– Avhandlingen, som är skriven av Marita Falkmer, handlar om grundläggande förutsättningar för delaktighet i sociala samspel samt om observerad och upplevd delaktighet i svenska grundskolor hos elever med Autismspektrumtillstånd (AST), t.ex. autism eller Aspergers syndrom, berättar Marita Falkmer.
Elever med autismspektrumtillstånd upplever många saker annorlunda. AST kännetecknas av begränsningar inom tre områden; socialt samspel, kommunikation och föreställningsförmåga.

Resultaten från Marita Falkmers sju studier speglar en ganska mörk bild av hur delaktiga elever med AST är i svenska grundskolan, men avhandlingen presenterar också positiva resultat och diskuterar möjliga åtgärder som kan leda till större delaktighet i grundskolan. Marita Falkmer själv menar att nyckeln är kunskap.

– Om du har en elev med AST i din klass krävs det inte bara insikt i elevens situation, det krävs också kunskap om hur AST påverkar elevens sätt att tänka och förstå. Kunskap är nyckeln till inkluderande skolor för dessa elever, säger Marita Falkmer.

– Tyvärr räcker det inte bara med kunskap, man måste också vara villig att ta konsekvenserna av vad man ser och anpassa klassrumsstrategier utifrån denna insikt.

Marita Falkmer är specialpedagog med inriktning mot barn och ungdomar med autismspektrumtillstånd. Hon har lång erfarenhet av arbete med denna elevgrupp inom olika skolformer samt av handledning och utbildning i personalgrupper.

Handledare har varit professor Mats Granlund, Hälsohögskolan i Jönköping samt professor Annette Joosten, School of Occupational Therapy & Social Work, Durtin University, Australia.

Läs hela avhandlingen på Digitala Vetenskapliga Arkivet.

Onsdagen den 23 januari 2013 med start kl. 13.15 försvarar Marita Falkmer sin doktorsavhandling inom handikappvetenskap ”From Eye to Us: Prerequisites for and levels of participation in mainstream school of persons with Autism Spectrum Conditions”. Disputationen äger rum i sal Hb116 på Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping. Opponent är professor Sven Bölte, Karolinska Institutet.

Tidigare har sociologin haft sin plats inom samhällskunskapsämnet och Rolf Lidskog har redan tidigare varit medförfattare i läroböcker i det ämnet.

– Eleverna har läst sociologi utan att egentligen veta om det. Nu blir det tydligare och varje år kommer flera tusen elever att läsa sociologi. Det leder förhoppningsvis till att fler också blir intresserade av att fortsätta med det på universiteten.

Inte oväntat anser Rolf Lidskog att sociologi är ett viktigt ämne, som beskriver varför samhället ser ut som det gör och hur människor fungerar
tillsammans. Med en bakgrund i en icke-akademisk miljö och egna erfarenheter som lärare har det varit viktigt för honom att inte skapa avstånd utan förståelse för sociologiämnet.

– Att läsa sociologi är att skaffa kunskap om samhället. Alla kan ha åsikter om olika saker i samhället, men har man dessutom kunskaper om samhället är det lättare att förstå varför till exempel globalisering och urbanisering fungerar
som de gör och varför samhället är skiktat på olika sätt.

Den största utmaningen med bokskrivandet är att veta hur svåra resonemang man kan föra, särskilt som den ska fungera både på yrkesförberedande och
högskoleförberedande gymnasieprogram.

– Jag ser vilken spännvidd det är bland de 19-åringar som börjar läsa här på universitetet. En lärobok får varken bli för enkel eller för svår. Dessutom får det inte vara för mycket siffror, de blir snabbt föråldrade. Men böcker ska bygga på kunskap och det är bättre att forskare skriver läroböcker och får, om de behöver det, hjälp med att popularisera sina resonemang än att den som är bra på att skriva gör det utan att ha kvalificerade kunskaper i det ämne man skriver om.

Boken Sociologi är utgiven på Libers förlag. Sociologiämnet är obligatoriskt
på samhällsvetenskapsprogrammet och barn- och fritidsprogrammet.
 

– Det här handlar om en strategisk satsning mot en mer kostnadseffektiv vinterväghållning, säger Anna Arvidsson, forskare på VTI och den som leder projektet.

