Projektet ska studera hur tjänstemän vid Migrationsverket, poliser, socialsekreterare, gode män och ensamkommande asylsökande ungdomar agerar vid återvändandeprocesser, både sådana där ungdomar återvänder frivilligt och där återvändandet tvingas fram.

Syftet med forskningsprojektet är att nå ökad kunskap om Migrationsverkets, polisens, socialtjänstens och god mans samarbete och samverkan kring ensamkommande ungdomar som har fått utvisningsbeslut. Två perspektiv ska lyftas, det ena är myndigheternas upplevelser, erfarenheter och kunskapsanvändning beträffande återvändararbete och det andra är upplevelser och erfarenheter hos ensamkommande ungdomar med utvisningsbeslut. Projekttiden är 2,5 år.

– Ensamkommande flyktingungdomar är en utsatt grupp och svenska myndigheter måste hantera krav både på att öka antalet verkställda utvisningar och på att dessa skall ske på värdigt sätt. Hur såväl myndigheter som ungdomar upplever detta vet vi inte mycket om. Medlen ger en möjlighet att bidra med systematisk kunskap i angelägna frågor inom ett område där lite forskning hittills bedrivits, säger projektledarna Lars Erik Lauritz, Malin E. Wimelius och Mehdi Ghazinour.

För att navigera behöver man en fast punkt att förhålla sig till. Vi människor har sedan lång tid tillbaka tagit hjälp av stjärnornas positioner på himlen. Metoden används också av fåglar och sälar. Dyngbaggar är det första exemplet på en insekt som har förmåga att utnyttja ljuset från stjärnor för att hitta rätt i mörkret.

Dyngbaggarna navigerar dock inte efter enstaka stjärnor utan istället använder de Vintergatans ljusa band som löper tvärs över natthimlen. Enstaka stjärnor är nämligen för små och ljussvaga för att skalbaggarnas facettögon ska kunna uppfatta dem.

– Även om detta är den första beskrivningen av en insekt som använder Vintergatan för att orientera sig kommer denna förmåga kanske visa sig vara utbredd i djurvärlden, säger Marie Dacke, forskare vid biologiska institutionen, Lunds universitet.

Marie Dacke och hennes kollegor har under många fältsäsonger studerat dyngbaggar i den sydafrikanska naturen. Dyngbaggarna behöver kunna navigera för att snabbt komma bort från konkurrensen vid dynghögen där de hämtar sin mat. De rullar iväg sina små matpaket, dyngbollar, i en rak linje från dynghögen. Dyngbaggarna klarar av att hålla rätt kurs nattetid om det är stjärnklart, men inte då natthimlen är mulen.

Forskarna visste sedan tidigare att dyngbaggarna kan navigera med hjälp av månen, men har nu förstått att det inte är enda sättet. Beviset fick Marie Dacke och hennes kolleger bland annat när de lånade planetariet i Johannesburg i en vecka och flyttade dyngbaggarna inomhus. Baggarna rullade ungefär lika rakt när man projicerade en komplett stjärnhimmel över dem som när man bara visade ljuset från Vintergatan. Om man däremot enbart visade enstaka stjärnor eller lät det vara helt mörkt fick dyngbaggarna problem.

Forskningsresultaten publiceras nu i den vetenskapliga tidskriften Current Biology.

För att uppnå en god ljudmiljö utomhus, som förbättrar hälsa och välbefinnande, behövs en helhetssyn inom stadsutveckling. För att kunna jobba med en planeringsprocess för en urban akustisk miljö krävs tvärvetenskaplig kunskap och erfarenhet inom traditionellt skilda ämnen som stadsplanering, trafikplanering, arkitektur, bulleråtgärder och design av ljudlandskap, såväl som kännedom om de politiska processerna.

– Ljudlandskapet bestäms redan vid ritbordet, säger projektsamordnare Wolfgang Kropp vid Teknisk akustik på Chalmers.

Ett framgångsrikt stadsbyggande kräver en helhetssyn och dessutom en god kommunikation mellan expertområdena. Inom akustik finns det flera specialområden som behöver knytas samman genom ett ökat samarbete och en breddad förståelse. Det kan till exempel handla om:
• de senaste beräkningsmodellerna för innergårdar eller andra tysta områden
• planering av ljudlandskap med aspekter av psykologi och beteendevetenskap
• storskalig bullerplanering med hänsyn till trafikplanering
• djupare teoretisk förståelse för bulleråtgärder som handlar om skärmning, absorption, markeffekt, mindre bullriga vägbanor, et cetera.

För ett framgångsrikt projekt krävs också att kunskap och verktyg inom forskningen görs tillgängliga för mer praktiskt användande.

Avdelningen för teknisk akustik på Chalmers ska nu koordinera EU-projektet Sonorus, en forskarskola som är ett så kallat Initial Training Network (ITN) inom EU:s sjunde ramprogram. Avdelningen har tidigare arbetat med det stora nationella projektet Ljudlandskap för bättre hälsa. Teknisk akustik har också stor erfarenhet från ett flertal tidigare EU-projekt som de har koordinerat. Detta ITN-projekt är dock det första som koordineras av Chalmers.

