Hos många arter lägger hannarna mycket möda på att ge omvårdnad till ungar som inte är deras egna. Vid första anblicken kan det verka märkligt. Det naturliga urvalet borde se till att hannarna bara tar hand om avkomma som bär deras egna gener, men sambandet är mer komplicerat än så. Det visar sig att hannarna maximerar sin omsorg med hänsyn till kostnaden för omvårdnaden och risken för att bli bedragen.

– De komplexa bedömningar som hannarna gör har varit svårt att mäta, men när vi har tittat på många olika arter så har det hjälpt oss att förstå vad det är som händer, säger Charlie Cornwallis som är forskare vid biologiska institutionen, Lunds universitet.

Forskarna har gjort en analys av 62 studier som inkluderar 48 olika arter, från insekter till däggdjur. Även om hannarnas omvårdnad skiljer sig mycket mellan arterna så går det en tydlig röd tråd genom materialet. Hannarna tenderar att vara mera toleranta mot avkomma som har en annan far hos de arter där risken för att bli bedragen generellt är låg eller där det inte hämmar framtida fortplantning att ta hand om ungarna.

– Det här visar på styrkan hos det naturliga urvalet och man ser dess fotspår i arter så olika som dödgrävarskalbaggar som tar hand om sina ungar i några veckor genom att stöta upp döda möss, till människor som lägger många år på att ta hand om sina barn, säger Cornwallis.

Studien öppnar dörren för mer intressant forskning på området. Nu när forskarna vet vilka faktorer som är viktiga att titta på så kan de designa nya experiment för att testa sina hypoteser. Man kan också göra förutsägelser om vad hannarna kommer att göra hos de arter man ännu inte tittat på.

– Vår studie inkluderar data från alla arter som studerats hittills och fungerar därför som en guide till vilken typ av arter och experimentella signaler som är bäst att undersöka när vi ska bedriva mer detaljerade studier av hannarnas omsorg, säger Cornwallis.

Studien publiceras nu i tidskriften PLOS Biology.

– Generellt är de kvinnor som får stöd via koncept Karin nöjda med verksamheten, säger Nadja Bogestam, utredare på Brå. Något som kvinnorna särskilt lyfter fram är de specialanpassade lokalerna och den fysiska miljöns betydelse, inte bara för dem själva utan också för deras barn. Kvinnorna är även nöjda med bemötandet från socialsekreterare och polis och uppskattar den uppsökande verksamheten.

En hel del av kvinnorna behöver ändå mer hjälp än vad de kan få från koncept Karin. De uppger att de hade önskat ett längre samtalsstöd. Flera behövde också hjälp med bostad och ekonomi, något som man inte arbetar med på koncept Karin.

Långa handläggningstider och låg uppklaring
Underlaget till Brås rapport är material från 2010 och 2011. Då tog det i genomsnitt 139 dagar för Polisen att handlägga ett ärende om våld i nära relation som anmälts genom koncept Karin. Den genomsnittliga handläggningstiden för motsvarande ärenden i jämförelseområdet Västerås var 70 dagar. Andelen ärenden på koncept Karin som överlämnades till åklagare för lagföring var 29 procent, vilket var i nivå med riksgenomsnittet. Brå kunde dock se en hel del brister i sättet att arbeta med utredningarna; till exempel förhördes inte en tredjedel av de misstänkta och de vittnen som fanns.

När koncept Karin startade fanns också förhoppningar om att det goda omhändertagandet skulle leda till att fler kvinnor ville delta i polisutredningen. Den effekten har emellertid inte uppnåtts.

– Skälen till att kvinnorna inte vill delta är komplexa och är troligen svåra att påverka genom ett bättre bemötande, säger Nadja Bogestam. Men det är glädjande att se att polisens arbete förbättrats avsevärt på flera punkter under 2012. Handläggningstiderna har blivit kortare och fler ärenden klaras upp.

Rapporten Utvärdering av koncept Karin (Brå 2013:8) går att ladda ner på www.bra.se

FAKTA
Koncept Karin i Malmö innebär att socialtjänst och polis arbetar i samma lokaler enbart med ärenden som rör våld i nära relationer. Miljön är särskilt anpassad för att skapa trygghet och hemkänsla. I Koncept Karins uppdrag ingår även att sprida kunskap, såväl nationellt som internationellt, om våld i nära relationer och om den samverkansmodell man byggt upp.

Lermineraler är vanligt förekommande i naturen och ett av de viktigaste materialen inom konstruktions- och byggnadsindustri. Leror sväller när vatten tillsätts. Detta fenomen förklaras genom att leran är strukturerad i lager och att vattenmolekyler lägger sig i ett skikt mellan lagren. Den svällande egenskapen påverkar lerors användningsområden, till exempel kan materialet användas för att täppa till naturliga oljekällor då vattenfylld, hydrerad, lera inte släpper igenom olja.

Bergarter av lera bildas i naturen genom sedimentation. Trycket medför att leran pressas ihop och kompakteras i berggrunden. Vatten frigörs från hydrerade leror under tryck och gravitationskraft och därför har man trott att leror innehåller allt mindre vatten djupare ner i jorden.

