Bristen på kväve är den absolut viktigaste faktor som styr tillväxten i Sveriges nordliga skogar. För forskarna är det viktigt att bättre förstå skogens kvävecykel med tanke på skogarnas ekonomiska och sociala betydelse, men också med tanke på skogarnas potential att lagra in kol vilket kan bidra till att motverka klimatförändringarna.

– Mossornas kvävefixering kan bidra med upp till hälften av all kvävetillförsel i dessa skogsekosystem, säger Johannes Rousk, forskare vid biologiska institutionen, Lunds universitet.

Mossornas strategi för att samla in kväve är att ingå samarbete med blågröna alger, så kallade cyanobakterier, som koloniserar mossornas yta. Cyanobakterierna kan fixera kväve från atmosfären och verkar ge mossan tillgång till denna begränsande resurs i utbyte mot kolhydrater från mossan. I den aktuella forskningsstudien ville Johannes Rousk och hans kollegor ta reda på om det kan vara cyanobakterierna som gör mossor så giftiga. Det är ett känt faktum att mossor är extremt motståndskraftiga mot både förmultning och betning. Det är dessutom ett känt faktum att cyanobakterier kan producera gifter; det vittnar somrarnas återkommande algblomningar om.

– Vår hypotes var att mossornas motståndskraft mot nedbrytning och betning kunde hänga samman med cyanobakterierna och deras möjliga giftighet. I så fall borde mossor med mycket cyanobakterier vara giftigare än mossor med mindre cyanobakterier, säger Johannes Rousk.

Till forskarnas förvåning visade det sig vara precis tvärtom. Mossornas giftighet minskade när mängden cyanobakterier var stor. Detta visar att cyanobakterierna inte bidrar till mossornas motståndskraft mot nedbrytning eller betning, menar Rousk. Mysteriet med var mossornas giftighet kommer ifrån är därmed ännu olöst. Däremot framkom i studien andra intressanta fakta om mossornas samspel med cyanobakterierna.

– Det verkar som om mossorna minskar sin giftighet när de har behov av mer kväve och därmed låter sig koloniseras av cyanobakterier som kan fixera kväve åt dem. När mossorna däremot får tillgång till andra kvävekällor, exempelvis från vägtrafik, så ökar de sin giftighet för att göra sig av med cyanobakterierna, säger Johannes Rousk.

Förhållandet mellan cyanobakterierna och mossorna, och hur detta regleras, är en av de mest inflytelserika detaljerna i hela skogsekosystemet. Förståelsen för dessa processer blir allt viktigare. Just det ökande kvävenedfallet från industri och vägtrafik har visat sig kunna helt slå ut det kvävefixerande samarbetet mellan mossor och cyanobakterier, vilket påverkar skogsekosystemet från grunden, påpekar Johannes Rousk.

Den aktuella studien publiceras nu i den vetenskapliga tidskriften PLOS ONE.

Om bland annat detta handlar de tre projekt som Formas och Svenskt Vatten beviljat medel idag.

– Detta är en av de tre delutlysningar som Formas och SVU, Svenskt Vatten Utveckling, gjort tillsammans. Målet med dessa tre utlysningar är att ta fram ny kunskap, stärka svensk forskning samt skapa underlag för starka forskningsmiljöer inom dessa för samhället viktiga områden, säger Anna Ledin, huvudsekreterare på Forskningsrådet Formas.

– Vi vill från branschen kraftsamla genom denna enskilt största satsning inom SVU hittills, för att kunna erbjuda säkert dricksvatten också i framtiden. Dricksvatten av god kvalitet är avgörande för att vårt samhälle ska fungera och utvecklas, säger Daniel Hellström, utvecklingsledare på Svenskt Vatten. Vi har arbetat i nära dialog med representanter för tänkbara slutanvändare av forskningsresultaten, för att identifiera kunskapsbehov samt underlätta spridningen och implementeringen av resultaten.

Nedan tre projekt beviljas medel:

Säkra bladgrönsaker från jord till bord. Bladytans mikroekologi är grundbulten i en framgångsrik preventionsstrategi mot EHEC
Beatrix Alsanius, Sveriges Lantbruksuniversitet:
EHEC-bakterier kan orsaka allvarliga skador hos barn och äldre, till exempel livshotande njursvikt. Bakterierna kan finnas i djur och sprids via avföring till växter i omgivningen. Bladgrönsaker som ofta äts utan upphettning är en vanlig smittkälla. Forskarna vill studera hur bakteriefloran på bladgrönsaker skulle kunna styras så att den dels hindrar att EHEC-bakterierna växer till sig, dels minskar infektionsrisken om man får i sig förorenad sallad.

Integrerad kemisk och toxikologisk metodik för detektion av hälsofarliga kemiska ämnen i dricksvatten
Karin Wiberg, Sveriges lantbruksuniversitet:
Dricksvatten är vårt viktigaste livsmedel; en vuxen dricker 2-2,5 liter per dag. Den höga konsumtionen innebär att även mycket låga halter av föroreningar kan leda till hälsorisker, särskilt för extra utsatta grupper som t.ex. små barn. Det svenska kommunala dricksvattnet anses vara säkert, men risken för kemiska föroreningar ökar med en ökande mängd kemikalier i samhället. De senaste åren har kemiska föroreningar upptäckts som dricksvatten-producenterna varit helt omedvetna om fram tills människor blivit sjuka. Forskarna vill utveckla metoder för att tidigt kunna upptäcka risker med föroreningar i vattnet innan hälsoeffekter uppstår.

