Det är KTH-professorn Anders Wörman som tillsammans med KTH-forskarna Anna Åkessson, Joakim Riml och Andrea Bottacin-Busolin samt Göran Lindström på SMHI som tagit fram en ny kombinerad hydrologisk-statistisk metod.

– Vi har tittat närmare på hydrologisk statistik över hur vattenflöden varierat under långa tidsperioder om 100 år eller mer. Med hjälp av den nya metoden kan man dra slutsatsen att risken för översvämningar har ökat på vissa platser, säger Anders Wörman, professor i vattendragsteknik vid KTH.

Det är främst våtmarker och andra avrinningsområden som tidigare utgjort depåer som nu försvunnit. Dessa våtmarker har kunnat svälja undan höga flödesnivåer, men är nu alltså borta på grund av utdikning till förmån för jordbruk. Då ytan på dessa våtmarker har minskat drastiskt, och med den avdunstningen, har detta bidragit till en allmän ökning av vattenflödena.
Avrinningsförloppet blir också snabbare, vilket gör att de höga flödena ökar särskilt mycket. Den så kallade variationsbredden i uppkomna flöden har ökat.

– Upp till 75 procent av nederbörden kan försvinna via avdunstning ifrån vegetation, mark och vårmarker. Samtidigt har vi inte sett någon ökning under 1900-talet vad gäller nederbörd i södra Sverige, som skulle kunna förklara de ökade flödena, säger Anders Wörman.
Kontentan av forskningen är att det moderna jordbruket bidrar till förändrade vattendrag, där bland annat den totala längden har minskat dramatiskt och där naturliga flödeshinder har undanröjts. Förr var risken större för mindre översvämningar högre upp efter en å. Idag är det istället en ökad risk för större översvämningar längre ner efter samma vattendrag.

– Vi talar om en 15 procentig allmän ökning av vattenflödena i vissa jordbruksintensiva områden i södra Sverige och variationsbredden har ökat 10 procent. Vi ser likaartade och väldigt tydliga förändringar av vattenflöden på många olika platser med mycket jordbruk. Man kan kalla de tidigare våtmarkerna för en naturlig reglering eller ett filter. Utdikningen som har gjorts för att slippa översvämningar på en aktuell plats innebär att dessa istället flyttas nedströms, säger Anders Wörman.

Han förtydligar sig med att tillägga att risken för lite mindre översvämningar alltså har minskat, medan risken för större översvämningar där flödet också är mer omfattande och konsekvenserna för en översvämning kan vara större, har ökat.

– Det har väl funnits en allmän, intuitiv kännedom om detta tidigare, men nu har vi alltså en skarp matematisk modell som visar hur förändringarna i landskapet orsakar de förändrade flödena. Man kan alltså bättre förutse vad som kan skall hända i framtiden, säger Anders Wörman.

KTH-forskarna har bland annat tittat närmare på hydrologisk statistik och finner liknande mönster i jordbruksområden som till exempel flödesstationerna i Sätaröd och Forsmöllan i Skåne, i Moholm i Västergötland och i Vattholma i Uppland.
Bättre kunskap om höga vattenflöden har stor betydelse för planering av samhällen och för säkerheten av viktig infrastruktur som exempelvis höga dammar eller broar.

Vetenskapliga referenser:

– Vårt nya forskningsinstitut blir unikt inom universitetet i sitt fokus på ett land – men Turkiet spelar en nyckelroll för Europa som bro mellan öst och väst. Sverige och Turkiet har också en lång historisk relation. Ett antal strategiska partners inom näringsliv och myndigheter i både Sverige och Turkiet har velat bidra till vår verksamhet – det visar på betydelsen av vår forskning för omvärlden, säger Astrid Söderbergh Widding, rektor vid Stockholms universitet.

– Vi vill med vår forskning bidra till en bredare kunskap om Turkiet och turkiska angelägenheter bland såväl forskare som opinionsbildare, företagsledare och allmänheten i Skandinavien. Men vi hoppas även kunna nå ut i Europa samt resten av världen, säger Paul T Levin, föreståndare för institutet.

Visionen är att institutet om tio år ska vara ett internationellt erkänt kompetenscentrum som attraherar framstående forskare från hela världen och från en rad discipliner. Institutet är unikt i sitt slag i Europa och forskningen kommer att inriktas inom tre större områden: Ekonomi, politik, och offentlig förvaltning; Internationella relationer; samt kultur, språk och samhälle.

– Idén är att bygga på den akademiska kompetens som redan finns i Sverige när det gäller Turkiet, dess språk och historia, och att stärka den genom att rekrytera internationellt framstående gästforskare och etablera internationella forsknings- och utbildningssamarbeten, så vi har förutsättningar att kunna göra ett ordentligt avtryck, säger Paul T Levin.
Intresset för forskningsområdet är stort. Redan vid starten har institutet etablerat samarbeten med flera svenska och turkiska företag och organisationer: H&M, SSAB, Telia Sonera, Alarko Group, Sweturk och TOBB samt turkiska organisationer som arbetar med demokratifrågor.

