De som deltog i arbetspraktik under perioden 1999–2006 var efter två år i genomsnitt arbetslösa sex procent kortare tid än jämförbara öppet arbetslösa. Effekten varierade över åren och var störst (11 %) under 2003–2006, en period med färre deltagare. Det gick i genomsnitt bättre för kvinnor än för män och för yngre relativt de äldre.

Arbetshandikappade och de över 50 år hade betydligt mindre utbyte av programmet. 

– Det tycks ha gått något bättre för dem som gjorde arbetspraktik, säger Anders Forslund som är en av rapportförfattarna. Men den viktigaste lärdomen är sannolikt att effekterna kan variera påtagligt och det beror exempelvis på vilka som gör praktik, när de gör den och inom vilket yrke.

Praktikdel­tagarna fick också högre framtida arbetsinkomster än de öppet arbetslösa och färre hade försörjningsstöd. Året efter programstart var praktik­deltagarna dock registrerade vid Arbetsfo¨rmedlingen i högre utsträckning. Det beror troligen på att fler jämförelsepersoner började en utbildning.

Arbetspraktik och arbetsmarknadsutbildning
Rapportförfattarna jämför även arbetspraktik och arbetsmarknadsutbildning. Praktikdeltagarna hade en betydligt högre övergång till arbete de första 150 dagarna. Det beror troligen på utbildningens
inlåsningseffekt (den period när deltagarna är i program och söker jobb mindre intensivt). Därefter lämnar de som har gått en utbildning förmedlingen snabbare.

Rapporten väcker också frågor om vem som deltar i vilket program. De som hade arbetspraktik låg i genomsnitt lite längre bort från arbetsmarknaden och skulle enligt beräkningar ha haft större nytta av arbetsmarknadsutbildning. De som gick en utbildning hade egenskaper som gör dem mer anställningsbara och de skulle ha haft lika stor nytta av den billigare praktiken. 

– En överflyttning av deltagare mellan programmen skulle därför ha varit mer effektiv i genom­snitt, avslutar Anders Forslund.

Arbetspraktik har funnits i olika varianter sedan 1980-talet. Rapportförfattarna studerar knappt 106 000 individer som var 20–60 år, deltog i minst 30 dagars praktik som första program i arbetslöshetsperioden och som inte hade varit inskrivna på förmedlingen 180 dagar innan den senaste perioden. Varje deltagare jämförs med en icke-deltagare med samma egenskaper och
arbetslöshetshistoria. Man kan då ta hänsyn till egenskaper som vi inte kan observera, men som spelar roll för möjligheterna att få ett jobb.

IFAU-rapport 2013:4 Arbetspraktik – en utvärdering och en jämförelse med arbetsmarknadsutbildning är skriven av Anders Forslund, Linus Liljeberg och Leah von Trott zu Solz. Den är en sammanfattning av Working Paper 2013:6.
Ladda ner rapporten som pdf här.

Högerkammaren, som pumpar blodet genom lungkretsloppet, har en komplex form visualiserad som en halvmåneformad struktur kring den vänstra kammaren. Den består av tre delar: inflödesdelen, utflödesdelen och en del som kallas apex (hjärtspetsen). Det är en tidsmässig samordning av dessa delars sammandragningar som får blodet att flöda optimalt genom kammaren. Tidigare har man undervärderat höger kammares betydelse, men senare tids forskning visar att högerkammarens funktion är avgörande för hela hjärtats möjlighet att tåla olika typer av påfrestningar. I avhandlingen studeras högerkammarens fysiologi med hjälp av ultraljudsteknik hos friska och hos tre patientgrupper: personer som tidigare haft en hjärtinfarkt, personer med en förträngning av klaffen som öppnar mot stora kroppspulsådern (aortastenos) samt personer med stegrat tryck i lungkretsloppet.

Hos hjärtfriska styrs högerkammarens pumpförmåga i huvudsak av inflödesdelen. Hos patienter med skador i vänstra delen av hjärtmuskeln, ofta på grund av tidigare hjärtinfarkt, stiger trycket i vänster kammare och detta övertryck förmedlas till högerkammaren via lungkretsloppet. Avhandlingen visar att hos dessa patienter påverkas högerkammaren så att det normala samspelet mellan de tre delarna går förlorat. Ett liknande störningsmönster observerades också hos de andra patientgrupperna .

Denna avhandling visar att förändringarna i högerkammarens funktion bidrar till den nedsatta funktionskapaciteten hos de tre undersökta patientgrupperna. Dessa nya kunskaper kan leda till hypoteser om nya behandlingsprinciper.

Om avhandlingen
Onsdagen den 27 mars försvarar Avin Calcutteea, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, sin avhandling med den svenska titeln Nya metoder vid bedömning av högerkammarfunktion – en ekokardiografisk studie (engelsk titel: New insights in the assessment of right ventricular function: an echocardiographic study).
Fakultetsopponent är adj. professor Jan Engvall, Linköpings universitet.

Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-66725

I Tanzania talas mer än 120 språk. De flesta är minoritetsspråk, som talas av olika etniska grupper i landet. I sin avhandling bedömer Eva-Marie Ström att ndengelekospråket, som är en medlem av språkfamiljen bantu, har ungefär 72 000 talare kvar.

– Det är ingen speciellt liten siffra i sammanhanget, men min slutsats är ändå att språket är hotat och med största sannolikhet kommer att försvinna inom några generationer, säger hon.

Eva-Marie Ström har använt sig av intervjuer och inspelningar för att från grunden beskriva ndengelekospråket. Arbetet är utfört på plats, där språket talas, och tillsammans med talare av språket som är intresserade av att bevara sin kunskap för eftervärlden.

– Mina forskningsresultat innebär i första hand en beskrivning av fonologin, alltså språkets ljudlära. Det visade sig att språket har ett ganska begränsat antal konsonanter och vokaler. I många ord har också vissa konsonanter försvunnit i ett språkhistoriskt fenomen, vilket gör att vokalkombinationer är vanliga.

I ndengeleko, som i andra bantuspråk i Afrika, sätts delar – morfem – ihop till långa ord, där varje del har en betydelse. När sådana morfem sammanfaller smälter de ihop med varandra på olika sätt, beroende på vilka vokaler och konsonanter som är inblandade. En stor del av analysarbetet har ägnats dessa komplexa processer.

Beskrivningar av all världens språk är viktiga för att vi ska förstå hur språk kan utformas och hur människans språkliga förmåga ser ut. Ett språk innehåller också information om hur människorna som talar språket tänker och utformar sin verklighet.

– Den traditionella forskningen om språk och kognition är fortfarande till stor del baserad på västerländska språk. Avhandlingen bidrar till att öka våra kunskaper om mänskligt språk, säger Eva-Marie Ström som också hoppas att den ska hjälpa till att stärka ndengelekofolkets självförtroende och status.

Avhandlingen finns digitalt publicerad på: https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/32111

– Barnfattigdom är inte legitimt som problem. Det debatteras om barnfattigdom över huvudtaget existerar. Den här diskussionen har vi inte kring andra typer av situationer som exempelvis sjukdom. Att bli ifrågasatt ger problemet en extra dimension, något som är kännbart för barn som lever i den här situationen, säger Stina Fernqvist som nyligen disputerat i Sociologi vid Uppsala universitet. 

Stina Fernqvists avhandling ”En erfarenhet rikare – en kvalitativ studie av barns strategier och barnfattigdomens villkor i välfärdsstaten” utgår från välfärdsforskning om fattigdom, men även från barndomssociologi som bland annat problematiserar hur ett utvecklingsperspektiv riskerar att försvåra synen på barn som sociala aktörer med möjligheter till delaktighet i olika sammanhang.

Avhandlingen är en kvalitativ studie där 17 barn och ungdomar som lever i ekonomisk utsatthet intervjuats om hur de hanterar sin vardag och hur de ser på sig själva. I intervjuerna berättar barnen om olika strategier de använder hemma, i skolan och bland kompisar för att hantera, och ibland dölja, sin ekonomiska situation.

– Den kvalitativa studien bidrar till att lyfta fram komplexiteten i barnfattigdomen. Såväl den materiella som den sociala dimensionen av ekonomisk utsatthet påverkar barnens relationer till andra barn och relationerna inom familjen”, säger Stina Fernqvist. 

Bristen på dyra saker och märkeskläder är inte det som barnen berättar om i första hand. Det handlar snarare om vad fattigdomen gör med deras möjligheter att på ett smidigt sätt upprätthålla relationer med jämnåriga, eftersom de ibland utesluter sig från sociala sammanhang av ekonomiska skäl. I barnens berättelser förekommer det inte i någon större utsträckning att barn mobbas, blir retade eller tydligt utesluts på grund av fattigdom. Däremot upplever de ofta skamkänslor inför sin situation och fattigdomen blir något de döljer i skolan och bland jämnåriga.
 
– Diskussionen kring barnfattigdom i välfärdsstaten tycks vara en svårfångad och ibland ifrågasatt problematik. Det gör det enligt min mening än mer relevant att belysa och diskutera barnens egna erfarenheter av fattigdom”, säger Stina Fernqvist.

–I första steget kommer tekniken framför allt att kunna användas för studier inom tumörbiologi och cancer, men under våren utökas den med ett chip för hjärtkärlområdet. Vi planerar också att sen komplettera med motsvarande för exempelvis inflammatoriska sjukdomar och diabetes, säger Agneta Siegbahn, professor och chef för UCR-laboratoriet och den nya plattformen.

Satsningen på denna Clinical Proteomic Facility inom Scilifelab görs i samarbete med det internationellt erkända och ackrediterade laboratoriet vid Uppsala Clinical Research Center (UCR), som är ett samarbete mellan Uppsala universitet och Akademiska sjukhuset. Genom att kombinera detta avancerade molekylärbiologiska forskningsverktyg med vanan att hantera mycket stora provmängder blir resursen mycket effektiv.