Riskbaserat beslutsstöd för säkert dricksvatten
Lars Rosén, Chalmers Tekniska Högskola: Det övergripande syftet med detta projekt är att utveckla metoder för beslutsstöd för att nå en kostnadseffektiv och hållbar minskning av hälsorisker från mikrobiologisk och kemisk förorening av dricksvattensystem. Projektet är interdisciplinärt och förenar mikrobiologi, akvatisk kemi, epidemiologi och vattenteknik med riskbedömning och beslutsteori. Projektet är också transdisciplinärt genom den nära samverkan och kommunikationen mellan forskar och andra intressenter i vattentjänstbranschen. Projektet har en hög samhällelig relevans.

Bakgrund:
Forskningsrådet Formas utlyste hösten 2012 totalt 96 miljoner kronor för forskning inom tre områden i samarbete med SVU, Svenskt Vatten Utveckling, nämligen Diffusa källor, Marina föroreningar och Säkra livsmedel. Formas delar nu ut 32 miljoner kronor till vartdera området fördelat på 8 miljoner
kronor per år i fyra år. SVU står därutöver för totalt 8 miljoner kronor. 

Säkra livsmedel:
Forskning om säkra livsmedel handlar snabbt och effektivt kunna hitta och hantera problem längs hela produktionskedjan, från källa via beredning/förädling och distribution till konsumtion. I varje led behövs barriärer och åtgärder för att minska riskerna för både mikrobiell och toxikologisk påverkan. Tillgång till säker mat och dricksvatten är ett grundläggande krav från konsumenter. Hot mot folkhälsan på grund av risker väcker oro och medför bristande förtroende för såväl produktionen som myndigheterna. För närmare definition se Säkra livsmedel.

Livsmedelsburna sjukdomsutbrott kan bli väldigt kännbara för samhället, vilket bl.a. blev tydligt under 2010-11 då parasiten Cryptosporidium gjorde 27000 människor sjuka i Östersund. Den samhällsekonomiska kostnaden för utbrottet har beräknats till 220 miljoner kronor. Klimatförändringar ökar risken mikrobiell förorening, till exempel i samband med kraftiga eller långvariga regn kopplat till översvämning av mark och gator samt ökad bräddning av avloppsvatten. I många av våra större kommuner, som ofta har ytvatten som dricksvattentäkter, pågår idag en kraftig befolkningstillväxt. Allt fler människor flyttar till de större städerna, vilket innebär att livsmedelsburna sjukdomsutbrott kan få snabbare och större spridning än tidigare.

Parfymreklamen säger oss ingenting om hur parfymerna faktiskt doftar. Istället matar den oss med bilder på antingen stereotypt manliga män eller stereotypt kvinnliga kvinnor, och försöker på så sätt sälja en identitet snarare än en doft, trots att många kvinnliga och manliga parfymer egentligen upplevs lukta ganska lika.

När heterosexuella personer mellan 20 och 30 fick välja parfym enbart baserat på deras doft, utan att veta om parfymen var klassad som kvinnlig eller manlig, så tenderade de att välja samma doft till sig själva som till sin potentiella partner. Resultaten kommer från en ny avhandling i psykologi där Anna Lindqvist har undersökt hur parfymer upplevs när könskategoriseringen inte är känd.

– Eftersom det finns en uppfattning om att parfymer kan förstärka det kvinnliga eller det manliga, och på så sätt attrahera en partner av det motsatta könet, så är det här resultatet väldigt spännande, säger Anna Lindqvist vid Psykologiska institutionen, Stockholms universitet.

Unisex-parfymer mest populära
Försöksdeltagarna fick även skatta hur kvinnliga respektive manliga de olika parfymerna upplevdes.

– De parfymer som deltagarna föredrog var de som inte upplevdes som varken särskilt kvinnliga eller manliga. Och när deltagarna själva fick könskategorisera parfymerna, så ville de sätta en unisex-etikett på dessa dofter, berättar Anna Lindqvist.

Vanliga parfymanvändares upplevelser av dofterna verkar alltså skilja sig åt från hur de marknadsförs, och när kännedom om den kommersiella könskategoriseringen saknas så tenderade kvinnliga och manliga deltagare att vilja använda samma parfymer.

Nya forskningsresultat som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Nature idag visar att lungfisken, inte kvastfeningen, är närmast släkt med den organism som först vandrade upp på land. Kerstin Lindblad-Toh vid Uppsala universitet och Broad Institute har lett studierna där ett internationellt konsortium av forskare har kartlagt kvastfeningens arvsmassa och jämfört den med arvsmassorna hos landlevande ryggradsdjur.
 
Många gener relaterade till lukt, syn, immunsystem, urinbildning och utvecklingen av extremiteter (ben och armar inklusive tår och fingrar) har förändrats när landlevande djur anpassat sig till den nya miljön. Kvastfeningen själv och dess proteiner har inte förändrats mycket alls på många hundra miljoner år, kanske för att den levt i en och samma stabila miljö i havets djup hela tiden.

