Örebrouniversitets del av projektet har psykologiforskaren Nikolaus Koutaktis ansvarat för.

– Jag skriver på några artiklar om olika föräldrastödsmetoder och om vad föräldrar vill ha för stöd. Men i Växjö har man också gett det här projektet ett fortsatt liv, vilket inte är alldeles vanligt.

Genom att bygga upp en styrgrupp på rätt nivåer fick man ett engagemang i kommuner, landsting och regionala organ. Nu har man anställt en lokal koordinator, som leder det fortsatta arbetet.

Kvalitetsresurser
Den koordinatorn är Carina Moser, samordnare på förvaltningskontoret i Växjö kommun.

– Forskningen gav en tyngd åt projektet, som starkt bidrog till att det fått en fortsättning, säger hon. Vi fick helt andra resurser för att följa upp, dokumentera och kvalitetssäkra olika modeller och program för föräldrastöd.

Det var 2009 som Statens folkhälsoinstitut fick regeringens uppdrag att utveckla kommunala strategier för föräldrastöd i samarbete med forskare. En av de tio kommuner som fick bidrag var Växjö, som tillsammans med Örebro universitet fick 8,5 miljoner kronor och startade ett projekt som kom att omfatta hela Kronobergs län under 2010 och 2011.

Alla är osäkra
– Alla föräldrar är osäkra på sina trotsande treåringar eller sina oppositionella tonåringar, det är universella problem. Men föräldrarna har olika mentala tröskalar för att söka hjälp och vår första uppgift var att sprida kunskaper om den hjälp som finns och få fler att söka sig till den, säger Nikolaus Koutakis.

Han säger att kunskaperna om de möjligheter till hjälp som finns ofta hänger ihop med familjernas sociala situation och därför var det viktigt för projektet att öka föräldrarnas kunskap om tillgängliga resurser och även att lansera nya.

Genom målgruppsstyrda kampanjer i olika medier som spotify, radio, tidningar, pressreleaser och arrangemang bjöd man in till olika program för föräldrastöd. Utvärderingarna, som grundade sig på omfattande intervjuer vid tre olika tillfällen, visade att medvetandet om föräldrastödet ökade. De gav en uppfattning om vilka kanaler för att sprida kunskap som var effektivast. Man fick en bild av vad föräldrarna  förväntar sig, man kunde till exempel anpassa tider för olika möten så att det passade bättre för föräldrarna.  

Forskningsrapporter
– Jag har utvärderat några av programmen och kommer att publicera artiklar om det. I ett fall visar ett program inga effekter alls trots att det ser mycket bra ut på pappret och används flitigt över hela landet. Ett annat, nyare program, kallat Ömsesidig respekt, visade lovande effekter, föräldrarna kände sig säkrare i sin roll efter det.

– Den parallella utvärderingen och uppföljningen av programmen genom forskningen har blivit ett stöd i det fortsatta arbetet, säger Carina Moser. Vi kan se att efterfrågan hos föräldrarna ökat, många kommuner som inte haft något föräldrastöd har det nu och vi har kunnat utbilda pedagoger att coacha föräldrar i deras vardagliga verksamhet.

– Det känns jätteroligt att vårt arbete fått konkreta resultat som kan användas av kommunerna, och att kommunerna faktiskt anser att föräldrastöd är värt att satsa på även efter projektets slut då kommunerna själva finansierar det. Men framförallt är det roligt att vårt arbete kommer vanliga familjer till del i hela Kronobergs län, säger Koutakis.

I dag den 14 mars publicerar BalticSTERN Sekretariatet vid Stockholm Resilience Centre, Stockholms universitet resultaten i rapporten The Baltic Sea – Our Common Treasure. Economics of Saving the Sea.

Rapporten visar att:

Det är inte förvånande att Östersjöborna sätter stort värde på de ekosystemtjänster som havet ger, som till exempel fisk, rekreation och inspiration. De flesta har nämligen varit vid havet på sin fritid för att vandra längs stranden, bada eller åka båt. Dessutom har varannan person i studien upplevt effekterna av övergödningen.

– Östersjön är ett av de mest förorenade haven i världen, omgivet av några av de rikaste länderna. Om vi löser miljöproblemen här så kan det bli ett internationellt föredöme. Om inte, kan det bli en ursäkt för andra att inte agera. Det finns tydliga politiska mål, vetenskapliga resultat som visar att nyttan överstiger kostnaderna och stort stöd bland allmänheten. Därför finns inte längre några ursäkter för att inte vidta kraftfulla åtgärder, säger Johan Rockström, ordförande i BalticSTERNs styrgrupp och chef för Stockholm Resilience Centre.

Aktionsplanen för Östersjön (Baltic Sea Action Plan) är en överenskommelse inom HELCOM (Helsingforskommissionen) där samtliga nio Östersjöländer har åtagit sig att minska sina utsläpp av näringsämnen så att en god ekologisk status kan uppnås i Östersjön. Aktionsplanens mål kan uppnås genom åtgärder som minskar närsalts-belastningen från jordbruk och avloppsvatten, till exempel minskad gödsling och förbättrad rening vid avloppsreningsverk.

BalticSTERN är ett forskarnätverk med partners i samtliga länder runt Östersjön. Forskarna kombinerar ekologiska och ekonomiska modeller för att kunna beräkna nyttor och identifiera kostnadseffektiva åtgärder.