På längre sikt syftar projektet till att ge ett stort antal urbana ljudplanerare som kan vända trenden med försämrade bullermiljöer, och istället förbättra vår hälsa och vårt välbefinnande. Dessutom ska projektet ge en förstärkning av den europeiska kunskapsekonomin.
De som är antagna till forskarskolan kan se fram emot ett stort internationellt utbyte inom EU. De städer som är med i projektet är Berlin, Antwerpen, Brighton/Hove och Rom, där olika fallstudier kommer att genomföras.

Utbyte mellan städer och andra parter sker under projektets gång. Dessutom anordnas flera gemensamma workshops och kurser, bland annat i bullerreglering, ljudutbredning utomhus, numerisk analys av ljudlandskap, virtuell akustik samt kommunikation.
EU betalar ut 3.8 miljoner euro för projektet.

Fakta om projektet Sonorus
Koordinerande partner: Chalmers Tekniska Högskola.
Andra partners: Eindhoven University of Technology, Seconda Università degli Studi di Napoli SUN, The University of Sheffield, Ghent University
Müller-BBM, The Italian National Institute for Environmental Protection and Research, EMPA, SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut.
Associerade partners: Planungsbuero Richter-Richard, Roma Capitale, Dipartimento Tutela Ambientale e del Verde – Protezione Civile, City of Berlin – Senate Department for Urban Development and the Environment, AG Stadsplanning Antwerpen, Brighton & Hove, The Netherlands Organization for Applied Scientific Research.
www.fp7sonorus.eu.

Om projekt på Avdelningen för teknisk akustik, Institutionen för bygg- och miljöteknik:
http://www.chalmers.se/cee/SV/avdelningar/teknisk-akustik/forskargrupper

Ljudboken, resultat av det tidigare projektet Ljudlandskap för bättre hälsa:
http://www.ljudlandskap.acoustics.nu/ljudbok.php

Sjunde ramprogrammet, FP7, People:
http://www.vinnova.se/sv/EU-internationell-samverkan/EUs-ramprogram/People

Alla alger och bakterier behöver kväve i sin tillväxtmiljö. I akvatiska miljöer är tillgången till kväve låg och detta begränsar tillväxt och produktion. De som gynnas är en speciell grupp av mikroorganismer som har förmåga att omvandla gasformigt kväve till ammonium genom en process som kallas kvävefixering. Cyanobakterier anses vara de mest betydelsefulla kvävefixerarna i världshaven men även heterotrofa (icke-fotosyntetiserande) bakterier kan fixera kväve. Kunskapen om dessa heterotrofa kvävefixerare och deras betydelse i den marina kvävecykeln är dock mycket begränsad.  

Hanna Farnelid, forskare i mikrobiologi vid Linnéuniversitetet, redovisar i sin avhandling resultat från en världsomspännande studie där Farnelid undersökte förekomsten av kvävefixerare i ytvatten. Mångfalden och förekomsten av heterotrofa kvävefixerare var stor och utgjorde en betydande del av den sammanslagna genpoolen av nifH, genen som kodar för nitrogenasenzymet som möjliggör kvävefixering. Även i Östersjön påvisades heterotrofa bakterier med de genetiska förutsättningarna för kvävefixering.

Kvävefixering är en process som är mycket syrekänslig och som kräver låga syrekoncentrationer. I Östersjön finns utbredda områden av syrefattiga bottnar. Gränsen mellan syrerikt och syrefattigt vatten kan vara en plats där kvävefixering av heterotrofa bakterier förekommer. Farnelids studie visar att nifH-gener från en stor mängd olika heterotrofa bakterier var vanligt förekommande vid gränsen mellan syrerikt och syrefattigt vatten i Östersjön. Eftersom syrefattigt djupvatten är rikt på tillgängligt kväve har kvävefixering inte ansetts vara till fördel för organismer i denna miljö. Dock uppmättes kvävefixering även i syrefattigt djupvatten vilket tyder på att kvävefixering sker i större utbredning än vad som tidigare var känt.

Genom sekvensering av nifH gener visades även att heterotrofa kvävefixerare kan leva i symbios med heterotrofa dinoflagellater (encelliga, mikroskopiska plankton) från kvävebegränsade vatten i Indiska Oceanen. Farnelids studie visade en samexistens av icke kvävefixerande cyanobakterier och kvävefixerande heterotrofa bakterier hos dinoflagellaterna.

Sammanfattningsvis visar denna avhandling på en stor mångfald och utbredning av heterotrofa kvävefixerare och att de är aktiva i marina miljöer. Denna kunskap är av stor vikt för att möjliggöra en framtida kartläggning av betydelsen av heterotrofa kvävefixerande bakterier i den marina kvävecykeln och den globala kvävebudgeten.

Hanna Farnelid är född i Göteborg och uppvuxen i mellanöstern. Hon tog sin civilingenjörsexamen i bioteknik vid Chalmers Tekniska Högskola 2006. Sedan 2007 har hon varit doktorand inom mikrobiologi vid Högskolan i Kalmar/Linnéuniversitetet.

Avhandlingen Distribution and activity of nitrogen fixing bacteria in marine and estuarine waters försvaras den 25 januari, 2013 på Linnéuniversitetet i Kalmar. Opponent är Professor Jonathan Zehr, Ocean Science Department, University of Califonia, USA.

Avhandlingen kan beställas från Linnaeus University Press: lupress@lnu.se

Pia Rosander lät, i en av tre studier, personlighetstesta 200 gymnasieelever i södra Sverige i samband med att de började gymnasiet. Tre år senare, när de fått sina slutbetyg, kunde hon konstatera ett starkt samband mellan personlighet och slutbetyg.