Fördelen med det nya analysverktyget är att det mäter många biomarkörer, d.v.s. proteiner, snabbt med mycket hög känslighet och specificitet. Man kan alltså hitta mycket låga koncentrationer av ett sjukdomsrelaterat protein i blod eller plasma från många patienter samtidigt. Även enskilda proteiner kan studeras.

– En viktig fördel är också att det räcker med mycket små volymer vätska för analysen, endast någon droppe jämfört med någon milliliter med andra vanliga tekniker, säger Agneta Siegbahn.

Tekniken kommer nu att komma forskare i hela landet till godo till låg kostnad. Intresset för proteiner som biomarkörer för sjukdomar är stort eftersom de kan användas för att utveckla metoder för att ställa diagnos långt innan vävnader förstörts av sjukdomar som t ex Alzheimers eller cancer.

Analyserna kan göras på alla sorters kroppsvätskor såsom blod, plasma, ryggradsvätska och andra biologiska material såsom celler och vävnader.

– Vi kommer även att ge råd om experimentdesign och analys av statistiska data, säger Masood Kamali-Moghaddam vid Scilifelab, Uppsala universitet.

Anläggningen ligger i anslutning till UCR vid Akademiska sjukhuset. Mer info.

– Under de två senaste decennierna har kommersialiseringen runt klättringen på världens högsta berg ökat lavinartat. Varje säsong kan man i media läsa om hur klättrare förolyckas eller lämnas kvar åt sitt öde. Till skillnad från mediauppmärksamheten, och det mesta av forskningen, kommer vi däremot inte att studera olyckorna, utan hur vardagen är organiserad och vilka beslut som fattas, berättar forskningsledaren Markus Hällgren.

Majoriteten av forskning som handlar om projekt studerar vanliga miljöer exempelvis byggprojekt, IT-projekt och utvecklingsprojekt. Men det finns också ett stort intresse att förstå deras verksamhet från ett annat perspektiv.

– Just farliga miljöer är idealiska för att skapa en förståelse för hur grupper och individer fattar beslut och organiserar sig. Fattar man fel beslut under en expedition kan det slutligen leda till att någon skadas eller dör, säger Markus Hällgren.

– I en farlig miljö måste besluten och alla alternativ övervägas noga. I övervägandet reduceras de vardagliga bekymren och beteenden förstärks. Utifrån det kan exempelvis beteenden kring tid och mål i vanliga projekt förstås på ett annat, tydligare, sätt.
Forskargruppen åker med en mindre arrangör som heter Rolwaling Excursion.

– Det ska bli otroligt intressant att följa deras arbete och ta del av vad som krävs för att guida deras internationella klienter till världens högsta berg, säger Markus Hällgren.
Forskargruppen som åker är en del av forskningsprojektet TripleED. TripleED är ett projekt finansierat via Ragnar Söderbergs forskningsstiftelser samt Umeå universitets karriärbidrag.

Projektet har sin bas på Handelshögskolan vid Umeå universitet och leds av Markus Hällgren. TripleED består av en grupp internationella forskare som studerar beslutsfattande och organisering i olika extrema miljöer utifrån ett organisationsperspektiv.

Mer information om Everest-studien och forskningsprojektet
www.tripleED.com

Det är allmänt känt att skövling av världens regnskogar är ett stort problem. Men det är inte bara trädfällning och kalhyggen som förändrar regnskogarna. Ett forskningsprojekt vid Lunds universitet har studerat vilka effekter som jakt har på själva skogen. Forskarna har undersökt regnskog i Nigeria, där lokalbefolkningen jagar för att få mat för dagen. De djur som jagas är i princip alla däggdjur, inklusive människoaporna gorilla och schimpans samt några andra mindre aparter.

– Jakten har en dramatisk effekt på skogens sammansättning och struktur, liksom avverkning men utan att man hugger några träd, säger Ola Olsson, forskare på biologiska institutionen vid Lunds universitet.

Både människoapor och mindre apor är nämligen viktiga fröspridare i regnskogen genom att de livnär sig på en rad olika frukter. När antalet apor minskar på grund av jakt minskar även deras fröspridande funktion. Och när färre fruktfrön sprids kommer färre nya fruktträd att växa i skogen. Istället kommer sannolikt arter med vindspridda frön att ta över. Ola Olsson betonar att den aktuella studien inte med säkerhet kan svara på hur skogarnas sammansättning kan komma att förändras, men han nämner att det kan tänkas bli betydligt mer buskar och lianer. Effekten av detta får även negativa följder för lokalbefolkningen.

– Många av de träd som är fröspridda av apor är även värdefulla för människor eftersom folk i närheten av skogarna samlar mycket frukter och nötter, säger han.

