Tidigare forskning om svensk arbetskraftsinvandring lyfter ofta fram männens migration till svensk industri, men fram till mitten av 1950-talet stod kvinnorna för en majoritet av arbetskraftsinvandringen.
– Kvinnors migration har osynliggjorts i förhållande till mäns. Även avlönat hushållsarbete har ofta blivit förbisett och inte betraktats som ett ”riktigt arbete”, säger Emma Strollo, som nyligen disputerat i genusvetenskap vid Linköpings universitet.
Avhandlingen bygger på djupintervjuer med 19 kvinnor som kom från Tyskland för att arbeta som hembiträden och fortfarande bor kvar i Sverige.
Kvinnorna lämnade ett krigshärjat Tyskland för att få ett bättre liv och kom till Sverige där det under efterkrigstiden rådde arbetskraftsbrist inom flera yrkesområden.
– Trots det fanns mellan 1943-72 en undantagslag för arbetstillstånd som i praktiken hänvisade alla utomnordiska arbetssökande kvinnor till hembiträdesarbete i två år innan de kunde söka andra jobb, berättar Emma Strollo.
Kvinnornas berättelser visar att hänvisningen till arbete som hembiträde innebar en mycket utsatt situation. De var helt utlämnade till familjen de bodde hos och var beroende av arbetet för att få stanna i Sverige.
– Även om många trivdes i Sverige berättar flera av kvinnorna också om sexuella övergrepp och närmanden, konstaterar Emma Strollo.
De tyska kvinnor som kom till Sverige arbetade ofta i välbärgade hem som uppvärderade det tyska. Samtidigt fanns ett utbrett tyskhat som präglade upplevelsen av att komma till Sverige.
– Flera kvinnor berättar att de själva varit var offer för kriget, samtidigt har den tyska nationaliteten verkat skuldbeläggande, något som många känner av än idag.
Avhandlingen heter Det städade folkhemmet – Tyskfödda hembiträden i efterkrigstidens Sverige och ges ut av Makadam förlag.
Vägbeläggningar av betong har vissa fördelar gentemot vanlig asfalt. Slitage, buller och bränsleförbrukning liksom underhållskostnader är mindre. Dock är betong dyrare att anlägga. Då slitaget generellt är lägre på betong skulle man kunna förvänta sig att även bildningen av inandningsbara slitagepartiklar (PM10) är lägre. En pilotstudie på befintlig beläggning på E4 utanför Uppsala indikerade att denna hypotes kunde stämma.
För att undersöka detta vidare har VTI studerat såväl slitage som bildning av inandningsbara partiklar från en betongbeläggning och en betongbeläggning med inblandad titandioxid (TiOmix) samt från en referensasfalt under kontrollerade förhållanden i VTI:s provvägsmaskin.
Resultaten visar att partikelbildningen var högre från betongen än från asfalten, trots lägre slitage. Grundämnesanalys visar att inandningsbara slitagepartiklar från betong innehåller betydligt mer kalcium än de från asfalt, vilket tyder på att cementen i betongen är en viktig partikelkälla. Denna hypotes styrks även av att slitagepartiklar från TiOmix innehåller betydligt mer titan än från betong och asfalt.
Ultrafina partiklar emitteras i mindre omfattning från betong och TiOmix än från asfalt. Dessa partiklars bildningssätt är oklart, men är kopplade till förekomsten av dubbar i däcken. En hypotes är att partiklarna bildas i kontakten mellan bitumen och dubbar, men denna har inte kunnat styrkas i försöken.
Det finns fortsatt oklarheter kring partikelemissioner från betongbeläggningar, till exempel rörande skillnaderna mellan resultat från fält- och laboratoriestudier och effekterna på emissioner av ultrafina partiklar, som bör utredas vidare.
VTI rapport 780
Hur omfattande blir årets algblomning i Östersjön? Hur snabbt sprider sig ett oljeutsläpp från en tankbåt som gått på grund utanför Gotland? När lägger sig isen i Östersjön, hur stor del av innanhavet kommer den att täcka och när smälter den bort?
Det är svar på sådana frågor som KTH-forskaren Bijan Dargahis modell kan ge. Men modellen klarar även av att visa hur stor koncentration av till exempel en förorening som når en specifik plats.
– Modellen kan användas för prognostisering. Ett exempel är spridning och transport av olika föroreningar som kan frigöras från älvarna eller från olika ås kallade bassänger i Östersjön. Modellen kan förutsäga transporttiden från föroreningstillfälle till att dess att den når till exempel de svenska kusterna, samt koncentrationshalten när detta sker, säger Bijan Dargahi, docent på avdelningen för vattendragsteknik vid KTH.