När man inom personlighetspsykologin talar om ”the big five” så menar man de fem största personlighetstyperna – öppenhet, samvetsgrannhet, extraversion, neuroticism och samstämmighet. Dessa egenskaper påverkar hur en person beter sig och är relativt stabila egenskaper vilket innebär att de inte förändras särskilt över varken tid eller situationer.

En av egenskaperna hade ett klockrent samband med höga betyg; samvetsgrannhet. Även neuroticism, det vill säga den egenskap som innebär att ångest och oro driver på eleven, ledde till höga betyg. Tvärtemot vad Pia Rosander hade trott så ledde inte öppenhet eller, med andra ord, intellektuell nyfikenhet, till höga betyg.

– Vi har alltså ett skolsystem som gynnar samvetsgranna och ångestdrivna elever, säger Pia Rosander. Det är så klart inte bra för det psykologiska välbefinnandet i det långa loppet om ångesten är en drivkraft. Det innebär dessutom att den så kallade djupinlärningen uteblir. Djupinlärningen sker bäst bland de öppna personlighetstyperna, det vill säga de som drivs av nyfikenhet.

Dagens skola gynnar alltså de så kallade ”duktiga flickorna”. Pojkar har oftare den personlighetstyp som drivs av lust och nyfikenhet och som alltså inte belönas av betygssystemet.

I flickornas fall finns ett samband mellan hög IQ och samvetsgrannhet. I pojkarnas fall är det förvånande nog raka motsatsen som gäller; de samvetsgranna pojkarna har ofta lägre IQ än de mindre skötsamma.

– En ökad skötsamhet, dvs att göra saker när de ska göras, att komma i tid etc.,  kan vara ett sätt för pojkarna att kompensera för bristande IQ, säger  Pia Rosander, som menar att hennes resultat borde få lärare att reflektera över vad de egentligen sätter betyg på.

Andra förvånande resultat från undersökningen är att introverta personlighetstyper får högre betyg än extroverta. Pia Rosander själv antar att det beror på att extroverta personlighetstyper har så mycket annat omkring sig att de får svårt att hinna med skolarbetet.

– Mina studier visar tydligt att skolan måste vara mer individualiserad, säger Pia Rosander. Hur fångar vi annars upp begåvade elever med ”fel” personlighetstyp, de vi kallar underpresterare, som har hög begåvning men inte förmågan att t.ex. planera sitt skolarbete?

Pia Rosander menar att lärare i skolan måste få kunskap om att personlighet är något som varken eleven, lärarna eller föräldrarna kan påverka. Det hjälper, enligt henne, inte att man skäller på en slarvig elev och ber honom eller henne att skärpa sig. I stället måste dessa elever få hjälp med exempelvis struktur och studieteknik.

Mer information om avhandlingen finns här.
Pia Rosander, lärare vid Högskolan i Kristianstad, disputerar vid Lunds universitet fredagen den 25 januari med avhandlingen The importance of personality; IQ and learning approaches: Predicting academic performance. Hon har också publicerats sin forskning i internationella vetenskapliga tidsskrifter. Se nedan:  Rosander, P., Bäckström, M., & Stenberg, G. (2011). Personality traits and general intelligence as predictors of academic performance: A structural equation modeling approach. Learning and Individual Differences, 21, 590-596.  Rosander, P., & Bäckström, M. (2012). The unique contribution of learning approaches to academic performance, after controlling for IQ and personality: Are there gender differences? Learning and Individual Differences, 22, 820—826,  

Josefine Elving, SVA, har studerat hur kombinationer av tid och temperatur kan göra organiskt avfall som gödsel och hushållsavfall hygieniskt säkert. Foto: Mikael Propst, SVA.

Spridning av organiskt avfall på mark bidrar till ett naturligt kretslopp av näringsämnen och förbättrar viktiga egenskaper hos jorden. I organiskt avfall kan dock även finnas sjukdomsframkallande bakterier, parasiter och virus. Källan till dessa smittämnen kan vara sjuka djur och människor, men de kan även komma från symptomfria bärare.

Genom olika hygieniserande behandlingar, som exempelvis görs med värme eller ammoniak, alternativt restriktioner som till exempel begränsar bete, skörd eller val av gröda, kan risken för spridning av sjukdomsframkallande mikroorganismer minskas.

Smittskydd viktigt
– Smittskyddsfrågan är viktig, säger Josefine Elving. Syftet är inte att jaga skräck i allmänheten utan att belysa ett problem. Även fraktioner som avloppsslam, som vi i dag inte vill sprida på åkrarna, går att återanvända om vi ser det ur ett smittskyddsperspektiv.

– Smittskyddsaspekten är viktig att ta i beaktande likväl som återföring av växtnäringsämnen för att vi ska kunna upprätthålla ett långsiktigt hållbart lantbruk.
Josefine Elving har studerat hur kombinationer av tid och temperatur kan göra organiskt avfall som gödsel och hushållsavfall hygieniskt säkert att använda på lantbruksmark. Hon räknar med att hennes resultat ska kunna vara vägledande för de rekommendationer om hygienisering av organiskt avfall som SVA lämnar till andra myndigheter samt branschorganisationer.

