Kopplingen mellan årets julklapp 2012 – hörlurar – och forskningen vid Örebro universitet och Universitetssjukhusets audiologiska forskningscentrum om ungdomars hörsel blev det en medialt mycket uppmärksammad fråga. Forskarnas bekymmer i det sammanhanget är att inte säga mer än vad forskningen verkligen visat för att inte locka någon att dra förhastade slutsatser. Men forskningen om barn och ungas hörsel och musiklyssning har gett ett intressant material och den första publiceringen kan väntas till sommaren.
Sara Båsjö är doktorand i handikappvetenskap vid Institutionen för Hälsovetenskap och medicin (IHM) och håller nu som bäst på att bearbeta ett stort material om nioåringars hörsel som samlades in för ett par år sedan genom ett samarbete med organisationen Ammot, Artister och musiker mot tinnitus.
– De reste runt i landet och spelade teaterpjäsen Ljudhjältarna på olika skolor. Innan föreställningen gjordes tre olika hörselmätningar på 400 nioåringar fördelade på 21 skolor i storstäder, mellanstora och mindre orter. I enkätform fick barnen frågor om upplevd hörsel, om de upplever tinnitus och om och hur ofta de lyssnade på musik i hörlurar.
Syftet med nioårings-projektet är att få en bild av hur det står till med deras hörande. Det finns inte så mycket material om nio-åringar och det som finns är åldrat.
– Tidigare mättes barnens hörsel när de började skolan, men det gör man inte överallt längre, påpekar Claes Möller, som är professor i Medicinsk Handikappvetenskap vid Örebro Universitet.
Intressanta data
Analysen av materialet, som omfattar en ovanligt stor population, pågår. Preliminära resultat visar att majoriteten av nioåringarna hör normalt. Tidigare studier har inte visat att tinnitus är vanligt och de preliminära resultaten nu tyder på ännu lägre värden.
– Vi har intressanta data som, bland annat att tre procent av nioåringarna säger att de upplevt tinnitus och det är lite lägre än vad tidigare studier visat, säger Sara Båsjö, som skriver på den första artikeln med resultaten från undersökningen bland nioåringarna som underlag och hoppas bli klar med den till sommaren.
Av nioåringarna har hälften svarat att de lyssnar på musik i hörlurar men tiden de lyssnar varierar kraftigt.
– Men trots att materialet bara är två år gammalt, finns det risk för att det redan är föråldrat, det har hänt mycket de senaste åren. I dag har så gott som alla nioåringar mobiltelefoner och därmed större möjligheter att lyssna på musik. Det kan bli en spännande uppgift i framtiden att se om det blivit någon förändring.
Parallellt med nioåringarna har en grupp 16-åringar i gymnasiets andra årskurs undersökts.
– Där gjorde vi en ännu mer noggrann undersökning med hörselmätningar, vi mätte hur högt de spelade och en mängd andra frågor, berättar Claes Möller. Totalt finns 300 ungdomar i den undersökta gruppen och 35 av dem gick på riksgymnasiet för döva och hörselskadade.
Unikt material
Den hörselskadade gruppen har gett ett helt unikt material, det finns ingen tdigare mätning av hur de lyssnar på musik.
– Har man redan en hörselskada är man naturligtvis extra utsatt. De har redan förlorat en del av sina hårceller och eftersom de hör sämre redan från början kanske de spelar musiken ännu högre än hörande ungdomar och riskerar därmed sin återstående hörsel.
Det man vill undersöka med den här forskningen är vilket lyssnande som kan innebära risker. Tidigare var det industribullret som orsakade de flesta hörselskadorna. Det går nu att bemästra i stor utsträckning med arbetsmiljölagstiftning och hörselkåpor, skydd som nu verkligen används i bullriga miljöer.
Men musiklyssnandet hör till fritiden och där går det inte att lagstifta på samma sätt som för arbetslivet, där handlar det i stället om rekommendationer.
Musikindustrin
– Musikindustrin är rent av motståndare till lagstiftning. Många artister har också med sig egen ljudutrustning, som en del av sin show och som används även om det finns annan och kontrollerbar utrustning på plats, säger Claes Möller. Ibland funderar jag över människans klokhet. Musiker använder hörselskydd, ljudtekniker använder hörselskydd och publiken har hörselskydd!
– Vi vill nu undersöka om vi har en generation där många kommer att få nedsatt hörsel på grund av allt för intensivt och högt musiklyssnande. De rekommendationer som ges utgår från personer med en genomsnittlig hörsel, men vi vet också att det varierar mycket hur känsliga vi är för buller. Det borde vara en försiktighetsregel som ska gälla.
Det man redan vet är att hörseln påverkas av hur starkt och hur länge man spelar. Nu undersöker man också vilka skillnader det är mellan hörlurar och insticksproppar. Analysen pågår och en rapport om 16-åringarnas musiklyssnande kan väntas mot slutet av året.
– Vi har sett att det är stora variationer, men volymen är ibland oroväckande och lyssningstiden lång.