Rapporten The Baltic Sea – Our Common Treasure. Economics of Saving the Sea, samt sammanfattningar på svenska och engelska finns tillgängliga på hemsidan: www.stockholmresilience.org/balticstern

En sådan steroid är allopregnanolon. Avhandlingen visar att kroniskt förhöjda nivåer av detta ämne påskyndade sjukdomsförloppet i två olika transgena modeller för Alzheimers sjukdom. De transgena mössen fick sämre minnes- och inlärningsförmåga och dessutom en ökad mängd av beta-amyloid i hjärnan. Beta-amyloid är det protein som bildar avlagringar, plack, i hjärnan vid Alzheimers sjukdom och en ökad mängd visar att sjukdomsläget förvärrats.

Avhandlingen visar också att högre nivåer av beta-amyloid har samband med sämre fungerande nervkopplingar, synapser, i hjärnan. Det kunde påvisas efter en period med kroniskt förhöjda nivåer av allopregnanolon. Effekterna visade sig tidigt i sjukdomsutvecklingen då djuren normalt inte har försämrat minne. En liknande acceleration av sjukdomsförloppet hos människa skulle kunna utgöra skillnaden mellan att klara sig bra i det egna hemmet och att vara i behov av professionell vård.

Figuren visar andelen möss med Alzheimers sjukdom som har normal eller nedsatt minnesfunktion i respektive behandlingsgrupp. Betydligt fler möss med kroniskt förhöjda nivåer av allopregnanolon hade nedsatt minnesfunktion.

Om disputationen
Fredagen den 22 mars försvarar Sara K. Bengtsson, Institutionen för klinisk vetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med den svenska titeln Accelererar stress steroider Alzheimers sjukdom? Effekter av kroniskt förhöjda allopregnanolonnivåer i transgena AD modeller.
Fakultetsopponent är professor Caroline Graff, Karolinska institutet.

Sara K. Bengtsson är född i Malmö och har naturvetenskaplig gymnasieutbildning från Österportgymnasiet i Ystad. Efter att ha arbetat på flera områden tog hon 2008 magisterexamen i biomedicin vid Umeå universitet, där hon nu är doktorand och forskningsassistent vid Institutionen för klinisk vetenskap, enheten för obstetrik och gynekologi.

Läs hela eller delar av avhandlingen på:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-66572

Den nya kommunallagen 1992 gav kommuner större handlingsfrihet i hur de vill organisera sin verksamhet. Många kommuner testade nya vägar. Bland dem fanns Linköping och Norrköping, som valde två helt olika modeller för bland annat sin vård- och omsorgsverksamhet. Linköpings satsade på en beställar-utförarmodell utifrån övertygelsen att marknadsutsättning och konkurrens skulle förbättra verksamheten. Norrköping satsade istället på kommundelsnämnder, utifrån en tro på förstärkt demokrati och ”goda mötesplatser” för medborgarna.

Båda stötte på problem, men av olika art, och de hittade också olika lösningar på dem. Det säger Robert Jonsson, nybliven doktor i företagsekonomi vid Linköpings universitet. Han har i mer än tio år följt hur de två kommunerna organiserat sin vård och omsorgsverksamhet. Varför och hur förändras kommunal ledning, är hans grundfråga.

– I Norrköping var problemet att verksamheten utvecklades åt olika håll, och det blev stora skillnader i service mellan olika kommundelar, berättar han.

– I Linköping har problemet mer bestått i att den kommunalt drivna verksamheten tappat i konkurrens och förlorat stora marknadsandelar. Risken är att kommunen måste lägga ner hela sin egen verksamhet, vilket skulle innebära en förlust av viktig kompetens.

Lösningen i Norrköping blev att lägga ner kommundelsnämnderna och satsa på en likvärdig service till alla kommuninvånare. I Linköping fortsätter beställar-utförarmodellen att fungera, de problem som uppstått längs vägen har man lyckats justera.

För att undvika stora bakslag behöver kommuner balansera mellan sina fyra huvuduppdrag, säger Robert Jonsson. Dessa är: ge bra service, myndighetsutövning, värna demokratin och vara en samhällsaktör.  Går kommunen för långt i någon riktning blir det obalans och risk för bakslag. Norrköping, exempelvis, prioriterade demokratiuppdraget framför att ge bra service och det slog tillbaka. Robert Jonsson liknar det vid att lasta en båt jämnt för att klara vågor från olika håll.

Han pekar också på vikten av att erkänna bakslag och utnyttja förändringskraften i dem. Organisationer där konflikter tillåts klarar sig bättre än sådana där motsättningar tystas. Organisatoriska bakslag bidrar till att effektivisera kommuners ledning, är hans tes.
Robert Jonsson disputerade den 8 mars. Avhandlingen heter ”Organisatoriska bakslag. Mer än tio år av förändringar i två svenska kommuner”.

Tät.nu är ett forskningsprojekt vid enheten för allmänmedicin, Umeå universitet, som bland annat försöker utveckla nya, lättillgängliga behandlingsprogram för inkontinens hos kvinnor, ett problem som oftast visar sig i samband med hosta, nysning, lyft och hopp (ansträngningsinkontinens). En behandling baserad på bäckenbottenträning ger oftast bra resultat, men många drar sig för att söka vård och en del tycker inte att de får någon hjälp när de söker.

I projektets första studie lottades 250 kvinnor med ansträngningsinkontinens till behandling antingen via internet eller via ett program som skickades per post. Resultaten visar att läckaget och dess påverkan på det dagliga livet blev ungefär lika mycket bättre i båda grupperna.

