Enligt den aktuella studien medför isavsmältningen i Arktis att balansen hos växthusgaser i luften förändras påtagligt, både vad gäller upptag och utsläpp. Forskarna har undersökt växthusgaserna koldioxid och metan både i tundrans mark och vegetation samt i det omkringliggande havet i Arktis.

– Förändringar i balansen kan få stor betydelse eftersom landväxter och hav, på ett globalt plan, tar upp cirka hälften av den koldioxid som mänskligheten släpper ut i luften vid användningen av fossila bränslen, säger Torben R Christensen, professor i naturgeografi vid Lunds universitet.

Han har gjort forskningsstudien tillsammans med ett flertal kollegor från såväl Lund som Danmark, Grönland, Kanada och USA. Forskarna konstaterar att det uppstår en ond cirkel då havsisen smälter. Normalt sett reflekterar den vita isen solens strålar, som därmed studsar ut i rymden, men när istäcket krymper i omfång minskar också andelen solstrålar som reflekteras. Istället absorberas då en större andel solstrålar av markens och havets yta, vilket medför en uppvärmning som bidrar till högre temperaturer i jordklotets atmosfär.

Å ena sidan gör temperaturökningen att vegetationen växer kraftigare och därmed tar upp mer koldioxid, vilket är en positiv effekt. Å andra sidan innebär samma temperaturökning att mer koldioxid och metan släpps ut från marken, vilket har en starkt negativ effekt på klimatet, menar Torben R Christensen.

Utöver förändringarna på land visar den aktuella studien att det finns en rad frågetecken kring isavsmältningens effekter vad gäller hur mycket växthusgaser som havet släpper ut via naturliga processer. Många marina processer är i detta sammanhang dåligt kända.

– Vi vet väldigt lite om de långsiktiga effekterna av hur ett krympande istäcke rubbar balansen hos växthusgaser i havet, säger Torben R Christensen.

Artikeln publiceras nu i tidskriften Nature Climate Change.

I november 2012 hittades tretton så kallade marmorkräftor i Märstaån, norr om Stockholm. Sverige har därmed fått sin tredje kräftart i sötvatten efter den inhemska flodkräftan och den inplanterade nordamerikanska signalkräftan.  Marmorkräftan är speciell eftersom den förökar sig genom jungfrufödsel och hanarna är ”bortrationaliserade”. Forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) ska nu utreda möjligheten att få bort arten från svenska vatten.
Kräftorna består av honor och deras döttrar som därmed är genetiskt lika, det vill säga en klon. Arten har alltså stora förutsättningar att etablera sig eftersom det teoretiskt bara behövs en enda hona för att starta ett nytt bestånd.

Marmorkräftan kommer troligen ursprungligen från Florida och Georgia i USA och anses vara en hybrid mellan två närbesläktade arter som har normal fortplantning. Arten har varit mycket populär inom akvariehandeln i bland annat Tyskland sedan mitten av 1990-talet på grund av sitt speciella ”marmorerade” utseende. Den har de senaste åren hittats på minst sju platser på den europeiska kontinenten men detta är världens nordligaste fynd.

Bestånden på kontinenten kommer från folk som tömt sina akvarier i naturen och man antar att detta också är orsaken till fynden i Märstaån.

Marmorkräftan tål visserligen lite tuffare miljöer men det svenska klimatet är inte direkt lämpligt för arten. Det går visserligen inte att helt utesluta att den kan fortplanta sig här men den största risken är inte att arten kommer att etablera sig utan de sjukdomar och parasiter, kända som okända, som kräftorna kan ha med sig.  Förutom att den kan vara bärare av sjukdomen kräftpest kan de ha med sig nya parasiter, bakterier och virus. Det är därför viktigt att undersöka utbredningen och utvärdera möjligheterna att bli av med marmorkräftorna.

Havs- och vattenmyndigheten (HaV) har gett SLU:s institution för akvatiska resurser i Drottningholm i uppdrag att ta fram en plan för att undersöka var och hur mycket marmorkräfta som finns, samt om det är möjligt att ta bort kräftorna. Planen kommer att presenteras i dagarna.

Fjärilshanar kan känna doften av en fjärilshona på flera hundra meters avstånd. Honorna producerar så kallade sexualferomoner, doftämnen med vars hjälp de lockar till sig hanarna. Det finns ungefär 180 000 fjärilsarter på jordklotet, och de flesta av dem kommunicerar med hjälp av feromoner. Små skillnader mellan de olika parfymerna gör att hanarna hittar honor av sin egen art.

Forskare vid Lunds universitet har tidigare visat att nya fjärilsarter kan utvecklas till följd av förändringar i fjärilshonornas parfym. Nu kommer forskarna med en ny studie som handlar om hur dessa förändringar uppkommer på genetisk nivå.