Fysikforskare vid Umeå universitet tillsammans med ett tyskt forskarlag vänder nu på det begreppet och demonstrerar att strukturen hos vissa syntetiska leror i stället sväller under tryck om flytande vatten finns i systemet.

– Tidigare har vi upptäckt denna egenskap hos grafitoxid som också är ett material uppbyggt i lager på lager som suger upp vatten, men det är ett material framställt på laboratorium. Nu har vi alltså funnit samma beskaffenhet hos ett material som liknar en typ av lera som återfinns i naturen, säger Alexandr Talyzin, forskare vid institutionen för fysik och en av författarna till artikeln.

Naturliga leror är mycket svåra att studera på då de är mycket oregelbundna i sin struktur. Därför valde forskargruppen att utföra experimenten på ett särskilt syntetiskt lermaterial, Na- fluorohectorite. Den syntetiska leran är väl beskriven under normalt tryck och man vet att den sväller, hydreras, i tydliga steg när vatten tillsätts och förblir stabil i strukturen vid högt tryck.

Vid ett visst tryck kunde forskarna observera att avståndet mellan två lager hos det syntetiska lermaterialet stegvis ökade.

– Det ökade trycket medförde att vattenmolekyler sköts in mellan lagren. Vi förmodar att denna svällningseffekt finns även bland naturliga lermineraler.

Om så är fallet, skulle vattenrika leror kunna återfinnas oväntat djupt ner i jorden eller i havssediment. Det är också sannorlikt att när leror exponeras för olika vattenlösningar så kan de svälla och absorbera organiska molekyler under förhållanden då höga tryck råder och frigöra dem när trycket sjunker.

Det skulle kunna vara en pusselbit i de ler-relaterade teorier som finns kring livets uppkomst. Organiskt material måste vara mycket koncentrerat för att kunna ge upphov till något så oerhört komplicerat som liv.

Originalartikel:
Shujie You, Daniel Kunz, Matthias Stöter, Hussein Kalo, Bernd Putz, Prof. Josef Breu, Alexandr V. Talyzin: Pressure-Induced Water Insertion in Synthetic Clays. Angewandte Chemie. DOI: 10.1002/anie.201210060
http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/anie.201210060/full
 

1984 beskrev Sahlgrenska professorn Oluf Andersen för första gången en ny, ärftlig och mycket allvarlig neurologisk sjukdom som fick namnet hereditary diffuse leukoencephalopathy with spheroids, vanligen förkortat HDLS.

Sjukdomen har uppfattats som mycket ovanlig. Men forskaren Christina Sundal vid Sahlgrenska akademin och hennes forskarkollegor har nu lyckats identifiera den genetiska mutation, kallad CSF1R, som tros orsaka sjukdomen.

Upptäckten, som redovisas i en avhandling vid Sahlgrenska akademin, har resulterat i ett nytt gentest som bara de senaste månaderna lett till att över 100 nya fall av HDLS konstaterats i USA och Japan.

I Sverige har HDLS hittills varit begränsad till en enda familj, som i dag består av 166 individer varav 15 har fått diagnosen HDLS. Men mörkertalet är sannolikt stort.

Eftersom läkarnas kunskap om sjukdomen är begränsad får patienter med HDLS ofta felaktigt diagnosen Alzheimers, MS eller atypisk Parkinsons sjukdom, och just nu pågår en studie där 100 svenska MS-patienter genomgår en genetisk analys för att se om deras sjukdom i själva verket är HDLS.

Den grundläggande svenska forskningen har följts upp internationellt – mest framgångsrikt av forskare vid Mayokliniken i Florida, USA, som idag har samlat information och prover från HDLS-familjer runt om i världen.

2011 blev Christina Sundal, doktorand vid institutionen för neurovetenskap och fysiologi vid Sahlgrenska akademin, inbjuden till Mayokliniken för att forska om HDLS.

Nu presenterar Christina Sundal sin avhandling som visar att HDLS-sjukdomens symtom och karakteristiska förändringar kan avläsas på magnetkamerabilder av hjärnan. Tillsammans med upptäckten av genmutationen har detta revolutionerat möjligheterna att ställa rätt diagnos samt att utveckla framtida behandlingar.

–Vår forskning har visat att HDLS ofta är feldiagnostiserad. Vi hoppas att sjukdomen nu skall bli lättare att påvisa, och att man med hjälp av genmutationen på sikt ska kunna utveckla nya läkemedel som kan behandla både HDLS och andra liknande neurodegenerativa sjukdomar, säger Christina Sundal.

Den 36-åriga forskaren, uppvuxen i Bergen i Norge, får nu ansvaret att leda den fortsatta HDLS-forskningen vid Sahlgrenska akademin och Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

– Jag hoppas att vår forskning ska leda till att vi i framtiden hittar en behandling som kan stoppa denna sjukdom, som på många sätt är förödande och som drabbar många familjer mycket hårt, säger Christina Sundal.