– Två av tre kvinnor minskade sitt läckage med mer än hälften eller läckte inte alls vid uppföljningen efter tre månaders behandling, säger Malin Sjöström, distriktsläkare och doktorand i projektet. Däremot minskade användningen av inkontinensskydd mera i internetgruppen. De upplevde också en större förbättring och var i allmänhet mer nöjda med behandlingen.

Resultaten publicerades i tidskriften British Journal of Urology International i januari 2013 och nu pågår tvåårsuppföljning och hälsoekonomiska beräkningar utifrån resultatet. Enligt Göran Umefjord, distriktsläkare och en av forskarna i projektet, är det framförallt kvinnor som vänder sig till internet för hälsofrågor, speciellt vid problem som känns pinsamma. I studien visade det sig just att många uppskattade anonymiteten och att kunna styra sin behandling själva.

– Med ganska enkla metoder kan många få hjälp till en rimlig kostnad men det behövs fler alternativ. Idag har fler än två miljoner svenskar en smart telefon och nätet flyttar mer och mer in i mobilen. Därför har vi utvecklat en sådan app med hjälp från Umeå universitets utvecklingsavdelning (ITS), säger Eva Samuelsson, docent i allmänmedicin och ansvarig för tät.nu.

Appen bygger på erfarenheter från internetprojektet och innehåller flera olika knipträningsprogram, information samt påminnelse- och statistikfunktion. Mobilversionen ska nu testas i en forskningsstudie och kvinnor med ansträngningsinkontinens minst en gång per vecka kan delta. Mer information om studien, som startar nu, finns på webbplatsen (länk nedan). Tillgång till smartphone – iPhone eller Android – krävs. Deltagare lottas till behandling via appen eller till en grupp som får tillgång till appen efter den första uppföljningen. Behandlingen, som framförallt består av bäckenbottenträning, pågår i tre månader, därefter sker utvärdering med hjälp av enkät och läckagelista.

Länk till uppföljningsstudien

Projektets webbplats: www.tät.nu

Det har tidigare antagits att strålbehandling vid bröstcancer innebär en ökad risk för hjärtsjukdom senare i livet. Hur denna riskökning ser ut, och om den är större för vissa individer, har dock inte varit klarlagt. Nu har forskare vid Karolinska Institutet tillsammans med kollegor från Danmark och Storbritannien undersökt den saken i en studie.

I studien ingår nära 2 200 danska och svenska kvinnor som någon gång mellan 1958 och 2001 strålbehandlats mot bröstcancer. Forskarna har hämtat uppgifter ur varje kvinnas patientjournal och på så sätt kunnat uppskatta vilken stråldos som hjärtat har exponerats för. De har också samlat annan information om varje kvinnas hälsa, så som andra kända riskfaktorer för hjärtsjukdom.

Studien visar på en tydlig koppling mellan strålbehandling och risk för hjärtinfarkt. Kopplingen var tydligast för de kvinnor som redan före strålbehandlingen hade diabetes, kronisk obstruktiv lungsjukdom, högt BMI, alternativt var rökare, hade haft kärlkramp eller annan hjärtsjukdom. De högsta riskerna noterades de första 10 åren efter strålbehandlingen och det verkade som om den skadliga effekten därefter klingade av, men även efter 20 år var risken högre än i normalbefolkningen.

Risken att utveckla en hjärtsjukdom var beroende av ålder vid strålbehandlingen, om kvinnan hade andra riskfaktorer för hjärtinfarkt och stråldosen till hjärtat. Jämför man en kvinna som var 50 år gammal, var hjärtfrisk och inte erhöll strålbehandling med en kvinna i samma ålder som hade högt blodtryck och fick en hög stråldos mot hjärtat (10 Gy), har den senare kvinnan tre gånger högre risk att drabbas av hjärtsjukdom.

– Resultaten bekräftar vad vi länge har misstänkt, strålning ökar risken för hjärtinfarkt och kvinnor med andra kända riskfaktorer för hjärtsjukdomar har högre risk än andra. Det här ger oss ett bättre underlag när vi för enskilda patienter ska väga strålbehandlingens fördelar mot skadliga effekter i hjärtat, säger Per Hall, professor i strålningsepidemiologi vid Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik på Karolinska Institutet.

Studien är finansierad inom ramen för EU-projektet Radiation Associated Cardiovascular Events (RACE). Forskarna har även fått finansiellt bidrag från UK Department of Health, British Heart Foundation och Cancer Research UK.

Publikation: ”Risk of Ischemic Heart Disease in Women Irradiated for Breast Cancer”, Sarah Darby, Marianne Ewertz, Paul McGale, Anna Bennet, Ulla Blom-Goldman, Dorthe Broennum, Candace Correa, David Cutter, Giovanna Gagliardi, Bruna Gigante, Maj-Britt Jensen, Andrew Nisbet, Richard Peto, Kazem Rahimi, Carolyn Taylor, Per Hall, New England Journal of Medicine, 14 March 2013.

Länk till tidskriften.

Forskare vid Karolinska Institutet har via olika register följt upp 124 000 flickor och kvinnor i Sverige som någon gång mellan 2006 och 2010 fick HPV-vaccin, vilket skyddar mot både kondylom och livmoderhalscancer. De flickor och kvinnor som ingick i studien var mellan 10 och 44 år och de har följts under i genomsnitt 4,4 år via registren. Syftet har varit att studera dels vaccinets effekt, dels vilka som valde att ta vaccinet.