– De strategiska partnerskapen är viktiga för att säkra finansiering till institutets verksamhet, men vi tror också att våra partner tillför kvalitativa värden utöver detta. Till exempel har svenska företag som är verksamma i Turkiet erfarenheter, idéer och nätverk som kan vara forskningen och undervisningen tillgodo. Samarbeten med turkiska universitet kommer att växa fram successivt, utifrån gemensamma behov och intressen, säger Paul T Levin.
Stockholm University Institute for Turkish Studies (SUITS)

Att ett måttligt vindrickande kan skydda mot hjärtåkommor är väl belagt, men mekanismen bakom är hittills okänd. Farmakologiforskaren Ingrid Persson ville pröva hypotesen att någon kemikalie i vinet påverkar enzymet ACE, som spelar en viktig roll bakom högt blodtryck. Att sätta in medicin som hämmar detta enzym är ofta den första åtgärden vid hjärtsjukdom.

I studien som publiceras i tidskriften International Journal of Nutrition, Pharmacology, Neurological Diseases användes odlade celler från mänskliga navelsträngar för att undersöka hur ACE-aktiviteten påverkades av olika drycker. Cellerna fick bada i rött, vitt och rosévin, druvjuice och resveratrol, ett kosttillskott som utvinns från druvor och marknadsförs mot hjärtproblem. Som kontroll användes 13-procentig etanol. Efter tio minuter i 37-gradig temperatur analyserades utfallet.

Alla vinsorter som testades, oavsett färg, liksom den alkoholfria röda druvjuicen orsakade en signifikant sänkning av enzymaktiviteten. Den vita druvjuicen, kosttillskottet resveratrol och etanolen gav däremot ingen effekt.

Ingrid Persson drar slutsatsen att det är innehållet av flavonoider – den gemensamma beteckningen på en grupp kemikalier som finns i bland annat vindruvor – som orsakar hämningen av enzymet, inte alkoholen.

Innehållet av flavonoider i druvor skiljer sig beroende på färg och sort, jordmån, klimat och geografiskt ursprung. Vid framställning av vin och druvjuice har också produktionsmetoden betydelse.

Användningen av navelsträngsceller har skett med tillstånd av de berörda mödrarna. Ingrid Persson är numera universitetslektor i biomedicinsk vetenskap vid Karlstads universitet.

Artikel: Red wine, white wine, rosé wine, and grape juice inhibit angiotensin-converting enzyme in human endothelial cells av Ingrid Persson. Int J Nutr Pharmacol Neurol Dis online 25 feb 2013.

En grundläggande egenskap hos en förstärkare i en radiomottagare är dess brusfaktor. Denna anges i decibel (dB). En typisk brusfaktor hos förstärkare i mobiltelefonisystem är några tiondels dB.
Förra året rapporterade Chalmers ett världsrekord för en lågbrusig förstärkare i den ansedda tidskriften Electron Device Letters.

Förstärkaren uppvisade en brusfaktor på 0.018 dB och hade en bandbredd på 4-8 GHz. Förstärkaren var konstruerad i en hybridlösning, vilket begränsade dess användning i större kvantiteter.

Chalmers har nu i samarbete med företaget Low-Noise Factory publicerat en integrerad extremt lågbrusig förstärkare. Forskarna har utvecklat en unik halvledarprocess för så kallade hemt-transistorer (high electron mobility transistors; transistorer med hög elektronhastighet) i materialet indiumfosfid. Transistorer och andra halvledarelement har tillverkats monolitiskt på ett chip på en indiumfosfidbricka. Samtliga delar i material, komponent, process och förstärkardesign har optimerats för lägsta möjliga brus.

Detta har möjliggjort en fullt integrerad förstärkare med en extremt liten brusfaktor på 0.045 dB. Förstärkaren är mycket bredbandig, 0.5-13 GHz, och uppvisar en hög förstärkning på 38 dB över frekvensbandet.  För att nå dessa extrema prestanda kyls förstärkaren till minus 260 grader Celsius.

– Kombinationen av hög förstärkning, stor bandbredd och extremt låg brusfaktor gör denna krets särskilt attraktiv för stora multipixelsystem med tusentals antennelement, säger Jan Grahn, som leder forskargruppen på Chalmers. Tack vare den nya integrerade processen kan förstärkaren tillverkas i tusentals exemplar med hög repeterbarhet.

– Ett möjligt exempel på framtida tillämpning är det planerade radioteleskopet SKA (Square Kilometer Array) som Onsala rymdobservatorium vid Chalmers är med och utvecklar i ett internationellt projekt. För tillämpningar som SKA innebär även en liten minskning i brusfaktor på ingångsförstärkaren stora potentiella vinster i systemdesign.
 
