Men den ökade risken att fastna på film förebygger inte brott. Det säger sociologen Agneta Mallén vid Lunds universitet, som nyligen publicerat en studie om medborgarjournalistik vid brottsövervakning.

Agneta Mallén utgår i sin studie från de två första fallen av medborgarjournalistik i Finland. Dessa omfattar två kriminella händelser – i det första har en förbipasserande filmat hur två väktare misshandlar en man som ligger i handfängsel på marken och i det andra har en student filmat en riksdagskandidat som uttalar sig rasistiskt på ett valmöte. Bägge filmklippen har publicerats på YouTube samt i nationella tv-nyheter. Mallén poängterar dock att denna nya form av kontroll är universell:

– Mobilkameror och Web 2.0-teknologi används i hela världen. De första kända bilderna och filmklippen av medborgarjournalister publicerades i samband med attacken mot World Trade Center år 2001. Idag publicerar dagstidningar dagligen läsarnas bilder och tv-nyheterna innehåller filmklipp som filmats av allmänheten.

Enligt Mallén har kontrollen som medborgarjournalisterna utövar både för- och nackdelar. Till fördelarna hör att mobiltelefonkamerorna möjliggör en mer demokratisk nyhetsrapportering då vem som helst kan synliggöra orättvisor i samhället genom att filma dessa.

Nackdelarna med medborgarjournalistens kamera är i mångt samma som de nackdelar man vanligen kopplar till traditionella övervakningskameror: Ingendera förebygger brott eftersom den kontroll som bägge kameror möjliggör utövas först efter att en kriminell händelse ägt rum. En annan nackdel är att mobiltelefonens kamera kan, liksom traditionella övervakningskameror, upplevas kränka individens integritet. Mobiltelefonens kontroll kan även ses som stämplande – ett filmklipp kan avslöja en incident som, om den inte upptäckts, gått obemärkt förbi och inte stämplats som kriminell.

– Intressant är också att allmänheten, den forna publiken, nu blivit aktörer som både mottar och förmedlar information, säger Mallén. Den kontroll som medborgarjournalisten utövar är ändå mildare än den rigorösa kontroll vi dagligen utsätts för i ett övervakningssamhälle. Fastän de flesta av oss har en mobiltelefonkamera och skulle kunna utöva kontroll över våra medmänniskor, gör vi det inte.

Martin Hultman, idéhistoriker, Umeå universitet

– Vi får ofta höra att teknikutvecklingen går så fort att samhället inte hänger med. Men i själva verket är samhällsförändringar intimt kopplade till teknikförändringar, och handlar i hög grad istället om att förväntningarna på vad teknik kan bidra med skiftar i intensitet.

Citatet kommer från idéhistorikern Martin Hultman, som i ett uppmärksammat forskningsprojekt tillsammans med idéhistorikerkollegan Christer Nordlund från Umeå Studies in Science, Technology and Environment, USSTE, studerar dessa skiften i intensitet gällande miljöteknik.

Med en bred erfarenhet från idéhistoria, kulturstudier och tvärvetenskaplig miljöforskning undersöker de aktörer, idéer och arenor där förväntningar på bränsleceller och vätgas skapas. Med utgångspunkt i Hultmans avhandling undersöker de hur företagsledare, ingenjörer, politiker och journalister skapade stora förväntningar på bränsleceller och vätgas runt om i världen i slutet av 1990 och början av 2000-talet.

Hultman och Nordlund har nu publicerat sina resultat i den ansedda tidskriften History and Technology,

I artikeln redogörs för hur bilshower, massmedia och framtidsprognoser har stor påverkan i att konstruera såväl framtid som samtid. Författarna lanserar begreppet ekomodern utopi för att tolka de förväntningar som idag finns på att teknik ska tillhandahålla lösningar på miljöproblem, samtidigt som samhällsstrukturer inte behöver ändras.
Publikationen är ett resultat av Umeå universitets satsning på humanistisk miljöforskning.

Environmental humanities kommer också att vara ett tema på den internationella konferensen History of Science and Technology Days, som arrangeras vid Umeå universitet 20-22 mars.

Läs hela artikeln Energizing technology: expectations of fuel cells and the hydrogen economy, 1990–2005, Martin Hultman och Christer Nordlund.

Den 15 mars 2012 havererade ett norskt militärt plan av typen C-130J-30 Super Hercules på Kebnekaise. Fem personer miste livet, kvar på olycksplatsen finns fortfarande cirka 25 ton vrakdelar och flygbränsle. Hercules-planet var tankat med JET A-1 bränsle som är en fotogenblandning bestående av många olika sorters kolväten (mellan 8 och 16 kolatomer per molekyl), naftalen och polycykliska kolväten (PAH).

– Vi konstaterar att spridningen av det flygbränsle som i allt väsentligt finns kvar i källzonen högt upp på Kebnekaise, liksom det bränsle som finns infruset inuti glaciären, kommer att fortsätta, säger professor Gunhild Rosqvist, föreståndare vid Tarfala forskningsstation.

Smältvatten och sommarregn sprider föroreningen vidare
Den förorenade snön på haveriplatsen har nu under vintern blivit begravd av nya snölager (tillsammans med 25 ton vrakdelar) och kommer inte att exponeras förrän tidigast i slutet av nästa sommar, eller inte alls. Smältvatten från den nya vintersnön kommer under nästa smältsäsong sippra igenom det förorenade snölagret och tillsammans med sommarregn sprida föroreningen vidare in i glaciären.