Då Östersjön är omringat av tätt befolkade landområden och med bara smala sund som förbindelse till världshaven blir alla utsläpp kvar länge, och därför är Bijan Dargahis avancerade tredimensionell hydrodynamisk modell viktig. Den har utvecklats för hela Östersjön och är uppdelad i tre lokala regioner, Åland och Skärgårdshavet, Finska viken och Svealands kust. Målet har varit att nå en vetenskaplig förståelse av specifika hydrodynamiska egenskaper och ge hydrodynamiska data för vattenkvalitetsmodellering.
Om en oljetanker går på grund utanför Gotland, kan du med modellens hjälp se hur snabbt oljan når Stockholms skärgård?
– Ja, modellen kan tillämpas för undersökningen av eventuell oljeutsläpp, men det är något jag ännu inte gjort, säger Bijan Dargahi.
Förutom föroreningar är övergödning ett av de största problemen för Östersjön. Dessa orsakas av höga halter av näringsämnen som fosfor och kväve i vattnet och sediment. Naturliga orsaker i kombination med hög belastning av näringsämnen från mänskliga aktiviteter såsom jordbruk, förbränning (t.ex. transporter) och avlopp har lett till ökad syrebrist i över stora områden i bottenvatten och havsbottnar.
– Det övergripande syftet med projektet är att bidra till att förbättra situationen i Östersjön genom att skapa ett planeringsverktyg för vattenförvaltningen i kustområden vad gäller tillförsel av näringsämnen. Planeringsverktyget innehåller en kopplad hydrodynamisk och vattenkvalitetsmodell, säger Bijan Dargahi.
Och så var det algblomningen.
– Ett annat exempel vad modellen kan användas till är att förstå de algblomningar som förekommer under sommaren. Det finns många faktorer som styr algblomningar, bland dessa finns ytvattensströmmarna och dess mönster som är mycket viktigt. Modellen kan förutsäga mönstret för olika meteorologiska förhållanden och relatera dem till zoner av algblomningar. På detta sätt kan vi förutsäga dess omfattning, säger Bijan Dargahi.
Avdelningen för vattendragsteknik vid KTH-LWR har arbetat med ett långsiktigt och omfattande projekt finansierat av EU, vilket omfattat både hydrodynamiska och vattenkvalitetsaspekter av Östersjöns miljö. KTH:s projektbidrag har varit den hydrodynamiska modelleringen som bland annat har använts för att driva vattenkvalitetmodellen.
Projektet är ett samarbete mellan KTH, Åbo Akademien i Finland och Svenska Miljöinstitutet. Medverkande KTH-forskare är Vladimir Cvetkovic och forskarstuderande Benoit Dessirier, Prabin Paul Kallungal och Sofie Soltani.
– Litteraturen har alltid varit en yta där en mångfald medier har kunnat samsas och kombineras, säger Nils Olsson. Den modernistiska romanen utgjorde i hög grad en spelplats för detta – medan de dominerande berättelserna oftast har fokuserat på romanen som ett exempel på en allt tydligare formell specificering.
Nils Olsson har studerat 1900-talslitteraturen, inte som en historia om särskilda konstarter, utan som en spelplats för mediala korsningar. Som fallstudier framträder i boken två betydande författare: Gertrude Stein och Arne Sand.
– De har fått utgöra exempel, dels för att de i ett svenskt sammanhang är så gott som orepresenterade inom litteraturvetenskapen, dels för att de representerar en reflektion kring förhållandet mellan konstarter.
I Gertrude Steins A Novel of Thank You tematiseras litteraturens villkor och möjligheter genom att texten framställer en roman som förefaller vara i görningen, den är så att säga stadd i produktion och ser med andra ord väldigt konstig ut. Arne Sands Väderkvarnarna bildar i sin tur ett slags passage till det radikala 60-talet: en meditation över en litteratur som förefaller ha uttömt sina möjligheter, en roman som praktiskt demonstrerar sina litterära begränsningar, och därmed antyder om den öppna konst som ska komma att efterträda den.
Det är länge sedan konsten definierades av en arbetsdelning mellan ett fåtal specifika genrer eller konstarter – de så kallade sköna konsterna. Inom dagens så kallade utvidgade fält har konstnären istället för handen inte bara måleri, skulptur och arkitektur, utan en potentiellt oändlig mängd medier, underlag och metoder, däribland litterära former. Det finns en mängd verksamheter inom detta fält (”konsten”) som förefaller identiska med vad vi vanligtvis kallar litteratur, där konstnärer väljer att till exempel publicera böcker inom litterära genrer, eller på andra sätt använder sig av texter.