Införandet av ny teknik bland annat för halkövervakning betyder att nya möjligheter ges för utveckling av en effektivare vinterväghållning. SRIS, Slippery road information system, är en av de nyare teknikerna som finns att tillgå på den svenska marknaden. Den bygger på att fordon på våra vägar samlar in information under tiden de kör.

Denna information tillsammans med exempelvis vägväderinformationssystem, kan sedan ligga till grund för en detaljerad bild av hur vägklimatet ser ut i realtid. En viktig del för att SRIS-tekniken ska kunna vara till användning är att regelverket för vinterväghållning anpassas till de nya möjligheterna som tekniken medför.I en förlängning menar man att samhällskostnaderna på så sätt ska kunna minska.

Projektet som VTI leder syftar till att utveckla det nuvarande regelverket som till stor del styr hur entreprenörernas arbete utförs. Med ett förnyat regelverk ska de kunna uppnå en effektivare vinterväghållning. Arbetet genomförs i nära samarbete med Trafikverket och berörda entreprenörer.

– För att få genomslag för en teknikförändring krävs det att entreprenörerna får vara med i utformandet av användandet och på så sätt få en positiv inställning till den förändring som ett förnyat regelverk innebär. Därför lägger vi stor vikt på att ha god kontakt med entreprenörerna och under projektets gång sprida och diskutera resultaten. Det är avgörande för att det nya regelverket ska bli framgångsrikt, säger Anna Arvidsson.

Inom projektet planeras också en effektiv resultatspridning. Förutom seminarier och deltagande i konferenser och workshops kommer man även att ha kontakt med de olika entreprenörsgrupperna som är tänkta att kopplas till projektet.

Projektet sträcker sig över fyra år och i och med detta kan flera testområden användas.

– Detta ger möjligheten att kunna utveckla regler och kriterier gentemot de förutsättningar som finns geografiskt och vägtekniskt. Testområdena ska representera olika typer av vintervägsklasser.

En utveckling av regelverket förväntas vidare ge möjlighet till effektivare vinterväghållning genom att det blir en starkare koppling mellan vad som förväntas och krävs i form av åtgärder och de åtgärder som egentligen utförs på vägen.

Användningsområden vad det gäller den nya tekniken och därtill kopplade regelverk blir viktiga delar både i beslutsprocessen för åtgärdsplanering och för uppföljning.

Projektet beräknas vara avslutat under 2015. Det drivs inom branschprogrammet BVFF, Bana väg för framtiden, med finansiering från i huvudsak Trafikverket.

Webbplats för branschprogrammet BVFF

Juan Carlos Márquez, forskare och doktorand vid Skolan för teknik och hälsa vid KTH, har undersökt hur textila elektroder lämpar sig för bioimpedansmätningar och deras tillförlitlighet när det kommer till att använda den i e-hälsoapplikationer för hemvård av patienter med kroniska tillstånd som njur- eller hjärtsvikt.Resultatet är mycket positivt.

Traditionella elektroder måste nämligen fästas av sjukvårdspersonal för att elektroderna ska placeras rätt. De fästs dessutom med en klibbig, ledande gelé och eftersom detta kan vara allergiframkallande lämpar de sig inte för långvarig användning.
Målsättningen att istället designa klädesplagg med inbäddade elektroder som patienten själv enkelt kan hantera och som ska kunna sitta på kroppen en längre tid är desto bättre. Detta innebär fördelar för både patienten och sjukvården, samt minskade kostnader.

– Patienten kan med lätthet ta på sig det funktionella klädesplagget, koppla upp sig mot mätsystemet och sända över relevant information som total kroppsvätska eller hjärtats slagvolym till sjukhuset. Sjukhuspersonalen kan få en daglig övervakning och samtidigt minska behovet av sjukhusinläggning, säger Juan Carlos Márquez.

I sin avhandling som precis presenterats visar Juan Carlos Márquez att textila elektroder inbäddade i klädesplagg kan användas för så väl mätning av total kroppssammansättning med bioimpedansspektroskopi som för övervakning av hjärtfunktionen med så kallad impedanskardiografi. De textila elektroderna gav tillförlitliga mätresultat, jämförbara med resultaten från traditionella elektroder.