Handikappvetenskap hör till dem som fick del av Universitetets 150-miljonerssatsning under tre år på de mest framgångsrika forskningsmiljöerna, pengar som delvis används till den här forskningen på Audiologsikt Forskningscentrum vid USÖ. Det har bland annat gjort det möjligt att anställa Sara Båsjö som doktorand.
– Internetbaserad behandling har inte tidigare riktats specifikt till denna grupp, och med internet kan vi nå ut till personer som annars kanske inte hade sökt hjälp, säger Gerhard Andersson, professor i klinisk psykologi och huvudansvarig för forskningsprojektet.
Behandlingen baseras på kognitiv beteendeterapi (KBT) och skräddarsys efter varje deltagares specifika behov. Den riktar sig till både kvinnor och män som varit utsatta för någon form av våld av en partner i en nära relation och som till följd av detta mår psykiskt dåligt. Deltagarna har kontinuerlig kontakt via internet med sin behandlare. Behandlingen är kostnadsfri och eftersom den sker på distans kan varje deltagare genomföra den i sin hemmiljö.
Att bli utsatt för våld i en nära relation är vanligt. Behovet av medicinska och psykologiska stödinsatser till dem som utsatts är stort både under tiden som relationen pågår och efter att den avslutats. Vanliga problem är olika ångesttillstånd som posttraumatiskt stressyndrom och depression.
Trots det stora behovet av hjälp finns det idag få psykoterapeutiska behandlingsformer som riktar sig till denna målgrupp. Den nu aktuella behandlingen görs på uppdrag av Socialstyrelsen.
Gerhard Andersson, professor vid Linköpings universitet, är pionjär inom forskningen kring psykologisk självhjälpsbehandling via internet och har visat att internetadministrerad behandling är effektiv för en rad olika tillstånd som depression, panikångest, tinnitus och posttraumatiskt stressyndrom.
– De beviljade medlen är sammantaget ett mycket tydligt styrkebesked för oss inom den termokemiska bioenergiforskningen vid Umeå universitet, säger Christoffer Boman, forskare inom energiteknik och termisk processkemi vid institutionen för tillämpad fysik och elektronik.
De närmaste åren kan vi nu göra nya viktiga satsningar, både inom väletablerade forskningsspår och på nya spännande initiativ som breddar och utvecklar forskningen på ett strategiskt viktigt vis.
Termokemisk omvandling av biomassa innebär att det fasta bränslet under hög temperatur omvandlas antingen till koldioxid och vatten (förbränning), syntesgas (förgasning) eller koks och olja (pyrolys). Vid förbränning av biomassa frigörs kemisk bunden energi till värme som kan användas till hus-/fjärrvärme eller el. Vid förgasning kan syntesgasen användas för elproduktion eller för att tillverka flytande drivmedel som kan ersätta bensin och diesel. Vid pyrolys bildas träkol (koks) och/eller olika oljor som kan användas som bränsle eller kemikalier.
Forskningen om termokemisk omvandling av biomassa syftar både till att förstå bränsleomvandlingsprocessen bättre, optimera industriella processer, undvika tekniska driftproblem och minimera skadliga restprodukter och utsläpp till luften. Forskningen bedrivs inom ramen för en rad nationella och internationella samarbeten och nätverk, bland annat Bio4Energy och Pelletsforskningsnätverket.
Fyra projekt får anslag
Forskarna Christoffer Boman, Markus Broström, Florian Schmidt, Dan Boström och Rainer Backman, samtliga vid institutionen för tillämpad fysik och elektronik, kan nu genom besked om fyra beviljade anslag från olika finansiärer se fram emot cirka tio miljoner kronor i grundforskningsanslag de kommande tre åren.
Vetenskapsrådet finansierar ett av projekten som fokuserar på kopplingen mellan kemiska egenskaper hos mycket små förbränningsaerosoler från olika biobränslesystem och dess toxikologiska effekter. (2,4 miljoner kronor)
Energimyndigheten stöttar två projekt, ett handlar om askkemiska aspekter av nya eller outnyttjade råvaror från skogen och åkern (2,8 miljoner kronor) och det andra om att applicera laserspektroskopiska mätmetoder för detektion av kalium, fosfor och temperatur i förbränningsgaser (2,9 miljoner kronor)
Det fjärde projektet finansieras av Kempestiftelserna och innebär att två falltubsreaktorer för att studera snabb termokemisk omvandling av biomassa byggs upp vid Umeå universitet och Luleå tekniska universitet. (2,6 miljoner kronor som delas med forskare i Luleå)
Två undersökningar av levnadsvillkor och hälsa ligger till grund för avhandlingen. Hälften av samiska skolbarn i åldern 13-18 år och lika stor del av de unga vuxna samerna i åldern 18-28 år hade erfarenhet av dålig behandling på grund av sin samiska härkomst.
Ungdomarna upplever en i mycket hög grad utsatt situation på grund av etnisk diskriminering och för att de ofta måste försvara och förklara sin existens som samer. Ungdomarna beskriver att okunskapen är stor hos svenskar i allmänhet och trots goda intentioner i läroplanen får de inte lära sig att samerna är ett urfolk i Sverige.