– Vi konstaterar att föroreningens sammansättning har förändrats och att giftiga ämnen fortfarande finns kvar i omfattande mängd i Kebnekaise. Med tanke på det bristande uppröjningsarbetet 2012 samt de stora kostnaderna i samband med haveriutredningen hoppas vi att myndigheterna också tar ansvar för miljökonsekvenserna och bestämmer sig för att seriöst satsa på att övervaka Kebnekaises miljö, säger Gunhild Rosqvist.

Kemiska analyser av källområdets snö visar att de lättare komponenterna i flygbränslet (kolväten C8-16) har avdunstat medan de tyngre (C16-35), och mer giftiga komponenter, finns kvar. Resultaten visar också hur föroreningen spridits vertikalt i snönpacken, nedför sluttningen och ner i sprickor i glaciärisen i samband med snösmältning. Det förorenade vattnet har sedan återfrusit i snön och inne i glaciären, där det fortfarande finns kvar. Resultaten från 2012 visar att höga vattenflöden i bäckar och älvar orsakade av stora nederbördsmängder och glaciärsmältning ökar sannolikheten för förorening av vattendragen.

”Bråttom att skapa övervakningsprogram för smältsäsongen 2013”
– Det är bråttom att skapa ett övervakningsprogram för smältsäsongen 2013. För att kunna bedöma hur allvarlig föroreningen kan bli nedströms glaciären måste vi kartlägga och mäta de processer som påverkar nedbrytning, utspädning och transport av föroreningen.  Vi har därför till markägaren Statens Fastighetsverk* föreslagit att mot ersättning utföra regelbundna mätningar och provtagningar av snö vid haveriplatsen inom källzonen. Vi föreslår också att ett kontinuerligt vattenprovtagningsprogram utformas för jokken nedströms Rabots glaciär, säger Gunhild Rosqvist.

Föroreningskällan är belägen allra högst upp på Rabots glaciär nedanför kammen mellan Kebnekaises nord- och sydtopp mellan cirka 2000 och 1600 meter över havet. Det är den högst belägna delen av glaciären som med sin nordexponering för det mesta ligger i skugga. Vid olycksplatsen smälter det därför minst snö och is under sommaren. Samtidigt får glaciären vid området ofta det största snötillskottet på vintern, delvis i form av lavinsnö från kammen.

*Statens Fastighetsverk har (enligt regeringsbeslut S2012/4189/SFÖ) fått uppdraget att ’skyndsamt’ vidta avhjälpandeåtgärder på Kebnekaise.

Stockholms universitet är ett av Europas ledande universitet i en av världens mest dynamiska huvudstäder. Hos oss är fler än 60 000 studenter, 1800 doktorander och 5000 medarbetare verksamma inom det naturvetenskapliga och humanistisk-samhällsvetenskapliga området. En relation med Stockholms universitet är meriterande oavsett om du är student, forskare eller intressent. Hos oss ger utbildning och forskning resultat. www.su.se [Ref 1]

Den centrala idén bakom denna teknik är att kommunikationen mellan sändaren och mottagaren kan bistås av flera mellanliggande noder, så kallade relänoder. Då sändningen är trådlös kan relänoderna ta emot den sända signalen från källan och sända den vidare till mottagaren. De mottagna signalerna kombineras vid destinationen enligt en lämplig algoritm som förstärker tillförlitlighet av den mottagna signalen.

Dessutom kan räckvidden utökas och energi behovet minskas genom kooperativ kommunikation. Därför är kooperativ kommunikation en lovande teknik, som håller på att implementeras i nuvarande och framtida trådlösa nät.

Målet med avhandlingen är att utvärdera prestandan av kooperativa nätverk som använder sig av avancerade radiosystem, till exempel MIMO, adaptivtransmission, riktad överföring, kodade samarbete och kognitiv radio. I själva verket kan dessa tekniker införlivas i det kooperativa systemet för att utnyttja fördelarna ytterligare. Detta ger tillförlitligare kommunikation och högre datahastigheter och hjälper därmed till med att hantera den ökande efterfrågan av multimediatjänster i mobilnät.

En omfattande matematisk analys genomförts för att analysera prestandan i dessa system. Vidare, har formler härletts för systemprestandan vid höga signal-till-brus förhållande. Dessa formler kan visa förbättringen, samt lösa effekt optimeringen för tillförlitligheten, symbolfelsannolikheten samt kanalkapaciten.

Fredagen den 15 mars försvarar Hoc Phan, BTH, sin avhandling i ämnet telekommunikationssystem.  Han disputerar på avhandlingen ”Performance Assessment of Cooperative Relay Networks with Advanced Radio Transmission Techniques”.

(Fädning är långsamma variationer i fältstyrkan hos en radiosignal)

När byggreglerna ändrades 1994 var det återigen möjligt att utforma byggnader med flera våningar med en lastbärande struktur av trä. Konstruktioner av trä har framförallt problem med lågfrekvent stomljud såsom stegljud. Lågfrekvent ljud betyder frekvenser upp till 250 Hz. Ljud över ungefär 100 Hz kan man påverka med hjälp av till exempel fria undertak eller flytande golv. Mer kunskap krävs om området därunder och därför ligger fokus i denna avhandling på ljud mellan 20 och 120 Hz.

Åsa Bolmsvik har gjort mätningar av accelerationer i trähus både i laborativ miljö och i bostadshus. I laborationsmiljö har tester gjorts med eller utan elastiska material i knutpunkterna mellan golv och vägg, för att studera hur ljud och vibrationer kan dämpas av dem. Därefter har beräkningar gjorts med olika finita element modeller.

– Avhandlingen är ett steg på vägen för att skapa en modell av verkligheten som kan hjälpa oss att konstruera hus på så bra sätt som möjligt med hänsyn till ljudproblem säger Åsa Bolmsvik.