Värm upp till över 50 grader
För att uppnå kraven i EU-förordningarna för hur man ska hygienisera material mot salmonella, enterokocker och värmetåliga virus rekommenderar Josefine Elving att materialet värms upp till över 50 grader. För att undvika tillväxt av exempelvis salmonella är det viktigt att under behandlingen undvika zoner i materialet som håller låg temperatur.

I vissa fall, beroende på värmetåligheten hos olika mikroorganismer, kan dock smittämnen dödas vid betydligt lägre temperaturer än 50 grader. Material smittat med fågelinfluensavirus är ett bra exempel på det, där redan temperaturer kring 35 grader kan räcka för att uppnå fullgod effekt.

– Vid utbrott av till exempel fågelinfluensa så har transporter av material till destruktion visats innebära risker för smittspridning. Då är kompostering på gården istället en möjlig väg att gå. Vi har en del att lära av länder som USA och Kanada som jobbar med detta, säger Josefine Elving.

Lagring och restriktioner kan inte ersätta hygienisering
Andra sätt att minska mängden av ett smittämne i organiskt avfall, som till exempel lagring och olika restriktioner för bete, skörd och grödor, kan inte helt ersätta en hygieniserande behandling, betonar hon i sin avhandling. Efter spridning till mark kan många mikroorganismer överleva lång tid i miljön och på så vis kan smittan föras vidare in i livsmedelskedjan.

Om ohygieniserat material sprids finns det även en risk för smittspridning i miljön genom avrinning till vattendrag och översvämning av landareal. Smittan kan även innebära en risk för vilda djur och människor som vistas i området, samt kan spridas vidare via vektordjur som fåglar och gnagare. Liksom vid lagring sker med tiden en minskning av mängden sjukdomsframkallande mikroorganismer även efter spridning av materialen till mark. Men det är svårt att förutse hur stor och snabb minskning som uppnås och variation i väderlek mellan år och säsong och många andra parametrar spelar därmed en viktig roll.

Josefine Elving arbetar nu vidare med riskvärderingar på en tvåårig post-doc-tjänst vid SVA.
Länk till avhandlingen Thermal Treatment of Organic Waste and its Function as a Controlled Risk Mitigation Strategy av Josefine Elving.

Fotnot:
Josefine Elving doktorerade vid SLU, eftersom SVA inte har examensrätt. Det vetenskapliga arbetet har finansierats av Jordbruksverket, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap samt EU.

– Intresset för Kina ökar i världen och det gäller även inom forsknings- och utbildningsområdet. Vid Uppsala universitet finns redan bra verksamhet och dessutom fantastiska möjligheter till tvärvetenskaplig kinarelaterad forskning, säger Joakim Enwall, professor i kinesiska och föreståndare vid det nya Forum för kinastudier.

Uppsala universitet har under senare år inrättat en rad tvärvetenskapliga centra/fora för studier om Afrika, Latinamerika, Ryssland, Tyskland. Det nyinrättade Forum för kinastudier blir ett viktigt tillskott. Ambitionen är att på sikt verka universitetsövergripande.

Verksamheten ska bland annat utveckla nya excellenta forsknings- och utbildningssamarbeten, inom universitetet och med Kina. Man ska också synliggöra Uppsala universitets kompetens om Kina för interna och externa aktörer och bidra till informationsutbyte mellan kinarelaterad verksamhet.

Ulla Moberg, docent i medie- och kommunikationsvetenskap, har varit projektledare för arbetet med presskonferenserna och har skrivit boken Politikernas arena – tillsammans med professorerna Göran Eriksson och Larsåke Larsson.

Forskarna har intervjuat många tidigare aktörer, som politikerna Thorbjörn Fälldin, Ingvar Carlsson och Göran Persson, journalister som Arvid Lagercrantz, Åke Ortmark och KG Bergström och regeringstjänstemän som Tage Erlanders pressekreterare Lars Bergqvist och diplomaten Kaj Björk.

– Kaj Björk har egna minnen av Per Albin Hansson och det var fascinerande att höra honom berätta kristallklara minnen, säger Larsåke Larsson.
Off the record

Det är just med Per Albin Hansson som presskonferenser på regeringsnivå börjar i slutet av 30-talet och behovet skapas av det stundande världskriget. Till en början var presskonferenserna ”off the record”, det som sades fick inte citeras utan vidare och det var chefredaktörer på de ledande tidningarna, som var inbjudna. Regeringen talade om vad man fick eller inte fick skriva, regeringen berättade om försörjningsläget och gav sin syn på krigets utveckling.

– Under kriget var Stockholm en central för många journalister, ett tag fanns det 140 journalister från alla olika håll ackrediterade, säger Larsåke Larsson.

Efter kriget fortsatte Tage Erlander med presskonferenser, men fortfarande bara ett tiotal om året och fortfarande ”off the record”. Det var Olof Palme, som införde den moderna presskonferensen, öppen för alla medier och nyhetsreportrar. Medieutvecklingen har bidragit till den ökade öppenheten och i
dag är många av departementens presskonferenser direktsända på webben.

Regeringens verktyg
Presskonferenserna har fortsatt att vara ett verktyg för regeringen att nå ut med sin information och det är politikerna som har makten över dagordningen. De börjar med att politikerna presenterar sitt ärende och sedan är det öppet för frågor. Journalisternas frågor är sällan ansvarsutkrävande, presskonferenserna är oftast mer samarbetsinriktade och konkurrensen mellan olika reportrar och medier är begränsad.