Avhandlingen försvaras vid en disputation den 5 april.

FAKTA HDLS
De som drabbas av HDLS har i allmänhet en förälder som haft samma sjukdom: risken att drabbas om man har en förälder med HDLS är hela 50 procent. De flesta patienter har varit helt friska fram till 40-årsåldern, då de drabbas av olika neurologiska och psykiatriska symtom. I de flesta fall sker en snabb försämring där patienter redan efter några år får demens, stora problem med att röra sig och avlider. Det finns idag inget verksamt läkemedel mot sjukdomen.

Det finns ett kunskapsglapp mellan vad kommunikation bidrar med och hur man mäter kommunikativa insatser. Mätmetoder finns, men forskningen är begränsad och inte anpassad till svenska förhållanden. Med effektiva mätmetoder kan organisationer bättre utnyttja värdet av kommunikationen.

Forskarna Catrin Johansson och Jonas Olsson vid Mittuniversitetet har kartlagt tidigare forskning kring investeringsvärdet av kommunikation. De har också intervjuat kommunikationschefer och kommunikationsansvariga på Trafikverket för att ta reda på hur de ser på värdet av kommunikation och mätning av kommunikationens värde. Resultatet visar att det finns behov av användbara metoder för att mäta det värde kommunikationen skapar.

– Framförallt är det viktigt att mäta mer mottagarorienterat. Man behöver undersöka hur olika målgrupper påverkas av en kommunikationsinsats, säger forskningsledaren Catrin Johansson.

Att mäta värdet är särskilt relevant eftersom kommunikatörer i dag ofta arbetar på strategisk nivå, som en del av en ledningsgrupp.

– De måste kunna svara på vad de kan bidra med till verksamheten och vilken budget som behövs för att bedriva arbetet, säger Catrin Johansson.

Att mäta pressklipp är viktigt så länge organisationen anser att dessa typer av mätningar skapar en bra bild av aktiviteterna. Forskningen visar att det är viktigt att inte stanna där.

– Det behövs också en modell som kan visa på någon form av Return on investment, ROI, säger Jonas Olsson.

Forskning om värdet av kommunikation kopplat till offentlig verksamhet är eftersatt, enligt forskarna. Det är därför relevant att bedriva ytterligare forskning inom området ”värdet av kommunikation i offentlig verksamhet” och hur värdet ska kopplas till ekonomiska nyckeltal. 
 

Världen går just nu mot en katastrofal temperaturhöjning på fyra grader. Konsekvenserna blir kraftigt stigande havsnivåer, översvämningar och dödliga värmeböljor. Stellan Vinthagen, docent i sociologi vid Högskolan Väst, slår fast att det är de rådande maktstrukturerna som gör politikerna handlingsförlamade. Och han ser samhällsvetarna som en nyckelgrupp om detta ska förändras.

I en nyligen publicerad vetenskaplig artikel analyserar han den kortsiktighet som finns inbyggd i dagens politiska och ekonomiska system. Det saknas drivkrafter för att planera på 10-50 års sikt. Världen har ingen samlad politisk styrning. Vi är uppdelade i cirka 200 nationalstater varav ungefär hälften har någon form av demokrati.

– Men politikerna väljs på 3-4 år, vilket är extremt korta perioder. Samtidigt har vi en ekonomi där kortsiktiga vinster är oerhört avgörande, säger Stellan Vinthagen.

Politikerna måste agera så att de tillfredsställer väljarna annars blir de inte valda. Och väljarna vill oftast ha det bättre nu på en gång. Företagen måste generera kortsiktiga vinster. Annars kan de inte existera.

– Vi har en ekonomi som driver oss in i en självdestruktiv situation som kommer att förstöra grunden för den civilisation vi känner, säger Stellan Vinthagen.

Han menar att samhällsvetarna måste starta ett arbete för att förändra våra politiska och ekonomiska system.

– Vi behöver ett arbete motsvarande det vi har sett hos naturvetarna i FN:s klimatpanel. Samhällsvetarna måste samlas och fundera över vilken typ av samhälle vi ska ha som inte är självdestruktivt, alldeles oavsett om man tänker borgerligt eller vänster. Vi måste hitta en ekonomi som fungerar utan att förstöra sig själv, säger han.

Den samhällsvetenskapliga klimatpanel han efterlyser behöver samarbeta med transnationella folkrörelser. Stellan Vinthagens forskning handlar om sociala rörelser och aktivism och hur dessa förändrar samhället.

–  Om man tittar på det historiskt så har grundläggande förändringar aldrig skett på något annat sätt än genom folklig mobilisering, säger han.

Men än så länge är den folkliga klimatrörelsen svag. Det finns inte ett tillräckligt tryck underifrån på politikerna.

– Jag är inte överdrivet optimistisk. Min artikel är en nödraket, säger Stellan Vinthagen.

Att bedöma elevers kunskaper är ett av skolans viktigaste uppdrag men det finns hinder som påverkar giltigheten i bedömningarna.  