Det finns olika sätt att begränsa spridningen av stomburet ljud i trähus, men vanligen använder man materialet elastomerer som placeras mellan våningsplanen. I Åsas två laboratorieexperiment utvärderades olika konstruktioner (bland annat med elastomerer) med hjälp av experimentell modalanalys (EMA). I en EMA fås egenmoder och dämpning hos strukturerna. Dämpningen visar sig variera kraftigt med frekvens. Extra stora variationer registreras när en elastomer användes i knutpunkten mellan golv och vägg. Genom att förändra i knutpunkten förändras strukturens dynamiska beteende och därmed fås olika ljudupplevelser i rummet.

– En önskan vore att konstrukturer på sikt ska kunna modellera upp en konstruktion bestående av olika byggblock och kunna förutsäga vilken ljudupplevelse brukaren får, säger Åsa Bolmsvik.

Ett steg att nå dit är att få datamodeller att stämma överens med experimentella försök.
Resultaten i denna doktorsavhandling ger förståelse för hur knutpunkter i träkonstruktioner beter sig och kan simuleras med finit elementmodellering. Vidare kan resultaten bidra till utvecklingen av FE-modeller som kan användas för att kunna se de akustiska effekterna redan under konstruktionsstadiet. Dock behövs ytterligare forskning inom området.

Åsa Bolmsvik är född och uppvuxen i Örebro, men flyttade sedan till Göteborg där hon läste till civilingenjör på Väg- och Vatten på Chalmers. Därefter jobbade Åsa som konstruktör på VBK och som teamledare på SKF innan hon flyttade till Växjö för att påbörja sina doktorandstudier. Parallellt med studierna undervisar Åsa på byggprogrammen vid Linnéuniversitetet.

Avhandlingen ” Structural-acoustic vibrations in wooden assemblies: Experimental modal analysis and finite element modelling” försvaras fredagen den 15:e mars. Opponent är Professor Anders Ågren, verksam vid Luleå Tekniska Universitet.

Det visar en studie som nyligen publicerades i den ansedda medicinska tidskriften The Lancet, sektionen för infektionssjukdomar.Navet i den svenska delen av undersökningen har varit laboratoriemedicin på Länssjukhuset Ryhov. Hit har alla svenska prover skickats för analys. Professor Sigvard Mölstad, då på Primärvårdens FoU-enhet i Landstinget i Jönköpings län, har varit koordinator för de svenska vårdcentraler som har tagit prover.

Första studien i sitt slag
Studien, som letts från Nederländerna, är den första i världen som med standardiserade metoder jämfört förekomsten av gula stafylokocker och resistenta bakterier inom och mellan länder i en normalfrisk befolkning. I tidigare studier är det andelen resistenta bakterier bland ett urval av sjuka patienter som har undersökts. — Då blir det mer spekulationer om hur stor andel resistenta bakterier det finns i hela befolkningen, säger Sigvard Mölstad. Sådana här studier borde göras även för andra sjukdomsframkallande bakterier.Det är i prov från näsan som forskarna har letat gula stafylokocker. Multiresistens har i den här studien definierats som bakterier som är resistenta mot tre eller flera antibiotika-klasser.

”Glädjande för Sverige”
I Sverige var andelen multiresistenta stammar 0,2 procent. I övriga länder låg andelen runt 2 procent, tio gånger högre alltså. Högst var andelen i Storbritannien, 3 procent. Det positiva resultatet för Sverige stärktes av att forskarna inte hittade ett enda fall av MRSA. Det är beteckningen på den mest fruktade multiresistenta bakterietypen. — Det är glädjande att denna välgjorda studie tyder på att andelen bärare av multiresistenta bakteriestammar är lägre än vad som tidigare varit känt, säger Sigvard Mölstad.— Särskilt glädjande är resultatet för Sverige. Det bekräftar att vår policy att använda antibiotika sparsamt har varit positiv. Den låga andelen multiresistenta bakterier innebär att motivet att behandla med så kallade bredspektrumantibiotika minskar ytterligare. Hög frekvens av sådana antibiotika ökar bakteriers resistens generellt sett.

Framgångsrika åtgärder
Andreas Matussek, verksamhetschef på laboratoriemedicin, är mest förvånad över att länder som har stora problem med MRSA på sjukhusen, trots det har låg andel bärare i befolkningen. — Det ger hopp om att framgångsrikt kunna bekämpa sjukdomar som orsakas av multiresistenta bakterier, säger han. — MRSA sprids lättast mellan patienter som vårdas på sjukhus. Därför är det så viktigt att alla hygienrutiner följs för att förebygga spridning inom sjukhusen.Studiens författare tror att den oväntat låga andelen av MRSA kan vara resultatet av ökad vaksamhet bland befolkningen och att man på senare år vidtagit åtgärder för att få kontroll över spridningen av de fruktade bakteriestammarna.

Många bär på stafylokocker
Även om resultatet på många sätt är positivt finns det varningstecken som bekräftar att multiresistenta bakterier är en fara för vården. Tre personer i studien bar på bakteriestammar som var resistenta även mot antibiotika som används för att bekämpa MRSA. I Frankrike och Belgien bär nästan 20 procent av befolkningen på bakteriestammar, resistenta mot antibiotika som används mot vanliga luftvägsinfektioner.I genomsnitt fanns gula stafylokocker i näsan hos var femte deltagare i studien, men i Sverige hos nästan var tredje. Någon känd förklaring till den högre förekomsten i Sverige finns inte. Andreas Matussek tror, med stöd av opublicerade data, att förekomsten är ännu högre. — Normalt orsakar stafylokockerna ingen skada, men när vi blir infekterade är det oftast av de stammar som vi själva bär på, säger han. Och när stafylokockerna orsakar exempelvis sårinfektioner kan det vara riktigt farligt om stammarna är multiresistenta.