– Det kritiska förhållningssättet blir mer tydligt när journalisterna fortsätter produktionen efter presskonferenserna. De kan ställa mer kritiska frågor enskilt, de kan vända sig till andra parter eller ofta själva vara de hårdaste kritikerna genom formuleringar som ”många menar” eller ”regeringens
kritiker hävdar”, säger Göran Eriksson.

Olika strategier
Boken beskriver också olika strategier i samband med presskonferenserna: Tage Erlander presenterade olika förslag, Olof Palme gjorde mer tydliga politiska lanseringar och den nuvarande regeringen utmärker sig genom att försöka visa att Alliansen är enad.

– Reinfeldt svarar ofta i vi-form och Maud Olofsson har till exempel formuleringen ”vi är tre som tycker” där hon inte ingår i ”vi” men där detta pronomen ändå markerar en enig Allians, säger Ulla Moberg.

Antalet presskonferenser har ökat från ett fåtal i periodens början till 150 nu. Formerna ändras också, den nuvarande regeringen gör ofta utspel utanför kanslihuset i miljöer som har anknytning till ämnet. Journalisterna fångar också ofta upp regeringsledamöter utanför kammaren i riksdagshuset och en annan nyhet är att det alltid finns med pressekreterare, som spelar in allt som sägs.

Regeringskansliet sa nej
Forskarna hade hoppats att med etnografiska metoder kartlägga förberedelserna inför presskonferenserna. Men dagens regeringskansli har inte ställt upp på intervjuer med motiveringen ”Regeringskansliet medverkar med intervjuer i forskningsprojekt etc. när det är RK som initierar projektet eller när projektet tillgodoser ett tydligt behov som RK har”. Det har också försvårat möjligheterna att närvara vid presskonferenserna.

 

En ny studie visar överraskande detaljer om svängningarna i jordens klimat för mer än 100 000 år sedan och detta kan utnyttjas i dagens modeller av framtidens klimat i en allt varmare värld. Temperaturen på Grönland var cirka åtta grader varmare än idag under den förra värmeperioden Eem för 130 000 till 115 000 år sedan för att sedan gradvis kylas av in i den senaste istiden.

De nya resultaten publiceras i den vetenskapliga tidskriften Nature den 24 januari och kommer från det internationella isborrprojektet NEEM (North Greenland Eemian Ice Drilling) på norra Grönland som avslutades i somras efter att ha borrat 2,5 kilometer ner till berggrunden.

– Analyserna av isborrkärnan visar på högre temperaturer under Eem än vad man med modeller har uppskattat för norra Grönland, säger Margareta Hansson professor i miljövetenskap vid Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholm universitet, och ledare för det svenska deltagandet i projektet. Forskare från Stockholms universitet, Uppsala universitet och Lunds universitet har deltagit i borrningarna tillsammans med deltagare från 14 olika nationer.

Trots den kraftiga uppvärmningen under Eem, en period då havsnivån var ungefär 4-8 meter högre än i dag, var ytan på inlandsisen bara några hundra meter lägre än den nuvarande nivån. Detta indikerar att Grönlands inlandsis bara kan ha bidragit till mindre än hälften av den totala havsnivåhöjningen.

– Den goda nyheten från denna studie är att Grönlands inlandsis inte är lika känslig för temperaturökningar under interglaciala perioder som vi tidigare trodde, säger Margareta Hansson. Den dåliga nyheten är att om Grönlands inlandsis inte försvann under Eem så måste Antarktis inlandsis vara ansvarig för en betydande del av höjningen av havsnivån och därmed vara känsligare än vad vi har räknat med.

Isen från Eem-perioden visar tydliga tecken på att ytan på inlandsisen smälte. Smältvatten rann ner genom snön och frös åter i smältlager. Sådana smältlager är sällsynta i isen från de senaste 5 000 åren vilket ytterligare styrker att Eem-perioden var betydligt varmare än idag. I juli 2012 upplevde forskarna på borrplatsen några dagar med extremt höga temperaturer. Det regnade och precis som under Eem-perioden bildades smältlager i snön.

Även om detta var en extrem händelse gör dagens ökande temperaturer det troligt att ytsmältning blir mer förekommande på Grönland och att de närmaste 50-100 åren får mer Eem-liknande klimatförhållanden.

– Det är en stor framgång för forskningen att samla och kombinera så många olika parametrar uppmätta i en iskärna och därigenom rekonstruera klimatutvecklingen under Eem-perioden, säger Dorthe Dahl-Jensen från Köpenhamns universitet och ledare för NEEM-projektet.

För bildmaterial: www.neem.dk/gallery/

– Vi ser funktionell dumhet som frånvaron av kritisk reflektion. Ett tillstånd präglat av enhet och konsensus som får medarbetarna i en organisation att undvika att ifrågasätta beslut, strukturer och visioner. Paradoxalt nog, säger Mats Alvesson, bidrar den stundtals till  att höja produktiviteten i en organisation.

Tillsammans med kollegan André Spicer, har Mats Alvesson skrivit artikeln ”A Stupidity-Based Theory on Organisations” som nyligen publicerades i den tunga tidskriften Journal of Management Studies och har uppmärksammats i bl. a. Financial Times. Här utvecklar han logiken bakom ”funktionell dumhet”.

