Telomererna är ”ändarna” på kromosomerna och fungerar som ett skydd för dem. Längden på telomererna påverkar hur länge en individ lever.
Längden avgör åldrandet
Telomererna har från början en viss längd, blir kortare varje gång cellen delar sig, minskar med åren tills telomererna inte längre kan skydda kromosomerna och cellen dör. Men längden på telomererna varierar kraftigt på individer som har samma ålder. Det beror dels på hur långa telomerer man ärvt från föräldrarna, dels på hur mycket stress individen utsatts för.
– Detta är viktigt inte minst för vår egen art eftersom vi alla brottas med ökad stress, säger Angela Pauliny, forskare vid institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet.
Långlivade fåglar satsar mer på underhåll
Forskarna har studerat vitkindade gäss, som är långlivade fåglar, de äldsta i studien var 22 år. Resultaten visar att gäss, jämfört med mer kortlivade fågelarter, har en bättre förmåga att bevara längden på sina telomerer. Förklaringen är troligen att arter med längre livlängd satsar mer på underhåll av kroppsfunktioner än på till exempel fortplantning.
– I djurvärlden finns det en tydlig koppling mellan reproduktion och åldrande. Se på elefanterna som har långt liv men föder få ungar medan till exempel möss lever kort tid och producerar många ungar, säger Angela Pauliny.
Könet har betydelse
Gässen som forskarna undersökte varierade i ålder; från väldigt unga fåglar till riktigt gamla. Mätningarna gjordes vid två tillfällen med två år emellan. Ett uppseendeväckande resultat var att det visade sig att telomerernas längd skiljde sig åt beroende på könet.
– Studierna visar att telomererna var bäst bevarade hos hannarna. Hos de vitkindade gässen förkortas alltså telomererna snabbare för honorna som ju är de som har två olika könskromosomer. Intressant nog är det precis tvärtom hos oss människor, säger Angela Pauliny.
Tidskriften BMC Evolutionary Biology har klassat forskningsartikeln ”Telomere dynamics in a long-lived bird, the barnacle goose” som ”Highly Accessed”.
Länk till artikeln
Totalt sett har Sverige inte fått fler arter utan det handlar om att tidigare artfattiga platser har blivit rikare, säger Åke Lindström, forskare vid Biologiska institutionen vid Lunds universitet.
Det som är förvånande är att förändringen gått så snabbt, menar Lindström. Han konstaterar att det är mycket troligt att förändringen drivs av ett varmare klimat.
– Tar man hänsyn till andra faktorer så står ändå temperaturökningen ut som den drivande faktorn, säger Åke Lindström.
Framför allt är det de så kallade biotopgeneralisterna som ökar. Det är arter som trivs och klarar sig i flera olika naturmiljöer, exempelvis gärdsmyg och gök. De arter som har mer specifika krav på naturmiljön, som sånglärka och backsvala, går det generellt sämre för. Sverige håller på detta sätt på att få en mer likartad fågelfauna.
Svensk Fågeltaxering är ett projekt som drivs av Biologiska institutionen vid Lunds universitet som en del i Naturvårdsverkets nationella miljöövervakningsprogram. Mätningen i den aktuella studien har gjorts sedan 1998 över hela Sverige.
Celiaki, även kallad glutenintolerans, är en kronisk sjukdom vars enda behandling utgörs av en livslång strikt glutenfri kost, det vill säga att utesluta allt som innehåller något av vete, råg eller korn. Fram till 1970-talet var celiaki ovanlig och diagnostiserades endast hos 0,1 % av alla barn. Mellan 1984 och 1996 drabbades Sverige emellertid av en ”celiakiepidemi” bland barn under 2 år: Antalet fall ökade drastiskt för att efter ungefär 10 år minska lika tvärt och återgå till den tidigare nivån. Något likande hade aldrig setts tidigare någonstans i världen.
Genom fortsatta undersökningar av epidemin har forskarna nu visat att celiaki idag drabbar upp till 3 % av alla unga personer. Två tredjedelar av dem har fortfarande inte fått diagnos och behandling. Det är också visat att risken för att insjukna kan minskas genom att barnet ammas och helst också börjar med små mängder gluten medan amningen fortfarande pågår. Dessa fynd har bidragit till dagens svenska rekommendationer kring spädbarnskost och har på senare tid också påverkat rekommendationerna i övriga Europa och i USA.