Text: Olle Hall
Artikeln är publicerad hos Landstinget i Jönköpings län.

Fakta om studien
Studien är den andra som presenteras i ett stort EU-projekt, APRES, med samordnad forskning i olika hälsofrågor. Titeln på den vetenskapliga artikeln är: Prevalence and resistance of commensal Staphylococcus aureus, including meticillin-resistant S aureus, in nine European countries: a cross-sectional study. (Öppnas i nytt fönster) Studien omfattar drygt 32 000 människor, varav 3214 i Sverige. Övriga länder: Österrike, Belgien, Kroatien, Frankrike, Ungern, Spanien, Nederländerna och Storbritannien. Deltagarna var från fyra år och uppåt. Merparten mellan 20-64 år. Forskarna har undersökt förekomsten av gula stafylokocker i näsan hos personer utan pågående infektioner. Proverna har samlats in och analyserats på ett likartat sätt i de nio länderna från november 2010 till augusti 2011. I Sverige på vårdcentraler från Krokom i Jämtland  i norr till Eslöv i Skåne i söder.

Örebrouniversitets del av projektet har psykologiforskaren Nikolaus Koutaktis ansvarat för.

– Jag skriver på några artiklar om olika föräldrastödsmetoder och om vad föräldrar vill ha för stöd. Men i Växjö har man också gett det här projektet ett fortsatt liv, vilket inte är alldeles vanligt.

Genom att bygga upp en styrgrupp på rätt nivåer fick man ett engagemang i kommuner, landsting och regionala organ. Nu har man anställt en lokal koordinator, som leder det fortsatta arbetet.

Kvalitetsresurser
Den koordinatorn är Carina Moser, samordnare på förvaltningskontoret i Växjö kommun.

– Forskningen gav en tyngd åt projektet, som starkt bidrog till att det fått en fortsättning, säger hon. Vi fick helt andra resurser för att följa upp, dokumentera och kvalitetssäkra olika modeller och program för föräldrastöd.

Det var 2009 som Statens folkhälsoinstitut fick regeringens uppdrag att utveckla kommunala strategier för föräldrastöd i samarbete med forskare. En av de tio kommuner som fick bidrag var Växjö, som tillsammans med Örebro universitet fick 8,5 miljoner kronor och startade ett projekt som kom att omfatta hela Kronobergs län under 2010 och 2011.

Alla är osäkra
– Alla föräldrar är osäkra på sina trotsande treåringar eller sina oppositionella tonåringar, det är universella problem. Men föräldrarna har olika mentala tröskalar för att söka hjälp och vår första uppgift var att sprida kunskaper om den hjälp som finns och få fler att söka sig till den, säger Nikolaus Koutakis.

Han säger att kunskaperna om de möjligheter till hjälp som finns ofta hänger ihop med familjernas sociala situation och därför var det viktigt för projektet att öka föräldrarnas kunskap om tillgängliga resurser och även att lansera nya.

Genom målgruppsstyrda kampanjer i olika medier som spotify, radio, tidningar, pressreleaser och arrangemang bjöd man in till olika program för föräldrastöd. Utvärderingarna, som grundade sig på omfattande intervjuer vid tre olika tillfällen, visade att medvetandet om föräldrastödet ökade. De gav en uppfattning om vilka kanaler för att sprida kunskap som var effektivast. Man fick en bild av vad föräldrarna  förväntar sig, man kunde till exempel anpassa tider för olika möten så att det passade bättre för föräldrarna.  

Forskningsrapporter
– Jag har utvärderat några av programmen och kommer att publicera artiklar om det. I ett fall visar ett program inga effekter alls trots att det ser mycket bra ut på pappret och används flitigt över hela landet. Ett annat, nyare program, kallat Ömsesidig respekt, visade lovande effekter, föräldrarna kände sig säkrare i sin roll efter det.

– Den parallella utvärderingen och uppföljningen av programmen genom forskningen har blivit ett stöd i det fortsatta arbetet, säger Carina Moser. Vi kan se att efterfrågan hos föräldrarna ökat, många kommuner som inte haft något föräldrastöd har det nu och vi har kunnat utbilda pedagoger att coacha föräldrar i deras vardagliga verksamhet.

– Det känns jätteroligt att vårt arbete fått konkreta resultat som kan användas av kommunerna, och att kommunerna faktiskt anser att föräldrastöd är värt att satsa på även efter projektets slut då kommunerna själva finansierar det. Men framförallt är det roligt att vårt arbete kommer vanliga familjer till del i hela Kronobergs län, säger Koutakis.

I dag den 14 mars publicerar BalticSTERN Sekretariatet vid Stockholm Resilience Centre, Stockholms universitet resultaten i rapporten The Baltic Sea – Our Common Treasure. Economics of Saving the Sea.

Rapporten visar att:

Det är inte förvånande att Östersjöborna sätter stort värde på de ekosystemtjänster som havet ger, som till exempel fisk, rekreation och inspiration. De flesta har nämligen varit vid havet på sin fritid för att vandra längs stranden, bada eller åka båt. Dessutom har varannan person i studien upplevt effekterna av övergödningen.