Fakta om forskningen
Arbetet har utförts i samverkan mellan Chalmers och företag i Gigahertz Centrum, ett centrum där Chalmers, ett institut och tolv företag bedriver forskning och innovation för stärkt svensk konkurrenskraft inom mikrovågsteknik för kommunikations- och sensorsystem. Gigahertz Centrum ingår i Vinnovas Vinn Excellence program 2007-2016.

Problemet med skallskador inom idrotter som ishockey och amerikansk fotboll har ökat markant de senaste 10 åren. Hittills har man i så kallade retrospektiva (”bakåtblickande”) studier studerat personer som redan har råkat ut för en lindrig skallskada och då hittat nedsättningar av hjärnans kognitiva funktion, alltså dess förmåga att tolka och uppfatta omvärlden genom till exempel minnet och inlärningen, flera år efter skadan.

Umeåforskarnas studie är prospektiv (”framåtblickande”) och innebär att de har följt en stor grupp personer över tid och noterat de skador och följdverkningar som inträffat. I studien ingår fler än 300 000 unga män som deltog i värnpliktsmönstringens kognitiva tester i Sverige mellan 1989 och 1994. Bland dem hade 4 713 ådragit sig en mild traumatisk skallskada före mönstringen medan 11 217 hade fått en sådan skallskada efter mönstringen.

Studien visade att de personer som hade fått en lätt traumatisk hjärnskada före mätningen av deras kognitiva funktion vid mönstringen hade 5 % lägre testresultat än de som aldrig drabbats av en sådan hjärnskada.De drygt 11 000 unga män som enligt uppgifter från sjukvården ådragit sig en lätt traumatisk hjärnskada efter testerna vid mönstringen hade emellertid 6 % lägre testresultat. Vidare hade de 795 män som drabbades av minst två lätta traumatiska hjärnskador efter testerna vid mönstringen hela 15 % lägre testresultat.

Dessutom identifierades ett antal tvillingpar, där bara den ena tvillingen hade haft en lätt traumatisk hjärnskada före de kognitiva testerna vid mönstringen. Båda tvillingarna visade sig då ha lägre testresultat vid mönstringen.
Oberoende riskfaktorer för en lätt traumatisk hjärnskada i hela den studerade gruppen unga män var, förutom låg kognitiv funktion, också sjukhusbehandlade alkoholförgiftningar, låg utbildning och tidigare hjärnskador.

Resultaten visar att låg kognitiv funktion sannolikt är en riskfaktor för, och inte resultatet av, en lätt traumatisk hjärnskada. De låga testresultaten hos tvillingarpar där den ena tvillingen haft en lätt traumatisk hjärnskada före de kognitiva testerna talar för att de finns ärftliga orsaker till den lägre kognitiva förmågan. Forskargruppen har tidigare visat att låg kognitiv funktion även är en riskfaktor för svåra traumatiska skallskador hos unga män.

I en redaktionell kommentar (”editorial”) till Umeåforskarnas artikel skriver två forskare vid universitetet i Cambridge, Storbritannien, att studien ger unika insikter i sjukdomsmönstren vid mild traumatisk hjärnskada och att resultaten därför är viktiga av flera skäl. De påpekar emellertid att ytterligare studier krävs för att bekräfta fynden och öka kunskapen om den här typen av problem.

Referens
A Nordström, BB Edin, S Lindström, P Nordström: Cognitive function and other risk factors for mild traumatic brain injury in young men: nationwide cohort study. British Medical Journal, 21 februari 2013
http://www.bmj.com/doi=10.1136/bmj.f723

Många produkter och material innehåller organiska ämnen som inte är bundna till materialet och dessa kan överföras till den omgivande miljön. Flera av ämnena har hittats som föroreningar i inomhusluft och i den yttre miljön, exempelvis bromerade flamskyddsmedel, organiska fosforföreningar, ftalater och metylsiloxaner.

Tomas Holmgren har i sitt avhandlingsarbete gjort mätningar av utsläpp av kemikalier från vinylgolv, ett plastgolv som är ett av våra mest populära golvmaterial i Sverige, cement samt olika slags TV-skärmar. Dessa fallstudier valdes för att få en bredd av olika typer av vardagsnära produkter för människor såsom elektronik och byggmaterial.

Mätningar av utsläpp av två mjukgörare som gör material mjukt och böjligt, diisononyl-ftalat och diisononyl-cyklohexan-dikarboxylat, från olika vinylgolv visade att ytbehandling av materialet kan påverka hur mycket som läcker ut. Många vinylgolv består av flera skikt, med en extra ytbehandling med polyuretanlack som ger mindre utsläpp.

Läckage av mjukgörare och flamskyddsmedel (trifenylfosfat) från en LCD-TV visade sig vara tydligt kopplat till skärmens temperatur. Detta betyder att utsläppen var mycket högre för en påslagen TV och att skärmar baserade på LCD- eller LED-teknik släppte ut mindre mängd kemikalier än skärmar med plasmateknik då de senare har högre driftstemperatur.