– På vilket sätt tvingar detta oss att omdefiniera litteratur som en särskild praktik? Om litteraturen både är möjlig inom ett allmänt fält för konst, och inom ett avskilt fält för litteratur, på vilket sätt påverkar det, eller borde det påverka, hur vi förstår litteratur? Är det i själva verket så att litteratur inte bara har blivit något annat, utan kanske aldrig varit det som vi förmodar att det en gång var?
Förutom att Konsten att sätta texter i verket ställer frågan vad det är för något vi kallar och inte kallar litteratur, så handlar boken i slutändan också om hur litteraturen regleras och reglerar: vilka typer av litteraturer som kommer till tals och ges utrymme inom det litterära kretsloppet och i det offentliga samtalet, till exempel i snackprogram i TV, på litteraturvetenskapliga institutioner, på kultursidor, inom biblioteksväsendet.
– Varje förståelse av litteratur innebär en begränsning, och min bok är ett svar på frågan om hur vi idag kan tala om litteratur på ett sätt som omfattar både en traditionell kanon och de litterära praktiker som tenderar att hamna utanför den traditionella litteraturens sanktionerande ramverk, säger Nils Olsson.
Avhandlingen består av fyra uppsatser som handlar om prisbildning på fastighetsmarknaden, differentierade produkter och hur lokala faktorer påverkar mark- och bostadspriser.
Pia Nilsson har undersökt hur olika typer av platsspecifika faktorer påverkar bostadspriserna. Hon har också studerat hur priserna på jordbruksmark och jordbruksfastigheter påverkas av jordbrukspolitik, möjligheter till rekreation och bebyggelsespridning.
Fakultetsopponent var professor Emerita Nancy Bockstael, University of Maryland. Medlemmar i betygsnämnden var professor Björn Hårsman, KTH, professor Maureen Kilkenny, University of Nevada, och docent Pär SJölander, JIBS. Ordförande var professor Åke E. Andersson, JIBS.
– Vi är glada och stolta att nu ha demonstrerat att enheten, som var krävande nog att konstruera, verkligen gick att tillverka och att den uppfyller de hårda krav som ställts, så att den unika solsegelsfarkosten kan realiseras, säger Greger Thornell, vid Ångström Space Technology Center, ÅSTC, Uppsala universitet, som arbetat med projektet tillsammans med kollegorna Johan Sundqvist och Sven Wagner.
Det elektriska solseglet är ett helt nytt koncept för rymdfärder mellan planeter där tunna, elektriskt laddade trådar som spänns ut i en milsvid ekerformation används. Trådarna fångar upp energi från solvindens snabba och laddade partiklar och fordrar därför inget bränsle. Ett fullskaligt segel beräknas väga 100-200 kg och generera en kontinuerlig dragkraft på en Newton, vilket ger ett snabbt och billigt tillträde till solsystemet.
Tekniken utvecklas i EU-projektet ESAIL vars huvudsyfte är att konstruera, tillverka och utvärdera laboratorieprototyper av seglets nyckelkomponenter.
Nu när prototypen till den enhet, som sitter längst ut på varje trådformig eker och ska hjälpa till att hissa seglet och kontrollera riggen under färd, har tillverkats och testats framgångsrikt, har ett viktigt steg tagits. I mycket är denna enhet autonom. Den har dessutom många av en konventionell satellits funktioner: radiokommunikation, kraftförsörjning, raketdriven attitydkontroll, dator och ett temperaturregleringssystem. Men den väger bara ungefär ett halvt kilo och måste kunna verka över ett stort område från jorden till det yttre asteroidbältet.
I projektet deltar även Nanospace AB, Uppsala; Alta S.p.A, Pisa, Italien; DLR-Bremen, Tyskland och Tartu University, Estland. ESAIL-projektet leds Meteorologiska institutet i Finland, där det elektriska seglet uppfanns.
Läs tidigare pressmeddelande om projektet [Ref 1].
– Resultaten pekar på att man bör vara extra observant på yngre kvinnor som sover mindre än sex timmar per natt och upplysa dem om riskerna, säger Jenny Theorell-Haglöw, sjuksköterska och forskare på sömn- och andningscentrum vid Akademiska sjukhuset.
För tio år sedan startade en studie i Uppsala om sömn och hälsa. Drygt 7 000 slumpmässigt utvalda, icke-gravida kvinnor över 20 år svarade på en enkät om längd, vikt, midjeomfång, sovvanor och hälsoproblem. Nu har forskarna följt upp drygt 5 000 av dessa kvinnor. Resultaten av studien kommer att presenteras vid en internationell konferens i Berlin den 11-13 april.
Den uppföljande studien visar att många kvinnor ändrat sovmönster över tid. Förekomsten av både generell fetma och bukfetma var större hos kort- och långsovare som behållit sina sovvanor men även i gruppen som tidigare sov kort tid, under sex timmar, men som numera sover mer normalt, det vill säga sju till åtta timmar.