År 1938 upptäcktes en stor fisk, som man tidigare trott var utdöd, utanför Afrikas kust.  Förvåningen var stor eftersom kvastfeningen tidigare studerats endast som över 70 miljoner år gamla fossiler. Kvastfeningen lever i grottor djupt ner i havet, och kommer normalt inte upp till havsytan. Den har stora runda fenor som man länge trott varit ursprunget till landlevande djurs extremiteter.

Ett stort internationellt konsortium med närmare 90 forskare från många världsdelar har nu kartlagt och analyserat kvastfeningens arvsmassa. Forskarna kartlade även generna i lungfisken, en fisk som förutom kvastfeningen varit en het kandidat till att vara anfadern till moderna landlevande djur. Genom att jämföra hundratals gener i kvastfeningen och lungfisken, med många landlevande djur tittade forskarna på var släktskapen var starkast.

– Nu kan vi med säkerhet säga att lungfisken är närmare släkt med landlevande djur än kvastfeningen. Det känns logiskt eftersom lungfisken både har början till ben och en slags lungor, säger Kerstin Lindblad-Toh, professor i komparativ genomik vid Uppsala universitet, Director of Vertebrate Genome Biology at Broad Institute och Director för SciLifeLab Uppsala.

Då kvastfeningen ser mycket gammal ut och i stort liknar de mer än 70 miljoner år gamla fossiler som hittats, undrade man om kvastfeningen kanske utvecklas mycket långsamt. Det visade sig att arvsmassan generellt förändras i liknande takt som hos andra fiskar och groddjur, men att de delar av arvsmassan som kodar för protein förändras mycket långsammare i kvastfeningen än i något annat ryggradsdjur som studerats.

– Vi pratar ofta om hur djur anpassar sig till nya miljöer genom att arvsmassan förändras, och vi förväntar oss lätt att alla organismer förändrats med tiden. Det finns fortfarande några plaster på jorden där organismerna inte behöver förändras. Kvastfening är sannolikt sedan länge väl anpassad till den mycket extrema och stabila miljö den lever i – havsdjupet, säger Kerstin Lindblad-Toh

Genom att jämföra kvastfeningen med landlevande djur kunde forskarna även studera de förändringar i arvsmassan som gjort att djuren anpassat sig till ett liv på land. Ibland har gener försvunnit, till exempel gener relaterade till att fenor skapas, ibland har gener skapats eller förbättrats och i många fall har de signaler som talar om när gener används förändrats.

– Inte helt förvånande har gener inblandade i lukt, hörsel, urinutsöndringen, placentabildning, immunförsvaret och utvecklingen av våra specialiserade extremiteter förändrats. Av dessa fynd kommer utvecklingsbiologer kunna fortsätta att lära om landdjurens utveckling och anpassning till sin nya miljö, säger Kerstin Lindblad-Toh

Fakta
Amemiya CT et al, Lindblad-Toh K. The African coelacanth genome provides insights into tetrapod evolution, Nature 2013, doi:10.1038/nature12027.
ScilifeLab är ett forskningscentrum som utvecklar, tillämpar och erbjuder storskalig teknik för molekylär biovetenskap, med fokus på biologi och medicin.

Den nya studien, som är ett samarbete mellan Uppsala universitet och forskargrupper i Storbritannien, publiceras denna vecka i tidskriften Langmuir, utgiven av American Chemical Society, och ger ny kunskap om ozonets skadliga verkan.

Lungans insida är täckt av ett tunt ytskikt bestående av en blandning av molekyler som bibehåller fukt och gör att utbytet av syrgas och koldioxid fungerar som det ska. Detta är helt avgörande för lungans funktion. Forskarna har tidigare visat att fettmolekylerna, de s k fosfolipiderna, påverkas negativt av ozon. Men på vilket sätt kunde de endast spekulera i.

Därefter har de gjort nya försök med neutroner på konstgjorda ytskikt som ska efterlikna lungans. De har nu med denna teknik kunnat se att det är den ena av lipidmolekylernas två uppåtriktade ”svansar” som bryts sönder av ozonet, medan den andra ändrar form.

– Neutronreflektion är ett unikt redskap för att lokalisera specifika delar av molekyler i ytskikt. Vi vill gärna använda vår utveckling av denna teknik inom fler miljörelaterade frågeställningar, säger Adrian Rennie, professor i neutronspridning vid Uppsala universitet.

Neutronreflektionsmätningar utfördes vid ISIS, England och Institut Laue Langevin, Frankrike, en metod där mängden material i ett skikt, liksom dess struktur, kan mätas.

Referens:
Degradation and Rearrangement of a Lung Surfactant Lipid at the Air–Water Interface during Exposure to the Pollutant Gas Ozone, Katherine C. Thompson, Stephanie H. Jones, Adrian R. Rennie, Martin D. King, Andrew D. Ward, Brian R. Hughes, Claire O. M. Lucas, Richard A. Campbell, and Arwel V. Hughes, Langmuir, 29 (14), 4594 – 4602, 2013. DOI: 10.1021/la304312y.