Forskarna har ännu inte studerat utfallet för livmoderhalscancer, som tar längre tid att utveckla. När det gäller kondylom var effekten dock tydlig. Hos flickor som vaccinerade sig före 14 års ålder sjönk förekomsten av könsvårtor med 93 procent. Det är tidigare känt att man måste ta vaccinet innan man blivit smittad av HPV (humant papillomvirus) för att det ska vara effektivt, och för dem som vaccinerade sig efter 20 års ålder såg forskarna ett skydd som var lägre än 50 procent.

Det var hela 15 gånger vanligare att barn till universitetsutbildade föräldrar blev vaccinerade än barn till lågutbildade föräldrar. Mammans utbildningsnivå spelade störst roll; det var åtta gånger vanligare att bli vaccinerad om flickans mamma var universitetsutbildad, jämfört med att det var fyra gånger vanligare om pappan var universitetsutbildad.

Från 2007 erbjöds flickor mellan 13 och 17 år att vaccinera sig mot HPV till ett reducerat pris. Andra fick betala fullpris. Sedan 2012 ingår vaccinationen i det allmänna vaccinationsprogrammet och erbjuds därmed kostnadsfritt åt alla flickor mellan 10 och 12 år, tillsammans med kostnadsfri vaccination (så kallad catch-up) under begränsad till för flickor mellan 13 och 18 år.

– Vår studie ger stöd för att vaccinet ska tas vid så låg ålder som möjligt. När vaccineringen erbjöds till rabatterat pris var fördelningen mycket ojämlik. Genom att låta vaccinet vara gratis och erbjudas via skolan kommer fördelningen troligen att bli mer jämlik, säger Lisen Arnheim-Dahlström, forskare på institutionen för medicinsk epidemiologi och statistik på Karolinska Institutet.

Studien har kommit till med finansiering från läkemedelsbolaget Merck Sharp & Dohme, som säljer det aktuella vaccinet, genom anslag till forskarna Lisen Arnheim-Dahlström och Joakim Dillner. Ytterligare en av forskarna, Cecilia Young, är anställd på Sanofi Pasteur MSD, ett läkemedelsbolag som samägs av Sanofi Pasteur och MSD och som ägnar sig åt att endast tillverka och sälja vacciner. Företagen har dock inte påverkat tolkningen av resultaten.

Publikation: ”Quadrivalent HPV-Vaccine Effectiveness: A Swedish National Cohort Study”, Amy Leval, Eva Herweijer, Alexander Ploner, Sandra Eloranta, Julia Fridman Simard, Joakim Dillner, Cecilia Young, Eva Netterlid, Pär Sparén, Lisen Arnheim-Dahlström, Journal of the National Cancer Institute (JNCI), online 13 March 2013.

Referenslänk: Tidskriftens webbplats

Bjarne Löfgren, doktorand vid Klinisk och Molekylär Osteoporosforskning, har i flera studier analyserat effekten av ökad fysisk aktivitet hos skolbarn i det så kallade Bunkefloprojektet. I projektet följs barn som från skolstart haft daglig fysisk aktivitet på schemat, och jämförs med tre närliggande skolor som följer svensk standard med 1-2 lektionstimmar idrott per vecka.

Studien visar att de barn som haft utökad skolidrott hade efter fyra år både en större ökning av benmassa och benstorlek. Dessutom kunde man redan efter två år notera en positiv effekt på utveckling av muskelstyrka och muskelfunktion, och hos flickor som haft daglig skolidrott sågs även större muskelmassa. Däremot påverkades inte risken för fraktur hos barnen.

Både ökad benmassa och förbättrad muskelstyrka är i regel kopplade till minskad frakturrisk. Dock är det enligt Bjarne Löfgren inte troligt att ökad fysisk aktivitet ger mindre frakturrisk hos barn, snarare tvärtom då de kanske utsätts för fler risker, utan det handlar snarare om att bygga upp bra förutsättningar för framtiden.

– Studien ger möjlighet att se om man kan påverka skelettets utveckling, säger han. Det skulle potentiellt kunna skydda mot fraktur när man är gammal, förutsatt att den förbättrade skelettutvecklingen står sig upp i vuxen ålder.

Länk till mer fakta om avhandlingen.

Text: Anna-Karin Abelson, Foto: privat
Artikeln är också publicerad på tidskriften Vetenskap & Hälsa, där mer fakta finns tillgängligt.

I en ny avhandling från Linnéuniversitet har entreprenörsforskaren Erik Rosell studerat entreprenörskap så som det praktiseras av Nätverket Samhällsförändring i Praktiken (Nätverket SIP), en organisation med bas i civilsamhället och dess medborgaransvar.

Studien har en interaktiv metodansats, där avhandlingsförfattaren medverkar aktivt som deltagare i de processer han studerar. I avhandlingen dokumenterar han tre iscensatta projekt, från idé till genomförande. I dessa projekt intar han olika aktörsroller. Med utgångspunkt i olika individers upplevelser av att medverka i de tre projekten och utifrån de reaktioner som projekten framkallar hos målgrupperna, tolkas de som exempel på hur informella och medborgerliga mötesarenor organiseras. På dessa mötesarenor kan individer sammanstråla för att diskutera och agera på problem och möjligheter som de har upplevt i sina privatliv.