– En teori om sambandet mellan kort sovtid och övervikt är att produktionen av tillväxthormon och kortisol, ett hormon som påverkar ämnesomsättningen, rubbas när man sover kort tid. Detta kan leda till att mer fett lagras i buken. Den som sover lite har också mer vaken tid och därmed möjlighet att äta mer, säger Jenny Theorell-Haglöw.
Hon betonar att kost och motion har stor betydelse för utveckling av medicinskt sjuklig fetma, men att sömnlängden kan vara en bidragande faktor. Resultat från tidigare studier har visat att midjeomfånget i genomsnitt var 89,2 cm bland kvinnor som sov extremt lite, högst fem timmar per natt. Det är drygt sex centimeter mer än för dem som sov sju till åtta timmar.
Gränsen för medicinskt riskabel bukfetma hos kvinnor är 88 centimeter. Då ökar risken för diabetes och hjärt-kärlsjukdomar. Däremot fann forskarna inget samband mellan extremt lång sömntid och bukfetma, något man hade förväntat sig. Sambandet var starkast för kvinnor under 50 år. Dessutom framkom att såväl kort- som långsovare är mer fysiskt inaktiva, röker mer och i högre grad än normalsovare har kroppslig eller psykisk sjukdom. Men kvinnor som endast kände oro löpte mindre risk för bukfetma, oavsett ålder och sömnlängd.
Tinnitus är att ha/uppleva ljud i öronen i frånvaro av en extern ljudkälla. De flesta som har tinnitus (10-15 procent av hela befolkningen) lider inte av det, men för den minoritet som gör det (ca tre procent) kan besvären bli svåra: Störd koncentrationsförmåga, irritation, svårt att klara jobbet. Någon bot mot tinnitus finns inte, endast lindrande behandlingar. Behandlingar som bygger på principer hämtade från kognitiv beteendeterapi (KBT) fungerar ofta bra för att hantera de negativa effekterna av tinnitus. Men inte för alla. Och även om forskarna vet att metoderna ofta fungerar, så vet de inte varför och för vem de fungerar.
Hugo Hesser är psykolog och nybliven doktor i handikappvetenskap med inriktning mot klinisk psykologi, vid Linköpings universitet. Han har i en serie experiment försökt kartlägga sambanden mellan hur människor påverkas av tinnitus och olika strategier de använder för att hantera ljuden. Hans teori är att personer vars strategier karakteriseras som ”upplevelsemässigt undvikande” har större glädje av en behandling som bygger på acceptans och närvaroträning. Deras sätt att tackla problemet tinnitus, att förtränga det alternativt försöka kontrollera det, gör bara saken värre. Genom att träna sig på att närma sig tinnitus på ett tillåtande och icke-dömande sätt kan de negativa effekterna av upplevelsemässigt undvikande motverkas.
I ett experiment fick två försöksgrupper tillgång till maskerande ljud (en annan vanlig behandlingsmetod mot tinnitus). Den ena gruppen fick möjlighet att kontrollera bakgrundsljudet, den andra fick inte det. Det visade sig att den grupp som fick möjlighet till kontroll besvärades mer av sin tinnitus under försökets gång.
I ett annat snarlikt försök utsattes normalhörande för tinnitusliknande ljud. Den ena gruppen fick instruktionen ”tänk bort ljudet!”, den andra fick ingen instruktion. I båda grupperna fick sedan hälften en kort instruktion i en acceptansstrategi, andra hälften inte. Alla fick sedan göra en serie matematikuppgifter samtidigt som de fick lyssna på samma störande ljud. Den grupp som skulle tänka bort ljudet och som inte instruerades i en acceptansstrategi orkade inte arbeta med matteuppgifterna lika länge som övriga grupper. Medvetna försök att kontrollera ett ljud som tinnitus tycks således ha rakt motsatt effekt – du störs mer av ljudet – och det kan motverkas med ett alternativt inre förhållningssätt som betonar acceptans av upplevelsen.
I flera andra studier visar Hugo Hesser med kollegor att en modern form av KBT-behandling som bygger på acceptans (ACT, Acceptance and Commitment Therapy) har en god effekt på tinnitusbesvär och potentiellt kan vara ett värdefullt behandlingsalternativ för de personer som uppvisar hög grad av upplevelsemässigt undvikande.
– Vi kan visa att hur människor förhåller sig till tinnitus är relaterat till besvärsgrad och att det kan ha implikationer för behandling, säger Hugo Hesser. Grundtanken är mycket enkel: Undvikande leder till mer besvär och botemedlet är undvik att undvika. Mycket tyder på att människor som i hög grad använder sig av kontroll- och undvikandestrategier både har svårare besvär och större glädje av att tränas i en accepterande strategi.