– Östersjön är ett av de mest förorenade haven i världen, omgivet av några av de rikaste länderna. Om vi löser miljöproblemen här så kan det bli ett internationellt föredöme. Om inte, kan det bli en ursäkt för andra att inte agera. Det finns tydliga politiska mål, vetenskapliga resultat som visar att nyttan överstiger kostnaderna och stort stöd bland allmänheten. Därför finns inte längre några ursäkter för att inte vidta kraftfulla åtgärder, säger Johan Rockström, ordförande i BalticSTERNs styrgrupp och chef för Stockholm Resilience Centre.

Aktionsplanen för Östersjön (Baltic Sea Action Plan) är en överenskommelse inom HELCOM (Helsingforskommissionen) där samtliga nio Östersjöländer har åtagit sig att minska sina utsläpp av näringsämnen så att en god ekologisk status kan uppnås i Östersjön. Aktionsplanens mål kan uppnås genom åtgärder som minskar närsalts-belastningen från jordbruk och avloppsvatten, till exempel minskad gödsling och förbättrad rening vid avloppsreningsverk.

BalticSTERN är ett forskarnätverk med partners i samtliga länder runt Östersjön. Forskarna kombinerar ekologiska och ekonomiska modeller för att kunna beräkna nyttor och identifiera kostnadseffektiva åtgärder.

Rapporten The Baltic Sea – Our Common Treasure. Economics of Saving the Sea, samt sammanfattningar på svenska och engelska finns tillgängliga på hemsidan: www.stockholmresilience.org/balticstern

En sådan steroid är allopregnanolon. Avhandlingen visar att kroniskt förhöjda nivåer av detta ämne påskyndade sjukdomsförloppet i två olika transgena modeller för Alzheimers sjukdom. De transgena mössen fick sämre minnes- och inlärningsförmåga och dessutom en ökad mängd av beta-amyloid i hjärnan. Beta-amyloid är det protein som bildar avlagringar, plack, i hjärnan vid Alzheimers sjukdom och en ökad mängd visar att sjukdomsläget förvärrats.

Avhandlingen visar också att högre nivåer av beta-amyloid har samband med sämre fungerande nervkopplingar, synapser, i hjärnan. Det kunde påvisas efter en period med kroniskt förhöjda nivåer av allopregnanolon. Effekterna visade sig tidigt i sjukdomsutvecklingen då djuren normalt inte har försämrat minne. En liknande acceleration av sjukdomsförloppet hos människa skulle kunna utgöra skillnaden mellan att klara sig bra i det egna hemmet och att vara i behov av professionell vård.

Figuren visar andelen möss med Alzheimers sjukdom som har normal eller nedsatt minnesfunktion i respektive behandlingsgrupp. Betydligt fler möss med kroniskt förhöjda nivåer av allopregnanolon hade nedsatt minnesfunktion.

Om disputationen
Fredagen den 22 mars försvarar Sara K. Bengtsson, Institutionen för klinisk vetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med den svenska titeln Accelererar stress steroider Alzheimers sjukdom? Effekter av kroniskt förhöjda allopregnanolonnivåer i transgena AD modeller.
Fakultetsopponent är professor Caroline Graff, Karolinska institutet.

Sara K. Bengtsson är född i Malmö och har naturvetenskaplig gymnasieutbildning från Österportgymnasiet i Ystad. Efter att ha arbetat på flera områden tog hon 2008 magisterexamen i biomedicin vid Umeå universitet, där hon nu är doktorand och forskningsassistent vid Institutionen för klinisk vetenskap, enheten för obstetrik och gynekologi.

Läs hela eller delar av avhandlingen på:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-66572

Den nya kommunallagen 1992 gav kommuner större handlingsfrihet i hur de vill organisera sin verksamhet. Många kommuner testade nya vägar. Bland dem fanns Linköping och Norrköping, som valde två helt olika modeller för bland annat sin vård- och omsorgsverksamhet. Linköpings satsade på en beställar-utförarmodell utifrån övertygelsen att marknadsutsättning och konkurrens skulle förbättra verksamheten. Norrköping satsade istället på kommundelsnämnder, utifrån en tro på förstärkt demokrati och ”goda mötesplatser” för medborgarna.

Båda stötte på problem, men av olika art, och de hittade också olika lösningar på dem. Det säger Robert Jonsson, nybliven doktor i företagsekonomi vid Linköpings universitet. Han har i mer än tio år följt hur de två kommunerna organiserat sin vård och omsorgsverksamhet. Varför och hur förändras kommunal ledning, är hans grundfråga.

– I Norrköping var problemet att verksamheten utvecklades åt olika håll, och det blev stora skillnader i service mellan olika kommundelar, berättar han.

– I Linköping har problemet mer bestått i att den kommunalt drivna verksamheten tappat i konkurrens och förlorat stora marknadsandelar. Risken är att kommunen måste lägga ner hela sin egen verksamhet, vilket skulle innebära en förlust av viktig kompetens.

Lösningen i Norrköping blev att lägga ner kommundelsnämnderna och satsa på en likvärdig service till alla kommuninvånare. I Linköping fortsätter beställar-utförarmodellen att fungera, de problem som uppstått längs vägen har man lyckats justera.

För att undvika stora bakslag behöver kommuner balansera mellan sina fyra huvuduppdrag, säger Robert Jonsson. Dessa är: ge bra service, myndighetsutövning, värna demokratin och vara en samhällsaktör.  Går kommunen för långt i någon riktning blir det obalans och risk för bakslag. Norrköping, exempelvis, prioriterade demokratiuppdraget framför att ge bra service och det slog tillbaka. Robert Jonsson liknar det vid att lasta en båt jämnt för att klara vågor från olika håll.