– Den är ett dubbeleggat svärd. Funktionell för att den har vissa fördelar och gör att folk entusiastiskt koncentrerar sig på uppgiften. Dum för att den kan medföra risker och problem när folk inte kritiskt frågar sig vad man själv och organisationen egentligen håller på med.

Tillståndet är delvis en följd av ett slags ”Stupidity Management” som undertrycker och marginaliserar tvivel och blockerar öppen kommunikation inom organisationen. Parallellen till de senaste årens plötsliga finanskrascher i olika bolag är tydlig.

– Kortsiktig användning av intellektuella resurser, konsensus och frånvaron av oroväckande frågor om beslut och strukturer kan smörja det organisationella maskineriet, bidra till harmoni och ökad produktivitet i ett företag. Men den kan samtidigt bli dess fall.

Enligt forskarna är vissa branscher dummare än andra. Organisationer som gör en dygd av sin personals klokskap och säljer immateriella tjänster eller varumärkta produkter, såsom delar av massmedia, modeindustrin och konsulter, pekas ut som särskilt benägna att utveckla funktionell dumhet.

– Den är framträdande i ekonomier som domineras av övertalning genom bilder och symbolisk manipulation. Folk skall helst entusiastiskt tro på en verksamhet som är tveksam ifråga om vad som bidrar till behovstillfredställelse. Men kanske krävs det ett nytt ledarskap för att hantera balansgången och fallgroparna med ”funktionell dumhet”, säger Mats Alvesson.

Artiklar
Länk till artikeln ”A Stupidity-Based Theory on Organisations”, som publicerats i Journal of Management Studies: http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/j.1467-6486.2012.01072.x/abstract

Det är fortfarande höljt i dunkel när och var hunden och dess vilda anfäder vargarna gick skiljda vägar, men antagligen skedde det för mer än 10 000 år sedan någonstans i Asien. Möjligen startade denna process genom att människor sökte upp varglyor för att fånga in och tämja vargvalpar. Alternativt närmade sig vargar istället självmant människan för att söka föda i de soptippar som hade blivit vanliga när människan blivit bofast.

I den studie som nu publiceras i den vetenskapliga tidskriften Nature har forskarna jämfört arvsmassan hos ett stort antal hundar och vargar och kartlagt områden i arvsmassan som visar tydliga skillnader mellan de båda grupperna. Resultaten visar att hundar tidigt genomgick flera utvecklingssteg för att anpassa sin matsmältningsapparat till en mer stärkelserik föda än den som vargar äter. I forskningssamarbetet ingår både forskare från Uppsala universitet och Sveriges lantbruksuniversitet.

Stärkelse, den vanligaste kolhydraten i vår föda, bryts ner till socker i hundens tarmsystem för att sedan transporteras ut i blodet i en process som sammanlagt involverar tre steg. Uppsalaforskarna fann avgörande förändringar i alla steg i denna kedja hos hundarna.

– Mest slående var att hundens arvsmassa generellt innehåller mångdubbelt fler kopior av den gen för amylas, som utför det första steget i nedbrytningen av stärkelse säger Erik Axelsson, försteförfattare och forskare vid SciLifeLab Uppsala och institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi, Uppsala universitet.

– Våra resultat visar att det var avgörande för tidiga hundars överlevnad att kunna livnära sig på mat som till stor del bestod av vegetabilier, så som rotfrukter och spannmål, tillägger Erik Axelsson. Detta i sin tur tyder på att hundens domesticering kan vara kopplad till människans utveckling av jordbruket och att det var på soptippar i anslutning till tidiga bosättningar som de första stegen i hundens utveckling togs.

En snarlik, men möjligen mindre omfattande anpassning till ökat stärkelseintag har observerats även hos oss människor, vilket återspeglar hur tätt sammanlänkad människans och hundens utvecklingshistoria är. Genom att undersöka effekten av genetiska förändringar under hundens domesticering kan gruppens forskning därför, utöver ökad förståelse för hundens utvecklingshistoria, även leda till ökad inblick i vår egen arts anpassning till miljön och därtill kopplade sjukdomar.  

Förutom en tydlig anpassning av hundars matsmältningsapparat fann forskarna också många skillnader i gener som styr hur hjärnan utvecklas. Det är troligt att flera av dessa förändringar skulle kunna förklara varför hundar har ett annorlunda beteende än vargar.

– Det var spännande att se att hälften av domesticeringssignalerna i arvsmassan pekar på gener som har att göra med hjärnans utveckling och funktion, säger professor Kerstin Lindblad-Toh, senior författare och Director på SciLifeLab Uppsala, samt Director för vertebratgenomik på Broad Institute i Boston.

– Detta visar hur förändrat beteende såväl som diet har haft betydelse för hundars anpassning till ett liv nära människan.

Arbetet fortgår nu med att i detalj förstå hur dessa genetiska skillnader påverkar hundens beteende.

Linköping University Climate Engineering Program (LUCE) är ett nytt forskningsinitiativ som analyserar teknisk manipulering av det globala klimatet. Då världens utsläpp av växthusgaser fortsätter att stiga trots många år av klimatdebatt, blir förslag på att reflektera solljus eller ta upp av koldioxid direkt från luften allt vanligare. Det kan handla om simulering av artificiella vulkanutbrott, molnbildning och koldioxiddammsugare.

Några tekniker, som havsgödning, kan förverkligas redan inom några få år till relativt låga kostnader, men med potentiellt enorma miljörisker som följd. Andra förutsätter årtionden av forskning, stora kostnader, men mindre risker, till exempel rymdspeglar.