Det första projektet handlar om att skapa interaktion och ett kunskapsutbyte mellan universitetet och en folkhögskola. Projektet tolkas i avhandlingen utifrån Erik Rosells egna erfarenheter och upplevelser av att initiera och organisera ett projekt som kräver engagemang och ansvarstagande.

Det andra projektet berättar om hur en tidning som lyfter fram exempel på medborgerligt engagemang i lokalsamhället planeras, produceras och distribueras i två kommuner. Rosell medverkar här som en av många skribenter i tidningen. Tidningsproduktionen tolkas som ett exempel på hur Nätverket SIP skapar uppmärksamhet och opinion i lokalsamhället.

Ett tredje evenemang som beskrivs i avhandlingen är organiseringen av en publik konferens på temat ungdomar och sociala medier. Avhandlingsförfattaren medverkar som en aktiv deltagare under själva konferensen. Konferensens huvudsakliga budskap tolkas i avhandlingen som en manifestation för betydelsen av ett väl fungerande föreningsliv i lokalsamhället.

– Avhandlingen ger sammantaget en ingående beskrivning av hur entreprenörskap gestaltar sig och kan förstås om det kopplas till det civila samhällets föreningsliv säger Erik Rosell. Min egen medverkan i de tre projekten har gjort det möjligt att tolka entreprenörskap som en vardaglig och social process. Positiva upplevelser av skaparglädje, personlig utveckling, vänskap och engagemang lyfts fram. Samtidigt vill jag betona att utvecklingsprocesser kan upplevas som svåra och arbetssamma. Osäkerhet, meningsmotsättningar och tillfälligt låsta positioner är lika förväntade inslag i entreprenöriella processer.

I avhandlingen utvecklar Erik Rosell också en förståelse för de möjligheter och utmaningar som möter den interaktiva forskaren. Tre interaktiva forskarroller definieras i avhandlingen. Dessa bygger på olika grad av närhet till den situation som studeras och de människor som verkar där.

Avhandlingen ”Entreprenörskap som kommunikativ handling – skapande av interaktion, uppmärksamhet och manifestationer” försvaras fredagen den 14:e mars. Opponent är docent Karl Palmås, Chalmers Tekniska Högskola, Göteborg.

Många bakterier lever i miljöer som är under ständig förändring, till exempel vatten och jord. Ett sätt för bakterier att anpassa sig till dessa förändringar är att förflytta sig till de för stunden mest gynnsamma platserna. Detta är möjligt genom att bakterier som kan röra sig har receptorer som fungerar som ”näsor”. Dessa känner av olika faktorer så som näringsämnen, gifter, syre och ljus, och styr bakterierna att röra sig mot eller ifrån dessa.

Pseudomonas putida är en jord- och vattenlevande bakterie med flera egenskaper som gör den intressant för många olika bioteknologiska applikationer, till exempel för att producera kemikalier och bryta ner föroreningar. För att utnyttja bakterien optimalt och kunna förutspå hur den påverkas i olika situationer krävs det att man förstår hur den reagerar och beter sig.
Molekylärbiologen Sofia Österberg visar i sin avhandling att en av receptorerna i P. putidas ”näsa” känner av bakteriens ämnesomsättning, vilken påverkas av de näringsämnen som finns i bakteriens omgivning, och dirigerar bakterien till de miljöer där den har bäst chans att överleva. P. putida rör sig framåt genom att rotera piskliknande utskott som kallas flageller.

– Jag har upptäckt att bakterien producerar receptorn samtidigt som flagellerna. Det innebär att bakterien både kan känna av vart den ska röra sig när den befinner sig i näringsfattiga miljöer och på samma gång förflytta sig till mer näringsrika platser, säger Sofia Österberg.

Många bakterier kan reglera sin rörlighet genom att producera en signalmolekyl som kallas c-di-GMP. Sofia Österberg har funnit att P. putida har ett enzym som både kan höja och sänka mängderna av denna signalmolekyl inuti bakterien. I avhandlingen presenterar hon även det protein som binder c-di-GMP och troligtvis påverkar flagellerna så att bakterien blir stillastående.

– När bakterier känner av förändringar i sin omgivning så kan de stanna eller ändra sin rörelseriktning på mindre än en sekund. Det gör den här typen av reaktion till en omedelbar överlevnadsstrategi, säger Sofia Österberg.

Sofia Österberg kommer ursprungligen från Sundsvall.

Läs hela eller delar av avhandlingen på:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-66138

Om disputationen:
Torsdagen den 21 mars försvarar Sofia Österberg, institutionen för molekylärbiologi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Metabolism-dependent taxis and control of motility in Pseudomonas putida. Svensk titel: Pseudomonas putidas motilitetsreglering och rörelse mot metaboliter. Fakultetsopponent är professor Caroline Harwood, Department of Microbiology, Washington University, Seattle, USA.

För mer information, kontakta gärna:

Högupplöst porträtt [Ref 2]
Umeå universitet [Ref 3]

Det är KTH-professorn Anders Wörman som tillsammans med KTH-forskarna Anna Åkessson, Joakim Riml och Andrea Bottacin-Busolin samt Göran Lindström på SMHI som tagit fram en ny kombinerad hydrologisk-statistisk metod.

– Vi har tittat närmare på hydrologisk statistik över hur vattenflöden varierat under långa tidsperioder om 100 år eller mer. Med hjälp av den nya metoden kan man dra slutsatsen att risken för översvämningar har ökat på vissa platser, säger Anders Wörman, professor i vattendragsteknik vid KTH.