Han pekar också på vikten av att erkänna bakslag och utnyttja förändringskraften i dem. Organisationer där konflikter tillåts klarar sig bättre än sådana där motsättningar tystas. Organisatoriska bakslag bidrar till att effektivisera kommuners ledning, är hans tes.
Robert Jonsson disputerade den 8 mars. Avhandlingen heter ”Organisatoriska bakslag. Mer än tio år av förändringar i två svenska kommuner”.

Tät.nu är ett forskningsprojekt vid enheten för allmänmedicin, Umeå universitet, som bland annat försöker utveckla nya, lättillgängliga behandlingsprogram för inkontinens hos kvinnor, ett problem som oftast visar sig i samband med hosta, nysning, lyft och hopp (ansträngningsinkontinens). En behandling baserad på bäckenbottenträning ger oftast bra resultat, men många drar sig för att söka vård och en del tycker inte att de får någon hjälp när de söker.

I projektets första studie lottades 250 kvinnor med ansträngningsinkontinens till behandling antingen via internet eller via ett program som skickades per post. Resultaten visar att läckaget och dess påverkan på det dagliga livet blev ungefär lika mycket bättre i båda grupperna.

– Två av tre kvinnor minskade sitt läckage med mer än hälften eller läckte inte alls vid uppföljningen efter tre månaders behandling, säger Malin Sjöström, distriktsläkare och doktorand i projektet. Däremot minskade användningen av inkontinensskydd mera i internetgruppen. De upplevde också en större förbättring och var i allmänhet mer nöjda med behandlingen.

Resultaten publicerades i tidskriften British Journal of Urology International i januari 2013 och nu pågår tvåårsuppföljning och hälsoekonomiska beräkningar utifrån resultatet. Enligt Göran Umefjord, distriktsläkare och en av forskarna i projektet, är det framförallt kvinnor som vänder sig till internet för hälsofrågor, speciellt vid problem som känns pinsamma. I studien visade det sig just att många uppskattade anonymiteten och att kunna styra sin behandling själva.

– Med ganska enkla metoder kan många få hjälp till en rimlig kostnad men det behövs fler alternativ. Idag har fler än två miljoner svenskar en smart telefon och nätet flyttar mer och mer in i mobilen. Därför har vi utvecklat en sådan app med hjälp från Umeå universitets utvecklingsavdelning (ITS), säger Eva Samuelsson, docent i allmänmedicin och ansvarig för tät.nu.

Appen bygger på erfarenheter från internetprojektet och innehåller flera olika knipträningsprogram, information samt påminnelse- och statistikfunktion. Mobilversionen ska nu testas i en forskningsstudie och kvinnor med ansträngningsinkontinens minst en gång per vecka kan delta. Mer information om studien, som startar nu, finns på webbplatsen (länk nedan). Tillgång till smartphone – iPhone eller Android – krävs. Deltagare lottas till behandling via appen eller till en grupp som får tillgång till appen efter den första uppföljningen. Behandlingen, som framförallt består av bäckenbottenträning, pågår i tre månader, därefter sker utvärdering med hjälp av enkät och läckagelista.

Länk till uppföljningsstudien

Projektets webbplats: www.tät.nu

Det har tidigare antagits att strålbehandling vid bröstcancer innebär en ökad risk för hjärtsjukdom senare i livet. Hur denna riskökning ser ut, och om den är större för vissa individer, har dock inte varit klarlagt. Nu har forskare vid Karolinska Institutet tillsammans med kollegor från Danmark och Storbritannien undersökt den saken i en studie.

I studien ingår nära 2 200 danska och svenska kvinnor som någon gång mellan 1958 och 2001 strålbehandlats mot bröstcancer. Forskarna har hämtat uppgifter ur varje kvinnas patientjournal och på så sätt kunnat uppskatta vilken stråldos som hjärtat har exponerats för. De har också samlat annan information om varje kvinnas hälsa, så som andra kända riskfaktorer för hjärtsjukdom.

Studien visar på en tydlig koppling mellan strålbehandling och risk för hjärtinfarkt. Kopplingen var tydligast för de kvinnor som redan före strålbehandlingen hade diabetes, kronisk obstruktiv lungsjukdom, högt BMI, alternativt var rökare, hade haft kärlkramp eller annan hjärtsjukdom. De högsta riskerna noterades de första 10 åren efter strålbehandlingen och det verkade som om den skadliga effekten därefter klingade av, men även efter 20 år var risken högre än i normalbefolkningen.

Risken att utveckla en hjärtsjukdom var beroende av ålder vid strålbehandlingen, om kvinnan hade andra riskfaktorer för hjärtinfarkt och stråldosen till hjärtat. Jämför man en kvinna som var 50 år gammal, var hjärtfrisk och inte erhöll strålbehandling med en kvinna i samma ålder som hade högt blodtryck och fick en hög stråldos mot hjärtat (10 Gy), har den senare kvinnan tre gånger högre risk att drabbas av hjärtsjukdom.

– Resultaten bekräftar vad vi länge har misstänkt, strålning ökar risken för hjärtinfarkt och kvinnor med andra kända riskfaktorer för hjärtsjukdomar har högre risk än andra. Det här ger oss ett bättre underlag när vi för enskilda patienter ska väga strålbehandlingens fördelar mot skadliga effekter i hjärtat, säger Per Hall, professor i strålningsepidemiologi vid Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik på Karolinska Institutet.

Studien är finansierad inom ramen för EU-projektet Radiation Associated Cardiovascular Events (RACE). Forskarna har även fått finansiellt bidrag från UK Department of Health, British Heart Foundation och Cancer Research UK.