– Vi har brukat se cellerna som avskärmade enheter som kommunicerar med varandra genom att utsöndra signalsubstanser. Men nu visar det sig att celler kan utbyta mycket mer komplicerade meddelanden – hela paket med sitt eget genetiska material och signalproteiner. Det är ett helt nytt synsätt, säger Mattias Belting. Han är professor i onkologi vid Lunds universitet och överläkare vid Skånes onkologiska klinik.

Exosomer är små bubblor på bara 30-90 nanometer. De tillverkas inuti cellerna och fungerar som ”transportpaket” för genetiskt material som skickas iväg till andra celler. Sedan exosomerna först upptäcktes har de hittats i både blod, saliv, urin, bröstmjölk och andra kroppsvätskor.

Mattias Beltings forskargrupp har studerat exosomer som skickats iväg från tumörcellerna hos patienter med gliom. De små exosompaketen skickas från tumören till andra delar av hjärnan och tros ha i uppgift att förbereda frisk vävnad för en effektiv spridning av cancern.

Lundaforskarna har kunnat visa att tumörens grad av aggressivitet avspeglas i exosomerna.

– Vi har lyckats utveckla en metod för att isolera exosomer genom ett enkelt blodprov från hjärntumörpatienter. Analyserna tyder på att exosomernas innehåll på ett unikt vis återspeglar hur allvarlig tumören är, säger forskaren Paulina Kucharzewska.

Exosomer skulle därför kunna användas som biomarkörer, dvs ge vägledning om hur sjukdomen bör behandlas och följa behandlingens resultat. Att kunna få en sådan fingervisning bara genom ett blodprov är extra viktigt när det gäller hjärntumörer, som är svåra att komma åt för att ta vävnadsprov.

Även när det gäller mer lättåtkomliga tumörer kunde en analys av exosomer i blodet dock vara till stor nytta. Värdet av dagens tumörbiopsier – vävnadsprov –  begränsas av att tumörvävnaden varierar så mycket, vilket gör att ett enda prov inte avslöjar tumörens alla biologiska kännetecken. Exosomerna däremot bär på mycket mer heltäckande information, menar forskarna.

Den andra internationella konferensen om exosomforskning pågår just nu i Boston, och Mattias Belting är där.

– Det är mycket spännande att följa framväxten av ett helt nytt forskningsfält. Många tror att de främsta forskarna på området kan få Nobelpriset i framtiden, säger han.

Forskargruppens resultat har just publicerats i Proceedings of the National Academy of Sciences (PNAS), se www.pnas.org.

Hos många insektsarter har honans utseende ingen betydelse för en hanne som söker en parter, utan han förlitar sig nästan helt på hennes doft. Motthannar är särskilt beroende av de feromoner som honorna sänder ut, och har setts följa kvinnliga doftspår hundratals meter från källan.

För att undvika parning med fel art är dessa doftblandningar specifika för varje art; de ska bestå av rätt komponenter i rätt proportioner, så att endast hannar av samma art begriper det flyktiga budskapet. Detta har visats många gånger under de senaste 40 årens forskning om feromoner hos mott, och misstag bestraffas vanligen genom utebliven parning. Men, hos majsmott har det visat sig att hannar ofta parar sig med honor som sänder ut doftkomponenterna i helt omvända proportioner. Hur denna typ av optimerad kommunikation kan brytas ner, har varit en gåta under flera årtionden.

För att få ett svar på denna fråga bestämde sig forskare från Sverige, Ungern och USA att gemensamt detaljstudera motthannarnas beteenden och sinnessystem. Under arbetets gång, vid SLU i Alnarp, upptäckte de inte bara hur feromonspecificiteten kan brytas ner, utan de kunde också visa på ett mer generellt plan hur insekternas doftsinne hanterar ”doftbudskap” som kontinuerligt stimulerar doftreceptorer på antennerna.

Majsmottet är en besvärlig skadegörare på majs, och den förekommer i två ”feromonraser”, vars feromoner består av samma doftkomponenter men i omvända proportioner. Först undersökte forskarna hannarnas flygbeteende när de utsattes för sexualferomoner i en vindtunnel. Till forskarnas förvåning visade det sig att hannar som flög mot vinden genom doftplymen gradvis tappade fokuset på den egna rasens doftblandning. Orsaken till detta visade sig senare vara att de doftreceptorer som reagerar på respektive komponent ”återhämtar” sig olika snabbt, dvs. det tar olika lång tid för dem att bli redo att reagera lika starkt på en ny doftmolekyl. Detta leder till att budskapet till hjärnan förändras när motten flyger inne i doftplymen. Majsmotthannarnas lösning på detta problem är att förlita sig på det första intrycket, dvs. den proportion som avlästes i det ögonblick då de nåddes av plymen.

Enligt forskarna behöver motthannarna denna ”mentala genväg” för att kunna fortsätta att följa en doftplym där, enligt luktsinnets budskap till hjärnan, proportionerna mellan olika doftämnen tycks förändras.

– När motthannarna väl har bestämt sig för att följa ett doftspår, blir doftens exakta sammansättning allt mindre viktig i fortsättningen. Om hannarna under flygningen råkar stöta på doften av en annan hona som producerar en ”felaktig” doftblandning, kan det hända att de följer detta nya doftspår och parar sig med en hona som inledningsvis hade varit helt ointressant.