Avhandlingen heter ”Tinnitus in Context. A Contemporary Contextual Behavioral Approach”.
Att bryta nacken och få en halsryggmärgskada innebär att muskler i arm och hand blir förlamade. Men i många fall finns några muskelfunktioner kvar, vilket gör det möjligt att flytta muskler och senor och på så sätt återskapa den förlamades gripförmåga.
På Sahlgrenska universitetssjukhuset genomförs ett 50-tal sådana handoperationer varje år och patienterna kommer från både Sverige och Europa. Den kirurgiska tekniken har utvecklats kraftigt de senaste åren. Till exempel är metoden för hopkoppling av senor i dag så stark och tål så hög belastning att patienten kan börja träna sitt grepp redan dagen efter operationen.
I en avhandling vid Sahlgrenska akademin redovisas en ny metod där flera operationer kan kombineras och utföras samtidigt för att skapa både gripfunktion och öppning av handen hos personer som totalförlamats efter en halsryggmärgsskada.
Jämfört med tidigare då minst två operationer krävdes för att få samma funktioner kan de samtida ingreppen enligt avhandlingen korta vårdtiden med i genomsnitt 10 dagar för varje hand, vilket besparar patienten minst tre månaders rehabilitering.
– Med operationen får patienten inte bara en rekonstruktion av tumgrepp och helhandsgrepp, utan också förmåga att öppna handen, säger Carina Reinholdt, överläkare och medicine doktor vid Sahlgrenska akademin.
– Att patienten kan komma i gång med omedelbar träning minskar också risken för sammanväxningar och ärrbildning runt de förflyttade senorna. Resultaten efter operationen är dessutom bättre: greppstyrkan är dubbelt så stor och förmågan att öppna handen är bättre än vid traditionella uppdelade operationer.
För patienten innebär en rekonstruerad greppförmåga en ökad självständighet. Med ett fungerande grepp kan förlamade äta själv, sköta sin hygien själv, använda en dator eller mobiltelefon enklare, samt ta i hand och hälsa.
–I vår vardag möter vi oräkneliga tillfällen då ett bra grepp och en öppning av handen behövs. För många av patienterna har operationen inneburit att man kunnat återgå till arbete på deltid, säger Carina Reinholdt.
Avhandlingen Surgical restoration of grasp control in tetraplegia försvarades vid en disputation den 14 mars.
Alla celler i vår kropp innehåller kopior av arvsmassan. Men olika celler har olika antal kopior. I normala människoceller finns oftast två kopior av arvsmassan och därmed två kopior av varje gen. Men i ägg och spermier finns bara en upplaga gener.
– Samtidigt har många växters och groddjurs celler många fler kopior av arvsmassan, dessutom kan antalet kopior variera under en organisms utveckling och mellan olika stadier i livet, säger Jonas Warringer, forskare vid institutionen för kemi och molekylärbiologi, Göteborgs universitet.
Antalet kopior har betydelse för egenskaper
Forskningen har länge bortsett från denna variation i arvsmassan. Men nu har Jonas Warringer och hans kollegor med hjälp av vanlig bagerijäst visat att antalet kopior av arvsmassan har en avgörande betydelse för cellens egenskaper.
Jonas Warringer och hans kollegor samlade in jäst från hela världen och skapade två varianter av varje jästkultur; den ena med två kopior av arvsmassan, den andra med bara en.
Därefter mätte forskarna jästcellernas egenskaper, till exempel toleransen för cancerläkemedel och antibiotika. Studien, som redovisas i tidskriften PLoS Genetics,, visar att antalet kopior av arvsmassan har ett avgörande inflytande på cellernas egenskaper.
– Mot somliga ämnen hade cellerna med två arvsmassor större tolerans, i andra fall hade celler med en kopia en fördel. Uppseendeväckande nog var dessa effekter bevarade även hos arter skilda åt av flera miljarder generationer av evolution, vilket antyder att de faktiskt är av stor vikt i naturen, säger Jonas Warringer.
Kan förklara bieffekter
Forskarnas upptäckt kan ha avsevärd betydelse för kunskapen om vad som ligger till olikheter mellan organismer i naturen.
– Det kan också hjälpa till att förklara varför vissa läkemedel har särskilt kraftiga bieffekter på spermier och ägg medan andra inte har det och varför vissa organismer påverkas av somliga miljöförändringar men andra inte gör det, säger Jonas Warringer.
Länk till artikel: http://www.plosgenetics.org/doi/pgen.1003388
I rapporten ”Frivilliga klimatåtgärder på den svenska transportmarknaden” har fem företag intervjuats angående vilka frivilliga klimatåtgärder de har genomfört, om det har kostat dem extra pengar, hur stora utsläppsminskningarna har varit och vad som är drivkrafterna bakom åtgärderna.