Studien som dessa fynd bygger på kallas ETICS – Exploring the Iceberg of Celiacs in Sweden – och forskarna publicerar nu en summering i tidskriften Pediatrics. ETICS är en screeeningstudie som genomfördes 2005-2011 bland 12-åringar födda under epidemin (1993) och efter den (1997). Totalt inbjöds drygt 18 000 sjätteklassare från fem orter i Sverige: Lund, Växjö, Norrköping, Norrtälje och Umeå. Bland dem deltog 69 % genom att lämna blodprov. Blodproverna analyserades för celiaki och de barn som hade förhöjda nivåer kallades till närmaste barnklinik för att kontrollera om sjukdomsmisstanken stämde via ett vävnadsprov från tunntarmen.
Sammantaget kan konstateras att Sverige under tio år från ca 1984 upplevde en unik epidemi av celiaki hos de minsta barnen. Den framkallades av ett årtionde med ogynnsam spädbarnskost och Sverige har den klart högsta förekomsten av celiaki i både Europa och USA.
Uppskattningsvis finns det uppemot 150 000 personer med celiaki i Sverige, bland vilka ungefär 100 000 ännu inte fått korrekt diagnos och behandling. Ökad uppmärksamhet behövs hos alla för att så många drabbade som möjligt skall få korrekt diagnos och behandling.
Referens
Ivarsson A, Myléus A, Norström F, van der Pals M, Rosén A, Högberg L, Danielsson L, Halvarsson B, Hammarroth S, Hernell O, Karlsson E, Stenhammar S, Webb C, Sandström O, Carlsson A. Prevalence of Childhood Celiac Disease and Changes in Infant Feeding
Pediatrics 2013;131:1-8
doi:10.1542/peds.2012-1015
artikellänk
I det nyligen slutredovisade projekt Emotionell empati. Kausala och omedvetna processer finansierat av Riksbankens Jubileumsfond kan psykologen Ulf Dimberg visa att svarsleenden eller en ögonbrynsrynkning som reaktion på ilska ofta sker automatiskt vilket tyder på att det rör sig om en ursprunglig omedveten form av kommunikation.
-Det handlar om en basal, mänsklig kommunikation som jag menar har evolutionär grund, säger Ulf Dimberg.
Han har undersökt hur människor reagerar på emotionella uttryck genom att studera hur ansiktsmusklerna reagerar. Studierna visar att man reagerar mer eller mindre automatiskt. Men det finns skillnader i hur olika människor reagerar.
-Högempatiska människor reagerar direkt både på ilska och glädje, men lågempatiska behöver ofta mer tid på sig, säger Ulf Dimberg, som undersökt skillnaden mellan hög- och lågempatiska.
Det tycks finnas ett könssamband, där kvinnor reagerar starkare, men det är ännu inte helt klarlagt om skillnaderna beror på kön eller på hur empatiska försökspersonerna skattat sig.
Han har också undersökt om det finns skillnader i hur personer med Asperger reagerar eftersom de generellt sett påstås ha svårt för att tolka ansiktsuttryck. Här gick det dock inte att se ett enkelt samband. Personer med Asperger är inte självklart vare sig hög- eller lågempatiska i sina reaktioner, däremot tyder resultaten på att deras reaktioner inte i samma grad som övriga försökspersoners styrs automatiskt.
-Det finns alltså grund för att undersöka olika typer av kommunikationshandikapp genom att undersöka de här basala och automatiska reaktionerna, säger Ulf Dimberg, som hoppas att man på lång sikt kan utveckla studierna och på så sätt kunna hjälpa grupper med kommunikativa handikapp att fungera bättre.
Läs mer om Ulf Dimbergs forskning här.
– För barn som håller på att bli teckenspråkiga eller tvåspråkiga kan fynden i avhandlingen dels bidra till ökad kunskap men framförallt handleda professionella och därmed ge barnen möjlighet att utveckla sin personliga potential, säger Emelie Cramér Wolrath.
En familj bestående av mamma, pappa och deras tvillingpar står i centrum i studien. Av tvillingarna var en, Hugo, hörande och en, Diana, döv. I familjen förekom därför både teckenspråk och talat språk.
I studien ser Emelie Cramér Wolrath närmare på tvillingarnas tvåspråkiga lärande av svenskt teckenspråk och talad svenska, och hur det guidas av de döva föräldrarna. Analyser görs främst från videoobservationer av föräldrar och barn i interaktion med varandra. Studien pågick mellan att barnen var 10 månader gamla och till det att de var åtta år.
– Studier av tvåspråkigt lärande, svensk teckenspråk och talad svenska, och särskilt hur det guidas över tid finns inte tidigare beskrivet, säger Emelie Cramér Wolrath.
Att den döva tvillingen Diana får ett Cochlea-implantat (CI) vid 35 månaders ålder gjorde det möjligt att studera hur detta påverkade hennes tillägnande av ett andra språk.