Dessutom uppstår en ond cirkel eftersom en skog utan fruktträd blir obeboelig för apor. Ola Olsson efterlyser bättre skydd för naturreservat och nationalparker samt bättre information och utbildning till befolkningen i byarna. Han konstaterar att orsaken till jakten är delvis komplex. Köttet utgör en billig och tillgänglig proteinkälla för fattiga människor, men också en källa till kontanter om man lyckas sälja bytet till städerna där befolkningen gärna betalar bra för apkött.

– Alla våra studieområden är i skyddade områden, men skyddet är otillräckligt, säger Ola Olsson.

Han konstaterar att träden även har andra ekosystemfunktioner, i form av kollagring och  genom att de påverkar kretslopp och läckage av näring. När trädslagens sammansättning ändras så ändras även dessa processer, befarar forskarna. Studien, som Ola Olsson gjort tillsammans med den nigerianska forskaren Edu Effioms, publiceras nu i den vetenskapliga tidskriften Proceedings of the Royal Society B.

I en vetenskaplig artikel i Technological Forecasting and Social Change skriver forskare vid Stockholms universitet och Högskolan i Halmstad om sin analys av alla övergångar mellan diktatur och demokrati som någonsin skett.

Analysen visar att övergången till demokrati som påbörjades före 1900 hade en mediantid för demokratisering på 56 år medan övergångar som påbörjades efter 1900 hade en mediantid på 1,7 år.

Forskarna fann även resultat som pekar på att demokratin överlever längre i de fall där övergångarna har varit långsammare. Dock identifierade de en konsolideringsperiod på 12 år; efter detta hade den ursprungliga övergångens längd ingen signifikant inverkan på demokratins överlevnad.

Att demokratisera ett land kan kräva dramatiska uppbrott, vilket de ”demokratiska revolutionerna” i den islamiska världen tydligt visar.

– Intressant nog fann vi ingen gemensam sekvens av reformer som de långsamt utvecklade demokratierna hade genomfört – alla sådana sekvenser var unika. De länder som har demokratiserats snabbt gjorde det oftast i ett enda steg, eller via en kaotisk mellanperiod. De här resultaten ger därför inga råd om hur demokratisering bör ske, utom att demokrati verkar vara nåbart från många håll, säger Fredrik Jansson, doktor i matematik.

Flera klassiska statsvetenskapliga studier har tidigare betonat vikten av en demokratisk kultur och långsamma reformer för att demokratiseringsprocessen ska lyckas. Nu visar tre forskare vid Högskolan i Halmstad och Centrum för evolutionär kulturforskning vid Stockholms universitet att medan demokratisering sedan hundra år tillbaka oftast är en mycket snabb process så var den mycket långsammare i den moderna demokratins barndom. Dessa institutionella förändringar liknar mönstret för spridning av innovationer mellan nationer, såsom kommunikationstekniker, konstaterar forskarna.

Studiens resultat är del av ett större projekt för att försöka förstå samhällsförändringar som en evolutionär process.

– Det finns både intressanta skillnader och intressanta likheter mellan biologisk evolution och hur kultur och samhällen förändras över tid.

Förståelsen av det naturliga urvalet har revolutionerat biologin och gett oss verktyg att förstå fenomen som annars vore obegripliga. Frågan är om det går att formulera en liknande teori för kulturförändring, säger Patrik Lindenfors, docent i zoologi.

– En framkomlig väg kan vara att se kulturförändring i analogi med innovationsgenerering och -spridning, ett etablerat forskningsområde med evolutionär tradition, säger Mikael Sandberg, professor i statsvetenskap.

Resultaten presenteras i artikeln ”Democratic Revolutions as Institutional Innovation Diffusion: Rapid Adoption and Survival of Democracy” i den vetenskapliga tidskriften Technological Forecasting and Social Change.  Länk till artikeln

Tack vare ett femårigt forskningsanslag från den svenska regeringen så har Bio4Energy kunnat byggas upp till en stark forskningsmiljö inom bioenergi- och bioraffinaderi, innefattande Umeå universitet, Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå och Luleå tekniska universitet, forskningsinstitut och ett omfattande industrinätverk. En forskarskola för doktorander fyller en lucka i utbildningssystemet inom bioenergiområdet.

Det handlar om att sammanföra doktorander med bakgrund inom kemi, biologi, fysik, ekonomi och systemtekniska studier med varandra och med industrin. De ska ges den senaste tekniska kunskapen, utbildning i entreprenörskap, samt kunskap om hållbara energi- och bioraffinaderisystem. Den första kursen förläggs helt till Bio4Energy:s tre industrinoder i Örnsköldsvik, Piteå och Umeå. Härmed får studenterna inte bara möjlighet att utvidga sina akademiska nätverk, utan även att få direktkontakt med företag inom skogs-, bioenergi och bioraffinaderibranschen.

– Bioraffinaderi är ingen etablerad industri. Vi utbildar både studenter och forskare som ska finnas med i omställningen och förverkliga industrin.