– Vi har tittat på flera åtgärder för minskade utsläpp och många av de intervjuade företagen pekar exempelvis på alternativa bränslen, ruttplanering och uppföljning av sparsam körning, säger Roger Pyddoke, forskare på VTI som har skrivit rapporten tillsammans med Anna Mellin.
Svårt att jämföra
Det finns inga lagkrav på hur klimatutsläpp ska redovisas, däremot finns det riktlinjer för hållbarhetsredovisningar. En europeisk standardisering av hur företag ska beräkna sina klimatutsläpp från transporter började gälla från och med 2013.
Forskarna anser det intressant att jämföra hur mycket företagen minskar sina utsläpp jämfört med om de inte hade haft sina uttalade klimatstrategier. Men företagen saknar metoder för att kunna jämföra en sådan nivå.
Drivkrafterna bakom klimatåtgärderna är att det generar kostnadsminskningar och minskade utsläpp av växthusgaser. Åtgärderna görs alltså av klimatskäl samt för att uppnå logistiska och ekonomiska effektiviseringar.
Lönsamt med mätning
Vissa av de utsläppsminskningar som företagen åstadkommer skulle förmodligen delvis ha genomförts ändå och på grund av detta kan effekterna av de frivilliga åtgärderna vara mindre än de som redovisas. Dessutom har det inte funnits tillgång till några kostnadsberäkningar för de åtgärder som företagen har redovisat, därför är det svårt att bedöma i vilken utsträckning åtgärderna är ekonomiskt lönsamma. I rapporten har man inte kunnat finna något tydligt exempel på ett företag som gör större uppoffringar för att åstadkomma mer hållbara transporter.
– Detta kan bero på att det hittills saknats standardiserade metoder för att göra sådana beräkningar och redovisningar. Ett oberoende certifieringssystem skulle kunna innebära flera olika drivkrafter. För det första kan det bli mer intressant för kunderna att betala mer för en tjänst som kan visas vara klimatmässigt bättre, för det andra kan en objektiv mätning göra det lönsammare för företagen att vidta ytterligare åtgärder om mätningarna ökar efterfrågan, säger Roger Pyddoke.
Mätstudier har visat att det licensierade spektrumet är underutnyttjat på grund av oflexibel spektrumtilldelning och ineffektiv förvaltning. För att övervinna dessa problem, har kognitiva radionät blivit en lovande lösning.
Det finns två typer av användare i ett kognitivt radionät: primära användare och sekundäranvändare. Den primära användaren licensierar spektrumet medan den sekundära användaren kan använda sin kognitiva förmåga för att komma åt det licensierade spektrumet.
Nyligen har så kallad ”spektrum underlay access” erhållit stor uppmärksamhet på grund av dess enkla implementering. I detta system får den sekundära användaren tillgång till licensierat spektrum av den primära användaren förutsatt att störningar till den primära användaren hålls under en förutbestämd tröskel. Icke desto mindre har ”spektrum underlay access” några praktiska problem. Det är speciellt svårt att styra sändeffekten hos den sekundära användaren för att uppfylla interferensbegränsningarna hos de primära användarna på grund av oförutsägbart brus och fädning. Dessutom resulterar interferensbegränsningar i en förkortning av kommunikationsområdet och begränsning av överföringshastighet för den sekundära användaren.
För att övervinna dessa problem ger denna avhandling en allmän analytisk ram för att studera resultatet av kognitiva radionät med störningsbegränsningar. F
ör att säkerställa kvaliteten på tjänsterna i det primära nätverket måste den sekundära användaren reglera sin sändningseffekt för att tillgodose olika störningsbegränsningar för den primära användaren. Därför har en adaptiv sändareffektspolicy beaktats. Dessutom har mellanliggande noder använts för att hjälpa kommunikationen mellan sändaren och mottagaren för att öka täckningsintervallet för det sekundära nätverket. Sist men inte minst, ger den matematiska metoden i avhandlingen ytterligare insikt i hur systemparametrar påverkar prestandan i sekundära nät.
Disputationen äger rum den 22 mars på Campus Gräsvik, Karlskrona.
Mer om avhandlingen.
Syftet är att bedriva prekliniska och kliniska studier för att öka förståelsen av sjukdomsmekanismer och processer vid hjärt-kärlsjukdomar och störningar i ämnesomsättningen, samt att utvärdera nya målmolekyler för läkemedel.
Satsningen bygger på ett långvarigt samarbete mellan parterna och kommer inledningsvis att drivas under en femårsperiod. Det är tänkt att mellan 20 och 30 forskare från Karolinska Institutet och AstraZeneca ska arbeta i det nya translationella centrumet. AstraZeneca kommer att bidra med upp till cirka 125 miljoner kronor (20 miljoner USD) per år, medan Karolinska Institutet står för expertis och tillgång till lokaler. Centrumet är tänkt att placeras på Karolinska Institutet i Stockholm och beräknas vara i drift i mitten av 2013.