TV-tittande är något som känns mycket angeläget för
de flesta av oss att känna sig trygga med. Är mängderna hälsofarliga?

– Flamskyddsmedlet som läcker ut är i små mängder och det mesta fastnar i damm hemma så risken för människor borde vara liten. Mindre TV-tittande ger dock mindre utsläpp beroende på att temperaturen blir högre när TV:n är på säger Tomas Holmgren.

För att kunna bestämma hur mycket föroreningar som släpps ut från olika varor har Tomas Holmgren utvecklat en beräkningsmodell som tar hänsyn till material, kemikalieegenskaper och omgivande miljö. Modellen tillämpades på nationell skala tillsammans med försäljningsdata och visade att utsläppshastigheten av ftalater från vinylgolv är relativt konstant under ett golvs livslängd. Totalt beräknades 250 kg ftalater släppas ut år 2012.

Modellen visade även att valet av mjukgörare har en stor inverkan på den utsläppta mängden. Utsläppsberäkningar för TV-apparater och datorer visade att dessa släpper ut ungefär lika mycket trifenylfosfat, cirka två kilo per år.

För att beräkna hur mycket som släpps ut på en nationell nivå är detaljerad information om sålda produkter eller material från försäljningsorganisationer mycket värdefulla. Vissa produkter har en stor variation i användning och innehåll. För många produkter saknas information om materialsammansättning och innehåll av kemikalietillsatser och hur dessa har förändrats över tiden.

– Med bra data om användning, innehåll, materialegenskaper och kemikalieegenskaper så kan man göra goda förutsägningar om utsläpp till luft och vatten, säger Tomas Holmgren.

Om disputationen:
Avhandlingen har titeln: Emissions of organic compounds from technosphere articles. Svensk titel: Emissioner av organiska ämnen från varor och produkter. Fakultetsopponent är doktor Martin Scheringer, Institute for Chemical and Bioengineering, ETH, Zürich, Schweiz.

Läs hela eller delar av avhandlingen på:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-66363

Se ett inslag från Rapport den 19 februari där Tomas Holmgren demonstrerar den apparatur som användes för att mäta utsläpp av mjukmedel och flamskyddsmedel:

Epigenetiska förändringar brukar beskrivas som en länk mellan arv och miljö och inträffar till följd av exempelvis åldrande, kemikalier, läkemedel, kost, motion och droger.
Forskare kan nu visa att hälften av de kända genetiska riskvarianterna för typ 2 diabetes kan påverkas av epigenetiska förändringar som i sin tur inverkar på de insulinproducerande cellernas funktion.

– Det innebär att vi kan få ett verktyg för att påverka riskgenernas funktion, förbättra insulinutsöndringen och på det sättet minska risken för diabetes, säger Charlotte Ling, Lunds universitets Diabetescenter, som idag publicerar en undersökning om epigenetiska effekter vid typ 2 diabetes i tidskriften Diabetologia.

Förändringar i insulinproducerande celler
Den epigenetiska faktor som har undersökts är en kemisk förändring på DNA-strängen i ett bestämt mönster så kallade DNA-metyleringar.

– Vi har visat att 19 av 40 kända genetiska riskvarianter för typ 2 diabetes påverkas av DNA-metylering. Det i sin tur förändrade de insulinproducerande cellernas funktion, konstaterar Charlotte Ling och fortsätter:
– Och det här är viktigt. Mängder med forskare har ägnat mycket tid och resurser på att kartlägga vår arvsmassa och för att hitta genetiska riskmarkörer för diabetes liksom andra sjukdomar. Vi vet att det finns genetiska varianter som ökar risken för typ 2 diabetes men varför de gör det är i de flesta fall inte känt. Nästa steg är att ta reda på det och efter den här undersökningen av de genetiska riskvarianterna kan man säga att den ökade risken i flera fall troligen beror på att de är DNA-metylerade i olika grad.

Påverkar mängden insulin
Forskargruppen har undersökt insulinproducerande celler från 84 avlidna donatorer och det är första gången en epigenetisk studie av de 40 riskmarkörerna för typ 2 diabetes har genomförts.
Den aktuella undersökningen visar att DNA-metylering av genetiska riskvarianter för diabetes påverkar de insulinproducerande cellerna på flera olika sätt, som mängden insulin de innehåller och mängden de förmår utsöndra till blodomloppet.

– Nästa steg i vårt arbete är att testa om vi kan minska risken för typ 2 diabetes genom att ändra graden av DNA-metylering i de genetiska riskvarianterna för sjukdomen.

Nyhet från Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, 11 mars 2013. Artikeln är publicerad på tidskriften Vetenskap & Hälsa, där mer information om ämnet finns.