– Att få ett Cochlea implantat så sent som vid tre års ålder ger enligt forskningen oftast inte en talspråksutveckling som motsvarar normalhörandes. I Dianas fall var hennes tal i nivå med de fem åren hon haft sitt implantat och talspråksförståelsen i nivå med normalhörande barn, det vill säga åtta år.
Analyserna visar att hennes användning av teckenspråk för att själv stötta och guida sitt tillägnande av talat språk indikerar en underliggande språklig kapacitet där en språklig transfer har skett, berättar Emelie.
I studien har Emelie Cramér Wolrath bland annat observerat ett interaktionssätt som användes när barnen var 12 och 13 månader gamla. Det skedde simultant mellan den vuxna och tvillingarna och kallas simultan-taktil-uppmärksamhet eller simultaneous-tactile-looking.
Det går till så att tecken tecknades både taktilt på Dianas kropp och framför Diana när hon satt i sin förälders knä. På det sättet fick Diana både en kroppsligt och ett visuellt intryck av språket. Den hörande tvillingen Hugo satt snett mittemot och kunde därifrån samtidigt se förälderns teckenspråk. När Hugo hade full visuell koncentration på t.ex. en bild inflikade föräldern talade ord. På detta sätt hade alla tre ett gemensamt fokus (det vill säga simultan-taktil-uppmärksamhet eller simultaneous-tactile-looking). I det utvecklade det hörande barnet parallellt en tvåspråkighet medan det döva barnet tillägnade sig teckenspråk först och därefter, med CI också, svenska.
I boken visas hur polisen ofta tillåts vara en dominerande aktör som själv i mycket hög grad får definiera ramarna för sitt framträdande i journalistikens nyhetsberättelser. I kraft av sin expertis kan polisen ”styra” de journalistiska gestaltningarna. Polisen blir därför aktivt delaktig i journalistiken om sig själv, en medregissör och en medförfattare. Journalister och poliser bildar ett slags team och ur denna symbios framträder en speciell berättelse om samhället; ett samhälle under belägring – ett risksamhälle.
Gatan, kvarteret, pizzerian, köpcentrumet och skolan kan på ett ögonblick förvandlas till ett otrygghetens centrum, till ett rädslans inferno. Men mitt i detta inferno står polisen, beredd att göra sitt yttersta trots begränsade resurser – det man inte förmår göra kan inte lastas polisen i denna otrygga vardag.
Rapporten, En trygg polis i ett otryggt samhälle, är författad av Göran Palm och Per Bjellert. De är verksamma inom det medie- och kommunikationsvetenskapliga ämnet vid Linnéuniversitetet i Växjö. Rapporten är finansierad av medel från Rikspolisstyrelsen och den tryckta upplagan ges ut av Polisutbildningen vid Linnéuniversitetet i Växjö. Rapporten är en fortsättning på, och en fördjupning av, en tidigare rapport; Hjältar, blåljus och säkerhet, även denna utgiven av Polisutbildningen vid dåvarande Växjö universitet.
Boken kan beställas via Polisutbildningen:
Elisabet Hellgren, e-post elisabet.hellgren@lnu.se, tel: 0470-70 81 68.
Den kan också hämtas digitalt i fulltext via Libris: http://libris.kb.se/bib/13818225
Orsaken är att dessa personer har en proteinutfällning i ögat, synlig som en beläggning på linsen. Den kan medföra att trycket i ögat stiger, något som i sin tur ökar risken för att utveckla glaukom.
Avhandlingen bygger på undersökningar med jämna mellanrum under perioden 1981–2002 av 40 procent av alla skelleftebor födda 1915. Linsbeläggningen fanns hos 23 procent av de studerade personerna när de var 66 år och ökade till 60 procent vid 87 års ålder. Så hög förekomst har aldrig tidigare kunnat visas någonstans i världen. Andelen drabbade av glaukom ökade från drygt två procent till 23 procent under uppföljningstiden.
Glaukom är en långsamt smygande sjukdom som skadar synfältet och ibland inte upptäcks förrän sent. Yngre personer som drabbas löper störst risk för synhandikapp. Den yngste i studien som drabbades var 52 år. Avhandlingen visar att det är främst bland kvinnor i högre åldrar som glaukomsjukdomen inte upptäcks. Personer över 50 år rekommenderas att kontrollera ögontrycket.
Fredagen den 22 februari försvarar Siv Åström, Institutionen för klinisk vetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Long-term follow-up of pseudoexfoliation, intraocular pressure and glaucoma. Epidemiological studies in northern Sweden (svensk titel: Långtidsuppföljning av pseudoexfoliationer, ögontryck och glaukom. Epidemiologiska studier i norra Sverige).
Disputationen äger rum kl 09.00 i Sal E04, byggnad 6E, entré O2, Blodcentralen, suterrängplan, NUS.
