kopplingen mellan KOL och tuberkulos har ingen större betydelse just här i landet. Den är däremot viktig att känna till i länder som Indien och Kina, där tuberkulos fortfarande är en vanlig sjukdom och där rökningen ökar kraftigt. Och kopplingen mellan KOL och farliga infektionsbakterier kan läkare behöva ta hänsyn till både här och utomlands.
– Nästa steg är att undersöka vad kopplingen beror på. Är det den kortisonbehandling som KOL-patienterna brukar få som gör dem känsliga för infektioner? Eller har infektionskänsligheten att göra med andra faktorer, som den avmagring, muskelsvaghet och blodbrist som också hör till sjukdomen? undrar Malin Inghammar.
Hennes resultat kan så småningom leda till förändringar i behandlingen av KOL. Om nu KOL-patienterna löper en extra stor risk för sjukhusinfektioner, så kanske man bör vara mer försiktig med att lägga in dem på sjukhus, och fundera igenom alla faktorer som skulle kunna innebära en ökad risk för infektioner.
Avhandlingen heter Epidemiological studies of severe infections in COPD och lades fram den 11 januari.
Länk till mer information om avhandlingen
http://www.lunduniversity.lu.se/o.o.i.s?id=12683&postid=3233372