Projektet använder en speciell träningsapparatur som tillåter belastning av musklerna med en teknik som är oberoende av gravitationen. Den fungerar alltså i viktlöst tillstånd och används av astronauter under deras vistelser i rymden. Huvudfinansiären av projektet är ESA (European Space Agency, den europeiska motsvarigheten till NASA).
 
Projektet ingår i ett nätverk av projekt vid sex centra och universitet i fyra länder. Astronaut exercise prescriptions promoting health and fitness on earth är nätverkets och projektets bärande idé. Projektkoordinator är Per Tesch vid Karolinska Institutet i Stockholm som också är professor i idrottsvetenskap vid Institutionen för hälsovetenskap vid Mittuniversitetet.
 
– Nedsättningar av musklernas koordination och styrka är mycket vanliga efter en stroke och medför ofta avsevärda nedsättningar i patienternas aktivitetsrepertoar och delaktighet, säger Peter Sojka, överläkare i rehabiliteringsmedicin vid Östersunds Rehabcentrum, och adjungerad professor vid Institutionen för hälsovetenskap, Mittuniversitetet samt projektledare för den del av projektet som bedrivs i Jämtland.
 
– Vi kommer att arbeta med strokepatienter med nedsatt gångförmåga. Vi kommer att välja lämpliga patienter som får träna muskelstyrka i det drabbade benet på ett speciellt träningsredskap två gånger per vecka i åtta veckor. Före och efter denna period genomgår patienterna ett antal tester av muskelstyrka och av olika aspekter av gången och förmågan att förflytta sig, säger Peter Sojka.
 
Peter Sojka avslutar: Om vi kan visa en påtaglig nytta och förbättring av muskelfunktionen och gången i denna första delstudie, planerar vi i nästa studie att bedriva träning på flera större hälsocentraler i länet. På detta sätt kan flera patienter komma i åtnjutande av ”astronautträningen.”
 

Vid mitten av bronsåldern, omkring 1000 f.Kr. ökar även mängden metallföremål markant i områdena kring Östersjön. Att bronset importerats till Skandinavien söderifrån har länge varit en etablerad tanke bland arkeologer, vilket också senare års metallanalyser har kunnat bekräfta. Ofta diskuteras utbredningen av dessa föremål och analyserna tenderar att fokusera på länkarna i sådana nätverk. Sällan diskuteras människorna bakom nätverken och inte minst utelämnas noderna, eller mötesplatserna, i dessa.

– En anledning till att bronsålderns fysiska mötesplatser sällan diskuteras är att de tidigare inte har kunnat lokaliseras. Detta till skillnad mot vikingatidens handelsplatser som efterlämnat ett rikt arkeologiskt material, vilket gör att vi hittar dessa relativt enkelt, säger Joakim Wehlin, verksam vid Högskolan på Gotland och Göteborgs universitet.

Joakim Wehlin har i sin avhandling analyserat det arkeologiska materialet från bronsålderns stenskepp, eller skeppssättningar som de vanligen benämns, samt deras placering i landskapet. Skeppssättningarna finns i hela Östersjöområdet och främst på de större öarna med ett markant kluster på Gotland. De har länge ansetts vara gravar för en eller flera individer och har av den anledningen ofta tolkats som dödsskepp, vilket skulle hjälpa den döde till livet efter detta.

– Min studie visar en annorlunda bild och inte minst tycks det sällan som om hela människan har begravts i skeppet. Det finns också skeppssättningar som inte innehåller några gravar, men som istället visar lämningar efter andra typer av aktiviteter. Med frånvaron av de döda framkommer med andra ord spåren av de efterlevande.

En av avhandlingens slutsatser är att skeppssättningarna och de aktiviteter som skett vid dem åskådliggör människor som var starkt inriktade mot en maritim praktik. Detaljer på skeppssättningarna indikerar att de byggts för att återge riktiga skepp. Joakim Wehlin anser att man utifrån skeppssättningarna kan förstå tidens skeppsbyggarteknik och därmed vilka skepp som trafikerade Östersjön under bronsåldern.

Genom landskapsstudier har Joakim Wehlin lyckats lokalisera ett antal mötesplatser, eller tidiga hamnlägen.

– Dessa utgörs av större vallanläggningar och ligger vid strandnära kommunikativa lokaler i landskapet, alltså vid historiskt kända farleder in i landet. Tidigare har man tolkat dessa anläggningar som mycket yngre men de nya dateringarna visar att de skall hänföras till bronsåldern.

Avhandlingen utgör en gedigen sammanställning av skeppssättningarna. Den visar också att Östersjöns betydelse, inte minst som vattenväg, under skandinavisk bronsålder har underskattats av den tidigare forskningen.

Att övervaka och säkra flygplatser är en svår utmaning. Flygplatser är stora, offentliga platser med många människor och kollin i rörelse och är därmed ett givet mål för terrorister. Det europeiska forskningsprogrammet TASS (Total Airport Security Solution) har under två år arbetat för att förbättra flygplatsers förmåga att upptäcka och avvärja hot.