Publikation: ”Risk of Ischemic Heart Disease in Women Irradiated for Breast Cancer”, Sarah Darby, Marianne Ewertz, Paul McGale, Anna Bennet, Ulla Blom-Goldman, Dorthe Broennum, Candace Correa, David Cutter, Giovanna Gagliardi, Bruna Gigante, Maj-Britt Jensen, Andrew Nisbet, Richard Peto, Kazem Rahimi, Carolyn Taylor, Per Hall, New England Journal of Medicine, 14 March 2013.

Länk till tidskriften.

Forskare vid Karolinska Institutet har via olika register följt upp 124 000 flickor och kvinnor i Sverige som någon gång mellan 2006 och 2010 fick HPV-vaccin, vilket skyddar mot både kondylom och livmoderhalscancer. De flickor och kvinnor som ingick i studien var mellan 10 och 44 år och de har följts under i genomsnitt 4,4 år via registren. Syftet har varit att studera dels vaccinets effekt, dels vilka som valde att ta vaccinet.

Forskarna har ännu inte studerat utfallet för livmoderhalscancer, som tar längre tid att utveckla. När det gäller kondylom var effekten dock tydlig. Hos flickor som vaccinerade sig före 14 års ålder sjönk förekomsten av könsvårtor med 93 procent. Det är tidigare känt att man måste ta vaccinet innan man blivit smittad av HPV (humant papillomvirus) för att det ska vara effektivt, och för dem som vaccinerade sig efter 20 års ålder såg forskarna ett skydd som var lägre än 50 procent.

Det var hela 15 gånger vanligare att barn till universitetsutbildade föräldrar blev vaccinerade än barn till lågutbildade föräldrar. Mammans utbildningsnivå spelade störst roll; det var åtta gånger vanligare att bli vaccinerad om flickans mamma var universitetsutbildad, jämfört med att det var fyra gånger vanligare om pappan var universitetsutbildad.

Från 2007 erbjöds flickor mellan 13 och 17 år att vaccinera sig mot HPV till ett reducerat pris. Andra fick betala fullpris. Sedan 2012 ingår vaccinationen i det allmänna vaccinationsprogrammet och erbjuds därmed kostnadsfritt åt alla flickor mellan 10 och 12 år, tillsammans med kostnadsfri vaccination (så kallad catch-up) under begränsad till för flickor mellan 13 och 18 år.

– Vår studie ger stöd för att vaccinet ska tas vid så låg ålder som möjligt. När vaccineringen erbjöds till rabatterat pris var fördelningen mycket ojämlik. Genom att låta vaccinet vara gratis och erbjudas via skolan kommer fördelningen troligen att bli mer jämlik, säger Lisen Arnheim-Dahlström, forskare på institutionen för medicinsk epidemiologi och statistik på Karolinska Institutet.

Studien har kommit till med finansiering från läkemedelsbolaget Merck Sharp & Dohme, som säljer det aktuella vaccinet, genom anslag till forskarna Lisen Arnheim-Dahlström och Joakim Dillner. Ytterligare en av forskarna, Cecilia Young, är anställd på Sanofi Pasteur MSD, ett läkemedelsbolag som samägs av Sanofi Pasteur och MSD och som ägnar sig åt att endast tillverka och sälja vacciner. Företagen har dock inte påverkat tolkningen av resultaten.

Publikation: ”Quadrivalent HPV-Vaccine Effectiveness: A Swedish National Cohort Study”, Amy Leval, Eva Herweijer, Alexander Ploner, Sandra Eloranta, Julia Fridman Simard, Joakim Dillner, Cecilia Young, Eva Netterlid, Pär Sparén, Lisen Arnheim-Dahlström, Journal of the National Cancer Institute (JNCI), online 13 March 2013.

Referenslänk: Tidskriftens webbplats

Bjarne Löfgren, doktorand vid Klinisk och Molekylär Osteoporosforskning, har i flera studier analyserat effekten av ökad fysisk aktivitet hos skolbarn i det så kallade Bunkefloprojektet. I projektet följs barn som från skolstart haft daglig fysisk aktivitet på schemat, och jämförs med tre närliggande skolor som följer svensk standard med 1-2 lektionstimmar idrott per vecka.

Studien visar att de barn som haft utökad skolidrott hade efter fyra år både en större ökning av benmassa och benstorlek. Dessutom kunde man redan efter två år notera en positiv effekt på utveckling av muskelstyrka och muskelfunktion, och hos flickor som haft daglig skolidrott sågs även större muskelmassa. Däremot påverkades inte risken för fraktur hos barnen.

Både ökad benmassa och förbättrad muskelstyrka är i regel kopplade till minskad frakturrisk. Dock är det enligt Bjarne Löfgren inte troligt att ökad fysisk aktivitet ger mindre frakturrisk hos barn, snarare tvärtom då de kanske utsätts för fler risker, utan det handlar snarare om att bygga upp bra förutsättningar för framtiden.

– Studien ger möjlighet att se om man kan påverka skelettets utveckling, säger han. Det skulle potentiellt kunna skydda mot fraktur när man är gammal, förutsatt att den förbättrade skelettutvecklingen står sig upp i vuxen ålder.

Länk till mer fakta om avhandlingen.

Text: Anna-Karin Abelson, Foto: privat
Artikeln är också publicerad på tidskriften Vetenskap & Hälsa, där mer fakta finns tillgängligt.

I en ny avhandling från Linnéuniversitet har entreprenörsforskaren Erik Rosell studerat entreprenörskap så som det praktiseras av Nätverket Samhällsförändring i Praktiken (Nätverket SIP), en organisation med bas i civilsamhället och dess medborgaransvar.