Liksom i ett oljeraffinaderi ingår flera komponenter i processen. De olika disciplinerna behöver mötas för att kunna integrera dessa, säger Ulrika Rova, koordinator för forskarskolan och biträdande professor vid Luleå tekniska universitet.

För att markera inriktningen på den spännande process som nu tar sin början, kommer Tomas Kåberger till programkonferensen för att dela med sig av sina kunskaper om vad som kännetecknar ett framgångsrikt energisystem – i Sverige och internationellt. Förutom sitt professorskap är han ordförande i Japan Renewable Energy Foundation, en organisation som skall sätta snurr på utnyttjandet av förnybara energikällor i Japan.

Jan Lagerström kommer att tala om vad den svenska skogsindustrin behöver i form av forskning och utveckling och framtida förmågor som inte bara klarar att göra jobben men också forma och skapa framtidens industri. Den ska ju inte bara vara innovativ, effektiv och ekonomiskt lönsam, utan även miljömässigt hållbar.

Forskarskolans första omgång motsvarar 15 högskolepoäng och innefattar konferensen samt två kurser. Den är öppen för Bio4Energy:s doktorander.

– Vi kommer att ge de här kurserna med kontinuitet, även om det inte är bestämt om de ska gå varje eller vartannat år. Nu fokuserar vi på doktoranderna i Bio4Energy. Vi får se om vi tror att det finns fördelar med att utöka samarbetet med andra forskarskolor och andra universitet, säger Ulrika Rova.

Text: Anna Strom

Att ha rätt utrustning är det första man som skidåkare ska tänka på. Pjäxor, skidor och bräda ska vara i gott skick. Att använda väl utprovad egen utrustning eller hyresutrustning anpassad till den egna åkskickligheten och inte låna oprövad utrustning av andra, är att rekommendera.

– Men viktigast av allt är hjälmen! säger Kim Hébert-Losier, forskare vid mittuniversitetet.

Hon har tillsammans med H-C Holmberg vid Nationellt Vintersportcentrum, gått igenom ett stort antal vetenskapliga artiklar om att förebygga skador inom alpin skidåkning.  Förutom utrustning är kunskap och medvetenhet viktig, både om skidteknik och om sin egen förmåga i backen. 

Det är också viktigt att vara medveten om hur kroppen svarar på skidåkningen. Vetenskapliga studier visar att risken för skador ökar i slutet av dagen eller en skidvecka när skidåkarna är mer trötta. Skidåkare bör därför lägga in viloperioder under dagen och hela vilodagar under en skidvecka. Skaderisken påverkas också av väder och andra omständigheter som många skidåkare i backen samtidigt. Värt att notera är att utbildning om enbart hur korsband fungerar och kan skadas, minskar risken för olyckor.

– Man kan till exempel visa informationsfilm på caféer och under bussresan till backarna eller ha information i liften, säger Kim Hébert-Losier.

Utomstående aktörer, som till exempel liftpersonal, läkare eller media, spelar också en viktig roll i att förebygga skador. Folk tenderar att lyssna på experter och tar till sig information, som gör att skadorna minskar.

Från början var syftet att ta reda på hur skid- och snowboardåkare ska träna för att minska risken för skador i backarna. Kim Hébert-Losier och H-C Holmberg hittade dock inga vetenskapliga interventionsstudier som undersökt träningsprogram för att specifikt förebygga skador i alpin skidåkning och snowboard.

– Däremot vet vi rent allmänt att det är bra att stärka den allmänna konditionen, bålmuskulatur och ben, särskilt lårmuskulaturen, för att undvika skador i den typ av belastning som alpin skidåkning och snowboardåkning innebär, säger Kim Hébert-Losier.

Kim Hébert-Losier och H-C Holmberg har skrivit en vetenskaplig översiktsartikel på området. Den publicerades nyligen i den ansedda tidskriften Sports Medicine och går att läsa här.

 

KOL – kroniskt obstruktiv lungsjukdom – är ett samlingsnamn för en rad kroniska lungsjukdomar som är ett starkt växande hälsoproblem i hela världen. Gemensamt är att de minskar luftflödet i luftvägarna och leder till andfåddhet, upphostningar och kronisk hosta. Ungefär 500 000 svenskar har KOL och antalet KOL-relaterade dödsfall väntas fortsätta öka de kommande åren.

Forskargruppen vid Uppsala universitet, med deltagande även från Karolinska institutet, har i samarbete med AstraZeneca gjort en så kallad observationsstudie (benämnd PATHOS) där 21 361 patienters journaler undersökts i syfte att förstå hur olika aspekter av vården påverkat behandlingsresultaten. Patientjournalernas data kopplades ihop med data från nationella vårdregister, inklusive sjukhus-, läkemedels- och dödsorsaksregistren för 1999-2009.

Dessa studier kompletterar resultat från kontrollerade kliniska studier och utgör ett viktigt underlag för beslutsfattare som strävar efter bättre och effektivare användning av läkemedel.