Det är främst våtmarker och andra avrinningsområden som tidigare utgjort depåer som nu försvunnit. Dessa våtmarker har kunnat svälja undan höga flödesnivåer, men är nu alltså borta på grund av utdikning till förmån för jordbruk. Då ytan på dessa våtmarker har minskat drastiskt, och med den avdunstningen, har detta bidragit till en allmän ökning av vattenflödena.
Avrinningsförloppet blir också snabbare, vilket gör att de höga flödena ökar särskilt mycket. Den så kallade variationsbredden i uppkomna flöden har ökat.

– Upp till 75 procent av nederbörden kan försvinna via avdunstning ifrån vegetation, mark och vårmarker. Samtidigt har vi inte sett någon ökning under 1900-talet vad gäller nederbörd i södra Sverige, som skulle kunna förklara de ökade flödena, säger Anders Wörman.
Kontentan av forskningen är att det moderna jordbruket bidrar till förändrade vattendrag, där bland annat den totala längden har minskat dramatiskt och där naturliga flödeshinder har undanröjts. Förr var risken större för mindre översvämningar högre upp efter en å. Idag är det istället en ökad risk för större översvämningar längre ner efter samma vattendrag.

– Vi talar om en 15 procentig allmän ökning av vattenflödena i vissa jordbruksintensiva områden i södra Sverige och variationsbredden har ökat 10 procent. Vi ser likaartade och väldigt tydliga förändringar av vattenflöden på många olika platser med mycket jordbruk. Man kan kalla de tidigare våtmarkerna för en naturlig reglering eller ett filter. Utdikningen som har gjorts för att slippa översvämningar på en aktuell plats innebär att dessa istället flyttas nedströms, säger Anders Wörman.

Han förtydligar sig med att tillägga att risken för lite mindre översvämningar alltså har minskat, medan risken för större översvämningar där flödet också är mer omfattande och konsekvenserna för en översvämning kan vara större, har ökat.

– Det har väl funnits en allmän, intuitiv kännedom om detta tidigare, men nu har vi alltså en skarp matematisk modell som visar hur förändringarna i landskapet orsakar de förändrade flödena. Man kan alltså bättre förutse vad som kan skall hända i framtiden, säger Anders Wörman.

KTH-forskarna har bland annat tittat närmare på hydrologisk statistik och finner liknande mönster i jordbruksområden som till exempel flödesstationerna i Sätaröd och Forsmöllan i Skåne, i Moholm i Västergötland och i Vattholma i Uppland.
Bättre kunskap om höga vattenflöden har stor betydelse för planering av samhällen och för säkerheten av viktig infrastruktur som exempelvis höga dammar eller broar.

Vetenskapliga referenser:

– Vårt nya forskningsinstitut blir unikt inom universitetet i sitt fokus på ett land – men Turkiet spelar en nyckelroll för Europa som bro mellan öst och väst. Sverige och Turkiet har också en lång historisk relation. Ett antal strategiska partners inom näringsliv och myndigheter i både Sverige och Turkiet har velat bidra till vår verksamhet – det visar på betydelsen av vår forskning för omvärlden, säger Astrid Söderbergh Widding, rektor vid Stockholms universitet.

– Vi vill med vår forskning bidra till en bredare kunskap om Turkiet och turkiska angelägenheter bland såväl forskare som opinionsbildare, företagsledare och allmänheten i Skandinavien. Men vi hoppas även kunna nå ut i Europa samt resten av världen, säger Paul T Levin, föreståndare för institutet.

Visionen är att institutet om tio år ska vara ett internationellt erkänt kompetenscentrum som attraherar framstående forskare från hela världen och från en rad discipliner. Institutet är unikt i sitt slag i Europa och forskningen kommer att inriktas inom tre större områden: Ekonomi, politik, och offentlig förvaltning; Internationella relationer; samt kultur, språk och samhälle.

– Idén är att bygga på den akademiska kompetens som redan finns i Sverige när det gäller Turkiet, dess språk och historia, och att stärka den genom att rekrytera internationellt framstående gästforskare och etablera internationella forsknings- och utbildningssamarbeten, så vi har förutsättningar att kunna göra ett ordentligt avtryck, säger Paul T Levin.
Intresset för forskningsområdet är stort. Redan vid starten har institutet etablerat samarbeten med flera svenska och turkiska företag och organisationer: H&M, SSAB, Telia Sonera, Alarko Group, Sweturk och TOBB samt turkiska organisationer som arbetar med demokratifrågor.

– De strategiska partnerskapen är viktiga för att säkra finansiering till institutets verksamhet, men vi tror också att våra partner tillför kvalitativa värden utöver detta. Till exempel har svenska företag som är verksamma i Turkiet erfarenheter, idéer och nätverk som kan vara forskningen och undervisningen tillgodo. Samarbeten med turkiska universitet kommer att växa fram successivt, utifrån gemensamma behov och intressen, säger Paul T Levin.
Stockholm University Institute for Turkish Studies (SUITS)

Att ett måttligt vindrickande kan skydda mot hjärtåkommor är väl belagt, men mekanismen bakom är hittills okänd. Farmakologiforskaren Ingrid Persson ville pröva hypotesen att någon kemikalie i vinet påverkar enzymet ACE, som spelar en viktig roll bakom högt blodtryck. Att sätta in medicin som hämmar detta enzym är ofta den första åtgärden vid hjärtsjukdom.

