Traditionellt sett används röntgenbilder för att säkerställa en korrekt diagnos och för att vägleda till rätt behandling av patienten. En studie vid Sahlgrenska akademin visar att röntgenbilder också kan användas för att förklara, informera och utbilda patienter om sin sjukdom.

–Vi ville undersöka hur patienter själva upplevde det att få sin fetmasjukdom förklarad och få information om den individuella risken för fetmans följdsjukdomar med hjälp av sina egna röntgenbilder, säger forskaren Eva Bergelin vid Sahlgrenska akademin som lett studien.  

I studien fick sju kvinnor och fem män som behandlades för sin fetma se röntgenbilder som visade ett tvärsnitt av den egna buken, och tillsammans med undersökande röntgensjuksköterska studera fettvävnadens fördelning i kroppen. Resultaten visar att bildundervisningen gjorde de medverkande mer motiverade att förändra sin livsstil.

–Vårt resultat visar på att bildundervisningen berörde patienterna och kan öka deras motivation till förändring. Patienterna var positiva till metoden, de blev nyfikna och kunskapen om den egna sjukdomen ökade. Det sistnämnda är viktigt inte minst när patienterna ska diskutera den fortsatta behandlingen med sjuksköterskor, dietister och läkare.

Slutsatsen är att röntgenbilder kan vara ett bra pedagogiskt verktyg både för att förmedla unik personcentrerad information till varje enskild patient och för att öka patientens förståelse och medvetenhet om sin sjukdom.

Eva Bergelins förhoppning är att röntgenbilder ska kunna användas även i andra vårdsituationer där en livsstilsförändring och kunskap är avgörande för patientens hälsa och välbefinnande.

–En välinformerad och kunnig patient har större möjligheter att bli delaktig i sin vårdprocess och på så sätt påverka sin behandling positivt, säger Eva Bergelin.

Studien Patients’ experiences of seeing their obesity in CT-images allow for an active self-care: a qualitative study är publicerad i Scandinavian Journal of Caring Sciences.

Vid en mammografisk undersökning kan man se tätheten i ett bröst. De vita delarna på bilden är bindväv och bröstvävnad, de svarta är fett – och bröstcancer växer i de vita, täta delarna. Det är välkänt att en hög täthet innebär en högre risk för bröstcancer, och vissa läkemedel, som tamoxifen, verkar genom att minska tätheten i bröstet. Tamoxifen ges i dag till kvinnor som är färdiga med sin övriga behandling. Syftet är att undvika återfall och behandlingen ges vanligen under flera år. Det har dock inte funnits någon metod för att bedöma vilka kvinnor som troligen kommer ha effekt av behandlingen och alltså slippa återfall. Nu har forskare från Karolinska Institutet tagit fram ett möjligt sätt att bedöma detta.

I studien ingick nära 1 000 kvinnor som passerat klimakteriet och som behandlats för hormonrelaterad bröstcancer. Ungefär hälften av dem fick behandling med tamoxifen, och resten fick det inte, eftersom de insjuknade när tamoxifen ännu inte var en helt etablerad behandling. Kvinnorna följdes under i genomsnitt 15 år. Då hade 12,4 procent av kvinnorna i hela gruppen avlidit till följd av sin bröstcancersjukdom, totalt 121 kvinnor.

Forskarna upptäckte att den mammografiska tätheten i brösten utvecklades mycket olika – en del kvinnor fick en kraftig täthetsminskning av sin tamoxifenbehandling, andra ingen täthetsminskning alls. Detta var tydligt kopplat till risken för återfall. Hos kvinnor där tätheten hade minskat med 20 procent eller mer efter cirka ett års behandling med tamoxifen, där var risken att avlida i bröstcancer inom 15 år halverad jämfört med kvinnor som fick tamoxifen men inte hade motsvarande minskning av tätheten.

Forskarnas förhoppning är att studiens resultat ska användas för att bedöma av vilka bröstcancerpatienter som har effekt av sin tamoxifenbehandling. Eftersom patientgruppen redan genomgår årliga mammografikontroller behövs inga ytterligare undersökningar göras, enligt forskarna.

– Vad som krävs är att tätheten verkligen mäts vid dessa mammografikontroller, något som inte görs rutinmässigt i dag. Täthetsförändring kan vara ett enkelt och billigt sätt att mäta behandlingens effekt. Om en patient inte har effekt av tamoxifen bör man kanske byta preparat, för det finns fler återfallsförebyggande behandlingar på marknaden, säger Per Hall, professor vid Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet.

Studien är finansierad med pengar från Märit och Hans Rausing Initiative Against Breast Cancer samt Cancerfonden.

Publikation: ”Mammographic Density Reduction Is a Prognostic Marker of Response to Adjuvant Tamoxifen Therapy in Postmenopausal Patients With Breast Cancer”, Jingmei Li, Keith Humphreys, Louise Eriksson, Gustaf Edgren, Kamila Czene och Per Hall, Journal of Clinical Oncology, online 22 April 2013, doi;10.1200/JCO.2012.44.5015.

Hos patienter med Alzheimers sjukdom ansamlas plack i hjärnan, bestående av en proteindel som kallas amyloid-beta-peptid (Aß). Det är också välkänt att dessa patienter har en störd omsättning av bland annat glukos och kalcium i nervcellerna, något som är kopplat till celldöden. I cellen är det mitokondrierna som ska sköta omsättningen av dessa ämnen, eftersom de fungerar som ett kraftverk och står för cellens energiförsörjning.

Men för att mitokondrierna ska lyckas måste de i sin tur ha bra kontakt med en annan del av cellen, som kallas endoplasmatiskt retikulum (ER). Kontaktytan mellan mitokondrierna och ER finns i den så kallade MAM-regionen i cellen. Tidigare studier, gjorda på bland annat jästceller, har påvisat att inaktivering av vissa proteiner i MAM-regionen förstör kontaktpunkterna mellan mitokondrier och ER. Därmed kan mitokondrierna inte leverera energi till cellen, som dör.

Forskare vid Karolinska Institutet har nu för första gången studerat MAM-regionen i nervceller. I studien undersöks samverkan mellan mitokondrierna och ER i ett tidigt stadium av Alzheimers sjukdom. I det skedet har Aß ännu inte bildat stora, klumpliknande plack. Sjukdomen ger dock ofta symtom redan i detta skede, så Aß som ännu inte har hunnit bilda plack är giftigt för nervcellerna.

Resultatet, som publiceras webbupplagan av vetenskapstidskriften PNAS, är något överraskande. När nervceller exponeras för låga doser Aß leder det till att kontaktpunkterna mellan mitokondrier och ER blir fler. Det leder i sin tur till att mer kalcium överförs från ER till mitokondrierna, som samlar på sig för mycket kalcium. Något som också är giftigt för dem och påverkar deras funktion som energiförsörjare till nervcellen.

– Det är mycket viktigt att ta reda på vad som orsakar nervcellsdöden för att kunna utveckla molekyler som påverkar sjukdomsförloppet. På sikt kan vi kanske få fram ett läkemedel som kan bromsa sjukdomen i ett skede där patienten fortfarande kan hantera sin vardag. Kan vi förlänga den perioden med ett antal år är mycket vunnet, i dag finns inga läkemedel som påverkar själva sjukdomsprocessen, säger Maria Ankarcrona, docent och forskare vid Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle samt vid KI-Alzheimercentrum.

Forskarna har gjort sina studier på möss som är särskilt framavlade att utveckla symtom på Alzheimers sjukdom. De har också studerat nervceller från avlidna personer med sjukdomen samt nervceller som odlats fram i laboratorium.

Studien är finansierad med pengar från Vetenskapsrådet, Alzheimerfonden, Stiftelsen för Gamla Tjänarinnor, Stohnes stiftelse, Lundbecksstiftelsen samt med en donation från Familjen Peter Thelin.

Publikation heter Modulation of the ER-mitochondria interface in Alzheimer’s disease and related models” (ej tillgänglig online).

– Laddningsmönstren varierar beroende på bilförarens körbeteende och laddningsbehov, som i sin tur påverkas av förarnas resvanor och laddningsmöjligheter. När jag började titta på mönstren anade jag att elbilarnas laddningstoppar skulle kunna komma att inträffa under tider på dygnet när elkonsumtionen är som högst, det vill säga på morgonen och kvällen. Om man kan ladda hemma och på jobbet så visar resultaten att detta stämmer, och med många fler elbilar kommer det att ge högre konsumtionstoppar, berättar hon.

Pia Grahn är forskare och doktorand på avdelningen för elektriska energisystem vid KTH. I sin licentiatavhandling har hon kartlagt elbilisternas laddningsmönster. Hennes studie baseras på dagens resvanor, om man har möjlighet att ladda hemma och på jobbet. Hon tar hänsyn till resmönster med privatbil i Sverige, hur de kör, vart de kör, de vanligaste resorna, hur många bilar som laddas och hur mycket de laddar.

En sådan kartläggning ger nämligen svaret på när elbilsförarna främst laddar sina bilar. Finns det en vetskap om detta går det att se till att förnybara energikällor som sol- och vindkraft står för elen till elbilarna och på det sättet främja miljön. Detta istället för att låta smutsigare energikällor som kolkraft vara det som driver elbilarna. Det blir lättare att planera, och underlätta för elbilarna att göra en insats för miljön.

Hur kan då elbilsförarna lockas att tänka om så att de inte laddar bilar när elkonsumtionen är som störst?

– Med till exempel ett väldesignat prisincitatment kan man förändra beteenden hos elbilsanvändare och i stället utjämna variationen i elkonsumtionen över dygnet, säger Pia Grahn.

Laddningsmönstren har också stor samhällsekonomisk betydelse. Bättre förståelse för elbilsägarnas laddningsbeteende kan som tidigare nämnts motverka konsumtionstoppar i elnätet när fler elbilar ska in i systemet. Det är viktigt eftersom dessa konsumtionstoppar kan överbelasta och skada komponenter i elnätet, och störa elförsörjningen. Händelser som i sin tur kan kosta samhället en hel del pengar, och i förlängningen mycket väl skulle kunna sinka ökningen av antalet elbilar.

Incitament är en viktig del av Pia Grahns fortsatta forskning och något hon gärna återkommer till. Hon vill undersöka dem på djupet, hur man kan se till att skapa en mer flexibel elanvändning. Hon vill också utveckla laddningsstrategier.

– Hur stort pris krävs för att påverka människors beteenden? Kan man minska laddningstoppar när man laddar hemma och på jobbet och vad krävs för att flytta elanvändningen? För det måste löna sig. Men det kan vara något annat än pris också förstås. Om man kan ladda hemma med lägre effekt, behövs då flera snabbladdningsstationer på parkeringarna runtom i Sverige? Eller, om det skulle finnas gratis laddning på jobbet, hur skulle det påverka laddningsbeteenden och lastprofiler, säger Pia Grahn.

Som en del av sin forskning så här långt har Pia Grahn också utvecklat en laddningsmodell för elbilar som kan uppskatta laddningsmönster utifrån körvanor och undersöka dess påverkan på den totala elkonsumtionen. När, var och hur mycket individen laddar bilen är de viktiga faktorerna.

– Dessa faktorer är beroende av varandra och därför är det så viktigt att studera dem tillsammans för får en klar bild av verkligheten. Modeller som beaktar en högre detaljnivå hos elbilsanvändning kommer att ge mer realistiska uppskattningar av framtida laddningsmönster, säger Pia Grahn.

Hon tillägger att det också finns en möjlighet att modellera elnätet geografiskt och se var belastningarna blir stor och kombinera modellerna med förnyelsebar energi, som vind och sol, som också har varierande produktion. På så sätt kan man alltså, som tidigare nämnts, bättre matcha varierande konsumtion med varierande produktion.

Pia Grahns forskning finansieras i huvudsak av den tvärvetenskapliga forskarskolan Program Energisystem.
 
 

Ett imperium kännetecknas av att dess befolkningsgrupper står i olika relation till den politiska makten, medan den allmänna och lika rösträtten innebär att alla röstberättigade har samma förhållande till makten. Både i Sverige och i Frankrike uppstod en konflikt mellan dessa båda principer. Pedagogiken blev en plats där denna konflikt kom till uttryck, i synnerhet i regioner där andra språk talades.

I avhandlingen undersöks skolans språkundervisning för bretagnare och tunisier, tornedalingar och samer. Alla fyra var grupper som talade andra språk än nationalspråket kring sekelskiftet 1900.

Avhandlingen visar den tydliga kopplingen mellan pedagogiken och den politiska gemenskapen. De olika pedagogiska metoderna hängde nära samman med om en grupp gavs rösträtt eller inte. Samerna undervisades exempelvis i särskilda skolor, där man följde en annan pedagogik för att bevara deras flyttande livsstil. Men denna livsstil gjorde samtidigt att de inte kunde rösta i riksdagsvalen. I likhet med tunisierna stängdes de alltså ute från den nya gemenskapen mellan jämlika väljare.

– Det förvånade mig att samerna på ett så tydligt sätt stängdes ute från rösträtten, och ännu mer att detta uppmärksammats så lite i forskningen hittills, säger Julia Nordblad. Här finns mer att göra för historikerna!

Detta mönster blev tydligt i jämförelsen mellan Sverige och en utpräglad imperiestat som Frankrike. Jämförande studier är ovanliga, och när de görs håller de sig ofta inom Norden.

– Jag ville istället jämföra Sverige med ett expanderande imperium, som Frankrike, säger Julia Nordblad. Och det visade sig att Sverige och Frankrike var mer lika än förväntat. Precis som Frankrike, agerade Sverige som ett imperium, som gav olika grupper olika politiska villkor.

Kopplingen mellan kulturell likhet och politisk jämlikhet, mellan nationen och demokratin, är idag en kontroversiell fråga. Många hänvisar till en tid då Sverige var kulturellt homogent. Men denna historia av homogenitet är en fantasi. Däremot har demokratin och nationen en gemensam historia som måste undersökas.

– En del menar idag att demokratin behöver nationen, att politisk jämlikhet kräver någon form av likhet. Men redan för hundra år sedan pågick en politisk kamp om villkoren för den demokratiska gemenskapen. Villkoren för att ingå i denna gemenskap är aldrig naturliga eller givna, utan alltid resultatet av politik, säger Julia Nordblad.

Doktoranden och sjukgymnasten Gunilla Limbäck Svensson har i sin avhandling utvärderat en strukturerad sjukgymnastisk behandlingsmetod för patienter med diskbråck i ländryggen.

Sjukgymnastiken bestod av Mekanisk Diagnostik och Terapi, också benämnd McKenzie-metoden, kombinerat med stabiliserande träning av bålmuskler.

I studien ingick 41 patienter som på grund av intensiv ischias-smärta i benet var aktuella för operation men behandlades med sjukgymnastik. Efter två veckors sjukgymnastisk behandling hade var fjärde patient blivit av med smärtan.  

– Ytterligare tre månader efter behandlingsstart hade majoriteten av patienterna förbättrats markant. De hade mindre smärta, var inte lika rädda för att röra sig, hade högre tilltro till sin egen förmåga, mindre nedstämdhet och högre livskvalitet. Två år efter behandlingen hade endast ett fåtal patienter opererats, säger Gunilla Limbäck Svensson som presenterar rönen i sin avhandling.

En annan fördel med den strukturerade sjukgymnastiken är att den utan risk kan påbörjas före sedvanlig magnetröntgenundersökning, vilket innebär att patienterna kan få hjälp tidigare.

Tre år efter behandlingen har Gunilla Limbäck Svensson följt upp tjugo patienter, varav hälften behandlats med strukturerad sjukgymnastik respektive hälften opererats. Uppföljningen visar att patienter som fick sjukgymnastik ofta var fysiskt aktiva trots sina besvär, medan opererade patienter uttryckte mer oro och undvek fysisk aktivitet.

McKenzie-behandling har inte ansetts fungera för patienter med diskbråck och dessa patienter har därför sällan erbjudits behandlingsmetoden. Som ett resultat av avhandlingen bör patienter med diskbråck i ländryggen enligt Gunilla Limbäck Svensson rekommenderas McKenzie-metoden kombinerat med stabiliserande träning av bålmuskulatur innan operation övervägs.

Avhandlingen Evaluation of a structured physiotherapy treatment model for patients with lumbar disc herniation försvarades vid en disputation den 12 april.

FAKTA
Målet med strukturerad sjukgymnastik är att patienten med hjälp av egna övningar ska minska smärta och öka den fysiska aktiviteten. Patienten och sjukgymnasten utforskar tillsammans hur kroppen reagerar på olika positioner och belastningar med avsikt att minska smärta och bli oberoende av andras hjälp. Den stabiliserande träningen utökas sedan successivt från övningar utan belastning till träning med vikter och träningsmaskiner.

De nya resultaten presenteras i en artikel i den vetenskapliga tidskriften Nature Scientific Reports. De vanligaste av de exotiska bergarterna på Alnön är nefelinsyenit och ijolit som är alkalina (kiselfattiga) bergarter, men också karbonatit som är en magmatisk form av kalksten. Vidare finns bergarten alnöit som hastigt har transporterats från stora djup i jordskorpan och tagit med sig bergartsfragment som sällan återfinns på markytan.

Geologer har intresserat sig för de exotiska bergarterna på Alnön under lång tid. Liknande magmatiska intrusiv (kroppar) finns på alla kontinenter men få är så väldokumenterade som de i det cirka 12 kvadratkilometer stora intrusionsområdet på norra Alnön.

Uppsalaforskarna har skickat ner seismiska vågor i berggrunden och registrerat de vågor som reflekterats mot bergartsgränser (jämförbart med eko av ljudvågor) och sedan kommit upp till markytan igen. Från dessa data har man skapat tre seismiska profiler som visar bergartsstrukturer på djupet under norra delen av Alnön.  

Alnön hade vulkanisk aktivitet för ungefär 580 miljoner år sedan. Då letade magma sig upp i en spricka i jordskorpan och ackumulerades i en linsformad magmakammare 3-4 km under dåvarande markyta. Markytan svällde upp och sprickor bildades i området mellan markytan och magmakammaren. Här letade sig magma vidare upp från magmakammaren.

Genom processer i kammaren har magman delats upp i flera varianter med olika kemisk sammansättning, vilket har givit flera olika bergartstyper. När den ovanliggande bergmassan var allt för försvagad av all uppsprickning, kollapsade taket och sjönk ner mot magmakammaren vilket pressade upp mer magma. Då bildades en caldera (spanska för kittel) liknande den på Santorini i Egeiska havet. Troligen är det i detta skede som magma letade sig hela vägen till markytan och skapade en vulkan. Den enda nu aktiva karbonitvulkanen heter Ol Doinyo Lengai och ligger i Tanzania.
 
Artikeln ” Andersson M, et al. Carbonatite ring-complexes explained by caldera-style volcanism, Sci. Rep. 3, 1677; DOI: 10.1038/srep01677 (2013)” är publicerad som”open access” och finns under länken
http://www.nature.com/srep/2013/130417/srep01677/full/srep01677.html

I en ny avhandling, ”Glaspärlespelaren: Nya världar, etik och androcentrism i Peter Nilsons science fiction-romaner”, rör sig Britt Johanne Farstads forskning i gränslandet mellan skönlitteratur, vetenskap och etik, när hon undersöker framtidsvisioner av astronomen och författaren Peter Nilson (1937-1998) i relation till vetenskapsetiska och genusteoretiska frågeställningar.

– Peter Nilson var en etablerad forskare då han debuterade som skönlitterär författare och hans brobyggande verksamhet innefattade både populärvetenskapliga och skönlitterära verk. Science fiction-romanerna Arken, Rymdväktaren och Nyaga är centrala i min undersökning och analyseras i relation till science fiction-genrens berättartradition, berättar Britt Johanne Farstad.

Den kompetenta forskaren som författare är en träffande beskrivning av Peter Nilson, såväl som flera av hans protagonister. Avhandlingens titel härrör från Herman Hesses roman Glaspärlespelet, där Hesse skapat en framtidsvärld som Nilson ofta återkommer till i sitt författarskap.

Glaspärlespelets grundläggande idé är att forskare inom samtliga vetenskaper i en framtid har lyckats skapa ett gemensamt uttryckssätt. En brobyggande verksamhet som Nilson facinerades av och försökte återskapa i sina egna berättelser. Farstad undersöker mot den bakgrunden Nilsons science fiction-romaner som just sådana brobyggarprojekt mellan naturvetenskap och humaniora.

– I Peter Nilsons science fiction-romaner är den naturvetenskaplige författaren någon som skapar världen genom sina berättelser. Jag diskuterar och problematiserar de vetenskapsetiska frågeställningar som då aktiveras i romanerna; Peter Nilsons utgångspunkter i hans tematiska och berättartekniska vägval.

– Peter Nilson använde till stor del mytiska och arketypiska motiv som berättartekniska element vilket resulterar i att framtidsvärldarna som skapas i texterna till stor del bygger på uråldriga historiska fundament, säger Britt Johanne Farstad.

En av Science fiction-genrens specialiteter är att problematisera aktuell forskning och dess effekter på individer och samhälle, ofta genom att sätta in hypotetiska uppfinningar i fiktiva framtidsscenarier. I litteraturen Farstad granskat bedriver forskarna ett kunskapssökande som driver mänskligheten bortom all räddning.

Forskarens ansvar för en framtida mänsklighet är därför en fråga som diskuteras. Rättvisefrågor på global nivå diskuteras utifrån Nilsons framställning av ett ”efter-katastrofen-scenario” när det gäller fördelning av resurser och vad vetenskapen har för ansvar inför genomgripande konsekvenser av den forskning som bedrivs.

Vidare undersöks gestaltningar av manliga och kvinnliga karaktärer då kvinnor har en nästan obetydlig roll i Peter Nilsons framtidsvisioner. De få gånger de syns är det genom männens ögon – samtidigt som manliga karaktärer upphöjs till gudomliga medvetandenivåer.
Intelligenta maskiner spelar ofta avgörande roller i science fiction-genren och så även i Nilsons framtidsromaner. När människa och maskin smälter samman till ett nytt medvetande uppstår något som liknar ”gud” i hans romaner.

Fakta
Britt Johanne Farstad är litteraturvetare och undervisar i litteraturvetenskap, makt och kön, etik och didaktik vid Umeå universitet och Högskolan i Gävle.
Disputationen äger rum fredag den 26 april, Humanisthuset, Umeå universitet.
Opponent: Mikael Godhe, universitetslektor, institutionen för studier av samhällsutveckling och kultur, Linköpings universitet.

Länk till avhandlingen Glaspärlespelaren: Nya världar, etik och androcentrism i Peter Nilsons science fiction-romaner
Pressbild Britt Johanne Farstad

Det svenska instrumentet är en del av det internationella forskningsprojektet Obstanovka, vars syfte är att undersöka rymdmiljön kring ISS. Projektet inleddes redan 2003; tidigare i år levererades utrustningen till rymdstationen. Sedan dess har besättningen ombord arbetat med att installera de invändiga delarna av elektroniken. Nu återstår projektets viktigaste fas: att montera mätutrustningen på utsidan av ISS.

– Hittills har allt ha fungerat som det ska. Det enda jag är orolig för är att radioantennerna inte ska fällas ut, för det hjälper inte kosmonauterna till med. Det sker automatiskt först när allt är på plats, säger dr. Jan Bergman. Han är forskare vid IRF i Uppsala och leder den svenska delen i Obstanovkaprojektet.

Rymdpromenaden är planerad till fredag kväll. Under denna tid ska två cirka tio meter långa master fästas på utsidan av ISS ryska modul. Längst ut på en av dessa master sitter en antenn som IRF:s instrument ska anslutas till. Jan Bergman kommer tillsammans med ett team av internationella forskare befinna sig på den ryska kontrollstationen utanför Moskva för att övervaka kosmonauternas arbete. Om allt går som planerat kommer man redan under helgen få data från instrumenten.

Om projekt Obstanovka
Huvudsyftet med projekt Obstanovka är att undersöka rymdmiljön kring ISS. Forskarna kommer också mäta elektriska fält som skapas i samband med jordskorpans rörelser innan jordbävningar.

NASA-TV kommer att sända en sammanfattning av rymdpromenaden på http://www.nasa.gov/multimedia/nasatv/index.html

En av medförfattarna är Agneta Tinnfält, vid Institutionen för hälsovetenskap och medicin vid Örebro universitet. 

Hon har skrivit kapitlet ”Det hälsofrämjande samtalet ur elevens perspektiv” vilket är en utveckling av hennes doktorsavhandling, som hade samma tema.

– Min forskning visar att barn och ungdomar vill bli tagna på allvar. För dem är det viktigt att kunna gå till skolsköterskan och kunna lita på att deras samtal inte sprids vitt och brett. Ungdomarna vill att vuxna ska lita på dem, lyssna och visa respekt, säger hon. De vill att man frågar hur det är hemma, det skapar ett förtroende som så småningom kan få dem att berätta om det finns problem.

Hon har undersökt vad ungdomarna har för förväntningar på det hälsobesök, som alla ungdomar erbjuds i årskurs 8. Hon har också frågat ungdomar i olika åldrar vad de menar med psykisk hälsa och hon har också intervjuat barn, som vuxit upp i familjer med alkoholproblem.

Stå upp för de mest utsatta
– Det är viktigt att kunna stå upp för barnen, särskilt de mest utsatta. Om de känner trygghet i samtalet är det också lättare för dem att förstå att man kanske måste göra insatser i familjen för att komma tillrätta med till exempel ett missbruk. Det är alltid lättare att förklara det än att i efterhand försöka förklara varför man inte gjorde något trots att man kände till problemen.
Forskningen visar också att delaktighet har stor betydelse, att barnen känner att de får vara med när det fattas beslut som rör dem och att komma till tals hos beslutsfattare. Det här var också temat för de nyligen genomförda barnrättsdagarna i Örebro.

Skolsköterskor och kuratorer fattas
Den nya skollagen, som kom häromåret innebar en förstärkning av skolhälsoarbete. Den säger att det inte bara ska finnas skolsköterska utan även kurator och psykolog för alla skolbarn. Men det är inte lätt att leva upp till det. Nyligen rapporterades att av de ett tusen fler skolsköterskor och kuratorer, som regeringen utlovade för fem år sedan har det bara blivit ett par hundra.
Antologin Skolsköterskans hälsofrämjande arbete har skrivits av forskande skolsköterskor från olika håll i landet och är tänkt att vara ett bra verktyg för att fler ska kunna delta i samtalet med barn och unga.

Aktuell forskning
Agneta Tinnfälts forskning handlar om föräldrastöd, projektet kallas Kompetenta familjer och bygger bland annat på intervjuer med ungdomar, men även med föräldrar, om hur de vill att det ska vara i familjen. Målet är att hitta metoder och stöd som ger föräldrar verktyg att lyckas i sin roll.

– Föräldrar är viktiga för ungdomarna! Och det är inte enbart föräldrarnas ansvar att det fungerar bra i familjen, ungdomarna tycker att de också har ett ansvar för det.

Resultaten visar också att ungdomarna gärna vill göra saker tillsammans i familjen och det behöver inte vara märkvärdiga saker, det kan vara vardagssysslor som att diska.

– Vad jag ville säga med titeln är att en harmonisk vårdrelation, i samklang och samarbete, med förståelse och respekt, kan generera kraft mot ett gemensamt mål, förklarar Judy Chow.

Med metaforen symfoni vill Judy Chow illustrera vårdrelationen som en konst i vårdandets utförande. Det som vårdare gör är viktigt och inte slumpmässigt. Relationen kräver mycket av vårdaren och vårdaren kan göra skillnad. Det är nödvändigt att vårdaren har kunskap och får stöd och uppskattning från sin omgivning på olika sätt, till exempel från patientens familj, vårdadministrationen och styrande inom vårdpolitiken.

Avhandlingen visar också vikten av att patienten engagerar sig och tar ansvar för sin egen hälsoprocess. Och att vårdaren och patienten visar varandra ömsesidig respekt.
Judy Chow har sett på hur vårdkulturerna fungerar i Sverige och Kina och ger läsaren en god inblick i de två ländernas förutsättningar, olikheter och likheter.

Judy Chow är född i Hong Kong och utbildad sjuksköterska. I Sverige, där hon bott sedan 1988, har hon huvudsakligen varit verksam som distriktssköterska. Judy har också en akupunkturexamen från Kina och driver en egen akupunkturklinik i Växjö. Hon har även arbetat som tolk.

Avhandlingen ”Vårdandets symfoni – fenomenet vårdrelation i skenet av två världsbilder” försvaras fredagen den 19 april. Opponent är docent Margareta Asp, Mälardalens högskola.

Till skillnad från vita fettceller som lagrar kroppens överskottsenergi i form av fett har bruna fettceller den unika egenskapen att kunna förbränna energi och omvandla den till värme.

Studien som Göteborgsforskarna nu publicerar visar för första gången att människan har minst två olika sorters bruna fett celler – inte bara en sort som man tidigare antagit. Enligt Sven Enerbäck, vars forskargrupp hör till landets ledande i studier av fettceller och ämnesomsättning, är upptäckten mycket intressant.

– Vi vet redan idag att de av oss som har mer brun fettväv har mindre risk att utveckla typ 2 diabetes. Med resultaten vi fått skulle vi på sikt kunna utveckla metoder för att stimulera den bruna fettväven, så att en del av den överskottsenergi vi har i form fettväv kan förvandlas till värme. En sådan behandling skulle både förebygga fetma och minska risken att insjukna i fetmarelaterade sjukdomar som till exempel typ 2-diabetes, säger Sven Enerbäck.  
   
Studien är en av huvudartiklarna i Nature Medicine och uppmärksammas även i Natures podcast. Den nya typen av brun fettväv som upptäckts kallar forskarna för ”beige fettväv”.

Enligt Göteborgsstudien har yngre människor den klassiska bruna fettväven, men den tycks försvinna under ungdomsåren och ersättas av den beige varianten.  

– En tanke är att kunna ”återaktivera” den bruna fettväven hos äldre människor och på så sätt behandla fetma, säger Sven Enerbäck.

Forskningen kring brun fettväv sker i tätt samarbete med forskare vid Linköpings universitet.

Artikeln: Evidence for two types of brown adipose tissue in humans.

Att omsätta en uppfinning från idé till verklighet är ofta en lång historia där en vetenskaplig verifiering av hur uppfinningen fungerar kan vara ett viktigt steg på vägen.

– Det här började med att jag blev kontaktad av Inkubera, som ville ha hjälp att kontrollera om uppfinnaren Conny Normans produkt Aerosoltrap skulle kunna fungera i samband med läkemedelsproduktion hos Astra Zeneca, berättar Tord Larsson, som vid den här tiden arbetade på institutionen för naturvetenskap och teknik. Det är han som tillsammans med Johan Kjellander och Henrik Överstam står som författare till artikeln.

I den beskriver man hur en prototyp byggts av Areosoltrapen och hur man med hjälp av cellplastkulor kunnat mäta upp hur den fungerat i praktiken. Johan Kjellander och Tord Larsson har också skapat en digital modell av Aerosoltrap. Med hjälp av simuleringsverktyget Ansys och de uppmätta resultaten från prototypen har man skapat ett verktyg för att provköra olika varianter av luftrenaren.

– Det är av stort värde att kunna testa olika modeller av en maskin utan att behöva bygga varje modell i verkligheten. Det tar tid och kostar pengar, säger Johan Kjellander universitetslektor och docent vid institutionen för naturvetenskap och teknik. Det är något som blir allt vanligare inom teknikforskningen, att skapa digitala modeller där man kan simulera olika processer för att minska utvecklingskostnaderna.

Forskarna kunde visa att simuleringarna som gjordes i simuleringsprogrammet stämde med de
uppmätta resultaten från den modell, som Tord Larsson byggt.  

Johan Kjellander säger att det som förvånade honom mest är att ingen kommit på den här konstruktionen tidigare. När han gav sig in i projektet lade han ned mycket tid på att läsa in sig på området. Normans uppfinning bygger på tyngdkraften, att tyngre partiklar i luft eller gas faller snabbare än lätta. Luften leds genom ett system av plåtar, som samlar upp partiklarna när de ”ramlar ned”.

Som kaffekokning
– Själva principen om sedimentering, när tyngdkraften skiljer partiklar från gas eller vätska, är verkligen inte ny. Den finns i naturen, till exempel när ett delta bildas vid flodmynningar, och i vardagslivet, som när sumpen sjunker i kokkaffet. Det är också en teknik som används vid vattenrening i vattenreningsverk. Men jag har inte hittat något annat exempel där man i en
konstruktion staplat olika nivåer på varandra, som Conny Norman kommit på att man kan göra.

Areosoltrap är nu ett aktiebolag och en del av Örebroregionens företagsinkubator, Inkubera.
Bolaget samarbetar med Örebro Science Park där man också har kontoret.  

– För oss är det viktigt att vetenskapliga artiklar som den i Particulate Science and Technology publiceras så att marknaden kan se vilken funktion denna teknik har, säger Per-Erik Andersson, VD på AerosolTrap AB.  

– Efter operationen ses stora förändringar av livsmedelsval och ätbeteende som liknar de vi ser hos en frisk normalviktig kontrollgrupp, säger doktoranden Anna Laurenius.

I sin avhandling från Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har Anna Laurenius, legitimerad dietist, bland annat följt 128 personer med fetma som gastric bypass-opererats. Studierna, där patienterna fått äta testmåltider och/eller svarat på enkäter, visar att det oftast fungerar mycket bra att äta efter en gastric bypass-operation men att det finns en risk för symtom efter måltid.

Många är överraskade över att de kan äta relativt stora portioner, och så länge maten inte är för fet går det ofta bra att äta lite större volymer. Några månader efter operationen ska de flesta kunna äta en normalstor portion eller som några opererade uttrycker det ”numera tar jag inte om av maten”.

– Trots att mängden mat patienterna äter bara minskar i början, så minskar kaloriintaget. Det speglar att patienterna väljer annorlunda mat, där fettintaget minskar och frukt- och grönsaksintaget ökar, säger Anna Laurenius.

Trots att de opererade åt mindre portioner av testmåltiden blev de lika mätta som före operationen och äthastigheten sjönk. Intressant nog försköts kaloriintaget till tidigare på dagen, medan antalet måltider per dag ökade endast något.

– Vi har nu omvärderat kostråden till patienter som genomgår gastric bypass. Vi tror till exempel inte alls att man behöver småäta, det räcker oftast med de vanliga huvudmålen och kanske frukt däremellan, säger Anna Laurenius.

Eftersom maten passerar förbi magsäcken och går direkt ut i tarmen kan operationen leda till så kallade dumping-symtom, det vill säga att maten ”dumpas” ner i tarmen vilket bl a kan orsaka trötthet och illamående.

— Min avhandling tyder snarare på att dumping-symtomen ska ses som ett verktyg. De flesta lär sig snabbt var gränserna går men 10 procent har bestående besvär, säger Anna Laurenius.

Avhandlingen Roux-en-Y gastric bypass as treatment for morbid obesity: studies on dietary intake, eating behavior and meal-related symptoms försvaras den 19 april.

Länk till avhandling: http://hdl.handle.net/2077/32372

FAKTA OM GASTRIC BYPASS:
I Sverige utförs årligen ca 8000 gastric bypassoperationer. För att bli opererad krävs ett BMI på 40 eller 35 om sjuklighet är relaterad till övervikten somt ex diabetes, högt blodtryck eller sömnapné. Gastric bypass har väldokumenterade effekter på långsiktig viktminskning och hälsorelaterad livskvalitet, fetma-relaterad sjuklighet och dödlighet, bl. a genom den Göteborgsbaserade studien ”Swedish Obese Subjects” som följer 2000 opererade under 20 år.

– Vi vet att hjärtkärlsjukdom är en viktig riskfaktor för demens. Den här minskade demensrisken som vi tycker oss kunna se sammanfaller med en generell nedgång när det gäller hjärtkärlsjukdom de senaste decennierna. Hälsokontroller och prevention har förbättrats avsevärt inom sjukvården, något som vi alltså även ser resultat av när det gäller risken att drabbas av demens, säger docent Chengxuan Qiu vid Aging Research Center, ett samarbete mellan Karolinska Institutet och Stockholms universitet.

Demens är ett samlingsnamn på flera olika sjukdomssymtom som karaktäriseras av försämrad kognitions- och minnesförmåga. Efter 75 års ålder är det oftast flera samverkande faktorer som orsakar demensen, vanligen Alzheimers sjukdom och så kallad vaskulär demens.

I den nu aktuella studien ingick drygt 3000 personer i åldrarna 75 år och äldre, bosatta på Kungsholmen i centrala Stockholm. Av dessa diagnostiserades 523 med någon form av demens. Nyckelpersonerna i forskargruppen har i huvudsak varit desamma sedan 1987, inbegripet den neurolog som ansvarat för den kliniska diagnosen av demens. Samtliga deltagare i studien har träffat en sjuksköterska, en läkare och en psykolog.

Resultatet visar att förekomsten av demens höll sig på samma nivå hos både män och kvinnor efter 75 års ålder under hela studieperioden (1987-1989 och 2001-2004), trots det faktum att livslängden hos personer med demens ökat sedan slutet av 1980-talet. Det här innebär att risken att insjukna i en demenssjukdom totalt sett minskat under perioden, sannolikt beroende på bättre behandling och preventiva insatser när det gäller hjärtkärlsjukdom.

– Minskningen av demensrisk är något positivt. Men det är viktigt att komma ihåg att antalet personer med demenssjukdom kommer att fortsätta öka i världen, i takt med att vi lever allt längre och en ökning i absoluta tal av antalet människor över 75 år. Det betyder att den samhälleliga bördan av demens och behovet av vård och omsorg kommer fortsatt att öka. Det finns idag inget sätt att bota patienter med demens, utan vi måste fortsätt satsa på vård och prevention inom detta område, säger Laura Fratiglioni, professor och verksamhetschef vid Aging Research Center.

Forskningen har finansierats med bidrag från Socialdepartementet, Vetenskapsrådet, FAS och Swedish Brain Power.

Publikation
Twenty year changes in dementia occurrence suggest decreasing incidence in central Stockholm, Sweden, Chengxuan Qiu, Eva von Strauss, Lars Bäckman, Bengt Winblad, Laura Fratiglioni, published in the April 17, 2013, online issue of Neurology®, the medical journal of the American Academy of Neurology, doi: 10.1212/WNL.0b013e318292a2f9.
Mer om Aging Research Center

”Vi har tidigare funnit att proteinet mTOR har en central roll och har nu visat att en nedreglering av aktiviteten hos mTOR kan förklara i princip alla förändringar som observeras i fettvävnaden”, hävdar forskarna vars resultat publiceras i tidskriften Journal of Biological Chemistry.

– Det gör att vi börjar närma oss en helhetsförståelse av hur typ 2-diabetes uppstår. Nedregleringen av mTOR kommer sig troligen av att stora fettceller måste stoppa sin tillväxt för att inte spricka. Vår studie visar att denna nedreglering leder till insulinresistens hos fettcellerna. Eftersom fettet då inte kan lagras i fettcellerna i samma utsträckning som tidigare kommer alltmer fett att hamna i andra organ, som även de blir insulinresistenta, säger Peter Strålfors, professor i cellbiologi och ansvarig för den experimentella delen av projektet.

Typ 2-diabetes är tätt kopplad till övervikt och fetma. En viktig och tidig komponent i sjukdomsutvecklingen är att fettcellerna reagerar dåligt på insulin i blodet. Denna insulinresistens märks i många av cellens funktioner, men det har varit svårt att få en överblick över vad som är orsak och verkan.

Ett problem har varit att forskningsdata varit väldigt fragmenterade och hämtade från olika modellsystem – till exempel möss och cellinjer – som inte varit kompatibla med varandra eller med människor. Linköpingsforskarna sammanställde de data för fettceller från riktiga patienter som de samlat på sig under de senaste åren och kompletterade dem med nya experiment. På så vis fick de internt konsistenta data över förändringar i cellernas kontrollsystem hos diabetespatienter jämfört med friska personer.

– Det är första gången som sådana internt konsistenta data har funnits och de skapar helt nya möjligheter för matematisk modellering. Vi kan systematiskt utvärdera olika hypoteser om hur insulinresistens uppstår, säger Gunnar Cedersund, teoretisk fysiker och systembiolog som ansvarat för den teoretiska modelleringsdelen i projektet.

Artikel
Insulin signaling in type 2 diabetes – experimental and modeling analyses reveal mechanisms of insulin resistance in human adipocytes av Cecilia Brännmark, Elin Nyman, Siri Fagerholm, Linnéa Bergenholm, Eva-Maria Ekstrand, Gunnar Cedersund och Peter Strålfors. Journal of Biological Chemistry April 5, 2013. doi: 10.1074/jbc.M112.432062
Studien har finansierats av Diabetesfonden, Novo Nordic Foundation, Linköpings universitet och Vetenskapsrådet.