Linköping University Climate Engineering Programme kommer att undersöka politik, forskning och kommunikation kring dessa klimattekniker. Programmet bedrivs vid Centrum för klimatpolitisk forskning, tema Vatten i natur och samhälle och tema Teknik och social förändring. Det inkluderar även forskare från universiteten i Oxford och Nottingham och finansieras av Vetenskapsrådet och Formas med närmare 12 miljoner kronor.

– Vi får en unik möjlighet att studera hur uppfattningar om nya tekniker, som ännu är okända för allmänheten, växer fram, säger docent Victoria Wibeck som leder två av projekten inom programmet.

– De tekniker vi studerar har inom loppet av enbart några få år gått från att anses ha oacceptabelt stora miljörisker eller till och med vara ren science fiction, till att i dagsläget börja övervägas som alternativ för att hantera växthuseffekten,  framhåller doktor Anders Hansson, som leder ett annat av projekten. 

Professor Björn-Ola Linnér, som är en annan av forskarna i programmet, konstaterar att det politiska intresset för frågorna om teknisk manipulering av klimatet växer snabbt i Europa och USA. 

– Kunskapen om teknikerna och deras konsekvenser för samhället är dock fortfarande väldigt liten.

Det har i flera årtionden varit möjligt att odla celler utanför kroppen och studera dess funktioner. Men hjärnceller och deras tredimensionella interaktioner, har varit svåra att studera i dagens tvådimensionella modeller.

Forskare vid Sahlgrenska akademin och Chalmers har nu utvecklat ett nytt, tredimensionellt system för cellodling, som öppnar unika möjligheter att studera hjärnans reparation efter skada, stroke och neurodegenerativa sjukdomar.

– Ett tredimensionellt cellodlingssystem gör det möjligt att studera hjärnceller som neuroner och astrocyter som båda har en väldigt komplex morfologi, i en miljö som liknar deras normala. Traditionella tvådimensionella cellodlingssystem saknar en viktig dimension och detta medför allvarliga begränsningar för många försök. Det nya systemet kan ersätta en del av de djurförsök som görs inom den experimentella medicinska forskningen, och inte minst underlätta processen för utveckling av nya läkemedel hos bioteknikföretag och inom läkemedelsindustrin, säger professor Milos Pekny, chef för Laboratoriet för astrocytbiologi och CNS-regeneration vid Sahlgrenska akademin.

3D-systemet, som presenteras i den vetenskapliga tidskriften Glia, har tagits fram vid Milos Peknys laboratorium i ett tvärvetenskapligt samarbete med professor Johan Lius forskargrupp vid Chalmers Tekniska Högskola. Det huvudsakliga arbetet har utförts av doktor Till Puschmann, post-doktor vid Sahlgrenska akademin:

– För att kunna utveckla 3D-matrisen var vi tvungna att definiera, utvärdera och optimera en rad nanofiberteknologiska och biologiska parametrar. Resultatet har blivit ett system där stressen för cellerna minimeras och där viktiga cellulära funktioner bevaras och därmed blir möjliga att studera, säger han.

– Vi har dragit stor nytta av att kombinera olika kompetenser. Vi tror att bioaktiva 3D-system snart kommer att ge många hjärnforskare möjligheten att utföra experiment som tidigare varit omöjliga, säger Milos Pekny.

Artikeln Bioactive 3D cell culture system minimizes cellular stress and maintains the In vivo-Llike morphological complexity of astroglial cells publicerades i Glia.

Bilden visar skillnaden mellan astrocyter i tvådimensionell odlingskultur och astrocyter i Bioactive3D.

En stor andel av landets sammanlagda förbrukning av energi används inom transportsektorn, och cirka en tredjedel av denna förbrukning avser godstrafik. Och godstrafiken ökar från år till år och därmed också energiförbrukningen. VTI notat 39-2012 innehåller mot denna bakgrund en kvalitativ diskussion kring tre olika aspekter på godstransportmarknaden som skulle kunna innebära att denna utveckling inte är förenlig med en samhällsekonomiskt effektiv resursanvändning.

En första förklaring till den ökade trafiken, och därmed förbrukningen av drivmedel och andra resurser, kan kopplas till de externa effekter som tung trafik ger upphov till. Det är väl känt att tunga lastbilar sliter på vägarna och ger upphov till utsläpp, olycksrisker, buller och trängsel. Det finns inga garantier för att marknadsaktörerna med automatik beaktar dessa effekter i de transportbeslut som fattas.

Genomgången visar att uttaget av banavgifter och av drivmedelsskatter för tung trafik i genomsnitt är helt otillräckligt för att täcka dessa (marginal-) kostnader. Också med konservativa antaganden skulle skatten på drivmedel behöva fördubblas medan det finns skäl att höja banavgifterna med ännu mer. Kunskapsläget är ännu ofullständigt för att bedöma vilka förändringar som eventuellt skulle behöva genomföras av avgifterna på sjötransporter.

Rapporten innehåller också en diskussion om konsekvenserna av andra tänkbara marknadsimperfektioner för marknadens sätt att fungera. I den utsträckning ett företag utövar stark kontroll av priset på någon del av godstransportmarknaden finns starka skäl att bryta upp ett sådant (lokalt) monopol. Men även om man inte bryter upp ett (eventuellt) monopol talar det mesta för att en politik som – tvärt emot vad som nu sagts – tar ut effektivitetsskapande skatter och avgifter av dem som använder infrastrukturen skulle innebära för små utsläppsminskningar. Risken är snarare den omvända, det vill säga att transportmängderna skulle minska mer än vad som vore önskvärt.