Vid det så kallade ”proof-of-concept”-testet, som genomfördes på Heathrow, spelades fyra olika scenarier upp i Terminal 5 med såväl resenärer som flygplatspersonal på plats. Man simulerade ett angrepp med kemiska vapen både inne och utanför terminalen, man ställde två självmordsbombare vid en evakueringspunkt och gömde två beväpnade män i en täckt lastlastbil. Resultat: TASS detekterade, och undanröjde, samtliga hot utan att passagerarna, logistiken och handeln påverkades.

– ”TASS blev en stor succé och överträffade med råge vad vi trodde var möjligt så tidigt i forskningsprojektet. TASS visade att det går att ha ett totalt integrerat övervaknings-, larm- och säkerhetssystem som tar hänsyn till passagerarnas integritet”, säger Andy Cowen, utvecklingsansvarig för säkerhet och övervakning på Heathrow Airport.

Acreo Swedish ICT bidrar till TASS med utveckling och integration av trådlösa sensorsystem för mätning och detektion av flöden och temperaturer i inomhusluften, rörelser, kemiska ämnen, gas- och vattenföroreningar. Mer än 35 olika sensorer installerades på Heathrow flygplats. Under våren kommer TASS även att testas på den medelstora flygplatsen i Aten samt en liten flygplats i Portugal.

Tove Solander, forskare vid Umeå universitet försöker besvara i sin doktorsavhandling, med utgångspunkt i den amerikanska författaren och multimediakonstnären Shelley Jacksons verk.

– Det spännande med Jacksons verk är att de är så sinnliga och konkreta, samtidigt som de experimenterar med språkliga och litterära regler på ett (post)modernistiskt sätt. Jackson försöker närma skrivandet till andra konstarter som bildkonst och performance, genom att framhäva ordet som ting och textens fysiska egenskaper.

Det Tove Solander koncentrerar sig på i sin avhandling är hur Jacksons texter talar till läsarens kropp, ofta genom att handla om kroppar.

– Jag sätter in Jackson i ett sammanhang av kroppslig konst och litteratur med politisk udd, särskilt feministisk och queer.

Tove Solander är intresserad av hur litterära texter fungerar, snarare än vad de betyder, och en av hennes utgångspunkter är därför att litterära skildringar av sinnesintryck också skapar sinnesintryck hos läsaren, därför ägnar hon ett kapitel var åt hur Jackson behandlar de fem sinnena.

– Jag myntar begreppet ”fantomsinnesintryck” för att beskriva de sinnesintryck texter ger upphov till. Liksom fantomsmärtor upplevs i amputerade lemmar, orsakas fantomsinnesintryck av ting som inte är fysiskt närvarande utan frammanade med ord. De är inte bleka kopior av ”riktiga” sinnesintryck utan unika litterära intryck.
– Att använda språket som konstnärligt medium ger möjlighet att skapa starka intryck av fantastiska saker som inte fysiskt existerar. I det ser jag en utopisk politisk potential, avslutar Tove Solander.

Disputationen äger rum fredag den 15 mars, Umeå universitet. Opponent: Sara Danius, professor, institutionen för kultur och kommunikation, Södertörns högskola. För övrigt nyligen invald i Svenska Akademin.

Länk till avhandlingen ”Att skapa sinnen”: Sinnesintryck i Shelley Jacksons verk – ”Creating the Senses”: Sensation in the Work of Shelley Jackson.

Trädgränserna för samtliga arter – björk, gran och tall – har höjts på 95 procent av de undersökta lokalerna med 0-220 m (1915-2007) i Jämtland, Härjedalen och Dalarna och med 125-225 m i Abisko (1950-2011).

– Det visar att trädens utbredningsgränser mot kalfjället snabbt reagerar på klimatförändringar, ungefär i nivå med vad man kan förvänta sig utifrån en temperaturhöjning med cirka 1,4°C under den aktuella perioden, säger Lisa Öberg, doktorand.

De historiska trädgränserna – de senaste 10 000 åren – har analyserats med delvis nya metoder. De ger viktig kunskap om klimatets och vegetationens utvecklingshistoria efter den senaste istiden.
Resultaten tyder på att granar i exponerad fjällmiljö kan uppnå i det närmaste evigt liv genom sin förmåga till vegetativ förökning och möjligheten att växla mellan busk- och trädform i takt med klimatets växlingar. Vissa nu levande exemplar existerade av allt att döma redan för 9 500 år sedan.

– Kol 14-dateringar av upp till 9 500 år gammal ved i trädgränsområdet visar att granen, tvärt emot vad som tidigare ansetts, var en av de första invandrade trädarterna till fjällen efter senaste inlandsisens avsmältning, säger Lisa Öberg.