Detta kan mycket väl förklara varför vi finner hybrider av olika majsmottsraser i naturen, säger Teun Dekker, forskare vid SLU:s institution för växtskyddsbiologi.

Härnäst vill forskarna undersöka om det även hos andra mottarter, och hos organismer som myggor, förekommer liknande förändringar i responsen på doftblandningar efter det första intrycket.

Övriga medverkande i studien var Marco Tasin (SLU), Zsolt Kárpáti (Ungerska vetenskapsakademien) och Ring T. Cardé (University of California Riverside). Resultaten publicerades tidigare i veckan i Proceedings of the National Academy of Sciences.

Artikeln: Early quality assessment lessens pheromone specificity in a moth [Ref 1] 

Då universum var ungt bildades stjärnor mest ivrigt i stora stjärn-babyboomar i avlägsna galaxer som innehöll stora mängder kosmiskt stoft och damm. Dessa galaxer har en nyckelroll för forskare som vill förstå hur galaxer bildas och utvecklas genom universums historia.

För att hitta dessa galaxer måste astronomerna använda teleskop som kan studera ljus med våglängder omkring en millimeter. ALMA är just ett sådant teleskop.

– ALMA är så kraftfullt att det har revolutionerat vårt sätt att observera dessa galaxer, säger Jacqueline Hodge vid Max-Planck-Institutet för astronomi i Tyskland.

Den bästa kartan hittills av de här avlägsna, dammiga galaxerna gjordes av teleskopet APEX som drivs av ESO och där Onsala rymdobservatorium är en av delägarna.

De nya mätningarna innebär ett steg mot att förstå hur galaxer utvecklas.

– Nu när vi prickat in galaxerna kan vi nu gå vidare och lära oss mer om dem: hur långt bort de ligger, deras storlek och deras massa. I slutändan vill vi få reda på var i dessa galaxer som nya stjärnor bildas, och hur de skulle se ut idag, säger Kirsten Kraiberg Knudsen, astronom vid Chalmers och Onsala rymdobservatorium.

Läs hela pressmeddelandet och se hur galaxerna prickas in med hjälp av ALMA:s synskärpa:
http://eso.org/public/sweden/news/eso1318/
 

Det finns vetenskapligt stöd för ett samband mellan arbete och sömn. Goda arbetsförhållanden är kopplat till mindre sömnstörningar. Det visar en ny systematisk utvärdering från Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU.

Rapporten har också funnit vad i arbetet som har samband med högre förekomst av sömnstörningar. Sådana exempel är alltför höga krav i arbetet, psykiskt ansträngande arbete eller mobbning på arbetsplatsen. Även de som har ett arbete där belöningen är låg eller inte står i proportion till ansträngningen har mer sömnstörningar. Exempel på belöning kan vara lön eller uppskattning.

Personer som arbetar skift har mer sömnstörningar. De som slutar arbeta skift får bättre sömn, visar SBU:s granskning.

Både kvinnor och män ingår i forskningen men studierna presenterar sällan resultaten ur ett könsperspektiv. Därför kan det finnas skillnader mellan könen som vi ännu inte känner till.
SBU har granskat den samlade internationella forskningen på området. Projektgruppen har gått igenom nästan 8 000 sammanfattningar av forskningsartiklar.

Bakgrund
Störd sömn kan påverka hela tillvaron och på sikt leda till sjukdom. SBU:s resultat gäller grupper av människor. Forskningsresultat på gruppnivå kan ge viktiga ledtrådar för den enskilda, men aldrig ersätta en individuell bedömning. Rapporten innehåller inte några förslag till förändringar i regelverk eller ändringar i praxis. SBU:s roll är att ta fram ny kunskap som sedan kan komma till nytta hos andra aktörer.

Rapporten ”Arbetsmiljöns betydelse för sömnstörningar — en systematisk litteraturöversikt” (2013) med slutsatser och sammanfattning finns på www.sbu.se.

Ribosomen är den molekylära maskin som tillverkar nya proteiner i levande celler genom att läsa av ”receptet” i den genetiska koden. Som energikälla används energirika GTP-molekyler. När dessa klyvs på ribosomen av en så kallad ”elongeringsfaktor” frigörs den energi som driver processen framåt. När ett genetiskt kodord läses på rätt sätt aktiveras GTP-klyvningen på ribosomen och en stor fråga inom forskningen har varit hur detta går till i detalj på den molekylära nivån.

Nu har forskare vid Uppsala universitet med hjälp av ett stort antal datorsimuleringar av molekylernas rörelse lyckats fånga den strukturförändring som är avgörande för den kemiska reaktionen. Resultatet kan de bland annat presentera i form av en datorgenererad film av händelseförloppet.

– På filmen syns hur en del av elongeringsfaktorn spontant svänger in och lägger sig på rätt plats för att katalysera GTP-klyvningen när den kommer i kontakt med ribosomen, säger professor Johan Åqvist, som lett studien.

Forskarnas beräkningar visar också hur mekanismen för den kemiska reaktionen måste se ut och hur olika mutationer i elongeringsfaktorn kan förstöra hela denna process. Att förstå proteinsyntesens mekanismer är viktigt för att förstå naturliga och sjukliga processer i levande celler.