Stefan Johansson har i sin avhandling använt data från den storskaliga läsundersökningen PIRLS 2001. Urvalet kommer från drygt 11000 elever och 700 lärare i skolår 3 och 4 i Sverige. Materialet utgörs av lärarbedömningar, elevers testresultat och elevers självskattningar av den egna läsförmågan. Bland annat har lärarna fått ta ställning till 12 olika påståenden om elevernas kunskaper i läsning och skrivning och bedömt deras kunskapsnivåer på en skala 1-10.

Lärare som har haft sina elever längre än ett år i skolan visar sig bli säkrare i sina bedömningar. De hade högre samstämmighet mellan sina bedömningar och elevernas provresultat. Detta gällde också för lärare som hade högre kompetens, det vill säga mer utbildning och längre erfarenhet.

Men skillnaderna var stora mellan hur lärare bedömde klasser med samma kunskapsnivåer.
– Lärarna hade olika referensramar. De förefaller av olika skäl tolka mål och kriterier på olika sätt, säger Stefan Johansson.

Vidare får flickor och elever från högre social bakgrund något högre bedömning än vad läsprovsresultatet i PIRLS 2001 visar, något som bekräftar tidigare forskning på området.

– Det kan förklaras med att ett test inte täcker upp allt det som finns i kurs- och läroplaner. En förklaring kan vara att flickor alltså visar kunskaper som inte avspeglas i testresultatet, exempelvis verbal förmåga och som läraren väger in i sin bedömning. En annan förklaring skulle kunna vara att flickorna bedöms anstränga sig mer och därför får en lite bättre bedömning på grund av detta, säger Stefan Johansson.

Resultaten pekar på att en rättvis och jämställd utbildning under grundskolans tidiga år kräver ett externt instrument som kan kalibrera bedömningar mellan olika klasser och skolor. Det kan också vara viktigt att lärare får möjlighet att träffas över klass- och skolgränserna och diskutera om hur man ser på bedömning.

– Att lärare kan identifiera elevers kunskapsläge och ge återkoppling som stödjer deras lärande är bland det viktigaste i läraruppdraget. Om lärare inte klarar att identifiera elevers kunskapsnivåer påverkas elevernas möjligheter att få adekvat hjälp och stöd och deras förmåga att lära, säger Stefan Johansson.

– Även om inte undervisningen behöver ske på samma sätt mellan skolor föreskriver Skollagen att utbildningen i grundskolan ska vara likvärdig och att hänsyn ska tas till elevernas olika förutsättningar och behov. Om bedömningen inte är likvärdig kan det få konsekvensen att en del skolor ger stöd och feedback till elever som behöver det, medan andra inte gör det.

De är speciellt viktiga när det gäller högteknologiska produkter, på en föränderlig marknad, som kräver användbara produkter som uppfyller krav som kanske inte ens användarna själva vet att de har. Det är svårt för företag att producera produkter med god användbarhet och användarupplevelse. Jeff Winters forskning ger några förklaringar till varför det är så svårt och hur vi kan jobba för att bli bättre på det.

Forskningsresultaten som Jeff lägger fram bygger på många års fältarbete. De skedde i nära samarbete med två vitt skilda företag, i väldigt olika branscher, med olika produkter men som ändå ställdes inför liknande krav för att lyckas. Jeff började samarbeta med det unga företaget UIQ Technology AB, som var tidigt ute med att utveckla smarta mobiltelefoner. Samarbetet fortsatte med ABB Robotics, en helt annat typ av företag med en annat typ av produkt, som också började inse vikten av användbarhet och användarupplevelse. Med sitt starka fokus på vardagsarbete inom företagen handlar Jeffs forskning om hur organisationer faktiskt jobbar med användbarhet och användarupplevelse och om faktorerna som gör detta arbete svårt. Den diskuterar hur företag kan tänka för att arbeta mer effektivt med användbarhet och användarupplevelse.

Arbetet på UIQ resulterade bland annat i ett användbarhetstest som var en viktig pusselbit i strävan att göra användbara produkter. Forskningen med ABB resulterade i en grafisk kartläggning till varför det var så svårt att jobba med frågorna och hur man kan tänka för att bli bättre. Forskningen visar hur viktigt det är att jobba i nära samarbete med riktiga användare och hur man kan jobba med detta när man inte ens vet vem användaren är, eller när användaren är hela världen.

Disputationen är öppen för allmänheten.

Dag: Onsdag 27 mars 2013
Tid: Kl 10:00
Plats: Sal J 1630, hus J, BTH, Campus Gräsvik, Karlskrona

Vänligen observera att det inte går att komma in i salen efter att disputationen startat.

Se även www.bth.se

För två år sedan blev forskare i Lund först i världen med att programmera om mänskliga hudceller, så kallade fibroblaster, till dopaminproducerande nervceller – utan att ta omvägen via stamcellsstadiet. Forskargruppen senaste genombrott flyttar fram positionerna ytterligare och visar att det går att programmera om både hudceller och stödjeceller direkt till nervceller, på plats i hjärnan.