Resultaten som nu presenteras visar att patienter som behandlades med läkemedlet Symbicort löpte 26 procent mindre risk att få försämringsperioder, och 29 procents mindre risk att bli inlagda på sjukhus, än de som behandlades med läkemedlet Seretide. Båda läkemedlen kombinerar antiinflammatoriska kortikosteroider med en bronkodilator (luftvidgande).

– Resultaten ger viktig information till KOL-vården. Men intressant är också att denna typ av observationsstudier snabbt ger så mycket bra information till en låg kostnad. Detta går att använda på många fler områden, konstaterar Christer Janson, professor vid Uppsala universitet och läkare på Akademiska sjukhusets lungklinik och en av dem som leder studien.

Studien har finansierats av AstraZeneca

Referens: Larsson et al. Combination of budesonide/formoterol more effective than fluticasone/salmeterol in preventing exacerbations in chronic obstructive pulmonary disease. The PATHOS study. Journal of Internal Medicine. DOI: 10.1111/joim.12067

Inés Casanovas försvarade framgångsrikt sin doktorsavhandling i informatik på Internationella Handelshögskolan i Jönköping den 15 mars. Avhandlingen har titeln ”Online Education in Universities – Moving from Individual Adoption to Institutionalisation of an Information Technology Innovation”.

I sin avhandling beskriver och analyserar Inés Casanovas utvecklingen av nätbaserad utbildning vid högskolor och universitet, från att det infördes på individuell nivå till institutionalisering. Studien fokuserar på de processer som ägt rum på två universitet, det ena i Sverige och det andra i Argentina. Resultaten visar att processerna verkar vara evolutionära snarare än revolutionerande.

En av avhandlingens övergripande slutsatser är att nätbaserad utbildning fortfarande är långt ifrån att institutionaliseras. Men även om fenomenet ännu inte har blivit en integrerad del av universitetens utbud, är utvecklingen ändå imponerande med tanke på institutionernas struktur, kultur och resurser. Det finns dock fortfarande viktiga frågor som måste bemötas. Dessa frågor är av strategisk karaktär, och metoderna för att lösa dem är förmodligen mer av politisk och organisatorisk karaktär än teknisk eller pedagogisk.

Fakultetsopponent var docent Lars Svensson, Högskolan i Väst. Medlemmar i betygsnämnden var professor Mikael Wiberg, Umeå Universitet, docent Katarina Lindblad-Gidlund, Mittuniversitetet och professor Mona Ericson, JIBS. Ordförande var docent Christina Keller, JIBS.

– Att ta hem tillverkningen från låglöneländer är en av huvudpoängerna med den här nya tekniken. Kostnaderna för företag med produkter som ”lever” bara ett par år är enorma. Konsekvensen är att man flyttar produktionen till låglöneländer där man kan arbeta manuellt till löjligt låga priser och under usla förhållanden, säger Mauro Onori, professor på avdelningen för Industriell produktion vid KTH.

Tekniken går under namnet ”Evolvable Production Systems”, och är självkonfigurerande monteringssystem. Dessa består av enkla moduler som innehåller sina egna styrsystem. När man sätter ihop dem så löser modulerna hela konfigurering helt själva. Systemen behöver alltså inte programmeras om, vilket bland annat innebär att produktionen inte behöver stå stilla när man ställer om den från en typ av produkt till en annan. Dessutom innebär monteringssystemet att det ställs mindre krav på operatörerna som arbetar med det.

– Besparingarna är stora och vi har en ekonomisk beslutsmodell som kompletterar det hela. Den visar hur alla inblandade parter kan vinna på att lösa produktionen med dessa monteringssystem: producenten, underleverantörerna, systemleverantörerna, de som programmerar monteringssystem, kunderna och så vidare. I dagsläget är det nämligen omöjligt att räkna på hur mycket en automationssatsning kommer att kosta, säger Mauro Onori.

Han tillägger att den kostnad för automatiserade produktionssystem som en gång i tiden var lika konstant som olidlig idag är en variabel dito.

– Tiden att komma igång med produktion har sjunkit från månader till timmar med det här monteringssystemet. Tekniken gynnar främst små och medelstora produktföretag och kan vända den kortsiktiga och negativa trenden med outsourcing av produktion och i förlängningen stärka svenska företag, säger Mauro Onori.

Hur fungerar då det nya monteringssystemet?! I praktiken handlar det om sätta ihop dessa enligt samma princip som vi idag använder våra datorer. Det blir Plug & Produce istället för Plug & Play. Mauro Onori gör en liknelse med USB-enheter som bara sätts i datorn för att sedan fungera rakt av.

– Monteringssystemet är uppdelat i moduler, och modulernas kapacitet är kraftfullare än dagens PC-datorer men kostar mindre och är små. Automatiserade produktionssystem måste bli billigare och mer återanvändbara än de är idag. Det är här vårt monteringssystem kommer in i bilden.