Referens:[Nature Communications. DOI 10.1038/ncomms2741

– Bakgrunden är att det var aktuellt med en ny upplaga av den tidigare SNS-boken ”Kulturens kraft”, berättar Lars Lindkvist. Istället för nytryck bestämde jag och Lisbeth Lindeborg att lägga till en nordisk dimension. Vi ville ha med nordiska författare och skriva på engelska för en internationell publik. Så nu är vi 28 nordiska författare som skriver om 21 olika platser i Norden där kultur har haft betydelse för den regionala utvecklingen.

Tanken med boken är att visa på den kraft som kulturen har men också de problem som finns och som måste övervinnas. Därför redovisas både mer positiva och negativa företeelser som Roskildefestivalen och Hultsfredsfestivalen, både Stavanger och Åbo som Europas kulturhuvudstäder och de förhoppningar som förknippades med detta och svårigheterna med att infria dem.

– I de förhandsrecensioner vi fått lyfts också detta fram som en av bokens styrkor, att vi vill visa på både problem och möjligheter, säger Lindkvist. Men vi visar också att trots de nedskärningar som drabbat kulturen i Norden står vi oss förhållandevis väl i jämförelse med många andra länder där kulturnedskärningarna varit ännu kraftigare.

Lindkvist menar dock att vi i Sverige kan bli mycket bättre på regional utveckling om vi lyfter fram värdet av konst och kultur som igångsättare i den process som fortsätter med innovation, design och formgivning.

– Konsten utgör inspiration för övriga delar som sedan kan koppla tillbaka som ett kommunicerande kärl, säger Lindkvist. Genom konsten öppnas sinnena och kunskapen ökar så att man känner igen en innovation och utvecklar nya verksamheter. Därför måste ökade satsningar göras redan i skolan på mer konst och kultur, fortsätta med mer bildningsverksamhet på högskolor och ge mer skatteavdrag för kultursponsring som skulle stärka kulturutövarnas levnadsmöjligheter, avslutar han.

Från Linnéuniversitetet medverkar förutom Lindkvist och Lindeborg också professorerna Peter Aronsson och Saara Taalas. Vidare ingår bland författarna Erica Månsson, Kultur och fritidschef på Växjö kommun samt Lisa Öberg och Sunny Sandström från Regionförbundet Södra Småland.

Mer information:
Om boken:
Om Lars Lindkvist:

Saeid Haghbin, doktor i elkraftteknik, började forska för att få fram den optimala elbilsladdaren. Resultatet har nu blivit en högeffektiv motordrift- och batteriladdare med ett nytt koncept för elöverföring; den så kallade roterande transformatorn.

– Idealfallet är att ha en laddare som är effektiv nog att ladda en bil på fem till tio minuter, men det skulle kosta över 600 000 kronor, vilket är dyrare än själva bilen, säger Saeid Haghbin.

Frågorna vi ställde oss var; hur kan vi minska storlek, vikt och pris på laddaren?

Eftersom den elektriska motorn och omriktaren inte används under laddningstiden tittade forskarna på möjligheterna att använda dem i laddningskretsen och bygga en integrerad motor- och batteriladdare. Med andra ord, var det möjligt att använda motorn och omriktaren i laddningskretsen för att öka laddningseffekten till ett reducerat pris?

– Istället för att använda en separat batteriladdare introducerade vi en ny idé kring elöverföring där motorn används som en så kallad roterande transformator, säger Saeid Haghbin.

Transformatorn leder ström under rotation och laddar batteriet tillsammans med en omriktare.
Ur ett universitetsperspektiv är Chalmers batteriladdare fortfarande bara på laboratorienivå. För att uppnå bästa möjliga system måste det göras fler undersökningar och experiment. Men många är nyfikna på produkten, vilket har resulterat i både ett svenskt och ett internationellt patent. Dessutom försöker Chalmersinvest hitta en möjlig industripartner, och Volvo AB arbetar vidare på konceptet för ytterligare förbättring av deras system.

– Elbilar har länge ansetts vara en möjlig lösning för att minska koldioxidutsläppen, men forskare debatterar om det är ett framtida transportsätt eller inte, säger Saeid Haghbin. Om vi lyckas lösa huvudproblemen med batterierna och batteriladdarna tror jag att elbilar kommer att göra succé. Jag tror också att det inom en snar framtid kommer att bli vanligare med elektiska transporter såsom tåg, spårvagnar och plug in-hybrider.

Forskningen har finansierats av Svenskt hybridbilscentrum.
 
Doktorsavhandlingen ”Integrated Motor Drives and Battery Chargers for Electric or Plug-in Hybrid Electric Vehicles” [Ref 1]

Läs mer om patentet [Ref 2]

Luften vi andas innehåller mängder av små partiklar som sprids till omgivningen från till exempel trafikavgaser och utsläpp från industrier. Partiklarna, som mäter tusendelar av en millimeter, är så små att de letar sig längst in i människans luftvägar vilket ökar risken för både förtidig död, hjärtinfarkt, stroke och lungcancer.

Sandra Johannesson och hennes kollegor vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har nu mätt vilka halter av partiklar som göteborgare exponeras för genom inandningsluften.