– AstraZeneca är en av våra viktigaste samarbetspartners och att vi tillsammans skapar ännu en plattform för excellent forskning ger stora möjligheter till utveckling av hälso- och sjukvården, säger Anders Hamsten, rektor vid Karolinska Institutet. Dessutom innebär det ytterligare förstärkning av Stockholmsregionen som life science-arena och den svenska läkemedelsindustrin.
Karolinska Institutet och AstraZeneca har under många år samarbetat inom en rad områden. Nyligen inleddes ett treårigt forskningssamarbete inriktat på regenerativ behandling (vävnadsnybildning) vid hjärtsjukdom. Sedan 2006 har Karolinska Institutet samarbetat med AstraZeneca inom området positronemissionstomografi (PET), en modern avbildningsteknik för icke-invasiva studier av den mänskliga hjärnan. Denna gemensamma satsning har lett till upptäckten av flera nya molekyler som används som PET-ligander (substanser), och även bidragit till flera program för utveckling av läkemedel. 2012 skrevs ett treårigt forskningsavtal om utveckling av nya avbildningstekniker, som kan underlätta AstraZenecas arbete med att identifiera och utveckla nya läkemedelskandidater, och samma år grundade parterna ett translationellt forskningscentrum i syfte att finna nya biomarkörer för att skapa möjlighet att förebygga sjukdom och att ta fram effektivare behandling och nya läkemedel. Den forskningen är redan igång och inriktar sig mot kroniska sjukdomar som demens, cancer, reumatism, hjärt-kärlsjukdomar, störningar i ämnesomsättningen och psykisk ohälsa.
I första hand kommer patienter med prostatacancer och blåscancerpatienter att opereras, men även andra avancerade operationer kommer nu att kunna utföras med titthålsteknik, till exempel för livmoder- och livmoderhalscancer, ändtarmscancer och tumörer i binjurarna.
– Vi räknar med att göra över 1000 robotkirurgiska canceroperationer årligen vid Karolinska Universitetssjukhuset, vilket är en kraftig ökning från dagens 600, säger professor Peter Wiklund vid Robotkirurgicentrum. Det är en stor vinst för Karolinskas patienter, eftersom robotkirurgins höga precision gör operationerna skonsamma och patienterna återhämtar sig snabbare.
De nya robotarna är också utrustade med simulatorutrustning som medger träning av kirurger och operationsteknik, utan att patienter behöver medverka i utbildningen. De kommer också att användas i ett flertal olika forskningsområden inom den patientnära forskningen. Robotarna är dessutom försedda med ny så kallad fluorescensteknik, som medför att man lättare kan visualisera lymfvävnad utanför tumörvävnaden och får större möjligheter att avlägsna tumörvävnad som växer utanför huvudtumören.
Robotarna har kunnat tillföras Urologiska kliniken tack vare en stor donation från Walleniusrederierna AB, vilket kan ses som en fortsättning på den donation från samma donator som 2001 möjliggjorde Karolinska Universitetssjukhusets köp av Sveriges första operationsrobot.
– För första gången visar vi att far- och morföräldrarnas livsstil påverkar risken att drabbas av autism. Det betyder inte att man ska låta bli att skaffa barn om man har en äldre pappa, även om risken för autism ökar är den fortfarande mycket liten. Snarare handlar det om att vi nu kan förstå något av komplexiteten i hur autism utvecklas, säger Christina Hultman, professor vid Karolinska Institutet och en av forskarna bakom studien.
Forskarna analyserade nationella registerdata från 5936 personer med autism och 30923 friska kontrollpersoner födda i Sverige sedan 1932. I det anonyma underlaget till studien ingick fullständiga uppgifter hur gamla far- och morföräldrar varit när de en gång i tiden blivit föräldrar. Resultaten visar att ju äldre männen var när de fick barn desto större var risken för autism i barnbarnet. De individer som hade en farfar som var 50 år eller äldre när han blev pappa hade 67 procent högre risk jämfört med de vars farfar blev pappa vid 20-24 års ålder. Motsvarande siffra för individer med en äldre morfar var 79 procent ökad risk.
Tidigare studier har bland annat visar att män som är äldre när de blir pappor oftare får barn som diagnostiseras med autism än män som blir pappor när de är yngre. Mekanismen bakom denna koppling mellan faderns ålder och autism är okänd, men skulle kunna förklaras med att det med åren uppstår mutationer i mannens könsceller. Samtidigt är det långt ifrån alla mutationer som leder till att avkomman utvecklar autism.