För omkring 9 500-9 600 år sedan inträffade en första våg av björk- och talletablering i isfria  glaciärnischer. Båda arterna växte 400-600 m ovanför sina nuvarande trädgränser i ett klimat som kan ha varit 3,5°C varmare än idag. Därför kan det antas att med sommartemperaturer som är 3,5°C högre än idag, skulle trädgränserna lokalt kunna höjas med ungefär 600 m.

Tallen har gynnats mest av den senaste temperaturhöjningen, som har resulterat i ökad fröföryngring och bättre överlevnad av unga plantor, som följd av färre skador orsakade av låga vintertemperaturer och djup tjäle.

Trädgränsens höjning för gran och björk är resultat av en större tillväxt på höjden av äldre, i vissa fall flertusenåriga, mer eller mindre buskformiga individer, som vuxit på nivåer långt ovanför trädgränsen. Som ett svar på ett varmare klimat har de vuxit till träd.

Fotnot: Hela avhandlingen finns tillgänglig här: “Treeline dynamics in short and longterm perspectives – observational and historical evidence from the southern Swedish Scandes”.

De senaste åren har vi sett hur globaliseringen har påverkat människor i fattigare delar av världen, bland annat genom att barn arbetat med att tillverka kläder som sålts i rikare delar av världen. De här relationerna mellan olika delar av världen är dock inte nya. I avhandlingen The Golden Fleece of the Cape visar Fredrik Lilja hur exempelvis barn i Sydafrika arbetade på farmer som producerade ull till framförallt den brittiska textilindustrin under 1800- och första halvan av 1900-talet.

Fåruppfödning och produktion av ull var främst lokaliserad i de östra delarna av Kapprovinsen. Den torra miljön där var lämpad för får. Östra Kap upptogs därmed i den expanderande kapitalistiska sfären som en producent av råvaror. Farmarna, som i regel var vita, anställde svarta och färgade familjer som arbetskraft och dessa blev således indragna i kapitalistisk produktion. En av de viktigaste kategorierna arbetare utgjordes av barn från dessa familjer, som utförde herdesysslor, vilket var barns uppgift i de förkoloniala samhällena i södra Afrika.

Fåruppfödning med herdar var dock problematiskt eftersom de långa vandringarna till och från betesmarker förstörde jorden och försämrade kvaliteten på ullen. Under slutet av 1800-talet började därför många farmare stängsla in sina farmer och skapa inhägnader där fåren kunde beta utan herdar. Dålig vattentillförsel och förekomsten av sjakaler innebar dock ett fortsatt beroende av herdar långt in på 1900-talet.

Bättre stängsel, som kunde hålla sjakaler ute, och förbättrad vattentillförsel, infördes i stor skala efter 1920-talet. Därmed började antalet fåraherdar minska, men de ersattes med vuxna arbetare som kontrollerade stängsel istället för får.
– De farmare som inte hade råd att investera i ny teknologi anställde istället fler unga fåraherdar för att kunna konkurrera på den internationella ullmarknaden. Under 1940-talet var nästan alla fåraherdar barn eller ungdomar. Samtidigt som fåraherdarna blev färre till antalet blev de alltså också allt yngre, säger Fredrik Lilja.

Den kapitalistiska expansionen som förändrade produktionen genom ny teknologi och nya metoder innebar således också att vissa förkoloniala sociala relationer förstärktes. Avhandlingen visar därför tydligt komplexiteten i samspelet mellan sociala, ekonomiska och miljömässiga faktorer på en global nivå.

Läs mer om och ladda ner avhandlingen ”The Golden Fleece of the Cape. Capitalist expansion and labour relations in the periphery of transnational wool production, c. 1860-1950”.

Det är snart 350 år sedan Linnés lärjunge Carl Thunberg reste med Holländska Ostindiska kompaniet till Japan, via Sydafrika, Sri Lanka och Java. Totalt samlade han in nästan 28 000 växter på sin resa, varav 731 från Japan.

– De representerar till stor del den första beskrivningen av japanska växter, säger Mats Hjertson, museiintendent på Evolutionsmuseet.

De pressade växterna förvaras i sina originalark i ett specialbyggt rum på Evolutionsmuseet. Tyvärr svåråtkomliga för forskarvärlden, eftersom inga föremål i samlingen lånas ut.
Nu har Vinnova och JSPS, the Japan Society for the Promotion of Science, valt att finansiera Evolutionsmuseets projekt för att noga dokumentera och digitalisera de japanska växterna.

Samlingen utgörs till stor del av så kallade typexemplar som kopplar ihop arterna med sina artnamn. Men de namn som används i dag kan skilja sig en del från de namn som bestämdes av Carl Thunberg på slutet av 1700-talet.

– Det som ska göras är att japanska systematiker ska komma hit och studera alla de japanska exemplaren utifrån ett modernt taxonomiskt synsätt. Samtidigt ska vi scanna in dem så vi får bra digitala bilder, säger Stefan Ekman, förste museiintendent.
All information publiceras sedan i en öppen databas på nätet, tillgänglig för hela världen.