I studien utrustades 30 vuxna slumpvis utvalda vuxna med en mätutrustning som samlade in små partiklar i inandningsluften under ett dygn. Mätningar gjordes även i och utanför försökspersonernas bostad, samt på ett tak i centrala Göteborg.

Resultaten visar att partikelhalterna i personernas inandningsluft var högre än i den omgivande luften såväl utomhus som inomhus.

–Det beror på de olika aktiviteter vi gör. Ett självklart exempel är att partikelhalterna ökar om vi röker, men inandningsluften påverkas också om vi vistas på arbetsplatsen, i trafiken eller i hemmet, säger Sandra Johannesson, som redovisar studien i sin avhandling.

Luftföroreningar studeras vanligen genom mätutrustning på tak eller vid vägar, och inte just där människor vistas. Att låta människor bära mätutrustning är ett sätt att närmare ta reda på vad luften vi andas in innehåller.

Sandra Johannessons studie är den första i Sverige som kartlagt den individuella exponeringen för små partiklar.

Medelvärdet av mätningarna i försökspersonernas inandningsluft var 12 mikrogram partiklar per kubikmeter luft. Det är samma nivå som Göteborgs Stads lokala miljömål anger som rekommenderat årsmedelvärde för utomhusluften – och strax över Världshälsoorganisationens rekommenderade årsmedelvärde på 10 mikrogram partiklar per kubikmeter luft.

De nivåer som uppmättes i Göteborg är generellt sett ändå låga jämfört med många andra städer i Europa. Men senare stora undersökningar har visat att även lägre nivåer av partiklar kan skada hälsan.

–Även om det finns städer där situationen är värre skulle en sänkning av partikelhalterna i Göteborgs luftmiljö ha direkta effekter på människors hälsa. En minskning av årsmedelvärdet från 12 till 10 mikrogram partiklar per kubikmeter skulle spara ungefär 50 förtida dödsfall per år, säger Sandra Johannesson.

Avhandlingen Environmental exposure to fine particles in Gothenburg – personal exposure and its variability, indoor and outdoor levels, and effects on biomarkers försvarades vid en disputation den 12 april.

FAKTA PARTIKLAR I LUFTEN
Luftföroreningarna i vår omgivningsluft utgörs av en komplex mix av partiklar och gaser. Partiklarna härrör dels från naturliga källor som jorderosion och olika biologiska källor, dels från mänskliga aktiviteter som trafik, industrier, vedeldning, jordbruk och hushållsaktiviteter.

– En art som kommer tidigt är sångsvanen. Även andra arter av gäss såsom grågås, kanadagås och sädgås och änder – storskrake, knipa, ejder och svärta- brukar komma tidigt. Mindre, helt landlevande arter, är mer beroende av att hitta föda på land och kommer därför lite senare.

Tidiga arter bland dessa är sånglärka, snösparv, skogs- och ringduva och tofsvipa, säger Micael Jonsson.

Cirka 85 procent av de svenska fågelindividerna är flyttfåglar, de flyttar för att vara där födotillgången är som bäst. Man kan dela in flyttfåglarna i två huvudgrupper med olika strategier, långflyttarna (som i huvudsak drar till Afrika eller till Asien) och kortflyttarna (södra Sverige eller Centraleuropa). Strategierna är avgörande för hur fåglarna vet när de ska komma tillbaka.

  – Arter som flyttar kort kan lätt känna av när det är dags att flytta norrut eftersom de uppehåller sig nära området dit de ska. Kortflyttarna har inte så stor brådska och kan förflytta sig norrut allt eftersom isarna går och barmark uppstår. Dessa arter gör ofta framstötar när det råder gott väder och ljumma vindar, för att sedan flytta tillbaka en bit om det blir oväntat kallt.

Det är kortflyttarna som så här långt varit lite senare än normalt, säger Micael Jonsson.

Långflyttare anländer senare, de flesta i maj. Vissa arter som flyttar väldigt långt, till exempel videsparven som övervintrar i östra Asien, har ingen information om vädret och måste påbörja flytten tidigt för att ens hinna hit innan det är dags att bege sig till övervintringslokalen igen. Långflyttare dyker upp ungefär vid samma datum varje år och kallas därför datumflyttare.

Datumet har ”trimmats in” och styrs troligen av dagslängd – individer som kommer för tidigt riskerar att dö av matbrist och kyla och de som kommer för sent får färre avkommor genom att de inte hinner besätta bra revir eller helt enkelt inte hinner med häckningen.

Att långflyttarna ändå inte återkommer exakt samma dag varje år beror på förhållanden längs flyttvägen.

– Häromåret till exempel, blev många arter försenade på grund av torka på Afrikas horn. Bristen på föda gjorde att de måste äta upp sig under längre tid för att få en tillräckligt stor fettreserv, bränsle, för att möjliggöra hela flyttningen, säger Stefan Ericsson, museiintendent vid Herbarium UME och obotlig fågelskådare.

Tack vare ringmärkning av fåglar har man kunnat klarlägga flyttningsvägarna för många arter. Hur flyttfåglarna hittar tillbaka till Sverige är dock inte helt känt.