– Våra fynd talar för att dessa tysta mutationer förs över till ett annars friskt barn och kan påverka avkomman i nästkommande generation, alltså barnbarnen. Det utvecklas en genetisk risk som ackumuleras över generationerna och samverkar med den omgivande miljön tills anlaget manifesteras i en individ som blir autistisk, säger Emma Frans, doktorand vid Karolinska Institutet och studiens försteförfattare.
I Sverige har knappt 1 procent av befolkningen diagnosen autismspektrumstörning, som har kopplas till en kombination av genetiska och miljömässiga riskfaktorer. Autism kännetecknas av svårigheter i socialt samspel och kommunikation. Störningens allvarlighetsgrad kan dock variera kraftigt.
Utöver forskarna vid Karolinska Institutet har även forskare vid Institute of Psychiatry på King’s College London i Storbritannien och Queensland Brain Institute i Australien bidragit till studien. Arbetet har finansierats av Vetenskapsrådet, FAS och Karolinska Institutet.
Forskningsresultaten publiceras i vetenskapstidskriften JAMA Psychiatry. Publikation: “Autism risk develops across generations: a population based study advancing grandpaternal and paternal age”, Emma M Frans, Sven Sandin, Abraham Reichenberg, Niklas Långström, Paul Lichtenstein, John J McGrath, Christina M Hultman, JAMA psychiatry, online 20 Mars 2013.
Tidskriftens webbplats.
Det tunga och kalla antarktiska djupvattnet strömmar ut i de flesta av värdshavens bottnar. Skapandet och cirkulationen av det antarktiska djupvattnet är en nyckelprocess i världshavens cirkulation och strömmar och är därför en mycket viktig komponent i jordens klimatsystem. Den är därför mycket viktig att förstå och studera om vi vill förstå jordens klimat.
– Studiens resultat ritar om kartan för den storskaliga oceanografin kring Antarktis och den nya informationen kan nu användas för studier av variation och förändring hos det antarktiska djupvattnet. Detta är ett viktigt steg när man bättre vill förutsäga de långsiktiga klimatförändringarna, säger Fabien Roquet, postdoktor vid Meterologiska instititutionen, Stockholms universitet.
Forskarna har hittintills trott att det kalla och tunga djupvattnet i världshaven kommer från tre olika ställen runt Antarktis, Weddellhavet, Rosshavet och Adélieland.
– För trettio år sedan började man spekulera i att det borde existera en fjärde källa för det antarktiska djupvattnet någonstans i närheten av Prydz Bay-regionen. Det är emellertid inte förrän nu som vi har kunnat bevisa dess existens samt exakt var och hur den skapas, säger Fabien Roquet.
En första pusselbit kom fram år 2008 och 2009 då japanska forskare från Institute of Low Temperature Science, Hokkaido University och Tokyo University of Marine Technology, i anknytning till det internationella Polaråret satte ut instrument på kontinentalhyllan vid Cape Darnley, nordväst om Amery Ice Shelf på Antarktis. Data från instrumenten visade på existensen av en mycked kall och salthaltig havström som gick ner i djupet och därmed bidrog till att forma det kalla djupvattnet. Kvar var dock frågan om var källan till denna havsström låg.
Hittade källan med hjälp av sjöelefanter
Källan har man nu lyckats hitta genom att fästa instrument på pälsen hos ett antal sjöelefanter. De djur som har varit till stor hjälp här är också en del av ett större ekologiskt projekt som både har studerat sjöelefanternas beteende och gjort oceanografiska mätningar.
Efter att sjöelefanterna fick instrumenten fastsatta på sina pälsar har de tagit sig till en del av Antarktis kustlinje som inget fartyg hittills lyckats ta sig till, och förmodligen inte kommer att kunna ta sig till, i alla fall inte vintertid. Där uppmätte instrumenten det tyngsta vattnet som man någonsin funnit runt omkring Antarktis.
– Datan från sjöelefanternas mätinstrument har möjliggjort för oss att bestämma banan för hur det tunga, salta vattnet strömmar och därmed har vi kunnat identifiera platsen för dess uppkomst. Det har visat sig att detta kalla salthaltiga vatten kommer från Cape Darnely vid en plats där det sker en kraftig nybildning av havsis, säger Fabien Roquet.
Stockholms universitet är ett av Europas ledande universitet i en av världens mest dynamiska huvudstäder. Hos oss är fler än 60 000 studenter, 1800 doktorander och 5000 medarbetare verksamma inom det naturvetenskapliga och humanistisk-samhällsvetenskapliga området. En relation med Stockholms universitet är meriterande oavsett om du är student, forskare eller intressent. Hos oss ger utbildning och forskning resultat. www.su.se [Ref 2]