Det är återanvändbart och billigare eftersom företagen inte köper utan leasar det. Man kan givetvis också byta ut bara ett antal moduler och inte hela monteringssystemet, säger Mauro Onori.

Han avslutar med att berätta at forskningen syftar till två saker: Att hjälpa till att vända på outsourcingtrenden, och att ge företag ett verktyg för att kunna mäta om det var värt att automatisera en särskild produkt.

”Evolvable Production Systems” ingår i forskningsprojektet IDEAS (Instantly Deployable Evolvable Assembly Systems) där företag och organisationer som Festo, Electrolux, UNOTT, Masmec, Elrest, Teks och KIT ingår som samarbetspartner.

Vetenskapliga referenser:
A. Maffei, ”Characterisation of the Business Models for Innovative, Non-Mature Production Automation Technology,” PhD, Production Engineering, Royal Institute of Technology, Stockholm, 2012.

J. Barata, M. Onori, and e. al., ”Evolvable Production Systems: Enabling Research Domains.,” presented at the International Conference on Changeable, Agile, Reconfigurable and Virtual Production, Toronto, Canada, 2007.

M. Onori, N. Lohse, J. Barata, and C. Hanisch, ”The IDEAS project: plug & produce at shop-floor level,” Assembly Automation, vol. 32, pp. 124-134, 2012.

EUPASS. (2004-2009). Evolvable Ultra-Precision Assembly Systems.

 
 

Vid Uppsala universitetbibliotek förvaras en av de förnämsta samlingarna i Europa av orientaliska handskrifter. För 15 år sedan inleddes ett projekt för att undersöka en del av de skatter som förvaras i magasinen, de omkring 350 persiska handskrifterna.

Arbetet har utförts av Ali Muhaddis, iranist och anställd vid Handskrifts- och musikenheten vid universitetsbiblioteket. I sitt utforskande av handskrifterna har han funnit ett stort antal intressanta texter som tidigare varit okända. Bland dem finns många fina prov på persisk skönlitteratur, såsom kärleksdikter och underfundiga berättelser med filosofiskt innehåll.

Ett exempel som Ali Muhaddis gärna lyfter fram är dialogen mellan svärdet och pennan. Den verkar komisk på ytan men har ett allvarligt ärende, eftersom frihet här ställs mot diktatur. Svärdet och pennan debatterar länge och väl om vem av dem som är starkast och har störst inflytande, men slutsatsen blir att samarbete är nödvändigt. 

– Makten och kunskapen måste samverka, annars hamnar landet i kaos, summerar han.
Genom åren har Ali Muhaddis skapat vetenskapliga utgåvor av sammanlagt 53 kortare och längre texter ur den persiska handskriftssamlingen. Nu har han alltså också avslutat sin sammanfattande kartläggning av samlingen som helhet. Hans katalog omfattar ungefär 700 titlar, eller 600 olika texter.

– Jag är glad att världen nu kan upptäcka Uppsala som ett centrum för orientaliska handskrifter i Europa, säger Ali Muhaddis.

Han lyfter gärna ett citat från en av sina forskarkollegor: ”Genom denna katalog har en bro byggts mellan Sverige och de persisktalande länderna.”

Direktlänk till katalogen i DiVA, Digitala vetenskapliga arkivet.

Evidensbasering har sedan lanseringen av begreppet inom medicinen för tjugo år sedan spridit sig till alla välfärdens områden. Hänvisningar till evidensbegreppet förekommer nu i både vård, omsorg och skola. Grundtanken är att verksamheter ska grundas på bästa tillgängliga kunskap om vilka effekter olika insatser har. Till exempel ska alla beslut om behandlingsmetoder inom vården bygga på forskning av bästa möjliga vetenskapliga kvalitet.

– Evidensbegreppet har dock varit omstritt och i verkligheten ofta problematiskt att använda, säger en av programmets initiativtagare, vetenskapsteoretiker Morten Sager. Ofta finns olika uppfattningar om vilken som är den bästa metoden i ett visst sammanhang. Och ibland saknas relevanta mätmetoder helt för de problem man söker en lösning för. Även när man har lämplig kunskap återstår de komplexa problemen med att faktiskt förändra verksamheter utifrån de nya rönen.

Samtidigt finns det en stor enighet hos myndigheter och verksamheter att mer kunskap behövs för att höja kvaliteten i välfärden. Intresset för den nya utbildningen har därför varit stort bland vård- och omsorgsgivare. En mängd myndigheter och regionala aktörer samverkar i utformningen av masterprogrammet, alltifrån Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet till Västra Götalandsregionen och Göteborgs Stad.

– Programmet vänder sig till samtliga professioner som verkar inom välfärdens verksamheter, som läkare, sjuksköterskor, sjukgymnaster, psykologer, socionomer, pedagoger, men också organisationsvetare, personalvetare och statsvetare. Dessutom vill vi gärna se både nyutbildade och yrkesverksamma.