I studien som publiceras i tidskriften International Journal of Nutrition, Pharmacology, Neurological Diseases användes odlade celler från mänskliga navelsträngar för att undersöka hur ACE-aktiviteten påverkades av olika drycker. Cellerna fick bada i rött, vitt och rosévin, druvjuice och resveratrol, ett kosttillskott som utvinns från druvor och marknadsförs mot hjärtproblem. Som kontroll användes 13-procentig etanol. Efter tio minuter i 37-gradig temperatur analyserades utfallet.

Alla vinsorter som testades, oavsett färg, liksom den alkoholfria röda druvjuicen orsakade en signifikant sänkning av enzymaktiviteten. Den vita druvjuicen, kosttillskottet resveratrol och etanolen gav däremot ingen effekt.

Ingrid Persson drar slutsatsen att det är innehållet av flavonoider – den gemensamma beteckningen på en grupp kemikalier som finns i bland annat vindruvor – som orsakar hämningen av enzymet, inte alkoholen.

Innehållet av flavonoider i druvor skiljer sig beroende på färg och sort, jordmån, klimat och geografiskt ursprung. Vid framställning av vin och druvjuice har också produktionsmetoden betydelse.

Användningen av navelsträngsceller har skett med tillstånd av de berörda mödrarna. Ingrid Persson är numera universitetslektor i biomedicinsk vetenskap vid Karlstads universitet.

Artikel: Red wine, white wine, rosé wine, and grape juice inhibit angiotensin-converting enzyme in human endothelial cells av Ingrid Persson. Int J Nutr Pharmacol Neurol Dis online 25 feb 2013.

En grundläggande egenskap hos en förstärkare i en radiomottagare är dess brusfaktor. Denna anges i decibel (dB). En typisk brusfaktor hos förstärkare i mobiltelefonisystem är några tiondels dB.
Förra året rapporterade Chalmers ett världsrekord för en lågbrusig förstärkare i den ansedda tidskriften Electron Device Letters.

Förstärkaren uppvisade en brusfaktor på 0.018 dB och hade en bandbredd på 4-8 GHz. Förstärkaren var konstruerad i en hybridlösning, vilket begränsade dess användning i större kvantiteter.

Chalmers har nu i samarbete med företaget Low-Noise Factory publicerat en integrerad extremt lågbrusig förstärkare. Forskarna har utvecklat en unik halvledarprocess för så kallade hemt-transistorer (high electron mobility transistors; transistorer med hög elektronhastighet) i materialet indiumfosfid. Transistorer och andra halvledarelement har tillverkats monolitiskt på ett chip på en indiumfosfidbricka. Samtliga delar i material, komponent, process och förstärkardesign har optimerats för lägsta möjliga brus.

Detta har möjliggjort en fullt integrerad förstärkare med en extremt liten brusfaktor på 0.045 dB. Förstärkaren är mycket bredbandig, 0.5-13 GHz, och uppvisar en hög förstärkning på 38 dB över frekvensbandet.  För att nå dessa extrema prestanda kyls förstärkaren till minus 260 grader Celsius.

– Kombinationen av hög förstärkning, stor bandbredd och extremt låg brusfaktor gör denna krets särskilt attraktiv för stora multipixelsystem med tusentals antennelement, säger Jan Grahn, som leder forskargruppen på Chalmers. Tack vare den nya integrerade processen kan förstärkaren tillverkas i tusentals exemplar med hög repeterbarhet.

– Ett möjligt exempel på framtida tillämpning är det planerade radioteleskopet SKA (Square Kilometer Array) som Onsala rymdobservatorium vid Chalmers är med och utvecklar i ett internationellt projekt. För tillämpningar som SKA innebär även en liten minskning i brusfaktor på ingångsförstärkaren stora potentiella vinster i systemdesign.
 
Fakta om forskningen
Arbetet har utförts i samverkan mellan Chalmers och företag i Gigahertz Centrum, ett centrum där Chalmers, ett institut och tolv företag bedriver forskning och innovation för stärkt svensk konkurrenskraft inom mikrovågsteknik för kommunikations- och sensorsystem. Gigahertz Centrum ingår i Vinnovas Vinn Excellence program 2007-2016.

Problemet med skallskador inom idrotter som ishockey och amerikansk fotboll har ökat markant de senaste 10 åren. Hittills har man i så kallade retrospektiva (”bakåtblickande”) studier studerat personer som redan har råkat ut för en lindrig skallskada och då hittat nedsättningar av hjärnans kognitiva funktion, alltså dess förmåga att tolka och uppfatta omvärlden genom till exempel minnet och inlärningen, flera år efter skadan.

Umeåforskarnas studie är prospektiv (”framåtblickande”) och innebär att de har följt en stor grupp personer över tid och noterat de skador och följdverkningar som inträffat. I studien ingår fler än 300 000 unga män som deltog i värnpliktsmönstringens kognitiva tester i Sverige mellan 1989 och 1994. Bland dem hade 4 713 ådragit sig en mild traumatisk skallskada före mönstringen medan 11 217 hade fått en sådan skallskada efter mönstringen.

Studien visade att de personer som hade fått en lätt traumatisk hjärnskada före mätningen av deras kognitiva funktion vid mönstringen hade 5 % lägre testresultat än de som aldrig drabbats av en sådan hjärnskada.De drygt 11 000 unga män som enligt uppgifter från sjukvården ådragit sig en lätt traumatisk hjärnskada efter testerna vid mönstringen hade emellertid 6 % lägre testresultat. Vidare hade de 795 män som drabbades av minst två lätta traumatiska hjärnskador efter testerna vid mönstringen hela 15 % lägre testresultat.