– Man tror att vissa arter har en inprogrammerad orienteringsteknik där fåglarna navigerar med hjälp av stjärnhimlen, solen, jordens magnetiska fält, ljusets polarisering och infraljud. Sen finns det även fåglar som använder sig av landmärken för att hitta. Vissa arter lär upp sina unga, genom att ettåringar följer med de vuxna söderut på hösten. Det är troligen en kombination av instinkt och skolning, säger Stefan Ericsson.

Micael Jonssons tips på fågelskådning:
– Jag brukar skåda lite överallt, men en favorit är Holmön. Där erbjuds dock ganska avancerad skådning. För nybörjare skulle jag varmt rekommendera slätterna i Röbäck och Degernäs från mitten till slutet av april, lite beroende på hur snabb snösmältningen är. Där brukar tusentals fåglar uppehålla sig bland svämpölarna och man kommer relativt nära. Från början av maj erbjuder Umeälvens delta flera fina skådarplatsen – från Storavan i sydväst till Villanästornet i nordost– men tyvärr är det lite svårare att komma fåglarna nära då.

Christer Olsson, känd fågelskådarprofil i Umeå, ger också tips på fågelskådning:

– Nu är tranan här, ut i fält vet ja´! Som nybörjare är det utan vidare att rekommendera att fara till Degernäs sista veckan i april. Stanna vid p-platsen nära bäcken och gå upp på den förhöjning som finns intill. Första och andra veckan i maj är det läge att fara till Brånsjön, Vännäsby. Nya fågeltornet står mycket bra till vid den nyrestaurerade sjön, där skymmande ris röjts bort helt och hållet. Vill du ströva i skogen rekommenderas en tur till Grössjöskogens reservat, vid Holmsundsvägen, bortom Carlshem. Var ute tidigt, när orrarna spelar och fågelsången är rik i början-mitten av maj. Sedan är Storavan, Stöcke, ett nytt och spännande område i maj. Mycket fin observationsplattform finns!

Dagens fågel i Västerbotten.

Vanliga vårfåglar, Naturhistoriska riksmuséet.

Genom detaljerade undersökningar har forskarna och arkeologerna Tony Axelsson och Karl-Göran Sjögren fått fram rester av spannmål och andra växter som genom olika analyser ger viktiga pusselbitar till förståelsen av hur sammansättningen av stenåldersmänniskornas kost såg ut.

– Ett första steg i våra undersökningar har varit att hitta så kallad makrofossil, det vill säga äldre växtdelar som sädeskorn eller ogräsfrön. En analys av materialet kan bidra till förståelsen av karaktären på stenåldersjordbruket och hur viktig odling var i relation till boskapsskötseln, säger Tony Axelsson.

Ett annat delmål med undersökningarna har varit att samla in djurbensmaterial – helt enkelt 5 000 år gamla matrester. Forskarna vet att det på platsen finns benrester från boskap (nöt, svin och får).

– Genom att studera halten av olika isotoper i benen kan vi bland annat få reda på i vilka områden djuren är uppvuxna och därigenom få svar på vilket sätt kreaturen ingick i utbytesnätverk, säger Karl-Göran Sjögren.

De första analysresultaten av spannmålskornen är nu klara och förutom att forskarna kunnat konstatera att det odlats både korn och vete på platsen, har de funnit förhöjda värden av isotopen N15 (Kväve 15). De förhöjda värdena kan indikera att man gödslat åkrarna kring Karleby för redan 5 000 år sedan.

– Vi kommer nu fortsätta våra undersökningar både i fält och i laboratoriet och hoppas finna ytterligare makrofossil, helst i form av ogräsfrön som kan hjälpa oss att belägga misstankarna om gödsling, då vilken typ av ogräs som växer i en åker är beroende av om den gödslas eller exempelvis svedjas, säger Tony Axelsson.

Undersökningarna kommer att pågå i tre perioder under 2013 med start den 15 april. Arbetet leds av fil. dr Tony Axelsson och docent Karl-Göran Sjögren vid institutionen för historiska studier, Göteborgs universitet. I den första perioden kommer 30 studenter att delta i undersökningen.

Lantbruk, avfallshantering, reningsverk och kommunala biogasanläggningar är exempel på arbetsplatser där förnyelsebara bränslen också kan kräva förnyelse för arbetsmiljön. De nya riskerna uppstår när man hanterar råvaror, transporterar bränslena och hanterar och använder dem. Hur ska man arbeta för att förbättra säkerhet och hantera risker, när det gäller kemiska och mikrobiella ämnen som anställda blir utsatta för och som kan orsaka problem?

Professor Mats Bohgard och medarbetare vid Lunds Tekniska Högskola, får 4 050 000 kronor för att ta fram kunskap som bland annat leder till riktlinjer för bra belastningsergonomi, god luftkvalitet och en effektiv och hälsobefrämjande organisation. Forskarna, som företräder en rad olika ämnesområden, kommer att arbeta ute vid arbetsplatser i Skåne, som regeringen utsett till pilotlän när det gäller biobränslen.

Detta är ett av sex nya forskningsprojekt som fått sammanlagt 17,9 miljoner kronor från AFA Försäkring. Läs om samtliga anslag på www.afaforsakring.se/press