– Fynden är de första viktiga bevisen på att det går att omprogrammera andra celler till nervceller inuti hjärnan, säger Malin Parmar, forskargruppschef och docent i neurobiologi.

Forskarna använder gener som designats så att de kan aktiveras eller stängas av med hjälp av ett läkemedel. Generna sätts in i två olika typer av humana celler: fibroblaster och gliaceller, stödjeceller som finns naturligt i hjärnan. Efter att forskarna transplanterat cellerna i hjärnan hos råttor aktiveras generna via ett läkemedel som placeras i djurens dricksvatten. Här påbörjar cellerna sin förvandling till nervceller.
I ett separat experiment på möss, där likadana gener injicerats i mushjärnan, lyckades också forskargruppen programmera om mössens egna gliaceller till att bli nervceller.

– Upptäckten har potentialen att på sikt bana väg för alternativ till transplantation av celler, vilket skulle undanröja tidigare hinder för forskningen, såsom svårigheten att få hjärnan att acceptera främmande celler, samt risken för tumörbildningar, säger Olof Torper, doktorand och försteförfattare till studien.

Sammantaget öppnar den nya tekniken – direkt omprogrammering i hjärnan – nya möjligheter för att i framtiden mer effektivt kunna ersätta döende hjärnceller i sjukdomar som Parkinsons.

– Vi utvecklar nu tekniken så att den kan användas för att skapa nya nervceller som ersätter funktionen av skadade celler. Att kunna utföra omprogrammeringen in vivo betyder att man kan tänka sig en framtid då vi bildar nya celler direkt på plats i den mänskliga hjärnan, utan att ta omvägen via cellkultur och transplantation, avslutar Malin Parmar.

Publikation: “Generation of induced neurons via direct conversion in vivo.”
Författare: Olof Torper, Ulrich Pfister, Daniel A. Wolf, Maria Perira, Shong Lau, Johan Jacobsson, Anders Björklund, Shane, Grealish, Malin Parmar
Proceedings of the National Academy of Science (PNAS), March 25, 2013. Länk till PNAS

VTI:s mätningar 2012 visar att nästan 98 procent av förare och framsätespassagerare i personbil använder bälte. Lägst bältesanvändning har unga manliga förare (81%). För taxichaufförer är nivån rekordhög, drygt 95 procent, och även förare av tunga fordon använder bilbältet i större utsträckning än tidigare, även om denna andel ligger betydligt lägre (60%).

VTI har observerat bilbältesanvändningen i ett antal mellansvenska städer sedan 1983. Observationerna år 2012 gjordes under sammanlagt ett tiotal dagar i augusti–september, ungefär ett dygn per mätpunkt. Sammanlagt observerades drygt 59 300 personbilar, drygt 1 200 taxibilar samt cirka 8 100 övriga bilar.

Redan i mätseriens början använde 84–86 procent av förare och framsätes-passagerare bälte. År 2012 är nivåerna på nästan 98 procent. Enligt de senaste observationerna är cirka 87 procent av alla vuxna baksätespassagerare bältade, vilket är den högst uppmätta andelen hittills. I baksätet har barnen alltid haft en betydligt högre bältesanvändning än de vuxna, vilket gäller även 2012 då nästan 97 procent av barnen i baksätet var bältade.

Från och med 1994 års observationer ingår också ett delprojekt där förarnas bältesanvändning kopplas till förarnas kön och ålder. Den lägsta användningen 2012 har unga (18–25 år) manliga förare, 81 procent, vilket dock är två procentenheter högre än året innan.

Sedan 1995 observeras taxiförares bältesanvändning på samtliga mätplatser. Från och med 1 oktober 1999 åläggs även taxiförare att använda bilbälte, sedan dess har bältesanvändningen bland taxiförare ökat kontinuerligt och 90-procentsnivån nåddes redan 2006. År 2012 är nivån rekordhög, drygt 95 procent, det vill säga en nästan lika hög nivå som bland förarna av personbilar.

År 1996 observerade VTI för första gången bältesanvändningen även i tunga fordon. I de tyngsta fordonen, med eller utan släp, var endast ca 5–7 procent av alla förare bältade 1999. År 2012 har andelen bältade förare i dessa fordon ökat till cirka 60 procent.

VTI notat 7-2013

Tiotals miljoner patienter får dagligen mediciner baserade på statiner och en stor del av dem (över 10 procent) får muskelvärk som ibland leder till att man slutar med statinbehandlingen.

Genom att bättre förstå de mekanismer som styr statiners biverkningar gör vi det möjligt att utveckla nya metoder för att förhindra biverkningar eller att identifiera patienter med risk för biverkningar, säger forskaren Marc Pilon, vid Institutionen för kemi och molekylärbiologi, Göteborgs universitet, som har lett forskargruppen.

Marc Pilon och hans kollegor kunde 2009 visa hur statiner eventuellt kan förhindra aktivering av en klass av onkogener och att det finns stora möjligheter att utveckla effektiva cancermediciner baserade på statiner.