Tidigare har den som velat studera växter i samlingen antingen tvingats resa till Uppsala för att se dem på plats, eller be museet skicka enklare bilder tagna med kamera.

– Det är fortfarande relativt dyrt för japanska forskare att komma hit, så detta kommer att underlätta kolossalt, säger Stefan Ekman.

– Det blir även en demokratifråga. Du behöver inte längre ha någon institution som backar upp dig ekonomiskt, du skulle lika gärna kunna vara en kompetent amatör, säger Mats Hjertson.

Evolutionsmuseets projekt är ett av tre som Vinnova och JSPS valt att satsa på, av totalt 14 sökande. Det kommer att genomföras i samarbete med National Museum of Nature and Science i Japan, med början i september 2013. Förhoppningen är att på längre sikt kunna digitalisera hela Thunbergsamlingen.

Evolutionsmuseet vårdar och visar Uppsala universitets samlingar av växter, djur, fossil och mineral. Det finns mer än fem miljoner föremål i samlingarna.

Mikaela Backman försvarade framgångsrikt sin doktorsavhandling i nationalekonomi på Internationella Handelshögskolan i Jönköping den 8 mars. Avhandlingen har titeln ”Regions, Human Capital and New Firm Formation”.

I sin avhandling undersöker Mikaela Backman bland annat vilken effekt högre utbildning (humankapital) får för individer, företag och regioner.
Hon slår fast att hög utbildning ökar produktiviteten i ett företag, och att det också lönar sig på individnivå i form av högre lön. På regional nivå visar hon att nyföretagandet ökar i regioner med högre utbildningsnivåer.

Det finns dock stora regionala skillnader, och för glesbygdsregioner är det mycket viktigt att ha bra kommunikationer med angränsande regioner och större orter, för att kunna dra nytta av tillgången på välutbildade människor. De regionala skillnaderna innebär också att generella politiska beslut fungerar dåligt, och att politiska beslut som fattas på regional nivå har större möjlighet att få god effekt.

I avhandlingens sista kapitel fokuserar Backman på bankernas betydelse för nyföretagandet. Det är tydligt att kommuner som har större bankkonkurrens får mer nyföretagande, eftersom det innebär bättre tillgång till startkapital. Nedläggning av lokala bankkontor kan därför dämpa nyföretagandet i en region.

I sin fortsatta forskning vill Mikaela Backman fokusera på varför människor söker sig till vissa regioner, och vad en region kan göra för att öka andelen högutbildade.
Fakultetsopponent var professor Todd Gabe, University of Maine. Medlemmar i betygsnämnden var docent Michaela Trippl, Lunds universitet, docent Laura Resmini, Universita della Valle d’Aosta, och professor Ghazi Shukur, JIBS. Ordförande var professor Charlie Karlsson, JIBS.

Polycystiskt ovariesyndrom, PCOS, är den vanligaste hormonella och metabola störningen bland kvinnor i reproduktiv ålder och drabbar mellan fem och tio procent av alla kvinnor.

PCOS beror på högre nivåer av det manliga könshormonet testosteron, vilket kan ge både oregelbunden eller helt utebliven ägglossning, okänslighet för insulin och en högre risk att utveckla övervikt och fetma.

Doktoranden Julia Johansson vid Sahlgrenska akademin visar i sin avhandling att behandling med akupunktur kan ha en god effekt för drabbade kvinnor.

Julia Johansson har i sin avhandling undersökt 28 kvinnor som fick akupunktur med en grupp som inte behandlades. Resultaten visar att gruppen som fick akupunktur hade en högre ägglossningsfrekvens under behandlingsperioden och lägre nivåer av det manliga könshormonet.  

I en fördjupad studie på råttor kunde Julia Johansson och hennes kollegor sedan visa att akupunktur genom elektrisk stimulering leder till ett förändrat uttryck av proteiner i hjärnan som bland annat är med och styr ägglossningen.

–Vi kan också visa att akupunktur med elektrisk stimulering av nålarna normaliserar en låg insulinkänslighet, och att manuell akupunktur förbättrar glukostoleransen hos råttor, säger Julia Johansson.

De läkemedel som idag finns för kvinnor med PCOS är främst inriktade på att lindra symptom då det ännu inte finns något botemedel. Många läkemedel har dessutom negativa biverkningar.

–Det är viktigt att understryka att resultaten avseende akupunkturens effekt för bättre insulinkänslighet bör undersökas vidare hos kvinnor med PCOS. Men akupunktur har få biverkningar, och de positiva effekter vi ser antyder att akupunktur kan vara en effektiv behandlingsmetod för många kvinnor med PCOS, säger Julia Johansson.

Avhandlingen Polycystic ovary syndrome – Effect of acupuncture on insulin resistance and neuroendocrine function försvarades torsdagen den 28 februari.