Inom branschen tecknas ofta kontrakt mellan exempelvis transportköpare och åkerier. Vissa sådana avtal, men långt ifrån alla, kan avskärma den ene eller båda parter från förändringar av priser, skatter och avgifter. När avtalen ska omförhandlas kommer emellertid den nya prisbilden att slå igenom. Avtalskonstruktioner innebär därför inte annat än att relativprisförändringar kommer att slå igenom med viss eftersläpning.
VTI notat 39-2012 (pdf)

För att kunna nå EU:s uppsatta energimål kommer våra elnät behöva ta bättre tillvara på tillgången av förnybara energikällor i mycket större utsträckning än vad som är möjligt idag.

Detaljerna kring exakt hur vi bör gå tillväga är fortfarande något suddiga och därför pågår det intensiv forskning världen över för att hitta en lösning. En röd tråd är att snabb och precis koordination mellan alla inblandade aktörer kommer att behövas. Detta medför en kraftig utökning av datorbaserade lösningar, med alla problem som hör därtill.

Forskningsresultaten som Björn Ståhl lägger fram i sin avhandling handlar om hur man bäst bör utveckla och komplettera alla de övervakningssystem som idag är inblandade i såväl aktivt skydd som av underhåll av hela kedjan från energiresurs till slutkonsument. Björns forskning har bedrivits i nära samarbete med såväl industri som akademi med ett flertal parter runtom i Europa genom två EU-finansierade forskningsprojekt.

Bland annat har Björn varit med i uppbyggandet av en experimentmiljö vid INP-universitet i Grenoble som använts vid demonstration av datorstödd självläkning av fel i ett småskaligt elnät, vilket direkt resulterade i data om problem och möjliga sårbarheter i den föreslagna självläkningsprocessen.

Utöver detta har Björn också samarbetat med en specialistgrupp vid SONY Mobile som inriktar sig på att hitta och åtgärda avancerade systemfel där det inte alltid varit möjligt att peka på en klar och tydlig felkälla. Detta samarbete har resulterat i både verktyg och träningsmaterial för utbildning av framtida felsökare.

Björn Ståhl, BTH, försvarar sin avhandling Monitoring Infrastructure, torsdagen den 24 januari.  Disputationen är öppen för allmänheten.Tid: Kl 13:00. Plats: Sal J 1650, hus J, BTH, Campus Gräsvik, Karlskrona. Vänligen observera att det inte går att komma in i salen efter att disputationen startat.

– För att världen ska ha möjlighet att förverkliga en övergång till global hållbar utveckling måste ett djupare perspektivskifte ske. I insikten om värdet av en stabil planet behövs incitament skapas till en nyordning där välfärd och tillväxt sker inom ramen för planetens hållbara gränser, säger Johan Rockström, professor i miljövetenskap och föreståndare för Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet.

Kunskapsinitiativet tar avstamp i den forskning som sker på centret och vars insikter sammanfattas i boken Vår tid på jorden (The Human Quest), ett samarbete mellan Johan Rockström, professor i miljövetenskap och vd på Stockholm Resilience Centre, och Mattias Klum, filmare och fotograf för bland annat National Geographic Magazine. I boken kombineras vetenskap och konst för att nå ut med kunskap på ett nytt sätt.

Samarbetet med Mattias Klum kommer att fortsätta i detta projekt.
– Världen står i brand och med ord och bilder vill vi förmedla detta. Vi hoppas beröra människor på ett djupare plan, säger Mattias Klum, filmare och fotograf.

– Vetenskap och konst kan tillsammans fungera som en katalysator för nyfikenhet, förnyelse och innovation. Att koppla fronten av vår tvärvetenskap med nya aktörer utgör kärnan i detta initiativ, säger professor Carl Folke, forskningschef vid Stockholm Resilience Centre.

Nina Ekelund, programdirektör på Hagainitiativet, kommer att leda det nya kunskapsinitiativet. Nina har tjugo års erfarenhet av att arbeta med miljö- och klimatfrågor från bland annat Naturvårdsverket, Statsrådsberedningen och Miljöförvaltningen i Stockholms stad.

– Vi har ett ansvar gentemot kommande generationer att börja vända de negativa miljökurvorna och säkra en god framtid. Vi behöver kraftsamla alla goda resurser i Sverige och visa på möjligheterna med ett hållbart samhälle, säger Nina Ekelund, projektledare för initiativet.

Initiativet drivs av Stockholm Resilience Centre med stöd från Stockholm Environment Institute och Beijerinstitutet. Initiativet finansieras av Svenska PostkodLotteriet. Stödet omfattar 1,5 mkr.

Om Stockholm Resilience Centre
Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet är idag Sveriges starkaste forskningsmiljö för tvärvetenskaplig miljöforskning för hållbar utveckling, och är ett gemensamt centrum mellan Stockholms universitet, Beijerinstitutet för ekologisk ekonomi vid Kungliga Vetenskapsakademien, och Stockholm Environment Institute. Centret etablerades 1 januari 2007 med finansiering från Stiftelsen för miljöstrategisk forskning, Mistra.