Studien har en interaktiv metodansats, där avhandlingsförfattaren medverkar aktivt som deltagare i de processer han studerar. I avhandlingen dokumenterar han tre iscensatta projekt, från idé till genomförande. I dessa projekt intar han olika aktörsroller. Med utgångspunkt i olika individers upplevelser av att medverka i de tre projekten och utifrån de reaktioner som projekten framkallar hos målgrupperna, tolkas de som exempel på hur informella och medborgerliga mötesarenor organiseras. På dessa mötesarenor kan individer sammanstråla för att diskutera och agera på problem och möjligheter som de har upplevt i sina privatliv.

Det första projektet handlar om att skapa interaktion och ett kunskapsutbyte mellan universitetet och en folkhögskola. Projektet tolkas i avhandlingen utifrån Erik Rosells egna erfarenheter och upplevelser av att initiera och organisera ett projekt som kräver engagemang och ansvarstagande.

Det andra projektet berättar om hur en tidning som lyfter fram exempel på medborgerligt engagemang i lokalsamhället planeras, produceras och distribueras i två kommuner. Rosell medverkar här som en av många skribenter i tidningen. Tidningsproduktionen tolkas som ett exempel på hur Nätverket SIP skapar uppmärksamhet och opinion i lokalsamhället.

Ett tredje evenemang som beskrivs i avhandlingen är organiseringen av en publik konferens på temat ungdomar och sociala medier. Avhandlingsförfattaren medverkar som en aktiv deltagare under själva konferensen. Konferensens huvudsakliga budskap tolkas i avhandlingen som en manifestation för betydelsen av ett väl fungerande föreningsliv i lokalsamhället.

– Avhandlingen ger sammantaget en ingående beskrivning av hur entreprenörskap gestaltar sig och kan förstås om det kopplas till det civila samhällets föreningsliv säger Erik Rosell. Min egen medverkan i de tre projekten har gjort det möjligt att tolka entreprenörskap som en vardaglig och social process. Positiva upplevelser av skaparglädje, personlig utveckling, vänskap och engagemang lyfts fram. Samtidigt vill jag betona att utvecklingsprocesser kan upplevas som svåra och arbetssamma. Osäkerhet, meningsmotsättningar och tillfälligt låsta positioner är lika förväntade inslag i entreprenöriella processer.

I avhandlingen utvecklar Erik Rosell också en förståelse för de möjligheter och utmaningar som möter den interaktiva forskaren. Tre interaktiva forskarroller definieras i avhandlingen. Dessa bygger på olika grad av närhet till den situation som studeras och de människor som verkar där.

Avhandlingen ”Entreprenörskap som kommunikativ handling – skapande av interaktion, uppmärksamhet och manifestationer” försvaras fredagen den 14:e mars. Opponent är docent Karl Palmås, Chalmers Tekniska Högskola, Göteborg.

Många bakterier lever i miljöer som är under ständig förändring, till exempel vatten och jord. Ett sätt för bakterier att anpassa sig till dessa förändringar är att förflytta sig till de för stunden mest gynnsamma platserna. Detta är möjligt genom att bakterier som kan röra sig har receptorer som fungerar som ”näsor”. Dessa känner av olika faktorer så som näringsämnen, gifter, syre och ljus, och styr bakterierna att röra sig mot eller ifrån dessa.

Pseudomonas putida är en jord- och vattenlevande bakterie med flera egenskaper som gör den intressant för många olika bioteknologiska applikationer, till exempel för att producera kemikalier och bryta ner föroreningar. För att utnyttja bakterien optimalt och kunna förutspå hur den påverkas i olika situationer krävs det att man förstår hur den reagerar och beter sig.
Molekylärbiologen Sofia Österberg visar i sin avhandling att en av receptorerna i P. putidas ”näsa” känner av bakteriens ämnesomsättning, vilken påverkas av de näringsämnen som finns i bakteriens omgivning, och dirigerar bakterien till de miljöer där den har bäst chans att överleva. P. putida rör sig framåt genom att rotera piskliknande utskott som kallas flageller.

– Jag har upptäckt att bakterien producerar receptorn samtidigt som flagellerna. Det innebär att bakterien både kan känna av vart den ska röra sig när den befinner sig i näringsfattiga miljöer och på samma gång förflytta sig till mer näringsrika platser, säger Sofia Österberg.

Många bakterier kan reglera sin rörlighet genom att producera en signalmolekyl som kallas c-di-GMP. Sofia Österberg har funnit att P. putida har ett enzym som både kan höja och sänka mängderna av denna signalmolekyl inuti bakterien. I avhandlingen presenterar hon även det protein som binder c-di-GMP och troligtvis påverkar flagellerna så att bakterien blir stillastående.

– När bakterier känner av förändringar i sin omgivning så kan de stanna eller ändra sin rörelseriktning på mindre än en sekund. Det gör den här typen av reaktion till en omedelbar överlevnadsstrategi, säger Sofia Österberg.

Sofia Österberg kommer ursprungligen från Sundsvall.

Läs hela eller delar av avhandlingen på:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-66138

Om disputationen:
Torsdagen den 21 mars försvarar Sofia Österberg, institutionen för molekylärbiologi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Metabolism-dependent taxis and control of motility in Pseudomonas putida. Svensk titel: Pseudomonas putidas motilitetsreglering och rörelse mot metaboliter. Fakultetsopponent är professor Caroline Harwood, Department of Microbiology, Washington University, Seattle, USA.

För mer information, kontakta gärna:

Högupplöst porträtt [Ref 2]
Umeå universitet [Ref 3]