Nu har forskargruppens nya rön också visat på praktiska möjligheter att använda statiner för cancerbehandling.

Vårt arbete visar på metoder som eventuellt kan tillåta mycket högre doser av statiner att tolereras av patienter, som kan vara önskvärt i samband med cancerbehandling, säger Marc Pilon.

Statiner reducerar blodets kolesterolhalt genom att blockera särskilda enzym som är aktiva i ämnesomsättningen. För att kunna studera statinernas bieffekter har forskarteamet utfört försök på en särskild mask, C. elegans, som inte producerar kolesterol. Masken är en cirka 1 mm lång rundmask som bara består av omkring 1 000 celler.

Forskarna kunde hos maskarna isolera fyra mutationer som gör att maskarna är resistenta mot de giftiga effekterna av statiner. Maskarna med de mutationerna kan föröka sig med så höga nivåer av statin att de är dödliga för vanliga maskar.

Forskargruppen kunde visa att motståndskraften mot statiners biverkningar hör samman med en förändring i arvmassan för ett speciellt protein som aktiverar en försvarsmekanism för cellen som kallas Mitochondrial Unfolded Protein Response (UPRmt).

Men resultaten från försöken med C. elegans har vidare betydelse; vi kunde framkalla statinresistans genom att på kemiskt väg aktivera UPRmt i C. elegans i jäst och även i däggdjursceller, säger Marc Pilon.

Resultat är alltså mycket lovande för möjligheterna att kunna reducera biverkningarna av statiner som kolesterolmedicin och också för möjligheterna att kunna använda statiner för att bekämpa cancertumörer.

Från 1978 fram till energimarknadens avreglering 1996 hade kommunerna i Storstockholm ett långtgående regionalt samarbete om fjärrvärmen.

– Samarbetet skedde på kommunernas initiativ och var ett slags regional planering underifrån som var ovanligt framgångsrik, berättar Dick Magnusson, som disputerat vid Linköpings universitet med en avhandling om fjärrvärmesystemets utveckling i Stockholmsregionen.

Stockholms energi var drivande i ett regionalt energibolag där kommunerna enades om gemensamma strategier för fjärrvärme. Sedan dess finns bland annat två fjärrvärmesystem som är sammankopplade över kommungränserna, vilket är ovanligt i Sverige.

I och med avregleringen förändrades villkoren för fjärrvärme. Marknaden kommersialiserades och många kommunala energibolag privatiserades. Nästan hälften av fjärrvärmesystemen i Stockholmsregionen ägs numera av finska Fortum och tyska E.ON. År 2003 lades det regionala energibolaget lades ned.

– När kommunerna inte längre ägde energibolagen och hade gått miste om kompetensen som fanns där förlorade den regionala samverkan mening. Om kommunerna ska kunna påverka energibolagen krävs nya politiska verktyg, säger Dick Magnusson.
Från att länge ha varit i ständig tillväxt har dagens fjärrvärmemarknad stagnerat. Fjärrvärme har haft störst betydelse i flerbostadshus, men där är marknaden mättad. I småhusområden är fjärrvärme inte ett lika självklart alternativ.

Men Dick Magnusson menar att det trots stagnationen är en dynamisk marknad som står inför nya utmaningar som har med bland annat klimatförändringar och krav på energisnåla bostäder att göra.

– Intresset för fjärrvärme har ökat, liksom förväntningarna på kommunala lösningar. Men kommunerna har paradoxalt nog mindre möjligheter än någonsin att påverka energiförsörjningen, konstaterar Dick Magnusson.

Avhandlingen heter District Heating in a Liberalized Energy Market: A New Order? Planning and Development in the Stockholm Region, 1978-2012. Här kan dem ladddas ned.

I dagarna publicerade Statens beredning för medicinsk utvärdering en rapport som visar att instrumenten för att diagnostisera barn med autismspektrumtillstånd i låg utsträckning har granskats vetenskapligt.

Rapporten sammanfaller med en studie från Sahlgrenska akademin där forskare granskat och sammanställt data från ett stort antal studier som undersökt hur stor hjälp förskolebarn med autismspektrumtillstånd har av framförallt tidiga, intensiva insatser.

Forskarnas slutsats är att det inte finns en typ av insatser som passar alla barn, utan att insatserna måste anpassas efter individen. Det finns också ett stort behov av forskning som beaktar barnets totala funktionsprofil och bakomliggande medicinska orsaksfaktorer.

–Det finns ett visst begränsat stöd för att tidiga intensiva insatser är en effektiv behandling för vissa barn med autismspektrumtillstånd, men det behövs fler studier för att värdera effekterna, säger Elisabeth Fernell, professor i barn-och ungomdspsykiatri vid Sahlgrenska akademin.

Praktiskt taget alla barn med autism har någon ytterligare funktionsnedsättning, till exempel en utvecklingsstörning, ADHD eller epilepsi.