Dessutom identifierades ett antal tvillingpar, där bara den ena tvillingen hade haft en lätt traumatisk hjärnskada före de kognitiva testerna vid mönstringen. Båda tvillingarna visade sig då ha lägre testresultat vid mönstringen.
Oberoende riskfaktorer för en lätt traumatisk hjärnskada i hela den studerade gruppen unga män var, förutom låg kognitiv funktion, också sjukhusbehandlade alkoholförgiftningar, låg utbildning och tidigare hjärnskador.

Resultaten visar att låg kognitiv funktion sannolikt är en riskfaktor för, och inte resultatet av, en lätt traumatisk hjärnskada. De låga testresultaten hos tvillingarpar där den ena tvillingen haft en lätt traumatisk hjärnskada före de kognitiva testerna talar för att de finns ärftliga orsaker till den lägre kognitiva förmågan. Forskargruppen har tidigare visat att låg kognitiv funktion även är en riskfaktor för svåra traumatiska skallskador hos unga män.

I en redaktionell kommentar (”editorial”) till Umeåforskarnas artikel skriver två forskare vid universitetet i Cambridge, Storbritannien, att studien ger unika insikter i sjukdomsmönstren vid mild traumatisk hjärnskada och att resultaten därför är viktiga av flera skäl. De påpekar emellertid att ytterligare studier krävs för att bekräfta fynden och öka kunskapen om den här typen av problem.

Referens
A Nordström, BB Edin, S Lindström, P Nordström: Cognitive function and other risk factors for mild traumatic brain injury in young men: nationwide cohort study. British Medical Journal, 21 februari 2013
http://www.bmj.com/doi=10.1136/bmj.f723

Många produkter och material innehåller organiska ämnen som inte är bundna till materialet och dessa kan överföras till den omgivande miljön. Flera av ämnena har hittats som föroreningar i inomhusluft och i den yttre miljön, exempelvis bromerade flamskyddsmedel, organiska fosforföreningar, ftalater och metylsiloxaner.

Tomas Holmgren har i sitt avhandlingsarbete gjort mätningar av utsläpp av kemikalier från vinylgolv, ett plastgolv som är ett av våra mest populära golvmaterial i Sverige, cement samt olika slags TV-skärmar. Dessa fallstudier valdes för att få en bredd av olika typer av vardagsnära produkter för människor såsom elektronik och byggmaterial.

Mätningar av utsläpp av två mjukgörare som gör material mjukt och böjligt, diisononyl-ftalat och diisononyl-cyklohexan-dikarboxylat, från olika vinylgolv visade att ytbehandling av materialet kan påverka hur mycket som läcker ut. Många vinylgolv består av flera skikt, med en extra ytbehandling med polyuretanlack som ger mindre utsläpp.

Läckage av mjukgörare och flamskyddsmedel (trifenylfosfat) från en LCD-TV visade sig vara tydligt kopplat till skärmens temperatur. Detta betyder att utsläppen var mycket högre för en påslagen TV och att skärmar baserade på LCD- eller LED-teknik släppte ut mindre mängd kemikalier än skärmar med plasmateknik då de senare har högre driftstemperatur.

TV-tittande är något som känns mycket angeläget för
de flesta av oss att känna sig trygga med. Är mängderna hälsofarliga?

– Flamskyddsmedlet som läcker ut är i små mängder och det mesta fastnar i damm hemma så risken för människor borde vara liten. Mindre TV-tittande ger dock mindre utsläpp beroende på att temperaturen blir högre när TV:n är på säger Tomas Holmgren.

För att kunna bestämma hur mycket föroreningar som släpps ut från olika varor har Tomas Holmgren utvecklat en beräkningsmodell som tar hänsyn till material, kemikalieegenskaper och omgivande miljö. Modellen tillämpades på nationell skala tillsammans med försäljningsdata och visade att utsläppshastigheten av ftalater från vinylgolv är relativt konstant under ett golvs livslängd. Totalt beräknades 250 kg ftalater släppas ut år 2012.

Modellen visade även att valet av mjukgörare har en stor inverkan på den utsläppta mängden. Utsläppsberäkningar för TV-apparater och datorer visade att dessa släpper ut ungefär lika mycket trifenylfosfat, cirka två kilo per år.

För att beräkna hur mycket som släpps ut på en nationell nivå är detaljerad information om sålda produkter eller material från försäljningsorganisationer mycket värdefulla. Vissa produkter har en stor variation i användning och innehåll. För många produkter saknas information om materialsammansättning och innehåll av kemikalietillsatser och hur dessa har förändrats över tiden.

– Med bra data om användning, innehåll, materialegenskaper och kemikalieegenskaper så kan man göra goda förutsägningar om utsläpp till luft och vatten, säger Tomas Holmgren.

Om disputationen:
Avhandlingen har titeln: Emissions of organic compounds from technosphere articles. Svensk titel: Emissioner av organiska ämnen från varor och produkter. Fakultetsopponent är doktor Martin Scheringer, Institute for Chemical and Bioengineering, ETH, Zürich, Schweiz.

Läs hela eller delar av avhandlingen på:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-66363

Se ett inslag från Rapport den 19 februari där Tomas Holmgren demonstrerar den apparatur som användes för att mäta utsläpp av mjukmedel och flamskyddsmedel: