En interaktiv hemsida ska prövas för personer som utsätts för våld i sin parrelation och inte vet om och hur de kan gå vidare.
– En interaktiv hemsida som syftar till att vara ett stöd i beslutsfattande, och som utgår ifrån såväl forskning som individens egen situation har tidigare inte utvecklats för denna grupp. Här kan man vara anonym och då kan vi nå ut till personer som annars kanske inte hade sökt hjälp, säger Gerhard Andersson, professor i klinisk psykologi vid Linköpings universitet och huvudansvarig för forskningsprojektet.
Att bli utsatt för våld i en nära relation är vanligt. Mörkertalet är stort trots att flera instanser och organisationer riktar sig till denna målgrupp. Stödinsatser behövs som främjar ett lättillgängligt och anonymt sätt att få stöd och hjälp. Det har hittills inte funnits någon interaktiv hemsida som riktar sig till denna målgrupp. Med ett interaktivt stödsystem blir förhoppningsvis det första steget mindre att söka hjälp, säger Gerhard Andersson, och understryker att hemsidan i sig inte erbjuder någon behandling utan endast ett stöd i att gå vidare.
Hemsidan MIRA baseras på Motiverande Samtal (MI), en metod som har visat sig vara till hjälp för personer vid olika förändringar i livet. Den riktar sig till både kvinnor och män, oavsett sexuell läggning. Deltagarna interagerar med hemsidan genom att svara på frågor, få personlig återkoppling samt genom att ta del av information om våld i parrelationer. MIRAs innehåll skräddarsys efter varje deltagares specifika situation. Den fokuserar på individens egen motivation till förändring med betoning på både de fördelar och nackdelar som ofta finns med en förändring.
MIRA har utformats på uppdrag av Socialstyrelsen. Gerhard Andersson, som leder projektet, är pionjär inom forskningen kring psykologiska interventioner via internet. Han har tidigare visat att behandling via internet är effektiv för en rad olika tillstånd som depression, panikångest, tinnitus och posttraumatiskt stressyndrom.
Besök projektets hemsida för mer information: www.iterapi.se/mira
Världen måste hitta ett sätt att framställa bränsle från förnyelsebara energikällor för att ersätta de fossila bränslena. Vätgas anses idag vara ett av de mest lovande bränslena för framtiden och om vätgas kan produceras direkt från solenergi får man en förnybar och miljövänlig energikälla.
Ett sätt att framställa vätgas från solenergi på biologisk väg är i fotosyntetiska mikroorganismer. I fotosyntesen spjälkas vatten till vätejoner (H+) och elektroner (e-). Dessa kan sedan kombineras ihop och bilda vätgas, H2, med hjälp av speciella enzymer, s.k. hydrogenaser. Detta sker i cyanobakterier och grönalger, som har förmågan att använda solenergin genom fotosyntesen och producera vätgas genom sin egen metabolism.
Att grönalger kan producera vätgas under vissa betingelser har varit känt och studerat i cirka 15 år, men ett problem har varit den låga effektiviteten, det vill säga hur mycket av den solenergi grönalgerna absorberar som kommer ut i form av vätgas. Ett enzym som har förmåga att använda solenergi och spjälka vatten till elektroner, vätejoner och syrgas är Fotosystem II. Flera forskningsstudier har visat att en del av elektronerna från enzymet används till att producera vätgas under speciella omständigheter. Men vissa har menat att den mesta vätgasen får sin energi via omvägar i grönalgernas metabolism. Därmed skulle det inte röra sig om direktproduktion av vätgas från solenergi i egentlig mening, och grönalgerna skulle inte vara mer effektiva som energigröda än växter.
En grupp forskare vid Uppsala universitet, ledd av docent Fikret Mamedov och professor Stenbjörn Styring, har nu gjort en upptäckt som förändrar synen på vätgasproduktion från grönalger. Forskarna undersökte i detalj hur Fotosystem II fungerar i två olika stammar av grönalgen Chlamydomonas reinhardtii. Genom att mäta exakt hur mängden och aktivitetsgraden hos Fotosystem II varierar under olika betingelser, och därmed påverkar vätgasproduktionen, fann man att en avsevärd mängd av den energi som tas upp av Fotosystem II går direkt till vätgasproduktion.
– Så mycket som 80 procent av elektronerna som de vätgasproducerande hydrogenaserna behöver kommer från Fotosystem II, det är mycket mer än man tidigare trott. En övervägande del av vätgasproduktionen drivs alltså direkt av solenergin. Upptäckten ger gott hopp om att man i framtiden ska kunna styra grönalgerna så att effektiviteten blir betydligt högre än den är idag, säger professor Stenbjörn Styring.
Studien har finansierats av bland andra Energimyndigheten, Knut och Alice Wallenbergs stiftelse och Vetenskapsrådet.
Referens: Alena Volgusheva, Stenbjörn Styring and Fikret Mamedov. Increased Photosystem II stability promotes the H2 production in Sulfur-deprived Chlamydomonas reinhardtii. Proceedings of the National Academy of Sciences Early Online Edition the week of April 15-19.
I Sverige är vattenbruk för odling av fisk och skaldjur än så länge en förhållandevis liten näring. Mistra överväger att satsa på forskning om vattenbruk för att utveckla området och vidsa på vägar för en mer hållbar produktion.
En planeringsgrupp har sedan mitten av 2012 arbetat med en rapport som belyser området. Gruppen har letts av Fiskeriverkets tidigare generaldirektör Axel Wenblad som tillsammans med experter från Danmark, Norge och Finland har tagit fram underlag om hur vattenbruksforskningen och branschen ser ut och vilka behoven är av ytterligare forskning.
Rapporten ska nu presenteras för Mistras styrelse inför ett beslut om en eventuell utlysning av en forskningssatsning inom området.
Avhandlingen Discursive Practices in Strategic Entrepreneurship diskuterar förhållandet mellan de processer som i forskningen beskrivs som entreprenörskap respektive strategi och att forskare inom området strategiskt entreprenörskap tenderar att se dessa processer som helt separata men nödvändiga. En strategisk process beskrivs ofta i termer av långsiktighet, att söka stabilitet och att uppnå mål medan entreprenörskap beskrivs i termer avförnyelse, dynamik och flexibilitet.
– Men i mitt arbete fann jag inte något tillfälle där chefer inte såg en ny möjlighet utan att samtidigt se en strategisk fördel med den och vice versa. Nya möjligheter behöver inte vara en motpol till strategiska fördelar, det handlar inte om två olika processer som ska studeras var för sig. Jag har kommit fram till att vi behöver ett språkbruk där entreprenörskap och strategi ses som varandras
förutsättningar.
Linda Höglund har studerat två mellanstora företag (till mellanstora räknas företag med 100 – 499 anställda) från två helt skilda branscher. Ett förhållande vis ungt It-företag, startat på 90-talet, snabbväxande, modernt och aktör på en marknad som ändrar sig snabbt och kräver snabbt agerande. Det andra en livsmedelsindustri startad på 60-talet, verksam på en mognare marknad med större stabilitet och lägre förändringstakt.
– Jag blev förvånad över att man tänkte, talade och agerade så pass lika i företagen trots att de ändå är så olika med olika produkter, marknader och villkor. De två mest använda och dominerande repertoarerna i de båda företagen byggde på behovet av att vara förändringsbenägna, dynamiska, rörliga och flexibla men också behovet av att behandla kunden som en partner med ett nära samarbete.
Förklaringen till det här menar Linda Höglund är att det i samhället finns en gemensam syn på vad företagsamhet är och att det återkommer i det lokala arbetet i olika företag. Det synsättet på företagsamhet finns också i den litteratur som beskriver strategiskt entreprenörskap och i hur chefer beskriver det i texter och tal.
– Det förvånade mig eftersom strategiskt entreprenörskap bygger på amerikanska teorier och därför inte anses applicerbara i svenska organisationer.
Linda Höglund menar att hennes forskning kan vara ett bidrag till en breddad syn på vad entreprenörskap är. Det handlar inte enbart om att starta nya eller driva ett eget lite företag. Entreprenörskap har utvecklats till att också omfatta så mycket mer och att studera hur det fungerar också i större företag ger en fördjupad förståelse för entreprenöriella processer.
– Som praktiker kan det vara viktigt att förstå hur lokalt agerande i ett företag kan ge en viss utveckling, men samtidigt utesluter något annat. Det är därför som företag med proaktiva ambitioner, som samtidigt låter invanda mönster styra arbetet, snarast hamnar i ett reaktivt agerande, säger hon. Men företagens agerande går att förändra om man för in nya sätt att resonera och se på verksamheten.
Avhandlingen: Discursive Practices in Strategic Entrepreneurship
– Stora delar av världen har redan genmanipulerade grödor som kan minska jordbrukets miljöpåverkan. EU borde utveckla ett regelverk som kompletterar dagens riskbedömning av gentekniskt förädlade grödor med en djupare analys av grödans egenskaper och väga in potentiella fördelar. Det skriver Ivar Virgin, forskare vid (SEI) i rapporten.
År 2050 kommer världen att behöva producera nästan dubbelt så mycket mat och foder på lika stor jordbruksareal som vi har tillgång till idag. Framstegen inom gentekniken ger oss möjlighet att utveckla resurseffektiva grödor som använder vatten, näring, energi och jordbruksmark mer optimalt än idag. Gentekniken ger oss också möjligheter att effektivt skräddarsy grödor som producerar till exempel biodrivmedel, gröna kemikalier, biobaserade oljor och biologiskt nedbrytbar plast och på så sätt utveckla en hållbar bioekonomi.
– Länder som står utan kompetens att använda gentekniken och genmanipulerade grödor missar möjligheten att använda denna kraftfulla teknik för att skapa ett mer miljövänligt jordbruk. Stora delar av världen har redan ett jordbruk med GM-grödor, men i Europa diskuterar vi fortfarande om tekniken alls ska tillåtas, säger Ivar Virgin.
Enligt rapporten har utvecklingen av GM-grödor hittills varit ensidig och dominerats av få multinationella bolag. Virgin uppmanar till en diskussion kring hur modern biovetenskap ska få ett genomslag när det gäller andra grödor än majs, soja och bomull, och inte minst hur den offentliga forskningen ska stärkas. Det är också viktigt att stärka länderna i Syd, framför allt i Afrika, så att regeringar och småbrukare kan bedöma den moderna gentekniken och i förekommande fall använda den.
Författaren beskriver i rapporten hur utvecklingen och odlingen av GM-grödor i Europa är obefintlig jämfört med andra delar av världen. Skälen är främst ett komplicerat regelverk, en politiserad beslutsprocess, och en debatt som har fokuserat enbart på riskerna och inte på fördelarna med GM-grödor.
– Europas regelverk ska skydda miljö och hälsa, men i praktiken kväver det ofta nya och intressanta GM-grödor i sin linda. Grödor som skulle kunna ge viktiga bidrag till ett mer miljövänligt jordbruk. Idag finns det bara två grödor på den europeiska marknaden, en potatissort och en majssort, och de odlas i mycket begränsad utsträckning, säger Ivar Virgin.
– I EU borde vi istället försöka att utveckla ett regelverk som kompletterar dagens riskbedömning av gentekniskt förädlade grödor med en djupare analys av grödans egenskaper och dess potentiellt negativa eller positiva effekter på miljö och hälsa. En sådan analys skulle hjälpa oss att använda gentekniken som ett verktyg för att nå ett resurseffektivt jordbruk och en hållbar bioekonomi säger Ivar Virgin.
Med rapporten vill Virgin tydliggöra de frågor som uppstår kring GM-grödor och huruvida GM-grödor kan bidra till ett mer hållbart och resurseffektivt jordbruk. Grundfrågan är, enligt Virgin, om vi har råd att säga nej till gentekniken, med tanke på de stora utmaningar vi står inför när det gäller den framtida globala matsäkerheten.
Rapporten i korthet:
- Beräkningar från FN visar att dagens befolkning på sju miljarder kommer att nå över nio miljarder år 2050. FN:s livsmedelsorganisation FAO spår att mat- och foderproduktionen behöver öka med 70 procent, vilket motsvarar cirka en miljard ton mer spannmål och drygt 200 miljoner ton mer kött om året. Bedömningen är att 90 procent av ökningen behöver ske genom högre avkastning på redan uppodlade områden.
- Sedan femton år tillbaka odlas den första generationen GM-grödor på cirka 170 miljoner hektar i världen. Det motsvarar drygt 13 procent av världens totala åkerareal. Hälften av all GM-gröda finns i Nordamerika, framför allt i USA men även i Kanada. Över 80 procent av all soja och bomull som odlas globalt är GM-grödor.
- Forskningen kring risker med genetiskt modifierade organismer har varit omfattande. År 2010 publicerade EU-kommissionen en rapport som sammanfattar 130 forskningsprojekt genomförda av mer än 500 olika forskargrupper. EU-kommissionens slutsats är att de genetiskt modifierade grödor som idag finns på den europeiska marknaden inte är farligare för hälsa eller miljö än traditionellt framtagna växtsorter.
- Trots det är odlingen av GM-grödor i Europa mycket blygsam. EU har utvecklat ett regelverk för GM-grödor som ska skydda miljö och hälsa, men många gånger fungerar det som ett hinder i utvecklingen mot ett miljövänligt och resurseffektivt jordbruk. Det riskerar att ställa Europa vid sidan av de stora framstegen inom modern växtförädling.
Om författaren:
Ivar Virgin är doktor i biokemi och forskare på Stockholm Environment Institute (SEI). Han arbetar med globala bioresursfrågor samt hur länder, huvudsakligen i Afrika, ska kunna få tillgång till modern biovetenskap. Han driver även ett lantbruk i Västergötland.
Till rapporten
Tillsammans med 13 parter från näringsliv och akademi tar Karolinska Universitetssjukhuset och Västerbottens läns landsting ett gemensamt grepp för att möta behoven i framtidens hälso- och sjukvård. Projektet som pågår i två år har en budget på drygt 26 miljoner kronor, varav Vinnova står för 10 miljoner kronor.
Målet är en nationell central knutpunkt – en så kallad hubb – som ska samordna lösningar och goda exempel. Inom denna hubb ska näringslivet få inspiration att möta vårdens behov av nya produkter, tjänster och metoder.
Tre kategorier av vård på distans står i fokus:
• Specialistkonsultation oavsett var patienten befinner sig
• Nätverk och samarbete där expertkunskaper måste samordnas
• Behandling i eller nära hemmet med bibehållen kvalitet
De flesta vård-på-distans-projekt använder videokonferens eller för över data från medicinskteknisk utrustning. För att en sådan lösning ska bli lyckad krävs emellertid mer än att tekniken håller hög kvalitet och är lätt att använda. Utifrån tidigare projekt samlas i hubben erfarenheter som gör att nya användare slipper upprepa misstag. Till lärdomarna hör till exempel att nya arbetssätt ställer nya krav på både vårdpersonal och patienter. Nya rutiner handlar också om planering och ansvarsfördelning, om tillgänglighet, ekonomisk ersättning, juridiska frågor och säkerhet.
Mer information: http://www.karolinska.se/innovationsplatsen
Forskningen, som ägt rum på forskningscentret iPack vid KTH under en femårsperiod, går under namnet Bio-patch.
– Bio-patch kan användas för att mäta ett flertal bioelektriska signaler via huden. Beroende av var plåstret placeras på människokroppen så kan olika saker mätas. På bröstet kan Elektrokardiografi (EKG) tas, på skallen kan hjärnvågor (EEG) mätas och på underarmen kan underarmsmusklernas respons på stimulering från nervsystemet (EMG) mätas, säger Geng Yang, forskare på iPack-centret vid KTH.
Han lägger till att det också finns en inbyggd sensor som hela tiden kan mäta kroppstemperaturen. Tanken med Bio-patch är att den ska vara ytterst mångsidig och beroende av var på kroppen den placeras ska den kunna fånga upp de bioelektriska signaler som finns just där.
En tanke med Bio-patch är enligt Geng Yang att sjukhuset eller andra vårdinrättningar nu kan flytta ut i stugor och hem.
– Bio-patch är ett steg mot så kallad självvård, vilket är värdefullt för exempelvis alla de patienter som skrivits ut efter en operation eller för äldrevård i hemmet, säger Geng Yang.
Även om Bio-patch kan samla in mycket information om människokroppen så har fokus hittills legat på hjärtat. Anledningen är enkel.
– Hjärtsjukdomar står för majoriteten av alla dödsfall inom EU enligt EU:s egen statistik, säger Geng Yang.
Skulle EMG-data samlas in skulle det kunna vara till hjälp för läkaren när det gäller att skilja muskelförändringar från neurologiska problem. Då hamnar hjärnsjukdomar i fokus.
Att samla in bioelektriska signaler är som redan skrivet det Bio-patch kan, men det elektroniska plåstret kan också kommunicera med omvärlden.
– Trådlös kommunikation ingår i Bio-patch, som kan prata med till exempel en smartphone. Därefter kan till exempel en EKG-kurva visas upp i realtid på smartphonens skärm. Enklarare analyser ska också kunna ske i mobilen, till exempel hur patienten mår baserat på nuvarande och tidigare insamlad information. Information kan också skickas via mobilen till sjukhus där kvalificerad sjukvårdspersonal kan göra tyngre analyser på den, säger Geng Yang.
Ett papperstunt batteri utgör energikällan i Bio-patch och stort fokus har lagt på att göra det elektroniska plåstret så komfortabelt och litet som möjligt.
– För nästa generations medicinteknik är komfort för patienten en viktig framgångsfaktor. Detta har vi tagit hänsyn till när vi utvecklat Bio-patch. Alla elektroniska komponenter sitter på en flexibel folie vilket bidrar starkt till Bio-patch är enkel att fästa på huden och gör plåstret komfortabelt. Billiga, flexibla sensorer gör att Bio-patch kan kastas efter användning.
Framgångarna för det elektroniska plåstret har hittills varit flera.
– Bio-patch har resulterat i flera publiceringar i väl ansedda vetenskapliga tidsskrifter och framgångsrikt framtagande av en prototyp. Dessutom har ett flertal företag redan visat intresse för Bio-patch, säger Geng Yang.
BTH har blivit beviljade medel från KK-stiftelsen (Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling) för miljön Modelldriven utveckling och beslutsstöd. Totalt handlar det om cirka 110 miljoner över sex år där KK-stiftelsen står för en tredjedel av kostnaden och BTH tillsammans med medverkande företag för resten.
– Sverige behöver stärka sin konkurrenskraft både inom och utanför Sverige och då är det viktigt att kompetensen inom innovativ produktutveckling stärks. Här spelar BTH en viktig roll med sin kunskap och sitt goda samarbete med näringslivet, säger Madelene Sandström, VD för KK-stiftelsen.
Syftet är att bygga upp en stark forskningsmiljö som ska stötta svensk industri i att ta fram och utveckla framtidens produkt-tjänstelösningar som ska vara hållbara och skapa kundvärde.
– Vi jobbar med frågor som berör innovativ produktutveckling, hållbarhet, förändringsförmåga och beslutsstöd, säger Tobias Larsson, professor i maskinteknik vid BTH och föreståndare för den nya forskningsmiljön.
Fakta om projektet:
De som medverkar i forskningsmiljön är, förutom BTH och KK-stiftelsen, även Aura Light International, Avalon Innovation, Dynapac Compaction Equipment, Holje International Group, Tetra Pak Packaging Solutions AB, GKN Aerospace Engine Systems och Volvo Construction Equipment.
Målet är att ge forskningen tillgång till ny information om hur sjukdomar sprids inom familjer, inte bara via genetiskt arv utan också via livsstil, sociala mönster och hälsovanor. Studien drivs gemensamt av Lunds universitet och Region Skåne med stöd av EU.
–Trots medicinska framsteg pekar allt på att folksjukdomarna kommer att förbli en av våra största utmaningar även i framtiden. I Malmö Offspring Study hoppas vi att med deltagarnas hjälp få ny och viktig kunskap om hur arv och miljö påverkar oss, säger Peter Nilsson som är huvudansvarig för studien tillsammans med Olle Melander, båda professorer vid institutionen för kliniska vetenskaper i Malmö, Lunds universitet.
Text & film: SARA LIEDHOLM
Nyhet från Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, 14 april 2013. Artikeln är publicerad på tidskriften Vetenskap & Hälsa, där mer information finns om ämnet samt en introduktionsfilm.
Spelar det någon roll var hallen ligger på förskolan och hur den ser ut? Ja, menar Sofia Eriksson Bergström, doktorand vid Mittuniversitetet som i en avhandling visar betydelsen av den fysiska miljön på förskolan. Syftet är att beskriva och analysera barns handlingsutrymme i relation till förskolans fysiska miljöer och pedagogerna.
Resultaten visar att öppna miljöer som inte försöker styra barnens aktivitet stimulerar dem att prata mer och att förhandla med varandra.
– När man i förskolan planerar och bygger upp rum med tydliga erbjudanden som exempelvis en dockvrå är det kollektiva lekar pedagogerna har i åtanke. Men studien visar att flest kollektiva lekar tar plats i de rum som har mer spretigt och odefinierat material, säger Sofia Eriksson Bergström.
Studien visar också att barn upptäcker en större variation av handlingserbjudanden i saker som är neutrala och inte statiskt utformade, exempelvis kan en vanlig stol bli en häst i en lek om ett stall.
– I de rum, ute och inne, som inte var statiskt utformade använde barnen saker och ting på ett kreativt sätt till det som behövs i leken. Det stimulerar dem att upptäcka olika handlingsmöjligheter. Odefinierade miljöer gör också att barnen förhandlar mer med varandra om vad lekarna ska handla om. Miljöer och saker som är mer förutbestämda och självklara i användandet medför att också reglerna blir mer fastställda, säger Sofia Eriksson Bergström.
Studien baseras bland annat på videoinspelningar gjorda under ett år på tre olika förskoleavdelningar, samt intervjuer med arbetslagen vid avdelningarna.
Pedagoger på förskolor arrangerar ibland de fysiska miljöerna för att kunna ordna och reglera barngruppen. Samtidigt visar filmerna hur barn i dessa fysiska arrangemang skapar egna ordningar och upptäcker en stor variation av egna handlingsmöjligheter.
– Det talas ibland om att barn blir institutionaliserade i vårt samhälle och i förskolan, men studien visar att det finns ett handlingsutrymme som de yngsta barnen också faktiskt tar sig i många situationer i förskolan, säger Sofia Eriksson Bergström.
Avhandlingen: ”Rum, barn och pedagoger – om möjligheter och begränsningar i förskolans fysiska miljö”.
– En märklig detalj med LKAB-affären och många andra uppmärksammade fall av maskning är att verksamheten tycks ha rullat på trots frånvaron, säger Roland Paulsen. Det är först när man jämfört inloggningsdata eller tittat på den anställdes internettrafik som maskningen avslöjats. Det väcker många frågor. Exempelvis kan man undra vad problemet är så länge jobbet görs?
Roland Paulsen har i sin avhandling intervjuat ett fyrtiotal anställda som ägnar omkring hälften av sin arbetstid åt vad han kallar ”tomt arbete”, det vill säga privata aktiviteter under arbetstid. I avhandlingen analyserar han olika typer av tomt arbete samt taktiker för att dra sig undan. Hans främsta fokus var dock på varför människor maskade.
– Arbete antas idag vara det som ska fylla våra liv med mening och gemenskap, men arbetsplatsen har alltid varit en arena för frustrationer, för makt och motstånd. Internationella enkätmätningar har visat att kring två timmar per dag och anställd går till tomt arbete. Jag ville undersöka vad det var som drev anställda till att engagera sig i mer radikala former av maskning.
Det visade sig att bevekelsegrunderna hade stor variation bland de intervjuade. Vissa maskade av rent egoistiska skäl, för att de upplevde att jobbet eller vissa arbetsuppgifter inte angick dem eller var meningslösa. Andra gjorde det för att hämnas på företaget eller chefen, och ytterligare några hade mer ideologiska skäl som att de inte ville bidra till ett samhällssystem som de kände sig utnyttjade av.
Ett mer förvånande resultat var att tomt arbete också kunde ske mot den anställdes vilja. Enligt Roland Paulsen är en viktig förutsättning för långa perioder av tomt arbete att det är svårt för utomstående att förstå vad arbetet består i. Med sådant kunskapsövertag kan den anställde lätt skapa utrymme för tomt arbete, men ett sådant utrymme kan också skapas utan att den anställde är särskilt aktiv i processen.
– Det kan börja med att man får längre tid på sig för att utföra en viss arbetsuppgift än vad som egentligen behövs vilket först upplevs som något positivt men med tiden blir alltmer tråkigt. Man talar ibland om ”boreout” som diagnos för anställda som har extremt tråkigt på jobbet. Ju längre tiden går desto svårare blir det att ta sig ur det.
Ett känt exempel är den tyske kommuntjänsteman i Menden som förra året skrev ett mejl till sina kollegor om att han inte gjort något på jobbet sedan 1998. Enligt egen utsago berodde det på att hans avdelning växt så pass att han inte längre behövdes. Vissa upplever den sortens låga arbetsbelastning som destruktiv, andra utnyttjar den till egen fördel. Och det är inte enbart inom offentlig förvaltning som den här sortens tomma arbete uppstår, betonar Roland Paulsen.
– Vi tillskriver ofta arbetsplatsen en rationalitet som den inte har. Det stämmer att många, ofta de sämst betalda, hårdbevakas och upplever intensifiering av arbetslivet. Men det är inte en verklighet som drabbar alla. Vad vi ser är också hur det blir viktigare att se ut som att man är produktiv och energisk än att verkligen vara det.
Avhandlingen Empty Labor: Subjectivity and Idleness at Work.
– Barnen lär sig läsa snabbare, det vill säga de får upp hastigheten i läsningen, men framför allt förbättras skrivandet och kommunikationsförmågan oerhört mycket. Eleverna skriver längre texter med bättre struktur, tydligare innehåll och ett mer genomarbetat språk, säger Åke Grönlund.
Metoden har utvecklats och testats i skolor i Sollentuna och den bygger på att barn redan i tidig läs- och skrivutveckling kan börja med själva förståelsen. Det är inte nödvändigt att vänta tills barnen kan skriva snygga bokstäver tillräckligt snabbt för att kunna uttrycka allt de vill säga.
– Det är ett mödosamt arbete att forma bokstäver med blyertspenna, i alla fall för små barn. Men att trycka på tangenter på en dator klarar barn tidigt. Dessutom kan de kontrollera sin stavning med hjälp av talsyntes, säger Åke Grönlund.
Studien är publicerad i Computers & Education.
Underlätta själva skrivandet
I Sollentuna använder skolorna surfplattor men de benämns som lärplattor för att det ska vara tydligt vad de används till. Genom att använda teknik som underlättar själva skrivandet hamnar fokus på att skapa sammanhang och barnen får utveckla sin förmåga att uttrycka sig genom att kommunicera med andra.
– Barnen får publicera berättelser på en webbsida som alla har tillgång till. Där har de möjlighet att diskutera dem med varandra och med lärare.
Eleverna kan rätta och förbättra sina texter efter inlägg från sina lärare och klasskamrater och forskarna tror att den sociala processen ökar motivationen hos eleverna. Samtidigt ökar förståelsen för hur andra förstår mina texter genom att klasskamrater kommenterar varandras berättelser.
– Elevernas självförtroende när det gäller att skriva och läsa förbättrades, speciellt bland svagare elever som ofta gick tillbaka och läste sina klasskamraters kommentarer flera gånger, säger Åke Grönlund.
Alla kan vara med på sina villkor
Det hjälpte också att alla berättelserna ser visuellt bra ut även efter eleverna har rättat och skrivit om. De förstörs inte av intryckta bokstäver, märken som är kvar efter att barnen har suddat eller skrynkliga papper från många ändringar.
– Det underlättar också för många barn att inte deras motoriska färdighet påverkar deras skrivförmåga utan allas bokstäver ser likadana ut, säger Åke Grönlund.
Tekniken gör att alla kan vara med på sina villkor. Elever som inte läsa kan använda tekniken och få texter upplästa för sig och kan kommentera på andras texter. Barn som inte hade kunnat skriva en text med papper och penna kunde inkluderas. Forskarna ser också tecken på att samma metod skulle kunna användas i matematikundervisningen.
– Resultaten är uppmuntrande och viktiga, eftersom det finns behov av bättre metoder för att lära sig läsa och skriva bra. Andelen elever som lämnar grundskolan utan godkänt betyg i svenska, matematik och engelska ökar. Dessutom ökar skillnaderna mellan hög- och lågpresterande skolor och elever, avslutar Åke Grönlund.
Vedämnet i industrihampa kan blandas med kalk till hampbetong, ett miljövänligt och isolerande byggnadsmaterial med många fördelar. Paulien de Bruijn har i sitt doktorsarbete vid SLU testat materialets hållfasthet och fuktegenskaper. Resultaten från hennes fuktstudier kan användas för att prova ut den rätta blandningen för ytterväggar under nordiska klimatförhållanden.
Hampbetong är ett byggnadsmaterial som består av hampans vedämnen som blandas med ett kalkbaserat bindemedel. Materialet kallas för lime-hemp concrete på engelska och kan bland annat användas som byggnadsmaterial till väggar, tillsammans med en bärande stomme av t.ex. trä.
Hampbetong har många fördelar som byggnadsmaterial; det har låg vikt, bra isoleringsförmåga och liten miljöpåverkan. Hampa är en förnyelsebar råvara från lantbruket, och kalken som används i hampbetong kräver inte lika höga temperaturer vid framställning som cement. Dessutom använder man vid hampbetong inte lika många olika byggskikt som när man bygger med en konventionell träregelkonstruktion, och risken att det uppstår byggfel vid anslutningar i konstruktionen är därför mindre.
Hampbetong skulle även kunna vara ett intressant byggnadsmaterial för utvecklingsländer då man enkelt kan använda lokala råvaror (hampa och kalk) samtidigt som det är ett lätt material att bygga med. Det har även ganska bra värmeisoleringsförmåga och värmelagringsförmåga vilket bidrar till att skapa en något svalare inomhusmiljö i varmt klimat.
Det är de träliknande delarna av hampastjälken, skävorna, som används i hampbetong. Dessa är i dagsläget en biprodukt av hampodlingen. Industrihampa odlas främst för fibrernas skull och används då till t.ex. biokompositer och textiler, men även hampans olja kan utvinnas. I Storbritannien och Frankrike har man redan under flera år använt hampbetong till husbygge, med goda resultat.
Paulien de Bruijn har i sitt doktorsarbete vid SLU bland annat testat hampbetongens hållfasthet och studerat hampbetongens fuktegenskaper. Projektet var tvärvetenskapligt, och byggde på ett samarbete mellan SLU och avdelningen för byggnadsmaterial vid Lunds Tekniska Högskola (LTH). Hon tog fram materialets fuktegenskaper i laboratorieförsök och utvärderade även väggar i hampbetong i kombination med två olika putssystem.
Dessa fullskaleväggar utsattes för kontrollerad regnpåverkan i laboratoriemiljö. Fuktförhållandena i väggarna simulerades även i dator och resultaten från provväggsförsöken jämfördes med erhållna data från datorsimuleringarna.
– Det visade sig att hampbetongens hållfasthet inte räcker för att använda som lastbärande konstruktion. Därför måste en bärande stomme av trä användas i kombination med hampbetong, säger Paulien de Bruijn.
Hon studerade två av blandningarna med hampbetong mer ingående, och tog fram data om deras fuktlagringsförmåga. Med hjälp av dessa data kunde datorsimuleringar av fuktförloppet i de regnutsatta provväggarna genomföras. Resultaten från simuleringarna stämde väl överens med data från provväggarna.
– Med dessa data kan man alltså i fortsättningen göra datorsimuleringar av olika scenarion av fuktpåverkan på väggar av hampbetong.
Paulien de Bruijns resultat är viktiga redskap inför användning av hampbetong under nordiska klimatförhållanden. Hon arbetar sedan 2011 med byggnadsfysikfrågor på ett teknikkonsultföretagoch hoppas kunna kombinera detta med fortsatta studier av hampbetong.
– De skulle i så fall handla om hampbetongens känslighet för mikrobiell påväxt samt fullskaleförsök i ett provhus på LTH. Även byggande med hampbetong i varmare klimat är intressant för fortsatta studier.
Mer information
Paulien de Bruijn, institutionen för biosystem och teknologi, SLU, försvarade sin avhandling med titeln ”Material Properties and Full-Scale Rain Exposure of Lime-Hemp Concrete Walls – Measurements and Simulations”. Disputationen avsåg teknologie doktorsexamen.
Tid: 21 september 2012
Opponent: Assoc. Prof. Vincent Picandet, Université de Bretagne Sud, LIMatB, Lorient, Frankrike
Om avhandlingen
I avhandlingen undersöktes våld mot utlandsfödda kvinnor i Sverige för första gången i ett brett befolkningsperspektiv.
– Många utlandsfödda kommer från länder där jämställdheten är lägre än i Sverige. Jag ville undersöka om det finns skillnader i våld mot kvinnor och resultaten visar att utlandsfödda kvinnor är mer utsatta, berättar Cecilia Fernbrant, doktorand vid institutionen för kliniska vetenskaper i Malmö vid Lunds universitet.
Samma riskfaktorer men tre gånger fler
Bland kvinnor som blivit dödade eller avlidit till följd av våldsskador, var det nästan tre gånger fler dödsfall bland de utlandsfödda. Vid en jämförelse av fysiskt våld överhuvudtaget så var skillnaden mellan utlands- och svenskfödda mindre. Här var det ca 15 procent fler bland de utlandsfödda som utsatts för hot och våld under det senaste året i Sverige.
Dålig inkomst och social isolering i Sverige tillsammans med lägre jämställdhet i födelselandet var framträdande faktorer bland de utlandsfödda kvinnor som hade erfarenheter av våld.
– Riskfaktorerna var i princip desamma bland svenskfödda och utlandsfödda kvinnor, men de var oftare förekommande bland migranterna, säger Cecilia Fernbrant.
Könsrollerna utsätts för prövningar
I en annan del av avhandlingen intervjuades ett antal kvinnor födda i Irak. Resultaten visade att mötet med det svenska samhället kan leda till våld i en del relationer eftersom könsrollerna från ursprungslandet utsätts för prövningar. När även kvinnans man kommer från ett land med lägre jämställdhet kan hans ställning försvagas medan det för kvinnan tvärtom kan öppnas nya möjligheter i Sverige. Oftast handlade det i dessa fall om psykiskt våld, t.ex. trakasserier, medan fysiskt våld var mindre vanligt.
– Första mötet med Sverige kan innebära en stor krock. Det finns hos en del uppfattningen att kvinnor har för mycket rättigheter i Sverige, säger Cecilia Fernbrant.
Riktade insatser behövs
Det behövs både riktade insatser och mer forskning för att minska risken för att utlandsfödda kvinnor ska utsättas för våld, menar Cecilia Fernbrant. Det förstnämnda handlar t.ex. om att både kvinnor och män från andra länder behöver lära mer om det svenska samhället samt att fler kvinnor behöver stöd och uppmuntran för att våga berätta om sina erfarenheter av våld.
Studierna i avhandlingen bygger på Folkhälsoenkäten i Skåne och det svenska dödsorsaksregistret. Därtill har också kvinnor födda i Irak intervjuats och kvinnor födda i Thailand erbjudits att svara på en enkät.
Text: Björn Martinsson
Nyhet från Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, 12 april 2013. Artikeln är publicerad på tidskriften Vetenskap & Hälsa, där mer information finns om ämnet.
Forskargruppen har byggt vidare på sina tidigare studier som visar att homosexuella missgynnas på arbetsmarknaden genom att använda sig av de attitydmått som Statens Folkhälsoinstitut tagit fram och som visar allmänhetens attityder gentemot homosexuella, län för län.
– Det finns alltid en diskussion om de skillnader i utfall vi ser kan förklaras med diskriminering, eller om det finns andra orsaker, säger professor Mats Hammarstedt. Genom denna och tidigare studier kan vi dock se att attityder samvarierar med homosexuellas position på arbetsmarknaden.
– Det är tänkbart att de som anställer tar hänsyn till medarbetares och kunders attityder, så även om de själva inte har negativa attityder blir resultatet likväl negativt för den enskilde, berättar han. I de län som i Folhälsoinstitutets studie visar på hög grad av negativa attityder, ser vi lägre grad av sysselsättning och lägre inkomst hos homosexuella, framför allt hos männen, avslutar professor Hammarstedt.
Studien, med titeln Sexual prejudice and labor market outcomes of gays and lesbians, är gjord av Mats Hammarstedt, Lina Aldén (fd. Andersson) och Ali Ahmed.
Läs mer om Mats Hammarstedt: http://lnu.se/lnuc/linnaeus-university-centre-for-labour-market-and-discrimination-studies/personal/mats-hammarstedt
Läs mer om Lina Aldén: http://lnu.se/lnuc/linnaeus-university-centre-for-labour-market-and-discrimination-studies/personal/lina-andersson
Mats Hammarstedt är forskningsledare för en av Linnéuniversitetets spetsforskningsgrupper Linnaeus University Centre for labor market and discrimination studies. Läs mer om gruppen: http://lnu.se/lnuc/Linnaeus-University-Centre-for-Labour-Market-and-Discrimination-Studies
Hon tycker det är märkligt att vi vet så lite om vad som händer sedan maten överlämnats, hur mycket av den som den äldre äter upp till exempel.
Att distribuera mat till äldre är en social insats, som regleras av socialtjänstlagen och när beslut fattas om det beror det ofta på att en person inte längre klarar av att laga sin mat. I regel gör det inte några medicinska kontroller när en person börjar få måltider i hemmet.
Bara om det finns risk för undernäring och maten används som medicinsk insats kopplas en sjuksköterska in som har utbildning och kompetens att bedöma matbehovet från hälsosynpunkt.
Det här leder till att det blir svårt att följa upp hur matintaget fungerar eftersom man inte känner till utgångsläget, man vet inte vilket utfall servicen gett och inte heller vilka konsekvenserna bli när det inte fungerar.
Zada Pajalic menar att kommunerna bör skapa en funktion, som har det övergripande ansvaret för matdistributionen till äldre, till exempel en dietist. Som det är nu, visar avhandlingen att matdistributionen är komplex och fragmenterat organiserad. De inblandade yrkesgrupperna tar enbart ansvar för sin egen del i kedjan, en övergripande bild saknas.
De som tar mer ansvar än vad som är tänkt i förhållande till sin kompetens och arbetsbeskrivning är personalen i köket och taxichauffören som levererar maten.
Ingen kontaktperson
– Det finns heller ingen tydlig kontaktperson för den som har frågor kring maten och det saknas kompetens i kommunerna. Maten har stor betydelse för äldre, det är ofta en symbolfråga där många har svårt att acceptera att bli beroende av hjälp från andra.
Zada Pajalic, som är verksam vid högskolan i Kristianstad, har undersökt förhållandena i sex kommuner i nordöstra Skåne. Avhandlingen, som läggs fram i medicinsk vetenskap med inriktning mot hälso- och vårdvetenskap, heter Matdistribution till äldre hemmaboende personer ur flera perspektiv. Hon har undersökt alla som är inblandade i matdistributionen, hur de äldre upplever det och hon har också intervjuat olika politiker som har det yttersta ansvaret.
Bäst utbildad inte med
– Den profession som har den högsta utbildningen i omvårdnad, distriktssköterskorna, finns inte med innan matdistributionen beviljas och det genomförs inte heller systematiska och kontinuerliga nutritionsutvärderingar om näringstillförsel.
Det sker däremot på särskilda boenden. Resultaten i avhandlingen ger intryck av att äldre hemmaboende personer inte har samma förutsättningar och möjligheter till omsorg av hög kvalitet, som de har som bor på särskilda boenden.
– Det finns en risk att skillnaden mellan socialtjänstlagen, som värnar självbestämmandet, och hälso- och sjukvårdslagen, som har fokus på att göra gott, drar uppmärksamheten till strukturfrågor. I stället bör det vara en enskildes behov som ska vara i centrum. För att nå dit krävs ökad samverkan och utveckling där alla inblandade, även de äldre, får ha inflytande.