Opponent är professor Bertil Lindblom, Göteborgs universitet, Sahlgrenska universitetssjukhuset, Mölndal.
Läs hela eller delar av avhandlingen.
Språngvis evolution är en alternativ hypotes till den allmänt accepterade neo-Darwinismen. Den innebär att de flesta arter visar liten evolutionär förändring genom historien, i stället sker stora utvecklingssprång mer plötsligt och det kan föra med sig att en art blir två olika arter. Teorin har sitt ursprung bland paleontologer som studerade fossiler. De fann att inga mellanformer av fossiler existerar. Det är dock relativt svårt att artbestämma fossila organismer.
– Jag har utvecklat algoritmer för att kunna upptäcka språngvis evolution bland nutida, existerande arters egenskaper, i artgrupper som inte lämnar fossiler, säger Folmer Bokma, forskare vid institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap som var inbjuden talare den 17 februari på AAAS Annual meeting, en stor vetenskaplig konferens i Boston.
Metoden bygger på att man först använder dna för att rekonstruera arternas släktskap med varandra i form av ett släktträd. Sedan använder man statistiska tekniker för att rekonstruera hur evolutionen av egenskaper, som till exempel kroppsstorlek, har sett ut.
Folmer Bokma har analyserat olika djurgrupper, till exempel bananfluga (Drosophila melanogaster) samt kroppsstorlek hos fåglar och däggdjur. Hans resultat tyder på att arterna inte förändras gradvis, som neo-Darwinismen antar, utan plötsligt när en ny art uppstår. Det innebär att när djurens omgivning förändras svarar inte arterna med att anpassa sig utan kan dö ut, trots att det finns mer än tillräckligt med genetisk variation på individnivå för att göra anpassning möjlig. Detta är en paradox.
– Jag tror att förklaringen till paradoxen är att många egenskaper är anpassade främst till varandra inom arten, säger Folmer Bokma och exemplifierar vad han menar:
– Proteiner i isbjörnar är inte anpassade till temperaturen på nordpolen, utan till kroppstemperaturen som är 37 grader Celsius. Isbjörnar har samma kroppstemperatur som en kamel i öknen, trots deras skillnader i levnadsmiljö. För att anpassa kroppstemperatur krävs många genetiska förändringar samtidigt, som påverkar alla proteiner i rätt riktning och det är väldigt osannolikt att det inträffar. Därför anpassar inte arterna sin kroppstemperatur till deras omgivning, utan isbjörnar och kameler har ungefär samma kroppstemperatur som alla andra däggdjur.
Evolution blir då begränsad till egenskaper som är utanför sådana komplex av egenskaper som är anpassade till varandra. Sålunda har isbjörnar i stället en tjock vit päls, som ger den isolering som krävs för en oföränderlig hög kroppstemperatur.
Folmer Bokma diskuterade också i vilken utsträckning detta mönster är en generell egenskap hos komplexa system som går att använda i helt andra sammanhang. Ett konkret exempel är universitet som vid förändringar i det omgivande samhället kan halka efter eftersom de har skapat ett komplex regelverk som gör det omöjlig att ändra några rutiner utan att skriva om halva regelverket.
Om presentationen:
Föredraget hölls den 17 februari under sessionen: ”How macro-evolutionary studies call for an extended synthesis.” Titel föreläsning: Complexity and Limits to Change
Plats: AAAS, The American Association for the Advancement of Science, vetenskaplig konferens i Boston 14-18 februari.
– Jag är väldigt glad över att Tim Richardson har utsetts till professor hos oss på VTI. Han blir en väldigt värdefull senior forskare, säger Jonas Bjelfvenstam, generaldirektör på VTI.
– Med hans kompetens inom området transporter och miljö kommer vi att kunna stärka och utveckla institutets förmåga att hantera exempelvis ämnen relaterade till transportsektorn och klimatförändringar. Tim Richardson kommer också att bidra till VTI:s kapacitetsuppbyggnad i syfte att öka vetenskaplig excellens och vetenskaplig publicering på institutet.
Utbildad i England, verksam i flera länder
Sedan 2007 har Tim Richardson varit anställd som professor i ”Urban and mobility studies” vid Aalborgs universitet i Danmark. Han har ett långt och gediget cv och har, förutom i sitt hemland England, varit yrkesverksam i ett flertal länder och vid många olika universitet och institutioner.
Tim Richardson utbildade sig under 1990-talet vid Sheffield Hallam University i England och tog där sin doktorsexamen år 2000.
Utveckla tvärvetenskaplig forskning
Om utnämningen som professor på VTI säger han själv så här:
– Det ska bli riktigt spännande att tillsammans med nya kollegor på VTI arbeta för att utveckla ny tvärvetenskaplig forskning och på så sätt ta itu med våra mest akuta transport- och miljömässiga utmaningar. Jag har också ambitionen att vara med och stärka effekterna av VTI:s forskning i den internationella vetenskapliga debatten.