– Att säkerställa att textila elektroder mäter lika väl som traditionella är ett viktigt första steg mot att utveckla ett professionellt klädesplagg som kan användas i ett personaliserat övervakningssystem för sjukvården, säger Juan Carlos Márquez.

En tidigare pilotstudie som genomförts av KTH-forskaren Fernando Seoane Martinez, som arbetar tillsammans med Juan Carlos Márquez, visar att textila elektroder även kan skydda bebisars känsliga huvuden. När för tidigt födda barn övervakas med EEG i intensivvården finns det nämligen en risk att de många elektroderna, oftast uppåt 8 stycken och som fästs på bebisarnas huvuden, skadar deras hud.

För att råda bot på problemet testades två slags textila elektroder på fem vuxna försökspersoner och jämfördes med standardelektroder av hög kvalitet. Signalerna befanns vara likvärdiga ur de flesta aspekter och forskarna drar slutsatsen att de textila elektroderna kan vara möjliga kandidater för användning vid EEG-övervakning.Bioimpedansmätningar visar bland annat vikt, kroppsfett, muskelmassa, vätskenivåer och metaboliska ålder.

Forskningen runt textila elektroder inbäddade i klädesplagg är ett samarbete mellan KTH och Högskolan i Borås.

Den traditionella förklaringen till varför vissa människor utvecklar fobier är att de varit med om obehagliga upplevelser som kopplas till det fobiska stimulit, till exempel spindlar i spindelfobi. Nya studier visar att även uppmärksamhetsprocesser är inblandade i fobier. I en ny avhandling vid Stockholms universitet har Joakim Norberg studerat uppmärksamhetsprocesser i spindelfobi. Han har undersökt hur personer som är fobiskt rädda för spindlar aktivt och passivt processar det de är rädda för.

– Tänk dig att du kör bil och att en läskig spindel börjar kravla sig upp för vindrutan mitt framför dig, säger Joakim Norberg. För personer med spindelfobi är detta scenario bland det värsta man kan tänka sig. Frågan är om man kan låta bli att processa spindeln genom att fokusera mer på bilkörningen. I min avhandling har jag visat att det inte fungerar. Spindeln kommer ändå att processas, rädsla låter sig alltså inte regleras genom distraherande arbetsuppgifter.

Medfödd rädsla för spindlar
Avhandlingen visar att personer som är fobiskt rädda för spindlar inte kan ignorera spindlar, även om de försöker genom att sysselsätta sig med andra uppgifter. Även personer som inte är rädda för spindlar uppmärksammar spindlar mer än andra stimuli.

– Det tyder på att spindlar är speciella objekt, säger Joakim Norberg. Att uppmärksamheten dras till spindlar hos alla människor, både de med och utan fobi, stämmer överrens med tidigare fynd att människor lär sig rädsla till spindlar snabbare och lättare än till andra stimuli som till exempel vapen. En möjlig förklaring är att spindlar har utgjort ett hot mot människor under vår evolutionära historia, och att snabb detektion av dem därför utvecklats i försvarssyfte.

Avhandlingen visar även att fobier inte bara handlar om rädsla, det vill säga känslor, utan också involverar komplicerade perceptuella processer.

– Möjligen är uppmärksamhetsprocesser värda att studera även i andra ångeststörningar, som tvångssyndrom eller panikångest, säger Joakim Norberg. I förlängningen skulle det kunna leda till bättre förståelse för hur ångeststörningar uppstår och hur de effektivt kan behandlas.

Skolor runt om i Sverige står inför ett faktum. Elevernas samtal, i form av debatt och diskussioner i digitala sociala forum på Internet, får konsekvenser för samtalen i klassrummet. Men när retoriken från Nätet brakar in i det vanliga klassrummet kan det uppstå en konflikt som förvandlar läraren till ofrivillig åsiktspolis.

Erik Andersson har nyligen disputerat i pedagogik vid Örebro universitet och Högskolan i Skövde. I sin doktorsavhandling analyserar han samtal i nätgemenskapen Svarthjärta. Han gör det för att vi bättre ska förstå hur ungdomar använder sociala medier för forma sig själva och andra till politiskt medvetna samhällsmedborgare.