Göteborgsforskarnas egen studie av svenska förskolebarn med autismspektrumtillstånd som fick tidiga insatser visar att den grupp som gjorde störst framsteg under en tvåårsperiod var gruppen med en begåvning inom normalvariationen. Men även barn som inte fick intensiva insatser, men andra anpassade insatser, gjorde samma framsteg.

Den grupp barn som hade autism och en samtidig utvecklingsstörning eller som hade fastställda medicinska diagnoser gjorde inte denna typ av framsteg under den studerade perioden.

De tidiga insatserna bygger i dag till stor del på vad som benämns tillämpad beteendeanalys som innebär att man bland annat strävar efter att skapa motiverande inlärningssituationer med positiv förstärkning, där barnet kan uppleva framsteg.

I Göteborg undersöks alla barn avseende svårigheter med kontakt, kommunikation och samspel på BVC vid 2,5 års ålder. Även om effekten kan variera finns det en stor vetenskaplig enighet om att en tidig diagnos av autismspektrumtillstånd och tidiga insatser är viktigt.

–En tidig diagnos gör det enklare att skapa en ”autismvänlig” miljö, där man underlättar för barnet genom att till exempel förbereda förändringar, ha dagen upplagd efter rutiner, och där hänsyn tas till att barn med autism ofta är känsliga för vissa ljud, klädmaterial, lukter och matsammansättningar, säger Elisabeth Fernell.

Artikeln “Early diagnosis of autism and impact on prognosis: a narrative review”, publicerades i Clinical Epidemiology i februari 2013.

 

FAKTA AUTISMSPEKTRUMTILLSTÅND
Termen autismspektrumtillstånd används för att beskriva tre olika diagnoser: autistiskt syndrom, Aspergers syndrom och atypisk autism. Gemensamt för alla autismspektrumtillstånd är svårigheter eller begränsningar i förmåga till socialt samspel, kommunikation, social intuition och beteende. Ungefär en procent av barn uppskattas ha någon form av autismspektrumtillstånd.

Cancer i livmoderslemhinnan är en den fjärde vanligaste cancerformen bland kvinnor i Europa och Nordamerika. Som de flesta andra cancerformer är det en komplex sjukdom som beror på både genetiska och miljömässiga faktorer.

Eva Falck är doktorand vid Örebro universitet och Högskolan i Skövde. I sin doktorsavhandling studerar hon kromosomer och gener i tumörceller från livmoderslemhinnan (endometriet) hos råttor och människor. Och det finns intressanta likheter:

– I en av våra delstudier har vi intresserat oss för en gen som heter Gpx3. Det visar sig att just den här genen ofta är lägre uttryckt i tumörceller som kommer från råttor. När vi sen jämför tumörceller från råttor med mänskliga tumörceller visar det sig att Gpx3 även är lägre uttryckt i de mänskliga cellerna, förklarar Eva Falck.

Eva Falck understryker att hennes och hennes kollegors arbete handlar om grundforskning. Gpx3-genen bär inte ensam ansvaret för att en cell tappar kontrollen över sin egen tillväxt och börjar utvecklas till en tumör. Däremot kan kunskapen om Gpx3:s roll vara viktig i kombination med annan kunskap om tumörcellers genetik.

Generna finns i cellers kromosomer. Råttor har 42 kromosomer, människor 46. Det här innebär att forskarna måste hitta rätt kromosom innan de kan studera en specifik gen. Eva Falck har bland annat intresserat sig för kromosomer som genomgått en så kallad translokation.

– En translokation innebär att en kromosom först gått sönder och vid lagningen fått material från en annan kromosom. Det är bland de kromosomer som ofta är involverade i förändringar som vi letar efter gener som har med tumörtillväxt att göra, förklarar Eva Falck.

I Eva Falcks doktorsavhandling finns bilder av kromsomer som har genomgått translokationer. Bilderna är framtagna med en teknik som kallas Sky, Spectral Karyotyping. Tekniken ger varje kromosompar i cellen en egen färg. När en kromosom helt plötsligt blir tvåfärgad är det ett tecken på att just den kromsomen har genomgått en translokation och genetiskt material har bytt plats mellan två eller tre kromosomer.

– Det är en kraftfull teknik som gör att det med blotta ögat går att se var på en kromosom det kan vara intressant att leta efter genetiska förändringar. Det blir en hjälp att lägga förstoringsglaset rätt helt enkelt, avslutar Eva Falck.

Eva Falck disputerade den 1 mars med avhandlingen ”Genomic and genetic alterations in endometrial adenocarcinoma”. Avhandlingen är framlagd vid Institutionen för hälsovetenskap och medicin vid Örebro Universitet. 

Eva Falck är verksam vid Forskningscentrum för Systembiologi vid Högskolan i Skövde.

Den potentiella nyttan av vetenskaplig forskning är ett omdebatterat område, inte minst vad gäller naturvetenskaplig och teknisk forskning. Förespråkare för att satsningar på forskning resulterar i industriella innovationer finns såväl bland politiker som inom forsknings-organisationer. CERN kan ses som ett extremt exempel, eftersom organisationen dels ägnar sig åt grundforskning dragen till sin spets, och dels är ett exempel på ett internationellt forskningssamarbete med påföljande politiska och ekonomiska implikationer.