Trots stor erfarenhet av diskriminering och utsatthet rapporterar unga samer som grupp en förhållandevis god hälsa. Jämfört med svenska ungdomar uppger de bättre fysisk hälsa men också mera stress och oro. De samiska skolbarnen däremot har en lägre hälsorelaterad livskvalitet än andra svenska skolbarn. Framför allt när det gäller välbefinnande och fungerande i skolan är skillnaden stor mellan grupperna.
Det finns också tydliga hälsoskillnader inom den samiska gruppen. De som hade erfarenhet av etnisk diskriminering var oftare nedstämda, oroliga, bekymrade, stressade och i den gruppen var självmordsplaner dubbelt så vanliga som bland samer utan sådana erfarenheter. Andelen med självmordsplaner var dubbelt så hög bland kvinnorna och renskötarna samt hos samer i Västerbottens län, Jämtlands län och Västernorrlands län. Självmordsförsök var drygt tre gånger vanligare bland samiska kvinnor och bland renskötare jämfört med samiska män och icke renskötare.
Avhandlingen Ung same i Sverige – Livsvillkor, självvärdering och hälsa (engelsk titel: Young Sami in Sweden-Living Conditions, Selfperception and Health).
– Rönen bör inspirera till vidare studier om hur vi ska minska komplikationerna vid vaginala förlossningar, säger forskaren Maria Gyhagen vid Sahlgrenska akademin.
Risken för att drabbas av urininkontinens, framfall och avföringsläckage 20 år efter förlossningen är betydligt högre för kvinnor som fött vaginalt jämfört med dem som förlösts med kejsarsnitt.
Riskökningen gäller för kvinnor som endast fött ett barn, men är sannolikt ännu högre för de som haft fler vaginalförlossningar. Det visar en avhandling från Sahlgrenska akademin.
Doktoranden Maria Gyhagen har med hjälp av uppgifter från det nationella födelseregistret gjort en enkätundersökning med 1 204 kvinnor som blivit förlösta med kejsarsnitt samt 3 995 kvinnor som fött vaginalt, tjugo år efter att de genomgått sin första förlossning. Syftet har varit att se hur förlossningsmetoden påverkar risken för avföringsläckage, urininkontinens och framfall.
Enligt avhandlingen ökade risken att drabbas av avföringsläckage med 44 procent hos kvinnor som fött vaginalt jämfört med de som fött via kejsarsnitt. Om vaginalförlossningen dessutom komplicerades med en allvarlig bristning i mellangården fördubblades den redan höga risken.
– En djup vaginalbristning ökar förekomsten av avföringsläckage, så kallad fekal inkontinens, från 14 till 23 procent enligt vår studie. Men för kvinnor som i förlossningens slutskede får ett klipp i mellangården är risken för avföringsinkontinens mindre, säger Maria Gyhagen.
–Med hänsyn till ovan är det viktigt att notera att användningen av klipp i Sverige har minskat kraftigt under de senaste årtiondena. 1985 användes klipp vid 16 procent av förlossningarna, år 2005 var andelen 7 procent. Under samma period har andelen bristningar i analsfinktern hos förstföderskor ökat från cirka 1 procent till sju procent.
Maria Gyhagens avhandling visar också att vaginal förlossning fördubblar risken för framfall, som innebär att slidans väggar tillsammans med bakomliggande organ buktar in i slidan vilket både kan upplevas obehagligt och orsaka problem med avföring och med sexualiteten.
Även urininkontinens var avsevärt vanligare bland vaginalförlösta jämfört med kejsarsnittade kvinnor, tjugo år efter förlossningen.
Den viktigaste riskfaktorn för att drabbades av bäckenbottenstörningar efter vaginal förlossning var övervikt och fetma.
–Detta är särskilt viktigt, eftersom det innebär att den som går ner i vikt efter förlossningen också minskar risken att få bäckenbottenbesvär, säger Maria Gyhagen.
Avhandlingens resultat är enligt Maria Gyhagen viktiga för de gravida kvinnor som hyser en stark oro för att förlossningen ska leda till bestående bäckenbottenskador.
–Hälsorisker är en naturlig aspekt av barnafödande, därför har gravida kvinnor också rätt att få information om vilka dessa risker är. Förhoppningsvis kan min avhandling inspirera till vidare studier som kan öka säkerheten vid vaginala förlossningar så att dessa kan ske utan långvariga komplikationer, säger Maria Gyhagen.
Avhandlingen Long-term consequences of vaginal delivery on the pelvic floor. A comparison with caesarean section in one-para women.
Det så kallade metabola syndromet är en störning i ämnesomsättningen – en kombination av bukfetma, höjda blodfetter, högt blodtryck och nedsatt glukostolerans – som innebär en påtagligt ökad risk för att insjukna i diabetes och hjärt-kärlsjukdomar.
Tidigare har man visat att bristfälliga motionsvanor ökar risken för metabolt syndrom. Det är också känt att graden av stillasittande, till exempel hur mycket tid som tillbringas framför TV:n, är kopplad till risken för metabolt syndrom helt oberoende av motionsvanorna. Det nya som forskarna nu har kunnat visa är att dessa samband sträcker sig över en stor del av livet, närmare bestämt från 16 till 43 års ålder. I studien, som publiceras i tidskriften Diabetes Care, ingick 888 personer som hade följts från 1981, då de gick i nionde klass i grundskolan, fram till 2008.
– Resultaten visar att vi behöver fundera över hur vi kan minska stillasittandet bland barn och ungdomar. Det kan vara viktigare än att bara satsa på ökade motions- och sportaktiviteter för dem som redan är intresserade, säger rapportens huvudförfattare, distriktsläkare och adjungerad universitetslektor Patrik Wennberg vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet.
Övriga medverkande är Per Gustafsson, Maria Wennberg och Anne Hammarström, alla vid samma institution, enheten för allmänmedicin, samt David Dunstan vid Baker IDI Heart and Diabetes Institute, Melbourne.
Referens P Wennberg, PE Gustafsson, DW Dunstan, M Wennberg, A Hammarström: Television viewing and low leisure-time physical activity in adolescence independently predict the metabolic syndrome in mid-adulthood Diabetes Care, Published online before print January 22, 2013 doi: 10.2337/dc12-1948. Länk till abstract.
Ursprungsbefolkningar syns de oftast i medierna som offer och hjältar. När det kommer till politik, som kan förändra deras situation marginaliseras de och får inget utrymme. Det här visar forskning vid bland annat Örebro universitet, som presenterades vid en konferens i Bangladesh om medierna och klimatfrågan.
Forskare från nätverket MediaClimate presenterade boken Media Meets Climate, The Global
Challenge for Journalism. Där medverkar docent Anna Roosvall från Medie- och kommunikationsvetenskap vid Örebro universitet tillsammans med kollegan Matthew Tegelberg från Ryerson University i Toronto med ett kapitel om hur den arktiska ursprungsbefolkningen (oftast inuiter och samer) framställs i medierna.
Sverige och Kanada
De har undersökt vad kanadensiska och svenska tidningar skrev om klimatet och
ursprungsbefolkningarna samtidigt som FN:s klimatmöten pågick i Köpenhamn 2009 och Durban 2011.
– Det är tydligt hur rapporteringen tonar ner det politiska till förmån för kulturella aspekter. Ursprungsfolken ofta får uppmärksamhet som budbärare till andra om hur akut frågan är, men de akuta klimatförändringseffekterna i deras egna områden avpolitiseras.
De beskrivs som offer för föroreningar och annat som orsakats av andra men det är inget som ger resultat i ökad politisk bevakning av ursprungsbefolkningarnas situation. I rapporteringen från FN-konferenserna beskrivs internationella förhandlingar mellan stater och då hamnar ursprungsbefolkningarnas intressen i marginalen.
I samband med klimatmötet i Durban intervjuade forskarna representanter för ursprungsbefolkningen om mediebevakningen och om vad forskningen kan göra.
– Kunskaperna om urspungsfolken är små och de upplevde att det var svårt att få kontakt med medierna under klimatmötena, säger Anna Roosvall.
Dialog om journalistiken
Konferensen i Bangladesh var utformad som en dialog mellan forskare och journalister. Där fanns forskare från 14 av de 19 nationerna i nätverket och journalister från Nepal, Pakistan, Bangladesh och Indonesien samt några från Europa.
– Det var påtagligt att journalisterna från länderna, som känner av förändringarna i klimatet kände att de måste ta ställning. Något måste göras, vilket resulterar i Advocacy Journalism, alltså att journalisten tydligt tar ställning och driver en fråga. Hos oss är det så ovanligt att vi inte har ett bra svenskt ord som beskriver det.
Man diskuterade också att intresset för klimatfrågan från medierna har minskat och har svårare att ta plats. Rapporteringen från FN-mötet i Durban var mycket mindre än från Köpenhamn. diskussionerna vid konferensen handlade om hur frågan kan bryta igenom ointresset och även kopplas till andra frågor, som ekonomi och energiförsörjning.
Det är forskarna Anna Hedlund-Åström tillsammans med Kushink Bazaz och Katja Tasala Gradin, samtliga från institutionen för maskinkonstruktion på KTH, som bland annat har arbetat med livscykelanalys (LCA) och livscykelkostnadsanalys (LCC) av det nya fartyget CargoXpress. Det innebär att KTH:s roll i det internationella konsortiet alltså har varit att analysera transporter med det nya fartyget.
Resultatet från både den ekonomiska analysen och miljöpåverkansbedömningen som de tre KTH-forskarna gjort visar att det finns klara fördelar med att transportera gods med det nya CargoXpress-fartyget jämfört med lastbil eller konventionella fartyg.
– Syftet med forskningen har varit att förenkla lasttransport, framför allt i södra Europa. Vi tycker att vi har mycket lastbilar här i Sverige, men i södra Europa är det än värre. Syftet är också att i framtiden kunna nyttja hamnar som idag inte är möjliga att använda. Dagens fartyg kräver nämligen olika typer av kranar som inte alltid finns tillgängliga i små och medelstora hamnar. Det är också därför som det sitter en kran på fartyget, säger Anna Hedlund-Åström.
Det är alltså genom att använda innovativa koncept och teknologier samt effektiv av- och pålastning i hamnarna som det nya fartyget kan erbjuda nödvändig transportkapacitet med lägre bränsleförbrukning.
– Det nya fartyget är utrustat med en kran som möjliggör av- och pålastning vid små och mellanstora hamnar där infrastruktur och logistik saknas. Även om CargoXpress håller en lägre hastighet jämfört med konventionella containerfartyg reducerar kranen tid i hamn vilket resulterar i att transporttiden blir likvärdig, säger Katja Tasala Gradin.
Kostnadsanalysen och miljöpåverkan har utgått från befintliga transportrutter där CargoXpress jämförts med alternativen, konventionella containerfartyg och vägtransport med lastbil. För att möjliggöra jämförelser mellan dessa transportslag har dörr till dörr har transportscenarier utformats.
– För drift används LNG-bränsle, det vill säga flytande naturgas. De alternativa energikällorna är vindkraft via en segelvinge på fartyget samt solenergi via solceller. Segelvingen ger 700 kW i 46 procent av de undersökta transportscenarierna, vilket minskar den totala bränsleförbrukningen och därmed CO2-utsläppen. Med hjälp av laddningsbara batterier kan fartyget manövreras och att angöra hamn utan support av huvudmotorn, säger Katja Tasala Gradin.
CargoXpress är ett EU-projekt finansierat inom sjunde ramprogrammet. Arbetet med CargoXpress fortsätter, och nästa steg är att bygga det första fullskaliga prototypfartyget.
Här hittar du mer fakta om forskningen och fartyget: www.cargoxpress.eu
Honorna av en nattfjärilsart lockas före parningen till blommor för att söka nektar och efter parningen till gröna blad för att lägga sina ägg. Ahmed M. Saveer har i sitt doktorsarbete vid SLU studerat hur detta beteende styrs av doftsinnets föränderliga mekanismer.
Liksom de flesta andra djur är insekter beroende av dofter för att hitta föda åt sig själva och sin avkomma. Doftsinnet förändras efter djurets fysiologiska tillstånd och yttre doftstimuli, som tillsammans triggar ett passande beteende.
Ahmed M. Saveer undersökte i sitt doktorsarbete vid SLU hur parningen påverkar hur honor och hanar av nattfjärilen egyptiskt bomullsfly, Spodoptera littoralis, reagerar på olika växtdofter.
Det är känt att fjärilshonor söker nektar i blommor och därför dras de till blomdoften. Honorna attraheras även av doften av gröna blad där de lägger ägg. Detta leder till frågan om honor som föredrar blommor före blad är själviska mödrar eller om det är något annat som ligger bakom.
Ahmed M. Saveer visade att honor attraheras av nektar innan de har parat sig, medan de efter parningen attraheras av gröna blad. Denna beteendeförändring beror på fysiologiska förändringar efter parningen och hur nervsystemet bearbetar doften från blommor respektive blad.
Hanar attraheras av sexualferomon, dvs. doften av oparade honor, medan honor som redan parat sig är ointressanta. Däremot attraheras de av nektar under hela livet.
Avhandlingen är en del av Linnaeusprogrammet IC-E3 som finansieras av Formas och SLU, och lägger grunden för pågående undersökningar av neuromekanismerna bakom dessa beteendeförändringar.
Avhandlingen med titeln ”Recognition and Modulation of Olfactory Signals in the Noctuid Moth Spodoptera littoralis”.
De allra flesta äldre personer i Sverige bor kvar i sina egna hem. Det beror på att den så kallade kvarboendeprincipen har styrt svensk äldrepolitik de senaste decennierna men också på att de flesta äldre vill bo kvar.
– För att göra det möjligt att bo kvar i sina egna hem erbjuds äldre olika former av hjälp och stöd varav dagrehabiliteringen är en av dessa, säger Anita Tollén, som skrivit en avhandling i medicin vid Örebro universitet om den grupp äldre personer, som bor kvar i eget boende, men som efter en tids sjukdom eller skada har fysiska funktionsnedsättningar som gör vardagen svår att hantera.
Klarar vardagliga sysslor
– Målsättningen med dagrehabiliteringen är att upprätthålla eller förbättra deltagarnas fysiska funktionsförmågor och förmågan att utföra aktiviteter som ingår i personens vardag.
Forskningsstudien, som undersökt såväl deltagarnas upplevelse av rehabiliteringen som journaldokumentation, visar att dagrehabiliteringen bidrar till positiva förändringar både fysiskt och psykiskt. Deltagarna i Anita Tolléns studie fick till exempel bättre balans och gångförmåga, vilket gör att de nu klarar av sina vardagliga sysslor bättre och att de kan återuppta fritidsaktiviteter.
– Resultaten visar att det är en kombination av händelser. Den psykiska hälsan påverkas av umgänget med de andra i gruppen. De sporrar varandra att göra sitt bästa på träningarna och när de upptäcker att de klarar av att prestera lika bra som de andra stärks de i tron på den egna förmågan.
Leva ett aktivt liv
– Det är glädjande att se att många äldre som ofrivilligt helt eller delvis upphört med både aktiviteter och umgänge återigen kan leva ett mer aktivt liv.