En fördel med samtalen på Nätet, enligt Erik Andersson, är att fler perspektiv kommer upp till ytan än vid jämförbara diskussioner i ett vanligt klassrum. Något händer helt enkelt med en samtalet när debattdeltagarna inte längre kommunicerar ansikte mot ansikte.

– Därför menar jag att vi i skolan borde kombinera digitala samtal framför datorn med vanliga klassrumsdiskussioner. Det skulle minska risken att lärarna måste gå in och agera åsiktspolis på ett sätt som egentigen inte är demokratiskt, säger Erik Andersson.

Öppna konflikter
I sin avhandling går Erik Andersson igenom tio ämnestrådar i Svarthjärta och gör en retorikanalys av kommunikationen mellan debattdeltagarna. Det visar sig att samtalen använder sig av vad Erik Andersson kallar öppen retorik.

– Diskussionerna i forumet är argumentativa och polemiska. Det handlar inte om att nå konsensus utan det är istället den öppna konflikten som driver samtalet framåt, säger Erik Andersson.

Det konfliktorienterade och öppna sättet att föra diskussion på ligger långt från den debattstil vi kan höra politiker använda sig av i massmedia. Enligt forskning i politisk retorik använder våra beslutsfattare ofta dold retorik. Förenklat uttryckt innebär dold retorik att debattdeltagarna döljer vilka politiska intressen som ligger bakom deras argument.

Ett undervisningsrum bland andra
Erik Andersson betonar att diskussionerna i Svarthjärta handlar lika mycket om att upptäcka sig själv som att försöka övertyga någon annan.

– Diskussionerna i sociala medier som Svarthjärta är en form av utbildning. Den
formar unga människors politiska tänkande. Vi måste förstå diskussionens form,
inte minst för att agera på ett bra sätt när vi som lärare ska prata om
svåra ämnen i skolan, säger Erik Andersson.

FAKTA: Nätgemenskapen Svarthjärta skapades ursprungligen av ungdomar
som hade intresse för en viss typ av kläder och musik. Allt eftersom tiden har
gått har nätgemenskapen växt och idag är den mycket bred. Gemensnittsåldern på medlemmarna i Svarthjärta är mellan 17 och 18 år. Svarthjärta är ett fiktivt namn.

Att mode idag är en betydelsefull kulturell yttring anser Bia Mankell, docent i Konst- och bildvetenskap samt initiativtagare och en av redaktörerna för projektet ”Modets bildvärldar”, blir tydligt genom dagens bildfixering där det ligger ett extremt fokus på det imaginära och på att synas. Kläderna blir därmed inte bara ett sätt att signalera till utan även gestalta för omgivningen vilka vi vill vara.

Det är först under senare tid som mode har blivit del av den akademiska forskningsmiljön och har även börjat etableras som ett eget ämne, men trots detta menar Bia Mankell att det fortfarande är ett obeforskat område.
– På ett teoretiskt plan är det beforskat, men vi vill både använda teorin och ta utgångspunkt från de konkreta objekten. Våra museer är fulla av objekt och samlingar som riskerar att bli bortglömda. Dessutom saknas det ofta en bas och kunskap kring mode som forskning på våra museer, så därför ser de väldigt positivt på denna typ av samarbete. Vår ambition är att skapa en brygga mellan museerna, allmänheten och akademin, säger hon.

Men projektet, som pågick mellan 2010 och 2012, är inte enbart ett samarbete mellan museet och akademin, utan även mellan olika forskningsdiscipliner. Förutom det konst- och bildvetenskapliga perspektivet diskuteras Röhsskas modesamling ur etnologiska, företagsekonomiska och konsumtionsteoretiska perspektiv. Samarbetet mellan olika discipliner anser Bia Mankell har gett en bredd som annars hade gått förlorad.

– Vi har inte bara suttit var för sig och forskat och skrivit våra respektive artiklar, utan vi har träffats regelbundet och diskuterat igenom våra texter och vår forskning. Detta har gett nya uppslag och ingångar som vi kanske inte annars hade fått.