Syftet med Susanne Åbergs avhandling är att öka förståelsen för hur en forskningsorganisation som CERN interagerar med företag, och hur denna interaktion i sin tur kan skapa nytta för företagen. Hon har studerat interaktionen med 15 svenska företag som bland annat levererat styrsystem, magnetpressar och små chip till forskningsanläggningen.

Avhandlingen visar på att företag kan tillägna sig både kunskap och nya tekniska lösningar från CERN och att detta sker främst genom interaktion vid specifika leveranser (upphandling/inköp) och samarbeten.

– CERN kan till exempel, genom att vara en krävande kund, komma med krav som ingen tidigare ställt. Det tidigarelägger utveckling hos företagen. Företagen har också möjlighet att testa sina produkter – CERN har använts som testanläggning, säger Susanne Åberg och ger ett exempel på hur ett svenskt företag testat strålningshärdigheten på sina kablar på CERN.
Interaktionen mellan CERN och företag är dock begränsad på grund av de regler kring upphandling/inköp som dikterar villkoren, och forskningsorganisationen kan inte fritt välja samarbetspartners.

I avhandlingen konstaterar Susanne Åberg vidare att speciella forum skapade för tekniköverföring från CERN till företagen verkar mindre lämpade att skapa verklig kunskaps- och tekniköverföring.

– Det går inte att skapa de här strukturerna vid sidan av verksamheten. För företagen blir detta något man får göra vid sidan av och på CERN är det inte de personerna som faktiskt kan något om saken som jobbar med frågorna.
För att öka nyttan av CERN för svenska företag är det av stor vikt att hitta en tydlig överensstämmelse mellan vad CERN efterfrågar och vad företaget är specialiserat på att leverera, det vill säga att ”rätt” företag interagerar med ”rätt” grupper på CERN.

Läs mer om och ladda ner avhandlingen Science in Business Interaction: A Study of the Collaboration between CERN and Swedish Companies [Ref 1]

CERN är det europeiska laboratoriet för partikelfysik, beläget på gränsen mellan Schweiz och Frankrike utanför Genève. Organisationen grundades 1954 och styrs av 20 europeiska medlemsländer. Ytterligare ett antal stater, bland andra Ryssland, USA och Japan deltar som observatörer. Vid CERN finns bland annat Large Hadron Collider (LHC), världens största och kraftigaste partikelacceleratoranläggning.  

Potentialen är betydande: 20 miljarder liter vätgas per år, eller 56 gigawatttimmar (GWh). Om energin räknas som el motsvarar den ca 11000 villors hushållselsbehov årligen. Vätgas har ett högt värde och bedöms av många en energikälla med växande betydelse, exempelvis som fordonsbränsle.

– Man kan använda sopresterna som en resurs istället för att låta vätgasen spridas för vinden såsom idag. Våra deponier ruvar på ett guldägg, säger Aamir Ilyas, doktor i teknisk vattenresurslära vid LTH och den som utvecklat tekniken. Och detta kan användas i stora delar av Europa, där avfallsförbränning är vanligt.

Tekniken går ut på att askan placeras i en syrefri miljö. Askan fuktas med vatten varpå den bildar vätgas. Vätgas sugs upp med rör och sparas i tankar.

Det är den tyngre, grusliknande bottenaskan som används. Vid förbränning bildas också en lättare så kallad flygaska. Bottenaskan ligger i karantän på deponin i ett halvår för att förhindra läckage av miljöskadliga metaller samt risk för knallgas när vätgasen i askan reagerar med syre.

– En bonus blir att man på det här sättet slipper risken för knallgas. Dessutom minskar belastningen på våra deponier.

Utomlands används ibland mognad bottenaska som konstruktionsmaterial i vägar och byggnader. Detta förkommer för närvarande inte i Sverige, eftersom den innehåller hälsovådliga ämnen som inte klarar Naturvårdsverkets stränga miljökrav. Oftast används den som marktäckare på deponier.

Idag produceras vätgas huvudsakligen av naturgas. Men även biogas, olja och kol kan användas som energiråvara. Vätgas är en viktig råvara för industrin och används inom raffinaderier och för att framställa ammoniak. Vätgasen har potential att producera el och värme och även att bli ett fordonsbränsle; flera biltillverkare investerar just nu i vätgasdrivna bränslecellsbilar. Vätgas är i sig inte dyr, men då det saknas infrastruktur för att producera vätgas blir framställnings- och hanteringskostnaderna höga.

– Det kommer inte finnas en enda universallösning som vi kommer att utvinna vår energi av. Man måste hitta flera, säger Kenneth M Persson, professor i teknisk vattenresurslära och en av Aamir Ilyas handledare.

Bakgrund: Varje år producerar vi ca 4,4 miljoner ton hushållsavfall vilket motsvarar 458 kg per person och år. Merparten eldas upp och kvar blir en miljon ton aska.