– Våra resultat visar att en enda mutation, som leder till utbyte av en kritisk aminosyra, räcker för att skapa ett nytt feromon, säger Christer Löfstedt, professor på biologiska institutionen vid Lunds universitet.

Studien har gjorts tillsammans med forskare i Japan och handlar om ett fjärilssläkte som heter Ostrinia. Forskarna har undersökt den gen som styr produktionen av feromoner. Det är i detta sammanhang som mutationen och den utbytta aminosyran i ett enzym har visat sig resultera i ett nytt doftämne. Enzymet är verksamt i den process som omvandlar fettsyror till alkoholer, vilka sedan utgör ingredienser i fjärilsparfymerna.

– Med denna kunskap hoppas vi i framtiden kunna skräddarsy produktionen av feromoner i jästceller och växter för att framställa feromoner på ett billigt och miljövänligt sätt. Feromoner är redan idag en av de mest använda metoderna för miljövänlig kontroll av skadeinsekter, säger Christer Löfstedt.

Studien publiceras nu i den vetenskapliga tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences (PNAS).

Den nya tekniken kallas maldi-tof och används även inom humanmedicinen. Diagnoserna görs med en maldi biotyper-apparat som arbetar med masspektrometri. Det gör tekniken snabbare, säkrare och mer miljövänlig än tidigare metoder. I många fall kommer provsvaren någon dag fortare och dessutom kan betydligt fler bakterier nu identifieras ned till artnivå.

– Det här är en revolution för möjligheterna att identifiera bakterier, säger veterinär Erik Eriksson, huvudprocessägare för diagnostikområdet vid SVA. Det går snabbt och innebär ett lyft för mastitdiagnostiken. Vår apparat är nog den första i sitt slag på ett veterinärmedicinskt laboratorium i Sverige.

SVA kan nu skilja på de flesta så kallade koagulasnegativa stafylokocker (KNS) och streptokocker. I samlingsbegreppet KNS ingår en mängd olika stafylokockarter, som har olika egenskaper både vad gäller förekomst och förmåga att orsaka den vanliga sjukdomen mastit, juverinflammation. Genom att skilja mellan dessa stafylokocker är det till exempel möjligt att se om det är samma art som dominerar i en djurbesättning.

Den moderna maldi-tof-tekniken kommer även att användas för andra bakterieinfektioner inom SVA:s diagnostikverksamhet.

Mer information om koagulasnegativa stafylokocker vid mastit hos nöt, får och get finns att läsa under respektive djurslag på SVA:s webbplats.

Kostnader för tillverkning av papper ökar. Ett sätt att ta itu med detta är att reducera antalet fibrer och att använda mer av de billigare fyllningsmedlen som ingår i papper.

Det finns emellertid en frågeställning som forskarna brottas med: Hur behåller man papprets prestationsförmåga med avseende på styrka när antalet fibrer och fiberbindningar minskar? 
Powerbonds är forskningsprojektet där forskarna avser hitta svaret på denna fråga.

Ytviktreduceringar i papper och kartong, som är det forskarna bland annat ska titta närmare på, kommer att bidra till resursbesparingar, minskad energiförbrukning, reducerad mängd avfall, minskning av transportkostnader samt den negativa inverkan på miljön från dessa faktorer. Ytviktreduceringar leder dock ofta till problem vid papperstillverkning på grund av färre antal fibrer och fiberbindningar. 

Powerbonds siktar på att förbättra fiberstyrka och bindningsförmåga med hjälp av nya mekaniska och kemiska modifieringar med stöd av avancerade numeriska modeller, samt mekaniska och optiska karakteriseringsverktyg.

Dessutom ska en ökad förståelse av interaktioner på fibernivå göra det möjligt att utföra en flerskalig analys som ska hjälpa till att optimera materialförbrukning,minska kostnader samt förbättra papprets mekaniska egenskaper för specifika applikationer såsom tryckpapper och förpackningar.

I Powerbonds ingår 15 industriella och akademiska samarbetspartners, och det sträcker sig över tre år. Projektet drog igång under 2012 och koordineras av  professor Pasi Kallio vid Tammerfors Tekniska Universitet i Finland.

Projektet stöds av WoodWisdom-Net 2 under Europeiska kommissionens sjunde ramprogram och är finansierad av nationella myndigheter som Vinnova, Tekes, The Finnish Funding Agency for Technology and Innovation Academy of Finland (AKA), Ministere de l’Agriculture de l’Alimentation de la Peche et de la

Ruralité Direction Générale des Politiques Agricole, Agroalimentaire et des Territoires, MAAP/DGPAAT och Bundesministerium für Bildung und Forschung (BMBF).
Här hittar du mer fakta om Powerbonds: www.wwnet-powerbonds.eu