Tim Richardson tillträder sin professorstjänst på VTI den 1 april i år.
VTI har sedan tidigare tre professorer anställda. Jan-Eric Nilsson är professor i nationalekonomi med inriktning mot transporter. Sigurdur Erlingsson är professor i väg- och banteknik och Jane Summerton är professor i teknik och social förändring med inriktning mot trafiksäkerhet.
Kontakt
För mer information, vänligen kontakta
Jonas Bjelfvenstam [Ref 1], generaldirektör, VTI
VTI, Statens väg- och transportforskningsinstitut, är ett oberoende och internationellt framstående forskningsinstitut inom transportsektorn. Huvuduppgiften är att bedriva forskning och utveckling kring infrastruktur, trafik och transporter. Verksamheten omfattar samtliga transportslag. VTI har omkring 200 medarbetare och finns i Linköping (huvudkontor), Stockholm, Göteborg och Borlänge.
Läkemedelsrester i avloppsvattnet är ett problem som hela tiden får stort utrymme i medierna. Med all rätt. Exempelvis ångestdämpande och lugnande preparat förändrar fiskar beteende, och ny svensk forskning från Umeå universitet visar att läkemedelsresterna kan ge oönskade effekter på hela ekosystem. Nu har emellertid KTH-forskare tillsammans med några industripartner tagit fram en vattenreningsteknik som tar bort Oxazepam och ett 20-tal andra
läkemedelsrester från avloppsvattnet.
Forskargruppen från Umeå universitet (resultatet offentliggjordes under förra veckan) började med att mäta mängden Oxazepam i svenska vattendrag som Fyrisån i Uppsala så väl som i abborrar, och kunde se att läkemedlet sparades där. Omkring sex gånger högre halter av Oxazepan fanns i fiskarna än i vattnet där de levde.
Efter det kunde Umeåforskarna konstatera att även halter som bara låg något högre än de i Fyrisån hade dramatiska effekter på abborrarnas beteende. Fiskarna blev mer asociala, riskbenägna och aktiva, något som gör att abborrarna riskerar bli uppätna av gäddor. På sikt innebär det att utsläpp av ångestdämpande medel kan påverka hela vattendragets ekosystem, exempelvis öka eller minska förekomsten av alger.
Den nya vattenreningstekniken från KTH – kallad membrandestillering (MD) – har testats vid MD-anläggningen på Sjöstadsverket. Mängden Oxazepam uppmättes till 282 nanogram/liter i avloppsvattnet före rening och som i sin tur normalt är den mängd som i snitt släpps ut till Saltsjön (i det här fallet från Henriksdals reningsverk). Avloppsvattnet behandlades i MD-anläggningen och koncentrationen av Oxazepam låg därefter under mätgränserna, vilket innebär mindre än 2 nanogram/liter.
– Av alla 20-talet testade läkemedel så är det bara resterna av det antidepressiva läkemedlet Sertralin vi inte lyckats rensa bort 100 procent av. Vi har några teorier, men kan ännu inte föklara varför, säger Andrew Martin, professor vid institutionen för energiteknik på KTH.
Han är en av forskarna som tagit fram den nya vattenreningstekniken, och fortsätter med att berätta hur den fungerar. Avloppsvatten inklusive läkemedelsrester värms upp, detta med hjälp av fjärrvärme. En del av vattnet förångas och passerar genom ett tunt och hydrofobiskt (goretexliknande) material som utgör själva membranet, samt genom en luftspalt för att sedan kondenseras mot en kall yta. Kvar på den första sidan membranet blir läkemedelsresterna, och på det andra sidan produceras ren vatten.
– Det finns idag ingen teknik som klarar av att göra den här reningsprocessen i stor skala, och det krävs inte så stora temperaturer för att MD-processen ska fungera, vilket är bra, säger Andrew Martin.
Nästa steg i utvecklingen av MD-tekniken är att testa betydligt högre halter av läkemedelsrester, något som faktiskt redan utförts. Andrew Martin och hans kollegor väntar med spänning på provresultatet.
– Vi har även testat högre halter, det vill säga nästan tiodubblat mängden läkemedelsrester, och dessa prover ligger ute på analys just nu, säger Andrew Martin.
Vattenreningstekniken har tagits fram av KTH tillsammans med IVL och Scarab Development AB.
– Sidas projekt handlar om att få marknaden att fungera bättre, att se till att jordbruket får de insatsvaror som behövs och att på det sättet höja produktiviteten från fem till åtta-tio säckar majs per ytenhet, berättar Jörgen Levin, universitetslektor i nationalekonomi och projektledare. Han har tidigare
bott i Kenya och ska tillsammans med tre doktorander med forskningspengar från Sida genomföra forskningen.
Omfattande intervjuer, det handlar om 2 000 jordbrukare, ska intervjuas för att man ska se vilka effekter Sidas insatser haft. Insamlingen av intervjuer har redan börjat och det sker i samarbete med universitetet i Nairobi, där en av doktoranderna finns. Även högskolan i Dalarna finns med i projektet.
– Som nationalekonomer vill vi ha ett stort datamaterial i vårt arbete och vi kommer också att samla uppgifter från olika distrikt i Kenya för att kunna se nationellt vilka faktorer det är som påverkar produktiviteten. Vi kommer också att använda oss av nationellt representativ hushållsdata för att kunna analysera vilka faktorer som påverkar produktiviteten inom jordbruket. Det handlar om tillgång till krediter, insatsvaror och vilket utsäde man använder.
Utom de två doktorsavhandlingar som projektet ska resultera i är syftet att publicera ett antal vetenskapliga artiklar tillsammans med de institutioner som finns med.
Under embryonaltiden tar fågelungen upp stora delar av sitt kalciumbehov från äggskalets insida. Beroende på om ungen är en borymmare som utvecklas tidigt eller en bostannare som utvecklas långsammare kommer den att ha olika behov av kalcium under embryonalutvecklingen. Österström visar att äggskalets struktur är nära kopplad till ungens sätt att utvecklas. Fågelungens tillväxthastighet i ägget kan vara en faktor som kan driva evolutionära förändringar i äggskalets struktur.
Äggskalet kan sägas vara uppbyggt av funktionella enheter. Varje sådan enhet kan bara leverera en viss mängd kalcium till embryot. En ökning av kalciumbehovet måste därför tillgodoses av en ökning av dessa enheter. Österström föreslår därför att äggskalets struktur skulle kunna användas som en markör för tillväxthastighet och sätt att utvecklas, hos nutida såväl som hos utdöda fåglar.
Äggskal från ett stort antal fågelarter från flertalet av världens alla ordningar har använts i undersökningen. Med komparativa metoder och moderna släktskapsträd för fåglarna har Österström visat att äggskalets struktur är nära relaterad till ungens tillväxthastighet och sätt att utvecklas under fåglarnas evolution.
Ola Österström är född och uppvuxen i Växjö. Han tog sin lärare- och magisterexamen i biologi vid Linnéuniversitetet 2003. Sedan 2005 har han varit doktorand inom cell- och organismbiologi vid Högskolan i Kalmar/Linnéuniversitetet.
Avhandlingen ”The Avian Eggshell” försvarades den 8 februari på Linnéuniversitetet i Kalmar. Opponent var professor Andrezj Elzanowski från Polish Academy of Sciences i Warsawa
Avhandlingen kan beställas från Linnaeus University Press: lupress@lnu.se
Den 9 mars försvarar Linus Johnsson, läkare och bioetiker vid Centrum för forsknings- & bioetik (CRB) sin avhandling om förtroende i biobanksforskning. Förtroende är ett känsligt ämne i all forskning, men kanske särskilt i biobanksforskning. Efter mordet på Anna Lindh 2003 blev PKU-biobanken allmänt känd när polisen använde sparade prover för att identifiera hennes mördare. Debatten har handlat om ifall polisen ska ha rätt att begära ut prover. Det kan leda till en förtroendeförlust som gör att vi börjar dra tillbaka våra prover.
Allmänhetens förtroende för forskarsamhället mäts ofta med hjälp av enkätstudier. I sin avhandling visar Linus Johnsson att människor kan vara mer villiga att donera prover än de flesta sådana undersökningar antyder. I alla fall om det är personal från hälso- och sjukvården som ställer frågan ansikte mot ansikte. Enligt honom beror det på att förtroendefyllda relationer är viktiga för oss när vi fattar beslut.
I en av sina studier visar Linus Johnsson att förtroendet för biobanksforskning är högt, i alla fall i de svenska sammanhang som han tittat på. Och han anser att forskare behöver ta hänsyn till de förväntningar som finns på dem. Det höga förtroendet betyder att de i sin tur har ett ansvar gentemot allmänheten.
Trots etikgranskning, regler och riktlinjer, informerade samtycken och annat kommer det alltid att uppstå etiska frågor i ett forskningsprojekt, menar Linus Johnsson, som varnar för att enbart förlita sig på formella regleringar. Det finns begränsningar i vad de system vi bygger kan göra.
– Det räcker inte att nöja sig med formella regleringar som en garant för forskningsdeltagarnas förtroende. De kommer aldrig att kunna täcka alla etiska ställningstaganden som forskarna bör och ska göra, säger han.
I sin avhandling ser Linus Johnsson en risk att systemet med etisk granskning fostrar forskare till ett slags självgod moralisk optimism. Om man litar på att systemet tar hand om allt kan det uppstå blinda fläckar som gör att forskarna missar etiska frågor som inte täcks av regleringar.
– Det räcker inte att följa regler. Forskare och institutioner behöver reflektera över vad de gör, säger Linus Johnsson.
Linus Johnsson försvarar sin avhandling “Trust in biobank research: Meaning and moral significance” den 9 mars 2013 klockan 9.15 i Museum Gustavianums Auditorium Minus, Akademigatan 3, Uppsala.
Ungefär vart tionde år vandrar en utbrottsvåg av mätarlarver västerut över Europa. Den upptäckten har gjorts av en forskargrupp med forskare från Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala universitet, Universitetet i Tromsö i Norge, och på kontinenten, med professor emeritus Olle Tenow, SLU, i spetsen. De har nu konstaterat att utbrotten är del i utbrottsvågor som vart nionde till tionde år färdas från sydöstra Europa och västerut till Skandinavien och Atlantkusten, en sträcka på omkring 3000 km.
Det har länge varit känt att lokala mätarpopulationer fluktuerar enligt en cykel på ungefär tio år och att utbrott i närbelägna populationer är synkroniserade. Däremot har utbrottens storskaliga synkronisering inte tidigare varit känd.
– Insikten om utbrottsvågor kan förbättra förutsägelser om var och när en härjning är att vänta. Den kunskapen skulle kunna gynna skogsproduktion och fruktodling. Rums- och tidsmässiga beteenden i larvpopulationernas svängningar kan tolkas på ett bättre sätt vilket kan leda till att tidigare slutsatser kan behöva revideras, säger Olle Tenow.
Frostfjärilen betraktas ibland som en invasiv art, som tar över på andra arters bekostnad. I fjällbjörkskogar som drabbas av mätarangrepp, ofta med flera arter inblandade och flera år i följd, dör äldre stammar och skogen föryngras – eller kan i vissa fall dö ut. Söderut och österut drabbas ekar och fruktträd av tillväxtförluster och minskad fruktsättning.
Gåtfull vandring
Orsaken till utbrottsvågornas uppkomst och vandring västerut är okänd. Frostfjärilshonan kan inte flyga och larvernas spridningsförmåga är mycket begränsad. Vågornas snabba vandring, omkring 300 km per år, framstår därför som gåtfull. Detta och andra frågor rörande populationsdynamik utmanar till djupgående, ämnesöverskridande forskningsinsatser av ekologer runt om i Europa.
Studien, som i januari publicerades i Journal of Animal Ecology, bygger på två tidigare studier över härjningar av bladätande mätarlarver i den skandinaviska fjällkedjan, samt norra Finland. Historiken täcker perioden 1862-2001 och visade på periodiska utbrott vart nionde-tionde år av den vanliga frostfjärilen (Operophtera brumata) och fjällbjörkmätaren (Epirrita autumnata). Utbrottens olika spridningsriktningar längs fjällkedjan gav upphov till hypoteser som testades i kontinental skala i den nya studien.
Skenbar rörelseriktning
För att göra testerna samlade SLU-forskarna in och kartlade information om var och när härjningar av frostfjärilen och andra närbesläktade mätare har ägt rum i Europa. Huvudresultatet är att storskaliga utbrottsvågor ”rullar in” mot Skandinavien från öster med ungefär ett decenniums mellanrum. Dessutom avslöjades att utbrottsförloppet längs fjällkedjan påverkas av den inkommande vågens vinkel mot fjällkedjan, vilket förklarar de skenbara vågrörelser i sydlig eller nordlig riktning, eller ibland samtidiga kalätningar längs fjällkedjan som beskrivits i de föregående studierna.
Data kommer från flertalet europeiska länder och täcker de sex årtiondena mellan 1949 och 2009. Totalt har forskningsrapporten 22 författare från 17 olika europeiska länder. Artikeln, ”Geometrid outbreak waves travel across Europe” publicerades online 17 januari 2013 i Journal of Animal Ecology, Vol. 32, 84-95.
Mer information
Professor emeritus Olle Tenow vid institutionen för ekologi, SLU Uppsala. Tel. 018-53 45 12, e-post: olle.tenow@blixtmail.se
SLU:s vision: SLU är ett universitet i världsklass inom livs- och miljövetenskaper.
Doktoranden Robert Rudäng vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har i sin avhandling utvärderat hur olika faktorer påverkar skeletthälsan i vuxenlivet. I avhandlingen, som bygger på studier på drygt 1 000 unga män i Göteborg, identifieras flera tidigare okända riskfaktorer för benskörhet hos män:
• män vars morfar eller farfar drabbats av ett brott på höften har en klart ökad risk för benskörhet i form av låg bentäthet och mindre benstorlek. Jämfört med män vars morfar eller farfar inte brutit höften rör det sig om en skillnad på mellan 3 till 5 procent
• samma risk, om än inte lika uttalad, finns hos män som fötts av en äldre mamma
• en tredje riskfaktor är rökning, där män som börjar röka i tjugoårsåldern bara har hälften så bra utveckling av bentätheten i ländrygg och höft fram till cirka 25 års ålder jämfört med icke-rökare
• att drabbas av en fraktur i barndomen eller tonårstiden har ett klart samband med försämrad mikrostruktur på skelettet hos unga vuxna män, vilket i studien visas bidra till en lägre hållfasthet hos skelettet med omkring 3 till 4 procent
–Tidigare studier visar att skeletthälsan i ung vuxen ålder kan ha en avgörande betydelse för risken att drabbas av benskörhet och frakturer senare i livet. Studierna som presenteras i min avhandling identifierar nya riskfaktorer och kan förhoppningsvis användas för att tidigt identifiera riskindivider, och därmed ge möjlighet till att förebygga utveckling av benskörhet, säger Robert Rudäng.
Avhandling: Determinants of peak bone mass in men
Läromedlen är producerade av Svenskt Näringsliv respektive Arena Skolinformation (som står arbetarrörelsen nära) och ställs gratis till skolans förfogande. De är föremål för en studie om sponsrade läromedel som gjorts av Anna Johnsson Harrie, lektor och forskare i samhällsämnenas didaktik, Linköpings universitet.
– Forskningen om läromedel i allmänhet är liten, och ännu mindre när det gäller sponsrade läromedel, säger hon. Detta trots att dessa har blivit mycket vanligare i skolan de senaste decennierna.
Mellan 2001 och 2009 ökade exempelvis andelen grundskollärare som använder sponsrade läromedel från 40 till 60 procent, enligt en undersökning i Lärarnas Tidning. Den främsta orsaken torde vara den pressade ekonomin. 2005 hänvisade 89 procent av samhällskunskapslärarna till skolans ekonomiska situation som en mycket viktig faktor när de valde läromedel, enligt SCB.
Och utbudet av sponsrade läromedel är stort, särskilt i ämnet samhällskunskap. De produceras och distribueras gratis av en stor mängd organisationer och företag, som Jernkontoret, ABB, AstraZeneca, Sandvik, Energimyndigheten, Försvarsmakten, Barncancerfonden, Sveriges Kommuner och Landsting.
– Samhällslärarna är utsatta, konstaterar Anna Johnsson Harrie. Många aktörer vill in i skolan och ge sin bild av samhällsutvecklingen.
Hon har granskat två läromedel med fokus på industrialiseringen i Sverige och arbetsmarknadens parter, häftet ”Tillväxt” från Svenskt Näringsliv samt ”Arbetslivet – om arbetsmarknaden i Sverige och världen”, från Arena Skolinformation. Båda är i mycket överens om historieskrivningen, konstaterar hon. ”Det var eländigt förr” och ”Nu har det blivit bättre” är gemensamma budskap. Det är först när man kommer till frågan ”Hur har det blivit bättre” som de skiljer sig åt.
Svenskt Näringslivs skrift ”Tillväxt” är en hyllning till de driftiga entreprenörer som möjliggjorde Sveriges tillväxt och därmed välstånd. Arbetarna finns här bara med som offer för eländet under 1800-talet och vinnare av välfärden idag. Men de är inte själva aktörer utan framställs som passiva, i motsats till de kreativa entreprenörerna. Arbetstagarorganisationerna nämns över huvud taget inte.
I skriften från Arena Skolinformation är det precis tvärtom. Arbetarna lyckades ta sig ur sina eländiga villkor på 1800-talet genom att skapa fackföreningar och kämpa för sina rättigheter. En ordnad arbetsmarknad, utan ständiga konflikthot, är grunden för vår välfärd, och det är främst de fackliga organisationerna som drivit på denna utveckling. I den här versionen är kreativa uppfinnare och driftiga företagare helt frånvarande.
Det är uppenbart att sponsrade läromedel inte är opartiska, konstaterar Anna Johnsson Harrie, trots att de enligt riktlinjerna ska vara det. Istället blir det upp till de enskilda samhällslärarna att använda läromedlen på ett klokt sätt.
Studien ”Sponsrade läromedel i samhällskunskap” har publicerats i skriften ”Samhällsdidaktik – sju aspekter på samhällsundervisning i skola och lärarutbildning”.