Ett annat utmärkande inslag är att givna metoder för evidensbasering inte bara lärs ut utan också problematiseras och sätts in i ett större sammanhang. Anledningen är att fler och fler aktörer har insett att ny kunskap inte är neutral vid förändring av verksamheter. Ofta har valet av metoder konsekvenser för hur man ser på människan.

– På sikt får användningen av vetenskaplig kunskap därmed följder för samhällsutvecklingen. Vilka sjukdomar som är viktiga, vilka grupper som får resurser och vad som betraktas som lämpliga åtgärder. Då krävs det kompetens för att överblicka sådana aspekter också, säger Morten Sager.

Programmets första kull startar vid Göteborgs universitet i september. Utbildningen ges vid institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskapsteori tillsammans med institutionen för socialt arbete, psykologiska institutionen, institutionen för sociologi och arbetsvetenskap, Förvaltningshögskolan, Utbildningsvetenskapliga fakulteten, institutionen för neurovetenskap och fysiologi, institutionen för medicin, Gothenburg Research Institute (GRI), Studies of Medicine, Expertise and Controversies (SMEC), Centrum för kultur och hälsa och Centrum för personcentrerad vård (GPCC).

Externa samarbetspartners är: SBU – Statens beredning för medicinsk utvärdering; FHI – Statens folkhälsoinstitut; Socialstyrelsen – Enheten för nationella riktlinjer; Regionkansliet – Västra Götalandsregionen; HTA-centrum – Sahlgrenska universitetssjukhuset; Kompetensrådet för Psykologer – Västra Götalandsregionen; Senior Göteborg – Göteborgs Stad; FoUiVäst – Göteborgsregionens kommunalförbund; Leading Health Care – en akademisk tankesmedja kring hälso- och sjukvård.

Behov och önskemål från samhället formar hur vi förvaltar våra naturresurser, så som fiskbestånd och skogar. Strävandet efter effektiv produktion har ofta lett till förenklade ekosystem i funktion och struktur. Till exempel bygger det moderna skogsbruket till stor del på likåldrade plantageliknande monokulturer – vanligen av tall eller gran. Denna effektivitet minskar dock flexibiliteten hos ekosystemen att reagera på störningar eller förändringar i omvärldsfaktorer.

Tim Horstkotte har gjort en fallstudie kring interaktioner mellan rennäring och skogsbruk i norra Sverige. Han har funnit att ett krav för att kunna ta långsiktigt hållbara beslut är att vi skapar ett mer varierat skogslandskap där mängden gammelskog ökar och blandbestånd där träden är i olika åldrar och av olika arter blir vanligare.

– Till skillnad från monokulturer ger en blandning av olika beståndstyper mer utrymme för renskötare att reagera och anpassa sig till förändringar i de områden där de har vinterbetesmarker. Det kan hitta tillgängligt bete för sina renar någon annanstans om tillgången på lavar är dålig i vissa skogstyper, säger Tim Horstkotte.

Marklavar utgör renarnas huvudsakliga föda under vintern och därför är snötäckets beskaffenhet en viktig faktor att studera. Tim Horstkotte visar i sin avhandling hur och när snöförhållanden skiljer sig mellan olika beståndstyper beroende på vädervariationer.

– Särskilt viktigt är frekvensen och intensiteten av blida följt av köldperioder. Beroende på när de inträffar är unga bestånd och äldre skog olika lämpade som betesmark för renarna.
Bristen på beståndsvariation begränsar möjligheten för renskötande samer att reagera på försämrade snöförhållande, hård skare, som försvårar för renarna att gräva sig ner till marklavarna.

Detta avhandlingsarbete stödjer dessutom att skogen ska få växa över än längre tid innan slutavverkning så att de långsamt växande trädlavarna får en chans att etablera sig. Hänglavarna utgör komplementerande föda för renarna under vintern, särskilt när marklavar är oåtkomliga.
Tim Horstkotte menar att man bör lägga större vikt vid de sociala och kulturella värdena av ekosystemtjänsterna när man tar beslut om skogsskötsel så att olika aktörer ska ha möjlighet att utnyttja samma skog på bästa möjliga sätt. Att förstå motiv och intressekonflikter initierar en väg till nya tankesätt i beslutsprocesser kring nyttjandet av våra boreala skogar.

Om disputationen:
Fredagen den 22 mars försvarar Tim Horstkotte, institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet sin avhandling med titeln: Contested landscapes – social-ecological interactions between forestry and reindeer husbandry. Svensk titel: Omstridda landskap – socio-ekologiska interaktioner mellan skogsbruk och rennäring.

Disputationen äger rum kl. 10.00 i Lilla hörsalen KB3A9 på Kemiskt Biologiskt Centrum.
Fakultetsopponent är Micheline Manseau, Natural Resource Institute, University of Manitoba.

Läs hela eller delar av avhandlingen på:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-66386