Bia Mankell har även tidigare varit involverad i ett liknande projekt, men då gällde det teaterbilder och ett samarbete med Stadsmuseet. Hon är väldigt nöjd med projektens slutresultat och framhåller när det gäller Modets bildvärldar att förutom att det är en fin bok, så är den skriven på ett sätt som vänder sig till alla och inte bara till forskare inom akademin. Dessutom anser hon att den bjuder på en del överraskningar som till exempel en diskussion kring godispapperskorsetten och dess problematisering av kvinnorollen i kapitlet ”Visuell Couture”, samt kapitlet om Boijes Magasin, Sveriges första seriösa modetidskrift, verksam 1818-1844.
Text: Karin Jorhé

Projektet ”Modets bildvärldar” har finansierats av Söderbergska stiftelserna och fakultetsmedel medan Röhsska museet finansierat tryck och publicering av boken.  

Redaktörer och medförfattare till Modets bildvärldar — Studier med utgångspunkt i Röhsska museets modesamling är Docent Bia Mankell, Institutionen för kulturvetenskaper vid Göteborgs universitet och FD Per Dahlström, tidigare intendent på Röhsska museet, numera på Konstmuseet. Övriga medverkande författare är FD Viveka Kjellmer, konst- och bildvetenskap och FD Eva Knuts, etnologi, verksamma vid Institutionen för kulturvetenskaper, Göteborgs universitet; Professor Karin M Ekström, företagsekonomi, Högskolan i Borås; Professor emerita Lena Johannesson, konst- och bildvetenskap, tidigare verksam vid Göteborgs universitet.

MTG-radio driver sju musikradiostationer i Sverige och de baltiska staterna. I likhet med många andra medieföretag har MTG-radio de senaste tio åren genomgått stora förändringar. Digitala studior och datorprogram för innehållsproduktion har blivit alltmer vanligt förekommande och ökad digitalisering, till exempel genom fildelning och andra nya sätt att
distribuera musik via internet, har skapat ny konkurrens. Etablerade medieföretag har också fått nya möjligheter av den tekniska utvecklingen. De kan producera och sprida andra typer av innehåll över flera kanaler. I MTG:s fall handlar det till exempel om såväl videoproduktioner som textproduktioner för digitala plattformar och inte bara – som förut – ljudproduktioner för FM-utsändningar.

Fredrik Stiernstedts doktorsavhandling vid Örebro universitet är en etnisk produktionsstudie som omfattar åren 2000 – 2010. Han har följt produktionen, intervjuat ledning och personal och läst dokument för att se hur de stora förändringarna under perioden påverkat maktrelationerna på redaktionen.

– Jag visar för det första att digitala produktionsteknologier ofta har introducerats av ledningen som ett sätt att minska möjligheterna till självbestämmande och autonomi. Till exempel bidrar de till en kraftig centralisering av beslutsfattandet och till ökad automatisering av produktionen. Det här bekräftar den bild som vi fått i liknande tidigare studier av medieförändring och arbete i medieindustrierna. Men programledare och producenter också kan utnyttja nya medieteknologier för att öka sitt självbestämmande.

– Till skillnad från tidigare studier, visar resultaten i den här studien att de kan ”rekrytera” och använda till exempel nya plattformar för innehållsproduktion för att skapa sig större möjligheter till självbestämmande i produktionen, säger Fredrik Stiernstedt. De digitala medierna som ”idé” eller ”föreställning”, till exempel om vilken slags konkurrens de innebär, är också något som programledare och producenter använder gentemot ledningen för att belysa det nödvändiga och rationella i mer självbestämmande för företagets innehållsproducenter.

De omorganisationer som skedde i medieföretaget MTG mellan år 2000 och 2010 och som resulterade i uppbyggandet av ett så kallat ”mediehus” innebar också att själva metoderna för att leda och styra arbetet förändrades som sådana.

– Resultaten i avhandlingen problematiserar den teori om mediearbete och medieproduktion som utgår från en motsättning mellan ”kreativ autonomi” å den ena sidan, och ”ledningens kontroll” å den andra. Från ledningen sida betonades kreativitet och självbestämmande. Men det gavs samtidigt nya innebörder och en ny mening och blev en del av ledningens ”styrningsteknologier”. När programledare och producenter på MTG-radio strävar efter kreativitet och självbestämmande kommer de därmed att agera helt enligt ledningens intentioner, och underordna sig dess kontroll.