Deltagarna upplever att rehabiliteringen lett till förändringar som gör vardagen meningsfull och de ser positivt på framtiden.
– Dagrehabiliteringen kan förlänga tiden av oberoende i det egna hemmet och i förlängningen gynnar det både individen och samhället, säger Anita Tollén.
I avhandlingen identifieras en rad olika jämställdhetsmönster på arbetsplatser och hur de är kopplade till upplevelser av hälsa och ohälsa. Att arbeta på en arbetsplats med jämställda löner och ett jämställt uttag av föräldraledighet var kopplat till en låga nivåer av psykiska besvär som oro, ängslan eller ångest för både män och kvinnor.
För kvinnor fanns två typer av jämställdhetsmönster som var kopplade till högre nivåer av psykiska besvär. Det ena var arbetsplatser med en majoritet kvinnor men som var jämställda vad gäller löner och utbildning. Den andra typen av arbetsplatser var ojämställda arbetsplatser med en majoritet män, lägre löner för kvinnor, längre utbildning för kvinnor och större uttag av föräldraledighet för kvinnor.
Resultaten baseras på enkät- och registerdata från Luleå-kohorten, som består av ca 1 000 personer som följts med jämna mellanrum sedan 1981 då de gick ut nionde klass i Luleå. Professor Anne Hammarström är forskningsledare för kohorten. Avhandlingen baseras också på fokusgruppintervjuer med anställda i äldreomsorgen i norra Sverige.
Många aspekter av jämställdhet
Arbetsplatsen är en viktig del av de sociala omständigheter som skapar möjligheter och begränsningar för hälsan. Ojämställdhet i arbetslivet kan innebära olika konsekvenser för mäns och kvinnors hälsa. Att identifiera jämställdhetsmönster är ett sätt att synliggöra flera dimensioner av jämställdhet samtidigt.
– En jämställd könssammansättning på arbetsplatsen, med mellan 40 och 60 procent kvinnor, var ofta kopplat till ojämställdhet i andra faktorer som lön, utbildningsnivå och uttag av föräldraledighet, förklarar Sofia Elwér sina resultat. En mångdimensionell syn på jämställdhet på arbetsplatser är därför nödvändig för att förstå specifika arbetsplatssituationer och dess hälsokonsekvenser. En jämställd representation av kvinnor och män på arbetsplatsen är en bra början men inte slutstationen för jämställdhetsarbetet.
Äldreomsorgen i fokus
Fokusgruppsintervjuerna inom äldreomsorgen visade att det som de anställda uppfattade som negativt för sin hälsa ofta var kopplat till resursbrist samt andra processer som inte går att påverka inom ramen för den egna organisationen. Exempelvis uppfattades arbetsbördan ofta som orimlig. Ständiga omorganisationer upplevdes också som stressande och ett störande moment i det dagliga arbetet. Det som de anställda uppfattade som positivt för hälsan handlade om relationerna på den egna arbetsplatsen: att känna stöd och uppmuntran från kolleger och att kunna skratta tillsammans. Men det handlade också om att få bekräftelse på ett gott utfört arbete från de gamla och deras anhöriga.
– Även om relationerna på arbetsplatsen i viss mån kan kompensera för stress så kan dessa relationer också vara sårbara i en hårt pressad arbetssituation, förklarar Sofia Elwér.
De anställda inom äldreomsorgen uppfattade i hög utsträckning jämställdhet som ett problem på samhällsnivå med en könssegregerad arbetsmarknad och lägre lönernivåer för kvinnor. I relationerna på arbetsplatserna fanns samtidigt en tendens till att försvara ojämställdheter i arbetsfördelningen genom att fokusera på personligheter och individuella intressen. En sådan individualisering av könade fenomen gör det svårt att komma tillrätta med ojämställdheter eftersom den försvaras med att vi är olika som personer.
En viktig slutsats i avhandlingen är att arbetsplatser utgör viktiga arenor för hälsofrämjande arbete och det är viktigt att jämställdhet i arbetsfördelning, ansvar och erkännande vävs in i det hälsofrämjande arbetet för att uppnå ett rättvisare och hälsosammare arbetsliv.
Avhandlingen Jämställdhet och hälsoupplevelser: Arbetsplatsmönster i norra Sverige (engelsk titel: Gender equality and health experiences: Workplace patterns in Northern Sweden).
Spridning av organiskt avfall på mark bidrar till ett naturligt kretslopp av näringsämnen och förbättrar viktiga egenskaper hos jorden. I organiskt avfall kan dock även finnas sjukdomsframkallande bakterier, parasiter och virus. Källan till dessa smittämnen kan vara sjuka djur och människor, men de kan även komma från symptomfria bärare.
Genom olika hygieniserande behandlingar, som exempelvis görs med värme eller ammoniak, alternativt restriktioner som till exempel begränsar bete, skörd eller val av gröda, kan risken för spridning av sjukdomsframkallande mikroorganismer minskas.
”Smittskydd viktigt”
– Smittskyddsfrågan är viktig, säger Josefine Elving. Syftet är inte att jaga skräck i allmänheten utan att belysa ett problem. Även fraktioner som avloppsslam, som vi i dag inte vill sprida på åkrarna, går att återanvända om vi ser det ur ett smittskyddsperspektiv.
– Smittskyddsaspekten är viktig att ta i beaktande likväl som återföring av växtnäringsämnen för att vi ska kunna upprätthålla ett långsiktigt hållbart lantbruk.
Josefine Elving har studerat hur kombinationer av tid och temperatur kan göra organiskt avfall som gödsel och hushållsavfall hygieniskt säkert att använda på lantbruksmark. Hon räknar med att hennes resultat ska kunna vara vägledande för de rekommendationer om hygienisering av organiskt avfall som SVA lämnar till andra myndigheter samt branschorganisationer.
Värm upp till över 50 grader
För att uppnå kraven i EU-förordningarna för hur man ska hygienisera material mot salmonella, enterokocker och värmetåliga virus rekommenderar Josefine Elving att materialet värms upp till över 50 grader. För att undvika tillväxt av exempelvis salmonella är det viktigt att under behandlingen undvika zoner i materialet som håller låg temperatur.
I vissa fall, beroende på värmetåligheten hos olika mikroorganismer, kan dock smittämnen dödas vid betydligt lägre temperaturer än 50 grader. Material smittat med fågelinfluensavirus är ett bra exempel på det, där redan temperaturer kring 35 grader kan räcka för att uppnå fullgod effekt.
– Vid utbrott av till exempel fågelinfluensa så har transporter av material till destruktion visats innebära risker för smittspridning. Då är kompostering på gården istället en möjlig väg att gå. Vi har en del att lära av länder som USA och Kanada som jobbar med detta, säger Josefine Elving.
Lagring och restriktioner kan inte ersätta hygienisering
Andra sätt att minska mängden av ett smittämne i organiskt avfall, som till exempel lagring och olika restriktioner för bete, skörd och grödor, kan inte helt ersätta en hygieniserande behandling, betonar hon i sin avhandling. Efter spridning till mark kan många mikroorganismer överleva lång tid i miljön och på så vis kan smittan föras vidare in i livsmedelskedjan.
Om ohygieniserat material sprids finns det även en risk för smittspridning i miljön genom avrinning till vattendrag och översvämning av landareal. Smittan kan även innebära en risk för vilda djur och människor som vistas i området, samt kan spridas vidare via vektordjur som fåglar och gnagare. Liksom vid lagring sker med tiden en minskning av mängden sjukdomsframkallande mikroorganismer även efter spridning av materialen till mark. Men det är svårt att förutse hur stor och snabb minskning som uppnås och variation i väderlek mellan år och säsong och många andra parametrar spelar därmed en viktig roll.
Josefine Elving arbetar nu vidare med riskvärderingar på en tvåårig post-doc-tjänst vid SVA.
– Många människor tänker på miljön i sin vardag; de källsorterar, cyklar eller åker kollektivt till jobbet och väljer ekologiska livsmedel – men när det kommer till semesterresan verkar det som om man inte vill ta ansvar för miljön utan andra saker får styra besluten, säger Therese Hedlund, Handelshögskolan.
Avhandlingen baseras på data från två olika enkäter med 681 respektive 732 svarsdeltagare från Sverige. Medelåldern var 44 respektive 52 år. Antalet kvinnor och män var jämnt fördelade i båda enkäterna sammantaget.
Resultaten visar att turister i hög grad utgår ifrån individuella fördelar framför kollektiva och mer miljövänliga val när de prioriterar.
– Att exempelvis ta flyget för att snabbt och bekvämt kunna ta sig fram ligger kanske närmare till hands när man har tidsbrist eller reser med barn. De negativa miljökonsekvenserna som drabbar oss kollektivt känns då långt borta, tror Therese Hedlund.
Alla som tillfrågats i enkäten föredrog flyg framför tåg och buss oavsett vilka grundläggande värderingar de hade. Dock visade resultaten att de som sätter sina egna intressen först föredrog flyg i högre grad än de som värdesätter välstånd hos andra människor och naturen. Trots att många såg transportmedlet som ett viktigt val, var miljömedvetenheten kring det låg.
Resultaten visar också att turister inte är villiga att betala för att en researrangör ska arbeta för miljön på destinationen. Däremot är de villiga välja ett miljömärkt (oftast dyrare) boende framför ett icke-miljömärkt boende. Genom att välja ett miljömärkt boende kan man visa andra att man vill och kan betala för ett boende som är mer fördelaktigt för miljön, ett beteende som kan ge status i dagens samhälle, menar Therese Hedlund.
– Att betala mer till en researrangör för att främja miljön är en dold handling som inte syns och därmed inte ger samma status. Det är mer troligt att en turist väljer gröna alternativ om det ger en fördel.
Läs hela eller delar av avhandlingen
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-63801
– Det är otroligt stimulerande att få ett sådant här anslag och inte så lite omtumlande, säger Per Jensen som har forskat på husdjurens beteende sedan 1970-talet och i tio år varit ledamot av EU:s vetenskapliga kommitté för djurskydd.
De nya pengarna ska användas till att fördjupa forskningen på hur stress i olika livsfaser påverkar genernas samspel och uttryck hos höns. Framförallt är Jensen intresserad av hur stresseffekter kan ärvas genom så kallade epigenetiska förändringar. Sedan ska han starta ett nytt, stort projekt för att kartlägga gener som styr olikheter i beteende hos hundar.
Sammanlagt delar ERC ut 680 miljoner euro till 302 forskningsledare i 24 länder. Den långsiktiga finansieringen ska ge dem chansen att driva sina mest banbrytande idéer i vetenskapens frontlinje.
Vid Sahlgrenska akademin och Göteborgs universitet pågår sedan 1970-talet en större befolkningsstudie som följt hälsoutvecklingen hos män födda i Göteborg mellan 1915 och 1925.
Forskare kan med hjälp av det unika materialet nu visa att permanent stress kraftigt ökar risken för män att drabbas av diabetes typ 2.
Av de 7 994 män som inkluderades i den nya studien utvecklade 899 diabetes. Förekomsten av diabetes jämfördes sedan med en enkät som männen besvarat, där de fick gradera sin stressnivå på en sexgradig skala utifrån faktorer som till exempel irritation, ångest och sömnsvårigheter kopplat till förhållandena på arbetet eller i hemmet.
Resultaten visar att män som upplevt permanent stress hade 45 procent högre risk att få diabetes, jämfört med män som inte upplevt sig stressade. Sambandet mellan stress och diabetes är statistiskt säkerställt även efter justering för ålder, socioekonomisk status, fysisk inaktivitet, BMI, systoliskt blodtryck och användning av blodtryckssänkande medicin.
Männen som ingick i studien hade heller ingen tidigare historia av diabetes, kranskärlssjukdom eller stroke.
– Stress är idag inte erkänd som en faktor som kan orsaka diabetes. Vår studie bevisar att det verkligen finns ett oberoende samband mellan permanent stress och risken att insjukna i diabetes, vilket understryker behovet av förebyggande åtgärder, säger forskaren Masuma Novak som lett studien.
Artikeln Perceived Stress and Incidence of Type 2 Diabetes: A 35-Year Follow-up Study of Middle-Aged Swedish Men publicerades i tidskriften Diabetic Medicine i december 2012.
FAKTA OM STUDIEN
De 7 494 män som deltog i studien undersöktes första gången mellan januari 1970 och mars 1973, då de var mellan 47 och 56 år. Männen har sedan följts fram till utgången av 2008, eller tills de avled.
Karin Nykvist har läst barndomsskildringar och berättelser om barn från 1800 och fram till 1900-talets slut.
– Det har inte gått att vara heltäckande, berättar hon, eftersom det finns så många barndomsskildringar, men jag har läst väldigt många!
Från att nästan inte ha funnits i litteraturen alls flyttar barndomsskildringarna in i litteraturen för att stanna under 1800 och 1900-talet. Här finns allt ifrån de idylliska skildringarna till de tokroliga, där föräldrarna snarast är barn, som Masarins pappa Loranga.
– Den romantiska barndomsskildringen bygger på att barnet är oskuldfullt och oförstört. Barndomen är paradiset och vuxenblivandet, blir därför något som inte sällan av inträder det litterära barnet vaknar sexuellt, säger Karin Nykvist och fortsätter, det finns också exempel där barndomen är hotad, eller där uppväxten upplevs vara en riktig barndom eftersom barnet är utsatt, ofritt eller hotat på något vis, säger Karin Nykvist.
Allt sedan romantiken har alltså barndomen börjat betraktas som något som ska vara lycklig och fri för att vara en barndom i egentlig mening.
Det finns flera anledningar till att barnet och barndomen med tiden blivit så viktiga och vuxenlitteraturen, tror Karin Nykvist. Det handlar dels om hur barnet i sig blivit allt synligare, dels om hur barndomen tillmäts en allt viktigare roll för vilka vi blir som vuxna. Här finns det en dubbelhet. Å ena sidan kan man aldrig bli fri från sin uppväxt, å den andra är barndomen alltid förlorad när man väl är vuxen. I svensk litteratur finns dessutom en särskild fäbless för det autonoma barnet.
– Det självständiga och frimodiga barnet har till och med varit en viktig del av vår svenska nationella identitet och för den svenska välfärdsstatens framväxt under första halvan av 1900-talet, och som de litterära skildringarna har hjälpt till att bygga upp. Det handlar om alltifrån Nils Holgersson till Reine i Barnens Ö. Se på Pippi, som ju i sig själv blivit en symbol både för Sverige på internationella fotbollsmatcher, och för det autonoma barnet, säger Karin Nykvist.
I Sverige har de här barnen dessutom haft en särskild kärlek till kollektivet, samtidigt som de varit symboler för självständighet. Här finns till exempel arbetarlitteraturens selfmade man, som mot alla odds klarar sig, följer sina egna lagar, lyckas, men aldrig glömmer gruppen, kollektivet. Det autonoma barnet är helt enkelt en viktig del av berättelsen om och förståelsen av Sverige.
